if we're meant to be, we will meet again! chapter 47

Tillbaka blick från förra:
Okej, nu kan jag leka lite med Jazzy.
Vi satt på golvet, och nu kom pappa in.
- Justin, får jag snacka med dig?
- Sure, prata på
- Jo, jag och din mamma har pratat lite om att du behöver vila och sånt, för du tar ut dig alldeles för mycket, så i övermörgon när jag, Jazzy och Jaxo ska åka tillbaka till Canada igen, så följer du med....
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Va? Ehh.. nej?!
- Jo, vi tycker att du behöver vila och umgås med familjen lite mer
- Vadå lite mer?
- Ja, du umgås bara med Johanna, Lina och Carlos hela tiden nu ju? kom mamma in och sa
- Du mamma, du vet mycket väl att Lina och Carlos ska flytta nu, så tycker du att jag ska lämna Johanna här helt ensam att ta tag i detta?
- Nej, men..
- Nej, jag tänker inte följa med till Canada.
- Jo, det måste du!
- Nej, tror ni helt seriöst att jag tänker lämna Johanna här, när både Lina och Carlos ska flytta.. TILL OHIO? Och när hon nästan precis ska börja på sin musik käriär? Helt seriöst, tror ni verkligen det? JAG FÖLJER INTE MED TILL CANADA! skrek jag och gick ut ur rummet, sprang ut till hallen lite snabbt för att dom inte skulle komma, drog på skorna och jackan, sen tog jag nycklarna och gick ut till bilen. Jag tänker inte lämna Johanna här när allt händer på samma gång? Inte en chans. Dom kan ju bara drömma.
Carlos perspektiv:


Hmm.. Vad ska jag göra nu när Lina inte är här? Eller ja, vi ska ju spela in.
När jag satt i fikarummet kom regisören in och började små skrika nästan
- DET ÄR ÄNDRTA, VI SPELAR INTE IN PÅ HELA VECKAN. VI BÖRJAR SPELA IN IGEN NÄR VI KOMMIT TILL OHIO!
- Åååh, okej.. Men bara en sak jag vill berätta för dig. Jag är den enda här inne, du behövde inte skrika, sa jag och skrattade
Regisören gick ut ur rummet och jag ville ringa Lina på bums, men.. Borde jag eftersom hon umgås med Johanna? Äsch, jag chansar.
Det tog några singnaler sen svarade hon faktist
- Aaa?
- Hej älskling! Jag skulle bara berätta att inspelningen börjar inte förän nästa vecka när vi har kommit fram till Ohio, så du kan ta det lugnt hela veckan ut!
- Åååh, så bra! Men, vi måste gå nu.. Hejdå, och jag älskar dig mest i hela världen!
- Älskar dig med!

Undra vad dom skulle göra? Aja. Jag satt och drack upp mitt tea och bara tänkte tills mobilen ringde, det var Justin
- Wazza?!
- Yo Carlos, what'sup?
- Haha, inget.. Själv? jag kunde ju inte säg att jag drack tea, eller kunde jag det?
- Inget, lust att lira lite basket?
- Sure, varför inte?!


Vi la på och jag stack ut till bilen lite snabbt. Jag stack till basket planen och vi lirade. Han berättade att han skulle åka till Canada och sånt.
Framspolning!!!!



Nu har det gått några veckor här i Ohio. Lina och Johanna snackar nästan ingenting längre, och jag antar att Justin har kommit hem igen. Men iallafall, Lina jobbar med replikerna jätte mycket. Jag tror fan snart att hon kommer gå in i väggen.
Idag har vi fixat en överraskning som ska vara med i avsnittet. Nämligen Enrique Iglesias, hoppas hon tycker om det nu bara!
Jag log på soffan och tänkte på allt hemma i L.A som jag saknar när Lina kommer ner
- Hej älskling! sa hon och kom fram och kysste mig
- Hej baby! sa jag och kysste henne tillbaka
- Hur är det såhär på morgonen?
- Helt okej, du med va?
- Jadå! Vad vill du ha till frukost?
- Toast. sa jag och log
- Okej, då tar jag med det!
Hon gick ut i köket och jag gick upp till badrummet och gjorde iordning mig. Tog på mig min nya parfym som jag hade fått av Lina och tog på mig ett par jeans och en blå tröja. Sedan när jag var klar gick jag in och tog min iPhone, Linas låg på sängen och jag var lite nyfiken. Jag tog upp den och tittade på bakrunden, det var Johannas och hennes händer. Varför ringer hon inte till Johanna om hon saknar henne så?
- CARLOS, FRUKOSTEN ÄR KLAR!! skrek Lina från nedanvåningen
- KOMMER! skrek jag tillbaka
Jag la tillbaka hennes telefon på sängen och gick ner och gick in i köket. Där stog hon, min fina flickvän! Jag tog min macka och kramade om Lina och sen satte jag mig. Hon satte sig mittemot mig och sen åt vi mackorna.
När vi var klara så sprang Lina upp och tog sin telefon och sen stack vi till inspelningen. Vi gick in och sen vidare in i fika rummet. Där stog Enrique.
Linas perspektiv:



OMG, DETTA KAN INTE VARA SANT? ENRIQUE IGLESIAS!!!!!!!!!!!!!!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lina verkar gilla Enrigue Iglesias, och hon saknar Johanna va? Det verkar så iaf.


Kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 46

Tillbaka blick från förra:


Vi gick in i fika rummet och där satt alla, och dom såg ganska, oroliga ut.. Eller inte oroliga, mer ledsna.
- Så vad är det?
- Jo, alltså vi ska flytta serien till en annan stad
- Okej, långt härifrån eller?
- Ja, ganska..
- VA? Vart?
- Ohio....
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
WTF? OHIO?! VARFÖR NU? VARFÖR ÖVERHUVUDTAGET?! Okej Lina, ta dig samman.
- Eeh, ni skojar med mig eller hur? sa jag och skrattade till lite
- Nej, det hade varit en annan sak om vi hade skojat med dig. Dina föräldrar vet redan om detta och godtog det. Så ja, det är bara hem och packa och sen sticker vi till helgen. Så du har hela veckan på dig att säga adjö till alla dina vänner och sådant!
- VA? ALDRIG I HELA MITT JÄVLA LIV. TROR NI HELT SERIÖST ATT JAG BARA TÄNKER LÄMNA ALLT JAG HAR HÄR? TROR NI JAG TÄNKER LÄMNA MITT ALLT HÄR? L.A ÄR VAR JAG HÖR HEMMA! L.A ÄR MITT LIV! skrek jag mot dom och ställde mig upp, gick ut ur rummet och smällde igen dörren.
Jag sprang till omklädningsrummet där jag hade min väska och tog den snabbt och sprang ut till bilen. Jag körde ut från parkeringen och sen kollade jag i backspegelen. Där stog Carlos vid ingången. Eller rättare sagt, bakdörren. Han vinkade till mig att jag skulle komma tillbaka. Men jag ville inte. Mitt liv tillhörde L.A, inte Ohio. Men eftersom mamma och pappa redan godkänt det, så kan jag inte göra nått åt det. När jag satt där i mina tankar och körde, så höll jag inte riktigt koll på vägen. Så jag körde in på en mack och köpte en flaska vatten. När jag var där inne, så kom det fram två yngre tjejer och ville har min autograf. Det var lite gulligt. Dom fick varsin och varsin bild med. Jag gick ut till bilen igen och hoppade in. Jag körde hemmåt till Johanna. När jag kom fram så parkerade jag bilen på uppfarten och gick mot dörren. Jag var verkligen nervös nu. Jag vet inte äns vad jag ska säg? Ska jag typ säg '' Hej Johanna. Det är såhär att serien ska flyttas och jag måste flytta till Ohio ''. Jag hann inte tänka mer innan jag redan var vid dörren och plingade på. Johannas mamma kom och öppnade som sedan ropade på Johanna. Johanna kom nerflygandes från trappan och hoppade ut i hallen.
- Hej! sa hon med världens gladaste leénde, men jag tror hon fattade att något var fel för hon slutade le när vi hade stått där en stund
- Hej, svarade jag sen
- Har det hänt nått? frågade hon
- Alltså.. Kan vi gå en runda? typ till bryggan eller så
- Sure
Johanna tog på sig sina skor och vi gick iväg till bryggan och satte oss.
- Jo, alltså... började jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta.
- Säga vadå?
- Att.. Jag ska flytta, när jag hade sagt det brast jag ut i gråt
- Va? V-v-varför? sa Johanna med gråten i halsen
- Serien är flyttad.
- Men vart?
- Till, till, Ohio..
- VA?! skrek Johanna och brast som också började gråta nu
- Ja, alltså detta var inte mitt val. Jag ville verkligen inte detta. Men jag vet inte vad jag ska göra.
- Inte jag heller. När flyttar du?
- Till helgen.
- Okej, då får vi göra det bästa med den här veckan! Jag skippar allt i studion och du skippar allt med inspelning?
- Ja!
Efter att vi hade vårat känsloprat och sånt, så stack vi hem till Johanna och glodde på film, det blev Simpson The Movie.
Carlos perspektiv:


Jaha, typiskt. Hon kommer säkert inte flytta med. FAN! Nej, Carlos, tänk inte så. Hon kommer flytta med! Det är klart hon kommer. Mitt i mitt tänkande ringde min telefon. Det var Lina
- Lina!!
- Aa, det är jag.. Jag skulle bara säg att jag inte kommer vara med på inspelningarna nu i veckan. Jag ska umgås helt och hållet med Johanna. HELA VECKAN!
- Men.. mer hann jag inte säga innan det lät piiip piiiiip piiiip
Fint, hon klickade mig. Men aja, det är klart att hon ska få umgås med sin bästavän. Jag kan inte neka henne det.
Jag hoppas bara att detta kommer bli bra nu. Med Ohio och allt det där. Jag hoppas verkligen att detta inte går fel nu.
Jaha, vad ska jag göra nu?  Just då kom regisören, och jag måste verkligen berätta detta med Lina nu.
- Jo, ehh..
- Ja, vad är det Carlos?
- Jo, att Lina kommer inte vara med på inspelningen på hela veckan!
- Ååh, varför inte det då?
- För hon vill umgås med sin bästavän nu eftersom hon ska flytta och allt sånt
- Jaha.. Det går väl bra för den här gången. Hon är ju trotts allt bara ett barn. Men, jag vill att du berättar för henne att Showbizz inte går till på det här viset. Det är inte enkelt att vara känd
- Jag ska framföra detta till henne!
Okej. Jag undrar om Justin vet något om detta.
Jag ringde honom och det tog några singnaler innan han svarade
- Justin
- Wazza det är Carlos. Jo du, du vet att Big Time Rush serien ska flyttas va?
- Whata heck? Vart då?
- Till Ohio.
- Va? När, hur, varför?
- Jo alltså... så berättade jag allting, och det verkade ju faktist som att han förstod allting
Vi la på och jag ringde till Lina igen, men ingen svarade.
Justins perspektiv:


Whata heck? Ska dom flytta? Vafaaan?!
Varför måste allting hända på en enda gång?  Jag hatar sånt här. Och nu när Johanna har blivit signad, så kommer allt dåligt. Jag vet redan att hon inte ska vara i studion på hela veckan. Men vafan, tänk så kommer hon inte vara här sen heller? Då kommer det inte bli så bra. FAN!
Jag satt hemma i soffan och antagligen svor jag för mig själv, för rätt som det var kom mamma
- Justin, vad har vi sagt om svordommar i detta huset?
- Mamma, det är inte läge nu
- Vad har hänt? sa hon med sin snälla mamma röst
- Jo, du vet Johannas bästavän, Lina? Right?
- Ja, alltså du, jag är inte dum, det är klart att jag vet vem Lina är!
- Ja, men alltså.. Hon ska flytta till Ohio, och Johanna ska inte vara i studion på hela veckan för att dom ska umgås den sista veckan för Lina flyttar till helgen. Men mamma, OHIO???
- Justin, ta det lugnt. Det kommer går fint! Och det är ju inte så att dom kommer tappa kontakten för alltid, eller hur?
- Nej, i och för sig. Tack mamma!
Jag kramade om henne och gick till mitt rum. Tog min mobil och kollade runt i den. Det fanns fortfarande foton på mig och Selena. Även fast jag inte tycker om henne, näst intill hatar henne, så saknar jag henne lite. Jag raderade bilderna för säkerhetens skull och sen bläddrade jag vidare tills jag kom till bilder med mig och Jasmine. Henne saknar jag med. Och henne hatar jag ju inte, vi är ju faktist riktigt bra vänner, men inte mer.
Jag antar att jag satt och drömde mig bort till ett felfritt land för jag ryckte till av att jag hörde några prata utanför rummet, sen hörde jag barn skratt. Det kan inte vara någon annan än... Jazmyn!!!
- Hej min älskade lillasyster!
- Bieber bieber bieber
- Haha, Jazzy jazzy jazzy!
Jag bar upp henne i famnen och kramade om henne. Just DÅ, ringer min telefon. Precis när jag ska spendera tid med min lilla söta syster, så ringer telefonen. Det var Johanna. Jag svarade men tänkte skoja lite med henne
- Detta är Justin Biebers telefon svarare, lämna ett meddelande efter tonen
- Hej Justin. Du vet säkert redan detta om Lina och serien och allt. Men jag kommer bara vara borta från studion denna veckan, så jag och Lina hinner att umgås mycket! Jag älskar dig!
- Detta är Justin Biebers telefon svarare som säger ''' Jag älskar dig med!''
- HA-HA-HA Justin, as kul. Nej men seriöst, det var allt! Men jag älskar dig!
- Ja, det är bra, och hälsa Lina! Jag älskar dig med!


Okej, nu kan jag leka lite med Jazzy.
Vi satt på golvet, och nu kom pappa in.
- Justin, får jag snacka med dig?
- Sure, prata på
- Jo, jag och din mamma har pratat lite om att du behöver vila och sånt, för du tar ut dig alldeles för mycket, så i övermörgon när jag, Jazzy och Jaxo ska åka tillbaka till Canada igen, så följer du med....
----------------------------------------------------------------------------------------------------
WOOOOOOOOW.. Hur kommer detta gå?


Kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 45

Tillbaka blick från förra:


Jag antar att jag lyste upp som en sol, för jag kände mig riktigt glad inombords.
- JAA!! halvskrek jag och hade ett leénde som var bredare än mitt huvud
- Bra, då fixar det sig!
- Omg, Tack så jätte mycket!
- Tack själv!
Jag och Justin gick ut från studion och gick till bilen. Och jag var lyckligare än någonsin.
Nu ska jag bara ringa Lina med!


----------------------------------------------------------------------------------------------------------



Vi gick och satte oss i bilen och jag var gladare än någonsin. Jag gick med ett brett leénde hela tiden, och allting hoppade upp och ner inom mig! Justin tittade på mig och skrattade och sen kramade han om mig
- Sa ju att du skulle klara detta!
- Jaaaaaaaaaaaa, sa jag och log i hela jag, Men jag måste ringa Lina nu. Så jag kommer strax tillbaka!
Jag gick ifrån bilen och bort en liten bit. Jag slog in hennes nummer och väntade. Precis när jag skulle lägga på så svarade någon, men det var inte Lina
- Det här är Linas telefon assisten när hon är och spelar in. Vad kan jag hjälpa dig med?
- Ehm.. Jag är Linas bästavän, och jag hade behövt att snacka med Lina nu.
- Ja, hon är ändå klar nu, vänta lite

Det tog typ tio minuter, men vad gör man inte för sin bästavän?
- Aaa nu är jag här
- Hej Lina.. Du jag skulle bara berätta, att jag blivit signad av självaste Soulja Boy, hur awesome är inte det?! Jag kan inte fatta det, helt seriöst. När han sa att han kunde signa mig om jag ville, alltså jag trodde jag skulle tuppa av
- Va? Seriöst? Fan vad awesome! Du kommer gå jätte långt! Jag kommer stötta dig i vått och tort!
- Jag älskar dig Lina! Och glöm inte det!
- Jag älskar dig med! Men du, jag måste rusa, ska spela in om typ fem minuter. Men jag ringer dig när jag är hemma sen!
- Okej, hejdå!


Jag la på och gick bort till bilen. Justin stog inte utanför, så jag antog att han satt inuti. Jag gick till bilen och hoppade in, och mycket riktigt så där satt han och hade sina pilotbrillor på. Han tittade på mig när jag hoppade in i framsätet och log och sen körde vi hem. Jag var så lycklig.
Linas perspektiv:



Allting är fan bäst just nu. Jag är på inspelning med min underbara kille och hans underbara band. Min bästa vän, min syster, mitt allt, håller på att bli sångerska! Inget kan fan bli bättre!
Alla dessa inspelningar är helt underbara. Alla är jätte snälla och ja. Allt är underbart!
Mitt i mitt tänkade kom någon och höll för ögonen på mig och jag blev jätte rädd
- Guess who?
- Ehm.. Jag har ingen aning
- Vänd dig om?
Jag vände mig om och det knöt sig i magen.
- CODY? Wtf, rör mig en gång till och jag..
- Du gör vadå? Komigen.. Jag vet att du fortfarande älskar mig
- VAKTER!!!
Vakterna kom och tog tag i Cody. Sen kom Carlos springandes och omfamnade mig.
- Du kom så går vi in i fikrummet.
- Okej, har det hänt nått?
- Ja, alltså.. Det är bättre om du kommer med!
- Okej..
Vi gick in i fika rummet och där satt alla, och dom såg ganska, oroliga ut.. Eller inte oroliga, mer ledsna.
- Så vad är det?
- Jo, alltså vi ska flytta serien till en annan stad
- Okej, långt härifrån eller?
- Ja, ganska..
- VA? Vart?
- Ohio....
--------------------------------------------------------------------------------------------------
;oooo
Vad kommer hända nu?


Kommentera! :)





if we're meant to be, we will meet again! chapter 44

tillbaka blick från förra:


OMG, Jag kan fan inte fatta att det är sant. Herregud, Jävlar. Jag är såååååååååååååååå glad just nu!!!
Jag kände att Carlos ställde sig bakom mig och skrattade lite


- Vadå? frågade jag fundersamt
- Inget, det ska bara bli kul med dig med där! sa han och kramade om mig
- Omg, jag kan fan inte fatta detta, detta är sååååå ballt!


------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Alltså omg, jag måste ringa Johanna!!!
Det tog några singnaler innan hon svarade
- Aa hallå ja
- JOHANNA!! Vill du veta en feeeeeeet sak?
- Vadå? Friterad kyckling?
- Ehm, va?
- Ja, du frågade ju om jag ville veta en fet sak, så gissade jag på en fet sak. HAHA
- Men ååååååh
- Nej, men vadå?
- Jag har fått en roll i BIG TIME RUSH!! Serien då.
- VA? FAN VAD AWESOME!!
- JAA!! Men..
- Vadå men?
- Jag kommer lixom vara mycket på inspelningar och sånt, och nästan inte ha tid till nått annat..
- Ååh, okey.. Men, om detta verkligen är något som du vill, så är det klart att du ska få det! Jag kommer stötta dig, alltid!
- Aaawh, jag älskar dig Johanna! Och glöm inte det! Och om du någonsin får chansen att bli sångare, så kommer jag stötta dig med!
- Jag älskar dig med! Awwh.. Inte för att det skulle hända eller nått, men tack!
- Men jag måste gå nu, så vi hörs imorgon eller nått!
- Aa, hejdå!


Detta kommer bli bäst!
Johannas perspektiv:



Fan vad jag är glad för Linas skull. Även om det är tråkigt att hon inte kommer kunna umgås lika mycket, så är jag jävligt glad för hennes skull!
Bara om min dröm med kunde gå i uppfyllelse.. Aja, jag kan inte mer än att försöka och att drömma.
Just då när jag satt och tänkte kom Justin in och han såg.. Lycklig ut
- Johanna, Johanna, Johanna.. Jag, alltså.. Detta är helt underbart!!
- Justin, Justin, Justin, vadå?
- Du ska få testa sjunga inför Soulja Boy, om du vill förstås!
- WHAT?!
- Ja..
- Hur?! Va? Är detta en dröm, för jag satt precis och tänkte på detta. sa jag och var helt chockad
- Nej, detta är inte en dröm, detta är 100% på riktigt!
- Helt seriöst?
- Ja, helst seriöst
Jag blev så helsikes glad så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag sprang fram till Justin och kramade honom hårt. Detta var bästa dagen på länge. Men ett jäkla sammanträffande. Samma dag som Lina ringer, så ska jag få chansen att sjunga inför Soulja Boy. Fett awesome ändå!
Jag måste ringa Lina. Mycket pratande i telefon idag.
Det tog några singnaler, men sen svarade hon allt.
- Lina
- Hej Lina, det är Johanna. Jag skulle bara berätta en grej
- Vadå?
- Jo, att jag ska får sjunga för Soulja Boy, och tänk så kommer jag bli känd?
- Va? Fan vilket sammanträffande egentligen.
- Ja! Men jag måste gå nu, skulle tydligen till honom nu, på dirren
- Lycka till nu vafan!
- Tack, hejdå!
- Hejdå!


Jag la på och vände mig mot Justin och kramade honom igen. Sen gick vi ner till bilen och körde iväg. Jag var verkligen nervös. Vi svängde in på studio parkeringen och nu dunkade mitt hjärta i 180km/h. Jag var jätte nervös. Jag tog Justins hand och tryckte om den hårt, och han tittade lite halvt oroligt på mig.
- Vad är det?
- Jag är nervös.
- Men du kommer klara det här. Han är jätte snäll!
- Well, okay då.
Jag släppte Justins hand lite lätt men vi höll fortfarande dom. Vi kom in i studion och där satt han. Självaste Soulja Boy, eller som han egentligen heter DeAndre Chad Ramone Way. Han kollade upp på oss
- Yo Justin. Är detta bruden du snackade om?
- Yess man.
- Detta kommer bli fett. Yo girl, vad heter du?
- Johanna. svarade jag lite halvt blygt
- Du behöver inte vara blyg för mig. Jag är inte farlig. Gå in i studion och ta på dig lurarna, och följ bara mina instruktioner. sa han och jag gjorde precis som han sa
Jag gick in i studion ochdrog på mig lurarna och sa vilken låt jag ville sjunga. Jag sa att jag ville sjunga So Long Goodbye och han stte på den så jag hörde den i lurarna.
Jag började sjunga och dom satt där och såg nöjda ut.
- Eey, detta var as bra. Men, jag vill ha en låt som du tar högre toner i.
- Tack! Hmm.. Who Says, med Selena Gomez?
- Yeah, hon tar ganska höga toner.
Nu hörde jag den istället i lurarna, och det gick ganska bra att sjunga den. Jag tog ut dom höga tonerna och det blev bra. Låten stängdes av och jag gick tillbaka till dom.
- Det var helt grymt. Jag hade velat snacka med din morsa.
- Sure, nu eller med detsamma?
- Kvittar, sa han och skrattade
Jag gick iväg och ringde till mamma och berättade att allt hade gått jätte bra! Och sen gav jag luren till Soulja Boy och han gick iväg och började snacka med henne. Jag satte mig i en stol och snackade med Justin. Efter ett tag kom han tillbaka med min telefon och satte sig på stolen framför mig och började prata
- Jo, nu är det såhär..
- Hur?
- Att om du vill, så kan jag signa dig, men endast om du vill!
Jag antar att jag lyste upp som en sol, för jag kände mig riktigt glad inombords.
- JAA!! halvskrek jag och hade ett leénde som var bredare än mitt huvud
- Bra, då fixar det sig!
- Omg, Tack så jätte mycket!
- Tack själv!
Jag och Justin gick ut från studion och gick till bilen. Och jag var lyckligare än någonsin.
Nu ska jag bara ringa Lina med!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Wiie, båda fick sina drömmar i uppfyllelse!


Kommentera! :)




if we're meant to be, we will meet again! chapter 43

Tillbaka blick från förra:

Vi stog där ett tag till, och precis när vi skulle gå ner till bilarna igen, så hörde vi en röst vi kände igen. Eller, det var inte bara en röst, utan typ tre eller fyra, när vi vänder oss om så står Sean Kingston, Christian&Caitlin och Jaden&Willow där. HAHA, mer underbara vänner får man leta efter.Dom hängde med ner till bilarna och åkte med oss till Johannas place, sen åkte vi till stranden, vi tog med oss filtar och sånt så vi inte frös. Sen satt vi där, och bara hade det bra. Tillsammans!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vi satt där en stund och bara snackade. Vi snackade om allt möjligt.
Christian verkade inte ha det så kul, så han gick iväg och satte sig lite längre bort, ute på bryggan faktist. Johanna kollade bort dit och tyckte nog det var synd om honom, så hon gick dit och så satte dom och snackade antagligen.
Dom kom tillbaka sen skrattandes och jag tittade på Justin då. Vilken blick. Aja, Johanna och Christian är bara vänner ändå ju.
Hon gick och satte sig brevid Justin och lutade huvudet mot hans axel och han la armen om henne. Jag gjorde samma sak fast med Carlos då förstås. Tiden gick och nu var klockan så mycket att vi åkte hem. Sean hem till sitt, Caitlin och Christian skjussade hem Willow och Jaden och sen åkte dom med hem. Sen åkte Johanna och Justin med hem.


- Tack för en fett underbar dag! sa jag och kysste Carlos
- Tack själv min sköna! sa han och kysste mig tillbaka


Vi gick upp och la oss och vi somnade ganska kvickt.
På natten, ungefär vid klockan tre hörde jag något rasa där nere. Jag tänkte inte mer på det för det kunde ju vara nån av hundarna. Sen hörde jag fotsteg i trappan, okej, nu var jag rädd.


- Carlos, det är någon som går i trappan
- Va? frågade han nyvaket¨
- Ja, det hörs som någon går i trappan
- Jag går och kollar, sa han och var halvvägs uppe ur sängen när jag knuffade tillbaka honom.
- Och lämna mig ensam här? Aldrig. sa jag bestämt
- Okej okej, men ska vi bara låta det va då?
- Njae, eller jag vet inte..


Jag var ruskigt rädd och ville ligga innerst. jag rullade över Carlos och somnade om.
Dagen efter så vaknade jag av att mamma kallade nere ifrån. Jag väckte Carlos och vi gick ner. När dom såg att det kom ner en kille med, så fick dom stora ögon.


- Vad gjorde ni igår kväll, eftersom det är en sån röra? frågade mamma och skrattade
- Inget? Vi umgicks med några vänner på stranden
- Jaha..
- Aah? Och du mamma, jag hörde fotsteg i trappan inatt.
- Det kan ha vatt nån av hundarna
- Ja, i och försig.


Jag och Carlos gick och gjorde frukost och sen gick vi upp på mitt rum. och åt det. Samtidigt som jag åt den loggade jag in på datan. Jag gick in på min mail och kollade den. Allt var tråkigt, förrutom ett mail. Det var ifrån Big Time Rush Team.
Det stog såhär


Hallå Lina.
Vi i Big Time Rush serie teamet har bjudit in dig till att provspela en roll i serien.
Vi hade tyckt att du hade passat perfekt. Du har allt som vi letar efter!
Hör av dig om du är intresserad!
/ BTRserie-teamet


OMG, Jag kan fan inte fatta att det är sant. Herregud, Jävlar. Jag är såååååååååååååååå glad just nu!!!
Jag kände att Carlos ställde sig bakom mig och skrattade lite


- Vadå? frågade jag fundersamt
- Inget, det ska bara bli kul med dig med där! sa han och kramade om mig
- Omg, jag kan fan inte fatta detta, detta är sååååå ballt!



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Wiie :D



kommentera! :)




if we're meant to be, we will meet again! chapter 42

Tillbaka blick från förra:


Så alla fyra åkte och träffade varandra. Dagarna gick och dom umgicks hela tiden. Sen blev det julafton och den spenderade dom tillsammans med allas familjer, det inkluderar, Carlos familj, Linas familj, Justins familj och Johannas familj. Efter julafton så gick det några dagar sen blev det nyår som också spenderades tillsammans. Sen gick det några veckor, och sen blev det Alla Hjärtans Dag!


----------------------------------------------------------------------------------------------------


Alla hjärtans dag! Carlos perspektiv:


Hmm.. Jag vill överraska Lina, men med vad?
Jag satt i soffan och tänkte på det, en go stund tills telefonen ringde. Jag flög upp ur soffan och svarade
- Wazza det är Carlos
- Yo Carlos, det är Justin. Det är ju alla hjärtans dag idag, sååå.. Om vi skulle gå på dubbel-dejt?
- Ehm.. det där lät.. mer hann jag inte säg innan Justin började prata igen
- Jag menar, dubbel-dejt som i att du och Lina, och jag och Johanna. Men det fattade du väl, right? det sista sa han lite oroligt, fast på skoj
- Ja, jag fattade det. Men sure, det går väl bra! Men.. Vad ska vi göra?
- Jo, vi går först på bio, sen på resturang, och sen åker vi upp till Hollywood skylten.
- Sure, det blir nice. Vi hörs senare! Jag ska faktist umgås med Lina lite nu
- Yeah, vi hörs senare!


Sen när vi hade lagt på så gick jag och gjorde mig iordning, sen åkte jag till affären. Jag gick in och köpte en röd ros. Jag gick ut ur affären och ner till bilen. Sen körde jag hem till Lina, hon visste inte att jag skulle komma, så hoppas att hon inte sover nu bara.
Jag parkerade bilen och sen gick jag upp till dörren med rosen bakom ryggen. Jag plingade och hon kom och öppnade. Hon hade nog precis vaknat för hon såg väldigt nyvaken ut.
- Hej sötan! sa jag
- Hej älskling! sa hon och kysste mig
- Jag har en grej till dig!
- Vadå? sa hon med ett stort leénde på läpparna
- Här. sa jag och gav henne rosen
Hon började le och kramade om mig.
Hon stack upp på sitt rum och klädde på sig, sen kom hon ner igen och vi gick ut lite. Det var lite kallt, men ändå helt behagligt. Vi gick en stund, sen ringde min mobil, det var Justin
- Yess?
- Ja, du vi åker ut 18.00, just so you know
- Sure, synes då! Hejdå
- Byee.


Lina tittade undrande på mig men vi fortsatte gå. Sen gick vi hem och tog min bil och körde hem till mig. Vi satte oss och tittade på en film. Ingen av oss visste riktigt vilken det var, men vi tittade i vilket fall som helst på den. Det var riktigt mysigt, bara jag och hon.
Justins perspektiv:


Johanna är här hos mig nu, och allting kommer gå som jag och Carlos har bestämt. Detta kommer bli bäst. Min tjej, och våra bästa vänner! Inget kan slå detta!
Vi tittade på film. Sen efter en stund gick jag ifrån, för jag skulle upp och hämta rosen jag inhandlat till henne. Hoppas hon blir glad
- Johanna, jag har en present till dig!
- En present? Jag älskar presenter, sa hon och man kunde riktigt se glorian på hennes huvud
- Kom här då, sa jag och skrattade
Hon började se osäker ut, men kom till mig ändå. När hon stog ungefär tio centimeter ifrån mig, så tog jag fram blomman. Jag tror hon blev glad, för hon kramade om mig hårt och sen stog vi där i cirka fem minuter tills Johanna sa
- Justin..
- Ja?
- Jag älskar dig, mest i hela världen!
- Aaaww, jag älskar dig med, mest i hela världen!
Vi gick och satte blomman i vatten, och sen var klockan kvart i sex, REDAN?!  Tiden går verkligen snabbt! Jag messade Carlos
* Showtime. Ta med Lina till bion, och glöm inte ögonbindelen till senare! /  bieber *

Det tog inte lång tid innan han svarade, ett kort svar
' Sure, ses snart / carlos *

Jag gick bort till Johanna, och tog hennes hand. Vi gick ut till bilen och och satte oss.
- Så, ska vi köra nu? frågade jag
- Yess. Men förresten, vart ska vi?
- Det där i mot, är en överraskning.
Jag startade bilen och vi körde iväg till bion. Vi gick in till biografen och valde film. Det fick bli Kiss&Tell.
Vi gick in och satte oss, och filmen började. Allt annat folk som var inne på biografen, förrutom vuxna då, tittade inte så mycket på filmen, utan mer på oss. Tillslut blev jag lite trött på det
- Heey, vi är här för att titta på filmen, right? Ja, det är jag och min flickvän och våra vänner med, så se oss som vanligt folk bara! sa jag och skrattade till lite
Alla tjejer vände huvudet och tittade på filmen, men jag såg då och då att dom tittade bak igen. Haha, gulligt ju.
När vi hade tittat klart på filmen så åkte vi till en kina resturang och åt där. Sen gick vi ner till bilarna igen och hoppade in.
- Nu, innan vi kör så vill jag att du sätter på dig denna ögonbindelen
- Jaha, okej. Men varför det?
- Det är en överraskning! sa jag och blinkade
Jag startade bilen och körde. Strax bakom våran bil så var Carlos.
Vi körde och vi körde och vi körde.
Johannas perspektiv:


GAAH, vart ska vi egentligen? Det kändes som om vi åkte i timmar, och det var jätte tråkigt. Men jag och Justin satt och pratade, och jag försökte få honom att försäga sig, men det gick bara inte.
- Skiner solen? frågade jag bara för att ha nått att prata om
- Ja, det gör den. Jag tror faktist det är ganska varmt ute.
- Okaj. Asså du Justin, kan du inte bara säg vart vi ska?
- Nej, det kan jag inte, då blir det ju ingen överraskning.
Vi åkte lite till och sen stannade bilen. Justin sa till mig att stanna kvar i bilen, och jag gjorde som han sa. Sen kom han andra sidan om och öppnade dörren för mig, och jag gick ur bilen.
Sen hörde jag att det kom en bil  till, det var nog Carlos och Lina då.
- Nåå tjejer, är ni beredda?
- JAA!! skrek vi båda två
- Okej, on three! One, two... THREE!!
Dom drog av oss ögonbindlarna och vi blev helt ställda, båda två! Vi var vid HOLLYWOOD skylten!!!! OMG.
- Är detta verkligen sant? Är vi verkligen här? FAN VAD AWESOME. skrek jag
- Yess, vi är här.
Vi gick upp till själva skylten, och den var enorm. Och med enorm menar jag verkligen ENORM!!
Vi stog där uppe och tittade ut över utsikten, det var vackert. Sen vände jag mig om, och kysste Justin. Jag var så lycklig att jag hade honom!
Linas perspektiv:


Jag kan inte fatta att vi är vid Hollywood skylten, det är ju helt awesome! Vi stog där ett tag och kollade på utsikten. Jag sneglade på Johanna och Justin ibland, och dom stog bara och kysste varandra, och sen kysste jag Carlos med. Han är fan den bästa man kan tänka sig. Han är alltid så.. Underbar på alla sätt och vis! Gaah, jag älskar verkligen honom!
Vi stog där ett tag och bara kollade på varandra, djupt in i ögonen. Det var sååå romantiskt!
Vi stog där ett tag till, och precis när vi skulle gå ner till bilarna igen, så hörde vi en röst vi kände igen. Eller, det var inte bara en röst, utan typ tre eller fyra, när vi vänder oss om så står Sean Kingston, Christian&Caitlin och Jaden&Willow där. HAHA, mer underbara vänner får man leta efter.
Dom hängde med ner till bilarna och åkte med oss till Johannas place, sen åkte vi till stranden, vi tog med oss filtar och sånt så vi inte frös. Sen satt vi där, och bara hade det bra. Tillsammans!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Aaaaw vilken gullig dag!


Kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 41

Tillbaka blick från förra:

Jag gick upp för trappan och in på mitt rum, på sängen satt Johanna och tittade på sin mobil. Och det såg ut som hon grät. Jag gick snabbt fram till henne, och satte mig framför henne. Hon tittade bort.
- Titta på mig! sa jag, Vad har hänt?
- Jo, mamma ringde
- Ja? Och vad sa hon då?
- Ming bror...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


- Vadå din bror?
- HAHAHAHA, inget. Jag ville bara skrämma dig. sa hon
Jag bara blickade henne, men hon fortsatte bara skratta. Vi gick och la oss men vi somnade inte utan vi låg och snackade istället. Sen helt plötsligt efter en stunds tystnad så började Johanna prata igen
- Skolan börjar om två veckor. Eller, en och en halv är det ju
- Ja.. Och jag åker på tour om 2 dagar.
- Då får vi göra imorgon till något kul då! sa Johanna och log riktigt stort
- Ja! Men du, jag är jäkligt trött, så kan vi släcka lampan och sova? sa jag och skrattade till lite
- Ja visst, godnatt, och jag älskar dig! sa hon och kysste mig.
Jag släckte lampan och vända mig om och la armen om henne. Sen somnade vi båda.
Lite hopp nu.. Nu är det egentligen den 14 februari i novellen, men det är en liten sammanfattning på dom senaste månaderna nu.


Under alla dessa månader som har gått, så har detta hänt:
Justin åkte på sin WorldTour igen, Carlos åkte på någon grej med Big Time Rush. Johanna och Lina började skolan igen. Men dom började ju inte på samma gymnasium, dom tog helt olika linjer. Dom tappade kontakten, inte helt, men dom var inte med varandra som dom var från 7-9 klass. Dom snackade med varandra varje dag, över skype ller över telefon. Dom brukade träffas på kvällarna när dom inte pluggade.
När det gällde Lina och Carlos, så kunde dom ju inte heller träffas så ofta, men höll kontakten gjorde dom. Dom snackade varje dag och smsade varje minut. Dom pratade varje kväll och ibland nästan hela natten.
Justin och Johanna träffades inte heller så ofta. Justin åkte runt i nästan hela, eller inte nästan, utan hela världen. Och det var inte ofta han var hemma så han kunde träffas. Men det var likadant med dom, dom snackade och smsade hela tiden.
Förövrigt tyckte både Lina och Johanna att det var jobbigt att dom inte träffade så ofta. Dom var ofta ledsna för det, men ändå försökte dom träffas så ofta som det var möjligt.
Båda två bodde fortfarande hemma och hade det bar hemma. Johannas bror hade flyttat hem till Mississippi och kom och hälsade på ganska ofta.
Tiden gick, och det blev jullov, som alltså innebar att både Justin och Carlos med hade det. Så alla fyra åkte och träffade varandra. Dagarna gick och dom umgicks hela tiden. Sen blev det julafton och den spenderade dom tillsammans med allas familjer, det inkluderar, Carlos familj, Linas familj, Justins familj och Johannas familj. Efter julafton så gick det några dagar sen blev det nyår som också spenderades tillsammans. Sen gick det några veckor, och sen blev det Alla Hjärtans Dag!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
En liten sammanfattning och så i det här kapitlet. Ett litet hopp. Orkade inte riktigt skriva om alla dom månaderna ;p.
Men nu är det Alla hjärtans dag i novellen, så då kommer det skrivas.
Sen vill jag bara säg att jag bara ska skriva varannan dag nu, :).


Kommentera! :D

if we're meant to be, we will meet again! chapter 40

Tillbaka blick från förra:

Vi körde till huset, och gick ur bilen. När vi kom upp till huset knackade vi på dörren, och en gammal dam kom och öppnade
- Jo, vi söker Lina
- Jadå, hon är här inne, stig på
Vi gick in, och följde efter den gamla damen in till vardagsrummet. När vi kom in, möttes vi av en Lina, som vi inte var beredda på att möta. När jag såg henne, så kunde jag inte hålla mig. Jag brast ut i gråt....


----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hur såg hon ut? H-hon var helt, blåslagen, helt sönder i ansiktet. Åhherregud.
Jag tittade mot Carlos, även fast alla såg helt blurriga ut, eftersom jag hade tårar i ögonen. Men jag såg att han grät.
Han gick fram till Lina, och kramade om henne. Sen tittade jag upp mot Justin, som såg helt förstört ut, och det rann några tårar på han med.
Jag gick fram till Lina, och kramade om henne. Jag kramade henne så hårt att hon inte fick någon luft.
Vi satt hos den här gamla damen rättså länge, hon bjöd på fika, så man kunde ju inte tacka nej. Hon var jätte snäll.
Vi satt och snackade om vad som hade hänt, och sen kunde jag inte hålla det inne längre
- Vem var det som gjorde det?
- ''Kidnappade'' mig? sa Lina och små fnissade
- JA?! Det är inget att skratta åt
- Oj, förlåt.. Jo, alltså, det var..
- Det var?
- Det var Cody.. sa hon tyst
När hon sa Cody, tittade Carlos på henne med stora ögon. Hoppas det var för att han var orolig över nått viktigt nu. Och som tur hade jag rätt
- Cody? Han gjorde dig inte illa nått mer, än blåtirorna och det va?
- Nej, såklart inte. Jag hade sakt det då! sa Lina och kramade om honom
Vi satt och snackade ännu en lite längre stund, sen harklade Justin sig, och sa att vi behövde åka hem. Vi sa hejdå till den gamla damen, och sen gick vi ut till bilen. Denna gången orkade inte jag köra, för jag var dö trött, så Ryan körde istället. Vi körde, och körde och körde, sen kom vi in tillbaka i L.A, sen var det bara hem med som gällde. Vi lämpade av Lina och Carlos hos Carlos, och sen körde vi vidare hem, och Ryan hoppade av hos sin moster, eller vad det var. Sen Hoppade Justin in i förarsätet, och vi åkte hem. En lång resa, för en enda dag!
När vi kom in på tomten, och hade parkerat bilen, så var det ganska många bilar på bil parkeringen. Vad händer här nu?
Vi hoppade ut ur bilen, och gick hand i hand in i huset. När vi kom in, så stog, Jeremy, Pattie, Scooter, Kenny, Ryan Good, ja.. Alla stog helt enkelt där, och när vi kom in i huset, så vände alla sig om, snacka om pinsamt. Alla bara kollade.
- Justin, jag går upp till ditt rum och väntar. sa jag snabbt och gick sen
Jag sa först hej till alla, och alla log och sa hej tillbaka, och sen blicken tillbaka till Justin. Värsta mördar blicken..
Justins perspektiv:


Oops.. Detta kan inte vara bra..
- Såå, vad är det ni vill prata om? sa jag och slängde mig i soffan
- Vad vi vill prata om? Först och främst ditt beteénde, sen ditt ansvar. sa mamma argt
- Okej, förlåt att jag inte ringde, eller sa till att vi skulle åka och hämta Lina.
- Men vad gjorde Lina utanför L.A då? frågade Scooter och satte ögonen i mig
- Det var, det var inget. Hon hade bara tagit fel buss och så hamnade hon fel. Hon hade väl somnat på bussen eller nått. sa jag och försökte se så oskyldig ut som möjligt, men dom fattade att jag ljög
- Jaha.. Så hon tog fel buss och somnade, men jaha. Det förklarar ju allt, sa Scooter så ironiskt som det bara gick
- Ja, men kan jag inte bara få gå upp och sova nu? Det har faktist vatt en lång dag idag. sa jag och tittade med hundögon
- Du, du vet att du har WorldTour imorgon? sa mamma
- Nej, det har jag inte. Har inte Scooter berättat? Han flyttade fram det en dag!! sa jag med största leéndet bara för att reta mamma
- Jaha, sa mamma igen, sen sa hon. Gå upp på ditt rum och sov då. Godnatt!
- Godnatt allihopa!
Jag gick upp för trappan och in på mitt rum, på sängen satt Johanna och tittade på sin mobil. Och det såg ut som hon grät. Jag gick snabbt fram till henne, och satte mig framför henne. Hon tittade bort.
- Titta på mig! sa jag, Vad har hänt?
- Jo, mamma ringde
- Ja? Och vad sa hon då?
- Ming bror...
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad var det med hennes bror?



KOMMENTERA!!! :D

if we're meant to be, we will meet again! chapter 39

Tillbaka blick från förra:

Vi körde ut till motorvägen, och då jävlar började jag köra. Och jag tittade på dom, och dom såg livrädda ut.
- Ska jag sakta ner ? frågade jag och fnissade
- Nej, det är lugnt! sa dom skakandes, nästan...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------


När vi hade kört, ganska länge, så började Carlos telefon. Han tog snabbt upp den och svarade.
- Aa det är Carlos
Jag stannade bilen och vi satt och kollade på Carlos. Vi frågade vem det var, och han bara '' Sshhhh ''. Sen skrek jag för jag orkade inte med hans '' Sshhh ''
- Carlos, för i helvete, vem är det du har i luren?
- Okej okej..
Han satte på högtalaren.
Aaa fortsätt nu. sa Carlos, och jag visste fortfarande inte vem det var i luren
Aa men hallå? Vem är det ?! frågade jag sen
Det är Lina, och förlåt att jag bara försvann innan, jag kunde inte hjälpa det. sa hon och snyftade till
Det är okej, men var i helsike är du? frågade jag sen
Utanför L.A, jag sitter hos en gammal dam som släppte in mig för att det började regna.
- Okej, men vilken adress? frågade Carlos
Ring när ni har kommit utanför L.A, så berättar jag mer sen. Hejdå!, Och jag älskar er! Er alla!
- Hejdå, och vi älskar dig med!

Nu ville jag bara åka och hämta henne.
Jag startade bilen och började köra, och denna gången körde jag rättså sakta, sen blev nog Carlos trött på det.
- Förhelvete, kör lite snabbare, jag vill hämta henne nu!! Jag har inte sagt att jag har varit så orolig, men jag är orolig like hell. Justin, hade inte du varit orolig om Johanna bara hade försvunnit spårlöst?! JO, det hade du, så kör!!
- Ta det chill. Vi alla är fan oroliga, du är inte den ända!
Nu hade vi kört i typ två timmar, och vi var inte framme än.
Efter ytterligare en timme, så ringde Justins telefon. Han tog upp den och kollade vem det var, sen la han ner den i sätet och kollade ut genom fönstret.
- Ska du inte svara? frågade jag
- Njae..
- Varför inte?
- Ja-jag vill inte. stammade han fram,
Varför ville han inte svara i telefonen och varför stammade han?! Aja, jag brydde mig inte så mycket och fortsatte köra. Sen ringde det igen, och igen och igen. Varför svarar han inte?
- Vill du att jag ska svara istället då? frågade jag
- Okej.. sa han och gav mig telefonen. Jag körde in på en mack, som låg utanför L.A, så nu hade vi iaf kommit en bit. Jag svarade i luren, och det var Justins mamma.
Aa det är Johanna
- Hej Johanna, det är Pattie. Du vet inte varför Justin inte svarar i telefonen, utan du gör det? Och var är ni?!
- Ehm, jo.. Alltså, vi är utanför L.A just nu, vi skulle hämta Lina. ¨
- Och vad gör Lina UTANFÖR L.A?  Och hälsa Justin att han ska åka iväg på WorldTour imorgon igen!
- Det ska jag göra! Hejdå Pattie!
- Hej med dig!

Jag la på och gav telefonen till Justin, och kollade på honom, men han kollade inte på mig. Istället suckade jag och bad Carlos att ringa Lina. Han gjorde som jag sa, och fick adressen. Vi körde till huset, och gick ur bilen. När vi kom upp till huset knackade vi på dörren, och en gammal dam kom och öppnade
- Jo, vi söker Lina
- Jadå, hon är här inne, stig på
Vi gick in, och följde efter den gamla damen in till vardagsrummet. När vi kom in, möttes vi av en Lina, som vi inte var beredda på att möta. När jag såg henne, så kunde jag inte hålla mig. Jag brast ut i gråt....
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Varför började hon gråta?


Kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 38

Tillbaka blick från förra:


Vi satt och tittade  tills någon knackade på dörren, jag gick ner och öppnade. Jag kände igen han som stog där. Han tog tag i min arm och satte en handduk i munnen på mig, och stack iväg med mig till en bil.
Varför just jag?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Okej, nu har jag panik, vad ska jag göra? Tänkt så misshandlar dom mig, eller våldtar mig.. Eller ännu värre, dödar mig?
Jag försökte granska han som tog med mig till bilen, men jag kunde inte komma på vem det var. Det var så irriterande, för jag kände verkligen igen honom. Tillslut tittade han upp på mig, och rätt in i mina ögon, då såg jag vem det var. Detta kunde fan inte vara sant.
- Jaha, och vafan glor du på? frågade han surt
Jag kunde inte snacka för jag hade fortfarande handuken i munnen, så jag skakade bara på huvudet. Han gick mot mig, och drog ut handuken från min.
- Svara på min fråga då förfan! halvskrek han
- Jag tittade inte på nått särskilt.. sa jag med gråten i halsen
Jag tittade ner i golvet, och sen kände jag att min mobil vibrerade. Den var på ljudlöst, men ändå. Tänk så fattar dom att jag har den. Tänk så tar dom den, då kommer ingen, någonsin hitta mig.
Och egentligen, vad är det dom vill mig?
- Alltså, vad är det ni vill mig egentligen? Eller rättare sagt, vad är det DU vill mig? frågade jag
- Vi var tillsammans Lina, jag vill veta varför du gjorde slut med mig. Jag älskar fortfarande dig!
Dom där orden gjorde så ont inuti mig. Fyfan, jag hatar honom. ÖVER ALLT ANNAT! Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan fan inte säga att jag inte tyckte om honom. Och om jag säger att jag visste att han var otrogen mot mig, så kommer han att fatta att Johanna hade berättat det, och då kommer han att döda henne. Okej Lina, var ärlig mot honom..
- Cody.. Alltså.. Jag, jag..
- Men kom fram till sak?
- Okej, jag visste att du var otrogen, och då insåg jag att du inte var rätt typ. Du var alltid så snäll när vi var ensamma, men när vi var ute med dina kompisar och sånt, så var du värsta idioten. Rent ut sakt, ett äckel.. sa jag och tittade ner i golvet av bilen
- Åh. Vem sa att jag var otrogen? VEM?! Och vadå att jag var en idiot när vi var med mina kompisar?
- Ja, du var inte dig själv, du var en den snälla Cody, som jag älskade över hela mitt liv!!!
I samma stund i Johannas perspektiv:


Gud, varfan är Lina? Hon svarar inte på sin telefon, ingenting. Jag, var.. GAAH
- Var kan hon va?! frågade jag
- Vi vet inte, sa killarna
- Men, hon måste ju vara någonstans, och hon är ju inte här i huset? Jag har kollat igenom hela källaren, nedanvåningen, OCH här uppe!!! Hon är ju inte här?! Vi får köra ut och leta efter henne. Jag tänker inte somna inatt utan att veta var hon är.
- Men.. sa dom
- Inga men. Tror ni helt seriöst, att jag kommer kunna somna, NÄR JAG INTE ENS VET OM MIN ALLDRA BÄSTAVÄN ÄR DÖD ELLER LEVANDE? TÄNK SÅ ÄR HON DÖD?!
Jag orkade inte med dom mer, så jag tog min hoodie, stack ner till hallen, drog på mig skorna och tog bilnycklarna. Jag sprang ut till bilen och hoppade in. När jag precis hade startat bilen, kommer alla killarna utspringandes från huset, och Ryan som är så långsam, sprang med sin ena sko i handen. Dom hoppade med in i bilen och Ryan drog på sin andra sko.
Det var första gången jag körde med dom i bilen. Jisses, detta kan ju bli kul och se vad dom tycker om min körning. Själv tycker ju min mamma att det är dö obehagligt att åka med mig. Hon säger alltid '' Jag vill helst inte att du kör gumman, jag är så rädd att jag ska dö då''. Jag menar, tack för den.
Vi började köra, och då körde jag försiktigt, för att dom inte skulle tycka illa om min körning, sen kommenterade Ryan det
- Komigen? Kör LITE snabbare
- Okay, då göra jag det.
Vi körde ut till motorvägen, och då jävlar började jag köra. Och jag tittade på dom, och dom såg livrädda ut.
- Ska jag sakta ner ? frågade jag och fnissade
- Nej, det är lugnt! sa dom skakandes, nästan...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska kort, men jag ska hem till mama nu, så jag skriver kanske mer sen. Eller ja, antagligen blir det mer sen ;p.


Kommentera! :D




if we're meant to be, we will meet again! chapter 37

Tillbaka blick från förra:

Jag tog min mobil och gick ner igen. Satte mig i soffan och tittade på tv:n, MEN VARFÖR ÄR DET INGET BRA PÅ TV? Jag stör mig så mycket på sånt.
Mamma och pappa är inte heller hemma. Var är alla egentligen?
Jag ringde Johanna, men ingen svarade. Jag ringde Carlos, men ingen svarade där heller. WTF? Jag ringde till och med Justin, men ingen svarade där heller. Och tillslut, så ringde jag Ryan med, men inte en jävel svarar. Var i helvete har allt folk tagit vägen?


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Äsch, dom är väl någonstans, och har bara bestämt sig för att ignorera mig totallt. Jag har verkligen jätte tråkigt.
När jag satt och funderade på vad jag kunde göra, eller var dom andra kunde vara, så plingade det på dörren. Jag hoppade till för jag var inte beredd på att det skulle plinga, men jag gick upp till dörren och öppnade, det stog ingen där.
Jag gick in till vardadags rummet igen, och tittade på tv. Sen plingade det igen. Jag reste mig upp och gick och öppnade, där stog det ett paket, wtf? Jag öppnade försiktigt, men det låg bara ett papper där i. Jag tog upp det och läste.
Hej!
Tycker du detta är kul?
/  no one


Whata fuck? Haha, detta är faktist inte kul.
Jag gick in, och nu var jag fakstist rädd. Jag gick in och satte mig i soffan igen, och det knackade på dörren igen. Jag gick och kollade genom kikhålet och där stog det en människa, som såg ut som liemannen.
Jag öppnade försiktigt och såg att människan i fråga hade en kniv i handen. MAMMA!!! Jag smällde igen dörren igen, och gick och gömde mig. Sen hörde jag att dörren öppnades, jag kollade ut från garderoben som jag satt i, och människan kom mot garderoben. Okej, nu var jag duktigt rädd. Jag stängde garderobs dörren och kröp längst in i den. Jag tryckte mig så mycket mog väggen som jag bara kunde. Garderobs dörren öppnades och den liemans liknande mannnen stog där, jag såg bara fötterna på honom. Han böjde sig fram mot mig och tog tag i min arm och ryckte upp mig. Jag kunde inte se vem det var, för han hade en luva på sig. Men han granskade mig väldigt. Han drog ut mig från garderoben och satte mig på sängen. Han vände sig om, och drog av sig luvan, och sen vände han sig om igen. Det var... det var.. förhelvete, det var CARLOS.
- VAFAN HAR NI FÖR PROBLEM EGENTLIGEN? NI SKRÄMDE FAN IHJÄL MIG?! FÖRHELVETE. skrek jag
- Men ta det lugnt, vi ville bara skoja lite med dig! sa han och kramade om mig
- Vilka var med på detta då? frågade jag efter några minuter
- Det var ju då jag, sen var det Johanna, Justin och Ryan. sa han
- Okay, så Ryan är här då?
- Aaa, men han skulle bo typ hos hans moster eller nått grejs..
- Men, mamma och pappa då? Var inte dom med på det? frågade jag sen
- Nej?
- Men var är dom då? Jag har ringt till dom, men dom svarar inte, sa jag halvt panikslaget
- Det är ingen fara, dom har säkert bara hyrt ett hotell rum och ska sova där eller nått.
- Okej, då har dom nog lämpat av lillasyster hos mormor och morfar eller nått.
Efter ett tag, så kom Johanna, Justin och Ryan in. När dom såg mig, så såg jag riktigt hur det började dra i deras mungipor, och sen kunde dom inte hålla sig och började skratta som in i. Dom la sig raklånga på golvet, och skrattade som aldrig förr. Vi satt och skrattade en god stund, till min mobil ringde. Jag gick och tog den, det stog mamma på skärmen.
- Jao det är Lina
- Hej gumman, det är mamma. Förlåt att vi inte lämnade nån lapp, men vi har checkat in på hotell. Och säg inte att jag sa detta, men killarna och Johanna frågade om vi inte kunde göra det, för dom skulle göra nån överraskning och lite sånt. Men ha det bra, så ringer jag senare ikväll! Puss
- Puss!

Jag gick tillbaka in i rummet, och dom kollade på mig. Vi satt där iallafall i tio minnuter utan att säga nått. Sen orkade jag inte vara tyst mer.
- Kan vi inte titta på film? frågade jag
- Ja visst, men vilken? frågade dom i mun på varann?
- Sorority Row, sa jag
- Sure. Har ni godis hemma? frågade Ryan med största leéndet
- Aa, du kan gå ner och leta efter det. sa jag och skrattade
Han begav sig neråt och man hörde ibland hur han välte grejer, men han skrek bara ''Det är okaj'' eller ''Jag lever'' eller ''Ingenting hände''. Sånna dåliga ursäkter.  Men till sist kom han upp med grejerna och vi satte igång filmen, och den var ganska läskig faktist. Jag hade aldrig  sett den innan, och någon gång måste ju bli den första.
Vi satt och tittade  tills någon knackade på dörren, jag gick ner och öppnade. Jag kände igen han som stog där. Han tog tag i min arm och satte en handduk i munnen på mig, och stack iväg med mig till en bil.
Varför just jag?


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vem var det, och varför tog han Lina till en bil?


Kommentera! :)




if we're meant to be, we will meet again! chapter 36

Tillbaka blick från förra:

Vi gick mot bilen, och sen hoppade vi in. När vi körde, så pratade vi om allting möjligt. Vi satt och lyssnade på musik och sen var vi framme. Hon lutade sig mot mig och kysste mig, sen gick hon in till huset, och jag körde själv hem...


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Linas perspektiv:


Okay, nu är jag nästan lite nervös. Jag vill gå in, men ändå inte. Jag vet att dom kommer döda mig. Men, AAAH. Komigen Lina, du klarar det här! Bara gå in, bara gå raka vägen in i vardagsrummet, och sätt dig ner. Även fast jag vet att jag kommer flytta, för varje gång som säger kanske, så är det säkert att jag antingen ska få nått, eller att nått ska hända, eller nått åt det hållet.
Jag öppnade dörren, tog av mig skorna och gick in till vardagsrummet. Där satt dom, och dom kollade på mig precis som om jag kom från planeten Mars.

- Vill ni att jag ska gå igen så gör jag väl det, sa jag och vände mig om
- Nej du Lina! Du sätter dig i soffan.

Mamma lät inte glad. Så var allting mitt fel nu?
Jag satte mig i soffan, och kollade ner på min mobil. Detta var så pinsamt, för dom sitter och kollar på mig så allvarligt. Och tillslut kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag började fnissa lite smått, och sen började jag skratta, sjukt mycket.

- Och vad skrattar du åt? Detta är faktist allvarligt, sa både mamma och pappa i mun på varandra
- Okej okej, men snacka på då. Ni kan ju liksom inte sitta och titta ut mig, det hjälper inte?
- Okej, det är såhär. Pappa blev erbjuden ett jobb i New York, och han ville hemskt gärna tacka ja till det. Men eftersom du blev så upprörd, så tackade han nej. Han ville så gärna ha jobbet, men eftersom du inte ville flytta, så tackade han nej. För din skull.
- Ooookej

Är det inte helt underbart när föräldrarna vill skylla allt på en själv. Aldrig på någon annans, det är bara ens eget fel men det är aldrig deras fel om dom gör nått. GAAH

- Så ni menar alltså att allt är mitt fel? frågade jag sen efter en stunds tystnad
- Och vad menar du med det? frågade båda två häpet
- Ja, så ni tycker att det är mitt fel att jag inte vill flytta? Att jag inte vill flytta ifrån mina vänner!?
- Nej, såklart tycker vi inte att det är ditt fel, men man måste släppa taget om vissa saker ibland.

Nej nu jävlar var  det krig, SLÄPPA TAGET OM VISSA GREJER IBLAND?!

- Så pappa, om du hade blivit tvingad att åka ut i armén eller nått liknande, hade du släppt taget om oss i familjen? Hade du släppt taget om mamma?
- Det är inte samma sak
- Vadå inte samma sak? Tycker du helt seriöst att jag ska släppa Johanna, och Carlos? Jag älskar Carlos, och om du inte kan släppa mamma, hur i helvete skulle jag kunna släppa Carlos då? VA?  Nej precis, det kan du inte svara på

Och jag hade rätt, han kunde inte svara på det. Det var precis som om att han satt och skämdes över vad han precis hade sagt. Hoppas fan att han gör det. Rätt åt honom.
Jag blev så trött på denna konversationen så jag tog min mobil från bordet, och stack upp på mitt rum. Jag var så trött på dom just nu.
Jag tog datan och satte mig i sängen. Jag loggade in på twitter, men inget kul hade hänt. Så jag bestämde mig för att vila lite. Jag ställde datorn på bordet som var en bit från sängen, och sen kröp jag ner under täcket igen. Så himla skönt med ett kallt täcke. Jag blunade och i nästa minut så vaknade jag till med ett ryck. Jag reste mig upp och kollade på klockan. Jag hade fan sovit, i fem timmar. Jisses
Jag kollade på mobilen, jag hade fått tre missade samtal. Ett från dolt nummer, och dom två andra var från Carlos. Sen hade jag fått fyra sms, och alla var från Carlos. Det stog liknande i alla, typ.. Hur gick det att prata med dina föräldrar eller nått åt det hållet, men eftersom att han skickade det för typ fyra timmar sen, så var det inte lönt att svara. Istället gick jag ner och kollade in i köket, där satt alla och åt. Jag gick in, och antagligen så såg jag ut som, ja.. Jag vet inte vad, jag gick till toan och rättade till håret och sen gick jag in i köket igen. Tog en tallrik och tog upp mat, satte mig på en stol och tittade ner i tallriken hela tiden. När jag var klar så ställde jag tallriken och gick upp till mitt rum igen. Jag trivdes verkligen inte med det här. Jag vill ut till verkligheten, men klockan är nio och jag orkar inte gå ut nu. Så jag gick in på datan, det var min andra verklighet. Det var inget kul, så jag bestämde mig för att lägga mig och läsa en tidning. Men jag hade ingen bra. Alltså hur svårt kan det vara att hitta nått att göra på en sommarlovs kväll? Men sen att det bara är typ två veckor kvar eller nått. Jag tog upp telefonen och började smsa lite, och sen somnade jag.


Nästa morgon:


Idag vaknade jag vid elva, och ingen människa ringt än? Skumt.. Jag drog på mig mina mysiga pyjamas byxor, och sen hade jag på mig mitt snobben linne.
Jag gick ner och ut i köket, tog frukost och sen gick jag in i vardagsrummet. Jag satte mig i soffan och slog på tv:n, sappade runt på kanalerna, men hittade inget kul. Jag slog på nickelodeon och det var SpongeBob Squarepants. Wiie,
När det var slut, hade jag ätit klart, och sen gick jag upp och drog på mig nya kläder. Det blev en söt klänning. Jag tog min mobil och gick ner igen. Satte mig i soffan och tittade på tv:n, MEN VARFÖR ÄR DET INGET BRA PÅ TV? Jag stör mig så mycket på sånt.
Mamma och pappa är inte heller hemma. Var är alla egentligen?
Jag ringde Johanna, men ingen svarade. Jag ringde Carlos, men ingen svarade där heller. WTF? Jag ringde till och med Justin, men ingen svarade där heller. Och tillslut, så ringde jag Ryan med, men inte en jävel svarar. Var i helvete har allt folk tagit vägen?








------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Var va alla egentligen? Hmm..


Kommentera :)











if we're meant to be, we will meet again! chapter 35

Tillbaka blick från förra:

Jag gick upp till Lina, och där satt hon, i sängen och grät. Jag gick fram till henne och kramade om henne! '
- Vad är det som har hänt? frågade jag sen
Hon tittade upp på mig, och det rann en tår från hennes kind som jag torkade bort
- Jag kanske ska flytta...


-------------------------------------------------------------------------------------------



VA? Nej, detta kan fan inte vara sant..
- Carlos? sa hon efter ett tag
- Ja, va?
- Ja, jag sa att jag kanske skulle flytta, du svarade inte? sa hon och skrattade
- Ja, juste... Varför? frågade jag sen¨
- Jo, alltså.. Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte.. Mamma och pappa bara, ja, vi kanske ska flytta
- Men, om dom bara sa kanske, så är det ju inte säkert att ni ska ju?

Vi satt och snackade om det ett tag och sen ropade hennes föräldrar. Hon kollade på mig med blicken, ''kommer om fem minuter''.  Hon gick ner och jag satt och väntade på hennes rum. Efter ett tag hör jag henne skrika

- VARFÖR MÅSTE NI VARA SÅ ELAKA? NI VET ATT JAG VILL BO KVAR HÄR? TRO FAN INTE DÅ ATT JAG KOMMER FLYTTA HÄRIFRÅN.

Sen hörde jag hur dörren smälldes igen och bilen startades. Och jag sitter på hennes rum, helt ensam nu. Förutom att hennes föräldrar är där nere, detta blir ju pinsamt..
Jag gick ner, och det rann några tårar från hennes mammas kind. Jag tittade på dom och dom tittade på mig

- Hejdå då. sa jag lite försiktigt
- Hej med dig. Kan du försöka få tag på henne? frågade dom
- Ja, jag ska försöka ringa henne och så!
- Bra, tack! Och kan du vara snäll att ringa när du hittar henne?
- Ja, det ska jag göra. Hejdå!

Jag gick ut ur huset och hoppade in i bilen. Jag körde i säkert en halvtimme igenom stan och kollade, men jag hittade inte henne någonstans, så jag ringde henne. Jag slog in hennes nummer på mobilen och ringde henne. Det tog några singnaler innan hon svarade

- Aa, det är Lina
- Hej gumman, var är du?
- Jag är på stranden..
- Jag kommer!

Såklart, varför tänkte jag inte på det innan? Hon är ju alltid på stranden när nått dåligt har hänt. 
Jag körde mot stranden och gick ur bilen, hon stog ute på bryggan. Jag gick fram till henne och kramade om henne. Det var så hemskt att se henne ledsen. Jag led verkligen då. Men jag måste berätta för henne att jag måste ringa hennes föräldrar

- Jo du, Lina. Jag lovade dina föräldrar att ringa dom när jag hittat dig
- Ja det är okey, dom är ju trotts allt mina föräldrar
- Ja, sa jag sen och gick iväg och ringde, men det tutade upptaget. Jag gick tillbaka till henne och då såg jag att hon pratade i telefon, då förstog jag att hon pratade medd sina föräldrar, jag iväg en bit därifrån, och sen kom hon till mig. 

- Kan du skjussa hem mig, jag startade bara bilen för att dom skulle tro att jag tog den. sa hon och  fnissade
- Haha, visst

Vi gick mot bilen, och sen hoppade vi in. När vi körde, så pratade vi om allting möjligt. Vi satt och lyssnade på musik och sen var vi framme. Hon lutade sig mot mig och kysste mig, sen gick hon in till huset, och jag körde själv hem...


-----------------------------------------------------------------------------------------------



Hmm... Hur kommer det bli?


Är hos kompis, så den blir inte såååååå lång x'D


kommentera? :) 







if we're meant to be, we will meet again! chapter 34

Tillbaka blick från förra:

Vi pratade en stund, sen la vi på och jag gick ner och åt frukost. Jag satte mig i soffan och tittade på tv. Sen ringde min mobil, sen stog Johanna, lika bra att svara


- Aa det är Li.. mer hann jag inte säga innan Johanna började skrika
- LINA!!!!!!!!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Ja, vad är det ?
- Justin... sa hon och sen började hon gråta
- Vad är det med honom?
- Han.. snyftade hon, sen sa hon, han har fått en stöt i sig och han svarade inte mig när jag försökte prata med honom, och han reagerade inte när jag petade på honom eller nånting, så jag ringde ambulansen, så nu är vi på sjukhuset
- Vill du att jag ska komma in till sjukhuset?
- Gör du som du vill, alla är här.. Hans mamma då, ofc. Och typ Scooter och Kenny, och ja. Alla.. Men kom du, om du vill
- Jag ska bara äta upp min frukost, så kommer jag sen!
- Okey, då ses vi sen. Hejdå!
- Hejdå,


Jag la på luren, och åt upp så snabbt jag bara kunde. Jag gick ut till köket och ställde glaset, gick upp och tog på mig lite andra kläder, tog min mobil och stack ut till bilen. När jag körde in till sjukhsuet, var det massa fans utanför? Hallå, han kanske dör? Ni kanske aldrig mer får se han, och egentligen.. Varför stå och slösa tiden på någon som ligger på sjukhuset, även om det är en världskänd människa?!
Johanna var iallfall nere vid dörren och mötte upp mig. Jag gick in och sa hej till henne, och sen började vi prata om vad som faktist hände
- Vad var det som hände, alltså så att han fick en stöt i sig?
- Ingen aning, men doktorerna sa att det inte var något som var så allvarligt. Han kommer bara vara kvar till imorgon eller nått.
- Det är ju bra!
- Ja, men vi kanske ska röra oss uppåt till rummet nu?
Vi gick upp mot väntrummet eller så utanför hans rum, så var alla där. Men dom såg inte alls glada ut, dom grät. Vad har nu hänt?
Johanna gick fram, eller nästan småsprang fram till henne
- Vad har hänt? frågade hon
- Johanna, detta kommer nog ta ganska hårt, så det kanske är bäst om du sätter dig ner..
- Jaha, okeej. sa hon och satte sig ner
- Jo, det är såhär. Doktorerna trodde inte att det hade tagit så hårt på honom, och han var vaken för bara tio minuter sen, men sen domna han av igen. Och slutade andas, han har fått andnings hjälp nu, och han kommer få ha det tills han är bättre. Men han är vaken just nu, så du kan gå in till honom om du vill! sa Pattie och kramade om henne
- Ja, jag går in där.. stammade Johanna fram
Jag följde med henne in i rummet, och för att vara helt ärlig, så såg Justin helt förjävlig ut. Han var helt blek, såg fan ut som ett spöke, sen.. Ja usch, ingen vacker syn precis, men han har ju varit nära döden, så det är nog inte så konstig..
Johanna gick fram till honom, och kramade om honom och hon började gråta, hon tittade på Justin och han grät han med. Det blev så känslomässigt att jag med började gråta. Jag kunde verkligen inte hjälpa det, jag menar, han är faktist en av mina bästa vänner, så jag kan ju inte dissa honom med att bara stå och glo. Jag var tvungen att gå fram till dom och så sa jag
- Gruppkram!
- Yeah buddy!
Så skrattade jag och Johanna, men Justin bara log.
Jag skulle precis gå ut ur rummet, när Carlos och c.o kommer halvt inspringandes.  Herrejävlar i Guds namn! Fy i helsike vad jag blev rädd
- Eeey, little buddy, hur är det? frågade dom Justin
Justin tog av sin andningsmask lite snabbt
- Det är helt underbart, känns som jag ligger på en solig strand, vad tror ni egentligen? sa han och skrattade och satte på min andningsmask igen
Alla bara skrattade och sen gick vi alla ut, förutom Johanna. Vi satt utanför och väntade och väntade och väntade. Sen kom Johanna ut från rummet. Jag tyckte att vi skulle åka hem, för klockan hade blivit jätte mycket. Det kändes som om vi bara vatt här i en halvtimme, men den var halv fyra. Jisses vad tiden går snabbt.
- Johanna, vi åker hem nu. klagade jag på skoj
- Haha, okej dååååå. Ska bara säga hejdå till Justin. svarade hon
Hon gick in till honom, och sen kom hon ut igen. Vi sa hejdå till alla, och sen gick vi ner till bilen. Vi körde hem till mig, och Johanna sov hos mig. Vi tittade på film och sen somnade vi.
På morgonen väckte Johanna mig och jag kollade på klockan, elva. Johanna väckte mig för att Ryan ringde, hon undrade om vi skulle svara, låta det ringa, eller klicka. Vi svarade
- Ja, hallå ja. Du har kommit till godis kontoret i L.A, vad kan jag hjälpa dig med?
- Oj, förlåt. Jag tror jag ringde fel nummer. Sorry
- Haha, Ryan, det gör inget.
- Hur i helsike vet du mitt namn?
- Haha, för det äääär... JOHANNA OCH LINA!!!! sa vi och skrattade
- Haha, busungar. Men jag skulle bara fråga hur det är, vi har ju inte hörts av så mycket
- Nej.. Det är helt okey, själv med?
- Jodå. Det är fint
- Okay, men vi måste dra nu, byee
- Byee guurls


Vi steg upp och när Johanna sträckte på sig, så gjorde hon ett sånt här random ljud. HAHA
Vi gick ner där nere, och gick ut i köket och tog frukost, när vi var klara i köket, så gick vi ut till vardagsrummet och satte oss. Mamma och pappa satt där med, och såg helt nedstämda ut. WTF?
- Hej?
- Hej gumman,
- Vad har hänt? Om det nu är nått som har hänt
- Jo, det är en sak som har hänt.. sa pappa
- Vadå?
- Jo, jag och mamma, och du och din lilla syster, vi ska kanske flytta
- Fan heller att vi ska, sa jag och kastade min skål i golvet, jag stack upp på mitt rum och Johanna följde med.
Jag la mig i sängen och tog kudden framför ansiktet och skrek. Jag var så arg, så jävla arg just nu. FYFAN
Carlos perspektiv:


Nu, nu ska jag överraska Lina lite. Jag körde hem till henne och gick upp till dörren och knackade. Johanna kom och öppnade, hmm. Skumt
- Hej Carlos. sa Johanna och log, även fast jag såg att nått var fel
- Hej Johanna! Vad är det som är fel, dölj inte nått, för jag märker att nått är fel!
- Gå upp till Lina.. sa hon och tittade ledset ner i golvet
Jag gick upp till Lina, och där satt hon, i sängen och grät. Jag gick fram till henne och kramade om henne! '
- Vad är det som har hänt? frågade jag sen
Hon tittade upp på mig, och det rann en tår från hennes kind som jag torkade bort
- Jag kanske ska flytta...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Reaktion på Carlos? Glad, ledsen, besviken, chockad?


Kommentera! :)



if we're meant to be, we will meet again! chapter 33

Tillbaka blick från förra:

- Men vad är det? frågade Justin och kom och satte sig brevid mig och kramade om mig
- Dddom, kkkillarna äär dddddär ute iggen. stammade jag fram
- Men det är säkert ingen fara duu! sa han och pussade mig på pannan
- Nej, dom är väl inte så farliga? sa Lina tröstande
Efter ett tag när vi satt där på golvet och som satt ju i sina sjukhussängar, så hörde vi nått som small, det lät som en pistol avlåssades.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Jag kröp fram till dörren och kikade ut. OMG, detta får fan inte vara sant. Det var Linas pappa. OMG OMG OMG!!!
Jag kröp tillbaka och satte mig, och kände mig helt, Chockad.
NU SNABBSPOLAR VI LITE...
Det visade sig att det inte var Linas pappa, utan det var Selena som hade hyrt in någon för att döda oss. Selena blev häktad och sitter i fängelse nu. Och hennes ''hejdukar'' var egentligen jätte snälla, så dom började jobba på dagis.
Och sedan åkte vi hem till L.A igen
SLUT PÅ SNABBSPOLNING... + Linas perspektiv:



Nu var vi på planet hem. Skönt att komma hem till mamma och pappa. Och jävlar vilken tur att det inte var pappa, för fyfan vad jag blev chockad först.
Jag tror jag somnade ganska kvickt, nog nästan precis när vi kommit på planet. Jag vaknade när planet hade landat. Men jag själv vaknade inte, Carlos och c.o väckte mig.
Vi gick av planet och gick till rullbandet och hämtade väskorna. Sen så hade mina föräldrar kommit för att hämta mig och hela Big Time Rush, sen hade Johannas mamma kommit för att hämta Justin och henne. Vi skildes och och lovade varandra att vi skulle ringa när vi kommit hem. Vi sa hejdå och sen åkte vi.
Jag satt och kollade ut genom fönstret. Det regnade, och jag tänkte på att det bara var sisådär tre veckor kvar av lovet nu. GAAAH, JAG VILL INTE BÖRJA GYMNASIET. Jag och Johanna ska ju börja på olika med, det är ju det som är det jobbiga.
Vi kom hem och jag och Carlos gick in, först sa vi hejdå till dom andra grabbarna för mamma skulle skjussa hem dom. Eller skjussa dom till studion eller vad det var.
Vi gick upp till mitt rum och jag la mig i sängen direkt och somnade. Carlos kom och la sig brevid mig. Sen vaknade jag av att min mobil ringde. Jag kollade klockan, redan tio på kvällen? Vi kom ju hem vi åtta?! Men aja
- Aaa, det är Lina
- Tjo, vi är hemma nu,
- Varför såhär sent?
- Vi vvar på donken och åt.
- Haha, okay, men jag måste fortsätta sova nu. Byee
- Byee


Jag vände mig om och la mobilen på plats, sen somnade jag igen. Carlos låg brevid mig och småsnarkade. När jag vände mig och la mig till rätta la han armen om mig. Jag är så lycklig som har honom.
Nästa morgon vaknade jag vid tio, och vände mig om för att krama om Carlos, men han var inte där. Det låg en lapp på kudden brevid mig som det ståg såhär på
Hej sötaste
Jag ville inte väcka för du sov så sött. Men iaf, jag åkte in till stan eller rättare sagt till studion. Kommer inte hem förräns ikväll!
Älskar dig! / din Carlos <3





AAAWWWWWWW. jag älskar honom!  Jag måste ringa honom och berätta det!
Det tog några singnaler innan det svarades, men det var inte han som svarade. Det var Stephen Glickman HAHAH.
- Busar ni med Carlos telefon igen?
- Ja, men han kommer här om det var nått viktigt
- Aa, denna gången är det Carlos
-  CARLOS!!!!!
- Vad är det, vad har hänt?
- Det kanske är bäst om du sätter dig ner..
Det blev tyst i andra ändan av luren, det funkar
- Vad var det då? frågade han ledsamt
- Jo, det är bara det att. JAG ÄLSKAR DIG MEST I HELA VÄRLDEN, OCH DU FÅR ALDRIG LÄMNA MIG!!
- Hahah naw, jag kommer aldrig lämna dig!

Vi pratade en stund, sen la vi på och jag gick ner och åt frukost. Jag satte mig i soffan och tittade på tv. Sen ringde min mobil, sen stog Johanna, lika bra att svara


- Aa det är Li.. mer hann jag inte säga innan Johanna började skrika
- LINA!!!!!!!!





------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



WTF? Vad hände nudå?


Kommentera! :d






if we're meant to be, we will meet again! chapter 32

Tillbaka blick från förra:

- Ni får åka härifrån idag. sa jag och log
- Ja, det är bra, men.. sa Lina
- Vadå men?
- Jag snackade med mamma igår, och hon sa att jag skulle åka hem. Så jag och Carlos åker hem, hem till L.A idag...
Det där var ju precis vad jag behövde höra.. NAAAAAAAAAT!!




-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Ååh, okey. sa jag lite tyst
- Du blir inte sur va? frågade Lina lite försiktigt
- Nje, jag fattar ju att ni behöver vila, men vi köpte biljetter till er för att vi skulle umgås och sånt ju. Varför kan bara inte dina föräldrar komma hit och se till att ni vilar här?
- Men, det funkar inte riktigt så. Dom vill att vi ska vara hemma och vila. Och dom har redan köpt flygbeljetter hem så det går inte
- Aaa, okay.
Sen gick jag ut ur rummet och direkt till hissen. Jag åkte ner och sprang ut till bilen. Jag var faktist förstående att dom behövde vila, men jag och Justin kunde ju se till att dom vilade?! Jag gick och satte mig i framsätet. När jag precis kom in i bilen kollade jag i backspeglen. Några meter bort stog det några killar och tittade på Justins bil, SOM JAG SITTER I!! Dom pekade på den, och så låste jag alla dörrar. Sen började dom gå mot bilen. Nej, fyfan. Nu är jag rädd. Jag ringde Justin.
- Aa det är Justin
- JUSTIN!!!!
- Va?! Vad är det?!
- Jag sitter i bilen och det är några killar som går mot bilen, JUST NU!!



Justins perspektiv:


- Jag kommer ner på en gång! sa jag
- Snabba dig!


Jag berättade för Lina och Carlos vad som hände nere på parkeringen, dom fattade och jag sprang ner. Jag sprang så fort som det bara var möjligt. När jag var nere vid parkeringen, så stog killarna vid bilen och knackade på rutan. Johanna såg livrädd ut. Jag gick fram till bilen
- Eeey, det här är min bil
- Jaha? Vi vill bara snacka med bruden, för hon är väl knappast din?
- Jo, tänkt för det är hon
- Jaha.. Grabbar, håll fast han så jag kan slå till han på käften så han fattar att bruden är min.
Jag såg att Johanna tog upp sin mobil och att hon började prata snabbt som attan, sen hördes det tutande, typ från polisbilar eller nått. Och ja, där kom det två polis bilar. Dom svängde in på parkeringen hastigt och killarna släppte mig. Dom var påväg att springa, när Kenny och c.o kom från andra hållet. Varför tror seriöst alla att Kenny är farlig?!
Poliserna började gapa i megafoner
- Händerna på huvudet!!
Killarna gjorde som polisen sa, och sen gick poliserna fram till dom.
Johanna öppnade dörren och sprang fram till mig, jisses vad hon grät. Kenny kom fram och frågade så allting var bra,
Samma minuter, Linas perspektiv:



Blev hon verkligen sur? Eller?! Hoppas fan inte det, jag menar. Vi behöver ju faktist vila, fast vi kunde ju lika gärna vila här. Fan, hon tänker säkert att vi inte vill vara hos dom. FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN
- CARLOS!! Johanna tänker säkert att vi inte vill va här mer! Vara här med dom, det är säkert därför hon blev ''sur''
- Ja, men låt henne va det då. Det är ju inte därför vi ska åka hem?
- Nej, men vi hade ju lika gärna kunnat vila här med? Vi skulle ju bara vara här i några dagar till?`
- Aa,
Jaha, nu har jag lite smått panik. Vad ska jag göra? Ska jag ringa mamma om att vi inte ska åka hem? GAAAAAH, JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA?!!! FAN
Jag ringer mamma och säger att vi inte åker hem idag. Det gick några singnaler och sen svarade hon
- Aa hallå
- Hej mamma, det är Lina.. Jo, jag och Carlos åker inte hem idag, vi är tillräckligt pigga för att vara kvar
- Nähä, tillräckligt pigga för att vara kvar?
- Ja?
- Jaha, jaja. Men ni måste LOVA att ni vilar mycket och att ni inte tar ut er för mycket.
-  Ja, jag lovar mamma! Hejdå
Nu, nu skulle vi vara kvar! Men nu måste jag ringa Johanna och berätta detta med nu!!
Jag slog in henne nummer, och precis när jag skulle ringa, kom både Justin och Johanna in gående i rummet. Johannas smink hade runnit, vad hade hänt nu?
- Vad har hänt? frågade jag häpet
- Jo, alltså. När jag gick ner till bilen, för att vänta på Justin, tittade jag i backspegelen och såg några killar där bak, och jag blev lite rädd, sen började dom peka på hans bil, och sen gick dom mot bilen. Det var därför jag ringde till Justin. sa Johanna
- Shit, fan var räligt. Men inget allvarligt hände va?
- Nejdå
- Bra. Och ja, vi stannar kvar förresten. Jag ringde och snackade med mamma och hon sa att det var okey, så aa. sa jag sen
- Va bra! sa Johanna och tryckte fram ett litet leénde, sen sa hon. Ja, jag ska gå och köpa en dricka, nån annan som vill ha nått?
- Nja, jag vill med ha en dricka, kvittar vilken. sa jag
- Killar?
- Nej tack, men tack ändå, sa båda killarna
Johannas perspektiv:



Precis när jag gick utanför dörren, så står dom killarna där igen. Vafan gör dom här nudå? Jag gick in i rummet igen, och dom andra bara kollade konstig på mig. Jag tryckte mig mot väggen, och mitt hjärta dunkade i 180.
- Men vad är det? frågade Justin och kom och satte sig brevid mig och kramade om mig
- Dddom, kkkillarna äär dddddär ute iggen. stammade jag fram
- Men det är säkert ingen fara duu! sa han och pussade mig på pannan
- Nej, dom är väl inte så farliga? sa Lina tröstande
Efter ett tag när vi satt där på golvet och som satt ju i sina sjukhussängar, så hörde vi nått som small, det lät som en pistol avlåssades.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
;ooooooooooooooooooooooooooooooo




Kommentera!!!! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 31

Tillbaka blick från förra:

Efter fem minuter såg jag Lina och Carlos komma springandes i trappan, sen såg jag en tjej stå med nått i handen som var bundet i trappan. Det var ett rep, ett snöre eller nått liknande. Lina och Carlos såg inte det. HELVETE
- AKTA, FÖRFAN, SLUTA SPRING!! skrek jag, men det var försent

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dom snubblade över snöret och jag skrek till. Jag sprang fram till dom, och dom bara låg där.
- RING EN AMBULANS FÖR HELVETE!!! skrek jag
- Det är en påväg! var det någon från lobbyn som sa
När jag tittade upp, på tjejen och hon såg att jag såg henne, sprang jag efter henne. Hon började springa som fan, men sen fick jag tag på henne. Jag drog tag i hennes kappa och slet ner henne på golvet, drog av henne luvan, och när ja såg vem det var, kokade ilskan inom mig. VAFAN?!
- OCH VAFAN GÖR DU HÄR? DITT ÄCKLIGA PATETISKA KRÄK?
Det var Selena, denna gången anmäler jag fan henne till polisen. Jag drog upp henne från golvet och slet med henne till Justin, han bara tittade på henne besviket.
- Vafan Selena?! Tänk att jag trodde annorlunda om dig. Jag trodde att du var annorlunda, men bara en annan kändis, som bara är ute efter uppmärksamhet. Du är fan som alla andra.
Jag gick iväg och ringde polisen när Justin snackade vett i Selena. GUD VAD JAG HATAR HENNE!!
Polisen sa att dom skulle komma så snabbt som möjligt. Egentligen vet jag inte vad denna anmälan går som, mordförsök kanske?
Poliserna kom in och frågade vem det var som hade ringt. Selena kollade på mig med en iskall blick, och jag såg att hon var rädd. Jag visste inte riktigt om jag tog i med att ringa polisen, vi kanske bara skulle kunna prata och reda upp det.
Ambulansen har redan varit här och hämtat upp Lina och Carlos. Jag ställde mig och kollade på Selena igen, och det såg ut som om hon skulle börja gråta, vilken sekund som helst. Jag kunde bara inte låta bli att fråga henne
- Du, kan vi inte testa att prata om detta istället? Jag menar, att blanda in polisen innan vi har försökt att prata om det, är kanske lite överdrivet, eller vad tycker du?
- Ja, det kan vi väl, sa hon med ett litet leénde på läpparna.
Även fast vi inte var såhär ''BFF'' så kändes det iallfall bra att skicka iväg poliserna igen. Naturligtvis så fick jag betala för att dom kom hit i onödan. Men annars så gick det väl ganska bra sen.
Vi gick och satte oss i fotöljerna nere i lobbyn, och började prata om detta som hade hänt dom senaste två veckorna. Det visade sig att hon var svartsjuk. Det, hmm.. Jag tyckte inte det var konstigt att hon var svartsjuk, men att försöka döda någon, eller förstöra någons förhållande är ju lite överdrivet.
Efter att vi snackat, så var vi, inte vänner men mer bekanta. Sen åkte hon, och jag och Justin åkte till sjukhuset. Vi gick direkt till receptionen
- Carlos och Lina, frågade vi
- Ja, dom ligger i rum 215 på våning 7, sa damen i receptionen
- Tack så mycket!
- Jo, du Justin, mina barn älskar dig, skulle du vilja skriva en autograf? sa hon och log snällt
- Ja visst, sa han och skrev autografen
- Tack, nu kommer b´mina barn bli lyckliga
Vi bara log och fortsatte till hissen. Vi gick in i hissen och klickade på nummer 7. När vi nästan var uppe på rätt våning, stannar hissen. Jag blev as rädd och fick nästan panik. Men den började åka igen efter typ fem minuter. Vilken lättnad.
Vi gick in i rummet där som låg, dom såg fortfarande döda ut, även fast Carlos var vaken, så såg han död ut. Men Lina, varför är hon inte vaken?!
Jag gick ut ur rummet och frågade efter en läkare, han berättade att hon hade fått hjärnskakning, att hon hade brytit ena armen, och att hon låg i koma just nu. Men att det inte var något att oroa sig för, för det var bara tillfällig koma.
Men jag vet ju inte hur länge man ligger i tillfällig koma?! Tänk så vaknar hon inte igen. Nu har jag panik igen. Jag började gråta, och sen tittade jag upp på doktorn,
- Vill du att jag ska hämta killen du kom hit med? frågade han snällt
- Ja, gärna! sa jag samtidigt som jag grät
Justin kom utgående från rummet och när han såg att jag hade händerna för ansiktet och grät, små sprang han fram till mig. Han sa ingenting, han bara kramade om mig. Precis som att han visste vad som hade hänt. Men det visste han ju inte, eller?!
- Lina ligger i koma, snyftade jag fram
- Kommer hon ligga i det länge? frågade Justin
- Jag är ingen doktor, så jag vet inte. Men han doktorn som kommer där borta, sa att hon bara hade tillfällig koma. Men varför?!
- Jag vet inte, jag vet inte. sa han och kramade om mig ännu mer
Doktorn som jag hade pratat med, kom igen och gav mig en låda med näsdukar. Han var riktigt snäll. Precis som om han hade varit i samma situation.
Jag och Justin satt där utanför rummet, ganska länge. Ibland små ropade Carlos om att han ville ha en dricka. Justin och jag gick till kiosken och köpte en dricka till honom och sen gick vi tillbaka till Carlos och lämnade den. Och sen gick vi ut och satte oss igen. Jag var tvungen att ringa Linas föräldrar
- Hallå?
- Hej, det är Johanna..

Så berättade jag hela historien, och vad som hade hänt. Jag tyckte inte om att berätta det. Och jag hade inte äns berättat slutet än. När jag berättade att Lina låg i koma, så svarade hennes mamma inte, jag hörde hur hon grät. Hon pratade inte mer utan bara sa hejdå och la på. Det var inget fint samtal enligt mig.
Jag gick in hos Carlos och Lina igen, och hörde ett ljud och kollade på Carlos
- Varför gör du ljud ifrån dig? frågade jag han sen och skrattade
- Det var inte han, *gäsp* det var jag, sa Lina
- Lina? Lina? LINA DU ÄR VAKEN!!! halvskrek jag och kramade henne
Nästan inspringandes kom Justin med leénde i hela fejan. Haha, han var med glad nu.
Vi sa till en läkare att komma in i rummet och undersöka Lina, han sa att hon mådde bra, men att hon måste stanna i någon dag till.
Jag och Justin åkte tillbaka till hotellet och gick in i vårat rum och somnade direkt. Detta hade alltså tagit hela dagen. Helt sjukt
Nästa dag:

Nästa dag vaknade jag först. Jag tittade på Justin, han var så söt när han sov. Jag steg upp och in på toan, jag såg förjävlig ut. Härligt. jag tog borsten och borstade ut håret, och sen drog jag på nya kläder. Ett par shorts och en big hoodie. Jag tror inte äns att hoddien är min. HAHA
Jag gick in till sovrummet igen, och såg nu att Justin var vaken. Eller ja, han kanske halvsov, men ändå. Jag hoppade upp i sängen ovh väckte honom helt. Han låg och glodde på mig och sen kysste jag honom. Wonderful!
Han steg upp och gick in på toan, jag gick ut i köket, sen hör jag Justin skrika på mig
- Du har inte sett min gråa hoodie?
- Näää.. sa jag även fast jag visste att det var den jag hade på mig
Han kom ut till köket i en blå istället, och stog och tittade på mig med armarna i kors, han kollade på tröjan. Haha.
- Du vet visst det var den är. Du har ju den på dig din fis! sa han och kom mot mig
Jag backade bara bakåt, för jag visste att han skulle kickla (stavning?) mig. Han gick snabbare mot mig, och tillslut kom jag inte längre bak, för det var en bänk i vägen. Nu är jag körd. Efter att han kicklade mig, så gick vi ner till bilen och körde till sjukhuset, och in till Lina och Carlos. Dom låg där och sov. Men Justin klampade bara in och väckte dom, snällt ju. Jag sa godmorgon och gick och köpte bullar och varsin dricka till dom, när jag kom tillbaka, satt båda två upp i sina sängar. Jag gav bullarna och drickorna till dom, och sen började vi snacka.
- Ni får åka härifrån idag. sa jag och log
- Ja, det är bra, men.. sa Lina
- Vadå men?
- Jag snackade med mamma igår, och hon sa att jag skulle åka hem. Så jag och Carlos åker hem, hem till L.A idag...
Det där var ju precis vad jag behövde höra.. NAAAAAAAAAT!!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dom blir väl inte ovänner nu?


Kommentera!

if we're meant to be, we will meet again! chapter 30

Tillbaka blick från förra:
WAZZZZAAAA. skrek jag i luren
- Men aj, hej du. Vi har fått reda på vilka det var som förde bort tjejerna, eller inte vilka det var som förde bort dom, utan vem det var som planerade och bestämde det....


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------



- VA? Vem eller vilka är det då?
- Selena...
- VAAAAA?! Varför?!
- För hon är en avundsjuk dålig människa..
- Men, varför mot oss?
- Hon älskade mig innan, sen blev hon avundsjuk när jag och Johanna blev tillsammans, sen likadant så trodde hon väl att hon kunde bli tillsammans med dig, både för att göra mig avundsjuk och för att hon älskade eller älskar dig? Vad vet jag. För hon blir jävligt arg och siggi när hon inte får som hon vill.
- Well. Okay, men vi synes väl idag?
- Jadå, konse... Juste, det blir ingen ikväll. Scooter tycker jag har jobbat för mycket, så han ville att jag skulle vila istället..
- Aja, men då hörs vi senare idag då. Chiao
- Byee


Direkt när jag la på öppnade Lina dörren från toan. Hon hoppade upp i sängen och satte sig med täcket över sig.
- Vad ska vi göra idag då? Kan vi inte umgås med Johanna och Justin? frågade hon efter en stund
- Jo visst. Det blir ingen konsert ikväll, så vi har hela dagen framför oss. sa jag sen
- Ja, jag ringer Johanna med en gång!! sa Lina och tog sin mobil och gick iväg
Johannas perspektiv:



Jag vaknade av att nån ringde.. Kära Gud, JAG BEHÖVER MIN SKÖNHETSSÖMN!!!! Men jag svarade iallafall
- Aaa vem är det och vad vill du?
- Det är Lina, och jag vill att vi ska umgås idag
- Men Lina, det är mitt i natten
- Johanna, klockan är elva
- Ja, det är mitt i natten för mig. Hejdå
* klick *

Hoppas inte hon blir sur nu bara. Haha. Nu skulle jag somna igen, men jag kunde inte, eftersom jag kände att Justin låg och kollade på mig, plus att det kändes som andra med stog och kollade på mig. Jag vände mig om så jag låg på rygg, och ja.. Mycket riktigt så stog Pattie där, Scooter, Kenny. ALLA STOG OCH KOLLADE PÅ NÄR JAG SOV.
- Men vafan?! frågade jag lite halvsovande
- Du måste stiga upp nu. sa Pattie och ryckte av mig täcket och alla bara skrattade
- Jag vill inte!! sa jag och tog fast i madrassen när Kenny började dra mig i fötterna
Tillslut så ställde jag mig upp och skulle precis gå ut till det lilla köket i hotell rummet när jag bara föll ihop, bakom det halstora bordet med lådor i. Great.. Dom gick och letade efter mig och skrek på mig, men jag orkade inte svara, så jag såg till att jag somnade om, även om golvet var kallt. Sen kom det nån och skakade i mig, jag tittade upp, och det var Justin och han hade tårar i ögonen och när jag tittade upp så kramade han om mig. WTF?!
- Och vad är det med dig om jag får fråga?
- Du bara låg här, trodde fan du var död. Det var precis som du inte andades,
- Jag trillade först ihop, och när jag ändå var nere på golvet tänkte jag att jag kunde somna om. I smyg eftersom ni inte visste var jag va. sa jag och skrattade och ställde mig upp
Sen gick jag in i sovrummet och drog på mig ett par blåa jeans shorts och ett linne med en jeans shorta över. Sen gick jag ut i köket och på golvet satt fortfarande Justin, och bara glodde. Hmm.. Den grabben har problem.
Jag tog vad jag skulle äta och gick och satte mig i soffan bland dom andra människorna. Dom sa att dom gick runt och letade efter mig i allafall i en halvtimme.. Ooops. Mah bad..
Efter att jag hade ätit klart gick jag ut till diskbänken och ställde skålen, och Justin satt fortfarande på golvet. VARFÖR SITTER HAN BARA DÄR?!
- JUSTIN?! skrek jag
- VA? JA, VAD ÄR DET? sa han och log mot mig och jag räckte min hand till honom, men istället för att jag drog upp honom, drog han ner mig
- Haha, det var meningen att jag skulle dra upp dig ju, sa jag och låtsades att bli ledsen
- Du behöver träna lite stumpan, sa han och pussade mig på pannan, men jag räckte bara ut tungan till honom
Jag reste mig upp och det gjorde Justin med nu, han gick och satte sig i soffan och jag gick in i sovrummet och tog min mobil. Det ringde, så jag småsprang till den
- Du har kommit till Johannas telefon
- Haha, hej Johanna. Vi möts nere i lobbyn om tio
- Okay, seeya
- byee guurl

Jag la på, och tog med den ut till Justin.
- Justin vi ska ner till lobbyn och träffa Lina och Carlos nu. KOOOOOOOOMMMMMMM
- Okay, kommer sweetie
Vi tog hissen ner och vi gick ut och satte oss i fotöljerna som fanns där, det kom fram fans ibland och frågade om autograf och en bild, och självklart så ställde han upp på det, så gulligt.
Efter fem minuter såg jag Lina och Carlos komma springandes i trappan, sen såg jag en tjej stå med nått i handen som var bundet i trappan. Det var ett rep, ett snöre eller nått liknande. Lina och Carlos såg inte det. HELVETE
- AKTA, FÖRFAN, SLUTA SPRING!! skrek jag, men det var försent
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad händer här nu? Vem är tjejen?!


Kommentera!! :D

if we're meant to be, we will meet again! chapter 29

Tillbaka blick från förra:

Jag gick ut och kollade, men såg ingenting. När jag gick ut lite längre så såg jag däck märke i asfalten och när jag gick längre så låg staketet ner också, varfan är dom?!



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag sprang in igen, och sa att Lina och Johanna var borta. Carlos som drack vatten satte vattnet i halsen och spottade och hostade
- Va sa du?! sa han när han hade hostat klart
- ATT DOM ÄR BORTA!!! Kenny, vi kör, vi måste hitta dom
Just i den minuten ringde min telefon, jag tittade på skärmen vem det var. Det var Johanna!
- JOHANNA!! skrek jag
- Ja, Justin. Snälla skrik inte. Vi blev tagna av några random människor, dom gjorde oss inget förrutom att dom kastade av oss, för dom sa att vi var fel personer.
- Men var är ni då?
- Typ, vid början av statsvägen
- Okej, vi kommer och hämtar er direkt!

Gud vilken lättnad att dom är oskadda. Vi stack till bilen och jag berättade var dom var. När vi kom fram låg dom i gräset och pekade upp mot himlen. Haha, dom hade det säkert jätte bra.
Jag och Carlos, och dom andra med förstås, sprang ut till dom
- LINA, JOHANNA!!!! skrek allihopa
- HEEEJ!
- Är det säkert att dom inte gjorde något alls? frågade Carlos Lina
- Ja, dom var faktist jätte snälla. Dom lämnade oss $200 som förlåt för besväret. HAHA
- Va?! Seriöst? sa vi och skrattade
- Helt seriöst. sa dom
- Alltså, fattar ni hur oroliga vi har varit? Vi va fan aaaaas oroliga att nått hade hänt  er!
- Men ta det lugnt, vi lever ju. Men visst, lite läskigt var det
Nu tog vi dom till bilen och så körde vi till hotellet. Mamma kom springandes för hon hade ju också varit jätte orolig om ifall om att Johanna och Lina hade skadats. Hon sprang fram till dom och gav dom varsin stor kram! Sedan berättade hon även att hon hade ringt till arenan vi var på och bett dom att byta bakdörr. Dom skulle ha gjort det snart i två månader. Sega jävlar. Jag och Johanna gick till vårat rum och gick och la oss direkt, och Carlos och Lina gick till sitt rum.
Carlos perspektiv:




Fan vad lättad jag är över att Lina och Johanna är hos oss igen!
När vi precis hade gått in i vårat rum, så vände sig Lina om, och kramade mig. Länge stog vi där och bara kramades, sen tittade hon upp på mig och våra läppar möttes. Hon avslutade kyssen och gick och bytte om. Ett vanligt och simpelt linne och ett par mjukisbyxor kom hon in med i det lilla vardagsrummet. Hon satte sig i soffan brevid mig, och tillslut la hon sig ner med huvudet i mitt knä. Jag satt och kollade på tv:n, men jag kände att Lina låg och kollade på mig och när jag tittade ner på henne vände hon snabbt huvudet till tv:n igen. Haha,
Efter ett tag, så somnade Lina. Och jag visste inte vad jag skulle göra nu. Skulle jag väcka henne eller är det elakt? Jag bestämde mig för att väcka henne iallafall
- Lina, älskling? Jag ska gå och lägga mig nu, ska du följa med?
- Mmh, bär mig. sa hon och kollade på mig lite halvt
Jag tog upp henne i min famn och gick in till sovrum och la henne på sängen. Hon drog av sina mjukisbyxor och kröp in under täcket och somnade igen. Jag gick in på toan, borstade tänderna och sen gick jag med och la mig.
Nästa morgon vaknade jag av att Lina låg och tittade på mig, när jag tittade på henne så kundej ga inte hålla mig för ett litet skratt, och hon såg direkt orolig ut
- Vad är det som är kul?
- Ditt hår står åt alla håll och kanter
- Men. sa hon och gjorde en ledsen blick
- Men jag älskar dig ändå!
- Hihi, jag älskar dig med! sa hon och pussade mig på munnen och sen gick hon in till toan
Jag tittade på henne hela tiden tills hon stängde toa dörren. Jag är så lycklig som har henne. Och den kommer vara vi föralltid! Ja, det kommer det!
Mitt i mitt tänkande ringde min mobil, det var Justin
- WAZZZZAAAA. skrek jag i luren
- Men aj, hej du. Vi har fått reda på vilka det var som förde bort tjejerna, eller inte vilka det var som förde bort dom, utan vem det var som planerade och bestämde det....



----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vem var det som hade planerat det?


kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 28

Tillbaka blick från förra:

När vi kom in på hotellet, möttes vi av fem riktigt glada människor. Det största leéndet på läpparna.
- FAN VAD JAG HAR SAKNAT ER!


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------


- Vi har saknat er med, som fan! Ja vafan, nu när ni är här ska vi ju inte stå och slöa i lobbyn. Kom Lina, vi går upp och tar på oss bikini, det är trotts allt fortfarande sol ute. sa Johanna
Vi gick upp och tog på oss bikinis och sen stack vi till stranden. Vi låg där ganska länge, sen kom killarna och gav oss en överraskning. EN SPANN MED ISKALLT VATTEN, PÅ OSS BÅDA!!!
- VAFAN GÖR NI!? ställde vi oss båda två upp och skrek
- Kastade vatten på er. sa dom och skrattade
Johanna och jag sprang mot dom och jagade dom tills vi stannade upp och det började blixtra. Fint, nu var paparazzis här med. Jag och Johanna sprang och tog våra grejor och sen tog jag Carlos hand och Johanna tog Justins och vi sprang iväg till hotellet igen. Man får helt seriöst inte vara ensam nånstans typ.
Jag och Johanna gick in till vårat rum och klädde på oss andra kläder, och sen bar det iväg till konserten. Vi snackade jätte mycket om det i limon och ja. Vi hade kul. Justin hade fixat så att Big Time Rush skulle vara förband åt honom, fett snällt tyckte jag.
När vi var framme vid arenan så hoppade vi ut ur limosinen och utanflr var miljontals av fans. Både fans till Justin och Big Time Rush. Awesome
Vi gick in i arenan och dom hade en soundcheck. Medans jag och Johanna stog där nedanför scenen och bara kollade på dom.
Klockan blev sex och dom presenterade Big Time Rush och sen steg dom upp på scen. Dom körde sina låtar, sen var det Justins tur upp på scen. När Big Time Rush gick ner från scenen, så gick Carlos sist, och snubblade antagligen på nått sät och voltade ner på trappan och satte sig på rumpan på golvet. Alla bara stog och skrattade åt honom
- HAHAHAHAHAHHAH, din klant. sa James samtidigt som han höll på att vika sig dubbel av skratt
- HA-HA. Jag är ingen klant, det var bara golvet som inte tyckte om mig. sa Carlos och reste på sig,
Man hörde Justin prata och titta ner mot oss
- Min buddy trillade nog precis ner för scen trappan, jag ska bara se hur det är med han. One minute! sen kom han lite snabbt och frågade Carlos, Hur gick det? haha
- Det gick bra, så du kan gå upp till scenen och sjunga igen! sa Carlos med ett flin
Justin gick upp på scenen igen och började sjunga. När han var klar, hade han ett sånt litet tal för sina fans! Det gjorde faktist mig lite tårögd, för det var verkligen fint!


Johannas perspektiv:

Justins tal till hans fan var fan as fint! Helt otroligt att han kunde komma på ett sånt tal.
När han var klar, kom han ner från scenen och gick in i omklädningsrummet och skulle byta om. Jag och Lina behövde lite luft, så vi gick ut och dörren stängdes. Vi gick ner och satte oss på en liten trappa, sen hörde vi typ nått som brakade eller small till lite, och sen såg vi en skåpbil komma i fullfart. Vi snabbade oss upp till dörren igen och försökte öppna den, men den hade gått i baklås. Great. Vi bankade allt som vi kunde, men ingen kom och ''räddade'' oss. FAN
Nu kom bilen ännu närmare och vi bankade, slog och sparkade på dörren. VARFÖR I HELVETE ÖPPNAR DOM INTE?! Nu var bilen bakom oss och två män hoppade ut ur den och slängde in oss i i den. Fan, shit, HELVETE. Vafan ska vi göra nu?


Justins perspektiv:

När jag kom ut ur omklädningsrummet efter att ha bytt kläder, så var varken Johanna eller Lina där. Jag gick bort till Carlos och dom andra grabbarna och började snacka med dom
- Eeey, vet ni var Johanna och Lina är? frågade jag sen
- Nej, eller jag tror dom gick ut
- Okay, då går jag och kollar där ute då
Jag gick ut och kollade, men såg ingenting. När jag gick ut lite längre så såg jag däck märke i asfalten och när jag gick längre så låg staketet ner också, varfan är dom?!


----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommer dom att hitta Lina och Johanna? Och vem är det egentligen som har bestämt det här med att ta dom? Hmmm..


Kommentera! :D



if we're meant to be, we will meet again! chapter 27

Tillbaka blick från förra:

Efter halva filmen, var det as läskigt, och jag hade händerna för ansiktet och jag vände mig mot Carlos ibland, sen kände jag hans arm runt min axel och jag tittade upp mot honom, och så....


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


kysste han mig, och jag kysste han tillbaka. Detta, var precis vad jag hade väntat på. Men jag undrar vad han tycker om det, även fast det var han som kysste mig. Men jag älskar iallafall han!
- Carlos, jag älskar dig! Jag älskar dig verkligen mest i hela världen!
- Lina, jag älskar dig med! Och du betyder allt för mig! Och jag kommer aldrig göra om det, jag lovar på mitt liv!
Resten av filmen satt han med armen om min axel. Det var precis såhär det skulle vara. Bara det att jag saknar Johanna. Varför åkte hon, utan att säga till? Även om vi är vänner nu, så kan jag verkligen inte smälta det.
Efter att filmen var slut, så skjussade Carlos hem mig, och innan jag gick ur bilen, gav jag han en lång kyss! Jag steg ur bilen och vinkade hejdå till honom. Han körde iväg och jag gick in. Jag gick upp och la mig direkt. Tog av mig klänningen och drog på mig en stor mysig pösig tröja istället. Sen gick jag in i badrummet och tog bort sminket och sen gick jag in till rummet, tog datan och satte mig i sängen. Jag hade mobilen brevid mig hela tiden. Men det var ingen som ringde. Nu var jag så trött att jag höll på att dö så jag gick och la datan på det lilla bordet jag hade i mitt rum, sen kröp jag in under täcket, och var this close på att somna, så ringer telefonen, såklart.
- Men aa. Vem är det?
- Herrejesus, någon som är sur? Det är Johanna. Skulle bara berätta att vi har fixat flyg biljetter till Hawaii, till er!
- Seriöst? Menar du allvar? Men tänk så får jag inte åka?!
- Vi har även fixat så att Big Time Rush är förband. Resten av bandet är redan här, så det är bara ni som fattas nu.
- Men va? Helt seriöst? Har ni ringt Carlo...


Jag hann inte säga mer innan Carlos var inne på rummet och berättade att vi skulle åka till Hawaii. Haha, han är bra på att pricka tiden.
- Jag vet. HAHA, jag snackade precis med Johanna. sa jag och log
- Jaha, sa han och tittade runt lite i rummet
- Men, hur kom du in?
- Jo, dina föräldrar öppnade dörren, sa han och skrattade
- Haha, okej. Ska du sova här? Om du har packningen med dig?
- Faktist, så har jag packningen med mig, så aa. Om jag får förstås
- Klart du får, jag hade liksom inte frågat annars?!
Han kom och la sig brevid mig och sen somnade vi. Mamma och pappa visste tydligen att vi skulle till Hawaii, för dom väckte oss klockan halv åtta på morgonen för att vi skulle upp och äta och hinna göra oss iordning.
Vi gick upp och jag tog på mig mina kläder, sen gick vi ner och åt. Sen körde mamma och pappa oss till flyget. Vi hoppade på flyget och åkte iväg. Hawaii, here I come









När vi kom dit, var det redan kväll. Vi steg av planet och tog våra väskor. Hoppade in i limosinen och åkte iväg till hotellet. När vi kom in på hotellet, möttes vi av fem riktigt glada människor. Det största leéndet på läpparna.
- FAN VAD JAG HAR SAKNAT ER!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Aaaw :'). Dom blev tillsammans igen! :D.


kommentera :)




if we're meant to be, we will meet again! chapter 26

Tillbaka blick från förra:

Jah tog på mig det och sträckte lite extra på mig, sen ringde jag Justin. Men han stog redan där med sin bil. Och det var massor med fans där med. Härligt att komma till honom och komma ifrån allt annat..


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Jag gick av planet och gick och hämtade mina väskor, sen gick jag till Justin och kramade om honom hårt och sen kysste jag honom. Jag hoppade in i bilen och samma gjorde han och sen körde vi iväg. Nr vi kom fram vid hotellet var det ännu fler fans där. Men det gör mig inte så mycket, jag är glad att dom stöttar honom och hjälpt honom komma såhär långt! Jag gick in till hotellet och Justin följde med, men då stoppade jag han
- Eey, du kan ju inte lämna dina fans där ute, helt själva?! Ta med dig Kenny ut så kan jag åka upp till vårat rum. Jag behöver ändå sova
- Om det är okay för dig, så visst! sa han och pussade mig på kinden
Jag tog min väska och gick in i hissen och åkte upp till vårat rum. När jag kom in, var det helt underbart vackert. Jag gick runt i hela rummet och sen hittade jag sovrummet och gick in där, ställde väskan och sen la jag mig i sängen. Jag hade nästan precis somnat när mobilen ringer. Great.
- Aaa det är Johanna
- Det är Lina. Var är du?
Jag svarade inte utan bara lyssnade på om hon skulle säg nått mer
- Hallå? sa hon sen
- Jo, aa
- Var är du? Jag har ringt hem till dig hela dagen men din mamma har bara sagt att du inte är hemma. Så var är du?
- Okej, jag är med Justin.. sa jag lite tyst
- Har du åkt till Hawaii? Varför sa du inget?!
- Du umgicks ju ändå så mycket med Carlos, så varför inte?
- Men, du kan ju inte sticka utan att säga nått?

Jag orkade verkligen inte snacka med så jag klickade henne, även om det kändes hemskt. Att klicka sin bästa vän, men jag gjorde det. Jag gick upp från sängen och gick och duschade istället. Jag hoppade in i duschen, sen rakade jag benen, smörjde in mig, tog på min en söt klänning, lockade håret, tog på lite maskara och satte en blomma i håret med en klämma. Sen, det viktigaste, mina solbrillor. Nu var jag klar till max!
Jag gick in i hissen och precis när dörrarna öppnades kom Justin in från entrén. Jag tänkte att jag skulle skrämma honom lite, så jag gick ut ur hissen och gick bakom fotöljerna, sen gick jag bakom honom och hoppade på honom. Han själv hoppade till och vände sig sen om. Han tog av sig sina solglasögon och tittade på mig från topp till tå
- Wow.
- Vadå? Är det nått som är fel? sa jag och tittade ner på mig
- Nej nej nej nej! Absolut inte, snarare tvärtom, du är jätte vacker! sa han och kysste mig
- Haha, aaaw. Du är vacker! sa jag till honom
Vi gick upp till vårat hotell rum, och jag saknade verkligen Lina, men jag störde mig så fruktansvärt mycket på att hon spenderade så mycket tid med Carlos hela tiden. Hon var verkligen aldrig med mig, så nu ska hon fan få kännas hur det känns.
Linas perspektiv:


Men vafan, varför händer detta? Fast hon kanske har rätt ändå, jag kanske umgås med Carlos lite för mycket. Men, jag älskar ju han och än så länge, så umgås vi ju faktist bara som vänner. GAAH. Jag hann inte att tänka på mer innan min mobil ringde. Det var Carlos
- Aa det är Lina
- Hej, det är Carlos. Jag bara undrar om du vill gå på bio med mig nu ikväll?
- Visst, vilken film? Skräck eller komedi eller kanske romantik. frågade och på det sista så skrattade jag till lite
- Hmm. Välj själv, fast jag vill helst skräck. sa han och skrattade lite
- Haha, okaj då.. Det kan väl bli en skräckfilm dåååååå. skrattade jag

Vi la på och jag gick in i duschen och sen fixade jag till mig. Jag tog på mig en söt klänning och lockade håret lite, sen tog jag på mig maskara och smsade Carlos
* Haay du. Är du klar? / Lina ;) *

Det tog inte lång tid innan jag fick svar
* Hey, jodå, jag är klar, om du är klar så kan jag komma och hämta dig nu! / Carlos ;] *

* Ja, du kan hämta mig nu. kram *

Jag tog min mobil och sprang ner. Jag fick ett sms när jag var i trappan. Det var från Johanna.
* Haay Lina. Du.. Alltså jag är så ledsen att jag bara stack, att jag inte sa nått! Och jag förstår att du hatar mig just nu. Och det är okej, men du måste få veta att du är min bästa vän, och som en syster, och syskon bråkar! Och, Jag älskar dig! <3 / Johanna. *

Aaaaw.
* Hey Johanna. Du, allt är egentligen mitt fel, för jag umgås så mycket med Carlos nu, att jag inte äns har tid med någon annan. Förlåt! Och jag älskar dig med! <3 / Lina *


Precis när jag skickade iväg det smset, så tutade en bil utanför. Det var Carlos. Jag sprang ut till bilen och hoppade in.
Han bara glodde på mig
- Hej? sa jag osäkert
- Woww. Oj förlåt, Hej! sa han sen med världens största leénde
- Vad var det med dig när jag hoppade in?
- Du var bara så vacker!
Jag bara skrattade och sen åkte vi till bion. Vi bestämde film. Haha, jag visste egentligen inte vad han bestämde gör någon film, jag bara höll med, och så tog vi en till sist! Vi gick in i bio salongen och satte oss. Och vi fick en tvåmanna soffa. Efter halva filmen, var det as läskigt, och jag hade händerna för ansiktet och jag vände mig mot Carlos ibland, sen kände jag hans arm runt min axel och jag tittade upp mot honom, och så....

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bled Lina och Johanna vänner igen? Och vad händer med Carlos och Lina?




Kommentera ^^




if we're meant to be, we will meet again! chapter 25

Tillbaka blick från förra:

Nu var klockan halv tre på natten och Justin sov som en stock. Men jag fick verkligen inte somna, jag skulle vänta uppe tills jag visste att Lina var säker igen! Efter en stund slumrade jag till, men vaknade med ett rysk av att någon öppnade dörren. Jag tittade försiktigt över armstödet...



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Där stog hon! LINA!!!!

- LINAAAAA!!!!!  skrek jag så Justin hoppade ur soffan, men det brydde mig minimalt!

Jag sprang till henne och kramade henne. Fyfan vad glad jag blev!

- FATTAR DU HUR JÄVLA OROLIG JAG HAR VARIT? VA?! skrek jag på henne sen
- Nej, det tror jag inte att jag förstår. Och jag är ledsen att jag inte svarade på telefonen, men jag behövde vara ensam ett tag. För att tänka ut lite saker. Och nu är det så att jag är super trött. Så jag ska upp och sova nu, om det är okay? Ni kanske med ska gå upp?
- Ja, JUSTIN! skrek jag
- VAD? skrek han, och jag hoppade till, för tydligen va han bakom mig
- Jaha, oj förlåt. Men vi ska upp och sova. Men du får ligga kvar i soffan om du vill. sa jag och skrattade. Dålig natt humor you know..

Jag gick in i vardagsrummet och tog datan och mobilen, sen gick vi upp. Vi la oss och somnade, eller.. Iallafall jag.


Linas perspektiv:

Så, nu var jag hemma hos Johanna igen. Dom hade tydligen varit jätte oroliga. Varför egentligen? Jag var ju inte borta så länge, eller var jag det? Aja, jag vet inte. Men en sak jag vet, är att jag aldrig vill se Carlos igen. Nej fyfan vad arg jag är på han. Han kan ju fan inte gå runt och strula med andra tjejer, NÄR VI ÄR TILLSAMMANS?! Nej fyfan.










Nästa morgon vaknade jag av att min mobil ringde. Jag tog upp den och utan att titta på vem det var svarade jag.

- Aa det är Lina
- Lina, det är Carlos

*Klick*

Jag tänker fan inte snacka med honom. Aldrig, NEVER!

- Vem var det? hörde jag en morgon trött röst säga, HAHA, det var Johanna
- Carlos. Men jag klickade honom, sa jag med ett stort leénde på läpparna
- HAHA, du är ju kul du, sa Johanna och vände sig om och somna igen

Jag gick upp och tog datan och satte mig vid den. Jag gick in på twitter och hade fått massor med meddelanden från Carlos, men det brydde mig minimalt. Jag gick in på Facebook och kollade läget. Sen fanns det inget att göra. Typiskt. Jag satte mig och spelade Sims. Men efter ett tag blev det med tråkigt. Och Justin och Johanna bara sover. VARFÖR?! Sen bestämde jag mig för att gå ner och äta. Jag tog en macka och mjölk. Efter ett tag kom Johanna med ner och var lite social med mig

- Hej, hur är det?
- Hej du, jodå.. Helt okay, du då?
- Jodå, det är bra. Du, jag ska bara ta nått och äta, ska vi åka in till stan sen? frågade hon
- Sure.

När både hon och jag hade ätit upp, tog vi på oss kläder. Jag tog ett par svarta jeans shorts och ett linne med en kofta över och Johanna tog på sig ett par ljus blå shorts och en t-shirt. Sen tog vi på oss smink och sen stack vi ner, tog våra mobiler och tog på oss skorna, sen gick vi ut till bilen och åkte iväg till stan.
Vi hittade såhär as mycket kläder vi ville ha, men vi hade inte råd till allt. Precis när vi skulle gå till Burger King greppade någon tag i min arm, jag vände mig om, och där stog han, svikaren. Jag ryckte bort min arm och fortsatte gå, men han tog bara tag i min arm igen och igen och igen

- Helt seriöst Carlos, du kommer inte få fler chanser, så bara låt mig va.
- Men, låt mig få förklara!
- Vadå, skulle det var hon som kysste dig igen? Nej för du kysste ju inte henne tillbaka. Tror du inte att jag såg dig och hon. Du är så dålig på att ljuga, så det finns fan inte.
- Men låt mig förklara! sa han och tog tag i min arm
- Men nej, låt mig va. Släpp mig
Men han släppte inte mig, och sen blev jag så arg så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag bitch slappa han, han bara tittade på mig med sorgsna ögon. Men jag ryckte bort armen från hans hand och gick iväg till Johanna som var halvvägs inne på BK nu. Hoppas bara hon inte gått och pratat med mig nu.

- Hej igen, sa jag och halvlog
- Vadå igen? Jag har gått och snackat med dig, har du inte vatt här?!
- Nej, Carlos var där nere och ville prata och höll fast mig i min arm och sen bitch slappa jag honom sen gick jag hit till dig!
- Jaha, men iallafall, jag hade besluts ångest, om jag skulle ha chickenbits eller om jag skulle ha en Whopper. Jag vet inte vad jag ska ha!
- Jag vet inte heller, jag ska ha en Whopper iallafall!
- Men, då tar jag med det

Vi beställde maten och gick och satte oss. Sen ringde Johannas telefon, det var nog Justin som undrade var vi var eftersom hon inte lämnade någon lapp. Haha, klant.
Efter ett tag blev vi trötta på stan och åkte hem, och när vi kom in var det fler skor i hallen. Vem fan har Justin nu släppt in? Vi gick in i vardagsrummet och där stog Justin.. OCH CARLOS. Vafan?!

- Lina, snälla. Låt mig förklara! sa han när han satt i soffan
- Men helt seriöst, jag vill inte höra på dina usla ursäkter, jag skiter fullständigt i dig, och ursäkterna..
- Lina, låt han förklara. Han har berättat för mig, så snälla! sa Justin och tittade på mig
Gaah, nu hade jag inget annat val.
- Jaja då. Men då får ni två gå ut! sa jag och pekade på Johanna och Justin

När dom gick ut, så började Carlos berätta. Och allt han berättade, var så trovärdigt, så nu var jag kanppt sur på han mer.. Men jag kan bara inte förlåta honom. Eller, kan jag det? Detta är så svårt.

- Du, jag har inte förlåtit dig helt än, men kan vi inte bara börja med att vara vänner sålänge? frågade jag sen
- Jo, det är helt okay! sa han

Sen ställde han sig upp och jag med, och sen kramade vi varann.
Dagarna gick och jag umgicks med Carlos nästan varje dag, mest för att bygga upp våran vänskap. Men imorgon ska jag hänga lite med Johanna, för sen på kvällen ska jag och Carlos ut och äta nått.


Johannas perspektiv:


Alltså nu börjar jag bli irriterad, Justin har åkt tillbaka till sin worldtour och nu får jag sitta här hemma och mögla eftersom Lina umgås så mycket med Carlos. Hoppas fan inte att hon har glömt att vi ska träffas imorgon bara.
Mamma kom hem igår och nu ikväll skulle vi titta på film. Det fick bli Twilight. Haha, både mamma och jag tycker om den.
Klockan blev mycket och jag blev trött så jag gick upp och la mig. Jag somnade ganska snabbt och tänkte på hur morgondagen skulle bli.
Nästa morgon vaknade jag av att jag låg nere på golvet. Great, jag hade trillat av sängen. Jag reste iallafall mig upp och gick in på toa och fixade till håret, sen gick jag in på rummet och drog på mig kläder, det fick bli ett jeans shorts, ett vitt linne och en stor hoodtröja. Jag tog min mobil och messade Lina

* Haay, äru klar? :) *

Det tog inte lång tid innan jag fick svar

* Japp, möt mig vid stranden om fem minuter :D *

Jag gick ner och tog ett äpple till frukost, sen gick jag ut till hallen och drog på mina converse. Sen gick jag till stranden och åt på äpplet. När jag kom fram stog hon där.

- Hej, sa jag och log
- Hej, sa hon med och log
- Vad ska vi göra? frågade jag sen
- Typ, vet inte. Vi sätter oss uppe på bryggan!
- Well, okay

Vi gick upp på bryggan och satte oss. Vi började prata om allt möjligt. Lite senare när det blev tyst frågade jag

- Vad ska vi göra ikväll då?
- Jo alltså, jag ska träffa Carlos ikväll. sa hon och tittade ner på bryggplankorna
- Jaha, aja.. sa jag och tog upp mobilen

Jag skickade ett sms till Justin och skrev

* Haay, du.. Jag kommer till Hawaii. Jag tar flyget imorgon. Om det är okay med dig? :) / Johanna<3 *

Det tog inte lång tid innan ett svar kom

* Hey. Det är hur okay som helst! Ring när du kommit fram bara! / Justin ;)<3 *

Efter vårat lilla sms prat, så frågade Lina

- Vem messar du med?
- Mamma, jag måste gå hem nu. Men vi hörs. Hejdå! sa jag och kramade henne

När jag kom hem bad jag mamma att boka den första bästa biljetten till Hawaii och jag berättade för henne med att jag skulle stanna med honom ett tag.

- Okej, vet du hur länge du kommer stanna?
- Ingen aning, men det blir ett ganska långt tag!
- Okej, men du måste lova att ringa, varje dag! Upp och packa med dig nu gumman!
- Okay

Jag gick upp och tog fram mina två resväskor och packade ner så mycket jag kunde i dom. Sen tog jag min vanliga väska och stoppade ner min data där, ett block och pennor, och ja, dom viktigaste grejerna.
Jag gick och la mig efter det, för klockan hade blivit nio och jag skulle upp klockan åtta imorgon bitti.
Nästa morgon vaknar jag av att min mobil ringer, det var Justin.

- Aa, hej
- Hej sötnos, sovit gott?
- Aaa, du väckte mig precis. Själv då finis?
- Jodå, men det hade vatt bättre om du var här.
- Du, jag ska strax till flygplatsen så jag ringer dig sen, Hejdå älskling!
- Hejdå gumman!

Jag gick upp, drog på mig kläderna och gick in i badrummet, fixade håret och tog på lite maskara och sen gick jag ner och åt.

- MAMMA, DU MÅSTE SKJUSSA MIG TILL FLYGET NU!
- Ja gumman, jag kommer!

Nu var vi framme vid flygplatsen och jag gick på flyget. Jag satt en stund och snackade i telefon och sen somnade jag. JAg vaknade av att högtalarna sa att man skulle ta på sig bältet för landning. Jah tog på mig det och sträckte lite extra på mig, sen ringde jag Justin. Men han stog redan där med sin bil. Och det var massor med fans där med. Härligt att komma till honom och komma ifrån allt annat..


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Blev Johanna och Lina ovänner? Och kommer Carlos och Lina bli mer än vänner igen? Hmm..


Kommentera! :)




if we're meant to be, we will meet again! chapter 24

Tillbaka blick från förra:

- Ditt falska äckliga svin, sa jag och smällde han på kinden
- VA? skriker han
- Ja, du kysste Selena, ditt otrogna äckel. Och vet du? Nu får jag inte tag på Lina, tack vare dig...



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Oh my God, VAR FAN ÄR LINA?! Jag måste fan hitta henne, annars kommer jag typ vara död inombords föralltid! Detta är fan sjukt. Carlos är fan sjuk i huvudet. Jävla otrogna äckel.
Jag gick bort till Justin

- Justin!! sa jag
- Vad är det? sa han lite halvt oroligt
- Lina är borta, Carlos gjorde det igen. HAN FUCKING STRULADE MED FUCKING SELENA JÄVLA GOMEZ. skrek jag
- Ta det lugnt, vi kommer hitta henne! sa han och kramade mig
- Hur i helvete ska jag kunna ta det lugnt när min bästa, absolut bästa vän är borta?! Jag blir så trött och irriterad på detta. Nej, nu jävlar ska vi köra iväg och leta efter Lina.
- Du måste lugna ner dig om vi ska leta efter henne! Och ja, vi kan köra nu. sa Justin och tog min hand

Vi gick ut till bilen och hoppade in. När vi hade kört i runt i en timme, så ringde min mobil. Jag tog upp den snabbt i hopp om att det var Lina, men när jag tittade på skärmen stog det ''Christian!:]''. FAN, vad ska jag göra nu. Jag tittade på Justin och han tittade på mig, och sen ner på mobilen.

- Svara! Det kanske är nått viktigt? sa han och skrattade till lite
- Är det okay för dig då? sa jag och kollade osäkert på mobilen
- Det är klart? Du får prata hur mycket du vill med honom, sålänge du inte glömmer mig! sa han och blinkade

Jag klickade på 'Svara' och böjade prata med han

- Aa det är Johanna
- Hej, det är Christian. Vad gör du?
- Åker bil, själv?
sa jag samtidigt som jag log lite smått mot Justin
- Typ inget, vem åker du med?
- Han har inget namn för tillfället. HAHA, nej jag skojade bara. Han heter Justin.
- HA-HA.. Very funny.. just kidding. Men jag måste dra nu, vi hörs! hejdå
- Hejdå.

Jag la på och tittade ut mot vägen igen. Var fan kan Lina helt seriöst vara? Jag börjar fan bli orolig som in i nu. Var kan hon vara?! GAAH. Om Carlos aldrig hade kysst Selena, hade detta aldrig hänt. Allt är fan hans fel. Och jag vet att hon inte kommer ta tillbaka honom nu. Jag, gaaaah. Jag vill bara veta var hon är just nu..

- Vad tänker du på? frågade Justin och tog min hand
- Jag.. vet inte riktigt. Jag vill bara veta var Lina är. AAAHH, jag är jätte orolig. Tänk så har nått hänt med henne?
- Tänk inte så negativt! sa Justin och log

Vi åkte hem till mig efter tre timmars letande. Och på tre timmar, borde vi ju ha hittat henne. Men det gjorde vi inte. Vi gick in i mitt hus och jag poppade popcorn och sen satte vi oss vi tv:n och kollade på nån film som gick.. Efter ungefär två timmar, så var filme slut och jag gick upp och hämtade min data sen gick jag ner igen och satte mig i soffan. Jag var inne på twitter och grejade med allt möjligt. Jag tittade upp från datan och tittade på Justin. Han låg och snarkade lite smått. HAHA, vad sött. Nu var klockan halv tre på natten och Justin sov som en stock. Men jag fick verkligen inte somna, jag skulle vänta uppe tills jag visste att Lina var säker igen! Efter en stund slumrade jag till, men vaknade med ett rysk av att någon öppnade dörren. Jag tittade försiktigt över armstödet...




----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Vem stog där? ;o



Kommentera!








if we're meant to be, we will meet again! chapter 23

Tillbaka blick från förra:

Det kan inte va han. Sen när killen vänder sig om, så stannar mitt hjärta. Det gick i tusen små bitar. Han gjorde det, igen...



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Han gjorde det igen, HAN KYSSTE SELENA! Varför gör han det om han vill förklara det hela tiden. Och såklart så började jag gråta. FAN. Logan och James kom och skulle gå ner där nere, och då gick förbi mig, och dom såg att jag grät. Typiskt..

- Lina vad är det? frågade dom båda och såg förvånade ut
- Ja men gissa, sa jag och pekade ner mot honom.

Sen sprang jag ner och sprang ut därifrån, jag bara sprang. Jag vet inte vart, jag bara sprang.
Min mobil ringde tusen gånger, men jag varken svarade eller ringde tillbaka.

Johannas perspektiv:

VAFAN, varfan är Lina?! Hon kan ju inte?! Sen tittade jag bort mot Carlos och då blev jag rasande.

- Ditt falska äckliga svin, sa jag och smällde han på kinden
- VA? skriker han
- Ja, du kysste Selena, ditt otrogna äckel. Och vet du? Nu får jag inte tag på Lina, tack vare dig...


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Det blev ett pytte litet. Bara en liten fortsättning..

HAHA xD.

if we're meant to be, we will meet again! chapter 22

Tillbaka blick från förra:

Jag gick upp på Justins rum för att vänta på att dom skulle komma, och när jag kom upp så låg det ett kuvert på Justins kudde. Och på kuvertet stog det mitt namn...



----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Mitt hjärta började bulta, jag är säker på att det bultade i 180 km/h. Jag var så orolig nu. Jag tog upp kuvertet och öppnade det, innan jag tittade på det och läste, så blundade jag och bad till Gud att det inte skulle vara nått dåligt! När jag tittade ner och började läsa, började tårarna rinna. Det stog såhär


Johanna,
Jag vet inte var jag ska börja. Allt har varit underbart med dig. Och jag säger definitivt inte att vårat förhållande är över. Det är bara det att du har ringt och pratat så mycket med Christian på den senaste tiden att jag inte vet var jag skulle ta vägen. Jag har sett på dig hur mitt beteénde tar på dig. Och jag är så ledsen över det. Jag förstår om du har tappat alla känslor i världen för mig. Och jag vet att jag har betett mig riktigt dåligt. Jag är nog ingen särskilt bra pojkvän. Men du ska veta att varje minut jag har spenderat med dig, ångrar jag inte en sekund. Och nu erkänner jag en sak, som jag inte kunde erkänna när jag pratade med dig. Ja, jag var eller är svartsjuk. Jag antog hela tiden att du tyckte mer om Christian än mig, även om du berättade en miljon gången att det var mig du älskade, osv. Och jag älskar dig med Johanna, med hela mitt hjärta. Och du ska veta att allt det här kommer in ifrån mitt hjärta. Jag menar allt i detta brevet. Allting är seriöst. Jag gråter just nu. Nu när jag skriver detta brevet gråter jag. För det är så pass känslo mässigt att berätta detta. Men.. Vi har åkt på MyWorldTour nu, och jag kommer inte hem förräns om ungefär sex månader. Jag tänkte att du säkert ville vara ifrån mig. Och förlåt att jag inte sa hejdå eller nått! Jag är verkligen ledsen.
Jag säger det en gång till, så du inte missuppfattar detta brevet. Vårat förhållande är inte över, vi tar bara en liten paus. Men du får gärna ringa mig, och jag kommer ringa dig! Varje gång jag har tid över kommer jag ringa dig! Och du får gärna komma hit och vara med ett tag! Det är helt okej!
Men Johanna, glöm aldrig detta. Jag Älskar Dig!
/ Din JustinBieber.


Jag kan inte förstå det, jag fattar inte det. Han åkte, utan att säga hejdå. Jag är helt mållös. Jag kan inte fatta det. Jag satt och grät och sen kände jag att min mobil vibrerade. Jag tog upp den, och det stog Justin på skärmen.

- Justin? frågade jag samtidigt som jag grät
- Ja!? sa han oroligt
- Jag älskar dig, mest i hela världen. Och i ett förhållande, så kan man inte leva felfritt. Men du måste veta att jag älskar dig! sa jag och grät och snyftade
- Aaw Johanna. Förlåt, jag borde inte ha gjort såhär. Förlåt mig! Snälla!
- Jag förlåter dig, tror jag...
Det blev tyst i andra änden av luren
- Justin?
- Ja, förlåt.
och nu hörde jag att han var påväg att börja gråta
- Snälla Justin gråt inte. Jag klarar inte av att såra den jag älskar. Och du måste veta att du är den jag älskar mest i hela världen! Och att du betyder världen för mig.
- Jag älskar dig med! Och du är verkligen min värld! Jag hoppas att du förlåter mig!
- Okej Justin, jag förlåter dig!
- Jag älskar dig!
- Jag älskar dig med! Men jag måste gå nu, jag låser ert hus!
- Bra! Och tack, för att du förlät mig! Hejdå!

Vi la på och jag gick ner till dörren, gick ut och låste. Sen gick jag till bilen och körde hemmåt. Jag åkte inom Lina och Carlos. Berättade att han redan hade åkt och att han hade skrivit ett brev och att han ringde sen. Men att det blev bra tillslut. Dom berättade även med konserterna. Jag tyckte det lät toppen så jag åkte hem och började packa lite smått.

Tre dagar senare:

Okay, nu skulle vi åka med på konsert med Big Time Rush, hur coolt var inte det? Jag tyckte iallafall att det var helt awesome, och det tyckte Lina med, det såg man på henne. När vi stog där bak scen när dom uppträdde, ringde min mobil, jag tog upp den snabbt, och det var Christian.

- Aa hej
- Hej det är Christian. Vad gör du?
- Är på konsert, själv?
- Typ inget, ska snart iväg lite. Hur är det mellan dig och Justin?
- Det är bra, vi är vänner igen! Men jag måste gå nu, hejdå.
- Aaa okej, hejdå

Egentligen skulle jag inte gå, jag orkade bara inte prata med honom just nu när jag lyssnade på musik. HAHA.
Timmarna gick och tillslut var konserten slut. Dom berättade att vi skulle till en fest. Och Lina och jag hände på.
När vi var framme, var det liksom gigantiskt. Vi gick in och kollade ut över allt folk, det var typ bara kändisar där. Jag skulle precis gå med Lina när nån sätter händerna framför ögonen på mig och frågar

- Gissa vem?

Jag svarade inte, utan bara vände mig om, och jo, mycket sant så stog Justin där. Allt inne i min kropp hoppade upp och ner av lycka, men utan på stog jag helt stilla. Jag gick fram till honom och kramade honom riktigt hårt. Sen kysste jag honom. Det kändes bra att inte vara ovänner längre!

Linas perspektiv:

Varfan tog Johanna vägen? Jag tittade upp mot alla trappor, och tillslut såg jag henne, men Justin. Och dom är inte ovänner. Dom är vänner, och allt är bra! Detta är super!
Men jag undrar var Carlos är. Iallafall gick jag fram till baren och frågade om ett glas vatten med is och citron. Jag fick det sen gick jag bort till Johanna och Justin

- Hej på er, sa jag och log
- HEEJ LINA, skrek dom
- Haha. Ni har inte sett Carlos? frågade jag och kollade ut över alla människor
- Nej, är du av med han?
- Ja, jag hittar inte han någonstans. sa jag och tittade ner i glaset
- Vi hjälper dig och hitta han, sa Johanna och to Justins hand och gick iväg och ut bland alla folk

Jag gick upp och satte mig vid ett bord och kollade ut över alla. Sedan kom Logan och satte sig mitt emot mig

- Hej, varför dansar du inte? frågade han
- Hej du. Nej, just nu letar jag efter Carlos
- Aha, är du av med han?
- Aaa, kind off..
- Aha, jag säger till om jag hittar honom. sen gick Logan

Jag tittade ut över människorna igen, och jag tyckte att jag såg Carlos, för det såg verkligen ut som han. Han stog med ryggen emot så det kan ju va vem som helst. Det kan inte va han. Sen när killen vänder sig om, så stannar mitt hjärta. Det gick i tusen små bitar. Han gjorde det, igen...






--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vad var det han gjorde egentligen? ;o Nog ingenting bra.


Kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 21

Tillbaka blick från förra:

Sen efter en stund fortsatte vi med låten och spelade in den. Lina satt ute vid autotune och remix bordet och tittade på oss hela tiden och hon log och såg riktigt lycklig ut!



------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lina gick ut för hennes mobil ringde. Sen kom hon in igen och satte sig.
Vi fortsatte spela in och fixa med låten, och när vi var klara så åkte jag och Lina hem till mig och myste och kollade på film. Efter en stund sa Lina

- Ja, vi skulle ju följa med er på konserter nu lite framöver. Så när blir det?
- Jaa, vi ska börja med att åka ut och spela om lite mindre än tre dagar, så då blir det. svarade jag henne och log
- Okay, bra. Jag måste bara ringa och säg det till Johanna, kommer strax.

Linas perspektiv:

Jag ringde Johanna, men hon klickade bara mig hela tiden. WTF?! Nu börjar jag bli irriterad. Istället för att ringa en gång till skickade jag ett sms till henne.

* eey, varför klickar du hela tiden? ;o *

Det tog inte lång tid innan jag fick ett svar

* Förlåt! <3. Jag bråkar med Justin. Kan vi prata sen? Jag kommer spricka om jag inte får ut det här ;(. *

Åhnej, inte bråka. Typiskt.

Ring sen när du känner att du vill prata! Lova! <3 *

* Jag lovar! Och tack för att du finns! <3*

OMG, nu vill jag veta varför dom bråkar. Vafan är det egentligen för fel på Justin?! Bråka med min bäste vän. Fyfan.
Jag givk in till Carlos igen och satte mig i soffan.

- Svarade hon? sa han medans han pillade med mitt hår
- Nej, så jag smsade med henne. Men jag sa aldrig att vi skulle åka. Hon skulle ringa sen. sa jag, för jag ville inte riktigt berätta varför hon inte svarade, men antagligen kommer han väl fråga det när som
- Varför svarade hon inte då?
- Hon och Justin bråkade, eller bråkar. sa jag ledset

Sen fortsatte vi kolla på filmen, och sen hoppade vi båda till av att min mobil ringde. Jag reste mig snabbt och gick till hallen och svarade

- Aa det är Lina
- Det är Johanna. Kan vi träffas så jag kan berätta?
- Visst, ska bara säga det till Carlos.
- Hej sålänge,
sa hon sen

Vi la på och jag gick in till Carlos och sa att jag gick ut och träffade Johanna. Han sa okej och jag gav han en kyss och sen gick jag ut.

* Var ska vi träffas? * messade jag Johanna

Typ, stranden kanske? Om det är okej :) * svarade hon snabbt

* Ja okay, jag kommer strax *

Jag gick ut till bilen och körde iväg. När jag kom fram var Johanna redan där. Jag steg ut från bilen och gick fram till henne. Hon vände sig om och jag såg att hon hade gråtit. Nu blev jag ledsen.

- Så, vad är det som har hänt? frågade jag när vi satte oss på en bänk
- Jo, alltså jag och Christian har ju haft ganska bra kontakt och så. Så har Justin blivit helt svartsjuk. Och jag orkar inte med det, jag kunde inte äns prata med mamma i telefon utan han gick förbi och suckade och sen när jag gick in till honom sa han typ '' Det var Christian, eller hur? ''
Och han har liksom blivit helt konstig. Och jag berättade för honom att jag blir ju inte svartsjuk när han flörtar med sina fans, och jag flörtar ju inte äns med Christian, jag är bara kompis med honom. Så nu är vi ovänner och han sticker till hans World Tour typ imorgon. Vad ska jag göra? sa hon och började gråta
- Jag tycker att du ska åka hem till han nu på direkten och prata med honom! Och sen få honom att se på det rätt, att du och Christian bara är vänner, och att det är Justin du älskar!
- Tack Lina! Det betyder att du verkligen finns här! Och du vet att om du behöver prata så finns jag med här för dig! sa hon
- Jadå, stick hem till han nu och prata med honom!

Johannas perspektiv:

Okay, nu ska jag åka hem till Justin igen och prata med honom. Berätta att det är han jag älskar, och att Christian och jag bara endast är vänner. Hoppas han godtar detta nu. För jag orkar verklkigen inte med det annars.
Nu stog jag utanför grinden till hans hus, och var redo att gå in. Jag gick in på tomten, och jag hann att ändra mig miljon tals gången innan jag bestämde mig riktigt för att gå in. Jag knackade på dörren och ringde på ringklockan flera gånger om. Och eftersom ingen öppnade, så tog jag extra nyckeln som var under dörrmattan och öppnade. När jag gick in, var det helt mörkt. Jag tänkte lite för mig själv

* Dom är säkert bara iväg och köper nått *

Jag gick upp på Justins rum för att vänta på att dom skulle komma, och när jag kom upp så låg det ett kuvert på Justins kudde. Och på kuvertet stog det mitt namn...


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Ooops, vad hände nu? Vad står det i kuvertet? Hmm..


Kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 20

Tillbaka blick från förra:

Jag tittade på Lina medans hon pratade och log, sen ändrades hennes ansikts uttryck och hon började skrika

- CARLOS? CAAAAAARLOS?

Sen började hon gråta. Vafan har nu hänt?



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Hon trillade bara ihop på golvet och grät. Vad hade hänt egentligen?

- Vad har hänt Lina? sa jag och gick fram och kramade henne
- Jag pratade med Carlos, och sen hörde jag typ bara en smäll, snyftade hon, Och sen svarade han inte. TÄNK SÅ HAR HAN DÖTT? sa hon och grät ännu mer
- Grabbar, klä er. Vi måste åka in till sjukhuset!

Påvägen till sjukhuset sa vi inte alls mycket till varandra. Lina satt antagligen och tänkte hur Carlos mådde, jag gjorde ju också självklart det, men jag satt och tänkte på så mycket mer, så många fler saker som kan gå fel just nu. Christian ska ju snart åka härifrån och åka hem till ATL. Tänk så tappar vi kontakten, det hoppas jag verkligen inte att vi gör, för han är super snäll. Justins ledighet är snart slut och sen åker han tillbaka till touren. Sen ska jag och Lina följa med på några konserter. Men nu hinner jag inte tänka på allt det, nu tänker jag mer på hur Carlos mår, tänk på ligger han i koma, eller värre, tänk så är han död. Jag rös till när jag tänkte på det och då tittade dom andra på mig med blicker '' Vafan håller hon på med? Har hon ryck eller?! ''.
Nu var vi framme vid sjukhuset och jag var fan nervös för att gå in där. Jag menar allt möjligt kan ju hänt honom. Jag tog Justin i handen och så blev det lite bättre. Men man såg verkligen på Lina att hon var rädd.
När vi kom in på sjukhuset gick vi till expeditionen

- Carlos Pena? frågade Lina
- Ja, då ska vi se. Han kom precis in med svåra skador och han ligger i koma. Vill ni besöka honom i detta tillstånd ändå?
- Ja, det vill vi. sa Lina bestämt
- Okej då, rum 143 på våning 5
- Tack då

Vi gick till hissen och klickade på våning fem. När vi kom upp så precis när vi skulle gå ut, så klickade Justin och Christian i alla knapparna på hissen. Så typiskt dom haha. Vi frågade var rum 143 var och sedan gick vi dit. Det kändes ganska ledsamt när vi steg in i rummet. Han såg verkligen helt död ut.

- Kan ni gå ut lite? Jag vill vara lite själv med honom. sa Lina och tittade på honom med tårar i ögonen
- Ja visst, vi sitter här utanför om det skulle va nått! sa jag
- Tack för att ni följde med!

Vi gick ut och satte oss utanför och väntade. Jag tror jag slumrade till några gånger. Tillslut blev jag så trött på att sitta här så jag gick ville gå till kiosken

- Vill ni ha nått i kiosken? frågade jag medans jag gäspade lite
- Jag vill ha en cola, sa Christian
- Jag vill Swedish Fish om det finns, och en sprite, sa Justin och log
- Godis och läsk, okay det kan jag nog komma ihåg

Jag gick till kiosken, och köpte Swedish Fish, en sprite, en cola och en fanta. Påvägen tillbaka krockade jag med en doktor och tappade allting. Great

- Förlåt, sa jag och började mig ner och tog upp grejerna
- Det är lugnt, jag borde ha sett mig för, har det lite stressigt. Jag är bara en kandidat här så

Undra om han verkligen trodde att jag lyssnade. Nu gick jag tillbaka med godiset och dom hade somnat, blir jag förvånad? Haha, jag satte mig brevid Justin och han kikade med ena ögat. Antagligen skulle dom lura mig att dom sov. Jag ställde mig upp och flinade och sa sen

- Nehe, men då går jag väl till den snygga doktorn jag sprang på,
- Nej det gör du inte, jag är vaken och har aldrig vatt vaknare i hela mitt liv, sa han och kramade mig bakifrån
- Haha, du inser att jag skojar med dig va?
- Så du sprang inte på någon snygg doktor då?
- Snygg var han inte, men jag sprang på en doktor
- Lova att du inte tyckte han va snygg! sa han och försökte låta avundsjuk
- Jag lovar på heder och samvete. Här, ta din dricka och ditt godis nu, sa jag och kastade flaskan och påsen på honom, sen kastade jag en påse och dricka på Christian med
- Hur är det med Lina? frågade jag sen efter en stund
- Vet inte, knacka på och gå in till henne och kolla vetja! sa dom till min och flinade

Jag himlade med ögonen och sen knackade jag på dörren in till Lina och öppnade den sen

- Hur är det? frågade jag och satte mig brevid henne
- Det är väl.. bra, AAAH, vem försöker jag lura egentligen? Det är skit dåligt.
- Vill du att jag ska gå och köpa nått till dig att äta eller dricka?
- Om du vill, kan du väl köpa en fanta exotic till mig? sa hon med puppy eyes
- Klart, jag kommer strax

Jag gick ut ur rummet och gick förbi killarna och bort till kiosken igen och köpte en fanta exotic. När jag gick ut från kiosken stog den där kandidat doktorn där igen. Han var fan läskig, så jag gick in i kiosken igen och ringde till Justin

- Aa det är Justin
- Hej det är Johanna, kan du komma bort till kiosken? För den här kandidat doktorn jag sprang på, står där igen och det ser ut som om han väntar på nån. Och jag vågar inte gå förbi
- Kommer på direkten

Det tog inte lång tid innan jag såg Justin komma gåendes, han tittade på kandidat doktorn och sa hej, sen gick han in i kiosken och tog min hand, sen gick vi förbi han den läskige igen och han tittade på mig. Det var fan as läskigt. När vi kom tillbaka gick jag in till Lina och gav henne läsken sen gick jag ut och satt mig med dom andra. Vi började prata lite smått tills jag såg nån komma gående i ögonvrån. Det var han igen. Jag viskade till Justin

- Hallå, nu kommer han här igen
- Ja, jag ser det. Eey Christian, sätt dig brevid Johanna.
- Varför det?
- Hon tycker den snubben är läskig och om han kommer och sätter sig så kan han åtminståne inte sätta sig brevid henne.
- Aja,

När Christian hade satt sig brevid mig så kom han kandidat doktorn fram till mig

- Du, jag vet att vi inte känner varandra, men skulle du vilja gå ut med mig. Jag kände ett sånt klick när jag såg dig. Och jag vet att du med gjorde det! Kom. sa han
- Nej tack, jag har kille. Sorry, svarade jag och nu var jag verkligen livrädd
- Men du kommer ha det så mycket bättre med mig, sa han och var nu påväg och ta min hand,

Jag ryckte bort den och tittade först på Christian som bara satt och glodde på han kandidaten och sen på Justin, jag såg riktigt hur han kokade av ilska.

- Kom nu. sa han kandidaten och var påväg till min hand igen
- NEJ, hör du inte vad hon säger? Jag är hennes kille och jag skulle blir jävligt glad om du hade gått nu. sa Justin ilsket
- Nejmen ser man på, är det inte Justin Beaver? Haha, du är fett dålig och jag hoppas du dör
- Jag bryr mig inte om du säger att jag är dålig, sålänge du låter bli min flickvän
- Jaja, men jag kommer tillbaka.

När han hade gått, så kom Lina ut till oss och frågade om nått kul hade hänt. Vi berättade om den här läskiga kandidaten och nu höll Justin om mig, aaw vad gulligt, han trodde säkert att den läskiga kandidaten skulle ta mig ifrån honom. HAHA

Linas perspektiv:

Det var nästan lite små kul att höra på det här med kandidaten, så jag fick mig ett litet skratt. Sen gick jag in till Carlos igen och satte mig och tog hans hand. Jag blundade och sen tror jag att jag slumrade till. Sen vaknade jag av att det kändes som nån kramade till min hand, jag tittade upp och såg att Carlos tittade på mig och små log. Jag bara satt och tittade på honom och sen kramade jag honom, som FAN!

- Varför krockade du!? frågade jag med gråten i halsen
- För, jag vet inte. Jag pratade i telefon med dig, så hade jag typ inte koll på vägen. sa han och kollade ner på våra händer
- Jag älskar dig, och fattar du hut jävla orolig jag har vatt för att du skulle dö?
- Förlåt, och jag älskar dig med!
- Det är okay. Men jag kommer snart

Jag gick ut till Johanna, Justin och Christian och sa att han hade vaknat, så blev som as glada och följde med mig in till honom! Doktorn kom in och berättade att han kunde bli utskriven idag, bara han tog det lugnt och vilade när han kom hem.

- Okay, here we go. sa han och log

Vi gick ner till bilen och körde hem. När vi kom hem så gick Carlos och la sig i soffan och jag gick ut i köket och tog ett glas vatten till honom. Dom andra gick upp och hjälpte Christian att packa. Sen när dom var klara kom dom ner med hans väskor, han kom in och sa hejdå till oss och sen körde dom iväg till flygplatsen.


Johannas perspektiv, På flygplatsen:

Okej, nu skulle jag säg hejdå till Christian. Och jag måste krama han, även om Justin blir avundsjuk. Okej, here we go Johanna.

- Hejdå Christian, sa jag och såg ledsen ut, sen kramade jag om honom, en sån lång kram. Men inget mer än som en kompis
- Hejdå Johanna, men ey, vi håller kontakten! sa han och log
- Ja, det gör vi! Och du, ring mig när du kommit till flygplatsen i ATL. Bara så jag får reda på om planet har krachat eller inte, sa jag och blinkade
- Ska göra det! Hejdå Justin
- Aja hejdå, sa han helt siggit

Jag vinkade hejdå till Christian sen tog jag Justins hand så gick vi till bilen, och han var helt siggig hela vägen till bilen, så jag kunde bara inte hålla det kvar längre

- Varför är du så siggig?
- Jag är inte siggig? sa han och fake log
- Le istället på riktigt, gaah. sa jag irriterat
- Men seriöst, jag är inte sur
- Jag ser att ju det.. sa jag och vände mig mot fönstret. Starta bara bilen så kör vi hem helt enkelt.
- Johanna kolla på mig, sa han. Kolla på mig
Jag vände mig om och kollade på han, och sen kysste han mig. Det gjorde mig alltid mindre sur. HAHA

Vi spelade musik i bilen, och när vi kom till en korsning så blev det stopp där, så såg massor med fans Justin och sprang fram till bilen. Great, och sen kom paparazzis med, ännu bättre ju. Justin och jag kollade oroligt på varndra. Sen blev det grönt, så körde vi försiktigt frammåt. Vi kom tillslut fram till huset och gick in. Lina och Carlos log och tittade på tv, vi sa hej och sen gick vi upp.

Carlos perspektiv:

Det känns så underbart att bara ligga här med min älskade Lina och det känns så bra att kunna kalla henne min! Bara min.
Vi satt där och tittade på tv, sen ringde min mobil. Det var James

- Wazzaaa
- Carlos, wtf. VAR FAN ÄR DU?!
- Va? Jag är hemma hos Johanna, med Lina. Hurså?
- Vi ska liksom spela in en ny låt?
- Shit, sorry grabbar. Jag hade glömt det totallt. Jag kommer med direkten!

Fan, Lina kommer aldrig låta mig åka.

- Du, Lina, jag måste åka till studion. Kan du skjussa mig? Snälla!
- Jaja, gå och ta på dig sålänge då, sa hon och log

Det gick ju faktist riktigt bra! Nu ska jag gå och ta på mig min jacka. Och tänk att min bil är helt krossad. Min älskade Jeep.
Lina skrek på Johanna och Justin som satt där uppe att vi stack ut. Sen gick vi ut och vi åkte till studion. James, Logan och Kendall va fly förbannade att jag var så sen. Men jag förklarade att doktorn sa att jag behövde vila och så lugnade dom sig och frågade faktist hur jag mådde.
Sen efter en stund fortsatte vi med låten och spelade in den. Lina satt ute vid autotune och remix bordet och tittade på oss hela tiden och hon log och såg riktigt lycklig ut!







---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Ja, det blir bra tillslut :D




Kommentera :).









if we're meant to be, we will meet again! chapter 19

Tillbaka blick från förra:

Vi åkte tillbaka hem och nu var det bara jag, Johanna, Christian, Justin och Carlos. Willow&Jaden åkte på morgonen. Vi hade verkligen inget att göra, så vi satte oss och spelade tv spel hela dagen lång.



-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Klockan började bli sent och Carlos reste på sig och sa

- Det börjar bli ganska sent, så jag ska bege mig hemmåt nu.
- Jag följer dig till hallen, sa jag
- Aja, hejdå Carlos! sa vi andra medans vi spelade

Jag följde med han ut till hallen och medans han tog på sig skorna log jag för mig själv och insåg verkligen hur lyckligt lottad jag är. Sen när han tittade upp på mig, stog jag tydligen och log för han frågade mig och skrattade lite

- Vad ler du åt?
- För jag är så lycklig som har dig!
- Aaaw, jag är riktigt lycklig som har dig med! Och jag älskar dig, MEST!
- Aww, jag älskar dig med!

Sen stog vi där, och tittade på varandra, djupt in i ögonen och precis när vi skulle kyssa varandra, så kommer Johanna, Justin och Christian och säger

- Vi går upp så du vet
- Okej, ni hade inte behövt berätta det, jag skulle nog fattat ändå
- Vadå då? Skulle ni pussas eller? sa Johanna och blinkade
- Äsch, stick. sa jag och log stort mot henne

Hon gick upp och jag vände mig om och tittade på Carlos igen, och nu tittade vi varandra så djupt in i ögonen igen. Gud, jag skulle kunna dö, man blir helt knäsvag av dom. Sen kysste han mig och sen stack han.
Jag gick upp till som andra och dom satt vid datan eller satt vid mobilen. Men dom såg helt dystra ut. När jag kom in kollade dom upp på mig och sen ner i mobilen eller datan igen. Jag blev helt ledsen jag med när jag såg hur dom såg ut.

- Men vad är det med er? frågade jag sen
- Inget, haha. Vi ville bara lura dig och sen lyste alla upp som solar igen
- Haha, och jag gick på det, sa jag med en ledsen blick
- Haha, aaaaw snutte då, sa Johanna och kramade mig

Haha, jag är glad att dessa människor är mina vänner och att Carlos är min kille och att livet är såhär bra!

- Nej, men ni får tycka att jag är hur dum som helst nu, men jag är jävligt trött, så kan vi inte sova?
- Jo, jag är med trött, men jag vill inte ligga på en madrass på golvet, sa Christian ledset
- Men lägg ihop alla madrasser som ligger på golvet, så blir det nästan som en dån hög säng, sa Johanna och skrattade
- Jag tror att det är nån som är övertrött, men natthumor, som suuuuuuger, sa Justin och skrattadem det gjorde vi andra med förutom Johanna, hon blev sur och la sig med huvudet ner i kudden och låtsades bli sur, sen sa Justin. Är det nån som blev lite sur kanske? och skrattade lite
- Lägg av, jag är inte sur, och är inte på humör heller för det delen. sa Johanna och försökte låta sur, men sen brast hon ut i skratt och vände sig om och kysste Justin och sen somnade hon rättså snabbt
- Släck lampan nu, sa jag
- Okay, godnatt! sa alla

Nästa morgon:

Jag vaknade klockan elva, då alla fortfarande sov. Varför är ingen vaken?! Jag satte mig upp och skulle precis väcka Johanna när hon säger

- Hej, jag är redan vaken.. Men dom andra töntarna sover, kuligt va?
- HAHA, okay. Ska vi gå ner och ta nått och äta, och sen gå ut eller nått? sa jag
- Det blir as bra, men vi klär oss först


Linas outfit:




Johannas outfit:





När vi hade klätt på oss gick vi ner och åt. Samtidigt som vi åt, skrek Johanna en lapp om att vi hade gått ut. Hon lämnade den på köks bordet, hoppas dom går ner innan dom börjar oroa sig nu bara.
När vi hade fixat till oss och hade mobilerna med oss ochva klara, så gick vi. Vi gick först till stranden och gick upp på bryggan, men sen tröttnade vi på det, så vi gick till en kiosk och köpte glass. Italiensk glass, mmmm.
Sen gick vi vidare och sen gick vi tillbaka hem. Vi tog av oss skorna och gick upp på Johannas rum igen. Men dom låg fortfarande och sov.


Johannas perspektiv:


Vafan? Dom sover fortfarande och klockan är halv ett? Nej, nu väcker vi dom

- Lina, vi väcker dom.
- Det har du rätt i. Men om dom blir sura?
- Strunt i det, dom kan ju inte sova hela dagen.

Jag slängde mig på Justin, och han bara suckade.

- Vad vill du mig? frågade han tröttsamt
- Klockan är fan halv ett, du får gå upp med dig, sa jag och pussade han på kinden

Plötsligt hörde jag nått vibrera och det var inte min mobil, det var Linas.

- LINA, din mobil ringer
- JOHANNA, jag hör det!

- Hej det är Lina, hej söte. Vad jag gör? Jag och Johanna väckte precis töntarna, HAHA. Om du kan komma förbi? Ja det går,

Jag tittade på Lina medans hon pratade och log, sen ändrades hennes ansikts uttryck och hon började skrika

- CARLOS? CAAAAAARLOS?

Sen började hon gråta. Vafan har nu hänt?


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad hände egentligen?



Kommentera! :)




if we're meant to be, we will meet again! chapter 18

Tillbaka blick från förra :

En sak jag tänkte på va att jag inte ville somna, för Ryan och Chaz skulle åka tillbaka till Canada imorgon. Men vi kommer ju liksom ses igen, dom är ju trotts allt mina bästa vänner. Och sen somnade jag.



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Nästa morgon vaknar jag av att det känns som någon sitter och tittar på mig, och mycket riktigt. När jag öppnar ögonen så sitter Justin där och tittar på mig och ler.

- Och var ler du åt? sa jag med lagom morgon trött röst
- Dig, du är så fin när du är naturell, utan smink och med lite halvt lockigt hår, sa han och fortsatte le

Jag skrattade till och tittade på klockan. Den var tio i tio. Undra var dom andra är

- Har du ätit frukost än? frågade jag Justin sen
- Nej, jag tänkte att jag väntar tills du vaknat. sa han och han log fortfarande
- Aaaw, det hade du inte behövt. Men var är dom andra?
- Dom åkte in till stan, så vi är hemma själva.
- Kan vi inte ner och packa ner lite mat i en korg då typ och gå till stranden och äta?
- Jo, det kan vi. sa han

Jag gick upp och tog mina ljusblåa slitna shorts och ett linne och en beige tunn kofta över. Sen gick vi ner och fixade lite mat och la det i en korg sen gick vi hand i hand till stranden. En grej jag tycker är konstigt, varför är det inga paparazzis? Det är visserligen skönt, men varför kommer dom inte hit? Eller vet dom inte att Justin är här? Hmm.. Strunt i det. Vi gick till en perfekt plats och la ut filten på marken och sen satte vi oss och åt. Det var mysigt att bara sitta där och kunna njuta av livet med en man tycker om!

- Så, vad ska vi göra idag då? frågade Justin sen och log
- Typ, haha. Jag vet inte. sa jag och sen blev det tyst en stund, och sen frågade jag, Vet du?
- Nej, vadå?
- Jag skulle kunna bo på stranden i hela mitt liv, för det är så mysigt här, sen ställde jag mig upp och gick en bit bort, och upp på bryggan. Jag antar att Justin trodde jag skulle hoppa ner där ute igen för han kom springandes mot mig, men sen tog han min hand och vi stog där och kollade ut över vattnet. Han höll om mig, allting var så perfect tills Mike, och hans ''coola'' gäng kom. Great.
- Justin, kom vi går, jag vill inte vara kvar här längre
- Varför inte? frågade han och såg fundersam ut
- Vad tror du? Dom går i min klass och förstör bara för alla, dom ska alltid kommentera allt och alla med, så snälla, vi går.
- Aa, okej, sa han och tog min hand, och så gick vi hem.

Men jag kände hela tiden att dom var bakom oss, det var as räligt.

- Justin, dom går bakom oss. Vad ska vi göra? sa jag oroligt
- Ta det lugnt, Kenny står där borta vid bilparkeringen till ditt hus, kom vi springer dit! sa han och skrattade

Dom började med springa efter oss men när dom kom fram och skulle springa in på tomten efter oss, så såg dom Kenny. Dom såg verkligen livrädda ut och sprang där ifrån.

- HAHAHAHAHA, såg du deras miner? HAHAHAHA. skrattade jag
- HAHA, ja. sa Justin


Linas perspektiv:


Undra om Johanna har vaknat än. Jag kanske borde ringa henne
Det gick några signaler innan hon svarade

- Aa det är Johanna
- Hej det är Lina, wazzup?
- Nej inget, kom precis hem från stranden med Justin. Själv då?
- Typ inget, går lite i stan. Haha, jag skulle egentligen bara se om du var vaken
- Haha, jadå. Btw, när kommer ni hem?
- Typ snart tror jag. Men jag måste gå nu, Hejdå så syns vi sen!
- Puuuuuss

Nu gick vi vidare i stan, efter en halvtimme frågade jag

- Är det någon mer än jag som är trött?
- Haha, ja. Jag är aaas trött, sa Ryan och Carlos

Dom andra ignorerade mig totallt. Men sen gick vi iallafall till bilen och körde hem till Johannas hus.
Idag skulle Ryan och Chaz åka tillbaka till Canada med. Skit

- Ryan&Chaz, ska ni packa era grejer nu när vi kommer in?
- Ja, vi hade tänkt det, sa dom med ledsna miner

När vi kom in satt Johanna och Justin och spelade Fifa och Johanna vann. Det märktes att Justin var en dålig förlorare, HAHA.

Nu hade Ryan och Chaz packat sina grejer och vi skulle köra dom till flygplatsen. När vi var på flygplatsen hoppade vi ur bilen och in till där man väntar. Dom checkade in sina väskor och det var brottom för planet skulle nästan precis åka nu, det fick bli ett snabbt hejdå och sen gick dom till gaten. Vi åkte tillbaka hem och nu var det bara jag, Johanna, Christian, Justin och Carlos. Willow&Jaden åkte på morgonen. Vi hade verkligen inget att göra, så vi satte oss och spelade tv spel hela dagen lång.







----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Ja, spela Fifa hela dagen är väl inte fel?


Kommentera :)





if we're meant to be, we will meet again! chapter 17

Tillbaka blick från förra:

Resten av oss gick med därifrån och umgicks med varandra istället. Vi kollade bort mot Selena men hon hade gått nu....



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Nu var allting mycket bättre, alla va vänner. Men man såg på Johanna att hon inte riktigt litade på Carlos ännu, men det kommer väl senare. Iallafall så gick Johanna och bytte nummer med några, typ han Christian och sen Jaden&Willow med. Det blev allt senare och senare och nu var klockan elva på kvällen. Det var fortfarande varmt ute så vi stannade ett tag till, tills vi blev så trötta att vi nästan inte äns kunde gå hem. När vi kom innanför dörren, kom Johanna på en sak

- Det är jätte okay att ni sover här, men vi har ett problem.. Jag vet inte riktigt var ni ska sova. Ni kan inte sova inne på mitt rum, i min säng ligger Justin och jag, Lina ligger i extra sängen brevid mig och Ryan&Chaz ligger på golvet. Mamma är inte hemma, så några kan sova i hennes säng och nån kan väl ligga nere i soffan? Om det är okay med er? frågade hon
- Men Johanna, jag och Carlos kan sova i din mammas rum, om ingen annan hade tänkt att sova där. sa jag och skrattade till lite
- Okay, då är gäst sängen här inne ledig då. sa Johanna
- DÄR SOVER JAG!!! skrek Christian och slängde sig i gäst sängen
- HAHA, gör du så. sa Johanna igen

Jag gick in till Johannas mammas rum och la mig i sängen när Carlos kom in och han la sig brevid mig, jag kysste honom och sedan vände jag mig om och precis innan jag somnade, kände jag att han la armen om mig. Aaaw.


Samma stund i Johannas perspektiv i Johannas rum:


Mina vänner är fan sjuka i huvudet. Ja, herregud.

- Hallå grabbar, jag kommer snart, ska se om Jaden och Willow har hittat någonstans att sova. Be right back.
- Okay

Jag gick ner för trappan och in i vardagsrummet och där låg dom och snackade med varandra. Dom tittade upp på mig och jag log bara

- Vi kan nog fixa två madrasser så kan ni sova där uppe med oss med om ni vill. sa jag och log
- Visst, om det finns plats
- Haha, jadå. Kom nu

Vi gick upp och dom gick in i mitt rum medans jag gick till min brors rum och letade efter madrasser. Jag saknade verkligen honom, men strunt i det nu Johanna. Madrasser var det. Jag hittade två stycken och drog in dom på mitt rum och sen fick dom dona och fixa till det som dom själva ville. Tillslut fick dom rätt på det. Jag och Willow gick och borstade tänderna och snackade lite, och jag berättade att jag älskar hennes musik, hon sa tack och log. Innan vi gick in i rummet hörde vi att dom snackade, men när vi kom in blev dom tysta. Typiskt killar. Willow gick och la sig på madrassen och jag slängde mig i sängen hos Justin.

- Nu är det så, att jag vill sova. Så jag släcker lampan nu godnatt. sa jag
- NEEEEEEEEEEJ. skrek killarna
- Men då går jag väl ner och sover då. sa jag surt, och tog täcket och en kudde. och jag kände riktigt hur dom tittade på mig när jag gick till dörren, sen precis när jag steg ut ur rummet, kunde jag inte låta bli att räcka fingret till dom. Och sen hörde jag bara. '' ooooooouhhhhhhhhhhh ''
Jag började skratta lite för mig själv.
När jag kom ner i vardagsrummet så la jag kudden på plats och hade precis krupit ner under täcket, kom jag på att jag hade glömt min mobil där uppe. Great.
Jag sprang upp för trappan och in i rummet, och dom höll på att läsa massa med sms, fan. Jag sprang in och tog den från Justin, tog mina shorts och min tröja och sprang ner igen. Och denna gången frågade dom bara vad det var med mig, men jag brydde mig inte. Jag gick ner och satte mig i soffan igen och tittade på vad dom mer hade tittat på, sms och anteckningar.. Great, på mina anteckningar står det om Justin, och om min bror.. Och om allt sånt. Sen hörde jag att nån gick ner för trappan och in kom Justin

- Varför gick du bara ner då? sa han och såg ledsen ut
- För ni tittade på mina sms och mina antecknigar, vill du att jag ska göra det på din mobil?
- Nej, förlåt. Det var dumt gjort. FÖRLÅT!!!!! sa han och kramade om mig
- Haha, det är lugnt. Sålänge du inte gör om det. sa jag och skrattade
- Men asså duu, klockan är tre på natten nu och jag antar att dom andra med ska sova nu, så kan du inte sova uppe hos oss? frågade han med puppy eyes
- Well, okay då. Men du får ta mitt täcke, sa jag och log
- Hah, okay då.

Sen gick vi upp och la oss. Innan jag somnade låg jag och tänkte på allt möjligt. En sak jag tänkte på va att jag inte ville somna, för Ryan och Chaz skulle åka tillbaka till Canada imorgon. Men vi kommer ju liksom ses igen, dom är ju trotts allt mina bästa vänner. Och sen somnade jag.

if we're meant to be, we will meet again! chapter 16

Tillbaka blick från förra:


Hon sprang ner till mig och kramade mig och sen sprang hon och sen kramade hon alla andra med, och jag följde med henne och hittade alla. Tillslut skulle hon gå och krama Carlos, och då hände det som verkligen inte fick hända...



-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Åhnej, nej nej nej!! HELVETE! HAN STRULAR MED SELENA, GOMEZ!?

- VAFAN. skrek jag åt Carlos
- Men jag kan förklara,
- Du ska fan inte förklara nånting, om du så mycket som äns börjar prata med Lina, jag lovar, jag slår dig. Du inser att du har förstört hela hennes fest nu?










Jag vände mig om och gick där ifrån, räckte fingret när han försökte prata med mig, jag brydde mig verkligen inte om honom nu. Just nu ville jag bara hitta Lina!
Jag gick verkligen runt och letade på hela stranden, men jag hittade inte henne nånstans. Vafan, var detta tvunget att hända idag? Men sen kom jag på, hon sprang kanske hem.

- JUSTIN,
- JA? Har du hittat Lina?
- Nej, men jag ska springa hem, hon kanske är där. Så jag kommer strax igen,
- Okej, sa han och kom fram och kramade mig.

Jag sprang hem det snabbaste jag kunde, och hörde att hon var där inne, men hon var inte ensam. Jag tror att Ryan hade kommit dit före mig. Jag gick upp och gick in på mitt rum och där satt dom, och han höll om henne.. Aaaw.

- Hur är det Lina? frågade jag försiktigt
- Det är skit, han förstörde min dag, det hade blivit så perfekt. Allting var underbart tills jag såg dom.. Fy fan för han. sa hon och började gråta ännu mer

Min mobil började ringa, det var ett nummer jag inte hade inlagt, men jag svarade

- Aaa det är Johanna
- Hej det är Carlos
- Du, du ska veta att jag hatar dig. SÅ VAD VILL DU?!
- Jag vill prata med Lina

Jag satte på högtalare och sa

- Fine, prata på
- Jo, Lina det är såhär. Det var verkligen inte meningen! Jag vet inte vad som flög i mig. Men jag har ju berättat för dig, att jag tycker om dig, riktigt riktigt riktigt mycket! Så snälla, förlåt mig, ge mig en andra chans!
- Du, detta är verkligen inget jag kan ta per telefon.. Vi får väl träffas någonstans och prata om det,

Jag la på luren och Lina gick in på toan, antar att hon gjrode sig iordning för hennes smink hade runnit. När hon kom ut så var hon lika fin som när vi åkte till festen.


Linas perspektiv:


Asså jag vill egentligen inte ha någon ursäkt eller någon förklaring. Jag vill bara att det han gjorde skulle varit ogjort. Men nu går ju inte det, och då måste man prata ut, som vuxna människor. Toppen va?!
Jag gick ner och gick bort till festen med Ryan och Johanna, men dom gick bort till Justin och dom andra. Jag såg Carlos sitta borta vid bryggan, så jag tog ett djupt andetag och gick dit.
När jag nästan var precis bakom honom vände han sig om och tittade upp på mig, man såg att han var ledsen. Jag satte mig ner brevid honom och sa

- Jag tror vi har en del att prata om
- Och jag tror du har helt rätt
- Så, vi börjar med detta. Varför gjorde du det?!
- Jag vet inte vad som flög i mig, jag kunde bara inte hjälpa det, och egentligen var det hon som kysste mig först och sen kunde jag bara inte hejda mig. Jag är så så så så så ledsen Lina, för det är liksom dig jag älskar!
- Vänta, va? Var det hon som kysste dig? frågade jag och sen tittade jag bort mot Justin, han satt och pratade med Selena, och jag såg vad hon var påväg att göra. Jag sprang allt vad jag hade till dom och sa
- Du Selena, du behöver inte förstöra ett förhållande till. Jag såg att du var påväg att kyssa Justin, precis som du kysste Carlos

Nu stog även Carlos brevid mig och Justin ställde sig upp och kollade på henne med besvikna ögon och sa sedan

- Så det är det du gör, du kysser andra killar för att du är både avundsjuk och för att du vill förstöra för andra? Om du bara är här för att förstöra, så kan du lika gärna dra härifrån.
Hon tittade bara oss och sen kom Johanna till oss
- Har det löst sig nu? frågade hon glatt
- Nej, det har det inte. Selena var påväg att kyssa Justin, sa jag
- Vad var hon påväg att göra sa du? frågade Johanna, och nu såg man hur ilsken hon började bli
- Kyssa Justin..
- Dra här ifrån, jag vill aldrig se dig igen. Jag trodde fan annorlunda om dig, du är bara så avundsjuk och rädd att bli lämnad ensam. Men det är ju fan inte så konstigt om du blir det, du går ju från en kille till en annan, och det kommer inte gå i slutändan. sa Johanna och såg jävligt besviken ut och gick därifrån

Resten av oss gick med därifrån och umgicks med varandra istället. Vi kollade bort mot Selena men hon hade gått nu....


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hmm.. Tur att det löste sig iaf..


Kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 15

Tillbaka blick från förra:


Johanna blev nyfiken, och om jag ska vara ärlig blev jag med det, så vi drog på oss mjukisbyxor och gick ner, när vi kom ner stog det några i hallen. Vi ställde oss brevid Ryan och Chaz och sen blev vi både förvånade och super glada!



-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Big Time Rush, Sean Kingston, Willow&Jaden Smith och Justin? WTF. Vad gör alla dom här?

- Jo alltså Lina, jag gav ju aldrig dig någon födelsedags present när du fyllde år, och jag ville att du skulle få den bästa födelsedagen i ditt liv. Så jag fixade hit lite människor. Men detta är såklart inte alla som ska komma, det kommer massor med fler människor! Så, SUPRISE! sa Johanna
- VAA? SKA DETTA BLI MIN FÖDELSEDAGS FEST? AWESOME. Asså shit, jag vet inte vad jag ska säg. sa jag och var helt hispig
- Kom, vi åker in till stan, och fixar lite kläder. Så stannar dom andra kvar och fixar till här hemma? sa Johanna och så sprang vi upp och tog på oss lite riktiga kläder och tog mobilerna.
Jag tog på mig ett par ljus blåa och slitna jeans shorts och en grå pösig tröja, och Johanna tog ett par svarta jeans shorts och en vit tröja. Sen tog vi på lite mascara och sen gick vi ner och sa hejdå, sen ut och hoppade in i bilen. När vi startade bilen så satte vi på radion och då va det Willows nya låt 21st Century Girl och då höjde vi ljudet. Vi tittade upp mot fönstret och där stog dom och tittade på oss och bara skrattade, sen körde vi iväg.
När vi äntligen kom fram till stan så var det faktist inte så mycket folk där, så gick vi till första bästa fest affären med snygga kläder, och jag hittade mina kläder direkt. Det tog en stund innan Johanna hittade kläder men tillslut hittade hon med.


Linas outfit:






Johannas outfit:









Sen gick vi vidare, tills Johanna sa

- Du, vi går till en studio och mixar ihop en cd.
- Helt okay med mig.

Vi stack till en studio och det såg helt fantastiskt ut där, vi gick in tills Johanna knackade på en dörr. Det var en man som öppnade och Johanna började prata med honom

- Vi söker John, sa hon och log
- Ja, det är jag det. svarade han
- Jo, det är så att vi vill mixa en cd, men lite olika låtar och kanske fixa till lite mer dunk än vad det är i låtarna i vanliga fall. Om det skulle gå bra?
- Det är helt okej, vilka låtar vill ni ha?

Sen gick vi in och satte oss och pratade med honom om vilka låtar det skulle vara. Vi tog alla möjliga, men cd:n blev helt klart skit bra. Det var liksom så kul att sitta där i en studio och känna sig lite proffsig.
Det tog ungefär två timmar för den att bli klar, sen lyssnade vi igenom den och den blev helt underbar! När vi var klara tackade vi för hjälpen och stack ut till bilen igen. Johanna ringde Justin då

- Haha, hej det är Justin
- Hej, det är Johanna. Är ni klara, för vi ska köra hem igen nu
- Jadå, vi ska bara hänga upp banderollen vid stranden med.
- Okej, skit bra! Allt har gått som planerat va?
- Yess, och hennes föräldrar är med här nu,
- Okej, men scenen är klar och sånt då? Och ni har ringt alla dom andra?
- Yes, allt är klart!
- Bra, då kommer vi. Puss
- Puss

När hon hade lagt på, så frågade hon mig

- Ska vi köra hem nu då?
- Visst.

Vi sa nästan ingenting till varandra på hela vägen hem, vi bara lyssnade på musik.
När vi kom hem, så såg huset ut som vanligt, så gick vi in, och där såg det med ut som vanligt, vafan? Är detta ett skämt eller?! Och var tog dom andra vägen?

- Kom, vi ska gå upp och ta på oss nu, sa Johanna
- Okay,

När vi gick upp, så låg det en lapp på sängen, som var till oss båda. Det stog såhär:


* Hej tjejer! Ta på er kläderna, och sen Johanna, sen vet du vart ni ska! Kom hit så snabbt som möjligt.
puss / era buddys som var här innan*





Okej, detta var ju intressant, men jag tog på mina kläder. Det blev fan riktigt bra! Och Johanna blev med jävligt fin! Detta kanske inte var så dumt egentligen. En hel dag på stan med min bästa vän! Det är fint det! Vi hade dragit på oss kläderna och fixat oss, nu skulle vi vart vi nu skulle.


Johannas perspektiv:


Hoppas fan detta blir bra nu. Jag måste smsa Justin och fråga om dom verkligen är klara.

* Är ni riktigt klara nu, för vi kommer nu / Johanna *

Jag fick svar nästan direkt

* Yes, det är bara er vi väntar på nu, puss / Biebs ;) *

- Okej, är du klar Lina?
- Jupps, så.. Vart ska vi?
- Ner till bilen igen!

Vi gick ner och satte oss i bilen och då gav jag henne en ögonbindel.

- Här, ta på dig denna. Det är ju faktist en en överraskning, sa jag
- Jaha, okay. Men kan du knyta den där bak?
- Sure. sa jag och knöt den

Sen var det iväg till stranden, nu var vi framme. Jag hoppade ut ur bilen och sprang runt och öppnade dörren för Lina, och tog ut henne från bilen.

- Får jag ta av mig den nu?
- Vänta, sa jag och vände mig mot alla, dom nickade och jag knöt upp knuten
Hon tog av sig ögonbindlen och tittade ut mot alla och såg ut som ett litet barn som fick se snö för första gången.

- OMG!!! Hur länge har ni planerat detta? sa hon och det rann tårar från hennes kinder
- Ja, sisådär en vecka eller två. sa vi och skrattade

Carlos gick fram till Lina och kramade om henne. Sen gick vi in till själva festen. Jag gick upp till mixerbordet och satte in våran skiva som vi fixade. Det blev verkligen helt underbart.
Det var några nya personer som jag faktist aldrig hade träffat innan, men hade hört om att dom var helt underbara. Typ som Christian Beadles, omg, han var verkligen söt! Jag gick och snackade med han lite

- Hey, sak du inte dansa? sa jag och log
- Haha hey, nej. Jag kan inte dansa, svarade han bara
- Men det kan inte jag heller, sa jag och tog hans hand och drog med han ut och så dansade vi. Det var riktigt kul, - Så, är du tillsammans med någon? frågade jag sen när vi hade gått iväg en bit och satt oss i sanden
- Nix, det är jag inte. Är du?
- Typ, jag tror det. Haha..
- Okay, vem då? sa han och log
- Justin, haha. Fast just nu vet jag inte riktigt var han är. Du, jag ska gå och fixa lite saker nu, vill du hjälpa mig?
- Visst, det kan jag väl, sa han
- Bra, jag måste bara hitta Jaden också

När jag hittade Jaden, så stack vi och hämtade tårtan, och ställde upp den på scenen. Det var en sån riktigt stor tårta med typ 7 våningar, den såg ganska rolig ut faktist. Jag sänkte ljudet på musiken, fast den var ändå fortfarande igång!

- Skulle jag kunna få be alla om uppmärksamhet? sa jag, sen fortsatte jag. Denna festen är för min absolut bästa vän, hon fyllde egentligen år för två månader sen, men jag kunde inte fixa en fest då, för det var riktigt dåligt väder då. Men iallafall, min bästa vän, Lina hon har fyllt sexton och har varit min bästa vän ändan sedan dagis. Vi har stöttat varandra igenom både vått och torrt och vi kommer fortsätta med det! Hon är den som får mig att må som en sol varje dag, för hon är verkligen den finaste människan på denna planet. Och denna dagen är bara din, denna festen är bara din! Allt detta är ditt! Och, jag har har köpt en ganska stor present till dig, har ingen aning om du vill ha den, men jag hoppas verkligen det! Justin, tar du hit den?
Lina, detta är bara din bil! Din egna Range Rover, awesome va? Iallafall, ja, denna bilen är bara din, din alldeles egna. Och jag har en sista överraskning nu. Välkommen ut på scen.. BRUNO MARS!!!!

Nu såg Linas ansikte ännu lyckligare ut. Hon så jätte glad ut när vi kom hit, hon såg lycklig ut när hon fick se bilen, men hon såg mega super över lycklig ut när hon fick se Bruno Mars,

- Lina, kom upp här på scenen, så ska vi sjunga lite för dig. sa han

Hon gick upp och satte sig på pallen som var där och så började han sjunga

- Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday dear Lina
Happy birthday toooo yoouuuuuu

Hon var överlycklig, det såg man på lång väg.
Hon sprang ner till mig och kramade mig och sen sprang hon och sen kramade hon alla andra med, och jag följde med henne och hittade alla. Tillslut skulle hon gå och krama Carlos, och då hände det som verkligen inte fick hända...



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vad hände?


Kommentera! :)


if we're meant to be, we will meet again! chapter 14

Tillbaka blick från förra:

Jag gick ner för trappan och ut där stog nått jag inte väntat mig, det bästa jag kunde få i hela mitt liv, äntligen! Där stog....



------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



PAPPA!!! Fan, nu börjar jag gråta. helvete, jävla skit!!!!!!!

- Hej gumman, det var inte igår. Fan vad stor du har blivit! Förlåt att jag inte har hört av mig eller nått!
- Pappa! jag sprang bara ner och kramade honom, sen sa jag, Jag har saknat dig så mycket!
- Jag hade vägarna förbi här, så tänkte jag att jag kan ju komma och säga hej. Men jag måste rusa igen, Jag älskar verkligen dig gumman! Och jag hoppas vi kan höras av mer nu! Hälsa mamma!
- Jag älskar dig med pappa! Och du får komma hit oftare, och jag lovar, jag ska hälsa mamma!

Nu åkte han iväg igen, även fast jag inte ville! Jag gick till Lina och vi gick in och upp på mitt rum.

- Så, hur har dagen med Carlos varit då? sa jag och blinkade
- Den var helt underbar, har aldrig haft en underbarare dag!!!
- Berätta, vad hände?
- Jo det var såhär...
Så berättade hon hela storyn, och jag satt bara med öppen mun och glodde.

- Och nu till det bästa, han sa att han tycker om mig, riktigt riktigt mycket! Och sen kysste han mig!! IHHHHHH
- VA? SERIÖST?! OMG, VAD AAAAAWESOME. skrek jag
- Har justin ringt? frågade Lina
- Aaa, han kommer nog ringa senare ikväll med! sa jag och tittade på klockan, den hade redan blivit 22.30 och mobilen ringde och det var Justin

- Aaa hej det är Johanna
- Hej det är Justin, skulle bara fråga hur det var!
-
Är det Justin? frågade Lina
- Ja
- Högtalare på!
- HEJ JUSTIN! skrek Lina
- HEJ LINA! skrek Justin tillbaka
- Hur är det? frågade hon
- Det är jätte bra, fast jag saknar er!
- VI SAKNAR DIG MED! skrek Ryan och Chaz när dom kom inspringandes
- Haha, hey buddys! Nej, men jag måste sticka nu, men jag kommer snart och säger hej igen. sa han
- Men du, eller, nej. Det var inget. Vi tar det sen. Hejdå!

Dom andra tittade bara på mig undrande och sen frågade

- Vad var det du skulle ta senare?
- Det var inget, Lina kom!
- Okay.
- Yo, Chaz och Ryan vet inte om att vi ska med Big Time Rush på konserter än, vad sak vi säg?
- Men vi ska iväg efter att dom har åkt väl?
- Jag vet inte, sa jag oroligt


Linas perspektiv:


När jag och Johanna hade diskuterat om vi skulle berätta för Ryan och Chaz, så bestämde vi oss för att gå in i rummet igen och berätta det

- Jo killar, jag och Johanna ska följa med Big Time Rush på några konserter sen. Och vi vet inte om det är innan eller efter ni åkt
- Men, ni kan ju inte åka när vi är här? Det var meningen att vi skulle umgås när vi kom hit till L.A..
Dom hann inte att säga mer innan Johanna blev irriterad
- Men vad är det vi gör då? Vad är det vi gör precis exakt varje dag? Umgås vi inte? VAD I HELSIKE GÖR VI DÅ?
- Ta det lugnt. Ja, vi umgås men kan vi inte göra nått kul? Gå till stranden och bada eller typ åka till nöjesfäldt? sa Ryan
- Jo, förlåt.. Jag överreagerade visst lite, kanske dåå. Men ja, det kan vi väl. Men nu ska jag sova, så godnatt, sa Johanna

Hon hoppade in o la sig i sängen och somnade snabbt tror jag. Vi andra gick med och la sig.
Jag vaknade mitt i natten av att nån klev över mig, det var Johanna.

- Johanna? sa jag med sömnig röst
- Ja. Väckte jag dig? frågade hon
- Ja, lite.. Men det är lugnt. Ska vi gå ner och äta?
- Ja, men du, kan vi inte klä på oss med, även om det är mitt i natten, kan vi inte gå ut och gå lite? frågade Johanna
- Okej, sa jag och satte mig upp och sträckte mig efter mina byxor och min tröja

Vi gick ner och åt och sen gick vi upp igen och tog våra mobiler för dom glömde vi. Sen gick vi ner igen och drog på skorna och sen gick vi ut.
Det var faktist jätte skönt väder ute. Klockan var halv tre på natten, eller ska man kalla det morgon? Det var tidigt iallafall. Vi gick till stranden och satte oss i sanden. Solen var påväg upp så det var ganska ljust. Vi satt och pratade och och bara satt och lyssnade på vattnets brus, sen blev det sån pinsam tystnad som jag avbröt direkt

- Gillar du Justin, jätte mycket?
- Ja.. sa hon och tittade ner på sina fingrar i sanden
- Han gillar dig med
- Hur vet du det?
- På sättet han tittar på dig, på sättet han pratar med dig och på sättet han bryr sig om dig, så fattar man det!
- Säkert?
- Ja! Skulle jag någonsin ljuga för min bästa vän?
- Nej, det i och för sig.

Nu brusade vattnet och vi gick upp från sanden och satte oss på bryggan på en bänk som fanns där längst ute på kanten nästan. När vi satt där ringde min mobil, det stog Carlos på skärmen, undra vad han gör vaken såhär sent, eller tidigt, hur man nu ser på det. I vilket fall som helst svarade jag

- Aa det är Lina
- Hej det är Carlos
- Hej söte
- Vad gör du söt?
- Sitter ute på bryggan med Johanna, själv då?
- Inget, ska snart åka iväg
- Till?
- Studion
- Aja, men vi ska gå hem nu. Hejdå puss!
- Puss!

Sen började jag bara skratta lite.

- Måste vi gå hem? frågade Johanna
- Nej, det måste vi inte

Vi hörde att nån gick på bryggan och blev as rädda, när vi vände oss om så var det bara Ryan och Chaz.

- Tjejer, vafan gör ni här ute? När det är natt? Vem som helst skulle kunna ha gjort nått mot er!
- Det är ju relativt ljust ute, så vi oroade inte oss så mycket. Hur visste ni att vi va här förresten? sa jag
- Vi vet allt, sa Ryan och blinkade
- Haha, jo sure..

Vi drog oss hemåt igen och gick in. Klockan var nu fem på morgonen. Men vi gick upp och la oss igen.
Jag vaknade av att Ryan och Chaz skrek på oss

- VI HAR BESÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖK.
- VILKA KOMMER HIT, KLOCKAN ELVA PÅ MORGONEN EGENTLIGEN? skrek jag ner
- KOM NER SÅ FÅR NI SE!

Johanna blev nyfiken, och om jag ska vara ärlig blev jag med det, så vi drog på oss mjukisbyxor och gick ner, när vi kom ner stog det några i hallen. Vi ställde oss brevid Ryan och Chaz och sen blev vi både förvånade och super glada!


----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vilka stog där? :)


Kommentera :D


if we're meant to be, we will meet again! chapter 13

Tillbaka blick från förra:

- Du, bara en grej jag vill fråga, ville du prata om nått eller ville du bara träffa mig?
- Det var faktist en grej jag ville prata om...




----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


- Vad ville du prata om då? frågade jag och slutade äta på min glass
- Jo, jag och resten av Big Time Rush ska åka på konsterter och sånt ett tag nu fram över, och vi undrar om du och din buddy vill följa med? sa han och log

Jag var verkligen helt mållös just nu, jag visste inte vad jag skulle säg. LINA SÄG NÅTT NU!! Han sitter bara och kollar på dig just nu och väntar på ett svar

- Lina? sa han sen
- Ja, jag vill jätte gärna följa med. Jag måste bara ringa Johanna och fråga. sa jag och gick ifrån bordet ett tag

Det gick några signaler sen svarade hon

- Aaa hej det är Johanna
- Hej, JOHANNA DU, DU MÅSTE VERKLIGEN SÄGA JA TILL DETTA
- Jag säger kanske ja, OM DU SLUTAR SKRIKA!!
- Förlåt, men Big Time Rush ska åka på konserter nu ett tag fram över, och dom vill att vi två ska följa med! Snälla säg ja!!!
- VA? Fan vad awesome, ofc. Det går säkert jätte bra, men jag måste prata med mamma..
- Ja, jag med. Men om vi får för dom, vill du då?
- Ja, ofcourse

Jag la på telefonen och sprang bort till Carlos igen. Han ställde sig upp och jag sa att hon ville, om hon fick för sin mamma

- Great! Det kommer bli så kul att ha med er! sa han och kramade mig
- Ja, det kommer bli kul att vara med er med!

När vi satte oss vid bordet igen och jag skulle äta min glass hörde jag nån dom kallade på mig

- LINA? ÄR DET DU? frågade personen. Och jag kände igen rösten med hoppades på att jag hade fel
Jag vände mig om och såklart, där stog mamma, pappa och min lilla syster.
- Ja, det är jag, sa jag

Jag tittade på Carlos och jag fick panik. Jag visste verkligen inte vad jag skulle säg.

- Vem är den här killen då, nya pojkvännen kanske? sa min pappa
- Nej, asså.. Vi skulle precis gå, hejdå! sa jag och reste mig upp och tog tag i Carlos arm och han ställde sig upp och sen tog jag hans hand och gick iväg
- HEJDÅ GUMMAN! skrek mamma

Gud vad detta var pinsamt, men jag håller fortfarande Carlos i handen och han verkar ju inte har nått emot det, så jag fortsätter men att hålla han i handen. Vi gick lite längre neråt stranden när Carlos helt plötsligt stannade

- Lina, dessa gångerna vi har träffats, så har jag faktist insett att jag verkligen tycker om dig. Alltså, tycker om, riktigt riktigt mycket!

Omg, detta är precis som i en dröm! Bästa drömmen i mitt liv, fast på verklighet!

- Jag tycker om dig med. Jätte jätte jätte mycket! Jag har helt seriöst drömt att detta skulle hända!
- Du är speciell, inte som ett vanligt fan som skriker, utan.. Speciell
Sen kysste han mig.



I samma stund i Johanna perspektiv:



Denna filmen suger, kommer inte Lina snart? Jag gick in till köket för min mobil låg där, och precis i samma sekund började det ringa. Jag tog upp telefonen och läste på skärmen, det var Justin. Jag svarade snabbt

- Aaa hallå det är Johanna
- Hej det är Justin, tänkte bara fråga hur det är!
- Jodå, det är bra. Chaz och jag är vänner igen och så, hur är det själv då?
- Det är helt okej, men jag saknar dig, jätte mycket!
- Aaaww, jag saknar dig med! Och jag vill att vi traffas snart igen, för gaah, jag vet inte vad jag ska göra annars
- Aaaw söte då. Hur är det med Lina då?
- Det är säkert bra, hon är inte här just nu. Hon är typ ute med Carlos, tror jag
- Från Big Time Rush?
- Aaaop
- Okay, han är rolig, sa Justin och skrattade
- Haha, ja. Men nu ska jag fortsätta att titta film med dom andra boysen. Vi hörs sen Puss
- Puss, och glöm inte att jag saknar dig mest i hela världen!
- Aaaw, jag saknar dig med, AAAAS mycket!

Jag la på, och sen gick jag in till soffan igen med mobilen denna gången. Och sen kom jag på att jag måste ringa mamma med och fråga om det med konsterterna

- Hej det är mamma
- Hej mamma, jag saknar dig jätte mycket! Men du kommer hem snart va?
- Jo, om det.. Det har blivit lite försenat så jag kommer inte hem föräns om femton dagar.
Dom orden gjorde ont, men jag sa inget om det till mamma
- Okej, vad synd. Men du, alltså vi känner typ dom i Big Time Rush och dom har erbjudit mig och Lina att följa med på några konserter framöver, och jag tänkte att jag måste har ditt tillstånd först
- Okej, jag har ingen aning vilka Big Time Rush är, men om dom är snälla och det inte kommer ta för lång tid, går det väl bra.
- TACK TACK TACK MAMMA! JAG ÄLSKAR DIG, men jag måse gå nu. Chaz och Ryan väntar med nån film. Vi hörs, hejdå, puss
- Hejdå gumman och ta hand om dig, puss

När jag la på, var jag påväg att bryta ihop, men jag gjorde inte det. Jag gick in till killarna igen och satte mig och tittade på filmen. Jag tyckte den var tråkig, och precis när jag skulle gå upp så drog båda två ner mig i soffan igen. Typiskt..
Det började ringa på hem telefonen och nu fick jag faktist gå upp från soffan och svara. Även fast det var jag som ringde hem. Haha, jag tog med mobilen och hemtelefonen upp och satte mig vid datan. Gick in på twitter och kollade om nån hade twittrat nått kul, Justin hade twittrat världens gulligaste sak

'' Miss my buddys in L.A and in Canada, but I see you soon ''

Nu ringde det på mobilen igen och det var Lina.

- Aaa hej det är Johanna
- Hej det är Lina, kom ut här ute
- Okej.
sa jag och la på.
Jag gick ner för trappan och ut där stog nått jag inte väntat mig, det bästa jag kunde få i hela mitt liv, äntligen! Där stog....










--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vad/vem/vilka kan ha stått där?


kommentera! :)


if we're meant to be, we will meet again! chapter 12

Tillbaka blick från förra:


- Det jag skulle berätta för dig innan Chaz kom, var att jag älskar dig! Men det kändes fel att säg det när han med var där. Men Justin, jag älskar dig med!



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Sen såg jag han hoppa in i bilen, och jag gick tillbaka bort till Lina. Jag var ju ledsen men Chaz, Lina och jag gick hem sen till slut. Även om jag och Chaz inte pratade med varanda kände jag mig rättså glad, men han hatar nog mig föralltid. När vi stog utanför min tomt, sa jag till Chaz

- Du Chaz, jag tror vi behöver prata lite
- Mm
- Lina du kan gå in sålänge, sa jag till henne
- Ja okej
- Så, du hatar mig, eller hur?
- Nej, jag hatar inte dig. Jag kan inte hata dig, du är min bästa vän. Men jag tycker liksom om dig, sa han och såg jätte ledsen ut

Great Johanna, nu blir detta ännu svårare. Varför gör livet såhär mot mig?

- Jag tycker om dig med Chaz, och du är min bästa vän. Du är verkligen den som jag kan snacka om allt med, precis som Lina och Ryan. Ni betyder hela världen för mig och om jag inte hade haft er, så hade jag inte varit den personen jag är idag
- Okej, men om du nu tycker om mig, varför kysste du honom då?
- Gud vad livet ska vara komplicerat då. Jo, för jag tycker om honom med. Han är liksom, speciell. Precis som du, sa jag och kramade om honom
Han log bara.
Det kändes bra att bara stå och krama min bästa vän, min bästa vän för evigt.


Linas perspektiv:


När jag såg dom där visste jag att dom var vänner igen, och det var skönt för Ryan och Chaz skulle ju snart åka och om dom hade åkt och hade vatt ovänner hade det inte blivit bra. Nu gick dom hand i hand in till tomten och upp för trappan. För att dom inte skulle tro att jag stått och tittat på dom sprang jag in till vardagsrummet till Ryan. Jag har inte den blekaste om vad han tittade på, men jag tittade inte på tv:n, jag ville bara att Johanna och Chaz skulle komma in hit så jag fick fråga om dom va vänner igen, och tillslut kom dom

- Är ni vänner igen? frågade jag med ett stort leénde
- Japps, sån tur är, sa båda två med ett smile i hela facet
- Bra, hallå vi ska titta på film, vilken vill ni se? frågade Ryan
- Vet inte, men jag ska upp och byta om, så jag kommer strax, sa Johanna

Jag följde med henne upp och sålänge valde killarna film. När vi kom upp tog Johanna ut sin OnePiece från garderoben och drog på den. Hon såg ut som en stor bebis.

- Du ser ut som en stor bebis, sa jag och skrattade
- Haha, tack. Du, jag har en till dig med, sa hon och log
- Har du köpt en OnePiece till mig?
- Japps, vänta lite.
Hon rotade fram en påse från garderoben dom det stog OnePiece JumpIn på, och sen gav hon den till mig.

- När jag var i affären så fanns egentligen inte dom färgerna som det är på, så jag bad dom göra en special design. Vinrött och grått, sa hon och log stort
- Naw, tack!

När vi gick ner i våra pyjamisar och gick in i vardagsrummet tittade först killarna på oss och sen kunde dom inte hålla sig för skratt.

- Ni liknar förstorade bebisar hahah, sa dom och skrattade
- Vi vet och vi är jävligt sexiga som det med! sa vi envist

Precis när jag skulle sätta mig ringde min telefon. Jag trodde inte det var sant, men det var det. Jag gick ut på terassen och svarade

- Aa hallå
- Hej, det är Carlos. Du har inte lust att hitta på nått?

OMG, CARLOS RINGER OCH FRÅGAR OM VI KAN HITTA PÅ NÅTT!!

- Jo, det går väl. Jag ska titta på film med mina vänner nu. Men du kan väl komma förbi och titta med oss? frågade jag
- Går säkert helt utmärtk. Är det okej med dom då?
- Jadå, det gör inget.
- Okej, men då kommer jag snart då. Är du i samma hus som när vi var en överraskning till dig? haha, frågade han
- Ja, så kom du bara
- Okej, då kommer jag strax. Puss
- Puss

OMG, detta kan inte vara sant, jag tror seriöst jag drömmer.

- JOHANNA!!! skrek jag och jag såg riktigt hur hon flög upp ur soffan och sprang ut till mig
- Vad är det? frågade hon oroligt
- Nej, asså inget har hänt så. Men det går inget om Carlos från Big Time Rush kommer hit och tittar film med oss va? sa jag osäkert
- VA? Var det han som ringde? Klart det går bra

Precis när hon sagt klart den meningen plingade det på dörren och jag sprang det snabbaste dig jag kunde. Jag kom precis på att jag står i en pyjamas liknande dress, men strunt i det, det är ju faktist myskväll! Tog några djupa andetag och öppnade dörren

- Hej, sa jag
- Hej du, sa han och kramade om mig

Aaaa, han luktade SÅÅÅÅ gott!

- Så, vilken film ska vi se? frågade han medans han tog av sig skorna
- Typ, vet faktist inte. Dom andra killarna bestämde det, så det blev väl antagligen en skräck film eller nått
- Helt okej för mig, sa han och blinkade mot mig

JAG ÄLSKAR MITT LIV, detta är fan vad jag drömt om. Typ, föralltid!
När vi kom in i vardagsrummet kollade alla på Carlos. Johanna reste sig upp och kramade honom och sa hej och sen satte hon sig hos Chaz igen. Chaz sa hej vilket Ryan också gjorde.
Jag och Carlos satte sig i tvåmannasoffan, Ryan satte sig i den stora fotöljen och Johanna och Chaz satt i tremannasoffan. Ryan startade filmen och ja, det blev en skräckfilm, The Grudge
I början var den inte så läskig, men den blev läskigare och läskigar så jag tog en kudde framför ögonen och sen kände jag att Carlos la armen om mig, och den kändes tryggt. Jag tittade upp mot honom och han log åt mig, jag log tillbaka och vände huvudet och fortsatte titta på filmen. Jag tittade då och då mot Chaz och Johanna och hon satt med kudde framför ögonen hon med, och Chaz hade armen om henne. Det var så skönt att dom var vänner igen.
Filmen slutade vid 01.30 och då skulle Carlos åka hem till sig, för han skulle upp tidigt imorgon bitti. Jag följde honom till dörren

- Det var kul att träffas igen, sa han
- Ja, det var det. Det får vi göra fler gånger!
- Aa, men hejdå då. sa han och kramade om mig
- Hejdå

Precis innan jag stängde dörren, satte han foten emellan och öppnade dörren igen. Han pussade mig på kinden.
OMG, NU ÄR JAG VÄRLDENS LYCKLIGASTE TJEJ!
Jag gick in till vardagsrummet igen och sa att jag skulle gå upp. Johanna sträckte på sig och följde med upp, lika så gjorde killarna.
När jag och Johanna var i badrummet och skulle borsta tänderna så berättade jag det

- Du, precis innan jag hann stänga dörren, öppnade Carlos den igen och gav mig en puss på kinden! Jag är fan världens lyckligaste tjej!
- Naaw, vad gulligt!

Vi borstade klart tänderna och gick in och la oss. Killarna hade redan lagt sig och Chaz bredde ut sig över hela sängen, men jag visste att han inte sov. Johanna la sig på hans rygg och han sa bara

- Om du flyttar på sig, flyttar jag på mig.
- Haha, okej. sa Johanna och ställde sig upp
Han flyttade in till väggen och så la sig Johanna i sängen. Efter att vi legat och snackat så somnade Ryan, Chaz och Johanna. Men jag var fortfarande vaken. Precis när jag skulle ta och somna, så vibrerade min mobil till. Det var ett sms, från Carlos


* Hej sötnos, förlåt om jag väckte dig. haha, men vad gör du? *

Jag svarade lite snabbt

* Hej du, Skulle precis sova, själv? *

Han svarade igen

* Sova jag med, godnatt. Puss / carlos *

Jag log lite for mig själv, sen svarade jag

* Godnatt då,  Puss / Lina *


Jag somnade ganska snabbt, och drömde om Carlos och dom andra i BTR hela natten. Underbart!
Nästa morgon varknar jag av att dom andra sitter och skrattar. Jag öppnar ögonen och ser att dom sitter vid datan. Jag satte mig upp och tittade på dom surt

- Good morging sunshine! sa Johanna
- God morgon på dig med. Varför är ni uppe såhär tidigt?
- För vi ville inte sova mer, haha. sa dom

Jag satte mig i sängen tillsammans med dom och kollade på vad dom gjorde. Dom tittade på någon video, men jag orkade inte bry mig. Istället gick jag ner och tog frukost, gick in till tv:n och sappade runt på kanalerna men hittade inget kul att titta på.
När jag hade ätit upp min frukost gick jag upp igen och satte mig vid dom andra igen och då ringde min mobil. Det var Carlos, jag gick iväg och svarade


- Aa hej det är Lina
- Hej du, det är Carlos. Jag undrade bara hur du har det?
- Jo, jag har det bra, själv då?
- Det är bara bra, undrade bara om vi kunde ses nu?
- Ja visst. Vi kan ses vid den stranden nära Johannas hus?
- Blir jätte bra, puss
- puss

Jag gick in i rummet och tog ett par shorts och ett linne som det stog I (L) LA på. Gick in på toan och tog på smink, och satte upp mitt hår. Det hade faktist blivit riktigt långt. Men sen gick jag in i rummet igen och då tittade alla upp på mig

- Ska du nånstans? frågade Johanna
- Ja, jag ska träffa Carlos. Om det är okej för er?
- Jadå, det är lugnt, sa dom
- Jag måste kila nu, ringer sen! Hejdå. sa jag och stack

Jag sprang till stranden och där stog han uppe på bryggan. Jag gick upp till honom

- Hej, sa jag och log
- Hej du, vad fin du är! sa han och kramade mig
- Ska vi gå och köpa glass, det är ju trotts allt ganska varmt. frågade jag
- Visst, sa han och sen gick vi mot kiosken

När vi hade köpt glassen så gick vi och satte oss på stranden. Och blev jag lite nyfiken om han bara ville träffas eller om det var nått han ville säg, så jag passade på att fråga

- Du, bara en grej jag vill fråga, ville du prata om nått eller ville du bara träffa mig?
- Det var faktist en grej jag ville prata om...


----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad är det han ville prata om egentligen?

kommentera!! :)


if we're meant to be, we will meet again! chapter 11

Tillbaka blick från förra:


Jag gick upp till Lina och väckte henne. Och sen berättade jag att jag trodde jag fått känslor för Justin...




-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Linas perspektiv:


Jag kan inte fatta vad Johanna precis sa, sa hon verkligen att hon hade fått känslor för JUSTIN?! Chaz då? Nu måste jag fråga ut henne

- Johanna, du sa att du hade fått vadå?
- Känslor för Justin, tror jag. Han är ju så snäll och söt.
- Men Chaz då?
- Men jag vet. Jag har bara ingen aning om vad jag ska göra!

Vi satt och snackade om det en stund och sen helt plötsligt skrek bara Johanna rätt ut

- GUD JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!! och sen slängde hon sig med anisktet i kudden
- Johanna, ta det lugnt. Det kanske blir bättre sen när han har åkt, du kanske inser att han ändå inte är rätt?
- Men, då kan ju inte Chaz heller vara rätt? För han och Ryan åker ju hem till Canade om typ en och en halv vecka eller nåt? Mitt liv suger, allt suger! JAG HATAR KÄRLEK.

När Johanna hade sagt det sista, insåg jag hur dåligt hon verkligen mådde. Hon sprang ut från rummet och ner till hallen och drog på sig skorna. Jag följde efter henne men hon hann  att springa ut innan jag ens hade kommit ner riktigt. Alla tre killarna kom springandes mot mig

- Vad händer? frågade dom alla tre och såg ut som fågelholkar
- Hon mår inte så bra, sa jag och tittade ut genom fönstret, hon var påväg till stranden, det var jag säker på
- Men varför följer vi inte efter då? frågade Chaz och tittade nu också ut genom fönstret
- För hon vill väl antagligen vara ifred? svarade jag irriterat

Jag hörde hur dörren smälldes igen och tittade ut, där sprang Justin efter henne. Fan, nu kommer det bli kalabalik som aldrig förr

- Men du sa ju att vi inte skulle följa efter henne? VARFÖR SPRINGER JUSTIN DÅ EFTER HENNE? skrek han
- JAG HAR INTE DEN BLEKASTE ANING VARFÖR HAN SPRINGER EFTER HENNE, JAG ÄR INTE HAN?
- Han ska fan inte springa efter min tjej, om inte jag springer, springer ingen

Fan, nu blev det helst plötsligt ännu värre. Gud, vad ska jag göra,

- CHAZ!!! skrek jag efter han
- MEN VAD ÄR DET? JAG MÅSTE SPRINGA EFTER?!
- NEJ, DOM KOMMER TILLBAKA SNART!
- MEN VAFAN, JAG VILL JU TRÖSTA HENNE NÄR HON ÄR LEDSEN OCH NÄR HON INTE MÅR BRA?



Justins perspektiv:



Jag vet att jag kommer få sota för detta, förr eller senare. Och att Chaz antagligen kommer döda mig, men jag måste göra detta. Jag vill trösta henne, och jag vill veta vad det är som är fel.
Jag hörde Chaz skrika till Lina om nått att han skulle trösta henne när Johanna var ledsen, så han kommer med dit.
Jag sprang snabbare, och sen såg jag henne. Hon stog ute i vattnet, och vattnet var upp till knäna. Jag gick mot henne och gick ut i vattnet och ställde mig brevid henne, hon tittade på mig och antagligen ville hon att jag skulle gå

- Hej, sa hon sen
- Hej. Varför stack du? frågade jag
- För jag orkar verkligen inte med detta. Allt suger
- Chaz är med påväg så du vet, sa jag igen

Hon såg så ledsen ut, och jag ville inte att vi skulle så i vattnet. Så jag tog hennes hand och gick upp från vattnet. Hon tittade först på handen och sen upp på mig. Vi gick upp på bryggan och satte oss där. Hon berättade allt som hade hänt och massa annat med. Men när hon precis skulle berätta det som lät viktigast, så kom Chaz

- JOHANNA!! skrek han
- Hej Chaz, sa hon och halv log
- Varför stack du bara? frågade han
- För jag behövde vara ensam..
- Ensam? MED JUSTIN?! skrek han
- MEN TA DET LUGNT, JAG SPRANG HIT FÖR JAG INTE MÅR BRA, JAG ÄR HÄR VARJE GÅNG JAG INTE MÅR BRA. skrek Johanna tillbaka på han
- VEM FAN ÄR DET SOM SKA TA DET LUGNT NU? skrek han

Johannas perspektiv:

Det var fan droppen. Ute på kanten på bryggan, så vattnet som var där ute nedanför typ, var det jätte djupt och jag bottnar inte. Plus att jag är rädd för djupt vatten, men jag ska springa dig och hoppa ner i vattnet.
Chaz hade ett grep om min arm och tittade på mig med tårar i ögonen, jag slet mig loss från greppet och började springa ut mot kanten, jag tittade bak och såg att dom sprang efter mig, antagligen fattade dom vad jag skulle göra. Jag sprang och har tio sekunder att välja om jag ska hoppa, innan jag hann att bestämma mig var jag redan i vattnet. Jag fick världens panik för jag var under vattnet men jag simmade upp till ytan och simmade bara längre och längre ut. Jag tittade upp mot dom och dom stog där, och tittade på mig, men sen fick Justin nog. Han hoppade i vattnet med och simmade efter mig. Jag försökte simma snabbare, men det gick inte. Jag fick ingen luft och hade inget att ta tag i. Tillslut kom Justin fram till mig och simmade med mig in till kanten och drog upp mig till stranden. Jag låg bara där och tittade på Justin och Chaz som stog och skrek på mig. Men jag hörde inget. Hade antagligen vatten i öronen eller nått.
Jag reste mig upp och började gå hemåt men dom fortsatte bara skrika efter mig, sen såg jag Lina komma springandes. Chaz hade antagligen ringt henne. Sen kollade jag ut mot vägen och där stog en limo.
ÅHNEJ, han får inte åka än. NEJ.
Jag tittade upp mot Lina och hon viskade

- Gå fram till honom, och gör det som känns bäst att göra. Hans väskor ligger i den bilen och detta är ett hejdå. Men kom ihåg, ni kommer träffas igen
- Jag vill inte säg hejdå
- Ni kommer hålla kontakten och ni kommer ju ses igen? Gå fram till honom

Jag tittade mot bilen igen, och Justin var påväg till den. Nu eller aldrig Johanna, du måste göra nått.

- JUSTIN! skrek jag efter honom och sprang till honom

Han vände sig om snabbt och omfamnade mig. Jag kollade in i hans ögon och vi var ungefär en cm ifrån hans ansikte. Ska jag, eller ska jag inte? Jag vände mig om och tittade på Lina, hon nickade. Jag vände mig igen och tittade på honom igen, och jag gjorde det. Jag kysste honom.
Sedan viskade jag i hans öra

- Glöm mig inte, smsa mig och ring mig så ofta du kan! Lova
- Jag lovar! Och du, jag måste berätta detta för dig. Jag älskar dig..


Det sista ordet, jag blev helt varm inuti och jag stog visst bara och log.

- Det jag skulle berätta för dig innan Chaz kom, var att jag älskar dig! Men det kändes fel att säg det när han med var där. Men Justin, jag älskar dig med!


----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Ooh wiie :). Men hur kommer Chaz reagera?!


Kommentera!

if we're meant to be, we will meet again! chapter 10

Tillbaka blick från förra:


- JAG har inte gjort nått, Ryan har... sa Lina
- Vad har han gjort?
- Han har...


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


- Han har vadå? sa jag ivrigt
- Han strulade med Jasmine Villegas, inget märkvärdigt.. sa Lina snabbt
- HAN GJORDE VADÅ??? skrek jag
- Du hörde vad jag sa, jag vill inte upprepa, sa Lina
- Men, vi ska inte berätta för nån va? Eller? mer hann vi inte säga innan Justin kom inrusandes i rummet
- Ni behöver inte berätta nånting för nån, för jag vet redan. Och vet ni vad jag sak göra nu? Jag ska slå Ryan, kul va? sa Justin, och hans ögon mörknade
- VAFAN? ÄR DU DUM I HUVUDET ELLER? DU KAN JU INTE SLÅ HAN, FÖR DU OCH JASMINE ÄR JU INTE ÄNS TILLSAMMANS? Eller döljer du nått för oss? frågade jag och Lina

Nu stog Chaz och Ryan i dörrhålet med, och Ryan gick in i rummet och satte sig i fotöljen. Justin tittade på honom med en mördar blick, men han slog inte honom.

- Nej, vi är inte tillsammans, men vi är liksom bästa vänner typ, och ja. Jag blev väl bara så chokad. Förlåt bro', sa Justin till oss och Ryan
- Det är lungt, och jag kommer inte göra om det! försäkrade Ryan
- Lugnt!

Nu var det så att klockan var tre på natten, och Justin skulle åka klockan sex imorgon bitti. Jag tror inte hans mamma blir så glad.

- Kan vi inte sovaaaaaaa nu? frågade jag och blundade
- Jo, jag är jävligt trött, och måste upp super tidigt. sa Justin
- Du, förlåt att vi hållt dig uppe, det var totally mitt fel, sa jag för jag kände mig faktist jätte skyldig
- Det var inte ditt fel, jag ville se till så alla kom hem och så ju, så det är lugnt. svarade han snällt

Jag hoppade in och la mig i sängen och sen kom Chaz och la sig brevid, Lina la sig i extrasängen brevid mig och Chaz, och Ryan och Justin la sig på golvet på madrasserna.

Klockan fem på morgonen vaknade jag igen, jag behövde gå på toa. Jag klev försiktigt över Chaz som låg och små snarkade, haha så gulligt. Sen klev jag över Lina med, men hon andades bara vanligt och normalt, och sen klev jag försiktigt över Ryan och Justin med. Jag gick in på toan och tittade mig i spegelen, jag såg rent ut sagt förjävlig ut. Jag sköljde aniktet med vatten och sen gjorde jag vad jag egentligen gick in på toan för. När jag gick ut igen så mötte jag Justin i hallen, han skulle antagligen med på toa.
Han var faktist riktigt söt, och hans ögon, naw säger jag bara. Man drunknar riktigt. Hela hans personlighet är fin! Johanna, vad står du och säger, du tycker ju om Chaz, eller? Omg, detta var inte bra.

- Hej, sa han och log
- Hej, när ska du åka idag? sa jag och tittade ner i golvet
- Typ, klockan nio eller tio, så det är en stund till. Hurså då? frågade han
- Jo, alltså jag vill liksom inte att du ska åka, sa jag och tittade ner i golvet, och denna gången kände jag hur generad jag va
- Men aw, vi kommer hålla kontakten Johanna, jag lovar! sa han och gick fram och kramade mig
- Lovar du? frågade jag och tittade han rätt in i ögonen
- Jag lovar! sa han och kramade om mig igen

Han luktade riktigt gott, han är så underbart snäll med! Jag vet inte vad jag ska göra!!!!!!! När jag skulle gå in till mitt rum igen, så innan jag släppte han gav jag han en puss på kinden. Han tittade bara underligt på mig, och då blev jag generad, men han tittade bara på mig och log.
Jag gick in i rummet igen och klev över alla, och slängde mig över Chaz, han bara suckade och sen tittade på mig.

- Hej du, sa han
- Hej finis. sa jag tillbaka
- Så, hur länge har du vatt vaken då? frågade han
- Typ, en kvart, kanske tjugo minuter. sa jag igen
- Okaj, men du.. Vet du? sa han
- Nej, eller jag vet många saker, men inte säkert på vad du ska säg! sa jag och blinkade till han
- Jo, att jag ska sova nu, godnatt igen, sa han
- Fastän det är morgon?
- Men ja, nu ska jag sova! sa han och suckade

Nu har jag absolut ingenting att göra, och jag orkar inte sova mer. Jag får väl helt enkelt gå ner och titta på tv, mamma har redan åkt till jobbet. Kan inte fatta att hon jobbar såhär tidigt.
Jag klev över alla människor igen och gick ner, gick ut i köket och tog nått att äta. Mamma hade lämnat en lapp på borden

*Hej gumman, jag kommer inte hem föräns om fem dagar. Du får jätte gärna ha kvar dina kompisar här, det är okej! Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig och att jag kommer sakna dig! Puss / mamma*

FEM DAGAR? Oh nej, jag vill inte att hon ska vara borta så länge. Jag gick upp till mitt rum, tog min mobil och stack ner igen, gick in i köket och tog maten och gick in till soffan och satte på tv:n. Jag hittade inget kul när jag sappade runt på kanalerna, typiskt.
Jag började tänka på det med mamma igen, och började helt plötsligt gråta, jag ville inte att hon skulle vara borta så länge, och nu ska Justin med åka, och han kommer jag ju inte träffa på typ, as länge. Jag kommer bara kunna ringa honom och smsa honom. Detta suger verkligen.
Jag blev rädd när Justin kom in i rummet

- Hej, sitter du här nu? frågade han och skrattade lite, sen när han såg att jag grät lite smått så ändrades hans ansiktsuttryck och sen frågade han, Varför gråter du?
- För allting är skit just nu, mamma kommer inte hem förräns om typ fem dagar, och sen ska du åka iväg, jag vill inte att alla ska lämna mig! Snart kommer Ryan och Chaz åka hem till Canada, och Lina ska åka på semester till Malta. Och jag kommer sitta här hemma och ha jätte tråkigt. sa jag och grät ännu mer

Han satte sig närmare mig och kramade mig, det kändes tryggt men ändå fel. Tänk så skulle Chaz komma, det hade inte blivit poppis. Jag kramade honom tillbaka och sedan satte jag mig under filten och åt min frukost. Han gick nog ut i köket eller nått och gjorde frukost till sig. Sen lät det som en elefant hjord kom ner för trappan, det var Ryan och Chaz, tänk att dom alltid lämnar Lina där uppe ensam att sova.
Jag åt upp min macka, drack upp choklad mjölken, gick in till köket och ställde det. Kramade Chaz och Ryan godmorgon och sedan gick jag upp till Lina. Fast påvägen upp kom jag på att jag glömde mobilen i vardagsrummet så jag sprang ner snabbt igen och sprang ut till vardagsrummet och tog mobilen.
Killarna hade stängt dörren till köket, så jag ville lyssna vad som snackade om, typ om sport och Justins tour.
Jag gick upp till Lina och väckte henne. Och sen berättade jag att jag trodde jag fått känslor för Justin...



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Ooooppss..

kommentera! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 9

Tillbaka blick från förra:

vi hörde ett svagt ljud av hans telefon, vi gick längre och längre in i huset. Den var alltså nånstans på ovanvåningen, då måste ju han med va det. Vi gick in i rummet där singnalen kom ifrån, och när vi kommer in, blir vi både fårvånade och besvikna, han var inte ensam i rummet...





------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Det var Jasmine Villegas? Vad i? Vad gör hon äns här? Men egentligen har jag ingen andledning till att vara besviken, jag menar dom gjorde ju inget.
Både Justin och Jasmine tittade upp på oss, Justin såg orolig ut, antagligen för våra ansikts uttryck. Men det var nått mer, det såg jag.





- Hej, sa Justin ledset
- Hej, vad gör du här uppe? frågade Chaz
- Jo, alltså jag behövde vara själv lite, så jag gick upp och gick in i första bästa rum, och sen kom Jasmine in. Vi har inte gjort nått jag LOVAR på mitt liv! sa Justin, antagligen för att försäkra oss
- Men varför är du så nedstämd? frågade Johanna
- Det är ju så, att jag åker på min tour imorgon, och jag vill inte lämna er nu. Jag vill inte! sa Justin och det verkade verkligen som att han menade det
Chaz, Ryan, Johanna och jag gick fram till honom och kramade honom. Riktig bamsekram

- GRUPPKRAM. skrek Chaz och Ryan
- Yes, sa jag

När vi tittade bort mot Jasmine, såg vi att hon kände sig utanför och ensam, först visste jag själv inte vad jag skulle göra, men jag bjöd in henne till kramen

- Jasmine, kom. Du ska inte bara stå där! sa jag
- Om det är okej för er andra, så visst! sa Jasmine osäkert
- Klart det är okej, gruppkramar är till för både stora och små grupper, sa vi och skrattade till

Nu när allt det känslomässiga var över, så gick vi ner och dansade och hade allmänt kul. Jag dansade med 'Party Kungarna'. Haha, undrar var dom fått det namnet ifrån egentligen. Vi hade riktigt kul och allting var precis som i en dröm. Tänk om allt detta bara var en dröm, jag nöp mig själv. Men det var ingen dröm, nu fortsätter jag istället dansa.



Johannas perspekiv:



Det känns rättså bra att veta var Justin är nu, så jag antar att det är lugnt nu. Det är skönt att vi är vänner igen, men fett tråkigt att han ska åka på tour imorgon. Men nu tar vi vara på dom timmar vi har kvar tillsammans!
Jag dansade loss med Lina och dom andra galna människorna. Men jag började bli riktigt trött nu, och vill bara hem.

- Lina, kan vi inte sticka hem. Jag är as trött, sa jag
- VA?
- KAN VI INTE STICKA HEM? JAG ÄR AS TRÖTT SA JAG
- MEN NEJ, JAG DANSAR JU FÖR FULLT! sa Lina
- MEN DÅ STICKER JAG HEM SJÄLV! skrek jag till Lina igen
- HITTA NÅN AV KILLARNA OCH FRÅGA OM DOM KAN FÖLJA MED DIG HEM, DU FÅR INTE GÅ HEM SJÄLV! sa Lina, men jag lyssnade inte

Jag öppnade dörren, fast där ute stog Chaz och Justin och snackade. Hoppas dom inte märker mig nu, jag smög bakom dom men såklart såg dom mig

- Hey, vart ska du? halvskrek Chaz och sprang efter mig, och efter honom kom Justin
- Jag ska hem, jag orkar inte vara kvar, jag har super ont i fötterna och är trött, sa jag
- Men, Lina då? sa killarna
- Hon och Ryan är nånstans där inne, dansar antagligen, sa jag och fortsatte gå
- Men vänta, sa Chaz och tog tag i min arm
- JAG ORKAR VERKLIGEN INTE VÄNTA, JAG KOMMER SVIMMA, JAG LOVAR!!! skrek jag

Jag hann inte säga mer innan jag föll ihop och satte mig ner på marken, Justin skrek på Chaz och han kom igen. Han drog upp mig från marken och vi gick till bilen och körde hem. Vi gick in och jag halvsprang upp för trappan och gick in på mitt rum och slängde mig i sängen. Först låg jag och tänkte på att det kändes fel att lämna Lina där, så jag ringde henne

- HALLÅ? skrek Lina i andra änden
- Hej, det är jag. Förlåt att jag bara stack hem med Chaz och Justin, vill du att vi ska komma och hämta dig och Ryan?
- Nej, det är lugnt. Vi kommer hem senare, sa Lina igen
- Men ta det lugnt, jag vill inte att nått ska hända! sa jag igen, och antagligen lät det lite överbevakande. Men det struntar faktist jag fullständigt i, jag vill inte att nått ska hända min bästa vän?
- Det är lugnt, börjar faktist bli trött, så jag ska säga hejdå och godnatt till 'Party Kungarna' och sen hittar jag Ryan så sticker vi hem
- Okej bra, jag väntar uppe!


Jag satt uppe och väntade och hade datan i knäet. Tillslut blev jag riktigt uttråkad och gick ner till tv:n med Chaz och Justin. Dom satt och tittade typ på Jackass eller nått. Lite kul var det iallafall.
Jag berättade att Lina och Ryan antagligen var påväg hem nu, och att jag behövde stanna uppe, även fast dom sa att jag skulle gå och lägga mig. Tillslut knackade det på dörren och den öppnades, det var Lina och Ryan. Det kunde man höra på långt håll.

- HEJ, skrek dom
- Ssccchhhh, mamma sover, sa jag och skrattade, Men hej iallafall
- Jaha förlåt.. hej, haha. viskade dom
- Nu, tänker jag gå upp och sova. Godnatt! sa jag

Jag gick upp och Lina följde med. Hon sa att hon verkligen behövde prata med mig!

- Vad var det du ville prata om? frågade jag och gäspade
- Jo, alltså.. Jag fick deras nummer! halvskrek Lina
- VA? SERIÖST?! FAN VAD BALLT!!!
- Ja, och sen hände det en sak till.. sa Lina tyst
- Vad har du nu gjort? frågade jag och satte nästan ögonen i henne
- Jo alltså.. sa Lina
- VAD HAR DU GJRORT? skrek jag
- JAG har inte gjort nått, Ryan har... sa Lina
- Vad har han gjort?
- Han har...



----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vad har Ryan gjort egentligen? hmm...




kommentera!!

if we're meant to be, we will meet again! chapter 8

Tillbaka blick från förra:

- Undrar vad Justin är just nu. Men han är väl för upptagen med Selena antar jag. sa jag och blev lite sur igen
Det var någon som knackade mig på axeln och jag vände mig om och blev riktigt förvånad
- hej....



----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Där stog han, Justin. Helt själv, utan Selena. Jag blev faktist förvånad, och samtidigt glad att han dragit  sig hit. Men jag undrar ju egentligen vad han gör här? Jag sa ju att jag inte ville ha några ursäkter. Eller ska jag ge han en chans att förklara sig? Gud jag vet inte vad jag ska göra.

- Hej. sa jag snabbt och ganska tyst
- Får jag prata med er? sa Justin
- Varför? Vi ville ju inte ha några ursäkter, sa Chaz och Ryan surt
- Jag vet, och jag vet att jag betedde mig dumt. Men liksom, jag vill verkligen ha mina bästa vänner. Och dom som jag knappt känner, om jag hade fått välja hade jag velat vara vän med alla fans.
- Vi tar det här sen, nu tittar vi på Lina uppe på scen istället, sa jag igen

Vi stog där och bara tittade på henne, hon var så fin i den klänningen! Och jag unnar verkligen henne detta! Hon såg då lycklig ut, och det är det bästa man kan se sin allra bästa vän vara. Hon hade fått blommor och en microfon och berättade hur hon hade hittat Big Time Rush, och när hon hade berättat den historien blev dom väldigt glada.

- Så din syster är med ett fan? sa Logan
- Ja, kind of, sa Lina men ett smile

När Lina gick ner från scenen försvann leéndet.

- Och vad gör du här? frågade hon surt
- Vi ska prata, om allt som har hänt.. sa jag
- Okej, prata på. sa Lina igen
- Jo, det är såhär.. Jag vet att det var dumt att ljuga, men jag ville inte att ni skulle misstänka nått så. Och då visste jag inte att ni visste att vi var tillsammans, men jag tror ändå inte Selena är riktigt rätt tjej för mig, ni hade rätt med att hon förändrade mig, och att jag inte är samma preson som innan..

Jag lyssnade inte mer på han och tittade istället vem som stog bakom honom, det var Selena. Oh snap, detta var inte bra, vad ska jag göra?

- Eh, Justin.. Vänd dig om, sa jag lite tyst
- Jaha? sa han och tittade lustigt på mig. Han vände sig om, och såg Selena i tårar. Han stog bara helt ställd. Han sa inget utan stog bara och tittade på henne. Jag började få panik,

- Ja.. Lina, Ryan, Chaz och jag går nu, vi syns senare så vi kan snacka lite till om det här. sa jag och gick snabbt därifrån


Justins perspektiv:


Shit, vad skah jag göra? Vad ska jag säg, jag vet inget, har fått hjärn stopp.. Great Justin,

- Selena.. jag han inte säga mer innan hon bitch slappa mig
- Är det såhär du gör med varje tjej? Blir tillsammans med dom, går ut på massa dejter, och sen går till dina vänner och säger, nej jag tror inte hon är rätt tjej för mig, hon har förändrat mig och bla bla bla.. Är det så du gör med precis varje tjej du dejtar?!
- Nej Selena, det är det verkligen inte, men du har förrändrat mig. Innan jag började träffa dig, var jag inte sånhär, jag svarade mina fans och jag brydde mig om dom. Jag gör inte det lika mycket längre.

Jag såg hur hon började gråta igen.. Nu var det kört.
Hon sprang där ifrån och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag gick och letade efter Ryan och dom andra, men hittade inte dom nånstans. Jag måste ju berätta att det antagligen var slut mellan mig och Selena, och att jag ska åka på min nästa tour imorgon. Var är dom?
Plötsligt kände jag nån som knuffade till mig, och jag vände mig om. Där stog dom, dom bästa vännerna i världen, som faktist ger mig en andra chans.

- Hej igen, hur är det mellan dig och Selena? Hon såg inte särskilt glad ut när vi gick, sa Johanna
- Well, det är antagligen slut mellan oss och... mer hann jag inte säga innan dom drog ut mig till en bil.
- Så, nu ska vi till Big Time Rush's fest, sa Lina och sken som en sol
- Haha okej, hoppas det är bra då, sa jag och log sedan sa jag, Jo det är en sak jag måste berätta
- Prata på, sa dom alla fyra
- Imorgon åker jag på min tour, min world tour. sa jag lite tystare

Dom bara satt och tittade på mig, och sen sa dom

-Okej, det blir väl bra? För vi kommer ju hålla kontakten, right?
- Jo, ja det kommer vi. sa jag igen. Nu behövde jag inte vara nervös att dom skulle bli sura

Nu var vi framme vid festen och den var i full fart. Vi gick in och tog lite dricka och sen gick vi och snackade lite med andra människor.


Linas perspektiv:


Det var ganska skönt att vara kompis med Justin igen, och så. Men nu ska jag inte tänka på det, nu ska jag ha kul. Jag gick längre och längre in och hittade 'ägarna' till festen. Gick fram och började snacka med dom

- Hej, bra fest, fullt ös, sa jag och log
- Hej du, ja den är bra. Vi är ju trotts allt Party Kungarna, sa dom och blinkade

Varje gång nån av dom blinkade till mig, rös jag i hela kroppen. Dom var sååå snygga! Jag älskar vekrligen dom, och inte bara deras utseénde, utan deras personlighet och deras humor. Allt är perfekt med dom!
Jag gick in på dans golvet och började dansa, sen såg jag att Johanna stog ute på terassen, kände att jag ville gå ut till henne

- Hej, sa jag
- Hej. Ska du inte dansa med Party Kungarna? sa Johanna och skrattade lite, jag skrattade med
- Haha, nej du. Jag behövde lite luft. Håller du koll på grabbarna? sa jag igen
- Ja, eller nästan. Jag har faktist ingen aning om var Justin är, sa Johanna och lät en aning orolig
- Men kom så går vi och letar då? frågade jag
- Bra idé, men vi hittar Ryan och Chaz först så dom kan hjälpa oss!

Vi gick och hitta reda på Ryan och Chaz och berättade att vi inte kunde hitta Justin nånstans. Dom blev lite fundersamma och sen gick vi upp på ovanvåningen. Vi letade i alla rummen, när vi gick in i några rum, ångrade vi det snabbt igen, usch.
Alltså, han är ju inte nånstans

- Vi hittar ju inte han? sa Johanna
- Men vi ringer till hans mobil?! sa jag
- Bra idé, Ryan tog upp telefonen och ringde honom, vi hörde ett svagt ljud av hans telefon, vi gick längre och längre in i huset. Den var alltså nånstans på ovanvåningen, då måste ju han med va det. Vi gick in i rummet där singnalen kom ifrån, och när vi kommer in, blir vi både fårvånade och besvikna, han var inte ensam i rummet...









------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vem är han med nu då?


Kommentera?! :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 7

Tillbaka blick från förra:

- Jo, ikväll ska vi på gala förresten, så om vi ska in till stan och köpa lite kläder och sånt.
- VA? Så berättar du inte det förrens nu? halvskrek jag



----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Vi snabbade oss med att äta upp frukosten och sedan gick vi upp, bytte om och sen stack vi in till stan. Vi gick in i jätte många affärer och tillslut hittade jag och Johanna varsin klänning.




Johannas klänning:






Linas klänning:







- Vi har kostymer hemma, så vi behöver inte köpa nått, sa killarna
- Okej, men kan vi inte köpa glass då? frågade Johanna
- Jo, det hade vatt gott, sa jag
- Bra, för jag är jätte sugen på det. sa Johanna igen


Vi gick till en kiosk och köpte glassar, sen gick vi till bilen och körde hem. Vi åkte hem och gick in.

- MAMMA, VI ÄR HEMMA. skrek Johanna
- OKEJ BRA, JAG ÄR HÄR NERE I KÄLLAREN OCH HÄNGER UPP TVÄTT, svarade hennes mamma
- VI GÅR UPP, BARA SÅ DU VET, skrek Johanna igen
Och innan jag hann höra vad hennes mamma svarade var vi redan uppe.

Vi gick in på Johannas rum och då hände en liten grej

- Lina, skulle du vilja va min dejt på galan? frågade Ryan
- Eh, sure. Varför inte? svarade Lina lite generat
- Och Johanna, skulle du vilja va min dejt på galan? frågade Chaz
- Visst, det vill jag gärna! svarade Johanna men ett leénde på läpparna

Det började dra sig mot klockan fyra och vi började fixa till oss. Jag och Johanna började ta på oss klänningarna och sminka oss och sånt. Vi fixade håret, och lockade det. Det blev faktist jätte bra.
Vi gick ut till killarna och dom bara tittade på oss

- Ni är jätte vackra! sa killarna
- Tack, ni med!

Nu bar det iväg till galan. Vi gick ut från bilen och in i den STORA salen. Vi tittade oss omkring och det var verkligen riktigt stort! Jag och Ryan gick hand i hand precis som Chaz och Johanna gick hand i hand.
Jag fick syn på en bild där det stog BTR, och var tvungen att gå dit och kolla. Och mycket riktigt så stog dom där! Jag gick fram till dom, och jag tror att dom kände igen mig för dom kollade lite konstigt på mig.

- Hej, sa jag med ett smile i hela ansiktet
- Hej på dig, Lina var det du hette va? svarade dom
Jag blev helt varm i hela kroppen när dom kom ihåg mitt namn. Sen stog jag där och pratade med dom ett tag.

- Så, vem är din dejt här då? frågade Carlos och blinkade
- Haha, Ryan heter han, och så pekade jag mot hans håll
- Är det inte Biebers polare? frågade James
- Jo, eller, vet inte om dom är så bra kompisar längre, men ja måste gå nu, vi ses snart igen, sa jag och log


Johannas perspektiv:


Medans jag och Chaz gick där hand i hand började jag får ont i fötterna, så vi gick och satte oss ner och började prata. Sen kom Ryan och Lina med och satte sig. Vi började prata om alla kändisar som var där och hur fina alla var.
Nu hörde vi att Big Time Rush gick upp på scen och alla började applådera. Jag hade snackat med killarna innan. Nu hände det.

- OKEJ, SÅ VI HAR EN LITEN ÖVERRASKNING TILL IKVÄLL, skrek dom, DET ÄR NÄMLIGEN SÅ ATT VI HAR EN LITEN BUDDY SOM VI SAK TA UPP PÅ SCEN, HENNES NAMN ÄR LINA, OCH HON ÄR HUR SJUKT SNÄLL SOM HELST!

- Omg, Johanna, är det JAG? halvskrek jag
- Ja, spring upp med dig! sa jag och skrattade

Hon sprang upp och ut på scen, även fast hon hade scen skräck tror jag inte det brydde henne så mycket.

- Du gjorde henne riktigt lycklig nu, sa Ryan och Chaz och vi stog där nere och bara tittade upp på henne
- Undrar vad Justin är just nu. Men han är väl för upptagen med Selena antar jag. sa jag och blev lite sur igen
Det var någon som knackade mig på axeln och jag vände mig om och blev riktigt förvånad
- hej....


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Jag antar att ni redan vet vem det är,
kommentera vem ni tror! :)



if we're meant to be, we will meet again! chapter 6

Tillbaka blick från förra:


Vi gick in till köpcentret och vi gick längre och längre in, och mycket riktigt, där stog dom, hand i hand...




----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------




- Nej nu jävlar, sa både Chaz och Ryan
- Nej, vi kan ju inte gå dit, då fattar han ju att jag läst hans sms? sa jag oroligt
- Det är lugnt, vi har läst hans sms ett antal gånger, fast han var ju vaken och han sa åt oss att titta, så det är nog inte lugnt, sa Ryan och försökte låta tröstande
- Okej, det är lugnt. Vi går fram och snackar med honom NU! sa jag och Lina och började gå mot dom. Grabbarna kom efter
- Nämen hej Justin, var  är din mamma? sa jag surt och alla tittade surt på dom
- Asså, jag kan förklara.. sa Justin
- Nej, du behöver inte förklara nått, jag vill inte veta av dina ursäkter. Jag har aldrig hört en ursäkt från dig, men en ''Jag kan förklara'' det är så lågt, du kunde bara säga att du skulle träffa Selena, istället för att säga att det var din mamma som ringde, och massa sånt skit? Gud vad du har sjunkit i mina ögon nu, en kändis som ljuger för sina fans om att ni inte dejtar? Alla vet redan, bara säg det.. Och du, jag var en Belieber, jag VAR. Inte längre, du har förändrats så jävla mycket. Du är inte du längre, du är inte dig själv när du är med henne?!
Nu ska jag, och mina riktiga, äkta vänner gå, för vi vill inte prata med falska vänner.
-DU BEHÖVER JU FAN INTE DRA IN SELENA I DETTA? skrek han efter oss
Jag visade mina känslor  för honom med ett finger, sen gick vi igen.



Linas perspektiv:


Jag tror nog aldrig jag sett Johanna såhär arg och besviken innan, tårarna bara rinner på henne, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste trösta henne.

- Johanna, strunta i honom nu. Vi åker hem och spelar tv spel eller nått.. Bara så vi glömmer honom för ett tag, sa jag
- Jaja..

Chaz la armen runt henne och sa att det skulle bli bra igen, hoppas bara han har rätt nu. Jag tittade bak ganska några gånger för att titta på dom, och det såg ut som Justin stog och grät eller nått. Men just nu brydde det mig faktist inte så mycket, jag bryr mig verkligen inte om en sån svikare som han är.

- Vem kör? frågade Chaz
- Jag kör, sa Ryan

Under hela bilresan var det tyst, och jag vet verkligen inte vad jag ska säg. Det är ganska pinsamt att bara sitta här och bara titta ut genom fönstret och inte säg nått. LINA, DU MÅSTE SÄG NÅTT!!

- Vad ska vi göra ikväll då? frågade jag till sist
- Vi kan väl bara ta det lugnt, äta godis och titta på tv, jag känner inte alls för att göra nått ikväll. sa Johanna
- Det blir helt utmärkt, sa både Ryan och Chaz

När vi kom hem så gick vi ut till köket, fixade godiset sen gick vi upp till Johannas rum och tittade på en film. Johanna somnade rättså snabbt så vi stängde filmen och gick och la oss vi med!

Nästa morgon vaknar jag av att det var någon som spolade på toan, sen ingående kom Ryan,

- Är du vaken? frågade han
- Det ser väl ut som det, sa jag och blinkade
- Haha, ja i och för sig. sa han och la sig ner på golvet igen
- Men naaw, kolla på Chaz och Johanna, så gulliga, sa jag lite tyst
- Hörru, jag är faktist vaken, eller halvt iallfall, svarade Chaz
- Oops, sorry haha, sa jag igen
- Jag är med vaken nu, sa Johanna

Nu när alla är vakna gick vi ner till köket och gjorde frukost, Johanna åt mackor och vi andra flingor. Vi pratade om allt möjligt och sen sa Johanna helt plötsligt

- Jo, ikväll ska vi på gala förresten, så om vi ska in till stan och köpa lite kläder och sånt.
- VA? Så berättar du inte det förrens nu? halvskrek jag



-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Litet bråk härja.
Och Johanna kanske borde sagt nått om galan lite tidigare? hmm ;p


Blev ingen bild i detta inlägget, men strunt i det :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 5

Tillbaka blick från förra:

Jag skulle gå ner och ställa skålarna på diskbänken när jag hör att nån knackar på fönstret och att nån rycker i dörren..



----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



OMG! Nu är jag jätte rädd, vad ska jag göra? Jag vill ju inte väcka dom andra. Men dom som rycker och knackar bara fortsätter. Jag började gråta och sprang så snabbt upp på mitt rum som det var möjligt. När jag kom in där så hade dom vaknat av att jag slog upp dörren, och alla frågade vad som hade hänt.

- Men herrejesus vad är det som har hänt? frågade dom alla fyra
- Det är nån som knackar på fönstret och rycker i dörren där nere, sa jag och grät ännu mer
- Seriöst? sa alla och såg skrämda ut
- Men vad tror ni? Tror ni jag står här och ljuger när tårarna bara forsar ner?
- Nej, förlåt det var en korkad fråga

Vi gick ner allihopa och tände alla lampor i huset, vi öppnade dörren och såg någon springa ut från tomten. Tur att dom är borta nu iallafall.
Vi gick upp och la oss igen och nu somnade vi riktigt.

Nästa morgon vaknar jag av att Chaz ligger och snarkar i mitt öra, så jag armbågar honom i magen och han börjar hosta. Sen somnade han igen, utan att snarka. Jag låg och höll på med mobilen när jag såg att Justins mobil låg på golvet, sen vibrerade den till. Jag menar, det skadar väl inte att kolla? Jag tog upp mobilen och kollade vem han fick smset av, det var Selena, shit vad awesome, jag läser ett sms från Selena Gomez, även fast det inte var till mig, men ändå.
Det stog såhär:

*hey Justin, såå, skulle vi träffas idag eller? puss/ sel *

Va? Justin ska vara med oss nu i veckan ju? WTF?!!?!
Jag la ner telefonen på golvet igen och steg upp istället. Jag gick ner till tv:n och startade den och sappade först runt på kanalerna för att se om det fanns nått kul, när det inte fanns det så satte jag igång xboxet istället och började spela Fifa 11, även fast det inte var lika kul när inte dom andra va med.
Efter en timme eller så så kom Lina ner och satte sig och började spela med mig.
Jag tänkte på om jag skulle berätta om smset jag tittade på, på Justins telefon. Och jag gjorde det.

- Eh? Seriöst? Han skulle hänga med oss ju? sa Lina och man såg riktigt hur hon började bli siggi
- Eller hur, fan helt jävla sjukt
- VADÅ?? skrek Chaz precis bakom oss
- Asså käft med dig om du vill veta, sa jag och lät riktigt sur nu
- Förlåt, vad har hänt? sa han medans han satte sig i soffan
- Jo alltså, du får inte säga detta till Justin men han och Selena skulle tydligen träffas idag, sa jag lite tyst
Chaz bara satt och tittade rätt fram, man såg hur arg han började bli.
- HAN SKULLE JU HÄNGA MED OSS HELA VECKAN OCH LITE AV NÄSTA? skrek han
- Chaz håll käft, han kan ju vakna, och då kommer det inte bli så bra. sa jag
- Du har rätt, förlåt.
- Men vad ska vi göra då? frågade Lina
- Vet inte, men vi borde berätta för Ryan med. sa jag och dom andra två instämde

Vi gick upp och väckte Ryan och Justin som fortfarande sov. Sen gick vi ner och år frukost. När vi hade satt oss för att äta, så var vi tysta. Och jag var verkligen tvungen att avbryta det för det började bli pinsamt nu.

- Vad ska vi göra idag då? sa jag och jag antar att jag lät lite sur
- Mamma har kommit hit, så jag skulle träffa henne. sa Justin, men man såg på hans ögon att han ljög
- Okej, vad ska vi göra då? sa Lina irriterat
- Vet inte. sa Ryan och lät glad, han åt ju visserligen, och han älskar mat, så det kan vara därför

Nu hade vi ätit klart och Justin kollade sin mobil, det ringde och han svarade. Han gick iväg och började prata med Selena antagligen, sen kom han tillbaka.

- Vem va det? frågade jag
- Mamma, jag måste gå nu. Men vi syns senare ikväll, sa han och gick ut till hallen och tog på sig

Nu hade han gått ut och Chaz, Lina och jag kunde bara inte hålla det inne längre.

- DET ÄR SELENA HAN SKA TRÄFFA!!!! skrek vi alla tre i kör
- ha-ha-ha, jätte kul, han skulle aldrig ljuga om det? sa Ryan och såg förvånad ut
- Varför läste jag då ett sms som han fick imorse av henne där det stog nått liknande med '' hej Justin, skulle vi träffas idag? puss sel''? frågade jag surt
- Säkert att det inte var ett gammalt sms då?
- Ja, jag tog upp hans mobil från golvet, och just då började den vibrera. sa jag och såg ledsen ut
- Men jag vet, vi sticker in till stan, och ser om vi ser dom? sa Lina
- Bra idé, sa vi andra

Vi tog på oss kläder, och stack in till stan, det var jätte fint väder, och varmt va det med. Vi gick in till köpcentret och vi gick längre och längre in, och mycket riktigt, där stog dom, hand i hand...












------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Nu tror jag det är några som är lite sura...



Kommentera och ge ideér? :)







if we're meant to be, we will meet again! chapter 4

Tillbaka blick från förra:

Johannas mamma åkte iväg och vi skulle precis börja äta när det knackade på dörren. Johanna suckade lite lätt och gick ner och öppnade dörren, och där stog.....




---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justins perspektiv:



Där stog nog antagligen ingen, för hon kom upp lika kvickt igen.

- Det var nog någon som busplingade bara, antar jag iallafall. sa Johanna
- Okej, så vi kan börja äta nudå? frågade Chaz och Ryan lite otåligt
- Men ja? Ni kunde ha börjat när jag va nere, pucko. svarade Johanna och skrattade
- Så, berätta lite om er själva. sa jag samtidigt som jag tog en tugga av pizzan
- Jaha okej, Lina du kan börja. svarade Johanna
- Men jaha. Eh, jag heter Lina och jag kommer från början med från Mississippi. Jag bor några meter härifrån. Vi slutade precis 9an så vi är 16, hmm.. Jag bor hos min mamma och pappa med min lilla syster och mina två hundar.
- Du då Johanna? frågade jag
- Ja, jag heter Johanna och jag är 16 som sagt, kommer från Mississippi och flyttade hit till L.A för ungefär fyra år sen kanske? Jag älskar att titta på film, hänga med vänner och äta pizza. Jag och Lina går på en privat skola, så det går inte jätte många där. Jag bor i detta huset med mina föräldrar, min bror och min katt. Sen finns det inte så mycket mer att berätta. Berätta om dig själv!
- Jag heter då Justin, och är 17. Jag har ett hem i Canada, och ett i Atlanta. Eftersom jag mest brukar vara i Atlanta kan jag inte träffa mina gamla vänner så mycket längre. Men jag bor i Atlanta med min mamma, och min pappa bor i Canada med mina två små syskon. Sen finns det inte mer att berätta om mig heller.


Johannas perspektiv:


Justin var ju faktist riktigt schysst. Han var inte så blyg heller, det var ganska skönt för jag orkar inte med blyga människor..

- Du Lina, jag har en överraskning till dig förresten. sa jag lite senare
- Vadå vadå vadå? frågade Lina med ögon stora som apelsiner
- Haha, det får du se senare. sa jag och började skratta lite. Men jag går iallafall ner och hämta läsk och typ godis och sånt. Alla äter väl godis och dricker läsk va?
- JAAAAAAA. skrek Chaz
- Chaz, har du tänkt på att jag är i samma rum som dig? frågade jag och tittade på honom med en lite smått sur blick
- Förlåt, sa han och hade puppy eyes

Jag gick ner och tog fram allt. La chipsen och godiset i skålar och tog med tre läsk upp. Precis när vi startat filmen och jag satt bekvämt, plingade det på dörren igen.

- Jag går ner och öppnar igen. sa jag och suckade
- Ja okej, sa alla
- Men ni kan börja titta på filmen. Kommer strax

Jag tror faktist inte att dom lyssnade för dom svarade inte.
Jag gick ner till dörren och tog ett djupt andetag i hopp om att det var överraskningen. Jag öppnade dörren, och blev faktist lite förvånad.

- HEJ, det är vi som är Big Time Rush. Var det här det skulle vara en liten överraskning?
- Hej. Ja det är det, kom in och ta av er skorna. Men ni måste vara tysta, så hon inte märker nått.
- Det är lugnt, sa dom allihopa

Vi smög upp för trappan och sen stog vi utan för ett tag och bestämde att jag skulle gå in först. Jag gick in och bad dom att pausa filmen. Och sen började jag prata om överraskingen igen.

- Jo, jag sa ju att du skulle få en överraskning Lina.
- Ja? svarade hon
- Aa, här är den, sa jag samtidigt som jag öppnade dörren.

In klev hela Big Time Rush och jag tror aldrig jag hade sett Lina mer chokad än vad hon ser ut just nu. Hon sa ingenting, hon bara satt och gapade.

- Hej, det är jag som är Carlos, detta är James, Logan och Kendall, sa Carlos och log
- Lina, ska du inte säga hej? frågade Ryan och knuffade till henne lite
- Jo förlåt. Hej jag heter Lina.
- Trevligt att träffas Lina. Så, vad ska vi göra? frågade James
- Vi kan väl bada nere i poolen? Så kan vi tar ner godiset och allt det? frågade jag










Dom andra instämde och vi började ta ner grejerna till borden som stog där ute. Jag och Lina gick upp igen och  skulle ta på våra bikinis, och sen kome Ryan, Chaz och Justin och knackade på och skulle ha sina badbyxor. Vi kastade ut deras badbyxor och dom tog på sig dom. Jag och Lina snackade om överraskningen och hon sa att det var den bästa i hela hennes liv. Vi gick ner och hoppade ner i poolen. Nu hade jag satt det på värme igen.
Nu hade klockan blivit 11 på kvällen och det var dax för Big Time Rush att sticka men Lina ville verkligen inte det.
Hon bad dom att stanna tusen gånger, men dom sa att dom verkligen behövde sticka nu, men att det var trevligt att träffas!
Vi stack upp från poolen och gick in i huset. Sa hejdå till bandet och stack upp med ännu mer godis och läsk och fortsatte titta på filmen. Efter typ halva filmen hade killarna somnat så det var bara jag och Lina kvar uppe.
Klockan var nu halv tre på natten och filmen slutade precis. Den började bli läskig nånstans i mitten och sen fortsatte den så resten av filmen.
Jag skulle gå ner och ställa skålarna på diskbänken när jag hör att nån knackar på fönstret och att nån rycker i dörren..


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


shit vad läskigt, usch.


så, vad tyckte ni om denna chaptern då? Kommentera? '')


if we're meant to be, we will meet again! chapter 3

Tillbaka blick från förra:

När vi låg där kände vi att det kom en skugga över oss, vi tittade upp och blev väldigt förvånade....










För där stog killarna, men var ett glas vatten, berädda att hälla det på oss. Vi tittade på varandra och när vi precis skulle springa därifrån hällde dom det. Det var iskallt vatten. Nu blev jag skit sur.

- VAFAN GÖR NI? skrek både jag och Lina och glodde jävligt surt på dom
- Hahaha, kastar vatten på er, hahahahah. skrattade dom och Lina och jag började med små skratta nu, men inte åt att dom kastade vatten på oss, när dom skrattade backade dom längre och längre bak, till slut hörde man bara *Plums*
Haha, nu var det jag och Lina som skrattade.
- Haha, ni backade nog lite mycket nu va pojkar? frågade jag och Lina och as garvade
- Nej nu jävlar, sa killarna, för jag antar att vattnet var ännu kallare nu.

Haha, precis när vi skulle springa in, så sprang vi rätt i famnen på mamma, hon tittade först på oss och sen på killarna, Chaz och Ryan tittade på mamma och sprang till henne och kramade henne och sa hej.

- Hej på er killar, det var inte igår vi träffades. Vem är er kompis där bak då? frågade mamma
- Det är Justin, svarade alla fyra ganska snabbt
- Justin! ropade mamma
Han kollade upp och log och kom gående till oss. Han sa hej och att det var trevligt att träffas. Sen tyckte jag mamma hade varit pinsam tillräckligt så vi gick upp till mitt rum.

- Så, var ska vi sova inatt och nu framöver i en vecka då? frågade Chaz och fnissade
- På golvet hade jag tänkt, svarade jag och skratta
- Baha, du har en dubbelsäng ju? sa Chaz igen
- Ja, det är jag mycket väl medveten om, svarade jag Chaz och blinkade
Sen skrek Chaz
- PAX FÖR ATT SOVA I DUBBELSÄNGEN MED JOHANNA!!!!!
- Asså, jag kommer fan vara döv efter att ni har åkt, sa jag och skrattade

Lina skulle åka hem en lite stund idag och bara hämta lite saker och umgås lite med sin familj.
Nu hade Lina åkt, och jag satt här, helt själv med tre grabbar.

- Nej, men vet ni vad grabbar? sa jag helt plötsligt
- Nej vadå? sa dom i kör
- Jag tycker vi går ner och spelar lite tv-spel, sa jag och log
- JAAAAAAAAAAAA, FIFA 11, skrek Chaz och sprang ner före oss
- Haha idiot, sa vi alla tre

När vi höll på att spela kom mamma in och frågade hur länge killarna skulle stanna och vad dom ville äta. Dom sa att dom skulle stanna veckan ut och kanske lite in på nästa vecka, beror på om dom får för sina föräldrar. Sen sa dom

- Och vi vill ha pizza, och gjorde hundvalpsögon alla tre
- Även jag! Små skrek jag
- Men då blir det pizza, sa mamma och skrattade

Jag gick och ringde Lina och sa att vi skulle käka pizza om hon kom ikväll. Hon sa att det blev jätte bra. När jag kom tillbaka var spelet i full fart igen. Det var jag och Chaz mot Ryan och Justin. Jag och Chaz  vann överlägset.


Justins perspektiv:



Hon är ju fan as bra på Fifa? Har aldrig sett en tjej så duktig på detta.
Jag undrar hur länge hon, Ryan och Chaz har känt varandra, man kanske skulle fråga?

- Hur länge har ni känt varandra?
- Typ, sen vi var 7 eller nått, svarade alla tre
- Okej, undrar varför vi inte träffade varandra då? sa jag, och jag antar att jag lät lite fundersam
- Haha, det var för att jag bodde inte här då, vi bodde typ i Mississippi då. Så vi kunde inte träffas så ofta, sa Johanna
- Jaha, men då förklarar ju det saken.

Det ringde i Johannas telefon och jag antar att det va Lina, Johanna kom tillbaka och sa att vi skulle stänga spelet, och gå upp på hennes rum istället. Vi gjorde som hon sa och gick upp och tittade på tv istället.
Vi tittade på Family Guy och satt bara och skrattade nästan hela tiden.
Klockan tickade och Lina kom tillbaka igen och nu kom Johannas mamma upp och knackade på dörren och sa att hon ville veta vilken pizza vi ville ha. Vi tog alla olika pizzor. Johannas mamma åkte iväg och vi skulle precis börja äta när det knackade på dörren. Johanna suckade lite lätt och gick ner och öppnade dörren, och där stog.....





-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Hmm.. Vem eller vilka kan det vara?


Haha, tre chapters bara idag, eller nu ikväll, hoppas dom gillas :)

if we're meant to be, we will meet again! chapter 2

Tillbaka blick från förra:

- LINA, VAKNA. skrek jag till Lina
- Men vad är det? sa hon surt
- Ryan och Chaz är i....
Jag hann inte säga mer innan dom öppnade dörren, dom gick in med sin packning och efter kom.....









JUSTIN BIEBER? Omg, jag kan inte fatta att han står i mitt rum? Jag sitter här i min säng i bara ett enkelt nattlinne och Han står i mitt rum? Omg pinsamt! Det var verkligen inte så jag hade tänkt att vi skulle träffas första gången. Jag visste att Ryan och Chaz skulle ta hit honom förr eller senare, men inte idag, inte när jag sitter i nattlinne.
Chaz försökte att väcka Lina, men hon slog bara till honom. Hon tittade upp, och tittade som ett frågetecken på Justin.

- Ehm, jaha, ska ni inte säga hej till honom och välkomna honom? frågade Ryan och såg förvånad ut
- Jo men alltså, jag sitter i nattlinne. Så, akta er lite så ska jag gå på toa och byta om. sa jag tillbaka lite surt

När jag tog av mig täcket såg jag hur dom tittade på mina ben, great. Jag tog tag i mina mjukisbyxor och drog på dom och dom slutade då titta. Jag gick in till badrummet, fixade till mig och klädde mig. Jag satte på mig ett par svarta jeans shorts och en pösig grå tröja. Tog på lite smink, eller rättare sagt, lite maskara.
Jag gick ut ur badrummet och in i mitt rum igen, grabbarna hade väckt Lina, hon satt och snackade med dom men man såg att hon var lagom glad att bara sitta i nattlinne bland dom. När jag precis satt mig sa Lina:

- Jo, Johanna, kan du va snäll och gå och hämta mina mjukisbyxor, så jag med kan gå och byta om?
- Men jag satte ju precis mig? svarade jag
- Men snääälla?! sa hon igen och gav mig hundblicken
- Jaja, för den här gången då, sa jag lite surt

Hon sa tack och jag gick ut ur rummet och gick ner till hennes väska som hon hade glömt på undervåningen, tog upp mjukisbyxorna och sen tänkte jag att jag kan ju lika gärna ta upp hela hennes väska. Jag gick upp igen och precis när jag skulle gå in i rummet igen hörde jag att dom snackade om mig. Men det var liksom som små viskningar så jag hörde knappt dom. Jag klampade in i rummet och kastade nästan väskan på Lina. Killarna bara skrattade och Lina gick till badrummet. Jag gick fram till killarna och gav dom vars en kram. Sedan tog jag min mobil som Chaz hade i handen. Jag såg att dom hade gått in på mina anteckningar och mina sms. Det var extra pinsamt, för på mina anteckningar hade jag skrivit om Justin.

- Fint hus ni har! sa Justin
- Haha, tack du. Men jag skulle lugnt kunna flytta härifrån.


Justins perspektiv:



Shit, Johanna och Lina är inte alls som Ryan och Chaz beskrivit dom. Fast det är ju i och för sig bara morgon ännu.
Jag kände att min ficka började vibrera och jag tog upp telefonen, mamma ringde.

- Jaha Justin, skulle du inte ringa när du hade kommit fram? frågade mamma surt
- Jo, men jag glömde. Förlåt, sa jag och log så dom andra såg

Jag gick ut ur rummet och började en stor konversation med mamma, Lina kom ut från badrummet och såg fortfarande lika trött ut, hon gick förbi mig och log.
Mamma och jag snackade och snackade och snackade men sen kom vi överrens och blev vänner igen. Jag gick in till rummet igen, och tydligen då skulle dom andra ner och äta frukost.

- Ska du med ner och äta frukost? frågade Johanna
- Visst, om jag får.. Haha, sa jag
- Hade jag frågat om du inte hade fått? svarade Johanna och log lite grann
- Nej, det hade du väl inte, sa jag igen

Vi kom ner i köket, och det var gigantiskt, och riktigt fint.
Chaz och Ryan gick bara och tittade i skafferierna om dom hittade nått gott, precis som dom bodde här. Men det är klar, tjejerna och dom har väl känt varandra ganska länge så då gör det väl inget. Själv satte jag mig på en stol och bara tittade.

- Hallå, ska du ha nått eller? frågade Johanna
- Va, jo, ja, men jag vill liksom inte, du vet, tränga mig på. svarade jag lite tyst
- Haha, gör bara som dom andra nördarna, kolla tills du hittar nått du vill äta. sa Johanna och skrattade

Jag gick till ett skafferi och hittade Nesquik, tog ner dom och frågade var skålarna fanns, tog fram en och tog lite mjölk, hällde i flingorna och hällde i mjölken. Dom andra hade med hittat nått att äta. Ryan och Chaz åt typ, några färgglada flingor, Lina åt macka och Johanna åt pastasallad, tror jag det va iallafall.
Jag kände att det började bli lite pinsam tystnad så jag började prata lite.

- Så, vad ska vi göra efter frukosten?
- Vi kan väl... BADA, skrek Chaz så alla hoppade till
- Ja visst, gärna för oss, sa Lina och Johanna, Men vi badar i poolen på baksidan då om det inte gör så mycket?
- Sure, det är chill. sa jag och killarna

Tjejerna gick upp och skulle byta om, vi tänkte precis gå in i deras rum, när vi hörde att dom låste dörren så knackade vi.

- Tjejer, vi måste ha våra badshorts, sa vi
- JA, OKEJ, VÄNTA LITE, skrek nån av dom

Dom låste upp och kastade ut våra shorts sen stängde dom och låste igen.
Vi gick ner till poolen och satte oss på kanten av den.


Johannas perspektiv:


Nu hade vi med på våra bikinis och gick ner, vi såg att dom satt vid poolkanten.

- Johanna! Vi skrämmer dom, sa Lina och lös upp som en sol
- Ja, det blir kul. svarade jag

Vi sprang ut tyst och skrämde dom. Dom blev så rädda att dom hoppa ner i poolen, och jag hade sängt graderna så det va lite kallt. Dom började skrika lite tyst och sen gick dom mot den lilla pool trappan och gick upp ur poolen och började jaga mig och Lina. Efter att dom knuffat ner oss i poolen, och dom själva med hoppat i gick jag och Lina och solade. När vi hade gått upp gick vi och la oss på stolarna.
När vi låg där kände vi att det kom en skugga över oss, vi tittade upp och blev väldigt förvånade....



------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vad kan det vara? Hmm....


Skulle nån kunna tipsa om nån som skulle kunna göra en design och header, för jag suger verkligen på det ;p


if we're meant to be, we will meet again! chapter 1

Nu, nu har vi precis slutat skolan, det är äntligen sommarlov. Jag är såå glad för det! Jag och Lina slutar 9an, och funderar på att spendera hela sommaren tillsammans, även fast hon ska ut och resa o så.
Nu har jag precis kommit hem, jag gick en liten runda efter vi fick gå från skolan.
När jag precis kom innan för dörren och tog av mig skorna plingade min mobil till.

''sååååå, nu har vi sommarlov och vi skulle trotts allt försöka spendera så mycket tid som möjligt tillsammans. Ska vi träffas o hitta på nått?'' det var från Lina.

Medans jag skrek till mamma att jag stack ut och tog på mig skorna igen svarade jag

''haha, jo, det är ju sant.. Men du får komma hit isåfall, så får vi va ute, för jag sa till mamma att jag stack ut igen''
''okaj, kommer på direkten''
svarade lina

När jag gick ut igen, så såg jag henne komma på min uppfart, haha, det tog inte alls lång tid.

- Hej! halvskrek jag lite
- Hej på dig du, det var ett tag sen, si sådär en halvtimme sen?! båda två skrattade till
- Vad ska vi göra då? Enligt mig är det ganska dött här.. sa jag och lät uttråkad
- Äsch, upp och hämta din data så kan vi väl sitta här ute? frågade Lina

Jag gick upp och hämtade min data, sprang ner för trappan och ut till Lina. När jag kom ner och ut såg jag att Lina redan satt med en data i knäet.

- Har du din data här? frågade jag
- Haha ja, men jag ville att du skulle hämta din med, så kan vi ju sitta på Twitter samtidigt. sa hon och blinkade till lite
Jag log bara till svars.
- Vad är du inne på? frågade jag Lina
- Jag är inne och tittar på Big Time Rush, har du hört dom? Dom är aaaaaaas bra! halvskrek Lina
- Okej, men ta det lugnt, jag står brevid dig, jag hör dig även om du inte skriker!? halvskrek jag tillbaka

Lina tittade bara på mig precis som ''Är du dum i huvudet eller?'' Och så skrattade jag bara till.
Vi satt ute i minst två timmar, och snackade delvis med Chaz och Ryan eller så satt vi och lyssnade på musik och titta på gamla bilder. När vi satt och pratade om dom gamla bilderna kom vi in på gamla minnen och hur mycket vi saknar alla gamla grejer vi alltid gjorde när vi va lite yngre. Mitt i våran konversation kom mamma och störde.

- Lina, vill du äta här? Du kan sova här med om du vill. frågade mamma Lina
- Ja, jag måste bara ringa mina föräldrar och fråga om det är okej! svarade Lina lite kvickt

Medans Lina gick iväg och ringde till sin mamma ringde jag till Ryan, och som vanligt var han med Chaz. Det förvånar mig i och för sig inte. Vi satt och snackade om allt möjligt, för vi hade verkligen inte träffats på en hel evighet. När Lina kom tillbaka sa hon att hon kunde båda äta här och sova över. Ryan och Chaz som har så stora öron hörde genom micen att Lina med var där och bad mig att sätta på högtalare.

- HEEEEEEJ LIINAAAAAAAAAAAAAAAAA! skrek dom båda två i kör
- Hej random Ryan och Chaz. sa hon och bara flinade
- Såå tjejer, ni ska sova över?
- Aaa, hurså då?
- Nä, bara undrade, för vi ska ta flyget till L.A ikväll så vi kommer fram imorgon. Ni kanske vill träffas då? sa Ryan
- Well, asså.. Vi har ju inga planer, så varför inte. Vi saknar er, pretty much! sa både jag och Lina
- Aaaaww, så gulliga ni är. svarade både Ryan och Chaz, Men vi har med en överraskning till er med.. och man hörde riktigt hur dom fnissade. Jag hörde också att det var någon mer hos dem, men orkade inte bry mig så mycket om det.
- Trevligt att ni känner detsamma för oss, sa Lina och lät lite ledsen, fast på skoj.
- Nej men ni vet att vi saknar er, vi hade liksom inte velat träffa er imorgon annars ju?
- Ja, i och för sig, det är ganska logiskt. Men vad är det för överraskning då? sa jag och försökte lura dom att säga det.
- Tror du helt seriöst att vi är så dumma att vi säger det? sa dom i kör igen
- JAA. skrek vi
- Jaha, men då tror ni fel om oss då. och man kände riktigt hur dom log för sig själva
- Jaja, men vi måste gå nu, så hejdå och vi syns imorgon då. sa Lina
- Bye guuurls. sa dom båda två

Vi la på och Lina och jag gick in i huset. Vi gick in i köket och åt, det blev pastasallad. Sen gick vi upp till mitt rum och tittade på tv, och åter igen började vi prata om gamla minnen. Det blev allt senare och senare och nu var klockan halv två, så vi bestämde oss för att gå och lägga oss, vi skulle ju faktist gå upp ganska tidigt imorgon.

Nästa morgon vaknade jag klockan 9 av att mobilen vibrerar, Ryan ringer.

- Aa hej. sa jag med lagom morgontrött röst
- Haha hej du, väckte jag dig? Skulle bara säg att vi är utanför ditt hus nu.
- Omg, vi har ju inte äns stigit upp än?
- Nej men då kommer vi upp nu, för vi är i hallen just nu.
- LINA, VAKNA. skrek jag till Lina
- Men vad är det? sa hon surt
- Ryan och Chaz är i....
Jag hann inte säga mer innan dom öppnade dörren, dom gick in med sin packning och efter kom.....




------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vem kan det va som kom efter dom?



Detta var det första chaptern, hoppas ni gillade det xd.

Okaj, novellblogg, here I come..^^

Heyy ^^
Detta kommer vara en novell blogg, och den kommer handla om mig och min kompis, fast allt är ju då såklart bara fantasi, för det jag kommer skriva om i denna novellen, har inte hänt på riktigt!
Den kommer handla om Justin Bieber då såklart, och Big Time Rush, och typ andra kändisar, tar lite efter vad jag känner för :).
Det kommer att komma upp bilder o annat sånt med :)

hope u like it^^


update: glömde skriva att mitt namn är Johanna och att min kompis namn är Lina.. hahah, det skulle ju vara rätt bra om ni viste det med xdd.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0