if we're meant to be, we will meet again! chapter 39
Tillbaka blick från förra:
Vi körde ut till motorvägen, och då jävlar började jag köra. Och jag tittade på dom, och dom såg livrädda ut.
- Ska jag sakta ner ? frågade jag och fnissade
- Nej, det är lugnt! sa dom skakandes, nästan...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När vi hade kört, ganska länge, så började Carlos telefon. Han tog snabbt upp den och svarade.
- Aa det är Carlos
Jag stannade bilen och vi satt och kollade på Carlos. Vi frågade vem det var, och han bara '' Sshhhh ''. Sen skrek jag för jag orkade inte med hans '' Sshhh ''
- Carlos, för i helvete, vem är det du har i luren?
- Okej okej..
Han satte på högtalaren.
- Aaa fortsätt nu. sa Carlos, och jag visste fortfarande inte vem det var i luren
- Aa men hallå? Vem är det ?! frågade jag sen
- Det är Lina, och förlåt att jag bara försvann innan, jag kunde inte hjälpa det. sa hon och snyftade till
- Det är okej, men var i helsike är du? frågade jag sen
- Utanför L.A, jag sitter hos en gammal dam som släppte in mig för att det började regna.
- Okej, men vilken adress? frågade Carlos
- Ring när ni har kommit utanför L.A, så berättar jag mer sen. Hejdå!, Och jag älskar er! Er alla!
- Hejdå, och vi älskar dig med!
Nu ville jag bara åka och hämta henne.
Jag startade bilen och började köra, och denna gången körde jag rättså sakta, sen blev nog Carlos trött på det.
- Förhelvete, kör lite snabbare, jag vill hämta henne nu!! Jag har inte sagt att jag har varit så orolig, men jag är orolig like hell. Justin, hade inte du varit orolig om Johanna bara hade försvunnit spårlöst?! JO, det hade du, så kör!!
- Ta det chill. Vi alla är fan oroliga, du är inte den ända!
Nu hade vi kört i typ två timmar, och vi var inte framme än.
Efter ytterligare en timme, så ringde Justins telefon. Han tog upp den och kollade vem det var, sen la han ner den i sätet och kollade ut genom fönstret.
- Ska du inte svara? frågade jag
- Njae..
- Varför inte?
- Ja-jag vill inte. stammade han fram,
Varför ville han inte svara i telefonen och varför stammade han?! Aja, jag brydde mig inte så mycket och fortsatte köra. Sen ringde det igen, och igen och igen. Varför svarar han inte?
- Vill du att jag ska svara istället då? frågade jag
- Okej.. sa han och gav mig telefonen. Jag körde in på en mack, som låg utanför L.A, så nu hade vi iaf kommit en bit. Jag svarade i luren, och det var Justins mamma.
- Aa det är Johanna
- Hej Johanna, det är Pattie. Du vet inte varför Justin inte svarar i telefonen, utan du gör det? Och var är ni?!
- Ehm, jo.. Alltså, vi är utanför L.A just nu, vi skulle hämta Lina. ¨
- Och vad gör Lina UTANFÖR L.A? Och hälsa Justin att han ska åka iväg på WorldTour imorgon igen!
- Det ska jag göra! Hejdå Pattie!
- Hej med dig!
Jag la på och gav telefonen till Justin, och kollade på honom, men han kollade inte på mig. Istället suckade jag och bad Carlos att ringa Lina. Han gjorde som jag sa, och fick adressen. Vi körde till huset, och gick ur bilen. När vi kom upp till huset knackade vi på dörren, och en gammal dam kom och öppnade
- Jo, vi söker Lina
- Jadå, hon är här inne, stig på
Vi gick in, och följde efter den gamla damen in till vardagsrummet. När vi kom in, möttes vi av en Lina, som vi inte var beredda på att möta. När jag såg henne, så kunde jag inte hålla mig. Jag brast ut i gråt....
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Varför började hon gråta?
Kommentera! :)
Kommentarer
Trackback