justiinbiieberstorys

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

WTF? OHIO?! VARFÖR NU? VARFÖR ÖVERHUVUDTAGET?! Okej Lina, ta dig samman.

- Eeh, ni skojar med mig eller hur? sa jag och skrattade till lite

- Nej, det hade varit en annan sak om vi hade skojat med dig. Dina föräldrar vet redan om detta och godtog det. Så ja, det är bara hem och packa och sen sticker vi till helgen. Så du har hela veckan på dig att säga adjö till alla dina vänner och sådant!

- VA? ALDRIG I HELA MITT JÄVLA LIV. TROR NI HELT SERIÖST ATT JAG BARA TÄNKER LÄMNA ALLT JAG HAR HÄR? TROR NI JAG TÄNKER LÄMNA MITT ALLT HÄR? L.A ÄR VAR JAG HÖR HEMMA! L.A ÄR MITT LIV! skrek jag mot dom och ställde mig upp, gick ut ur rummet och smällde igen dörren.

Jag sprang till omklädningsrummet där jag hade min väska och tog den snabbt och sprang ut till bilen. Jag körde ut från parkeringen och sen kollade jag i backspegelen. Där stog Carlos vid ingången. Eller rättare sagt, bakdörren. Han vinkade till mig att jag skulle komma tillbaka. Men jag ville inte. Mitt liv tillhörde L.A, inte Ohio. Men eftersom mamma och pappa redan godkänt det, så kan jag inte göra nått åt det. När jag satt där i mina tankar och körde, så höll jag inte riktigt koll på vägen. Så jag körde in på en mack och köpte en flaska vatten. När jag var där inne, så kom det fram två yngre tjejer och ville har min autograf. Det var lite gulligt. Dom fick varsin och varsin bild med. Jag gick ut till bilen igen och hoppade in. Jag körde hemmåt till Johanna. När jag kom fram så parkerade jag bilen på uppfarten och gick mot dörren. Jag var verkligen nervös nu. Jag vet inte äns vad jag ska säg? Ska jag typ säg '' Hej Johanna. Det är såhär att serien ska flyttas och jag måste flytta till Ohio ''. Jag hann inte tänka mer innan jag redan var vid dörren och plingade på. Johannas mamma kom och öppnade som sedan ropade på Johanna. Johanna kom nerflygandes från trappan och hoppade ut i hallen.

- Hej! sa hon med världens gladaste leénde, men jag tror hon fattade att något var fel för hon slutade le när vi hade stått där en stund

- Hej, svarade jag sen

- Har det hänt nått? frågade hon

- Alltså.. Kan vi gå en runda? typ till bryggan eller så

- Sure

Johanna tog på sig sina skor och vi gick iväg till bryggan och satte oss.

- Jo, alltså... började jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta.

- Säga vadå?

- Att.. Jag ska flytta, när jag hade sagt det brast jag ut i gråt

- Va? V-v-varför? sa Johanna med gråten i halsen

- Serien är flyttad.

- Men vart?

- Till, till, Ohio..

- VA?! skrek Johanna och brast som också började gråta nu

- Ja, alltså detta var inte mitt val. Jag ville verkligen inte detta. Men jag vet inte vad jag ska göra.

- Inte jag heller. När flyttar du?

- Till helgen.

- Okej, då får vi göra det bästa med den här veckan! Jag skippar allt i studion och du skippar allt med inspelning?

- Ja!

Efter att vi hade vårat känsloprat och sånt, så stack vi hem till Johanna och glodde på film, det blev Simpson The Movie.

Jaha, typiskt. Hon kommer säkert inte flytta med. FAN! Nej, Carlos, tänk inte så. Hon kommer flytta med! Det är klart hon kommer. Mitt i mitt tänkande ringde min telefon. Det var Lina

- Lina!!

- Men.. mer hann jag inte säga innan det lät piiip piiiiip piiiip

Fint, hon klickade mig. Men aja, det är klart att hon ska få umgås med sin bästavän. Jag kan inte neka henne det.

Jag hoppas bara att detta kommer bli bra nu. Med Ohio och allt det där. Jag hoppas verkligen att detta inte går fel nu.

Jaha, vad ska jag göra nu?  Just då kom regisören, och jag måste verkligen berätta detta med Lina nu.

- Jo, ehh..

- Ja, vad är det Carlos?

- Jo, att Lina kommer inte vara med på inspelningen på hela veckan!

- Ååh, varför inte det då?

- För hon vill umgås med sin bästavän nu eftersom hon ska flytta och allt sånt

- Jaha.. Det går väl bra för den här gången. Hon är ju trotts allt bara ett barn. Men, jag vill att du berättar för henne att Showbizz inte går till på det här viset. Det är inte enkelt att vara känd

- Jag ska framföra detta till henne!

Okej. Jag undrar om Justin vet något om detta.

Jag ringde honom och det tog några singnaler innan han svarade

- Jo alltså... så berättade jag allting, och det verkade ju faktist som att han förstod allting

Vi la på och jag ringde till Lina igen, men ingen svarade.

Whata heck? Ska dom flytta? Vafaaan?!

Varför måste allting hända på en enda gång?  Jag hatar sånt här. Och nu när Johanna har blivit signad, så kommer allt dåligt. Jag vet redan att hon inte ska vara i studion på hela veckan. Men vafan, tänk så kommer hon inte vara här sen heller? Då kommer det inte bli så bra. FAN!

Jag satt hemma i soffan och antagligen svor jag för mig själv, för rätt som det var kom mamma

- Justin, vad har vi sagt om svordommar i detta huset?

- Mamma, det är inte läge nu

- Vad har hänt? sa hon med sin snälla mamma röst

- Jo, du vet Johannas bästavän, Lina? Right?

- Ja, alltså du, jag är inte dum, det är klart att jag vet vem Lina är!

- Ja, men alltså.. Hon ska flytta till Ohio, och Johanna ska inte vara i studion på hela veckan för att dom ska umgås den sista veckan för Lina flyttar till helgen. Men mamma, OHIO???

- Justin, ta det lugnt. Det kommer går fint! Och det är ju inte så att dom kommer tappa kontakten för alltid, eller hur?

- Nej, i och för sig. Tack mamma!

Jag kramade om henne och gick till mitt rum. Tog min mobil och kollade runt i den. Det fanns fortfarande foton på mig och Selena. Även fast jag inte tycker om henne, näst intill hatar henne, så saknar jag henne lite. Jag raderade bilderna för säkerhetens skull och sen bläddrade jag vidare tills jag kom till bilder med mig och Jasmine. Henne saknar jag med. Och henne hatar jag ju inte, vi är ju faktist riktigt bra vänner, men inte mer.

Jag antar att jag satt och drömde mig bort till ett felfritt land för jag ryckte till av att jag hörde några prata utanför rummet, sen hörde jag barn skratt. Det kan inte vara någon annan än... Jazmyn!!!

- Hej min älskade lillasyster!

- Bieber bieber bieber

- Haha, Jazzy jazzy jazzy!

Jag bar upp henne i famnen och kramade om henne. Just DÅ, ringer min telefon. Precis när jag ska spendera tid med min lilla söta syster, så ringer telefonen. Det var Johanna. Jag svarade men tänkte skoja lite med henne

Okej, nu kan jag leka lite med Jazzy.

Vi satt på golvet, och nu kom pappa in.

- Justin, får jag snacka med dig?

- Sure, prata på

- Jo, jag och din mamma har pratat lite om att du behöver vila och sånt, för du tar ut dig alldeles för mycket, så i övermörgon när jag, Jazzy och Jaxo ska åka tillbaka till Canada igen, så följer du med....

----------------------------------------------------------------------------------------------------