justiinbiieberstorys

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Ååh, okey. sa jag lite tyst

- Du blir inte sur va? frågade Lina lite försiktigt

- Nje, jag fattar ju att ni behöver vila, men vi köpte biljetter till er för att vi skulle umgås och sånt ju. Varför kan bara inte dina föräldrar komma hit och se till att ni vilar här?

- Men, det funkar inte riktigt så. Dom vill att vi ska vara hemma och vila. Och dom har redan köpt flygbeljetter hem så det går inte

- Aaa, okay.

Sen gick jag ut ur rummet och direkt till hissen. Jag åkte ner och sprang ut till bilen. Jag var faktist förstående att dom behövde vila, men jag och Justin kunde ju se till att dom vilade?! Jag gick och satte mig i framsätet. När jag precis kom in i bilen kollade jag i backspeglen. Några meter bort stog det några killar och tittade på Justins bil, SOM JAG SITTER I!! Dom pekade på den, och så låste jag alla dörrar. Sen började dom gå mot bilen. Nej, fyfan. Nu är jag rädd. Jag ringde Justin.

- Jag kommer ner på en gång! sa jag

Jag berättade för Lina och Carlos vad som hände nere på parkeringen, dom fattade och jag sprang ner. Jag sprang så fort som det bara var möjligt. När jag var nere vid parkeringen, så stog killarna vid bilen och knackade på rutan. Johanna såg livrädd ut. Jag gick fram till bilen

- Eeey, det här är min bil

- Jaha? Vi vill bara snacka med bruden, för hon är väl knappast din?

- Jo, tänkt för det är hon

- Jaha.. Grabbar, håll fast han så jag kan slå till han på käften så han fattar att bruden är min.

Jag såg att Johanna tog upp sin mobil och att hon började prata snabbt som attan, sen hördes det tutande, typ från polisbilar eller nått. Och ja, där kom det två polis bilar. Dom svängde in på parkeringen hastigt och killarna släppte mig. Dom var påväg att springa, när Kenny och c.o kom från andra hållet. Varför tror seriöst alla att Kenny är farlig?!

Poliserna började gapa i megafoner

- Händerna på huvudet!!

Killarna gjorde som polisen sa, och sen gick poliserna fram till dom.

Johanna öppnade dörren och sprang fram till mig, jisses vad hon grät. Kenny kom fram och frågade så allting var bra,

Blev hon verkligen sur? Eller?! Hoppas fan inte det, jag menar. Vi behöver ju faktist vila, fast vi kunde ju lika gärna vila här. Fan, hon tänker säkert att vi inte vill vara hos dom. FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN

- CARLOS!! Johanna tänker säkert att vi inte vill va här mer! Vara här med dom, det är säkert därför hon blev ''sur''

- Ja, men låt henne va det då. Det är ju inte därför vi ska åka hem?

- Nej, men vi hade ju lika gärna kunnat vila här med? Vi skulle ju bara vara här i några dagar till?`

- Aa,

Jaha, nu har jag lite smått panik. Vad ska jag göra? Ska jag ringa mamma om att vi inte ska åka hem? GAAAAAH, JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA?!!! FAN

Jag ringer mamma och säger att vi inte åker hem idag. Det gick några singnaler och sen svarade hon

- Aa hallå

Nu, nu skulle vi vara kvar! Men nu måste jag ringa Johanna och berätta detta med nu!!

Jag slog in henne nummer, och precis när jag skulle ringa, kom både Justin och Johanna in gående i rummet. Johannas smink hade runnit, vad hade hänt nu?

- Vad har hänt? frågade jag häpet

- Jo, alltså. När jag gick ner till bilen, för att vänta på Justin, tittade jag i backspegelen och såg några killar där bak, och jag blev lite rädd, sen började dom peka på hans bil, och sen gick dom mot bilen. Det var därför jag ringde till Justin. sa Johanna

- Shit, fan var räligt. Men inget allvarligt hände va?

- Nejdå

- Bra. Och ja, vi stannar kvar förresten. Jag ringde och snackade med mamma och hon sa att det var okey, så aa. sa jag sen

- Va bra! sa Johanna och tryckte fram ett litet leénde, sen sa hon. Ja, jag ska gå och köpa en dricka, nån annan som vill ha nått?

- Nja, jag vill med ha en dricka, kvittar vilken. sa jag

- Killar?

- Nej tack, men tack ändå, sa båda killarna

Precis när jag gick utanför dörren, så står dom killarna där igen. Vafan gör dom här nudå? Jag gick in i rummet igen, och dom andra bara kollade konstig på mig. Jag tryckte mig mot väggen, och mitt hjärta dunkade i 180.

- Men vad är det? frågade Justin och kom och satte sig brevid mig och kramade om mig

- Dddom, kkkillarna äär dddddär ute iggen. stammade jag fram

- Men det är säkert ingen fara duu! sa han och pussade mig på pannan

- Nej, dom är väl inte så farliga? sa Lina tröstande

Efter ett tag när vi satt där på golvet och som satt ju i sina sjukhussängar, så hörde vi nått som small, det lät som en pistol avlåssades.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------