if we're meant to be, we will meet again! chapter 22
Tillbaka blick från förra:
Jag gick upp på Justins rum för att vänta på att dom skulle komma, och när jag kom upp så låg det ett kuvert på Justins kudde. Och på kuvertet stog det mitt namn...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mitt hjärta började bulta, jag är säker på att det bultade i 180 km/h. Jag var så orolig nu. Jag tog upp kuvertet och öppnade det, innan jag tittade på det och läste, så blundade jag och bad till Gud att det inte skulle vara nått dåligt! När jag tittade ner och började läsa, började tårarna rinna. Det stog såhär
Jag kan inte förstå det, jag fattar inte det. Han åkte, utan att säga hejdå. Jag är helt mållös. Jag kan inte fatta det. Jag satt och grät och sen kände jag att min mobil vibrerade. Jag tog upp den, och det stog Justin på skärmen.
- Justin? frågade jag samtidigt som jag grät
- Ja!? sa han oroligt
- Jag älskar dig, mest i hela världen. Och i ett förhållande, så kan man inte leva felfritt. Men du måste veta att jag älskar dig! sa jag och grät och snyftade
- Aaw Johanna. Förlåt, jag borde inte ha gjort såhär. Förlåt mig! Snälla!
- Jag förlåter dig, tror jag...
Det blev tyst i andra änden av luren
- Justin?
- Ja, förlåt. och nu hörde jag att han var påväg att börja gråta
- Snälla Justin gråt inte. Jag klarar inte av att såra den jag älskar. Och du måste veta att du är den jag älskar mest i hela världen! Och att du betyder världen för mig.
- Jag älskar dig med! Och du är verkligen min värld! Jag hoppas att du förlåter mig!
- Okej Justin, jag förlåter dig!
- Jag älskar dig!
- Jag älskar dig med! Men jag måste gå nu, jag låser ert hus!
- Bra! Och tack, för att du förlät mig! Hejdå!
Vi la på och jag gick ner till dörren, gick ut och låste. Sen gick jag till bilen och körde hemmåt. Jag åkte inom Lina och Carlos. Berättade att han redan hade åkt och att han hade skrivit ett brev och att han ringde sen. Men att det blev bra tillslut. Dom berättade även med konserterna. Jag tyckte det lät toppen så jag åkte hem och började packa lite smått.
Tre dagar senare:
Okay, nu skulle vi åka med på konsert med Big Time Rush, hur coolt var inte det? Jag tyckte iallafall att det var helt awesome, och det tyckte Lina med, det såg man på henne. När vi stog där bak scen när dom uppträdde, ringde min mobil, jag tog upp den snabbt, och det var Christian.
- Aa hej
- Hej det är Christian. Vad gör du?
- Är på konsert, själv?
- Typ inget, ska snart iväg lite. Hur är det mellan dig och Justin?
- Det är bra, vi är vänner igen! Men jag måste gå nu, hejdå.
- Aaa okej, hejdå
Egentligen skulle jag inte gå, jag orkade bara inte prata med honom just nu när jag lyssnade på musik. HAHA.
Timmarna gick och tillslut var konserten slut. Dom berättade att vi skulle till en fest. Och Lina och jag hände på.
När vi var framme, var det liksom gigantiskt. Vi gick in och kollade ut över allt folk, det var typ bara kändisar där. Jag skulle precis gå med Lina när nån sätter händerna framför ögonen på mig och frågar
- Gissa vem?
Jag svarade inte, utan bara vände mig om, och jo, mycket sant så stog Justin där. Allt inne i min kropp hoppade upp och ner av lycka, men utan på stog jag helt stilla. Jag gick fram till honom och kramade honom riktigt hårt. Sen kysste jag honom. Det kändes bra att inte vara ovänner längre!
Linas perspektiv:
Varfan tog Johanna vägen? Jag tittade upp mot alla trappor, och tillslut såg jag henne, men Justin. Och dom är inte ovänner. Dom är vänner, och allt är bra! Detta är super!
Men jag undrar var Carlos är. Iallafall gick jag fram till baren och frågade om ett glas vatten med is och citron. Jag fick det sen gick jag bort till Johanna och Justin
- Hej på er, sa jag och log
- HEEJ LINA, skrek dom
- Haha. Ni har inte sett Carlos? frågade jag och kollade ut över alla människor
- Nej, är du av med han?
- Ja, jag hittar inte han någonstans. sa jag och tittade ner i glaset
- Vi hjälper dig och hitta han, sa Johanna och to Justins hand och gick iväg och ut bland alla folk
Jag gick upp och satte mig vid ett bord och kollade ut över alla. Sedan kom Logan och satte sig mitt emot mig
- Hej, varför dansar du inte? frågade han
- Hej du. Nej, just nu letar jag efter Carlos
- Aha, är du av med han?
- Aaa, kind off..
- Aha, jag säger till om jag hittar honom. sen gick Logan
Jag tittade ut över människorna igen, och jag tyckte att jag såg Carlos, för det såg verkligen ut som han. Han stog med ryggen emot så det kan ju va vem som helst. Det kan inte va han. Sen när killen vänder sig om, så stannar mitt hjärta. Det gick i tusen små bitar. Han gjorde det, igen...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad var det han gjorde egentligen? ;o Nog ingenting bra.
Kommentera! :)
Jag gick upp på Justins rum för att vänta på att dom skulle komma, och när jag kom upp så låg det ett kuvert på Justins kudde. Och på kuvertet stog det mitt namn...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mitt hjärta började bulta, jag är säker på att det bultade i 180 km/h. Jag var så orolig nu. Jag tog upp kuvertet och öppnade det, innan jag tittade på det och läste, så blundade jag och bad till Gud att det inte skulle vara nått dåligt! När jag tittade ner och började läsa, började tårarna rinna. Det stog såhär
Johanna,
Jag vet inte var jag ska börja. Allt har varit underbart med dig. Och jag säger definitivt inte att vårat förhållande är över. Det är bara det att du har ringt och pratat så mycket med Christian på den senaste tiden att jag inte vet var jag skulle ta vägen. Jag har sett på dig hur mitt beteénde tar på dig. Och jag är så ledsen över det. Jag förstår om du har tappat alla känslor i världen för mig. Och jag vet att jag har betett mig riktigt dåligt. Jag är nog ingen särskilt bra pojkvän. Men du ska veta att varje minut jag har spenderat med dig, ångrar jag inte en sekund. Och nu erkänner jag en sak, som jag inte kunde erkänna när jag pratade med dig. Ja, jag var eller är svartsjuk. Jag antog hela tiden att du tyckte mer om Christian än mig, även om du berättade en miljon gången att det var mig du älskade, osv. Och jag älskar dig med Johanna, med hela mitt hjärta. Och du ska veta att allt det här kommer in ifrån mitt hjärta. Jag menar allt i detta brevet. Allting är seriöst. Jag gråter just nu. Nu när jag skriver detta brevet gråter jag. För det är så pass känslo mässigt att berätta detta. Men.. Vi har åkt på MyWorldTour nu, och jag kommer inte hem förräns om ungefär sex månader. Jag tänkte att du säkert ville vara ifrån mig. Och förlåt att jag inte sa hejdå eller nått! Jag är verkligen ledsen.
Jag säger det en gång till, så du inte missuppfattar detta brevet. Vårat förhållande är inte över, vi tar bara en liten paus. Men du får gärna ringa mig, och jag kommer ringa dig! Varje gång jag har tid över kommer jag ringa dig! Och du får gärna komma hit och vara med ett tag! Det är helt okej!
Men Johanna, glöm aldrig detta. Jag Älskar Dig!
/ Din JustinBieber.
Jag vet inte var jag ska börja. Allt har varit underbart med dig. Och jag säger definitivt inte att vårat förhållande är över. Det är bara det att du har ringt och pratat så mycket med Christian på den senaste tiden att jag inte vet var jag skulle ta vägen. Jag har sett på dig hur mitt beteénde tar på dig. Och jag är så ledsen över det. Jag förstår om du har tappat alla känslor i världen för mig. Och jag vet att jag har betett mig riktigt dåligt. Jag är nog ingen särskilt bra pojkvän. Men du ska veta att varje minut jag har spenderat med dig, ångrar jag inte en sekund. Och nu erkänner jag en sak, som jag inte kunde erkänna när jag pratade med dig. Ja, jag var eller är svartsjuk. Jag antog hela tiden att du tyckte mer om Christian än mig, även om du berättade en miljon gången att det var mig du älskade, osv. Och jag älskar dig med Johanna, med hela mitt hjärta. Och du ska veta att allt det här kommer in ifrån mitt hjärta. Jag menar allt i detta brevet. Allting är seriöst. Jag gråter just nu. Nu när jag skriver detta brevet gråter jag. För det är så pass känslo mässigt att berätta detta. Men.. Vi har åkt på MyWorldTour nu, och jag kommer inte hem förräns om ungefär sex månader. Jag tänkte att du säkert ville vara ifrån mig. Och förlåt att jag inte sa hejdå eller nått! Jag är verkligen ledsen.
Jag säger det en gång till, så du inte missuppfattar detta brevet. Vårat förhållande är inte över, vi tar bara en liten paus. Men du får gärna ringa mig, och jag kommer ringa dig! Varje gång jag har tid över kommer jag ringa dig! Och du får gärna komma hit och vara med ett tag! Det är helt okej!
Men Johanna, glöm aldrig detta. Jag Älskar Dig!
/ Din JustinBieber.
Jag kan inte förstå det, jag fattar inte det. Han åkte, utan att säga hejdå. Jag är helt mållös. Jag kan inte fatta det. Jag satt och grät och sen kände jag att min mobil vibrerade. Jag tog upp den, och det stog Justin på skärmen.
- Justin? frågade jag samtidigt som jag grät
- Ja!? sa han oroligt
- Jag älskar dig, mest i hela världen. Och i ett förhållande, så kan man inte leva felfritt. Men du måste veta att jag älskar dig! sa jag och grät och snyftade
- Aaw Johanna. Förlåt, jag borde inte ha gjort såhär. Förlåt mig! Snälla!
- Jag förlåter dig, tror jag...
Det blev tyst i andra änden av luren
- Justin?
- Ja, förlåt. och nu hörde jag att han var påväg att börja gråta
- Snälla Justin gråt inte. Jag klarar inte av att såra den jag älskar. Och du måste veta att du är den jag älskar mest i hela världen! Och att du betyder världen för mig.
- Jag älskar dig med! Och du är verkligen min värld! Jag hoppas att du förlåter mig!
- Okej Justin, jag förlåter dig!
- Jag älskar dig!
- Jag älskar dig med! Men jag måste gå nu, jag låser ert hus!
- Bra! Och tack, för att du förlät mig! Hejdå!
Vi la på och jag gick ner till dörren, gick ut och låste. Sen gick jag till bilen och körde hemmåt. Jag åkte inom Lina och Carlos. Berättade att han redan hade åkt och att han hade skrivit ett brev och att han ringde sen. Men att det blev bra tillslut. Dom berättade även med konserterna. Jag tyckte det lät toppen så jag åkte hem och började packa lite smått.
Tre dagar senare:
Okay, nu skulle vi åka med på konsert med Big Time Rush, hur coolt var inte det? Jag tyckte iallafall att det var helt awesome, och det tyckte Lina med, det såg man på henne. När vi stog där bak scen när dom uppträdde, ringde min mobil, jag tog upp den snabbt, och det var Christian.
- Aa hej
- Hej det är Christian. Vad gör du?
- Är på konsert, själv?
- Typ inget, ska snart iväg lite. Hur är det mellan dig och Justin?
- Det är bra, vi är vänner igen! Men jag måste gå nu, hejdå.
- Aaa okej, hejdå
Egentligen skulle jag inte gå, jag orkade bara inte prata med honom just nu när jag lyssnade på musik. HAHA.
Timmarna gick och tillslut var konserten slut. Dom berättade att vi skulle till en fest. Och Lina och jag hände på.
När vi var framme, var det liksom gigantiskt. Vi gick in och kollade ut över allt folk, det var typ bara kändisar där. Jag skulle precis gå med Lina när nån sätter händerna framför ögonen på mig och frågar
- Gissa vem?
Jag svarade inte, utan bara vände mig om, och jo, mycket sant så stog Justin där. Allt inne i min kropp hoppade upp och ner av lycka, men utan på stog jag helt stilla. Jag gick fram till honom och kramade honom riktigt hårt. Sen kysste jag honom. Det kändes bra att inte vara ovänner längre!
Linas perspektiv:
Varfan tog Johanna vägen? Jag tittade upp mot alla trappor, och tillslut såg jag henne, men Justin. Och dom är inte ovänner. Dom är vänner, och allt är bra! Detta är super!
Men jag undrar var Carlos är. Iallafall gick jag fram till baren och frågade om ett glas vatten med is och citron. Jag fick det sen gick jag bort till Johanna och Justin
- Hej på er, sa jag och log
- HEEJ LINA, skrek dom
- Haha. Ni har inte sett Carlos? frågade jag och kollade ut över alla människor
- Nej, är du av med han?
- Ja, jag hittar inte han någonstans. sa jag och tittade ner i glaset
- Vi hjälper dig och hitta han, sa Johanna och to Justins hand och gick iväg och ut bland alla folk
Jag gick upp och satte mig vid ett bord och kollade ut över alla. Sedan kom Logan och satte sig mitt emot mig
- Hej, varför dansar du inte? frågade han
- Hej du. Nej, just nu letar jag efter Carlos
- Aha, är du av med han?
- Aaa, kind off..
- Aha, jag säger till om jag hittar honom. sen gick Logan
Jag tittade ut över människorna igen, och jag tyckte att jag såg Carlos, för det såg verkligen ut som han. Han stog med ryggen emot så det kan ju va vem som helst. Det kan inte va han. Sen när killen vänder sig om, så stannar mitt hjärta. Det gick i tusen små bitar. Han gjorde det, igen...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad var det han gjorde egentligen? ;o Nog ingenting bra.
Kommentera! :)
Kommentarer
Trackback
