Is this real love? - Chapter 22 -

''Miley, Justin! Jag var här igår, men ni var inte hemma då. Sen messade jag dig med igår, men jag antar väl att ni sov då'' sa Ryan och gick närmre oss. Miley backade. ''Vad gör du här?'' frågade hon medans hon kollade osäkert på honom, ''Jag är här för att snacka med er, om det som hände'' sa han och kollade på oss båda. ''Då får du snacka på.. Vi ska snart åka'' sa jag och himlade med ögonen.
Ryan började förklara hela händelsen, och sa förlåt. Men jag kollade bara på honom.

Tumblr_ly06j8oxqy1r0ibnso1_500_large

''Du kan inte vara seriös.. Du menar alltså, att du snubblade och 'landade' på henne läppar? Bullshit. Du är ett stort jävla skämt Ryan. Jag trodde du var min bästavän, helt seriöst'' röt jag och gick in och smällde igen dörren. Åååh, jag var så jävla arg. Trodde aldrig jag skulle säg det, men jag är så jävla besikven på Ryan, han är fan ingen vän.
Jag gick ut igen efter att jag hade lugnat ner mig, och såg att Miley bara satt på trappan, ''Hur är det gumman?'' frågade jag och satte mig brevid henne. ''Det är lugnt. Bara det att Ryan skyllde allt på mig. Så ja,'' sa hon och började nästan gråta. ''Men det är inte ditt fel! Han landade på dina läppar, jo med visst. Man 'landar' inte på någon annas läppar. Det är inte sitt fel!'' sa jag och kramade om henne och pussade henne på pannan.

Vi gick in och började pcka ihop våra saker, när det ringer på Mileys telefon, ''Hallå?'' svarade hon, ''Va? Vad menar du? Sjukhuset? Ryan?'' sa hon och kollade osäkert på mig. ''Jag får telefonen'' sa jag och fick den av Miley. ''Hallå?'' sa jag, ''Hejsan, det här är från sjukhuset, Ryan Butler ligger inne och ville att ni skulle komma hit. Han har inte lång tid kvar. Han är väldigt skadad'' sa sköterskan. Jag la snabbt på telefonen och tog Mileys hand och sprang ut till bilen. ''Vi måste snabba oss.''
Vi körde ut från uppfarten och körde iväg till sjukhuset. När vi kom fram, parkerade jag lite slarvigt och Miley hoppade ut ur bilen och jag kom efter henne.

''Ryan Butler'' sa jag snabbt till kvinnan som satt vid disken. ''Rum 152. Är ni besökare?'' frågade hon vänligt, ''Vad tror du? Att vi är här för att fotografera? Såklart vi är besökare. Vi är vänner och familj'' sa jag otrevligt och irriterat. ''Varsågoda att gå in!'' svarade hon vänligt och kollade ner i sina papper igen.
Vi snabbade oss till rummet och slängde upp dörren. Miley rusade fram till honom, och tog hans hand. ''Ryan? Snälla svara'' snyftade hon. Han tittade svagt med ögonen, och andades tungt. ''Vad var det som hände?'' frågade jag och tog hans hand. ''Jag gick över vägen utan och kolla, och det kom en bil.'' sa han och hostade till. ''Men det är lugnt Ryan, du kommer klara detta!'' sa både jag och Miley och kramade om honom.

Vi gick ut ur rummet och satte oss. Jag tog Mileys hand. ''Han kommer klara sig!'' sa jag och la armen om henne.




Okej, seriöst.. jag vill ha iallafall 5 kommentarer på detta inlägget, annars stänger jag ner bloggen. Iallafall ett tag.
ni visar inget stöd, kommenterar aldrig, även fast statistiken är uppe på runt 50..
Kommentera, och det kommer mer kapitel. Kommentera inte, och ni får hitta en ny blogg.


Is this real love? - Chapter 21 -

En man och två barn. ''Pappa!'' utbrast Justin och gick fram och kramade honom. ''Tjena min grabb! Det var ett tag sen!'' sa hans pappa, ''Ja det var det. Jag, mamma och Miley skulle åka till Toronto om några dagar för att spendera lite tid med dig, Jazzy och Jaxo. Vad gör ni här nu?'' frågade Justin och kramade sina små syskon. ''Man ville ju träffa din tjej'' sa Justins pappa och gick mot mig. ''Jeremy, Justin pappa'' sa han och skakade min hand. ''Miley Miller. Justins tjej'' sa jag och skrattade.

Efter ett tag när vi hade suttit och pratat, så knackade det på dörren. Bruce reste sig upp och gick till dörren. ''Nämen hej Ryan. Vad gör du här?'' hörde jag honom säga, och jag vände huvudet snabbt till Justin, som redan hade ögonen på mig. ''Letar du efter Miley? Tja, jag ska se om hon är här. Hon och Justin gick ut innan.'' sa Bruce och backade lite. ''MILEY?'' ropade han, och jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. Bruce gick sakta tillbaka till dörren, ''Tyvärr, hon är inte hemma nu. Inte Justin heller för den delen. Men kom tillbaka imorgon, så är dom hemma.'' sa han och stängde sen igen dörren. ''HAHAHAHA, han gick på det'' skrattade jag och dom andra små flinade. ''Varför sökte han dig?'' frågade Pattie och kollade på mig. ''Jag vet inte.. Eller, alltså nej. Jag vet inte'' sa jag osäkert och kollade på Justin. ''Jag är lite trött, så jag går och lägger mig. Godnatt'' sa jag och reste mig upp från soffan.

Väl inne i Justins rum, så satte jag mig på sängen och suckade. Jag saknade verkligen mina föräldrar, och Isak.
Jag gick bort till min väska och tog upp en lapp, med mammas telefon nummer. 'Komigen Miley, gör det nudå' tänkte jag för mig själv. Jag tog upp min telefon och slog in numret och klickade på 'RING'. ''Hallå det är Mary'' hörde jag mamma säg på andra sidan linjen. ''Hallå?'' sa hon en gång till, och jag suckade, ''Hej mamma.'' sa jag osäkert, ''Miley?'' sa hon strängt, men lite osäkert. ''Det är mitt namn.'' svarade jag, ''Var i hela friden är du? Och varför i helvete åkte du bara iväg? Du kunde sagt att du skulle åka någonstans. Isak frågar varje dag om du kommer hem snart.'' suckade hon och det lät som hon skulle bryta ihop. ''Jag kommer hem snart.. Om ungefär en månad kanske. Men jag stannar inte. Jag kommer typ i en vecka, sen åker jag igen.'' sa jag och kollade ut genom fönstret. ''Var är du?'' frågade hon sen med en lugn röst, ''I Canada, hos Bruce och Diane, med Justin, Pattie, Jeremy och Justins småsyskon.'' det blev tyst på andra sidan telefonen när jag hade svarat på hennes fråga. ''Så du är fortfarande med, honom?'' sa hon och suckade djupt. ''Ja, det är jag. Och jag är lycklig med honom. Men om du har något emot det, så kan du glömma att jag kommer hem och hälsar på. Och nämn inte ens att Mike är en så bra kille. För då kan det fan va.'' röt jag och la på.

Jag andades djupa andetag och försökte lugna mig, men det gick inte. ''Hej gumman, hur är det?'' kom Pattie in och frågade. ''Bra, bara bra'' sa jag tyst, men började gråta. ''shhh, ta det lugnt. Vem var det du pratade med?'' frågade hon och la armen om mig när vi satt på sängen. ''Mamma. Jag tänkte att jag skulle åka hem lite efter Justins semester, men är tveksam nu.'' sa jag osäkert. Pattie tittade på mig och log. ''Vet du? När jag frågade Justin, om han ville att jag skulle följa med honom på alla konserter och sånt, så var han inte ens osäker på ett svar, han sa ja direkt. Han ville inget hellre än att jag följde med, och jag blev så glad. Även fast vi bråkar och sånt ibland, så pratar vi ut med varandra och blir vänner igen. Och jag tror att det är precis vad du och din mamma också behöver. För din pappa känner väl inte så?'' frågade hon, och när jag tänkte efter, så hade hon rätt, ''Tack Pattie! Du är verkligen bäst! Att prata med, och allt!'' sa jag och kramade henne. ''Såååå.. Nu när vi ändå sitter här och pratar, varför sökte Ryan dig?'' frågade hon, ''Egentligen, så vet jag inte. Alltså, om det är det jag tror han är här för att prata med mig om, så är det då den kvällen när jag åkte iväg, och Justin åkte efter, och vi kom inte hem förräns på kvällen osv. Kommer du ihåg det?'' frågade jag och kollade försiktigt på Pattie. ''Ja? Men vad var det hsom hände då?'' frågade hon, och jag började berätta. ''Det var så, att jag och Justin började bråka, så blev jag sur. Åkte hem till huset i L.A, och packade lite av mina saker, och ringde till Ryan, och han kom och hämtade mig, och vi åkte hem till honom. På kvällen tittade vi på film, och jag ville ha en filt. Så sa han någonting, så kastade jag en kudde och filten på honom, sen kastade han det tillbaka på mig, så jag snubblade, och han snubblade över mig, så kysste han mig''. Pattie tittade häpet på mig, ''Så du tror att det var därför... Vänta lite, KYSSTE DIG?!'' formligen vrålade hon, och just då kom Justin in i rummet, ''Vad snackar ni om?'' frågade han. ''Om vad som hände den kvällen när du och Miley bråkade.'' sa Pattie och kollade besviket. ''Hur är det?'' frågade Miley och ställde sig upp brevid Pattie. ''Jag är besviken på Ryan.'' sa hon, och lämnade rummet.

''Berättade du allt?'' frågade Justin och kramade mig mjukt, ''Typ. Och så har jag pratat med mamma med''. Justin släppte greppet om mig, och kollade häpet på mig, ''Seriöst?'', ''Ja'' svarade jag. ''Men nu vill jag sova, så godnatt'' sa jag och kröp ner under täcket.



Jag satte mig i fotöljen och bara kollade på Miley. Hon låg och andades mjukt och djupt. Så vacker hon är.
Min mobil lös upp och på skärmen stog det 'RyanBro'.  Jag klickade in på smset. ''Bro, är ni hemma än? behöver snacka. allt är bara ett missförstånd. call me/ ryan''. Pfft, glöm det. ''Kan du inte komma och lägga dig här brevid mig?'' jag kollade upp från mobilen och såg att Miley låg och kollade på mig. ''I'm coming lovely'' sa jag och blinkade. Jag drog av mig tröjan och la mig brevid henne. ''Jag älskar dig, du vet det va?'' sa hon medans hon la sitt huvud på mitt bröst. ''Jag älskar dig med, otroligt mycket!'' sa jag och smekte hennes huvud. ''Kan vi inte sova nu?'' frågade hon och tittade upp på mig. ''Visst, släck lampan bara'' sa jag och skrattade.

Nästa morgon vaknade jag av att Miley drog med sina fingrar på min mage. ''Godmorgon snarkis'' sa hon och flinade, ''Men vaaaaaa, jag villej u sova mer.'' sa jag och gjorde en ledsen min. ''Din mamma sa att vi skulle stiga upp nu, vi ska till Toronto idag tydligen'' sa hon och strök mitt hår bakåt. ''Idag? Redan?'' frågade jag häpet och satte mig upp. Jag sträckte på mig ochreste mig sen upp från sängen. ''Men ska inte du...'' mer hann jag inte säg innan jag såg att Miley hade krypit under täckte och lagt sig till rätta igen. ''Vi ska inte till Toronto idag va?'' frågade jag och tittade frågande på Miley, ''Jo, typ i eftermiddag'' sa hon och skrattade. Jag gick fram till sängen och drog av henne täcket och började kikla henne. ''VAFAN, SLUUUUUTA JUSTIN!!'' skrattade hon. Pep och skrattade gjorde hon också.

Vi gick in till köket och åt lite frukost. Pattie och mormor kom in i köket. ''Har ni sovit gott?'' frågade Pattie och mormor kollade misstänksamt på oss, ''Japps'' sa Miley och log, ''Ni gjorde inget annat inatt?'' frågade mormor. ''Inget annat än att vi sov?'' sa Miley och skrattade, men förstog sen att hon menade allvar, ''Seriöst, vi har inte gjort nått annat'' sa jag och log, ''Haha, jag skojar bara med er'' sa hon och skrattade.

Jag och Miley gick in på mitt rum och hon tog på sig andra kläder och tog sin mobil, och vi gick bort till dörren. ''Vi sticker ut lite. Vi har ringt Kenny, så han är typ utanför nu'' ropade jag och öppnade dörren.
Precis när vi steg ut från tomten så möttes vi av ett ansikte vi inte räknat med att träffa på...

Is this real love? - Chapter 20 -



Jag kunde inte sova på hela tiden när vi satt på planet. Antingen så brummade det för högt, eller så var det något annat jag störde mig på. Men jag kände att jag behövde sova, men jag kunde bara inte. Jag tänkte hela tiden på, att jag bara åkte därifrån. Var det fel? ÅÅÅÅH, om bara alla tankar kunde försvinna, jag kunde tänka på dom imorgon istället. ''Hur är det?'' hörde jag en röst säg. Jag vände på huvudet och där satt Scooter brevid mig. ''Det är dåligt. Jag kan inte sova, och jag tänker för mycket.'' sa jag och började nästan gråta. ''Shh, gråt inte'' sa Scooter och kramade om mig. ''Förlåt. Men, jag bara känner att jag bara gör problem. Jag åkte till Ryan för att finna tröst, han kysser mig. ÅÅÅÅH, JAG BLIR GALEN.'' skrek jag och rusade upp och in på toan på planet.

''Vad är det som händer?'' hörde jag Justin säga, och sen hörde jag fotsteg mot toan. Han bankade lätt på dörren. ''Miley?'', ''Vad?'' röt jag, ''Öppna'' sa han mjukt. Jag ställde mig upp hastigt och kände hur allt började gunga och allting började snurra. Jag tog tag i handtaget, men handen gled av och jag trillade på golvet. ''MILEY'' hörde jag hur Justin skrek och bankade hårt, som om dörren skulle bankas in.


-

''Ska hon inte vakna snart?'' hörde jag en röst säg. Jag kisade försiktigt med ögonen, och kollade rätt upp på Justins ansikte. Mitt huvud låg i hans knä. ''Tjena snygging'' sa jag och log försiktigt. Han tittade ner på mig hastigt och kramade om mig. ''Fan vad du skrämdes. Alltså, fan.'' sa han och kramade om mig igen, ''Du får aldrig göra så igen, okej?'' sa han och kysste mig på pannan. ''Det är ju inget jag kan bestämma, högt blodtryck kommer ibland.. Eller okej, ganska ofta för min del, men ändå. Det är normalt hos tjejer! Så det är lugnt Justin!'' sa jag och smekte han på kinden, och han bara skrattade. ''Du skrämde Scooter också'' sa Justin sen. Jag satte mig upp försiktigt och reste mig sen upp, och allt gungade till, och jag greppade Justins hand en stund. Jag släppte den sen sakta, och gick till Scooter. Han ställde sig upp och kollade på mig, och jag kramade om honom, hårt. ''Tack för att du är så bäst. Det går verkligen att prata om allt med dig. Du är som en extra pappa till mig. För du är alltid där, och kommer alltid med så bra svar på frågor. Tack!'', och när jag kollade på honom, så fällde han en tår. ''Gråter du?'' frågade jag häpet, ''Ja vafan, det var fint sagt! Och jag har alltid velat ha en dotter.'' sa han och kramade mig en gång till. ''Awwww.. Say cheese!'' sa Alfredo och blixtrade med kameran. ''FREDOOOOO!!!'' skrek jag och hoppade över ett säte för att komma ifatt honom.
''Var snälla och sitt ner i sätena och koppla fast er. Vi ska gå ner för landning och vill inte att någon kommer till skada'' sa en flygvärdinna i microfon. Jag skyndade mig bort till Justin och satte mig brevid honom.
Landningen gick snabbt och vi var ute från planet inom 20 minuter.

Utanför planet så sträckte jag på mig och drog in massor av frisk luft. ''Skönt att stå på fast mark nu'' sa jag och skrattade.
Vi tog våar väskor och sprang bort till bilen där Justins mormor och morfar väntade. ''Justin och Pattie, vi har saknat er så mycket! Er med Scooter, Alfredo, Carin, Ryan och Kenny!'' sa hans mormor Diane. Jag stog där och kollade lite oskyldigt omkring mig. ''Nämen, Justin.. Har du tagit med en flicka?'' sa hans morfar Bruce. ''Ja.. Det här är min fina flickvän, Miley'' sa Justin och tog min hand. ''Nämen Miley.. Miley Miller? Nu ser man ju att det är du! Dig kommer man ihåg från när ni var små!'' skrockade Diane och kramade om mig lätt.
Jag, Justin och Pattie åkte till Bruce's och Dianes hus tillsammans med dem. ''Vart ska Scooter, Carin och Kenny?'' frågade jag nyfiket. ''Dem tar in på ett hotell. Sen åker Scooter och Carin vidare till Toronto. Vi ska med till Toronto och tittade ishockey med pappa, så får du träffa honom med. Och mina små syskon såklart'' sa Justin och tog min hand.



''Aaaah, skönt att vara hemma'' utbrast jag när vi hade kommit fram. Miley tittade nyfiket på huset och log.
När vi steg in i huset så gick vi direkt in på mitt rum. ''Wow'' utbrast Miley när hon såg rummet. ''Vadå?'' sa jag och slängde mig på sängen. ''Alla hockey prylar, och det är så blått'' sa hon och log och la sig brevid mig.

http://www.bedroomdesigndecor.com/wp-content/uploads/2011/11/Justin-Bieber-Bedroom-Ideas-Justin-Bieber-Room-Decoration-ideas.jpg

''HAHA seriöst Justin? Affischer på dig själv? Skojar du med mig? Fan vilket ego du är'' sa hon och slängde en kudde på mig. ''Ja vafan, man måste ju beundra sig själv'' sa jag medans jag tog fram plånboken och öppnade den. ''Där är du'' sa jag och pekade på en liten bild på Miley. ''Har du en bild på mig, i din plånbok?'' sa hon och kollade på mig sådär bedårande. ''Japp, och den kommer stanna där föralltid!'' sa jag och kramade om henne och kysste henne mitt på läpparna.

''Ungar, det är mat!'' skrek mormor från köket. ''Kom, vi går och äter'' sa jag och tog Mileys hand.
När vi kom ut till köket, så stog Chaz där. ''CHAAAAAAAAAZ!!!'' skrek jag och kramade om honom. ''Hur är det polarn?'' sa jag sen, ''Det är lugnt. Vem är det där?'' frågade han sen och gick fram till Miley och la armen om henne. ''Hon är liten iallafall.'' sa han och kollade ner på henne, ''Hörru'' sa Miley och slog till honom. ''Det är Miley..'' sa jag försiktigt. ''Miley Miller? Uuuh, du har blivit riktigt snygg..'' sa han och granskade henne, ''Passa dig Chaz'' sa Miley och petade honom i magen. ''Attityden är klart kvar'' sa han och skrattade.

Efter att vi hade ätit så gick vi ut. ''Får jag ha din keps?'' frågade Miley och kollade på mig, ''Amen, vi kunde tagit en till dig med där inne ju. Men vänta lite här då, så springer jag in och hämtar en keps dårå'' suckade jag och sprang in.



Medans Justin sprang in, ställde jag mig och tittade på Chaz, ''Vad?'' frågade han och knuffade mig, ''Jag kommer inte ihåg att du var så lång bara..'' sa jag och tittade på honom ännu mer. ''Seriöst, sluta kolla'' sa han och gjorde en konstig min så jag började skratta. Han la armarna runt mig och snurrade runt mig och började kikla mig. ''SLUUUUUUTA'' skrek jag. ''Varför dååååå?'' frågade Chaz, men släppte snabbt taget när Justin kom ut igen. ''Detta var den enda jag hittade'' sa han och gav mig en keps.

http://userserve-ak.last.fm/serve/500/47670167/Miley+Cyrus+miley_cap.jpg

Justin tog min hand, och vi började gå. Efter ett tag gick Chaz hem till sig, och det blev bara jag och Justin. ''Såååå.. Hur länge har du ledigt då?'' frågade jag och hoppade runt lite. ''Ett tag, typ.. en månad'' sa han och flinade, ''SÅ LÄNGE HAR INTE JAG ENS SKOLLOV.'' sa jag surt. ''Du är hemskolad nu Miley, remember?'' sa han och skrattade och jag bara himlade med ögonen. ''Men ändå'' sa jag till mitt försvar.

Efter vi hade gått en låååååååååång runda, så gick vi tillbaka.
Framme på tomten, så stog det en bil som inte Justin kände igen. ''Vems bil är det?'' frågade jag, ''Jag vet inte.'' sa Justin fundersamt och tog min hand, och vi gick in.
Justin stannade upp och såg förskräckt ut, men slappnade av sen i ansiktet. Där stog....



Is this real love? - Chapter 19 -

''Miley svara mig'' sa Justin och tittade med en menande blick, han drog mig i armen och kollade mig djupt in i ögonen. Jag började gråta. ''Han kysste dig, eller hur?'' sa han precis som han hade genomskådat mig. Jag kollade bort, och grät ännu mer. Justin suckade. ''Men det är bara dig jag älskar Justin, jag lovar!'' sa jag, men han suckade återigen. Jag torkade bort tårarna och tog tag i hans arm, och kollade honom djupt in i ögonen. ''Jag älskar dig! Och bara dig!'' sa jag, och flyttade händer upp till hans kinder och kysste honom, mjukt. ''Jag älskar dig också'' sa han, och jag hörde riktigt hur rösten höll på att svika honom.

Vi tackade Fredo för vi fick vara hos honom en stund, men åkte sen hem igen.
I bilen var det tyst, väldigt tyst. Jag satt och kikade på Justin ibland, och när han vände huvudet, så vände jag bort det, och han började le.

http://distilleryimage4.instagram.com/07061cbe35a011e1a87612313804ec91_7.jpg

När vi kom fram till huset, så försökte vi smyga in ltie diskret. Men det gick inte riktigt som vi hade tänkt. ''VAR HAR NI VARIT? VA?'' skrek Pattie och ryckte i oss båda. ''Jag var och hämtade Miley.. Hon behövde lite ensam tid, och sen hämtade jag henne'' sa Justin och tog min hand och vi gick upp på hans rum.

Där uppe så drog jag av min tröja och mina mjukis, och där stog jag sen. I en röd bh och ett par boxer trosor, sexigt. Jag gick och la mig i sängen och myste in mig i täcket. Justin kom ut från badrummet i ett par baseboll shorts och bar överkropp. 6-pack, yummy.
Han kröp ner brevid mig och la armen om mig. ''jag vill att du ska veta hur mycket du betyder för mig, och hur mycket jag älskar dig. Jag vill leva hela mitt liv med dig, jag vill ha dina barn när vi blir äldre. Jag vill leva med dig föralltid. För jag älskar dig, så otroligt mycket. jag är din föralltid.'' viskade han, ''jag älskar dig med, otroligt mycket Justin, jag kan inte beskriva det. jag vill dela hela mitt liv med dig. det går inte en dag utan att jag tänker på våran framtid.'' sen somnade jag.



Jag låg och kollade på Miley medans hon låg där, och drog långa djupa andetag. Hon andades tungt, och såg så fridfull ut. Jag flyttade en hår slinga från hennes ansikte och la den bakom hennes öra. ''Ska du inte sova?'' viskade hon sakta medans hon smekte min hand som låg kvar på hennes kind. Hon krop närmre och la sitt huvud på mitt bröst. ''Jo, nu ska jag. Godnatt min älskade tjej'' sa jag och blundade.

''VAKNA JUSTIN! VI SKA ÅKA SNART!'' skrek mamma nere ifrån. ''Mm.'' mumlade jag och kisade med ögonen och kunde knappt hålla dom öppna. Miley var redan uppe och hade klätt på sig. Hon höll på att packa sin väska. ''Godmorgon sömntuta, som små snarkar..'' sa Miley och fnittrade och satte sig vid sängen. Hon lutade sig ner mot mitt ansikte och när hon nästan var 2 cm från mitt ansikte, så ställde hon sig upp igen. ''Dax att stiga upp.. Vi åkter snart till Cananda.'' sa hon och skrattade. ''Men.. men..'' sa jag och låtsades bli sur. ''Du kan få den sen. Stig upp nu.'' sa hon bestämt och drog med sin resväska och lämnade rummet.
Jag reste mig från sängen och sträckte på mig, drog på mig en slapp tröja som låg på fotöljen i mitt rum. Jag kollade ut, det var en solig dag. ''Nämen hej Ryan'' hörde jag mamma säga nere ifrån. Jag hörde hur Miley släppte väskan, och kom sen, nästan springandes in på mitt rum. ''FUCK MY LIFE. Detta skulle inte hända.'' sa hon och blev helt förtvivlad. ''Jag letar efter Miley.'' hörde jag han säg, ''Hon är där uppe hos Justin.. Du kan säkert smyga in.'' sa mamma och jag hörde sen hur Ryans fotsteg i trappan kom närmre. Han knackade på dörren, ''Justin? Miley?'' frågade han, ''Kom in'' sa jag medans Miley kom mot mig och tog min hand. ''Miley, där är du ju! Du bara stack igår!'' sa Ryan när han kom in i rummet. ''Jag letade överallt efter dig'' sa han och gick närmre henne. ''Du ringde ändå aldrig, så jag tror inte du brydde dig så mycket.. Eller?'' sa hon och han kollade med en förvånad blick. ''Jag hörde vad du gjorde igår..'' sa jag sen. ''Va?'' frågade han, ''Spela in Ryan.. Jag berättade att du kysste mig.'' sa Miley och gick ut ur rummet. ''Justin, det var inget stort.. Och det betydde ingenting! Jag lovar!'' sa Ryan och verkade mena det. ''Jaja.. Men om det händer en gång till, då jävlar Ryan, det ska du veta.'' sa jag och gick förbi honom och tog min väska. ''Eeey Justin.. Vart ska ni?'' sa Ryan, ''Hem till Canada.'' sa jag och gick ner för trappan.
Ryan lämnade huset och vi gick till bilen och lämnade väskorna. ''Men då syns vi i Canada sen då'' sa jag till Scooter som hoppade in i sin bil och körde iväg. ''Då åker vi'' sa Kenny och vi hoppade in i bilen.

På flygplatsen var det knappt nått folk och vi hoppade på planet. ''Påväg hem nudå.'' sa jag för mig själv och Miley tittade på mig. ''Där vi två en gång började, som vänner, blev ovänner. Och nu står vi här, tillsammans.'' sa hon och jag kramade om henne, ''Jag älskar dig, mest.'' viskade jag.

Is this real love? - Chapter 18 -

Jag blev nästan lite förskräckt. Men han kysste mig, och om jag ska vara ärlig, så var det en underbar känsla. Jag kysste honom tillbaka och reste mig sedan försiktigt. När jag hade ställt mig upp, så granskade han min kropp. ''Vad är det?'' sa jag sen och han tittade upp på mitt ansikte, ''Du är fin'' sa Ryan och kysste mig på halsen. ''Du Ryan.. Jag är lite trött, jag går och lägger mig'' sa jag som en ursäkt. ''Okej, jag kommer senare'' sa han och kollade dystert ner i bordet. Jag gav honom en snabb puss på munnen och gick sen in i sovrummet. Usch, jag fick rysningar av att kyssa honom. Inte för att jag inte tycker om honom, för jag tycker om honom, men inte på det sättet.
Jag kröp ner under täcket och försökte somna, men det gick inte. Efter en och en halv timme så kom Ryan och la sig. ''Är du fortfarande vaken?'' frågade han och såg häpen ut. ''Ser väl ut som det ja.'' sa jag och skrattade. Han la sig ner brevid mig och la armen om mig. ''Godnatt'' sa han. Efter en stund hörde jag djupa andningar, och då hade jag min chans att sticka. Även fast det kändes elakt, men jag kunde bara inte stanna kvar här. Jag har varit här, i en halv dag, och sticker redan, omg.
Jag reste mig sakta från sängen och ställde mig upp, och kollade på Ryan, jag kan ju inte bara sticka, jag får skriva en lapp eller nått.
Jag bestämde mig för att skriva en lapp, och detta skrev jag ''Ryan, jag kunde inte stanna.. Jag är ledsen. Men det kändes fel att du kysste mig.. Förlåt. Men vi är fortfarande vänner va? xx miley'', hoppas han tar detta bra nu.
Jag tog min väska, och stack ut från lägenheten och ringde till Alfredo. Han var den enda jag kune sova hos över natten. ''Alfredo?'' sa han sömnigt, ''Det är Miley, kan du hämta mig? Du vet var Ryan bor va?'' sa jag och försökte låta ledsen, ''Är du ledsen? Jag kommer så snabbt som det går!'' sa han och la på. Efter ungefär 15 minuter så stog han utanför.
''Hej'' sa jag när jag öppnade bildörren. ''Varför åker du ifrån honom?'' frågade Alfredo samtidigt som han körde ut från utfarten, ''Han kysste mig,'' sa jag och kollade ut från fönstret, ''Han gjorde vadå?!'' frågade han samtidigt som han tvär bromsade, ''Kysste mig'' sa jag kort, ''Snälla, säg inget till Justin.'' fortsatte jag sen, ''Jag lovar! Men, vart ska du sova nudå?'' frågade Alfredo och gäspade, ''Jag vet inte. Kan jag inte få sova hos dig, bara över natten? Så får jag försöka lösa deta med Justin imorgon'' sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken på mig, eftersom det alltid är jag som måste säg förlåt. ''Ja visst'' sa han och körde hem till sitt hus.




Jag var så orolig, tänk så hade nått hänt Miley, för Alfredo hade sagt att han skulle hämta henne från Ryans lägenhet. Och just nu var jag hemma hos Alfredo så jag och hon skulle kunna prata.
Jag gick runt och grunnade på vad jag skulle säg, när jag hörde hur bilen parkerade utanför. Jag hörde stegen upp för trappan, och hur nyckelen vreds om i nyckelhålet. Handtaget bökdes ner, och dörren öppnade sig, och in kom Alfredo och Miley. ''Justin?'' frågade Miley, samtidigt som hon gick mot mig med raska steg, 'Snälla slå mig inte' tänkte jag, men istället kastade hon sig runt halsen på mig. ''Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt!!! Jag älskar dig över hela mitt hjärta, och jag visste inte vad jag höll på med. Jag trodde kanske det skulle bli enklare om vi skulle tagit en paus, men det var rena mardrömmen att vara hos Ryan. FÖRLÅT MIG!'' sa hon medans hon började gråta. Jag kramade henne hårt och länge, ''Det är lugnt. Jag älskar dig med, mest i hela världen! Men varför var det en mardröm hos Ryan?'' frågade jag, ''Ååh, jag är jätte hungrig'' sa hon och gick mot köket, men jag tog tag i hennes arm, ''Miley?'' sa jag, men hon tittade bara ner i golvet.

Is this real love? - Chapter 17 -

1 månad senare

''Men ååh, lägg ner Justin.'' röt Miley medans hon gick iväg från mig på stranden, ''Vem är det som ska lägga ner här va?'' röt jag tillbaka och sprang ifatt henne. ''Men gå till dina andra tjejer då, om dem betyder så jävla mycket. Jag kan hitta en egen lägenhet här. Eller så flyger jag helt enkelt bara hem till Ohio igen. I don't wanna be just the next girl.''

http://28.media.tumblr.com/tumblr_lwbeioqXM71qjugvmo1_500.gif

''Vem sa att jag har andra tjejer? Den enda jag älskar är du'' sa jag och skulle precis lägga armarna om henne, när hon backade. ''Rör mig inte. Du är en lögnare Justin. Jag vill inte ha med dig att göra mer.'' sa hon och sprang iväg.



Jag blev så otroligt arg på honom.
Jag stack hem till Justins hus, och sprang upp på rummet,  drog fram min resväska och började slänga ner alla kläder, ''Ska du någonstans?'' jag vände mig om, och där stog Alfredo. ''Jag ska hem. Till Canada.'' sa jag snabbt och kort, ''Justin kommer bli förkrossad, han älskar dig. Varje kväll när vi sitter i soffan och kollar på tv, så berättar han alltid hur mycket han älskar dig'' sa Alfredo och kramade om mig. ''Han får fan visa den med då. Jag ringer Ryan och frågar om jag får bo hos honom, så får vi se sen om jag kommer tillbaka, när Justin har växt upp.'' sa jag och kollade ner i golvet och tog upp min telefon.
''Ryan?'' svarade han kort, ''Hej Ryan, det är Miley.'' sa jag, ''Hej du, hur är det?'' frågade han och jag kunde nästan se leéndet på hans läppar. ''Tänkte fråga om jag kan få bo hos dig.. Justin och jag kommer inte överrens. Så jag ska flyga tillbaka till Canada ikväll.. Tar första bästa planet.'' sa jag, ''Du får gärna bo hos mig... Men du behöver inte åka till Canada för det. Jag har flyttat till en lägenhet i L.A. Jag kan komma och hämta dig nu om du vill? För du är väl hemma hos Justin gissar jag?'' frågade han, ''Ja.. Jag ska bara packa ihop dem sista sakerna, jag kan messa dig sen!'' sa jag och la på snabbt, eftersom det hördes som Justin kom.

Jag slängde ner dem sista grejerna i väskan och sprang ner för trappan. Så klart, så stog hela crewet i vardagsrummet, och kollade väldigt skumt på mig, jag tog upp mobilen och messade Ryan. ''Ska du någonstans?'' frågade Justin och såg ledsen ut och tog min hand, ''Tänk för, ja, det ska jag. Jag menade det jag sa till dig.'' sa jag och ryckte handen från hans grepp. Jag sprang ut och såg nu att Ryan stog där ute. Jag slängde in väskan i baksätet och hoppade in i framsätet sen, och sen körde vi iväg.
''Tack för jag får bo hos dig.. Iallafall ett tag! Det betyder jätte mycket!'' sa jag och kollade på Ryan, han var rättså söt faktist. ''Det är lugnt du!'' sa han och drog en snabb blick på mig, men vände den snabbt mot vägen igen.

När vi kom fram till Ryans lägenhet så kollade jag upp, ''Bor du längst upp?'' frågade jag, och suckade samtidigt som jag hoppades på det. ''Yes'' sa han och log och gav mig min väska.
Vi gick in i byggnaden och gick in i hissen. När vi kom upp, så gick vi rakt fram till en dörr, och Ryan låste upp. Jag tappade verkligen hakan, för det var nog den finaste lägenheten jag sett någon gång, i hela mitt liv. ''Woow, det här är för bra för att vara sant. Ååååh, jag älskar takvåningar'' sa jag och log och gick runt i hela lägenheten.

På kvällen så satt vi i soffan och kollade på The Hangover part II. ''Har du någon filt jag kan låna?'' frågade jag sen, ''Det ligger en inne i sovrummet'' sa han och pekade mot dörren till sovrummet. Jag gick in där, och då slog en tanke mig, ''Ryan, vart ska jag sova?'', ''Antingen får du sova i soffan, eller så får du sova med mig'' sa han och skrattade, ''Jag kan sova med dig, bara jag får ett eget täcke'' svarade jag och kastade filten på honom. Han vände sig bak och så kastade jag en kudde på honom med, ''Du din'' sa han och sprang efter mig med kudden. Han kastade den på mig och samtidigt snubblade jag, och Ryan snubblade på mig, så han låg över mig och var ungefär 3 cm från mitt ansikte. Han tittade mig djupt in i ögonen...

Is this real love? - Chapter 15 -

''How could I be, so silly, so silly, so silly, so silly'' sjöng jag medans jag höll på att packa ihop mina saker. Vi hade spelat in videon helt klart nu, och det var dax för mig att åka hem. ''Vill du ha hjälp?'' frågade Justin och ställde sig i dörr hålet. ''Nja, jag är snart klar'' sa jag och log snabbt mot honom men kollade sen ner på väskan igen. Jag kände hur det brände bakom ögonlocken och att tårarna var påväg ut. Men nej, jag skulle inte gråta. Jag skulle inte visa honom hur sårbar jag var. ''Hur är det?'' frågade han, ''Det är bra'' svarade jag kort, rösten höll på att svika mig.
Jag gick in på toan och plockade ihop mina grejer i en necessär, och då kände jag att tårarna började rinna. Jag torkade bort en efter en, men dom bara fortsatte komma. Jag satte mig ner på golvet och tog händerna framför ansiktet. ''Är du säker på att allt är bra?'' sa Justin och satte sig brevid mig. Han la armen om mig och kramade mig hårt och länge. ''Justin, jag vill inte åka'' snyftade jag, ''Du behöver inte, inte om du inte vill'' sa han. ''Men mamma och pappa kommer aldrig gå med på det'' sa jag och kollade ner i golvet. ''Ska vi inte bara försöka hålla kontakten?'' frågade han sen. ''Jo, det är väl en bra idé.

-

Vi var på flyplatsen nu, och jag var påväg att lämna den jag älskar. ''Justin, jag klarar inte detta. Ohio är alldeles för långt bort. Jag vill inte. Jag vet att mamma och pappa har sålt huset här i L.A, men jag tänker inte flytta till Ohio. Jag vill bo kvar med dig'' sa jag och stannade. Jag tänkte inte gå ett enda steg närmre den där gaten.



''Du måste'' sa Justin och såg ledsen ut. Han försökte dra mig i handen för att jag skulle följa med, men jag gick inte med på det. ''Jag ringer mamma och säger att jag stannar'' sa jag och tog upp telefonen, men rätt som det var, så lyfte någon upp mig. ''KENNY, SLÄPP NER MIG'' skrek jag hysteriskt. ''Du måste åka'' sa Justin och bad Kenny ställa ner mig igen. ''Du vill inte ha mig här, eller hur? Du vill aldrig se mig igen. Fint. Ha ett bra liv då, Bieber.'' sa jag och tog min väska och sprang fram till damen så hon fick klicka av biljetten. Jag vände mig om och kollade på Justins håll, han stog där, med sorgsna ögon och kollade på mig. Han mimade på läpparna, 'I love you'. Jag kollade bort från honom och tårkade bort en tår. Sen steg jag på planet.





Jag följde henne med blicken till jag inte kunde se henne mer. Jag kände hur det brände bakom ögonlocken, och hur det rann en tår ner för kinden. Tjejen jag älskar åkte iväg. Och vi är mer eller mindre ovänner. Hon tror inte att jag vill se henne igen. Fuck this.
Jag kollade ut genom fönstret och såg hur planet lyfte. Jag tog upp mig mobil, och då fick jag ett sms av henne. ''När du kommer hem, kollade under din kudde. Det ligger en grej till dig där. Justin, jag älskar dig. xx Miley''. Jag stoppade undan mobilen, ''Vi sticker hem nu.'' sa jag kort och började gå ut från flygplatsen.
Nere vid bilen, så stog redan security, och mamma satt i bilen så jag kunde bara hoppade in. Jag satte mig bak hos henne. ''Hur gick det?'' frågade hon, ''Dåligt, hon tror att jag aldrig vill se henne igen. Men mamma, jag älskar henne'' sa jag och tårarna började rinna.
Bilresan hem kändes som den tog en timme. Men när vi väl var framme, rusade jag upp till mitt rum och fram till kudden. Där låg ett paket och ett brev, det stog såhär i brevet:


Käraste och finaste Justin.
Du ska veta att du betyder allt för mig, och jag hade aldrig klarat mig utan dig. Du är verkligen världens bästavän, och jag älskar dig, till döden skiljer oss åt.
Jag vet att jag har gjort många dumma saker medans jag har varit hos dig, och jag är ledsen för det. Men ändå, så har du alltid varit där för mig, och inte blivit arg på mig. Inte så länge iallafall.. Max en timme ;).
Men det är inte det som räknas, det som räknas är att du alltid finns där för mig. Och även fast allt det där hände i högstadiet, så älskar jag dig ändå. Jag älskade dig sen dagen vi träffades.
Jag är så glad att jag fick träffa dig igen. Och att vi kunde bygga upp våray förhållande på nytt.
Även fast vi bråkade osv, så vill jag att du ska veta att du betyder allt för mig, och du är en ängel.
Jag älskar dig Justin.
Du är mitt allt. Det som får mig att leva dagen, du är luften jag andas, du är mitt liv.
Jag är kär i dig Justin Drew Bieber.

xoxo Miley.

P.s, det ligger även en påse under din säng ;).



Jag började gråta när jag läste brevet. Det var så fint, och det kändes som hon menade det. Jag tog fram paketet och kände att det var något hårt däri. Jag öppnade det, och såg att det var ett in ramat foto på mig och henne.




Jag log när jag såg fotot.
Jag böjde mig ner och kollade under sängen, och där låg en påse, precis som det stog i brevet. Jag tog upp den och öppnade den. Där i låg det en nalle som det stog 'I love you' på magen, sen låg där ett foto till, ett pack med 50 plektrum, ett presentkort från Urban outfitters, ett presentkort på SUPRA, och ett paket med 7 kepsar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Hade hon köpt såhär mycket grejer till mig, för att visa att hon älskade mig? Jag skickade snabbt iväg ett sms, ''Varför gav du mig så mycket? Det var jätte fint, men var det inte lite väl för mycket? xoxo Justin''. ''Därför du förkänar det, du jobbar alltid så hårt. Du jag tyckte du skulle ha det! iloveu. xoxo Miley''


2 månader senare.


Jag och Miley hade inte setts på två månader. Jag tog upp mobilen för att ringa henne och såg att hon ringde mig istället. ''Hej det är Juuuuuuuuuuuuustin'' sa jag glatt, ''Oj, då måste jag ringt fel.'' sa Miley med en tillgjord röst. ''Vem söker du frun?'' spelade jag med, ''Justin Drew Bieber. Mitt namn är Miley'' sa hon och skrattade. ''Gud vad jag har saknat ditt skratt'' sa jag ocg log för mig själv, ''Har du inte saknat mig?'' frågade hon och lät häpen, ''KLART JAG HAR'' nästan skrek jag, ''Vänd dig om då'' sa hon och klickade mig. Jag vände mig om, och där stog hon, vacker som hon var. Jag rusade mot henne och kramade om henne. Lyfte upp henne i famnen och snurrade runt. ''Fan vad jag har saknat dina kramar Justin!'' sa hon och snyftade, ''Och jag har saknat dina!'' sa jag och skrattade och kysste henne. Hon slet sig loss och kollade häpet på mig, ''Gjorde jag fel?'' frågade jag försiktigt, ''Nej, men Selena?'' frågade hon, ''Jag och hon har ingenting tillsammans längre'' sa jag och log. Jag tog hennes hand och kramade om henne igen.

Det kändes rättså konstigt att träffa henne igen, även fast jag är lättad. ''Vad ska vi göra tycker du?'' frågade jag och log mot henne, ''Jag har åkt flygplan i 7 timmar, så jag vill gärna sova eller titta på tv eller något'' sa hon och fnissade. Vi gick upp på mitt rum, efter att Miley hade kramat mamma och alla andra. Hon slängde sig i sängen men satte sig snabbt upp igen. ''Du.. Jag kommer strax'' sa hon och snabbade sig ut från rummet.

Hon kom upp efter en halvtimme igen, med 5 feta väskor. ''Ska du bo här?'' frågade jag och skrattade, ''Alltså.. aa'' sa hon och släppte väskorna på golvet. ''Jag pratade med din mamma innan jag kom hit, och hon sa att det var okej.'' sa hon, ''Vad sa dina föräldrar?'' frågade jag häpet, ''Dom vet.. typ ingenting'' sa hon tyst och skrattade. Jag gav henne en blick, som om hon var galen.

Hon la sig under täcket och jag la mig brevid och kollade på tv. Efter en stund hörde jag djupa och tunga andningar. Jag slog en liten blick på henne, och såg att hon sov. Så söt.

Liar or Lover? del 2 - Is this real love? - Chapter 14 -

''Jag tror inte på dig.'' sa jag, ''Jag kan inte tro på dig. Det går inte Justin. Du är så jävla elak och falsk mot mig. Och jag orkar inte med att ha en kille som det.'' fortsatte jag, ''Du pekar ut fel och brister på mig, ingen är felfri'' skrek jag till sist. Justin kramade om mig och jag hörde honom snyfta, ''Du kanske inte tror på det, men det är sant.'' sa han. Jag ryckte mig loss från hans grepp och gick ut på balkongen. Klockan hade nu blivit halv 9. Solen sken rakt in i sovrummet.

-

''Justin, Selena är här nu'' skrek Pattie nereifrån. Jag vände mig om och kollade undrande på Justin och himlade med ögonen. ''Det är inte som du tror'' sa Justin och la handen på min axel. ''Nej, det är aldrig som jag tror'' sa jag och tog mitt block och gick iväg. Justin suckade och gick ner.





Selena formligen slängde sig i mina armar och kysste mig. ''Jag har saknat dig så mycket!'' sa hon och kramade mig igen. Precis då kom Miley ner. Hon låtsades som ingenting, ''Ah, du måste vara Miley. Justin pratade jätte mycket om dig!'' sa Selena och släppte taget om mig och gick till Miley. Miley log mot henne och dom gick iväg och pratade. ''Tror du det blir nya 'Tjej ligan'?'' frågade Scooter och blinkade mot mig. ''Njae, eller. Jag vet inte.'' sa jag och suckade.
''Selena, skulle vi gå till stranden nudå?'' frågade jag efter att dom hade snackat och tagit bilder. ''Ja.. Vill du följa med Miley?'' vände sig Selena om mot Miley igen och log. ''Visst. Om ingen har emot det..'' sa Miley och kikade på mig, ''Absolut inte!'' sa Selena och tog hennes hand och så gick dom ut. ''Detta kommer bli en lång dag.

Vi gick vid en sjö, och då kom det massor med paparazzis. Miley gick bakom mig och Selena. Jag och Selena gick hand i hand, men jag kollade bak på Miley och tyckte synd om henne att den enda hon kunde gå med, var hennes mobil, ''Kom här'' sa jag och räckte henne min hand. Hon kollade osäkert på den först, men tog den sen. Miley gick fortfarande och smsade, och jag blev väldigt nyfiken på med vem.




''Vem smsar du med?'' frågade jag sen, ''Ingen särskild'' sa hon och fake log och la ner mobilen. Hon släppte mig hand och gick iväg och tog upp mobilen mot örat. Jag hörde henne säg typ, 'Men det är lugnt, vi kan ses snart. Puss' eller nått sånt. Hon kom tillbaka och log igen, ''Ska vi fortsätta då?''

-


När vi kom hem så gick både Selena och Miley upp på mitt rum. Och jag stannade kvar där nere. Antog att dom ville sitta och snacka lite själva.





''Justin är såååå snygg'' sa Selena och skrattade. ''Visst är han. Önskade han var min'', sa jag och suckade medans jag tog ner håret från knuten jag hade uppsatt. ''Han har sagt att han önskade att du var hans med. Han tycker om dig, väldigt mycket Miley!'' sa Selena menande. ''Hur ska jag kunna tro på det? Så många gånger som han har sårat mig?'' frågade jag henne.

Jag och Selena träffades första gången idag, och är redan som syskon, som bästavänner. ''Du är så sjukt underbar, Selena. Du är som en syster för mig!'' sa jag sen och kramade henne. ''Aww. Du med Miley!'' sa hon och log. Jag la mig i sängen och kollade upp i taket. ''Ska vi ta några foton?'' frågade hon sen, ''Ja'' sa jag och log stort.
Vi tog ett par bilder, men det var bara några som blev bra. En la vi upp på twitter.



Under bilden på TwitPic skrev jag som text, ''Bestie, @SelenaGomez <3.''

Vi fortsatte dagen med att sitta vid datorn och göra silly videor och sånt. ''Mja, det kanske är lite dax för mig att gå ner till Justin och prata lite. Det var ju egentligen därför jag är här'' sa hon och skrattade. ''Gör så. Men säg till innan du åker, jag vill säga hejdå'' sa jag och log. Hon lämnade rummet och jag tog fram kameran, och kopplade in den i datan.
Jag la upp en bild till på TwitPic, och under den skrev jag, ''Liar or Lover?''


Liar or Lover? del 1 - Is this real love? - Chapter 14 -

Jag låg och kollade på Miley medans hon sov. Hon var så vacker.
Jag kollade på min mobil efter en stund, och såg att jag hade fått ett sms från Selena. Jag kollade i det, ''Justin, jag saknar dig. Skulle vi inte kunna försöka, vara tillsammans igen? Jag vet att du säkert inte vill. Men.. Om vi skulle kunna försöka?'', shit. Det säger hon nu. Jag log av tanken av att hon saknade mig, för jag saknade henne med. ''Alltså, jag vet inte Selena. Jag har Miley nu. Och jag tycker om henne jätte mycket'' skickade jag iväg. ''Men, du älskar mig?'' skickade hon tillbaka. Och när jag tänkte efter, så var det faktist sant. ''Kan du ses nu, eller är du i Texas?'', ''Nix, jag är i LA. Vilket hotell bor du på?'' frågade hon sen, ''Jag är ju hemma i huset. '' svarade jag kort, ''Okej, jag bor på Wilsons. Kan vi ses imorgon?'' frågade hon sen, ''Ja, det ska nog gå'' svarade jag och låste sen mobilen.




''Men nej Scooter. Jag älskar inte henne. Hon betyder inget. Hon är bara en bra skådespelare.''
hörde jag Justin halvviska till Scooter. Jag kollade på klockan, den visade halv 8 på morgonen. Jag tog på mig en morgonrock och smög fram till dörren. ''Är du helt säker?'' frågade Scooter, ''Jag är helt säker. Miley betyder ingenting. Hon är bara här för att spela in videon. Sen åker hon hem. Vi behöver inte oroa oss längre.'' sa Justin och han såg ut att mena det. Själv stog jag med tårarna i ögonen och och halvgapade. Scooter hostade till och nickade bort mot mig, Justin vände sig om och såg halvt förskräckt ut. Jag sprang in på rummet och låste dörren. ''Miley öppna'' skrek han och bankade på dörren. ''Är du helt säker att du inte älskar henne?'' frågade Scooter nonchalant och suckade medans han gick ut ur rummet. ''Miley?'' ropade han samtidigt som han bankade på dörren igen. Jag hörde hur han gled ner för dörren. Jag tog fram min mobil och skrev till honom. ''Varför bryr du dig? Jag betyder ju inget ändå?'', ''Det är klart att du betyder för mig. Du betyder allt för mig!'' sa han så jag knappt kunde höra det igenom dörren. ''Varför sa du då att jag betydde ingenting, och att det skulle bli skönt att bli av med mig?'' sa jag sen med gråten i halsen. ''Scooter ville inte att du skulle vara med i videon. Men jag ville det. Så, aa.'' sa han sen. ''Pfftt,'' suckade jag. Jag låste upp dörren för att gå ut från rummet men Justin tog tag i armen på mig, ''Du tror mig inte?'' suckade han, ''Nej. Det gör jag inte.'' sa jag och kände en tår rinna ner från ögat. ''Men det är iallafall sant.'', ''Men du tycker ju inte om mig?'' sa jag sen och kollade ner i golvet, för jag kunde inte titta på honom. Han tog sina händer om mina kinder och lyfte huvudet så jag var tvungen att titta på honom. ''Nej, jag tycker inte om dig. Jag älskar dig.''




del 2 kommer senare ikväll :).

Is this real love? - Chapter 13 -

Jag vaknade klockan 5 på morgonen av att jag inte kunde sova. Jag hade inte sovit bra på flera nätter kändes det som. Jag vände mig om och möttes av Justins ansikte. Han var så söt när han sov. Jag satte mig upp på sängen och precis när jag skulle kliva upp, så kände jag en hand om min handled. ''Vart ska du?'' frågade Justin sömnigt med oroligt, ''På toa, och sen sätta mig vid tv:n. Kan inte sova mer'' sa jag och ryckte loss armen från Justin. Jag gick in på toan och kollade mig i spegelen. Blåtiran hade försvunnit och det var bara en liten sårskorpa kvar på läppen. Jag satte mig på toa och gjorde det jag skulle, tvättade sedan händerna och gick ut från badrummet. Precis när jag steg ut från badrummet, så blev jag tryckt till väggen. ''Hej snygging'' sa Justin och tog sin hand på min kind. Jag blev helt stel, för jag visste att vi inte kunde hålla på såhär. Precis när Justin skulle kyssa mig vände jag bort huvudet, ''Vi kan inte hålla på såhär Justin.'' sa jag sen och gick mot soffan när han hade lossat greppet. ''Vad menar du?'' sa han och satte sig brevid mig. ''Vi kan inte vara tillsammans. Jag är bara här för att spela in den videon, som vi föresten ska spela in idag och imorgon. Sen är det slut. Sen behöver du inte dras med mig längre. För jag vet att du inte vill ha mig här. Jag har bara förstört för dig hela tiden.'' sa jag ochkände hur det började brännas under ögonlocken. ''Du har rätt.. Du har bara förstört för mig. Du har bara varit ivägen hela tiden. Det ska bli skönt att du åker. Du har bara varit en äcklig börda.'' sa han surt och gick iväg till badrummet. Jag visste att allt han sa var sant. Han tyckte inte om mig, och jag var bara ivägen. Även fast jag visste allt det, så började jag gråta. Det rann floder ner för kinderna.

-

Jag vaknade till med ett ryck och tittade upp. Jag hade somnat på soffan. Tv:n var igång och allt. Jag sträckte mig efter kontrollen till tv:n och såg att det låg en lapp på. Det stog såhär: ''Jag är ledsen att jag behandlade dig sådär imorse. Jag menade inget av det. Jag hörde hur du började gråta och jag kände mig så dum. Jag visste att du skulle bli ännu argare om jag hade kommit tillbaka och sagt förlåt. Men jag ville att du skulle veta att jag är jätte ledsen för det jag sa!Och...jagälskardig. / din Justin.'' Jag kollade extra på det som han hade strykit över, jag blev helt tårögd. Jag gick in till sovrummet och kröp ner brevid Justin. Jag låg och kollade på honom en god stund innan han öppnade ögonen. Jag såg att han hade gråtit, för det var rött runt dom. ''Varför har du gråtit?'' viskade jag och smekte hans kind. ''För jag är ett svin. Jag förstår inte ens varför du är kvar. Jag är ju bara elak hela tiden.'' viskade han med morgonröst. Den rösten fick hela mig att rysa. ''Det är lugnt Justin. Du vet, jag älskar dig med!'' viskade jag och tryckte mina läppar mot hans.



Miley steg upp från sängen och drog på sig ett linne och ett par jeans, och lämnade sen rummet. Efter fem minuter hörde jag pianot spela. Jag drog på mig ett par jeans och en t-shirt och gick ner. Jag kikade på henne när hon satt vid pianot.







-



Vi var vid inspelnings stället nu och skulle spela in första scenen. Det var väldigt soligt ute och Miley hade en klänning på sig. Mark och Mariah fixade en sak med hennes klänning och sen var hon klar.



''Miley, det ska ju vara vinter, eftersom låten heter Mistletoe.. Så, om du har en vinterjacka med på dig?'' ropade Scooter och kollade på henne. ''Men det är jätte varmt.'' sa hon surt. ''Du måste!'' sa han och skrattade. Miley fick en jacka att ta på sig och sen började vi spela in.

Allt gick som det skulle och vi var klara vid halv nio på kvällen. ''Nu vill jag hem'' sa Miley samtidigt som hon gäspade, när hon kom ut från omklädningsrummet på en buss som fanns där. Jag nickade ''Det ska bli min vackra'' sa jag och log och tog henne i handen. Hon kollade på våra händer och flätade ihop våra fingrar och kollade sen på mig och log stort och skrattade sen till lite.
Vi hoppade in i bilen som skulle ta oss tillbaka till huset. Inne i bilen så la Miley sitt huvud på mig axel och jag la min arm om henne och la mitt huvud på hennes huvud.

När vi kom fram så hade Miley somnat, så jag bar in henne och bar upp henne till sängen, la henne där och då kikade hon upp. ''Sov du inte?'' frågade jag och kollade på henne med ett höjt ögonbryn. ''Nej, jag ville bara att du skulle bära upp mig'' sa hon och blinkade. Jag la mig hos henne och kollade på henne. Sen la jag mitt huvud på hennes bröst, och kunde höra hennes hjärta dunka. ''baby I hear melodies when your heart beats.'' sjöng jag och kollade henne rakt in i ögonen, och kysste henne.


Is this real love? - Chapter 12 -

Jag hade ringt Miley hela kvällen igår, och hela morgonen. Men hon klickade mig bara. Jag kan inte fatta att det blev såhär. ''Justin, du får iallafall komma upp och äta lite. Vi ska leta efter henne idag igen!'' kom mamma och sa samtidigt som hon satte sig på min sängkant. ''Jag fattar bara inte varför'' sa jag och kollade ut genom fönstret, och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, ''Fattar inte vadå, Justin?'' sa mamma och tog min hand, ''Att du aldrig sa nått. Du visste hela tiden. Att det var den Miley som jag gick i samma klass som, vi som var barndoms vänner. Varför sa du inget?'' sa jag och mamma suckade. ''För jag trodde aldrig att du skulle känna igen henne, och om du aldrig hade känt igen henne, så hade detta aldrig hänt.'' sa mamma och suckade. Jag fnös åt henne och kollade ut genom fönstret igen. ''Hörni, ni kanske borde kolla ut genom balkongen?'' ropade Kenny från trappan.
Jag flög upp ur sängen och drog på mig ett par mjukis byxor och en slö och pösig tröja. Jag gick till balkongen och kollade ut, och där satt Miley. Jag stog först och kollade på henne, för hon såg förändrad ut. Nått med ansiktet. Jag sprang ner sen och ut på uteplatsen. Hon vände snabbt huvudet och kollade på mig och ställde sig upp. Jag öppnade mina armar och omfamnade henne. ''Förlåt mig Justin, snälla förlåt mig'' viskade hon. Jag satte händerna på hennes kinder och granskade hennes ansikte, ''Vem har slagit dig?'' frågade jag och torkade bort hennes tårar.



''Vem tror du? Vem är den som vill förstöra mitt liv, och göra det till ett helvete?'' frågade hon och vände sig om och kollade bort från mig. ''Mike.'' sa jag kort.
Jag kollade på Mileys arm, och skjortan var trasig, ''Vad har du gjort med skjortan?'' frågade jag och var precis påväg att ta hennes arm när hon ryckte undan den. ''Inget'' svarade hon kort och tog sin arm om den. ''Låt mig se den'' sa jag och tog tag i hennes arm försigtigt. Hon tittade sorgset på den och kollade sen upp på mig igen med tårfyllda ögon. Jag drog försiktigt upp skjort ärmen på henne och såg 5-8 blodiga och röda ärr på hennes arm. Jag kollde upp på henne, ''Var det...'' mer hann jag inte säg innan hon nickade. ''Stick aldrig iväg såhär igen. Jag kommer inte såra dig igen. Jag är så jävla ledsen att jag gjorde det, då för några år sen. Jag är så jävla ledsen. Jag vet att det är oförlåtligt, men jag är inte sån längre. Jag ångrar allt jag gjorde'' sa jag och kände att det rann en tår ner för kinden, ''Justin, jag förlåter dig. Så snälla gråt inte!'' sa hon samtidigt som hon kramade om mig.



Jag drog in Justins doft och njöt av hans varma famn.
''Var är mamma och pappa? Och Noah?!'' frågade jag sen när vi hade kommit hem. ''Dom har åkt iväg. Till din mormor och morfar'' sa Justin mjukt, ''Men dom bor ju ändan i Ohio?'' sa jag frågande, ''Dom ville komma härifrån. Jag skulle meddela dom när du hade kommit tillbaka hit, så skulle dom hämta dig.'' det sista sa Justin väldigt tyst. ''Hämta mig? Jag kommer inte åka härifrån.'' sa jag bestämt. ''Men...'' började Justin innan jag 'shhh:ade' honom.
Vi gick in i huset och Pattie kom halvspringandes till mig. ''Men lilla hjärtat, du ser förskräcklig ut'' stannade hon upp och sa, efter henne kom Scooter springandes, ''Lite makeup på det där så är du som ny igen gumman. Skönt att du är tillbaka!'' sa han och kramade om mig hastigt. ''Förresten, inspelningen ska vara imorron. Tror du svullnaden går har gått ner tills dess?'' frågade han och blinkade. ''Om jag kan få lite is på den, så aa'' sa jag och skrattade.
Justin gick och hämtade en ispåse och jag gick upp på hans rum. Jag la mig i hans säng och kände hans mobil vibrera. Jag tog fram den och kollade på skrämen. ''Selena ringer'' ropade jag till honom, ''Svara då'' ropade han tillbaka, ''Men..'' sa jag innan jag drog på svara, ''Justins telefon'' svarade jag försiktigt, ''Vem är det här?'' frågade Selena och skrattade lite, ''M-M-M-Miley..'' stammade jag, ''Åååh, hej Miley! Justin har pratat så mycket om dig. Jag undrade bara om jag kunde få prata med honom.. Det har kinda hänt en sak, som han borde få veta.'' sa hon, ''Okej, jag ska hämta honom, vänta lite.'' sa jag. ''JUSTIN, SELENA VILL PRATA MED DIG'' ropade jag, ''AA, JAG KOMMER NUDÅ.'' ropade han tillbaka. Och efter bara en liten stund kom han med en ispåse till mig, och en kopp med varm choklad.


-



''Men Selena du förstår inte. Jag har inte tid.'' sa Justin och gick runt från fönster till fönster, fram och tillbaka hela tiden. Han hade säkert pratat med Selena i en timme nu, och sagt ungefär samma saker hela tiden. ''Så du tycker det är bäst om vi gör slut? Men fine.. Då säger vi så. Ha ett bra liv.'' skrek Justin och kastade mobilen ut från balkongen sen. Han gick in och satte sig på sängkanten. ''Vad hände precis?'' frågade han och drog händerna genom håret. ''Jag tror att du och Selena precis gjorde slut.'' sa jag försiktigt och kröp fram till Justin. Han la armen om mig. ''Du klarar det här Justin, du är stark!''.






Förlåt förlåt förlåt att jag inte har skrivit på åratal. klämde ihop ett kapitel idag. Har inte haft tid.

Nu ska jag duscha och sen ska jag fortsätta plugga.

puss

Is this real love? - Chapter 11 -



Jag vaknade upp hos Justin idag igen. Det kändes så skumt. Härom dagen kände vi knappt varann och nu sover jag över hos honom. Jag bestämde mig för att inte tänka på det mer och vände mig istället om, och möttes av Justins sovande ansikte. Jag ryggade tillbaka lite, eftersom jag inte vill ligga överdrivet nära honom. Jag tog upp mobilen för att kolla klockan, den var halv 7 på morgonen. Jag såg sen att jag hade fått ett sms, från Mike. ''Hur går det att sova sötnos? Kollar på dig varje natt.'' hela jag började skaka. Jag fomligen sprang in på toan och låste dörren. Sen sjönk jag ner på golvet och började stor gråta. ''Varför, varför händer detta mig?!'' viskade jag för mig själv. Efter att jag suttit där inne en stund och gråtit, så började det banka på dörren. Jag vågade inte öppna om det skulle ha varit Mike. ''Miley öppna, var inte fånig!'' hörde jag Justin säg, jag svarade inte. ''MILEY'' skrek han och bankade på dörren, ännu hårdare än dom förra slagen.
Jag kröp in i duschen och startade vattnet. Brydde mig inte om att ta av mig kläderna, utan jag bara satt där i duschen, i blöta kläder. Jag vred vattnet till det kallaste, och fyfan vad kallt det var. ''FAAAAAAN'' formligen vrålade jag ut, och då började Justin banka på dörren igen.

-

Jag vaknade av att jag låg i sängen, invirad i en handduk. ''Miley? Är du vaken nu?'' frågade Justin och höll i min hand. ''Nej, jag sover ser du väl?'' svarade jag bitchigt och Justin kollade undrande på mig. ''Ironi?!'' frågade jag och blinkade mot honom. Han andades ut några gånger, och la sig ner i sängen. ''Jag och Selena bråkar'' sa han sen helt plötsligt. ''Va? Varför det?'' frågade jag när jag ställde mig upp från sängen och tog av mig handduken och höll på att byta om, ''Titta bort'' sa jag och skrattade, ''Jag ska kolla bort'' sa han och skrattade, ''Och jag vet inte varför vi bråkar. Hon tycker att jag hänger för mycket med dig'' sa han och suckade. Min värld stannade upp. Jag tittade rakt fram i väggen. Det var faktist sant, jag och Justin hängde alldelsen för mycket. ''Det är sant.'' sa jag kort, ''Vad menar du?'' frågade Justin och jag hörde hur han reste sig från sängen, ''Jag sa ju att du inte fick kolla?!'' sa jag och försökte få han att glömma det jag precis sa, ''Du har bh och mjukis byxor på dig nu, det är inte så farligt'' sa han och skrattade till lite, ''Men vad menar du med 'Det är sant'?'' fortsatte han sen och ställde sig framför mig. Mina ögon tårfylldes. ''Du är som en räddare i nöden för mig. Du finns alltid för mig. Men hur är det egentligen med Selena? Hur många gånger under dessa dagarna när vi har umgåts har du faktist ringt till henne?'' frågade jag honom och blev lite irriterad. Justin svarade inte. ''Tänk på det du. Jag förstår varför hon är arg'' sa jag surt och gick ut ur rummet. ''Vad är det med dig?'' frågade Justin kaxigt, men jag bestämde mig för att inte svara.

Nere i köket stog Pattie och bakade, ''Godmorgon'' sa jag när jag kom ner, ''Godmorgon du, inte tagit fler duschar?'' sa hon och blinkade, ''Bla bla bla..'' sa jag och skrattade. Jag hörde hur Justin klampade ner för trappan, och när jag gick förbi honom slog han i sin axel i min, ''Aj?'' sa jag surt och gick sen upp igen. Jag orkade verkligen inte med det här.
Jag gick in på Justins rum igen och kröp ner under täcket. ''Du ska väl inte ligga där hela dan?'' sa Justin surt sen när han kom tillbaka upp på rummet. ''Nej, vi ska spela in videon idag, remember?'' sa jag och log nochalant, han himlade bara med ögonen, ''Förresten, så har dom ändrat, vi ska spela in den till helgen istället, så du får sova här tills dess.'' sa han sen. ''Miley, du har besök!'' ropade Pattie sen från nedanvåningen, ''Justin, kan du följa med ner? Jag menar, om det typ är Mike.'' sa jag och darrade på rösten, ''Jaja.'' sa han och gick framför mig. Jag gick ifatt honom och tog tag i hans hand. Han kollade på mig, och sen på mina läppar. Han gick upp ett trappsteg och kollade mig djupt in i ögonen. Han kom närmare med sig ansikte, och tog upp din hand på min kind och smekte den, och innan jag ens hann säga nått, så tryckte han sitt ansikte mot mitt. Där stog vi i trappan, väl medvetna om att det fanns andra som kunde se oss. Jag knuffade bort Justin och kollade chockat på honom, och han gjorde detsamma mot mig. Jag snabbade mig ner från trappan och gjorde en 'kom nu' gest till Justin. Han gick bakom mig och vi gick fram till dörren. Där stog Kenny och Mike. ''Den här killen säger att han är din kille, är det så?'' frågade Kenny och höjde ögonbrynet, ''Klart..'' mer hann jag inte säg innan Mike var framme och kysste mig, ''Försvinn din helvetes äckliga svin. Jag vill inte ha dig här. Skaffa ett liv. Jävla manshora.'' skrek jag till Mike och sprang upp.



Jag förstog inte att jag gjorde det. Jag kysste Miley. Det var fel, så otroligt fel. Nu kommer det ju bli ännu värre mellan mig och Selena, och så kanske vi aldrig blir vänner igen. Jag blev så otroligt besviken på mig själv. Jag gick upp på mitt rum efter att Kenny hade skickat iväg Mike. Jag blev så innerligt arg när han kysste henne, för hon såg ut att njuta av det.
Jag gick upp till mitt rum, och till förvåning så satt inte Miley där. Jag satte mig på säng kanten och la huvudet i händerna. Jag tittade upp efter en stund, och kollade runt i rummet, med en ledsen och besviken blick. Jag kollade mot dörren, där Miley nu steg in. Jag kollade ledsamt på henne.



''Vad har hänt?'' frågade hon, men jag var hlet stum. Jag suckade bara. ''Hallå?'' sa hon, sen suckade hon med. ''Ja, skyll inte på mig. Det var inte jag som kysste dig. Jag tog din hand för jag var rädd. Inte för att vara elak. Så skyll det inte på mig'' sa hon sen irriterat, ''Jag har inte skyllt nått på dig? Så lägg ner. Väx upp istället Miley.'' sa jag högt, ''Du är fan inte klok. Vem fan är det som ska växa upp här egentligen?! Går runt och flirtar med andra tjejer medans du är tillsammans med Selena. Fyfan. Fattar inte ens att hon vill ha dig'' sa hon sen, och denna gången hörde man på hennes röst att hon var påväg att bryta ihop. Hon gick bort till sin väska och plockade fram sin plånbok, ''Vad gör du?'' frågade jag, hon sa inget. Hon tog fram ett foto, slängde plånboken på golvet och sprang ner, och där satt jag frågandes i sängen.



Jag sprang ner till fotona på Justin när han var liten, och höll mitt foto i handen. Jag kollade igenom alla fotona, och det var pojken som var på mitt kort. Det var han. Det kunde inte vara någon annan.
Jag blev helt förkrossad, det Justin hade gjort mot mig på 6-8. Tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag sprang upp till Justins rum igen, och såg att Justin inte var där längre. Jag drog fram min väska och slängde ner alla mina grejer där i. Jag la ner plånboken och sprang sen ner, ''Vart ska du?'' hörde jag Justin ropa från badrummet. Jag sprang ut i hallen och drog på mig mina skor och sprang ut. ''MILEY'' hörde jag Justin vråla från balkongen.
Jag sprang iväg så jag inte kunde se huset längre, och sen började jag gå. Jag gick ut på ett fält och nynnade på en låt, och tänkte på allt som hade hänt nu. Jag började gråta igen.
Jag letade efter kortet i fickan, men kunde inte hitta det. Jag hade tappat det hemma hos Justin.



Jag fick panik när jag såg att Miley sprang ut, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag gick bort från balkongen och in på mitt rum igen. Jag såg att det låg ett kort på golvet. Jag plockade upp det, och såg två barn.



Det ena var jag och det andra var.... Miley? Jag försökte tänka tillbaka till när jag gick i 6-8, och dagis. Dagis kommer jag inte ihåg en enda minut av, men högstadiet. Jag visste nu vart jag kände igen Miley. Hon var tönten på skolan, som alla mobbade, som jag mobbade. Men som jag egentligen tyckte om i hemlighet.
Jag kallade henne massa saker. Jag var ett svin.





Sådääääääääär. Lite förvirrande ? :').
Det kommer klarna upp snart :).


Is this real love? - Chapter 10 -



På morgonen när jag vaknade kände jag mig konstig. Och jag kände inte igen mig heller, var va jag egentligen? Sen kom Justin in, ''Jasså du är vaken nu?'' sa han och log och satte sig på  sängkanten. ''Dina föräldrar och din lillebror är här. Jag berättade vad som hade hänt igår. Dom hade varit iväg hos nån, kommer inte ihåg vad dom hette, men det kan ju kvitta. Dom är här, och oskadda'' sa Justin sen och log. ''Justin!'' ropade jag precis när han var på väg ut genom dörren, ''Ja?'' sa han och log sådär mjukt, ''Kom hit'' sa jag, han kom och satte sig på sängkanten igen, ''Justin, jag är så glad att jag har dig! Du är verkligen, annorlunda. När man läser om dig i tidningar och sånt, så verkar du vara bortskämd,'' sa jag och skrattade, ''Men, du är helt annorlunda. Du är snäll, och gullig, hjälpsam. Ja, jag kan rösa över dig med komplimanger. Jag vill bara att du ska veta att du betyder jätte mycket för mig. Och, du är min bästavän!'' fortsatte jag sen. Han kramade om mig, och viskade i mitt öra, ''Miley, du är annorlunda du med! Du är perfekt, för mig!'' sa han och kramade mig hårt. Sen lämnade han rummet.
Jag gick runt i rummet, kollade i garderoben, och insåg ganska snabbt att det var Justins rum. När jag kollade på väggarna var dom täckta med hockey spelare, fotbolls spelare, andra artister, och även bilder på han själv. Haha. Jag skickade iväg ett sms till Justin, ''Kan du komma upp igen? Måste fråga en sak :p. xx'' skrev jag lite snabbt. ''Är påväg ;). x'' skrev han tillbaka och rätt som det var, så stog han i dörr öppningen. ''Jo, jag undrar bara om jag kan få låna kläder? Och om jag skulle kunna få låna duschen'' sa jag och log, ''Klart du kan, men dom kanske är lite stora'' sa Justin och gick till sin garderob och plockade fram ett par mjukisbyxor och en stor pösig tröja. ''Tror du detta blir bra?'' frågade han och höll upp kläderna, ''Det blir jätte bra! Tack!'' sa jag och tog kläderna och gick in i badrummet, precis brevid hans sovrum. ''Du kommer ner sen va? Dina föräldrar vill prata med dig'' sa han plötsligt och såg lite bekymrad ut. ''Ja, jag kommer ner sen när jag har duschat'' sa jag lugnt och gick in i badrummet igen.
Jag kollade mig själv i spegelen, fyfan vad jag såg ut. Jag drog händerna genom håret, och tog sedan av mig kläderna. Jag steg in i duschen och startade den. Vattnet rann ner för min kropp och jag tvättade mig och shamponerade håret.
Jag steg ur duschen och började torka mig. Svepte in håret i en handduk och drog på mig dom pösiga kläderna jag fick låna av Justin. Jag tog av handduken från håret och hängde upp den. Jag öppnade sen toa dörren och gick in på Justins rum igen för att ta min mobil.
Påvägen ner från ovanvåningen hörde jag mamma prata, ''Nej, jag kan inte tillåta det. Förlåt både Justin och Pattie. Men jag vill att min dotter ska vara säker'', Vafan?

''Nu är jag klar'' sa jag när jag kom ner, och låtsades som jag inte hörde vad mamma hade sagt. Jag gick och satte mig brevid Justin och frågade om jag fick låna hans mobil, ''Justin sa att ni ville prata med mig'' sa jag glatt sen, och såg hur det blev svårare och svårare för mamma, ''Jo, jag, pappa och Pattie, och Scooter har pratat om det här med musik videon,'' sa hon och jag nickade, ''Och vi tänkte liksom, att det kanske vore bättre om du hoppar över den. För vi vill ju inte att det ska hända nått dumt,'' fortsatte hon, och då kokade jag över, ''Vafan sitter du och säger, 'Ja, det kanske hade varit bättre om du inte var med i musik videon'. Vad i helvete. Vafan tror du jag har suttit och väntat på dessa dagarna, jag har väntat på att dagen ska komma, då vi ska börja och spela in. Det är i fucking morgon mamma. Du krossar alltid mina drömmar, och stöttar mig aldrig. Det enda du ville ha ut från detta med den photoshooten och det, var att förstöra för mig, igen. Fyfan för dig. Jag hatar dig, ditt jävla kräk.'' skrek jag och sprang ut i hallen. Drog snabbt på mig mina skor och sprang ut, långt iväg.



Jag hade aldrig sett Miley så arg nån gång. Jag ställde mig upp från soffan och sprang ut i hallen, drog på mina skro och tog mina bil nycklar. Jag sprang ut till bilen och körde iväg. Efter att ha kört en stund, så såg jag en tjej sitta lite längre iväg. Jag körde fram till henne, och såg att det var Miley. Jag hoppade ut ur bilen och sprang mot henne, ''Miley'' ropade jag, och hon tittade upp. Hon ställde sig upp och sprang till mig. ''Spring aldrig iväg såhär igen! Fattar du inte hur rädd jag blir?'' sa jag och kramade henne hårt. ''Jag är ledsen. Men, mamma gör alltig såhär när jag är påväg att lyckas. Alltid'' sa hon och snyftade till. Vi stog där och kramades en lång stund när mamma och Miley mamma kom körandes, ''Vad har det tatt åt dig Miley? Är du helt från vettet?'' kom Miley mamma Carin, och sa. ''Frågan är egentligen, vad det är med dig? Att vara en dålig mamma. Att göra så jag misslyckas, för att du misslyckades när du var barn? Är det verkligen så illa att se sitt egna barn lyckas? Är det de?'' frågade Miley. ''Du förstår ju inte gumman. Jag vill ju inte att du ska bli skadad'', ''Mamma, jag kommer vara på en plats, med MASSOR av livvakter.'' sa Miley surt.

Hon hoppade in i min bil, och vinkade på mig, så att jag skulle komma. Samtidigt som jag började gå mot bilen, så fick jag ett sms av Selena, ''Justin, vem är den här 'Miley Miller' tjejen? Är det hon som ska vara med i din video? Jag tycker nog ni umgås lite väl mycket. Du ringer aldrig mig längre, eller nånting. Tycker du inte om mig längre? ;( xx.'' AAAA, varför var hon tvungen. ''Selena, jag älskar dig! Bara det, det är mycket som händer nu. Vi pratar med sen! xx'' skickade jag iväg lite snabbt.
Jag gick och satte mig i bilen och kollade på Miley. ''Hur är det?'' frågade jag, ''Dåligt.'' svarade hon. Jag tog hennes hand och flätade in våra fingrar. ''Det kommer bli bra!'' sa jag sen och kramade om henne. ''Kan vi åka en sväng? Vill rensa tankarna lite'' frågade hon sen och släppte mig hand. ''Ja visst!'' sa jag och startade bilen.
Vi körde en lång runda tills Miley sa till, ''Jag vill att vi går ut där'' sa hon och pekade, ''På den där bryggan!'' fortsatte hon sen. Jag parkerade bilen och vi gick ut ur bilen och begav oss till bryggan.
Vi satt på bryggan och kollade på solnedgången tillsammans. ''Justin,'', ''Ja?'' svarade jag, ''Du är.. Fin,'' sa hon sen. Jag blev helt stum. Och glad. Men jag visste inte riktigt vad jag skulle säg. ''Du är med fin!'' svarade jag och log. ''Men..'' fortsatte hon sen, och jag kollade på henne, ''Vi kommer aldrig bli något. Du har Selena. Och ja.. Vad tror du kommer hända sen?'' frågade hon och kollade ner i vattnet, ''Vi lever i nuet. Vi behöver inte bekymra oss om framtiden.'' sa jag och la armen om henne.

Is this real love? - Chapter 9 -



Jag vaknade på morgonen av att mobilen vibrerade. Jag tog den och kollade på den. Det stog 'Mike' på den. Jag klickade honom. Jag såg även att han hade skickat massor med sms. 'Vem var du ute med igår?', 'Varför svarar du inte på sms eller när jag ringer?' och jag bara skrattade. Jag gick in på kontakter och raderade hans nummer. Jag orkade verkligen inte med honom. ''Miley, du har besök!'' ropade mamma från nedanvåningen. ''Kommer'' ropade jag tillbaka, så drog jag på mig en onepiece.
Jag gick ner och mötte Justin i hallen. ''Oj, det var.. Alltså.. Jag.. Det var inte meningen att du skulle se mig såhär.'' sa jag och skrattade. ''Det gör inget, du är fin ändå'' sa Justin och log. Varför sa han så? Han raggar väl inte på mig?! ''Så, jag tänkte om vi kunde köpa en kaffe eller fika nånstans, prata lite om videon och så? Det ska du börja spelas in nästa vecka'' sa han och log. ''Ja, visst kan vi väl det.'' sa jag och kollade på mamma och hon log bara och nickade. Jag gick upp på mitt rum och skulle byta om. Jag tog fram ett par jeans och en tröja. ''Fint rum du har'' hörde jag Justin säga bakom mig. Jag vände mig om snabbt, ''Ehh, alltså.'' sa jag och kollade på väggen där jag hade bilder på Justin. Han tittade speciellt mycket på dom, ''Det är bara gulligt'' sa han och log och satte sig på min säng. ''Du vet Miley.. Du är speciell'' vad menade han med det? ''Aww'' svarade jag snabbt.

Vi gick ner och jag tog på mig mina skor och min skinn jacka. Jag tog på mig en halsduk med. ''Vi sticker nu mamma!'' ropade jag in och stängde sen dörren. Jag såg att Kenny inte var här, ''Var är Kenny?'' frågade jag nyfiket. ''Aha, ja. Jag tyckte vi skulle umgås själva lite. Men han är borta vid kafeét vi ska till'' sa han och log och startade bilen. ''Okej'' sa jag och skrattade lite.

När vi kom fram till kafeét så såg det dött ut där. Men om det verkligen var här, så var det väl det. Jag hoppade ut ur bilen och kollade in på Justin som fortfarande satt i bilen, han snackade i telefon. Jag fortsatte kolla på honom tills han visade att det skulle ta en minut till. Efter ungefär 5 minuter så steg Justin ut ur bilen och kom fram till mig, ''Det kanske tog lite längre tid.. Men nu stiger vi in på kafeét'' sa han och la armen om min midja.
Jag kände mig lite obekväm, men jag följde med. När vi kom in på kafeét, så var det tända ljus och en ros på bordet, och jag blev nervös. ''Justin, vad är det här?'' frågade jag häpet, ''Ett kafé, typ.. Men tända ljus?'' sa han och skrattade, och tände sen lampan och släckte ljusen. ''Rosen är till dig'' sa han och log och gav den till mig. ''Men, vi..'' mer hann jag inte säg innan han avbröt mig, ''Nej, det vet jag, men man kan väl vara snäll?'' frågade han och blinkade. Jag ryckte på axlarna och satte mig vid bordet. Justin satte sig mitt emot mig och vi började prata om videon, Justin började berätta om några scener. ''Ja, det kommer ju vara en scen när du sitter vid ett bord och sen kommer jag med typ kaffe eller nått sånt, och sen en scen när vi kommer kyssas, och dansa och....'', ''Vänta, vänta, vänta lite nu.. Vad sa du där?'' frågade jag och höjde ögonbrynen, ''Att vi kommer dricka kaffe, dansa..'', ''Nej, det andra?! KOMMER VI KYSSAS!?'' skrek jag och gapade, ''Ja?'' sa han frågande.
Jag fick panik och ställde mig upp. Vi kan inte. Det kommer inte betyda nått, det vet jag, men.. NEJ! Jag satte mig ner igen, ''Förlåt, det bara flög ur mig. Det var dumt av mig'' och Justin bara skrattade, ''Det är lugnt.'' sa han sen.



Miley blev helt hyper när jag berättade om kyssen, men hon tog det bra ändå. Men jag undrar om det här med denna lilla överraskningen var för mycket? ''Justin, Justin? Hallå?'' sa Miley samtidigt som hon ryckte i armen på mig, ''I vilken värld var du i?'' frågade hon och skrattade, ''Min egna'' sa jag och log, ''Jag måste iallafall åka hem. Det var kul att träffas igen.'' sa hon och log, ''Vill du ha skjuss hem?'' frågade jag sen, ''Om det är okej, så visst'', ''Klart det är okej, jag hade inte frågat annars'' sa jag och reste mig från bordet. ''Kommer du?'' frågade jag när Miley fortfarande satt kvar vid bordet. Jag gick fram till henne och drog henne lite i armen, ''Kommer du?'' frågade jag igen, och såg sen att hon kollade ner på sin mobil, ''Miley?'' frågade jag, och hon tittade upp, hon grät. ''Vad har hänt?'' frågade jag och blev nervös, ''Läs.'' sa hon kort och gav mig mobilen,

Miley Miller.
Varför gör du såhär mot mig? Varför?
Du är inte riktigt klok, för du vet vad jag är kapabel till att göra. Och du vill inte att nått sånt ska hända va? Jag kan göra vad jag vill. Jag kan misshandla dig, våldta dig, eller kanske, misshandla din familj?
Ja, du vet vad jag kan göra. Så lika bra att du berättar varför du ignorerar mig, vem killen du går ut med hela tiden är, och varför du inte älskar mig mer. I vilket fall som helst, så kommer vi vara tillsammans ändå. Annars kommer jag skada dig och din familj, uppfattat?
/ Mike.


Omg, det här var inte bra. ''Vem är Mike? Eller är det de rövhålet som gjorde slut med dig?'' frågade jag surt och irriterat, Miley bara nickade. ''Du kan ta det lugnt, han ska varken röra dig eller din familj!'' sa jag och kramade om henne. ''Men Justin, du kan inte vara min räddare i nöden. För du kommer åka på tour och liksom fortsätta ditt vanliga liv. Utan mig. Jag är inget i ditt liv, förrutom en tjej dom ska vara med i din musikvideo. Vi kommer tappa kontakten efter videon, vi kommer nog aldrig prata igen. Jag är ledsen, men Justin, we need to face the truth. Det finns inget VI. Vi är bara vänner,'' sa hon och det tog hårt på mig, ''Du är så mycket mer för mig Miley. Du betyder jätte mycket för mig. Jag tycker om dig, du vet.'' sa jag, men ångrade mig snabbt. Men sagt är sagt. ''Nej, nej, nej. Det är fel Justin.'' sa Miley och ställde sig upp. ''Miley, jag tycker om dig. Du är en bra vän. Du är snäll och speciell..'' sa jag och kramade henne, och hon kramade mig tillbaka. ''Så, vill du åka hem nu?'' frågade jag och log, ''Ja,'' sa Miley och log medans hon torkade bort sina tårar.

Vi hoppade in i bilen och körde iväg.
Väl inne i bilen, så fick Miley ett sms till, ''Vad står det?'' frågade jag, ''Det står, 'You better watch out. I'm right behind you.'. Justin, jag är jätte rädd nu'' sa hon, ''Det är ingen bil bakom oss, så han är inte bakom oss'' sa jag för att lugna henne.
''Okej, vi är framme nu'' sa jag och log, ''Jag vill inte gå till dörren själv'' sa hon och kollade bekymrat på mig, ''Jag följer dig'' sa jag och öppnade min dörr samtidigt som Miley öppnade sin. Jag gick över till Mileys sida och hon tog min hand. Vi gick upp till hennes dörr. ''Går du in själv?'' frågade jag och blinkade, ''Ja. Tack Justin, för allt! Du är en bra vän!'' sa hon och kysste mig på kinden, ''Du med!'' sa jag och log. Jag stog kvar tills hon hade gått in genom dörren och när hon stängde så gick jag mot bilen.
Precis när jag skulle hoppa in i bilen, så hörde jag att Miley skrek till. Jag sprang upp till dörren igen med Kenny hack i häl. Vi öppnade dörren, och när vi kom in så satt Miley på golvet gråtandes. Jag sprang fram till henne och kramade om henne, ''Vad är det?'' frågade jag sen, medans jag lyfte blicken från henne och kollade in i vardagsrummet. Där låg hennes hund, död. Det rann blod från munnen på den. ''Miley, du hänger med mig hem''. ''MEN VAR ÄR ISAK, OCH MAMMA, OCH PAPPA?!'' skrek hon hysteriskt. ''Jag vet inte. Men jag vill inte att du ska vara här. Följ med mig hem nu'' sa jag och lyfte upp henne i famnen. Vi gick ut till bilen och jag och Miley satte oss i baksätet och Kenny körde. Detta skulle bli en lång natt.

Is this real love? - Chapter 8 -



Jag hade nu smsat Miley tre gånger och ringt henne en gång, men hon svarade inte. ''Mamma, varför svarar hon inte?'' och då svarade hon, ''Det var inget mamma.'' skrek jag sen. Jag kollade på smset, ''Hej Justin. Förlåt att jag inte har svarat, har haft mycket att göra. Men visst kan vi träffas :). Mötas på stranden? kram'' Hon ville alltså träffa mig. Jag ställde mig och kollade mig själv i spegelen. Jag fixade till frisyren lite och gick sen ut från sovrummet. ''Kenny, vi sticker till stranden'', ''Varför det?'' frågade Kenny och tittade undrande, ''Jag ska träffa Miley, vi ska typ prata lite om musik videon och så'' sa jag och log.

Vi gick ut till bilen och körde iväg till stranden. Det var inget folk där. Jag steg ur bilen och gick ut i sanden och upp på bryggan. Jag såg en tjej sitta borta på en bänk och pilla på sin mobil. Jag gick närmre och såg att det var Miley. ''Miley!'' ropade jag och vinkade, och kollade på mig och log och ställde sig upp och gick mot mig. Jag öppnade armarna och kramade om henne. ''Hur är det?'' sa hon och log, ''Det är bara bra, hur är det själv?'' sa jag och log tillbaka, ''Det är.. bra.'' sa hon osäkert och slutade le. ''Har det hänt nått?'' frågade jag, ''Alltså.. Det är jobbigt för mig att prata om.'' sa hon och jag såg hur hennes ögon blev blanka. ''Jag finns alltid här för dig om du vill prata!'' sa jag och kramade henne igen.

Efter en stund av pratande om musik videon och Miley blev på bättre humör, så gick vi en vända på stranden. Jag fick syn på en kiosk. ''Vill du ha glass?'' frågade jag och log stort, ''Ja, men jag har inga pengar,'' sa hon och log, och tittade sen lite snett ner på sin ficka, ''Det är lugnt, jag bjuder'' sa jag och skrattade. Jag tog hennes hand och vi sprang bort till kiosken.






''Vad vill du ha för nån?'' sa jag och pustade ut, ''Vet inte, jag tar den du tar'' sa hon och skrattade. Jag beställde två mjukglassar och gav den ena till Miley. Hon tittade konfunderande på den, men slickade sen på den, och log, ''Du har glass på näsan Justin'' sa hon och skrattade. Jag torkade bort glassen och skrattade till lite.

Efter en lång dag på stranden så tog jag med Miley hem till mig. ''Ska vi åka hem till mig? Så kan du typ träffa mitt crew och min mamma och sånt?'' sa jag och log, ''Visst.. Haha, det låter som vi har dejtat ett tag, och nu ska jag träffa dina föräldrar'' sa hon och skrattade, men hon hade rätt. Det lät faktist som det. Men det var ju inte så, så det lät väldigt fel. Men min mamma måste ju få veta vem det är som ska vara med i min musik videon.
Vi gick mot bilen och hoppade in i baksätet. ''Vi åker hem nu Kenny'' sa jag och klappade honom på axeln, ''Okej. Miley, har du snackat med din mamma eller pappa eller så?'' frågade han Miley och hon nickade.



När jag satt såhär i bilen med Justin, så var jag ganska nervös. Såhär kan vi ju inte göra, eller kan vi? Vi är ju inte tillsammans, han tog min hand innan, detta känns som en dröm. Men det kan inte vara såhär. Jag måste typ, berätta för Justin att jag har en kille. Mike. Även fast jag inte vill ha honom längre, men jag åste göra nått. ''Då var vi framme'' sa Justin när jag var mitt uppe i mina tankar. Jag tittade ut genom fönstret och såg huset. Det var enormt. ''Kom du då?'' frågade Justin och skrattade. Jag nickade bara.
Vi gick in på tomten och omg säger jag bara, det var en så stor trädgård så det finns inte. Den var enorm. ''Vill du gå in, eller vill du stå kvar här ute och gapa?'' skrattae han och drog mig i armen så vi gick in.

När vi var inne i huset, så var det enormt det med. Men jag kände mig lite lame att bara stå där och kolla. ''Hej, jag heter Pattie, och jag är Justins mamma. Du måste vara Miley? Justin har pratat mycket om dig'' sa hon halv lång kvinna. ''Ja, det är jag.'' sa jag och log, och kollade sen lite undrande på Justin, och han kollade på sin mamma med en generad blick. Pattie kom närmre mig och viskade i mitt öra, ''Han tycker du är speciell'' och då började jag rodna. Sen låtsades jag som ingenting utan gick med Justin in i vardagsrummet där det satt en massa folk. ''Allihopa, detta är Miley!'' sa Justin och la armen om mig och knuffade fram mig till dom, ''Jag är Scooter, Justins manager.'' sa han och log, ''Jag är Jermery, Justins pappa'', och så fortsatte det så tills jag hade hälsat på alla människorna. Jag struntade i det med Mike. Jag var ju ändå inte tillsammans med honom längre.

Klockan hade blivit halv 10 på kvällen nu, och det var tid för mig att gå hem. ''Jag måste gå hem nu. Tack för att jag fick träffa er! Det var verkligen jätte kul!'' sa jag och log och gick mot dörren, ''Hejdå!'' ropade alla från vardagsrummet. ''Vänta, Miley!'' ropade Kenny och kom sen halvspringandes, ''Vill du ha skjuss hem?'' frågade han. ''Nej, det behövs inte! Vill inte vara till så mycket besvär'' sa jag, ''Det är du inte! Men gå försiktigt hem då!'', ''Det ska jag göra!''. Precis när jag hade tatt på mig min jacka, log jag när jag tittade på ett foto som hängde i hallen, på när Justin var liten. ''Vart ska du?'' frågade Justin som kom ner från ovanvåningen. ''Ska gå hem'' sa jag och skrattade, ''Gå? Aldrig! Jag skjussar dig!'' sa han och log. ''Mamma, jag skjussar Miley hem'' ropade han, ''Justin, jag tackade nej till Kenny. Så jag kommer liksom tacka nej till dig med'' sa jag och log lite, ''Jag förbjuder dig att gå hem i detta mörket, så det så'' sa han och log och tog på in jacka och tog bil nycklarna.



Vi hoppade in i bilen och började köra. ''Så, vill du träffas nån mer gång?'' frågade jag sen, och kom sen på att det lät ganska fel, ''Bara som vänner'' la jag till sen med och log, ''Ja, visst. Det har varit jätte kul idag. Har inte skrattat så mycket på länge'' sa hon och log lite men tittade sen ledsamt ut genom fönstret. ''Miley, vad är det som har hänt?'' sa jag och kollade på henne, men vände blicken snabbt mot vägen igen. ''Det är så.. Att.. Jag hade en kille, som heter Mike. Vi hade varit tillsammans i ungefär ett år, ja, imorgon skulle vi varit tillsammans i ett år. Men han gjorde slut med mig för typ 2 veckor sen. Och sen nu igår så ringde han till mig, och berättade hur ledsen han var över att han gjorde slut och att han ville ha tillbaka mig'' sa hon. ''Men varför gjorde han slut med dig?'' frågade jag häpet, och undrande varför han gjorde slut med en sån vacker tjej. ''Han hade träffat en annan. Men det höll bara i 2 veckor, och så ville han ha tillbaka mig. Jag är typ, ett andra val för honom.'' sa hon och suckade. ''Vilket rövhål. En idiot är precis vad han är. Miley, var inte ledsen, du har det bättre utan honom!'' sa jag och log och tog hennes hand. Hon tittade på våra händer, och tittade upp på mig igen. Hon släppte mig hand, ''Justin, såhär kan ju inte vi heller hålla på. Jag menar, vi är bara vänner. Du har Selena ju, remember?'' sa hon och skrattade, ''Juste, bara vänner. Men vänner kan väl hålla händer, right?'' sa jag och blinkade. Hon skrattade lite.

''Här bor jag'' sa hon och pekade på ett stort tegelrött hus. ''Och du sa att mitt hus var stort'' sa jag och skrattade. Hon slog till mig lite på armen. ''Tack Justin, för du fick mig med ett leénde på läpparna. Du är bäst!'' sa hon och log, ''Och du är bäst! Du är, underbar att va med! Tack för du fick mig med ett leénde på läpparna!'' sa jag och kramade henne. ''Vi hörs! Vi kanske kan ses nån mer dag i veckan?'' sa jag när hon var ute ur bilen. Hon nickade till svars. Hon sa hejdå, och jag körde hemmåt.




Så, nu är jag tillbaka älskade läsare!
Det var ett tag sen sen sist, men nu är jag här igen! Jag lovar att uppdateringen blir bättre!

puss.



Is this real love? - Chapter 7 -

Klockan hade nu blivit 3 på eftermiddagen, och jag hade suttit vid datan sen 12. Jag hörde att mobilen ringde, och jag tänkte att det var Justin som ringde, så utan att kolla på skärmen, så svarade jag glatt ''Hej det är Miley'', ''Hej, det är Mike..'' och hela min värld stannade upp.

Tumblr_lte69ygr8e1qif4auo1_500_large
Jag fick inte fram några ord. Hur vågade han ringa mig? Hur fan kunde han ringa mig efter det han hade gjort mot mig? Jag kände hur en klump i halsen bildades och att tårarna i ögonen bara fylldes. Jag brukade inte reagera så här, men han var en kille jag verkligen älskade och ingen hade gjort så mot mig förut. Jag ville prata med honom, fråga varför han gjorde som han gjorde mot mig och seriöst ge honom en utskällning... Men jag fick inte fram några ord. "Miley, snälla prata med mig! Jag är så ledsen. Du förstår inte hur dåligt jag har mått!" Tankarna virvlade runt. "Du förstår nog inte hur dåligt jag har mått heller." Jag hörde en tung suck från Mike "Jo, jag förstår... Sötnos, snälla. Jag ber dig kan vi inte prata ut om det här?" Jag tänkte till. "Jag vet faktiskt inte, vad hände med... Den andra tjejen då?"
Han svarade mig snabbt med en lättnad på rösten "Åh, hon.. Nej det är slut mellan oss, det kan jag lova dig. Det var aldrig så mellan oss som det var mellan dig och mig! Miley jag älskar dig, jag vet att jag låter löjlig men tror du att det finns någon chans kvar för oss?" Jag visste inte vad jag skulle svara. Var jag något slags andrahands val eller? Nu när det var slut mellan dom så skulle han komma till mig? Never. "Jag tänker inte vara ditt andrahands val, okej? Du fattar inte Mike, du fattar inte hur dåligt jag har mått va? Jag älskade dig. Du betydde faktiskt någonting för mig! Men tydligen betydde inte jag någonting för dig? För då skulle du aldrig lämna mig för någon... Annan." Jag snyftade tyst och kände mig ledsen. Var han tvungen att ringa mig? Han suckade en gång till och svarade "Jag vet inte hur jag ska visa hur mycket du betyder för mig Miley! Jag skulle kunna döda mig själv för det jag gjorde mot dig. Snälla, ge mig en chans? Det är slut med henne. Tro mig!" Jag kom och tänka på allt roligt jag och Mike upplevt tillsammans, alla minnen... Men kunde jag verkligen ta tillbaka honom? "Mike, jag vet inte om jag vill ha tillbaka dig, antagligen inte. Men vi kanske kan ses på stan imorgon, ta en fika och försöka... Prata ut om det här eller något?" Han svarade mig genast med ett gladare tonläge "Ja, ja det låter toppen! Ska jag hämta dig runt 2?". "Nej, jag tror jag tar bussen in... Ska vi ses utanför Starbucks?" Han skrattade till lite "Starbucks, blir jättebra! Då ses vi där klockan 2? Puss." Jag la bara på, jag orkade inte ens säga hejdå till honom. Egentligen hade jag ingen som helst lust att träffa honom men han hade faktiskt rätt till att få förklara sig. Han ska förklara sig.
Jag sneglade mot klockan, den var nu halv 4. Jag la mig ner i min säng och blundade. Justin, ploppade upp i mitt huvud och jag låg och tänkte på honom hur länge som helst. Hans bruna ögon och perfekta leende... Jag log som en idiot för mig själv. Han var verkligen fin. Tänk att jag skulle få vara med i hans musikvideo, kyssa Justin...
Nej vad höll jag på med? Så här kan jag inte fortsätta tänka...

Okej, nu är det såhär att det här har jag Nelly skrivit. Johanna ville ha lite hjälp så självklart ställer jag upp ;) jag hade dock inte läst novellen innan så jag vet inte riktigt vad som har hänt och varför, så jag hoppas inte att jag rörde till det för er?(Kommentera vad ni tyckte) Sen blev det inte så långt heller beroende på det och för att jag är tröööött.
Nu ska jag inte sitta här och göra reklam eller något men några av er kanske känner igen mig från justinbieber.blogg.se ? o.o haha okej jag skämta.
Johanna - Tack för att du lät mig skriva! Säg till om du vill ha hjälp någon mer gång! Puss ♥

Is this real love? - Chapter 6-

Jag vaknade klockan 9 på morgonen av att mamma väckte mig, ''Jag vill inte gå upp'' sa jag surt och drog täcket över huvudet, ''Du måste gå upp! Justin, komigen nu.'' sa mamma tröttsamt och lämnade rummet. Precis när jag vände mig om och log nöjt så drog Kenny av mig täcket. ''MEN VAAAAAAAAAAAAAAAAAAA'' skrek jag och satte mig upp i sängen. ''Stig upp nu,'' sa Kenny och skrattade. Jag räckte ut tungan mot honom med en sur blick, men han skrattade bara mer. Jag vände mig mot nattduksbordet och sträckte mig efter min mobil. Jag hade ett missat samtal från Selena och ett sms av Miley. Jag brydde mig inte om att ringa upp Selena, jag kunde göra det sen istället. Jag öppnade smset och det stog såhär: ''Hej Justin! :D. Ville bara tacka ännu en gång att jag får vara med i din video. Det är en ära! Kram, så ses vi snart! ;).''
Jag log när jag läste det. ''Kenny, Miley skickade ett sms till mig.. Vad ska jag svara på detta?'' frågade jag och visade fram smset. ''Hmm. Typ, 'Hej Miley! Tack för att du vill vara med. Det ska bli kul! Vi hörs!' eller nått sånt?'' svarade han och höjde ögonbrynet. ''Det blir bra! Tack!'' sa jag och skickade iväg smset. Sen ringde jag till Selena.



''Mamma!! Jag hade världens konstigaste dröm inatt'' sa jag medans jag åt på min macka. ''Jasså, vadå?'' frågade mamma medans hon läste tidningen, ''Jag blev signad hos La Reid'' sa jag och skratta, ''Det blir du nog nån dag det med!'' sa mamma och tittade på mig medans hon log.
Jag åt upp min frukost och sprang sen upp på rummet. Jag tog mobilen och hoppades innerligt att Justin hade svarat. Jag menar, FUCKING JUSTIN BIEBER. Jag blev helt till mig men för att lugna mig, så satte jag mig vid datan. Efter typ fem minuter, så vibrerade mobilen. Justin stog det på skärmen. Jag öppnade meddelandet, och där stog ''Hej Miley! Tack för att du vill vara med :). Det ska bli kul! Vi hörs!''. Jag log lite halvt för mig själv och fortsatte sitta vid datorn.

Klockan hade nu blivit 3 på eftermiddagen, och jag hade suttit vid datan sen 12. Jag hörde att mobilen ringde, och jag tänkte att det var Justin som ringde, så utan att kolla på skärmen, så svarade jag glatt ''Hej det är Miley'', ''Hej, det är Mike..'' och hela min värld stannade upp.


______________________________________________________________________________



förlåt att det blev ett kort kapitel.. hade ingen fantasi idag. men jag ville få upp ett kapitel så snabbt som möjligt! :D.
kommer nog ett imorron :).

Is this real love? - Chapter 5-

Jag och Justin satte oss ner i soffan och började prata lite. ''Hur gammal är du förresten?'' frågade han sen. ''15'' sa jag och log. ''Okej. Tycker du om några sporter eller nått?'' sa han sen och log, ''Jag tycker om fotboll, har spelat det ganska mycket. Sen älskar jag hockey och basket'' sa jag och kände hur jag rodnade, medans Justin började le ännu mer, ''Sen spelar jag gitarr med, men det är väl kanske ingen sport så'' skrattade jag till och tittade på Justin. Han log väldigt stort och såg ut som ett litet barn som fick sin första julklapp. ''Du ska få spela lite för mig!'' sa han seriöst men log fortfarande, ''Alltså, ne.. Asså'' sa jag innan jag fick en gitarr i knäet. Mamma hade varit uppe och hämtat den. ''Vilken ska jag spela då?'' frågade jag nervöst, ''Vilken du vill'' sa Justin. Jag började spela på Pray, och sjöng och så. ''Du är helt fantastiskt duktig! Du har en stor talang!'' sa han och log och tog min hand. ''Vi ska ta dig till La Reid, han känner igen en talang när han ser den!''.

När vi var ute i bilen, påväg att gå in till det stora höghuset, så var jag nervös. ''Ta det lugnt, det kommer gå bra!'' sa Justin och tog min hand och log. Han släppte den igen och jag andades ut. Vi gick in i det enorma huset, och tog hissen upp till La Reid. Det fanns ingen hiss musik, så Kenny, som den stora mannen hette, började vissla. Jag stog och drömde mig bort till ett liv som jag alltid önskat mig, men som jag aldrig hade trott jag kunde få. Och nu står jag här i en hiss med Justin Bieber, håller på att åka upp så att La Reid ska få träffa mig. Det här var för bra för att vara sant. Jag skakade på huvudet och nep mig själv. ''Vad var det där bra för?'' frågade Justin och höjde ögonbrynet. ''Skulle se om jag drömde, men det gjorde jag inte'' sa jag och flinade med hela ansiktet.
Hissen stannade, vi gick ut ur den och mitt hjärta höll på att hoppa ut från bröstet på mig. ''Justin!'' hörde jag nån som ropade och jag tittade upp från golvet. Jag möttes av ett stort smile. ''Reid, det här är Miley Miller. Hon har en stor fet talang, och jag tror du skulle gilla henne'' sa Justin och la armen om Reid. Han vände snabbt blicken mot mig och 'hmmade' några gånger. ''Sjung nått'' fick han ur sig sen. Jag började sjunga på 'Forget you' med Cee-Lo Green. ''I see you driving 'round town with the boy I love, and I'm like, forget you!'' sjöng jag och sen tittade jag på honom igen. Han stog med öppnen mun. ''Tjejen, Miley hette du va?'' jag nickade, ''Du är helt Amazing'' vrålade han nästan i ansiktet på mig. Jag började le väldigt mycket, och vände mig om till mamma och hon såg över lycklig ut. Sen vände jag mig till Justin. ''Tack för att du tog hit mig här. Det känns helt amazing''. sa jag och kramade om honom hårt.




Jag drog in Mileys doft. Hon luktade underbart.

Vi gick in på Reid's kontor och Miley och hennes mamma fick skriva på massa papper. Reid skrev även in Miley på Island Records. ''Nu, är du officiellt en kändis'' sa jag och log. Jag såg att det rann en tår från Mileys kind, och torkade bort den. ''Gråt inte, detta blir kul'' sa jag och kollade in i hennes ögon. ''Är du säker?'' frågade hon osäkert, ''Ja, jag är helt säker'' sa jag och log.
När vi skulle ner till bilen igen, så stog det massor med fans nere vid ingången. Jag sneglade mot Miley, hon såg orolig ut, ''Tänk så säger dom nått..'' sa hon tyst, ''Det gör dom inte! Jag säger till dom då'' sa jag och log. Vi ställde oss i hissen och åkte ner.
Jag kände hur det vibrerade i fickan och jag plockade upp mobilen, Selena ringde. Men jag bestämde mig för att ignorera det.
När vi kom ut från hissen så andades Miley ut, dessutom enorma andetag. ''Du har stora lugnor, då kan du sjunga och hålla ton länge'' sa jag och log, mest för att lugna henne.
Vi gick mot utgången och när alla tjejerna såg mig började dom skrika. Miley suckade till och öppnade dörren och gick igenom den stora folkmassan. Jag och Kenny hade problem att komma ut from den stora klumpen av folk, men när vi väl kom därifrån, så sprang vi till Miley och hennes mamma som redan stog vid bilen.

Vi var havvägs hemma hos Miley nu, och det hade varit tyst och pinsamt hela vägen hem. ''Såååå.. Vill du vara med i musikvideon?'' frågade jag, även fast hon redan tackat ja. ''Ja. Det sa jag ju innan'' sa hon och skrattade. ''Vad heter låten förresten?'' fortsatte hon sen, ''Mistletoe'' sa jag och log, ''Men då...'' sa hon innan jag avbröt henne, ''Ja, vi kommer stå under en mistel'' sa jag och skrattade och hon såg väldigt förvirrad ut.

När vi kom fram till hennes hus, så öppnade hon dörren och gick ut, och precis när hon skulle stänga skrek jag ''MILEY!'' hon öppnade dörren igen, ''Ja?'', ''Kan jag få ditt nummer? Så kan vi höras av?'' sa jag och log. ''Visst,'' sa hon och gav mig sitt nummer. ''Vi hörs!'' sa hon och stängde igen dörren. Jag suckade till och bara log. ''Tänk inte ens tanken Justin,'' sa Kenny sen medans han kollade i backspegelen. ''Vad?'' frågade jag förvånat, ''Du får inte bli kär i henne. Och kyssen i musikvideon är bara en kyss, den kommer inte betyda nått. Right?'' frågade han halv strängt, ''Nej..'' sa jag kort.

Is this real love? - Chapter 4-

Jag gick runt och grunnade på var jag skulle kunna hitta henne. ''Scooter, hur ska vi kunna hitta henne? Jag kan ju inte bara helt random skicka ett DM till henne på twitter och säg typ så, 'Hej, Jag är Justin Bieber. Och jag skulle jätte gärna vilja veta vad du bor. Jag vill att du ska vara med i min musikvideo, men jag vill helst träffa dig först'? Eller kan jag det?'' fortsatte jag och började få runt i cirklar. ''Justin, ta det lugnt. Vi åker helt enkelt till polisen och ber dom att hitta hennes namn. Så funkar det nog,'' sa Scooter, men jag lyssnade inte. Jag fortsatte bara att gå runt, runt i cirklar. ''Jag kan vara din tjej i din video'' sa Jazmyn och började skratta och sprang sen och kramade mig. Jag tog upp henne i min famn. ''Du kan vara min lillasyster i min video'' sa jag och började le och kramade henne hårt.
Efter att ha myst med Jazzy, så ringde min mobil. ''Justin?'' svarade jag samtidigt som jag gäspade till lite, ''Hej älskling, det är Selena!'' sa hon med världens finaste röst. ''Tänkte bara höra hur det var'' sa hon sen efter några sekunder, ''Det är bara bra! Men du, jag måste rusa nu, måste jobba. Vi hörs sen, älskar dig. puss!'' sa jag och sen la jag på. ''Scooter, vi sticker till polisen nu'' ropade jag på honom. Vi gick ner till parkeringen och hoppade in i bilen. ''Nu kör vi'' sa jag och klickade hans hand.




Jag kunde fortfarande inte fatta att jag fick vara med i tidningen. Jag satt och tänkte på det hela tiden. Rätt som det var, så ringde min mobil, jag tog upp den utan att kolla på skärmen. ''Miley?'' svarade jag lite halvt nochalant, ''Det är Mike.'' sa han dystert, ''Hej sötnos. Jag har saknat din röst!'' sa jag glatt, men märkte snabbt att det var nått som var fel, ''Har det hänt nått?'' frågade jag lite halvt oroligt, ''Miley, vi måste prata'' sa han sen, ''Vad menar du?'' frågade jag nervöst, ''Jag.. jag.. Jag har träffat en annan tjej. Som jag gillar väldigt mycket. Ta inte detta fel, jag tycker fortfarande om dig, men inte riktigt på samma sätt. Men vi kan väl vara vänner?'' jag kunde verkligen inte ta in dom orden han sa. Dom sårade djupt. Jag klickade samtalet utan att säga hejdå eller nånting. Jag bara klickade på röd lur. Jag kände hur tårarna började rinna ner för kinderna på mig och jag satte mig ner på golvet med en duns. Jag kunde inte inte fatta, att människan jag älskar, har lämnat mig.

Jag ställde mig upp och torkade bort tårarna, och försökte inbilla mig att Mike ändå inte var nån bra kille, och det kändes faktiskt bättre.
Jag kollade  ut ur fönstret, och såg att det körde ovanligt många bilar förbi huset. Och ovanligt många polisbilar. Några av dom stannade utanför huset, och mitt hjärta började dunka ännu snabbare.  ''Miley, kom ner lite!'' ropade mamma nere ifrån, och hon lät förvånad, uppspelt och jätte glad. ''Kommer'' skrek jag tillbaka och sprang ner för trappan. När jag kom ner, så möttes jag av mammas stora leénde. Jag gick fram och ställde mig brevid henne, och mötte honom. ''Hej, det är du som är Miley va?'' frågade Justin Bieber. ''Ja..'' stammade jag fram, jag var väldigt chockad just nu. ''Justin, kom in och sätt dig'' sa mamma och pekade mot vardagsrummet. Han klev in i huset och gick in och satte sig i soffan. ''Du har inte en aning varför jag är här va?'' frågade han och flashade med sitt leénde, jag skakade osäkert på huvudet och började le lite halvt.''Jag vill att du ska vara med i min nya musikvideo'' sa han och log stort. Jag blev alldeles till mig, och började le storsint. ''Ser ut som vi har en tjej på kroken'' sa den stora mannen, som jag kände igen, ifrån Elle photoshooten.







Is this real love? - Chapter 3-



Jag gick runt inne på hotell rummet och var väldigt nervös inför musikvideon. Mest eftersom jag inte har någon tjej till videon. Jag gick och la mig och tittade på tv. ''JUSTIN!!'' hörde jag Kenny skrika. Jag ställde mig upp snabbt från sängen och sprang ut till vardagsrummet. ''Vad?!'' frågade jag ivrigt. ''Miley Miller, tjejen på twitter. Jag träffade henne idag.'' sa han anfått, ''VA?! VAR ÄR HON NU?!'' frågade jag ännu ivrigare, ''Du behöver inte skrika. Jag vet inte var hon är nu. Men jag var ju på den här Elle photoshooten, så tyckte jag att jag kände igen henne.'' sa han lugnt. ''Men.. Då betyder det att hon kommer vara i tidiningen, as bra ju!'' sa jag och log. Jag kände hur glädjen spred sig. Nu kanske jag skulle kunna få tag på henne med.




När jag kom hem på kvällen, så var jag väldigt trött. Jag gick upp till min data och gick in på min mail. Där hade jag fått bilderna skickade. Jag brydde mig inte så mycket att kolla på dom, så jag klickade bara ner filerna och stängde datan. Jag gick och la mig i sängen och somnade direkt.

''Gumman, du får stiga upp nu. Du får gå till skolan idag.'' skrek mamma nereifrån och jag suckade medans jag satte mig upp i sängen. Jag ställde mig upp och sträckte på mig och sen gick jag in i garderoben och tog nya kläder på mig. Jag tog min mobil från nattuksbordet och min väska från golvet. Det skulle ändå kännas bra att gå till skolan idag.




''Gumman, innan du sticker till skolan. Den nya Elle tidningen kommer idag, bara så du vet!'' skrek mamma från köket, ''Okej'' skrek jag omedvetet att jag ens fick vara med i den.
När jag kom till skolan fick jag massor med blickar på mig. Dom var inga hat blickar, mer undrande blickar. ''Nu när du är kändis borde du väl vara hemskolad'' kom Eddie fram till mig och sa samtidigt som han skrattade, ''Vafan pratar du om?'' frågade jag irriterat. Han visade tidningen och jag förstod, min intervju och mina bilder hade kommit med. Jag var fan på första sidan.

Efter att halva skoldagen hade gått, och jag hade fått minst tusen blickar till, så gick jag hem. Jag orkade verkligen inte vara i skolan om det skulle vara såhär.
''Mamma, jag är hemma nu.'' skrek jag när jag kom in genom dörren. ''Vad gör du hemma nu?'' frågade mamma undrande, ''Jag ville inte få fler blickar än dom jag fick idag, typ, så jag gick hem.'' sa jag surt och gick upp på mitt rum. Jag satte igång lite musik, och började dansa runt på rummet samtidigt som jag städade. Tillslut var mitt rum skinande rent och jag blev stolt. Jag satte mig ner på golvet och kollade om jag hade nått kul under sängen. Jag drog fram en gammal affisch... På Justin Bieber.





''JUSTIN, JAG HAR TIDNINGEN DÄR HON TJEJEN ÄR MED!'' skrek Kenny när han kom springandes med Elle tidningen i handen. Miley Miller var på framsidan av tidningen, och hon var väldigt vacker.




''Det är hon va? Hon på twitter?'' frågade Kenny nyfiket, ''Ja, det är hon'' sa jag förtrollat. Jag började bläddra i tidningen och hittade bilder på henne och en intervju. Jag började läsa intervjun, det stog om vad hon gillade. En fråga jag fastnade för var 'Gillar du Justin Bieber?' och hon svarade att jag var helt okej. Jag kände mig helt fylld av lycka. Jag hade hittat tjejen som skulle vara med i min musikvideo. En vacker, naturlig tjej. Längre ner i intervjun så förstod jag att hon egentligen var min typ. Hon hade humor, och hon verkade vara jordnära. Hon fick mig ett leénde på läpparna även fast jag aldrig hade pratat med henne.

Jag fortsatte bläddra och hittade två av dom vackraste bilderna jag någonsin sett. Den ena satt hon vid ett piano, och den andra såg ut som en helt vanlig modell bild. Hon var så naturlig och på nått sätt så smälte hon in i bilden och passade väldigt bra in. Hon var perfekt. Det kunde inte bli bättre. Hon var verkligen den tjejen jag behövde till min musik video. Jag behövde bara hitta henne med nu.




Tidigare inlägg
RSS 2.0