justiinbiieberstorys

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dom snubblade över snöret och jag skrek till. Jag sprang fram till dom, och dom bara låg där.

- RING EN AMBULANS FÖR HELVETE!!! skrek jag

- Det är en påväg! var det någon från lobbyn som sa

När jag tittade upp, på tjejen och hon såg att jag såg henne, sprang jag efter henne. Hon började springa som fan, men sen fick jag tag på henne. Jag drog tag i hennes kappa och slet ner henne på golvet, drog av henne luvan, och när ja såg vem det var, kokade ilskan inom mig. VAFAN?!

- OCH VAFAN GÖR DU HÄR? DITT ÄCKLIGA PATETISKA KRÄK?

Det var Selena, denna gången anmäler jag fan henne till polisen. Jag drog upp henne från golvet och slet med henne till Justin, han bara tittade på henne besviket.

- Vafan Selena?! Tänk att jag trodde annorlunda om dig. Jag trodde att du var annorlunda, men bara en annan kändis, som bara är ute efter uppmärksamhet. Du är fan som alla andra.

Jag gick iväg och ringde polisen när Justin snackade vett i Selena. GUD VAD JAG HATAR HENNE!!

Polisen sa att dom skulle komma så snabbt som möjligt. Egentligen vet jag inte vad denna anmälan går som, mordförsök kanske?

Poliserna kom in och frågade vem det var som hade ringt. Selena kollade på mig med en iskall blick, och jag såg att hon var rädd. Jag visste inte riktigt om jag tog i med att ringa polisen, vi kanske bara skulle kunna prata och reda upp det.

Ambulansen har redan varit här och hämtat upp Lina och Carlos. Jag ställde mig och kollade på Selena igen, och det såg ut som om hon skulle börja gråta, vilken sekund som helst. Jag kunde bara inte låta bli att fråga henne

- Du, kan vi inte testa att prata om detta istället? Jag menar, att blanda in polisen innan vi har försökt att prata om det, är kanske lite överdrivet, eller vad tycker du?

- Ja, det kan vi väl, sa hon med ett litet leénde på läpparna.

Även fast vi inte var såhär ''BFF'' så kändes det iallfall bra att skicka iväg poliserna igen. Naturligtvis så fick jag betala för att dom kom hit i onödan. Men annars så gick det väl ganska bra sen.

Vi gick och satte oss i fotöljerna nere i lobbyn, och började prata om detta som hade hänt dom senaste två veckorna. Det visade sig att hon var svartsjuk. Det, hmm.. Jag tyckte inte det var konstigt att hon var svartsjuk, men att försöka döda någon, eller förstöra någons förhållande är ju lite överdrivet.

Efter att vi snackat, så var vi, inte vänner men mer bekanta. Sen åkte hon, och jag och Justin åkte till sjukhuset. Vi gick direkt till receptionen

- Carlos och Lina, frågade vi

- Ja, dom ligger i rum 215 på våning 7, sa damen i receptionen

- Tack så mycket!

- Jo, du Justin, mina barn älskar dig, skulle du vilja skriva en autograf? sa hon och log snällt

- Ja visst, sa han och skrev autografen

- Tack, nu kommer b´mina barn bli lyckliga

Vi bara log och fortsatte till hissen. Vi gick in i hissen och klickade på nummer 7. När vi nästan var uppe på rätt våning, stannar hissen. Jag blev as rädd och fick nästan panik. Men den började åka igen efter typ fem minuter. Vilken lättnad.

Vi gick in i rummet där som låg, dom såg fortfarande döda ut, även fast Carlos var vaken, så såg han död ut. Men Lina, varför är hon inte vaken?!

Jag gick ut ur rummet och frågade efter en läkare, han berättade att hon hade fått hjärnskakning, att hon hade brytit ena armen, och att hon låg i koma just nu. Men att det inte var något att oroa sig för, för det var bara tillfällig koma.

Men jag vet ju inte hur länge man ligger i tillfällig koma?! Tänk så vaknar hon inte igen. Nu har jag panik igen. Jag började gråta, och sen tittade jag upp på doktorn,

- Vill du att jag ska hämta killen du kom hit med? frågade han snällt

- Ja, gärna! sa jag samtidigt som jag grät

Justin kom utgående från rummet och när han såg att jag hade händerna för ansiktet och grät, små sprang han fram till mig. Han sa ingenting, han bara kramade om mig. Precis som att han visste vad som hade hänt. Men det visste han ju inte, eller?!

- Lina ligger i koma, snyftade jag fram

- Kommer hon ligga i det länge? frågade Justin

- Jag är ingen doktor, så jag vet inte. Men han doktorn som kommer där borta, sa att hon bara hade tillfällig koma. Men varför?!

- Jag vet inte, jag vet inte. sa han och kramade om mig ännu mer

Doktorn som jag hade pratat med, kom igen och gav mig en låda med näsdukar. Han var riktigt snäll. Precis som om han hade varit i samma situation.

Jag och Justin satt där utanför rummet, ganska länge. Ibland små ropade Carlos om att han ville ha en dricka. Justin och jag gick till kiosken och köpte en dricka till honom och sen gick vi tillbaka till Carlos och lämnade den. Och sen gick vi ut och satte oss igen. Jag var tvungen att ringa Linas föräldrar

- Hallå?

Så berättade jag hela historien, och vad som hade hänt. Jag tyckte inte om att berätta det. Och jag hade inte äns berättat slutet än. När jag berättade att Lina låg i koma, så svarade hennes mamma inte, jag hörde hur hon grät. Hon pratade inte mer utan bara sa hejdå och la på. Det var inget fint samtal enligt mig.

Jag gick in hos Carlos och Lina igen, och hörde ett ljud och kollade på Carlos

- Varför gör du ljud ifrån dig? frågade jag han sen och skrattade

- Det var inte han, *gäsp* det var jag, sa Lina

- Lina? Lina? LINA DU ÄR VAKEN!!! halvskrek jag och kramade henne

Nästan inspringandes kom Justin med leénde i hela fejan. Haha, han var med glad nu.

Vi sa till en läkare att komma in i rummet och undersöka Lina, han sa att hon mådde bra, men att hon måste stanna i någon dag till.

Jag och Justin åkte tillbaka till hotellet och gick in i vårat rum och somnade direkt. Detta hade alltså tagit hela dagen. Helt sjukt

Nästa dag vaknade jag först. Jag tittade på Justin, han var så söt när han sov. Jag steg upp och in på toan, jag såg förjävlig ut. Härligt. jag tog borsten och borstade ut håret, och sen drog jag på nya kläder. Ett par shorts och en big hoodie. Jag tror inte äns att hoddien är min. HAHA

Jag gick in till sovrummet igen, och såg nu att Justin var vaken. Eller ja, han kanske halvsov, men ändå. Jag hoppade upp i sängen ovh väckte honom helt. Han låg och glodde på mig och sen kysste jag honom. Wonderful!

Han steg upp och gick in på toan, jag gick ut i köket, sen hör jag Justin skrika på mig

- Du har inte sett min gråa hoodie?

- Näää.. sa jag även fast jag visste att det var den jag hade på mig

Han kom ut till köket i en blå istället, och stog och tittade på mig med armarna i kors, han kollade på tröjan. Haha.

- Du vet visst det var den är. Du har ju den på dig din fis! sa han och kom mot mig

Jag backade bara bakåt, för jag visste att han skulle kickla (stavning?) mig. Han gick snabbare mot mig, och tillslut kom jag inte längre bak, för det var en bänk i vägen. Nu är jag körd. Efter att han kicklade mig, så gick vi ner till bilen och körde till sjukhuset, och in till Lina och Carlos. Dom låg där och sov. Men Justin klampade bara in och väckte dom, snällt ju. Jag sa godmorgon och gick och köpte bullar och varsin dricka till dom, när jag kom tillbaka, satt båda två upp i sina sängar. Jag gav bullarna och drickorna till dom, och sen började vi snacka.

- Ni får åka härifrån idag. sa jag och log

- Ja, det är bra, men.. sa Lina

- Vadå men?

- Jag snackade med mamma igår, och hon sa att jag skulle åka hem. Så jag och Carlos åker hem, hem till L.A idag...

Det där var ju precis vad jag behövde höra.. NAAAAAAAAAT!!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------