justiinbiieberstorys

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Justin... sa hon och sen började hon gråta

- Vad är det med honom?

Jag la på luren, och åt upp så snabbt jag bara kunde. Jag gick ut till köket och ställde glaset, gick upp och tog på mig lite andra kläder, tog min mobil och stack ut till bilen. När jag körde in till sjukhsuet, var det massa fans utanför? Hallå, han kanske dör? Ni kanske aldrig mer får se han, och egentligen.. Varför stå och slösa tiden på någon som ligger på sjukhuset, även om det är en världskänd människa?!

Johanna var iallfall nere vid dörren och mötte upp mig. Jag gick in och sa hej till henne, och sen började vi prata om vad som faktist hände

- Vad var det som hände, alltså så att han fick en stöt i sig?

- Ingen aning, men doktorerna sa att det inte var något som var så allvarligt. Han kommer bara vara kvar till imorgon eller nått.

- Det är ju bra!

- Ja, men vi kanske ska röra oss uppåt till rummet nu?

Vi gick upp mot väntrummet eller så utanför hans rum, så var alla där. Men dom såg inte alls glada ut, dom grät. Vad har nu hänt?

Johanna gick fram, eller nästan småsprang fram till henne

- Vad har hänt? frågade hon

- Johanna, detta kommer nog ta ganska hårt, så det kanske är bäst om du sätter dig ner..

- Jaha, okeej. sa hon och satte sig ner

- Jo, det är såhär. Doktorerna trodde inte att det hade tagit så hårt på honom, och han var vaken för bara tio minuter sen, men sen domna han av igen. Och slutade andas, han har fått andnings hjälp nu, och han kommer få ha det tills han är bättre. Men han är vaken just nu, så du kan gå in till honom om du vill! sa Pattie och kramade om henne

- Ja, jag går in där.. stammade Johanna fram

Jag följde med henne in i rummet, och för att vara helt ärlig, så såg Justin helt förjävlig ut. Han var helt blek, såg fan ut som ett spöke, sen.. Ja usch, ingen vacker syn precis, men han har ju varit nära döden, så det är nog inte så konstig..

Johanna gick fram till honom, och kramade om honom och hon började gråta, hon tittade på Justin och han grät han med. Det blev så känslomässigt att jag med började gråta. Jag kunde verkligen inte hjälpa det, jag menar, han är faktist en av mina bästa vänner, så jag kan ju inte dissa honom med att bara stå och glo. Jag var tvungen att gå fram till dom och så sa jag

- Gruppkram!

- Yeah buddy!

Så skrattade jag och Johanna, men Justin bara log.

Jag skulle precis gå ut ur rummet, när Carlos och c.o kommer halvt inspringandes.  Herrejävlar i Guds namn! Fy i helsike vad jag blev rädd

- Eeey, little buddy, hur är det? frågade dom Justin

Justin tog av sin andningsmask lite snabbt

- Det är helt underbart, känns som jag ligger på en solig strand, vad tror ni egentligen? sa han och skrattade och satte på min andningsmask igen

Alla bara skrattade och sen gick vi alla ut, förutom Johanna. Vi satt utanför och väntade och väntade och väntade. Sen kom Johanna ut från rummet. Jag tyckte att vi skulle åka hem, för klockan hade blivit jätte mycket. Det kändes som om vi bara vatt här i en halvtimme, men den var halv fyra. Jisses vad tiden går snabbt.

- Johanna, vi åker hem nu. klagade jag på skoj

- Haha, okej dååååå. Ska bara säga hejdå till Justin. svarade hon

Hon gick in till honom, och sen kom hon ut igen. Vi sa hejdå till alla, och sen gick vi ner till bilen. Vi körde hem till mig, och Johanna sov hos mig. Vi tittade på film och sen somnade vi.

På morgonen väckte Johanna mig och jag kollade på klockan, elva. Johanna väckte mig för att Ryan ringde, hon undrade om vi skulle svara, låta det ringa, eller klicka. Vi svarade

- Ja, hallå ja. Du har kommit till godis kontoret i L.A, vad kan jag hjälpa dig med?

- Haha, för det äääär... JOHANNA OCH LINA!!!! sa vi och skrattade

- Haha, busungar. Men jag skulle bara fråga hur det är, vi har ju inte hörts av så mycket

Vi steg upp och när Johanna sträckte på sig, så gjorde hon ett sånt här random ljud. HAHA

Vi gick ner där nere, och gick ut i köket och tog frukost, när vi var klara i köket, så gick vi ut till vardagsrummet och satte oss. Mamma och pappa satt där med, och såg helt nedstämda ut. WTF?

- Hej?

- Hej gumman,

- Vad har hänt? Om det nu är nått som har hänt

- Jo, det är en sak som har hänt.. sa pappa

- Vadå?

- Jo, jag och mamma, och du och din lilla syster, vi ska kanske flytta

- Fan heller att vi ska, sa jag och kastade min skål i golvet, jag stack upp på mitt rum och Johanna följde med.

Jag la mig i sängen och tog kudden framför ansiktet och skrek. Jag var så arg, så jävla arg just nu. FYFAN

Nu, nu ska jag överraska Lina lite. Jag körde hem till henne och gick upp till dörren och knackade. Johanna kom och öppnade, hmm. Skumt

- Hej Carlos. sa Johanna och log, även fast jag såg att nått var fel

- Hej Johanna! Vad är det som är fel, dölj inte nått, för jag märker att nått är fel!

- Gå upp till Lina.. sa hon och tittade ledset ner i golvet

Jag gick upp till Lina, och där satt hon, i sängen och grät. Jag gick fram till henne och kramade om henne! '

- Vad är det som har hänt? frågade jag sen

Hon tittade upp på mig, och det rann en tår från hennes kind som jag torkade bort

- Jag kanske ska flytta...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------