Inspiration.
vilken vill ni ska vara ''tjejen'' i novellen? Miley Cyrus eller Jasmine Villegas?!
vill veta om jag behöver göra en ny design eller inte haha.
har en ynka liten fråga..
vem vill ni ska vara ''tjejen'' i fanficen/novellen?
Miley Cyrus vs. Jasmine Villegas?!
det lutar starkt på mileys håll, men ja..
Miley Cyrus vs. Jasmine Villegas?!
det lutar starkt på mileys håll, men ja..
i'm back.
Okay, I believe y'all kinda hate me right now..
Men ja.. jag ska antagligen börja skriva här igen. Jag är på sånt skriv humör, och jag älskar att skriva. Jag SKA BÖRJA SKRIVA HÄR IGEN.
men, ett STORT MEN, jag har mycket i skolan, det kommer inte komma upp kapitel varje dag, kanske var tredje, var fjärde dag, så ofta jag hinner, believe me, jag försöker så hårt jag kan haha.
Men ni få som är kvar, om det ens är några kvar.. Hej! och fortsätt läs, detta kommer bli ett hejdundrans äventyr!
Men ja.. jag ska antagligen börja skriva här igen. Jag är på sånt skriv humör, och jag älskar att skriva. Jag SKA BÖRJA SKRIVA HÄR IGEN.
men, ett STORT MEN, jag har mycket i skolan, det kommer inte komma upp kapitel varje dag, kanske var tredje, var fjärde dag, så ofta jag hinner, believe me, jag försöker så hårt jag kan haha.
Men ni få som är kvar, om det ens är några kvar.. Hej! och fortsätt läs, detta kommer bli ett hejdundrans äventyr!
haha okej,
nej, alltså jag kommer ingenstans med skrivandet. har inte tid till det osv. så det kommer inte komma upp mer på denna bloggen. inte på ett långt tag iallafall. hoppas ni förstår. jag försökte skriva en ny novell.. men kände att den varken var rolig eller spännande eller någonting. och det är inget jag vill hålla vid då. tyvärr.
kram
kram
Chapter 2 - Love isn't easy
Jag vaknade på morgonen av att mobilen ringde, 'Selena Gomez' stod det på skärmen. ''Hallå?'' sa jag med mörk morgonröst, ''Godmorgon älskling, sovit gott?'' frågade Selena glatt, ''Ja, har dock jetlag efter att ha varit i Japan.'' sa jag halv surt. ''Aja, det går över'' skrattade hon, ''Men jag har biljetterna till kryssningen nu'' fortsatte hon, ''Okej, vart är det vi ska?'' frågade jag samtidigt som jag sträckte på mig, ''Hawaii'' svarade hon lätt. ''Ja okej. Men jag måste duscha nu, vi hörs sen, puss'' sa jag och la på sen.
Jag ställde mig upp från sängen och sträckte på mig och gick sen in i badrummet och tog en dusch. Jag steg ur duschen och satte handduken runt midjan och gick sen in på mitt rum igen. Jag torkade mig och ruffsade till håret med handduken. tog på mig kläder och tog min mobil och gick sedan ner. ''Godmorgon sömntuta'' sa mamma och kom och kramade mig och gav mig en mjuk puss på pannan. ''Selena har fixat biljetter till eran kryssning'' sa hon sen och jag nickade, ''Jag vet'' sa jag kort och suckade. ''Något som är fel?'' frågade mamma och satte sig brevid mig, ''Inget som är direkt fel, men jag vill göra något kul nu. Åka till Kanada, träffa Jaxon och Jazzy, och pappa. Träffa Ryan och Chaz. Träffa nya människor. Ha en skön semester bara. Vi ska vara på den kryssningen i 2 veckor.'' sa jag och suckade igen, mamma kollade oroande på mig och tog min hand. ''Älskar du fortfarade Selena?'' frågade hon, min blick for snabbt mot henne, kände hur ilskan pumpade, dock vet jag inte varför jag kände så, för jag vet inte hur jag känner för Selena, ''Jag vet inte. Jag vet inte hur jag känner'' sa jag och suckade efter att jag hade lugnat ner mig. ''Jag tycker du ska fundera på det, och sen berätta för Selena. Du spenderar så mycket pengar på henne, att du snart inte har något kvar själv. Hur mycket pengar har hon lagt på dig?'' sa mamma oroligt och klappade mig på kinden.
Mamma lämnade mig ensam i köket för att åka till affären. Jag satt och funderade på det mamma sa, och hon hade rätt. Jag spenderade mycket pengar på Selena, men vem bryr sig? Pengarna rullar ju ändå in så det gör ju inget. Fast, hon spenderar ingenting på mig.. Äsch jag vet inte.
Jag vaknade från mina tankar av att det knackade på dörren. Jag rlrde ig mot dörren och öppnade, det var den där söta tidningstjejen. ''Hej'' sa hon blygt, ''Hejsan'' sa jag och log samtidigt som jag tittade på henne, ''Här är tidningen'' sa hon och log, ''Tack så mycket, ...?'' menade jag för jag ville veta vad hon hette, ''Kylie'' sa hon och log och gick ner från trappan. Jag vinkade henne hejdå och hon vinkade tillbaka och gick sen till sin moped.
Jag var alltid lika nervör när jag skulle lämna tidningen här. Det var ju Justins hur. Alltså herregud.
Jag satte mig på moppen och kollade en sista gång upp mot dörren där jag precis stod, Justin stod kvar där och log. Skumt.
Jag körde ut från uppfarten och körde hemmåt igen. Det var läskigt mycket trafik idag, mer än vanligt kändes det som. Men det är ju L.A, så vad skulle jag förvänta mig egentligen?
Jag kom hem och såg att Joselyn's bil stod på uppfarten, 'great' tänkte jag. Jag ställde mopeden i garaget och tog av mig hjälmen och gick in. ''Jag är hemma nu.'' sa jag lamt och gäspade.
Jag gick upp för trappan och påväg in i mitt rum möttes jag av Joselyn's stora leénde. Hon kramade mig, sen började hon. ''Jag har biljetterna till kryssningen nu. Det är till Hawaii. Har du pratat med din mamma?'', ''Jadå, hon sa att det var okej sålänge jag var försiktig.'' sa jag och log medans jag ställde hjälmen i fotöljen som fanns i mitt rum. ''Fan vad gött!'' utbrast hon och slängde sig i sängen med världens största leénde. Jag kunde inte heller rå för att le ganska stort.
Joselyn hade stuckit hem och jag städade rummet lite, mest för att fördröja tiden.
Efter en stund så ringde min telefon, 'AustinBaby' stod det på skärmen, ''Hallå?'' svarade jag glatt, ''Det är Austin. Vad gör du?'' frågade han med en hes röst, ''Ingenting, hurså? Har nått hänt?'' frågade jag oroligt, ''Kan du komma ut, är utanför din tomt'' sa han och la på. Jag fick panikrusningar i hela kroppen. Vafan. Klockan var halv 1 på natten och jag skulle precis lägga mig.
Jag drog snabbt på mig mina gråa mjukisbyxor och en grå hoodie och snabbade mig försiktigt ner för trappan. Jag drog på mig ett par converse och sprang ut. *Var är du?* skickade jag iväg, när jag kände någon knacka mig på axeln. Där stod han, min fina kille. ''Hej'' sa jag och kramade honom hårt. ''Hur är det?'' frågade jag och tog hans hand. ''Egentligen är det jätte bra, jag ville bara träffa dig haha'' sa han och drog in mig i ett fast grepp och kysste mig mjukt. ''Följ med in istället. Det är kallt ute nu ju'' sa jag och pussade honom på kinden. ''Får jag det då?'' frågade han osäkert. ''Jadå, kom nu'' sa jag och drog i hans hand.
Vi kom in i hallen, då vi mötte mammas oroliga blick, ''Jaha, och vad ska detta se ut som då?'' frågade hon och kollade skeptiskt på mig och flyttade blicken sedan till Austin. ''Han sover här inatt'' sa jag och sen gick vi upp till mitt rum.
Jag tog av mina kläder och nu hade jag bara underkläder på mig. Jag la mig under täcket och kollade på Austin. Han ställde sin väska på golvet, och tog av sina kläder med och la sig sedan under täcket med mig. Han la sin arm om mig. ''Hy, din arm va små kall'' sa jag och skrattade lite, då var han påväg att ta bort den. Men jag tog ett löst grepp och hans hand och la tillbaka den, ''Den kan ligga där. Jag känner mig trygg såhär'' sa jag. Jag vände mig om så jag kunde se hans ansikte. Han fortsatte ha sin hand runt min midja. Jag tittade på honom och kysste honom sedan mjukt. ''Jag älskar dig'' sa jag, han besvarade mig med en puss på näsan, ''Jag älskar dig med'' sa han sen. Sen somnade vi.
CHAPTER 2 KOMMER IDAG.
hej hej alla.middag, har inte hunnit lägga ut något nytt chapter då jag har varit hemma hos en kompis.
det kommer komma ut ett nytt i middag/efter så håll utkik!
puss
det kommer komma ut ett nytt i middag/efter så håll utkik!
puss
Love Me Or Let Me Go - Chapter 1, Nervous?
Alarmet ringde. Jag vände mig sakta för att kolla på klockan, 06.00. Varför ska man behöva stiga upp så tidigt? ''Kylie, är du vaken?'' ropade mamma från nedanvåningen. Jag gäspade och sträckte på mig, ''Ja, jag är vaken. Nästan iallafall.'' Jag reste mig från sängen och ställde mig vid spegelen. Jag såg verkligen förskräcklig ut. Jag bestämde mig för att sätta upp håret i en tofs och drog på mig ett grått linne tillsammans med ett par blåa jeans.
Mitt rum såg lite ut som en målar ateljé, det var saker överallt. Tavlor och andra saker, skönt var det att jag snart skulle byta rum. Jag sträckte på mig en gång till och tog sedan på mig en kofta och gick ner till mamma. ''Godmorgon'' sa hon vänligt, ''Godmorgon.'' sa jag surt och trött. ''Sovit gott?'', jag nickade till svars.
Jag tog en macka och ett glas apelsin juice. ''Kan du ställa in glaset i diskmaskinen? Jag måste upp och packa ihop sakerna i väskan och borsta tänderna'' sa jag halvvägs uppe i trappan. Jag hörde hur mamma suckade och sprang sedan upp för hela trappan.
Jag plockade ihop alla böcker, la ner plånbok och nycklar i väskan och la mobilen i jeans fickan. Jag ställde väskan vid trappan och gick in i badrummet och borstade tänderna.
Precis när jag skulle spotta, ringde mobilen. Jag drog upp den snabbt, ''JOSELYN CONNOR'' stog det på skärmen. ''Hallå?'' sa jag med munnen full med tandkräm, ''Kommer du till bussen snart eller? Den kommer om ungefär 10 minuter.'' sa hon och lät irriterad. ''10 minuter är ju lång tid. Men ja, jag kommer alldeles strax.'' svarade jag och himlade med ögonen, ''Snabba dig'' sa hon innan hon la på.
Jag spottade ut tandkrämen och sköljde munnen lite snabbt innan jag sprang ut i hallen igen och tog väskan, sprang ner för trappan och ut i hallen. ''Ska du ha någon frukt med dig?'' fråga mamma från köket, ''Hinner inte, måste rusa. Hejdå'' sa jag och smällde igen dörren och sprang till bussen.
''Det tog ju lång tid.'' klaga Joselyn. ''Det fick ta den tiden det fick ta, jag är här nu iallafall'' sa jag och log och knuffade till henne. Hon skrattade till och knuffade mig med en gång.
Bussen kom och vi hoppade på. Vi gick längst bak och satte oss med Austin och Alex. Joselyn satte sig brevid Alex direkt och jag fick sätta mig brevid Austin, som vanligt. ''Hur är det med dig idag då?'' frågade Austin och små log. ''Jodå, lite stressad och så. Har inte hunnit plugga till provet. Men annars är det väl het okej. Hur är det själv?'' sa jag och log tillbaka. ''Det funkar. Har inte heller pluggat på provet så mycket, men det kommer säkert gå bra.'' svarade han och skakade på huvudet så håret la sig rätt vid ögonen igen.
Bussresan till skolan tog ungefär 20 minuter, vilket var ganska drygt. Man hade kunnat sova på den stunden. ''Vi är framme nu Kylie'' sa Austin och skakade till mig, ''Somnade jag?'' frågade jag förvånat, ''Ja, du gjorde det'' sa han och skrattade.
Vi hoppade av bussen och klev in på skolgården. Alex och Joselyn gick framför oss, och Alex hade tagit Joselyns hand. ''Söta dom är'' sa jag och log, och tittade sen försiktigt på Austin, som redan kollade på mig. ''Du vet, jag tycker verkligen om dig. Mer än vän'' sa Austin och andades ut. Jag kollade på honom och log, och tog hans hand. Vi gick in i skolan och såg då att Joselyn och Alex stog vid hennes skåp och myste vid varann. Austin busvisslade och skrattade till, sen gick vi vidare. Detta var en bra början på denna dagen.
Jag vaknade av ett gump, typ som när man kör i ett hål i vägen. Jag tittade yrvaket upp och kollade på klockan, den var 09.00. ''Jasså är du vaken nu?'' frågade mamma och jag gäspade till svars, ''Knappt,'' sa jag sen. ''Dax att stiga upp nu iallafall. Vi är hemma i L.A nu.'' sa hon och ställde sig upp och gick bort till köket som fanns i bussen. Jag ställde mig upp, och just då svängde bussen så jag slog huvudet i sängen över mig och trillade sen in min säng igen. Jag tog mig för bakhuvudet och ställde mig upp igen. ''Hur gick det?'' frågade Ryan, som sov ovanför mig. ''Det kändes'' sa jag och skrattade.
Bussen var parkerad och vi steg ut ur bussen. Det var fint väder, så jag och Ryan laddade några vattenballonger och kikade ut från bussdörren.
Jag kastade en som landade på Scooter och han vände sig surt om och tittade strängt på mig. ''Förlåt'' skrattade jag och sen gick jag och Ryan ut från bussen och följde med dom andra in i huset.
''Skönt att vara hemma'' sa jag och kastade mig i soffan. ''Det är det va? Du har semester i ungefär 1 månad nu Justin. Gör något vettigt och inte bara hänga med flickvännen nu va?'' skrattade Scooter, ''Hon har ett namn. Hon heter Selena, och det vet du. Och jag lär hänga med henne ganska mycket'' suckade jag och log lite halvt.
Klockan hade redan hunnit slå halv 11 på kvällen. Jag som tyckte vi precis kommit hit. Men det var flera timmar sen Scooter, Carin, Alfredo och Kenny stack. Jag måste ha somnat här på soffan. Jag log för mig själv.
''Justin, jag går och lägger mig nu. Stanna inte uppe förlänge och glöm inte att släcka tv:n'' ropade mamma, ''Nejdå! Godnatt, jag älskar dig'' svarade jag och vände huvudet sedan mot tv:n igen.
Jag reste mig från soffan och slog av det. Gick sedan till ändan av den och tog mina 2 resväskor som stog kvar och tog med dom upp. Jag satte mig i sängen med en duns, och tog upp min dator som låg i den ena resväskan. Gick snabbt in på twitter och knappade in ett tweet, ''feels good to b home in L.A again'' och fick genast många replys, retweets och allt det dära. Jag log för mig sjäv, för jag visste att jag var den lyckligaste i hela världen. Jag gick in på mina mentions och kikade, funderade även om jag skulle följa några. Tittade på några och följde några. Sedan la jag ner datorn på golvet och drog av mig tröjan och byxorna och tog på ett par baseball-shorts och la mig sedan i sängen. Jag kunde inte somna, så jag tog upp min mobil och gick in på twitter och twittrade lite. ''I can't sleep.'', ''i'm bored'', ''chuck norris is a beast, ''gnite twitter, and gnite to all the beautiful ladies out there ;)'' sedan somnade jag.
Love Me Or Let Me Go - Prolog.
Alla dessa åren som gått har Kylie Jones försökt klättra upp på toppen till kändisskap. Hennes största dröm var att bli känd, kunna gå på röda mattan, vinna Grammys, awards, ja precis allt. Till skillnaden från hennes bästavän, Joselyn Connor, som var Youtube känd än sålänge. Hon har nått upp till Kylies drömmar. Joselyn var ganska självisk, för hon visste att hon sjöng bra. Men Kylie var minst lika bra, bara inte lika modig som Joselyn.
Att åka på en kryssning med Joselyn gjorde mig lite rädd och osäker. Jag var osäker på det mesta, men just att åka på en kryssning själv med henne gjorde mig rädd. För jag vet ju hur hon är när hon träffar nytt folk. Och alla känner ju igen henne. Bara tanken gav mig rysningar.
~
kommentera
Jag börjar igen!
Hej alla!
Nu har jag bestämt mig för att börja skriva igen. har tusen inspirationer, och är beredd att lägga ner mycket tid på det igen. Jag slutade skriva, dels för att jag knappt fick några kommentarer, och då är det inte så roligt att skriva längre, och dels för att jag hade 0 inspiration. Jag kunde inte få fram nått. Men just nu, så har jag suttit och kollat på videor på youtube, typ små noveller. Och då har jag fått upp lite vad jag vill skriva om igen.
Jag ska fixa design och sånt, det fixar jag ikväll.
Jag hoppas ni följer med mig nu! puss
hej alla.
Ja, hej igen.
Jag har inte skrivit på jätte länge, haha. jag vet inte ens om ni är kvar och läser.
Iallafall, så vill jag fråga om ni vill att jag ska börja skriva på en novell igen? en ny då såklart.
jag har lite idéer om vad den nya 'storyn' skulle handla om. Men det är ifall ni vill läsa!
Kram!
Jag har inte skrivit på jätte länge, haha. jag vet inte ens om ni är kvar och läser.
Iallafall, så vill jag fråga om ni vill att jag ska börja skriva på en novell igen? en ny då såklart.
jag har lite idéer om vad den nya 'storyn' skulle handla om. Men det är ifall ni vill läsa!
Kram!
Is this real love? - Chapter 22 -
''Miley, Justin! Jag var här igår, men ni var inte hemma då. Sen messade jag dig med igår, men jag antar väl att ni sov då'' sa Ryan och gick närmre oss. Miley backade. ''Vad gör du här?'' frågade hon medans hon kollade osäkert på honom, ''Jag är här för att snacka med er, om det som hände'' sa han och kollade på oss båda. ''Då får du snacka på.. Vi ska snart åka'' sa jag och himlade med ögonen.
Ryan började förklara hela händelsen, och sa förlåt. Men jag kollade bara på honom.
''Du kan inte vara seriös.. Du menar alltså, att du snubblade och 'landade' på henne läppar? Bullshit. Du är ett stort jävla skämt Ryan. Jag trodde du var min bästavän, helt seriöst'' röt jag och gick in och smällde igen dörren. Åååh, jag var så jävla arg. Trodde aldrig jag skulle säg det, men jag är så jävla besikven på Ryan, han är fan ingen vän.
Jag gick ut igen efter att jag hade lugnat ner mig, och såg att Miley bara satt på trappan, ''Hur är det gumman?'' frågade jag och satte mig brevid henne. ''Det är lugnt. Bara det att Ryan skyllde allt på mig. Så ja,'' sa hon och började nästan gråta. ''Men det är inte ditt fel! Han landade på dina läppar, jo med visst. Man 'landar' inte på någon annas läppar. Det är inte sitt fel!'' sa jag och kramade om henne och pussade henne på pannan.
Vi gick in och började pcka ihop våra saker, när det ringer på Mileys telefon, ''Hallå?'' svarade hon, ''Va? Vad menar du? Sjukhuset? Ryan?'' sa hon och kollade osäkert på mig. ''Jag får telefonen'' sa jag och fick den av Miley. ''Hallå?'' sa jag, ''Hejsan, det här är från sjukhuset, Ryan Butler ligger inne och ville att ni skulle komma hit. Han har inte lång tid kvar. Han är väldigt skadad'' sa sköterskan. Jag la snabbt på telefonen och tog Mileys hand och sprang ut till bilen. ''Vi måste snabba oss.''
Vi körde ut från uppfarten och körde iväg till sjukhuset. När vi kom fram, parkerade jag lite slarvigt och Miley hoppade ut ur bilen och jag kom efter henne.
''Ryan Butler'' sa jag snabbt till kvinnan som satt vid disken. ''Rum 152. Är ni besökare?'' frågade hon vänligt, ''Vad tror du? Att vi är här för att fotografera? Såklart vi är besökare. Vi är vänner och familj'' sa jag otrevligt och irriterat. ''Varsågoda att gå in!'' svarade hon vänligt och kollade ner i sina papper igen.
Vi snabbade oss till rummet och slängde upp dörren. Miley rusade fram till honom, och tog hans hand. ''Ryan? Snälla svara'' snyftade hon. Han tittade svagt med ögonen, och andades tungt. ''Vad var det som hände?'' frågade jag och tog hans hand. ''Jag gick över vägen utan och kolla, och det kom en bil.'' sa han och hostade till. ''Men det är lugnt Ryan, du kommer klara detta!'' sa både jag och Miley och kramade om honom.
Vi gick ut ur rummet och satte oss. Jag tog Mileys hand. ''Han kommer klara sig!'' sa jag och la armen om henne.
Okej, seriöst.. jag vill ha iallafall 5 kommentarer på detta inlägget, annars stänger jag ner bloggen. Iallafall ett tag.
ni visar inget stöd, kommenterar aldrig, även fast statistiken är uppe på runt 50..
Kommentera, och det kommer mer kapitel. Kommentera inte, och ni får hitta en ny blogg.
Ryan började förklara hela händelsen, och sa förlåt. Men jag kollade bara på honom.
''Du kan inte vara seriös.. Du menar alltså, att du snubblade och 'landade' på henne läppar? Bullshit. Du är ett stort jävla skämt Ryan. Jag trodde du var min bästavän, helt seriöst'' röt jag och gick in och smällde igen dörren. Åååh, jag var så jävla arg. Trodde aldrig jag skulle säg det, men jag är så jävla besikven på Ryan, han är fan ingen vän.
Jag gick ut igen efter att jag hade lugnat ner mig, och såg att Miley bara satt på trappan, ''Hur är det gumman?'' frågade jag och satte mig brevid henne. ''Det är lugnt. Bara det att Ryan skyllde allt på mig. Så ja,'' sa hon och började nästan gråta. ''Men det är inte ditt fel! Han landade på dina läppar, jo med visst. Man 'landar' inte på någon annas läppar. Det är inte sitt fel!'' sa jag och kramade om henne och pussade henne på pannan.
Vi gick in och började pcka ihop våra saker, när det ringer på Mileys telefon, ''Hallå?'' svarade hon, ''Va? Vad menar du? Sjukhuset? Ryan?'' sa hon och kollade osäkert på mig. ''Jag får telefonen'' sa jag och fick den av Miley. ''Hallå?'' sa jag, ''Hejsan, det här är från sjukhuset, Ryan Butler ligger inne och ville att ni skulle komma hit. Han har inte lång tid kvar. Han är väldigt skadad'' sa sköterskan. Jag la snabbt på telefonen och tog Mileys hand och sprang ut till bilen. ''Vi måste snabba oss.''
Vi körde ut från uppfarten och körde iväg till sjukhuset. När vi kom fram, parkerade jag lite slarvigt och Miley hoppade ut ur bilen och jag kom efter henne.
''Ryan Butler'' sa jag snabbt till kvinnan som satt vid disken. ''Rum 152. Är ni besökare?'' frågade hon vänligt, ''Vad tror du? Att vi är här för att fotografera? Såklart vi är besökare. Vi är vänner och familj'' sa jag otrevligt och irriterat. ''Varsågoda att gå in!'' svarade hon vänligt och kollade ner i sina papper igen.
Vi snabbade oss till rummet och slängde upp dörren. Miley rusade fram till honom, och tog hans hand. ''Ryan? Snälla svara'' snyftade hon. Han tittade svagt med ögonen, och andades tungt. ''Vad var det som hände?'' frågade jag och tog hans hand. ''Jag gick över vägen utan och kolla, och det kom en bil.'' sa han och hostade till. ''Men det är lugnt Ryan, du kommer klara detta!'' sa både jag och Miley och kramade om honom.
Vi gick ut ur rummet och satte oss. Jag tog Mileys hand. ''Han kommer klara sig!'' sa jag och la armen om henne.
Okej, seriöst.. jag vill ha iallafall 5 kommentarer på detta inlägget, annars stänger jag ner bloggen. Iallafall ett tag.
ni visar inget stöd, kommenterar aldrig, även fast statistiken är uppe på runt 50..
Kommentera, och det kommer mer kapitel. Kommentera inte, och ni får hitta en ny blogg.
Surt.
Inga kommentarer, inga nya kapitel.
Is this real love? - Chapter 21 -
En man och två barn. ''Pappa!'' utbrast Justin och gick fram och kramade honom. ''Tjena min grabb! Det var ett tag sen!'' sa hans pappa, ''Ja det var det. Jag, mamma och Miley skulle åka till Toronto om några dagar för att spendera lite tid med dig, Jazzy och Jaxo. Vad gör ni här nu?'' frågade Justin och kramade sina små syskon. ''Man ville ju träffa din tjej'' sa Justins pappa och gick mot mig. ''Jeremy, Justin pappa'' sa han och skakade min hand. ''Miley Miller. Justins tjej'' sa jag och skrattade.
Efter ett tag när vi hade suttit och pratat, så knackade det på dörren. Bruce reste sig upp och gick till dörren. ''Nämen hej Ryan. Vad gör du här?'' hörde jag honom säga, och jag vände huvudet snabbt till Justin, som redan hade ögonen på mig. ''Letar du efter Miley? Tja, jag ska se om hon är här. Hon och Justin gick ut innan.'' sa Bruce och backade lite. ''MILEY?'' ropade han, och jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. Bruce gick sakta tillbaka till dörren, ''Tyvärr, hon är inte hemma nu. Inte Justin heller för den delen. Men kom tillbaka imorgon, så är dom hemma.'' sa han och stängde sen igen dörren. ''HAHAHAHA, han gick på det'' skrattade jag och dom andra små flinade. ''Varför sökte han dig?'' frågade Pattie och kollade på mig. ''Jag vet inte.. Eller, alltså nej. Jag vet inte'' sa jag osäkert och kollade på Justin. ''Jag är lite trött, så jag går och lägger mig. Godnatt'' sa jag och reste mig upp från soffan.
Väl inne i Justins rum, så satte jag mig på sängen och suckade. Jag saknade verkligen mina föräldrar, och Isak.
Jag gick bort till min väska och tog upp en lapp, med mammas telefon nummer. 'Komigen Miley, gör det nudå' tänkte jag för mig själv. Jag tog upp min telefon och slog in numret och klickade på 'RING'. ''Hallå det är Mary'' hörde jag mamma säg på andra sidan linjen. ''Hallå?'' sa hon en gång till, och jag suckade, ''Hej mamma.'' sa jag osäkert, ''Miley?'' sa hon strängt, men lite osäkert. ''Det är mitt namn.'' svarade jag, ''Var i hela friden är du? Och varför i helvete åkte du bara iväg? Du kunde sagt att du skulle åka någonstans. Isak frågar varje dag om du kommer hem snart.'' suckade hon och det lät som hon skulle bryta ihop. ''Jag kommer hem snart.. Om ungefär en månad kanske. Men jag stannar inte. Jag kommer typ i en vecka, sen åker jag igen.'' sa jag och kollade ut genom fönstret. ''Var är du?'' frågade hon sen med en lugn röst, ''I Canada, hos Bruce och Diane, med Justin, Pattie, Jeremy och Justins småsyskon.'' det blev tyst på andra sidan telefonen när jag hade svarat på hennes fråga. ''Så du är fortfarande med, honom?'' sa hon och suckade djupt. ''Ja, det är jag. Och jag är lycklig med honom. Men om du har något emot det, så kan du glömma att jag kommer hem och hälsar på. Och nämn inte ens att Mike är en så bra kille. För då kan det fan va.'' röt jag och la på.
Jag andades djupa andetag och försökte lugna mig, men det gick inte. ''Hej gumman, hur är det?'' kom Pattie in och frågade. ''Bra, bara bra'' sa jag tyst, men började gråta. ''shhh, ta det lugnt. Vem var det du pratade med?'' frågade hon och la armen om mig när vi satt på sängen. ''Mamma. Jag tänkte att jag skulle åka hem lite efter Justins semester, men är tveksam nu.'' sa jag osäkert. Pattie tittade på mig och log. ''Vet du? När jag frågade Justin, om han ville att jag skulle följa med honom på alla konserter och sånt, så var han inte ens osäker på ett svar, han sa ja direkt. Han ville inget hellre än att jag följde med, och jag blev så glad. Även fast vi bråkar och sånt ibland, så pratar vi ut med varandra och blir vänner igen. Och jag tror att det är precis vad du och din mamma också behöver. För din pappa känner väl inte så?'' frågade hon, och när jag tänkte efter, så hade hon rätt, ''Tack Pattie! Du är verkligen bäst! Att prata med, och allt!'' sa jag och kramade henne. ''Såååå.. Nu när vi ändå sitter här och pratar, varför sökte Ryan dig?'' frågade hon, ''Egentligen, så vet jag inte. Alltså, om det är det jag tror han är här för att prata med mig om, så är det då den kvällen när jag åkte iväg, och Justin åkte efter, och vi kom inte hem förräns på kvällen osv. Kommer du ihåg det?'' frågade jag och kollade försiktigt på Pattie. ''Ja? Men vad var det hsom hände då?'' frågade hon, och jag började berätta. ''Det var så, att jag och Justin började bråka, så blev jag sur. Åkte hem till huset i L.A, och packade lite av mina saker, och ringde till Ryan, och han kom och hämtade mig, och vi åkte hem till honom. På kvällen tittade vi på film, och jag ville ha en filt. Så sa han någonting, så kastade jag en kudde och filten på honom, sen kastade han det tillbaka på mig, så jag snubblade, och han snubblade över mig, så kysste han mig''. Pattie tittade häpet på mig, ''Så du tror att det var därför... Vänta lite, KYSSTE DIG?!'' formligen vrålade hon, och just då kom Justin in i rummet, ''Vad snackar ni om?'' frågade han. ''Om vad som hände den kvällen när du och Miley bråkade.'' sa Pattie och kollade besviket. ''Hur är det?'' frågade Miley och ställde sig upp brevid Pattie. ''Jag är besviken på Ryan.'' sa hon, och lämnade rummet.
''Berättade du allt?'' frågade Justin och kramade mig mjukt, ''Typ. Och så har jag pratat med mamma med''. Justin släppte greppet om mig, och kollade häpet på mig, ''Seriöst?'', ''Ja'' svarade jag. ''Men nu vill jag sova, så godnatt'' sa jag och kröp ner under täcket.
Jag satte mig i fotöljen och bara kollade på Miley. Hon låg och andades mjukt och djupt. Så vacker hon är.
Min mobil lös upp och på skärmen stog det 'RyanBro'. Jag klickade in på smset. ''Bro, är ni hemma än? behöver snacka. allt är bara ett missförstånd. call me/ ryan''. Pfft, glöm det. ''Kan du inte komma och lägga dig här brevid mig?'' jag kollade upp från mobilen och såg att Miley låg och kollade på mig. ''I'm coming lovely'' sa jag och blinkade. Jag drog av mig tröjan och la mig brevid henne. ''Jag älskar dig, du vet det va?'' sa hon medans hon la sitt huvud på mitt bröst. ''Jag älskar dig med, otroligt mycket!'' sa jag och smekte hennes huvud. ''Kan vi inte sova nu?'' frågade hon och tittade upp på mig. ''Visst, släck lampan bara'' sa jag och skrattade.
Nästa morgon vaknade jag av att Miley drog med sina fingrar på min mage. ''Godmorgon snarkis'' sa hon och flinade, ''Men vaaaaaa, jag villej u sova mer.'' sa jag och gjorde en ledsen min. ''Din mamma sa att vi skulle stiga upp nu, vi ska till Toronto idag tydligen'' sa hon och strök mitt hår bakåt. ''Idag? Redan?'' frågade jag häpet och satte mig upp. Jag sträckte på mig ochreste mig sen upp från sängen. ''Men ska inte du...'' mer hann jag inte säg innan jag såg att Miley hade krypit under täckte och lagt sig till rätta igen. ''Vi ska inte till Toronto idag va?'' frågade jag och tittade frågande på Miley, ''Jo, typ i eftermiddag'' sa hon och skrattade. Jag gick fram till sängen och drog av henne täcket och började kikla henne. ''VAFAN, SLUUUUUTA JUSTIN!!'' skrattade hon. Pep och skrattade gjorde hon också.
Vi gick in till köket och åt lite frukost. Pattie och mormor kom in i köket. ''Har ni sovit gott?'' frågade Pattie och mormor kollade misstänksamt på oss, ''Japps'' sa Miley och log, ''Ni gjorde inget annat inatt?'' frågade mormor. ''Inget annat än att vi sov?'' sa Miley och skrattade, men förstog sen att hon menade allvar, ''Seriöst, vi har inte gjort nått annat'' sa jag och log, ''Haha, jag skojar bara med er'' sa hon och skrattade.
Jag och Miley gick in på mitt rum och hon tog på sig andra kläder och tog sin mobil, och vi gick bort till dörren. ''Vi sticker ut lite. Vi har ringt Kenny, så han är typ utanför nu'' ropade jag och öppnade dörren.
Precis när vi steg ut från tomten så möttes vi av ett ansikte vi inte räknat med att träffa på...
Efter ett tag när vi hade suttit och pratat, så knackade det på dörren. Bruce reste sig upp och gick till dörren. ''Nämen hej Ryan. Vad gör du här?'' hörde jag honom säga, och jag vände huvudet snabbt till Justin, som redan hade ögonen på mig. ''Letar du efter Miley? Tja, jag ska se om hon är här. Hon och Justin gick ut innan.'' sa Bruce och backade lite. ''MILEY?'' ropade han, och jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. Bruce gick sakta tillbaka till dörren, ''Tyvärr, hon är inte hemma nu. Inte Justin heller för den delen. Men kom tillbaka imorgon, så är dom hemma.'' sa han och stängde sen igen dörren. ''HAHAHAHA, han gick på det'' skrattade jag och dom andra små flinade. ''Varför sökte han dig?'' frågade Pattie och kollade på mig. ''Jag vet inte.. Eller, alltså nej. Jag vet inte'' sa jag osäkert och kollade på Justin. ''Jag är lite trött, så jag går och lägger mig. Godnatt'' sa jag och reste mig upp från soffan.
Väl inne i Justins rum, så satte jag mig på sängen och suckade. Jag saknade verkligen mina föräldrar, och Isak.
Jag gick bort till min väska och tog upp en lapp, med mammas telefon nummer. 'Komigen Miley, gör det nudå' tänkte jag för mig själv. Jag tog upp min telefon och slog in numret och klickade på 'RING'. ''Hallå det är Mary'' hörde jag mamma säg på andra sidan linjen. ''Hallå?'' sa hon en gång till, och jag suckade, ''Hej mamma.'' sa jag osäkert, ''Miley?'' sa hon strängt, men lite osäkert. ''Det är mitt namn.'' svarade jag, ''Var i hela friden är du? Och varför i helvete åkte du bara iväg? Du kunde sagt att du skulle åka någonstans. Isak frågar varje dag om du kommer hem snart.'' suckade hon och det lät som hon skulle bryta ihop. ''Jag kommer hem snart.. Om ungefär en månad kanske. Men jag stannar inte. Jag kommer typ i en vecka, sen åker jag igen.'' sa jag och kollade ut genom fönstret. ''Var är du?'' frågade hon sen med en lugn röst, ''I Canada, hos Bruce och Diane, med Justin, Pattie, Jeremy och Justins småsyskon.'' det blev tyst på andra sidan telefonen när jag hade svarat på hennes fråga. ''Så du är fortfarande med, honom?'' sa hon och suckade djupt. ''Ja, det är jag. Och jag är lycklig med honom. Men om du har något emot det, så kan du glömma att jag kommer hem och hälsar på. Och nämn inte ens att Mike är en så bra kille. För då kan det fan va.'' röt jag och la på.
Jag andades djupa andetag och försökte lugna mig, men det gick inte. ''Hej gumman, hur är det?'' kom Pattie in och frågade. ''Bra, bara bra'' sa jag tyst, men började gråta. ''shhh, ta det lugnt. Vem var det du pratade med?'' frågade hon och la armen om mig när vi satt på sängen. ''Mamma. Jag tänkte att jag skulle åka hem lite efter Justins semester, men är tveksam nu.'' sa jag osäkert. Pattie tittade på mig och log. ''Vet du? När jag frågade Justin, om han ville att jag skulle följa med honom på alla konserter och sånt, så var han inte ens osäker på ett svar, han sa ja direkt. Han ville inget hellre än att jag följde med, och jag blev så glad. Även fast vi bråkar och sånt ibland, så pratar vi ut med varandra och blir vänner igen. Och jag tror att det är precis vad du och din mamma också behöver. För din pappa känner väl inte så?'' frågade hon, och när jag tänkte efter, så hade hon rätt, ''Tack Pattie! Du är verkligen bäst! Att prata med, och allt!'' sa jag och kramade henne. ''Såååå.. Nu när vi ändå sitter här och pratar, varför sökte Ryan dig?'' frågade hon, ''Egentligen, så vet jag inte. Alltså, om det är det jag tror han är här för att prata med mig om, så är det då den kvällen när jag åkte iväg, och Justin åkte efter, och vi kom inte hem förräns på kvällen osv. Kommer du ihåg det?'' frågade jag och kollade försiktigt på Pattie. ''Ja? Men vad var det hsom hände då?'' frågade hon, och jag började berätta. ''Det var så, att jag och Justin började bråka, så blev jag sur. Åkte hem till huset i L.A, och packade lite av mina saker, och ringde till Ryan, och han kom och hämtade mig, och vi åkte hem till honom. På kvällen tittade vi på film, och jag ville ha en filt. Så sa han någonting, så kastade jag en kudde och filten på honom, sen kastade han det tillbaka på mig, så jag snubblade, och han snubblade över mig, så kysste han mig''. Pattie tittade häpet på mig, ''Så du tror att det var därför... Vänta lite, KYSSTE DIG?!'' formligen vrålade hon, och just då kom Justin in i rummet, ''Vad snackar ni om?'' frågade han. ''Om vad som hände den kvällen när du och Miley bråkade.'' sa Pattie och kollade besviket. ''Hur är det?'' frågade Miley och ställde sig upp brevid Pattie. ''Jag är besviken på Ryan.'' sa hon, och lämnade rummet.
''Berättade du allt?'' frågade Justin och kramade mig mjukt, ''Typ. Och så har jag pratat med mamma med''. Justin släppte greppet om mig, och kollade häpet på mig, ''Seriöst?'', ''Ja'' svarade jag. ''Men nu vill jag sova, så godnatt'' sa jag och kröp ner under täcket.
Jag satte mig i fotöljen och bara kollade på Miley. Hon låg och andades mjukt och djupt. Så vacker hon är.
Min mobil lös upp och på skärmen stog det 'RyanBro'. Jag klickade in på smset. ''Bro, är ni hemma än? behöver snacka. allt är bara ett missförstånd. call me/ ryan''. Pfft, glöm det. ''Kan du inte komma och lägga dig här brevid mig?'' jag kollade upp från mobilen och såg att Miley låg och kollade på mig. ''I'm coming lovely'' sa jag och blinkade. Jag drog av mig tröjan och la mig brevid henne. ''Jag älskar dig, du vet det va?'' sa hon medans hon la sitt huvud på mitt bröst. ''Jag älskar dig med, otroligt mycket!'' sa jag och smekte hennes huvud. ''Kan vi inte sova nu?'' frågade hon och tittade upp på mig. ''Visst, släck lampan bara'' sa jag och skrattade.
Nästa morgon vaknade jag av att Miley drog med sina fingrar på min mage. ''Godmorgon snarkis'' sa hon och flinade, ''Men vaaaaaa, jag villej u sova mer.'' sa jag och gjorde en ledsen min. ''Din mamma sa att vi skulle stiga upp nu, vi ska till Toronto idag tydligen'' sa hon och strök mitt hår bakåt. ''Idag? Redan?'' frågade jag häpet och satte mig upp. Jag sträckte på mig ochreste mig sen upp från sängen. ''Men ska inte du...'' mer hann jag inte säg innan jag såg att Miley hade krypit under täckte och lagt sig till rätta igen. ''Vi ska inte till Toronto idag va?'' frågade jag och tittade frågande på Miley, ''Jo, typ i eftermiddag'' sa hon och skrattade. Jag gick fram till sängen och drog av henne täcket och började kikla henne. ''VAFAN, SLUUUUUTA JUSTIN!!'' skrattade hon. Pep och skrattade gjorde hon också.
Vi gick in till köket och åt lite frukost. Pattie och mormor kom in i köket. ''Har ni sovit gott?'' frågade Pattie och mormor kollade misstänksamt på oss, ''Japps'' sa Miley och log, ''Ni gjorde inget annat inatt?'' frågade mormor. ''Inget annat än att vi sov?'' sa Miley och skrattade, men förstog sen att hon menade allvar, ''Seriöst, vi har inte gjort nått annat'' sa jag och log, ''Haha, jag skojar bara med er'' sa hon och skrattade.
Jag och Miley gick in på mitt rum och hon tog på sig andra kläder och tog sin mobil, och vi gick bort till dörren. ''Vi sticker ut lite. Vi har ringt Kenny, så han är typ utanför nu'' ropade jag och öppnade dörren.
Precis när vi steg ut från tomten så möttes vi av ett ansikte vi inte räknat med att träffa på...
Is this real love? - Chapter 20 -
Jag kunde inte sova på hela tiden när vi satt på planet. Antingen så brummade det för högt, eller så var det något annat jag störde mig på. Men jag kände att jag behövde sova, men jag kunde bara inte. Jag tänkte hela tiden på, att jag bara åkte därifrån. Var det fel? ÅÅÅÅH, om bara alla tankar kunde försvinna, jag kunde tänka på dom imorgon istället. ''Hur är det?'' hörde jag en röst säg. Jag vände på huvudet och där satt Scooter brevid mig. ''Det är dåligt. Jag kan inte sova, och jag tänker för mycket.'' sa jag och började nästan gråta. ''Shh, gråt inte'' sa Scooter och kramade om mig. ''Förlåt. Men, jag bara känner att jag bara gör problem. Jag åkte till Ryan för att finna tröst, han kysser mig. ÅÅÅÅH, JAG BLIR GALEN.'' skrek jag och rusade upp och in på toan på planet.
''Vad är det som händer?'' hörde jag Justin säga, och sen hörde jag fotsteg mot toan. Han bankade lätt på dörren. ''Miley?'', ''Vad?'' röt jag, ''Öppna'' sa han mjukt. Jag ställde mig upp hastigt och kände hur allt började gunga och allting började snurra. Jag tog tag i handtaget, men handen gled av och jag trillade på golvet. ''MILEY'' hörde jag hur Justin skrek och bankade hårt, som om dörren skulle bankas in.
-
''Ska hon inte vakna snart?'' hörde jag en röst säg. Jag kisade försiktigt med ögonen, och kollade rätt upp på Justins ansikte. Mitt huvud låg i hans knä. ''Tjena snygging'' sa jag och log försiktigt. Han tittade ner på mig hastigt och kramade om mig. ''Fan vad du skrämdes. Alltså, fan.'' sa han och kramade om mig igen, ''Du får aldrig göra så igen, okej?'' sa han och kysste mig på pannan. ''Det är ju inget jag kan bestämma, högt blodtryck kommer ibland.. Eller okej, ganska ofta för min del, men ändå. Det är normalt hos tjejer! Så det är lugnt Justin!'' sa jag och smekte han på kinden, och han bara skrattade. ''Du skrämde Scooter också'' sa Justin sen. Jag satte mig upp försiktigt och reste mig sen upp, och allt gungade till, och jag greppade Justins hand en stund. Jag släppte den sen sakta, och gick till Scooter. Han ställde sig upp och kollade på mig, och jag kramade om honom, hårt. ''Tack för att du är så bäst. Det går verkligen att prata om allt med dig. Du är som en extra pappa till mig. För du är alltid där, och kommer alltid med så bra svar på frågor. Tack!'', och när jag kollade på honom, så fällde han en tår. ''Gråter du?'' frågade jag häpet, ''Ja vafan, det var fint sagt! Och jag har alltid velat ha en dotter.'' sa han och kramade mig en gång till. ''Awwww.. Say cheese!'' sa Alfredo och blixtrade med kameran. ''FREDOOOOO!!!'' skrek jag och hoppade över ett säte för att komma ifatt honom.
''Var snälla och sitt ner i sätena och koppla fast er. Vi ska gå ner för landning och vill inte att någon kommer till skada'' sa en flygvärdinna i microfon. Jag skyndade mig bort till Justin och satte mig brevid honom.
Landningen gick snabbt och vi var ute från planet inom 20 minuter.
Utanför planet så sträckte jag på mig och drog in massor av frisk luft. ''Skönt att stå på fast mark nu'' sa jag och skrattade.
Vi tog våar väskor och sprang bort till bilen där Justins mormor och morfar väntade. ''Justin och Pattie, vi har saknat er så mycket! Er med Scooter, Alfredo, Carin, Ryan och Kenny!'' sa hans mormor Diane. Jag stog där och kollade lite oskyldigt omkring mig. ''Nämen, Justin.. Har du tagit med en flicka?'' sa hans morfar Bruce. ''Ja.. Det här är min fina flickvän, Miley'' sa Justin och tog min hand. ''Nämen Miley.. Miley Miller? Nu ser man ju att det är du! Dig kommer man ihåg från när ni var små!'' skrockade Diane och kramade om mig lätt.
Jag, Justin och Pattie åkte till Bruce's och Dianes hus tillsammans med dem. ''Vart ska Scooter, Carin och Kenny?'' frågade jag nyfiket. ''Dem tar in på ett hotell. Sen åker Scooter och Carin vidare till Toronto. Vi ska med till Toronto och tittade ishockey med pappa, så får du träffa honom med. Och mina små syskon såklart'' sa Justin och tog min hand.
''Aaaah, skönt att vara hemma'' utbrast jag när vi hade kommit fram. Miley tittade nyfiket på huset och log.
När vi steg in i huset så gick vi direkt in på mitt rum. ''Wow'' utbrast Miley när hon såg rummet. ''Vadå?'' sa jag och slängde mig på sängen. ''Alla hockey prylar, och det är så blått'' sa hon och log och la sig brevid mig.
''HAHA seriöst Justin? Affischer på dig själv? Skojar du med mig? Fan vilket ego du är'' sa hon och slängde en kudde på mig. ''Ja vafan, man måste ju beundra sig själv'' sa jag medans jag tog fram plånboken och öppnade den. ''Där är du'' sa jag och pekade på en liten bild på Miley. ''Har du en bild på mig, i din plånbok?'' sa hon och kollade på mig sådär bedårande. ''Japp, och den kommer stanna där föralltid!'' sa jag och kramade om henne och kysste henne mitt på läpparna.
''Ungar, det är mat!'' skrek mormor från köket. ''Kom, vi går och äter'' sa jag och tog Mileys hand.
När vi kom ut till köket, så stog Chaz där. ''CHAAAAAAAAAZ!!!'' skrek jag och kramade om honom. ''Hur är det polarn?'' sa jag sen, ''Det är lugnt. Vem är det där?'' frågade han sen och gick fram till Miley och la armen om henne. ''Hon är liten iallafall.'' sa han och kollade ner på henne, ''Hörru'' sa Miley och slog till honom. ''Det är Miley..'' sa jag försiktigt. ''Miley Miller? Uuuh, du har blivit riktigt snygg..'' sa han och granskade henne, ''Passa dig Chaz'' sa Miley och petade honom i magen. ''Attityden är klart kvar'' sa han och skrattade.
Efter att vi hade ätit så gick vi ut. ''Får jag ha din keps?'' frågade Miley och kollade på mig, ''Amen, vi kunde tagit en till dig med där inne ju. Men vänta lite här då, så springer jag in och hämtar en keps dårå'' suckade jag och sprang in.
Medans Justin sprang in, ställde jag mig och tittade på Chaz, ''Vad?'' frågade han och knuffade mig, ''Jag kommer inte ihåg att du var så lång bara..'' sa jag och tittade på honom ännu mer. ''Seriöst, sluta kolla'' sa han och gjorde en konstig min så jag började skratta. Han la armarna runt mig och snurrade runt mig och började kikla mig. ''SLUUUUUUTA'' skrek jag. ''Varför dååååå?'' frågade Chaz, men släppte snabbt taget när Justin kom ut igen. ''Detta var den enda jag hittade'' sa han och gav mig en keps.
Justin tog min hand, och vi började gå. Efter ett tag gick Chaz hem till sig, och det blev bara jag och Justin. ''Såååå.. Hur länge har du ledigt då?'' frågade jag och hoppade runt lite. ''Ett tag, typ.. en månad'' sa han och flinade, ''SÅ LÄNGE HAR INTE JAG ENS SKOLLOV.'' sa jag surt. ''Du är hemskolad nu Miley, remember?'' sa han och skrattade och jag bara himlade med ögonen. ''Men ändå'' sa jag till mitt försvar.
Efter vi hade gått en låååååååååång runda, så gick vi tillbaka.
Framme på tomten, så stog det en bil som inte Justin kände igen. ''Vems bil är det?'' frågade jag, ''Jag vet inte.'' sa Justin fundersamt och tog min hand, och vi gick in.
Justin stannade upp och såg förskräckt ut, men slappnade av sen i ansiktet. Där stog....
Is this real love? - Chapter 19 -
''Miley svara mig'' sa Justin och tittade med en menande blick, han drog mig i armen och kollade mig djupt in i ögonen. Jag började gråta. ''Han kysste dig, eller hur?'' sa han precis som han hade genomskådat mig. Jag kollade bort, och grät ännu mer. Justin suckade. ''Men det är bara dig jag älskar Justin, jag lovar!'' sa jag, men han suckade återigen. Jag torkade bort tårarna och tog tag i hans arm, och kollade honom djupt in i ögonen. ''Jag älskar dig! Och bara dig!'' sa jag, och flyttade händer upp till hans kinder och kysste honom, mjukt. ''Jag älskar dig också'' sa han, och jag hörde riktigt hur rösten höll på att svika honom.
Vi tackade Fredo för vi fick vara hos honom en stund, men åkte sen hem igen.
I bilen var det tyst, väldigt tyst. Jag satt och kikade på Justin ibland, och när han vände huvudet, så vände jag bort det, och han började le.
När vi kom fram till huset, så försökte vi smyga in ltie diskret. Men det gick inte riktigt som vi hade tänkt. ''VAR HAR NI VARIT? VA?'' skrek Pattie och ryckte i oss båda. ''Jag var och hämtade Miley.. Hon behövde lite ensam tid, och sen hämtade jag henne'' sa Justin och tog min hand och vi gick upp på hans rum.
Där uppe så drog jag av min tröja och mina mjukis, och där stog jag sen. I en röd bh och ett par boxer trosor, sexigt. Jag gick och la mig i sängen och myste in mig i täcket. Justin kom ut från badrummet i ett par baseboll shorts och bar överkropp. 6-pack, yummy.
Han kröp ner brevid mig och la armen om mig. ''jag vill att du ska veta hur mycket du betyder för mig, och hur mycket jag älskar dig. Jag vill leva hela mitt liv med dig, jag vill ha dina barn när vi blir äldre. Jag vill leva med dig föralltid. För jag älskar dig, så otroligt mycket. jag är din föralltid.'' viskade han, ''jag älskar dig med, otroligt mycket Justin, jag kan inte beskriva det. jag vill dela hela mitt liv med dig. det går inte en dag utan att jag tänker på våran framtid.'' sen somnade jag.
Jag låg och kollade på Miley medans hon låg där, och drog långa djupa andetag. Hon andades tungt, och såg så fridfull ut. Jag flyttade en hår slinga från hennes ansikte och la den bakom hennes öra. ''Ska du inte sova?'' viskade hon sakta medans hon smekte min hand som låg kvar på hennes kind. Hon krop närmre och la sitt huvud på mitt bröst. ''Jo, nu ska jag. Godnatt min älskade tjej'' sa jag och blundade.
''VAKNA JUSTIN! VI SKA ÅKA SNART!'' skrek mamma nere ifrån. ''Mm.'' mumlade jag och kisade med ögonen och kunde knappt hålla dom öppna. Miley var redan uppe och hade klätt på sig. Hon höll på att packa sin väska. ''Godmorgon sömntuta, som små snarkar..'' sa Miley och fnittrade och satte sig vid sängen. Hon lutade sig ner mot mitt ansikte och när hon nästan var 2 cm från mitt ansikte, så ställde hon sig upp igen. ''Dax att stiga upp.. Vi åkter snart till Cananda.'' sa hon och skrattade. ''Men.. men..'' sa jag och låtsades bli sur. ''Du kan få den sen. Stig upp nu.'' sa hon bestämt och drog med sin resväska och lämnade rummet.
Jag reste mig från sängen och sträckte på mig, drog på mig en slapp tröja som låg på fotöljen i mitt rum. Jag kollade ut, det var en solig dag. ''Nämen hej Ryan'' hörde jag mamma säga nere ifrån. Jag hörde hur Miley släppte väskan, och kom sen, nästan springandes in på mitt rum. ''FUCK MY LIFE. Detta skulle inte hända.'' sa hon och blev helt förtvivlad. ''Jag letar efter Miley.'' hörde jag han säg, ''Hon är där uppe hos Justin.. Du kan säkert smyga in.'' sa mamma och jag hörde sen hur Ryans fotsteg i trappan kom närmre. Han knackade på dörren, ''Justin? Miley?'' frågade han, ''Kom in'' sa jag medans Miley kom mot mig och tog min hand. ''Miley, där är du ju! Du bara stack igår!'' sa Ryan när han kom in i rummet. ''Jag letade överallt efter dig'' sa han och gick närmre henne. ''Du ringde ändå aldrig, så jag tror inte du brydde dig så mycket.. Eller?'' sa hon och han kollade med en förvånad blick. ''Jag hörde vad du gjorde igår..'' sa jag sen. ''Va?'' frågade han, ''Spela in Ryan.. Jag berättade att du kysste mig.'' sa Miley och gick ut ur rummet. ''Justin, det var inget stort.. Och det betydde ingenting! Jag lovar!'' sa Ryan och verkade mena det. ''Jaja.. Men om det händer en gång till, då jävlar Ryan, det ska du veta.'' sa jag och gick förbi honom och tog min väska. ''Eeey Justin.. Vart ska ni?'' sa Ryan, ''Hem till Canada.'' sa jag och gick ner för trappan.
Ryan lämnade huset och vi gick till bilen och lämnade väskorna. ''Men då syns vi i Canada sen då'' sa jag till Scooter som hoppade in i sin bil och körde iväg. ''Då åker vi'' sa Kenny och vi hoppade in i bilen.
På flygplatsen var det knappt nått folk och vi hoppade på planet. ''Påväg hem nudå.'' sa jag för mig själv och Miley tittade på mig. ''Där vi två en gång började, som vänner, blev ovänner. Och nu står vi här, tillsammans.'' sa hon och jag kramade om henne, ''Jag älskar dig, mest.'' viskade jag.
Vi tackade Fredo för vi fick vara hos honom en stund, men åkte sen hem igen.
I bilen var det tyst, väldigt tyst. Jag satt och kikade på Justin ibland, och när han vände huvudet, så vände jag bort det, och han började le.
När vi kom fram till huset, så försökte vi smyga in ltie diskret. Men det gick inte riktigt som vi hade tänkt. ''VAR HAR NI VARIT? VA?'' skrek Pattie och ryckte i oss båda. ''Jag var och hämtade Miley.. Hon behövde lite ensam tid, och sen hämtade jag henne'' sa Justin och tog min hand och vi gick upp på hans rum.
Där uppe så drog jag av min tröja och mina mjukis, och där stog jag sen. I en röd bh och ett par boxer trosor, sexigt. Jag gick och la mig i sängen och myste in mig i täcket. Justin kom ut från badrummet i ett par baseboll shorts och bar överkropp. 6-pack, yummy.
Han kröp ner brevid mig och la armen om mig. ''jag vill att du ska veta hur mycket du betyder för mig, och hur mycket jag älskar dig. Jag vill leva hela mitt liv med dig, jag vill ha dina barn när vi blir äldre. Jag vill leva med dig föralltid. För jag älskar dig, så otroligt mycket. jag är din föralltid.'' viskade han, ''jag älskar dig med, otroligt mycket Justin, jag kan inte beskriva det. jag vill dela hela mitt liv med dig. det går inte en dag utan att jag tänker på våran framtid.'' sen somnade jag.
Jag låg och kollade på Miley medans hon låg där, och drog långa djupa andetag. Hon andades tungt, och såg så fridfull ut. Jag flyttade en hår slinga från hennes ansikte och la den bakom hennes öra. ''Ska du inte sova?'' viskade hon sakta medans hon smekte min hand som låg kvar på hennes kind. Hon krop närmre och la sitt huvud på mitt bröst. ''Jo, nu ska jag. Godnatt min älskade tjej'' sa jag och blundade.
''VAKNA JUSTIN! VI SKA ÅKA SNART!'' skrek mamma nere ifrån. ''Mm.'' mumlade jag och kisade med ögonen och kunde knappt hålla dom öppna. Miley var redan uppe och hade klätt på sig. Hon höll på att packa sin väska. ''Godmorgon sömntuta, som små snarkar..'' sa Miley och fnittrade och satte sig vid sängen. Hon lutade sig ner mot mitt ansikte och när hon nästan var 2 cm från mitt ansikte, så ställde hon sig upp igen. ''Dax att stiga upp.. Vi åkter snart till Cananda.'' sa hon och skrattade. ''Men.. men..'' sa jag och låtsades bli sur. ''Du kan få den sen. Stig upp nu.'' sa hon bestämt och drog med sin resväska och lämnade rummet.
Jag reste mig från sängen och sträckte på mig, drog på mig en slapp tröja som låg på fotöljen i mitt rum. Jag kollade ut, det var en solig dag. ''Nämen hej Ryan'' hörde jag mamma säga nere ifrån. Jag hörde hur Miley släppte väskan, och kom sen, nästan springandes in på mitt rum. ''FUCK MY LIFE. Detta skulle inte hända.'' sa hon och blev helt förtvivlad. ''Jag letar efter Miley.'' hörde jag han säg, ''Hon är där uppe hos Justin.. Du kan säkert smyga in.'' sa mamma och jag hörde sen hur Ryans fotsteg i trappan kom närmre. Han knackade på dörren, ''Justin? Miley?'' frågade han, ''Kom in'' sa jag medans Miley kom mot mig och tog min hand. ''Miley, där är du ju! Du bara stack igår!'' sa Ryan när han kom in i rummet. ''Jag letade överallt efter dig'' sa han och gick närmre henne. ''Du ringde ändå aldrig, så jag tror inte du brydde dig så mycket.. Eller?'' sa hon och han kollade med en förvånad blick. ''Jag hörde vad du gjorde igår..'' sa jag sen. ''Va?'' frågade han, ''Spela in Ryan.. Jag berättade att du kysste mig.'' sa Miley och gick ut ur rummet. ''Justin, det var inget stort.. Och det betydde ingenting! Jag lovar!'' sa Ryan och verkade mena det. ''Jaja.. Men om det händer en gång till, då jävlar Ryan, det ska du veta.'' sa jag och gick förbi honom och tog min väska. ''Eeey Justin.. Vart ska ni?'' sa Ryan, ''Hem till Canada.'' sa jag och gick ner för trappan.
Ryan lämnade huset och vi gick till bilen och lämnade väskorna. ''Men då syns vi i Canada sen då'' sa jag till Scooter som hoppade in i sin bil och körde iväg. ''Då åker vi'' sa Kenny och vi hoppade in i bilen.
På flygplatsen var det knappt nått folk och vi hoppade på planet. ''Påväg hem nudå.'' sa jag för mig själv och Miley tittade på mig. ''Där vi två en gång började, som vänner, blev ovänner. Och nu står vi här, tillsammans.'' sa hon och jag kramade om henne, ''Jag älskar dig, mest.'' viskade jag.