Is this real love? - Chapter 12 -

Jag hade ringt Miley hela kvällen igår, och hela morgonen. Men hon klickade mig bara. Jag kan inte fatta att det blev såhär. ''Justin, du får iallafall komma upp och äta lite. Vi ska leta efter henne idag igen!'' kom mamma och sa samtidigt som hon satte sig på min sängkant. ''Jag fattar bara inte varför'' sa jag och kollade ut genom fönstret, och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, ''Fattar inte vadå, Justin?'' sa mamma och tog min hand, ''Att du aldrig sa nått. Du visste hela tiden. Att det var den Miley som jag gick i samma klass som, vi som var barndoms vänner. Varför sa du inget?'' sa jag och mamma suckade. ''För jag trodde aldrig att du skulle känna igen henne, och om du aldrig hade känt igen henne, så hade detta aldrig hänt.'' sa mamma och suckade. Jag fnös åt henne och kollade ut genom fönstret igen. ''Hörni, ni kanske borde kolla ut genom balkongen?'' ropade Kenny från trappan.
Jag flög upp ur sängen och drog på mig ett par mjukis byxor och en slö och pösig tröja. Jag gick till balkongen och kollade ut, och där satt Miley. Jag stog först och kollade på henne, för hon såg förändrad ut. Nått med ansiktet. Jag sprang ner sen och ut på uteplatsen. Hon vände snabbt huvudet och kollade på mig och ställde sig upp. Jag öppnade mina armar och omfamnade henne. ''Förlåt mig Justin, snälla förlåt mig'' viskade hon. Jag satte händerna på hennes kinder och granskade hennes ansikte, ''Vem har slagit dig?'' frågade jag och torkade bort hennes tårar.



''Vem tror du? Vem är den som vill förstöra mitt liv, och göra det till ett helvete?'' frågade hon och vände sig om och kollade bort från mig. ''Mike.'' sa jag kort.
Jag kollade på Mileys arm, och skjortan var trasig, ''Vad har du gjort med skjortan?'' frågade jag och var precis påväg att ta hennes arm när hon ryckte undan den. ''Inget'' svarade hon kort och tog sin arm om den. ''Låt mig se den'' sa jag och tog tag i hennes arm försigtigt. Hon tittade sorgset på den och kollade sen upp på mig igen med tårfyllda ögon. Jag drog försiktigt upp skjort ärmen på henne och såg 5-8 blodiga och röda ärr på hennes arm. Jag kollde upp på henne, ''Var det...'' mer hann jag inte säg innan hon nickade. ''Stick aldrig iväg såhär igen. Jag kommer inte såra dig igen. Jag är så jävla ledsen att jag gjorde det, då för några år sen. Jag är så jävla ledsen. Jag vet att det är oförlåtligt, men jag är inte sån längre. Jag ångrar allt jag gjorde'' sa jag och kände att det rann en tår ner för kinden, ''Justin, jag förlåter dig. Så snälla gråt inte!'' sa hon samtidigt som hon kramade om mig.



Jag drog in Justins doft och njöt av hans varma famn.
''Var är mamma och pappa? Och Noah?!'' frågade jag sen när vi hade kommit hem. ''Dom har åkt iväg. Till din mormor och morfar'' sa Justin mjukt, ''Men dom bor ju ändan i Ohio?'' sa jag frågande, ''Dom ville komma härifrån. Jag skulle meddela dom när du hade kommit tillbaka hit, så skulle dom hämta dig.'' det sista sa Justin väldigt tyst. ''Hämta mig? Jag kommer inte åka härifrån.'' sa jag bestämt. ''Men...'' började Justin innan jag 'shhh:ade' honom.
Vi gick in i huset och Pattie kom halvspringandes till mig. ''Men lilla hjärtat, du ser förskräcklig ut'' stannade hon upp och sa, efter henne kom Scooter springandes, ''Lite makeup på det där så är du som ny igen gumman. Skönt att du är tillbaka!'' sa han och kramade om mig hastigt. ''Förresten, inspelningen ska vara imorron. Tror du svullnaden går har gått ner tills dess?'' frågade han och blinkade. ''Om jag kan få lite is på den, så aa'' sa jag och skrattade.
Justin gick och hämtade en ispåse och jag gick upp på hans rum. Jag la mig i hans säng och kände hans mobil vibrera. Jag tog fram den och kollade på skrämen. ''Selena ringer'' ropade jag till honom, ''Svara då'' ropade han tillbaka, ''Men..'' sa jag innan jag drog på svara, ''Justins telefon'' svarade jag försiktigt, ''Vem är det här?'' frågade Selena och skrattade lite, ''M-M-M-Miley..'' stammade jag, ''Åååh, hej Miley! Justin har pratat så mycket om dig. Jag undrade bara om jag kunde få prata med honom.. Det har kinda hänt en sak, som han borde få veta.'' sa hon, ''Okej, jag ska hämta honom, vänta lite.'' sa jag. ''JUSTIN, SELENA VILL PRATA MED DIG'' ropade jag, ''AA, JAG KOMMER NUDÅ.'' ropade han tillbaka. Och efter bara en liten stund kom han med en ispåse till mig, och en kopp med varm choklad.


-



''Men Selena du förstår inte. Jag har inte tid.'' sa Justin och gick runt från fönster till fönster, fram och tillbaka hela tiden. Han hade säkert pratat med Selena i en timme nu, och sagt ungefär samma saker hela tiden. ''Så du tycker det är bäst om vi gör slut? Men fine.. Då säger vi så. Ha ett bra liv.'' skrek Justin och kastade mobilen ut från balkongen sen. Han gick in och satte sig på sängkanten. ''Vad hände precis?'' frågade han och drog händerna genom håret. ''Jag tror att du och Selena precis gjorde slut.'' sa jag försiktigt och kröp fram till Justin. Han la armen om mig. ''Du klarar det här Justin, du är stark!''.






Förlåt förlåt förlåt att jag inte har skrivit på åratal. klämde ihop ett kapitel idag. Har inte haft tid.

Nu ska jag duscha och sen ska jag fortsätta plugga.

puss

Kommentarer
Postat av: linnhalldin

hhahh !! där åkte hans telefon åt helvete !! :P hah... grymt tjejen :D

2011-11-17 @ 22:02:54
URL: http://juustanordinarygiirl.blogg.se/
Postat av: Cherry

Ohh, så braa :D <33

2011-11-18 @ 22:53:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0