justiinbiieberstorys

Jag blev nästan lite förskräckt. Men han kysste mig, och om jag ska vara ärlig, så var det en underbar känsla. Jag kysste honom tillbaka och reste mig sedan försiktigt. När jag hade ställt mig upp, så granskade han min kropp. ''Vad är det?'' sa jag sen och han tittade upp på mitt ansikte, ''Du är fin'' sa Ryan och kysste mig på halsen. ''Du Ryan.. Jag är lite trött, jag går och lägger mig'' sa jag som en ursäkt. ''Okej, jag kommer senare'' sa han och kollade dystert ner i bordet. Jag gav honom en snabb puss på munnen och gick sen in i sovrummet. Usch, jag fick rysningar av att kyssa honom. Inte för att jag inte tycker om honom, för jag tycker om honom, men inte på det sättet.
Jag kröp ner under täcket och försökte somna, men det gick inte. Efter en och en halv timme så kom Ryan och la sig. ''Är du fortfarande vaken?'' frågade han och såg häpen ut. ''Ser väl ut som det ja.'' sa jag och skrattade. Han la sig ner brevid mig och la armen om mig. ''Godnatt'' sa han. Efter en stund hörde jag djupa andningar, och då hade jag min chans att sticka. Även fast det kändes elakt, men jag kunde bara inte stanna kvar här. Jag har varit här, i en halv dag, och sticker redan, omg.
Jag reste mig sakta från sängen och ställde mig upp, och kollade på Ryan, jag kan ju inte bara sticka, jag får skriva en lapp eller nått.
Jag bestämde mig för att skriva en lapp, och detta skrev jag ''Ryan, jag kunde inte stanna.. Jag är ledsen. Men det kändes fel att du kysste mig.. Förlåt. Men vi är fortfarande vänner va? xx miley'', hoppas han tar detta bra nu.
Jag tog min väska, och stack ut från lägenheten och ringde till Alfredo. Han var den enda jag kune sova hos över natten. ''Alfredo?'' sa han sömnigt, ''Det är Miley, kan du hämta mig? Du vet var Ryan bor va?'' sa jag och försökte låta ledsen, ''Är du ledsen? Jag kommer så snabbt som det går!'' sa han och la på. Efter ungefär 15 minuter så stog han utanför.
''Hej'' sa jag när jag öppnade bildörren. ''Varför åker du ifrån honom?'' frågade Alfredo samtidigt som han körde ut från utfarten, ''Han kysste mig,'' sa jag och kollade ut från fönstret, ''Han gjorde vadå?!'' frågade han samtidigt som han tvär bromsade, ''Kysste mig'' sa jag kort, ''Snälla, säg inget till Justin.'' fortsatte jag sen, ''Jag lovar! Men, vart ska du sova nudå?'' frågade Alfredo och gäspade, ''Jag vet inte. Kan jag inte få sova hos dig, bara över natten? Så får jag försöka lösa deta med Justin imorgon'' sa jag och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken på mig, eftersom det alltid är jag som måste säg förlåt. ''Ja visst'' sa han och körde hem till sitt hus.




Jag var så orolig, tänk så hade nått hänt Miley, för Alfredo hade sagt att han skulle hämta henne från Ryans lägenhet. Och just nu var jag hemma hos Alfredo så jag och hon skulle kunna prata.
Jag gick runt och grunnade på vad jag skulle säg, när jag hörde hur bilen parkerade utanför. Jag hörde stegen upp för trappan, och hur nyckelen vreds om i nyckelhålet. Handtaget bökdes ner, och dörren öppnade sig, och in kom Alfredo och Miley. ''Justin?'' frågade Miley, samtidigt som hon gick mot mig med raska steg, 'Snälla slå mig inte' tänkte jag, men istället kastade hon sig runt halsen på mig. ''Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt!!! Jag älskar dig över hela mitt hjärta, och jag visste inte vad jag höll på med. Jag trodde kanske det skulle bli enklare om vi skulle tagit en paus, men det var rena mardrömmen att vara hos Ryan. FÖRLÅT MIG!'' sa hon medans hon började gråta. Jag kramade henne hårt och länge, ''Det är lugnt. Jag älskar dig med, mest i hela världen! Men varför var det en mardröm hos Ryan?'' frågade jag, ''Ååh, jag är jätte hungrig'' sa hon och gick mot köket, men jag tog tag i hennes arm, ''Miley?'' sa jag, men hon tittade bara ner i golvet.