if we're meant to be, we will meet again! chapter 40
Tillbaka blick från förra:
Vi körde till huset, och gick ur bilen. När vi kom upp till huset knackade vi på dörren, och en gammal dam kom och öppnade
- Jo, vi söker Lina
- Jadå, hon är här inne, stig på
Vi gick in, och följde efter den gamla damen in till vardagsrummet. När vi kom in, möttes vi av en Lina, som vi inte var beredda på att möta. När jag såg henne, så kunde jag inte hålla mig. Jag brast ut i gråt....
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hur såg hon ut? H-hon var helt, blåslagen, helt sönder i ansiktet. Åhherregud.
Jag tittade mot Carlos, även fast alla såg helt blurriga ut, eftersom jag hade tårar i ögonen. Men jag såg att han grät.
Han gick fram till Lina, och kramade om henne. Sen tittade jag upp mot Justin, som såg helt förstört ut, och det rann några tårar på han med.
Jag gick fram till Lina, och kramade om henne. Jag kramade henne så hårt att hon inte fick någon luft.
Vi satt hos den här gamla damen rättså länge, hon bjöd på fika, så man kunde ju inte tacka nej. Hon var jätte snäll.
Vi satt och snackade om vad som hade hänt, och sen kunde jag inte hålla det inne längre
- Vem var det som gjorde det?
- ''Kidnappade'' mig? sa Lina och små fnissade
- JA?! Det är inget att skratta åt
- Oj, förlåt.. Jo, alltså, det var..
- Det var?
- Det var Cody.. sa hon tyst
När hon sa Cody, tittade Carlos på henne med stora ögon. Hoppas det var för att han var orolig över nått viktigt nu. Och som tur hade jag rätt
- Cody? Han gjorde dig inte illa nått mer, än blåtirorna och det va?
- Nej, såklart inte. Jag hade sakt det då! sa Lina och kramade om honom
Vi satt och snackade ännu en lite längre stund, sen harklade Justin sig, och sa att vi behövde åka hem. Vi sa hejdå till den gamla damen, och sen gick vi ut till bilen. Denna gången orkade inte jag köra, för jag var dö trött, så Ryan körde istället. Vi körde, och körde och körde, sen kom vi in tillbaka i L.A, sen var det bara hem med som gällde. Vi lämpade av Lina och Carlos hos Carlos, och sen körde vi vidare hem, och Ryan hoppade av hos sin moster, eller vad det var. Sen Hoppade Justin in i förarsätet, och vi åkte hem. En lång resa, för en enda dag!
När vi kom in på tomten, och hade parkerat bilen, så var det ganska många bilar på bil parkeringen. Vad händer här nu?
Vi hoppade ut ur bilen, och gick hand i hand in i huset. När vi kom in, så stog, Jeremy, Pattie, Scooter, Kenny, Ryan Good, ja.. Alla stog helt enkelt där, och när vi kom in i huset, så vände alla sig om, snacka om pinsamt. Alla bara kollade.
- Justin, jag går upp till ditt rum och väntar. sa jag snabbt och gick sen
Jag sa först hej till alla, och alla log och sa hej tillbaka, och sen blicken tillbaka till Justin. Värsta mördar blicken..
Justins perspektiv:
Oops.. Detta kan inte vara bra..
- Såå, vad är det ni vill prata om? sa jag och slängde mig i soffan
- Vad vi vill prata om? Först och främst ditt beteénde, sen ditt ansvar. sa mamma argt
- Okej, förlåt att jag inte ringde, eller sa till att vi skulle åka och hämta Lina.
- Men vad gjorde Lina utanför L.A då? frågade Scooter och satte ögonen i mig
- Det var, det var inget. Hon hade bara tagit fel buss och så hamnade hon fel. Hon hade väl somnat på bussen eller nått. sa jag och försökte se så oskyldig ut som möjligt, men dom fattade att jag ljög
- Jaha.. Så hon tog fel buss och somnade, men jaha. Det förklarar ju allt, sa Scooter så ironiskt som det bara gick
- Ja, men kan jag inte bara få gå upp och sova nu? Det har faktist vatt en lång dag idag. sa jag och tittade med hundögon
- Du, du vet att du har WorldTour imorgon? sa mamma
- Nej, det har jag inte. Har inte Scooter berättat? Han flyttade fram det en dag!! sa jag med största leéndet bara för att reta mamma
- Jaha, sa mamma igen, sen sa hon. Gå upp på ditt rum och sov då. Godnatt!
- Godnatt allihopa!
Jag gick upp för trappan och in på mitt rum, på sängen satt Johanna och tittade på sin mobil. Och det såg ut som hon grät. Jag gick snabbt fram till henne, och satte mig framför henne. Hon tittade bort.
- Titta på mig! sa jag, Vad har hänt?
- Jo, mamma ringde
- Ja? Och vad sa hon då?
- Ming bror...
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad var det med hennes bror?
KOMMENTERA!!! :D
if we're meant to be, we will meet again! chapter 39
Tillbaka blick från förra:
Vi körde ut till motorvägen, och då jävlar började jag köra. Och jag tittade på dom, och dom såg livrädda ut.
- Ska jag sakta ner ? frågade jag och fnissade
- Nej, det är lugnt! sa dom skakandes, nästan...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När vi hade kört, ganska länge, så började Carlos telefon. Han tog snabbt upp den och svarade.
- Aa det är Carlos
Jag stannade bilen och vi satt och kollade på Carlos. Vi frågade vem det var, och han bara '' Sshhhh ''. Sen skrek jag för jag orkade inte med hans '' Sshhh ''
- Carlos, för i helvete, vem är det du har i luren?
- Okej okej..
Han satte på högtalaren.
- Aaa fortsätt nu. sa Carlos, och jag visste fortfarande inte vem det var i luren
- Aa men hallå? Vem är det ?! frågade jag sen
- Det är Lina, och förlåt att jag bara försvann innan, jag kunde inte hjälpa det. sa hon och snyftade till
- Det är okej, men var i helsike är du? frågade jag sen
- Utanför L.A, jag sitter hos en gammal dam som släppte in mig för att det började regna.
- Okej, men vilken adress? frågade Carlos
- Ring när ni har kommit utanför L.A, så berättar jag mer sen. Hejdå!, Och jag älskar er! Er alla!
- Hejdå, och vi älskar dig med!
Nu ville jag bara åka och hämta henne.
Jag startade bilen och började köra, och denna gången körde jag rättså sakta, sen blev nog Carlos trött på det.
- Förhelvete, kör lite snabbare, jag vill hämta henne nu!! Jag har inte sagt att jag har varit så orolig, men jag är orolig like hell. Justin, hade inte du varit orolig om Johanna bara hade försvunnit spårlöst?! JO, det hade du, så kör!!
- Ta det chill. Vi alla är fan oroliga, du är inte den ända!
Nu hade vi kört i typ två timmar, och vi var inte framme än.
Efter ytterligare en timme, så ringde Justins telefon. Han tog upp den och kollade vem det var, sen la han ner den i sätet och kollade ut genom fönstret.
- Ska du inte svara? frågade jag
- Njae..
- Varför inte?
- Ja-jag vill inte. stammade han fram,
Varför ville han inte svara i telefonen och varför stammade han?! Aja, jag brydde mig inte så mycket och fortsatte köra. Sen ringde det igen, och igen och igen. Varför svarar han inte?
- Vill du att jag ska svara istället då? frågade jag
- Okej.. sa han och gav mig telefonen. Jag körde in på en mack, som låg utanför L.A, så nu hade vi iaf kommit en bit. Jag svarade i luren, och det var Justins mamma.
- Aa det är Johanna
- Hej Johanna, det är Pattie. Du vet inte varför Justin inte svarar i telefonen, utan du gör det? Och var är ni?!
- Ehm, jo.. Alltså, vi är utanför L.A just nu, vi skulle hämta Lina. ¨
- Och vad gör Lina UTANFÖR L.A? Och hälsa Justin att han ska åka iväg på WorldTour imorgon igen!
- Det ska jag göra! Hejdå Pattie!
- Hej med dig!
Jag la på och gav telefonen till Justin, och kollade på honom, men han kollade inte på mig. Istället suckade jag och bad Carlos att ringa Lina. Han gjorde som jag sa, och fick adressen. Vi körde till huset, och gick ur bilen. När vi kom upp till huset knackade vi på dörren, och en gammal dam kom och öppnade
- Jo, vi söker Lina
- Jadå, hon är här inne, stig på
Vi gick in, och följde efter den gamla damen in till vardagsrummet. När vi kom in, möttes vi av en Lina, som vi inte var beredda på att möta. När jag såg henne, så kunde jag inte hålla mig. Jag brast ut i gråt....
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Varför började hon gråta?
Kommentera! :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 38
Tillbaka blick från förra:
Vi satt och tittade tills någon knackade på dörren, jag gick ner och öppnade. Jag kände igen han som stog där. Han tog tag i min arm och satte en handduk i munnen på mig, och stack iväg med mig till en bil.
Varför just jag?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Okej, nu har jag panik, vad ska jag göra? Tänkt så misshandlar dom mig, eller våldtar mig.. Eller ännu värre, dödar mig?
Jag försökte granska han som tog med mig till bilen, men jag kunde inte komma på vem det var. Det var så irriterande, för jag kände verkligen igen honom. Tillslut tittade han upp på mig, och rätt in i mina ögon, då såg jag vem det var. Detta kunde fan inte vara sant.
- Jaha, och vafan glor du på? frågade han surt
Jag kunde inte snacka för jag hade fortfarande handuken i munnen, så jag skakade bara på huvudet. Han gick mot mig, och drog ut handuken från min.
- Svara på min fråga då förfan! halvskrek han
- Jag tittade inte på nått särskilt.. sa jag med gråten i halsen
Jag tittade ner i golvet, och sen kände jag att min mobil vibrerade. Den var på ljudlöst, men ändå. Tänk så fattar dom att jag har den. Tänk så tar dom den, då kommer ingen, någonsin hitta mig.
Och egentligen, vad är det dom vill mig?
- Alltså, vad är det ni vill mig egentligen? Eller rättare sagt, vad är det DU vill mig? frågade jag
- Vi var tillsammans Lina, jag vill veta varför du gjorde slut med mig. Jag älskar fortfarande dig!
Dom där orden gjorde så ont inuti mig. Fyfan, jag hatar honom. ÖVER ALLT ANNAT! Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan fan inte säga att jag inte tyckte om honom. Och om jag säger att jag visste att han var otrogen mot mig, så kommer han att fatta att Johanna hade berättat det, och då kommer han att döda henne. Okej Lina, var ärlig mot honom..
- Cody.. Alltså.. Jag, jag..
- Men kom fram till sak?
- Okej, jag visste att du var otrogen, och då insåg jag att du inte var rätt typ. Du var alltid så snäll när vi var ensamma, men när vi var ute med dina kompisar och sånt, så var du värsta idioten. Rent ut sakt, ett äckel.. sa jag och tittade ner i golvet av bilen
- Åh. Vem sa att jag var otrogen? VEM?! Och vadå att jag var en idiot när vi var med mina kompisar?
- Ja, du var inte dig själv, du var en den snälla Cody, som jag älskade över hela mitt liv!!!
I samma stund i Johannas perspektiv:
Gud, varfan är Lina? Hon svarar inte på sin telefon, ingenting. Jag, var.. GAAH
- Var kan hon va?! frågade jag
- Vi vet inte, sa killarna
- Men, hon måste ju vara någonstans, och hon är ju inte här i huset? Jag har kollat igenom hela källaren, nedanvåningen, OCH här uppe!!! Hon är ju inte här?! Vi får köra ut och leta efter henne. Jag tänker inte somna inatt utan att veta var hon är.
- Men.. sa dom
- Inga men. Tror ni helt seriöst, att jag kommer kunna somna, NÄR JAG INTE ENS VET OM MIN ALLDRA BÄSTAVÄN ÄR DÖD ELLER LEVANDE? TÄNK SÅ ÄR HON DÖD?!
Jag orkade inte med dom mer, så jag tog min hoodie, stack ner till hallen, drog på mig skorna och tog bilnycklarna. Jag sprang ut till bilen och hoppade in. När jag precis hade startat bilen, kommer alla killarna utspringandes från huset, och Ryan som är så långsam, sprang med sin ena sko i handen. Dom hoppade med in i bilen och Ryan drog på sin andra sko.
Det var första gången jag körde med dom i bilen. Jisses, detta kan ju bli kul och se vad dom tycker om min körning. Själv tycker ju min mamma att det är dö obehagligt att åka med mig. Hon säger alltid '' Jag vill helst inte att du kör gumman, jag är så rädd att jag ska dö då''. Jag menar, tack för den.
Vi började köra, och då körde jag försiktigt, för att dom inte skulle tycka illa om min körning, sen kommenterade Ryan det
- Komigen? Kör LITE snabbare
- Okay, då göra jag det.
Vi körde ut till motorvägen, och då jävlar började jag köra. Och jag tittade på dom, och dom såg livrädda ut.
- Ska jag sakta ner ? frågade jag och fnissade
- Nej, det är lugnt! sa dom skakandes, nästan...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska kort, men jag ska hem till mama nu, så jag skriver kanske mer sen. Eller ja, antagligen blir det mer sen ;p.
Kommentera! :D
if we're meant to be, we will meet again! chapter 37
Tillbaka blick från förra:
Jag tog min mobil och gick ner igen. Satte mig i soffan och tittade på tv:n, MEN VARFÖR ÄR DET INGET BRA PÅ TV? Jag stör mig så mycket på sånt.
Mamma och pappa är inte heller hemma. Var är alla egentligen?
Jag ringde Johanna, men ingen svarade. Jag ringde Carlos, men ingen svarade där heller. WTF? Jag ringde till och med Justin, men ingen svarade där heller. Och tillslut, så ringde jag Ryan med, men inte en jävel svarar. Var i helvete har allt folk tagit vägen?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Äsch, dom är väl någonstans, och har bara bestämt sig för att ignorera mig totallt. Jag har verkligen jätte tråkigt.
När jag satt och funderade på vad jag kunde göra, eller var dom andra kunde vara, så plingade det på dörren. Jag hoppade till för jag var inte beredd på att det skulle plinga, men jag gick upp till dörren och öppnade, det stog ingen där.
Jag gick in till vardadags rummet igen, och tittade på tv. Sen plingade det igen. Jag reste mig upp och gick och öppnade, där stog det ett paket, wtf? Jag öppnade försiktigt, men det låg bara ett papper där i. Jag tog upp det och läste.
Hej!
Tycker du detta är kul?
/ no one
Whata fuck? Haha, detta är faktist inte kul.
Jag gick in, och nu var jag fakstist rädd. Jag gick in och satte mig i soffan igen, och det knackade på dörren igen. Jag gick och kollade genom kikhålet och där stog det en människa, som såg ut som liemannen.
Jag öppnade försiktigt och såg att människan i fråga hade en kniv i handen. MAMMA!!! Jag smällde igen dörren igen, och gick och gömde mig. Sen hörde jag att dörren öppnades, jag kollade ut från garderoben som jag satt i, och människan kom mot garderoben. Okej, nu var jag duktigt rädd. Jag stängde garderobs dörren och kröp längst in i den. Jag tryckte mig så mycket mog väggen som jag bara kunde. Garderobs dörren öppnades och den liemans liknande mannnen stog där, jag såg bara fötterna på honom. Han böjde sig fram mot mig och tog tag i min arm och ryckte upp mig. Jag kunde inte se vem det var, för han hade en luva på sig. Men han granskade mig väldigt. Han drog ut mig från garderoben och satte mig på sängen. Han vände sig om, och drog av sig luvan, och sen vände han sig om igen. Det var... det var.. förhelvete, det var CARLOS.
- VAFAN HAR NI FÖR PROBLEM EGENTLIGEN? NI SKRÄMDE FAN IHJÄL MIG?! FÖRHELVETE. skrek jag
- Men ta det lugnt, vi ville bara skoja lite med dig! sa han och kramade om mig
- Vilka var med på detta då? frågade jag efter några minuter
- Det var ju då jag, sen var det Johanna, Justin och Ryan. sa han
- Okay, så Ryan är här då?
- Aaa, men han skulle bo typ hos hans moster eller nått grejs..
- Men, mamma och pappa då? Var inte dom med på det? frågade jag sen
- Nej?
- Men var är dom då? Jag har ringt till dom, men dom svarar inte, sa jag halvt panikslaget
- Det är ingen fara, dom har säkert bara hyrt ett hotell rum och ska sova där eller nått.
- Okej, då har dom nog lämpat av lillasyster hos mormor och morfar eller nått.
Efter ett tag, så kom Johanna, Justin och Ryan in. När dom såg mig, så såg jag riktigt hur det började dra i deras mungipor, och sen kunde dom inte hålla sig och började skratta som in i. Dom la sig raklånga på golvet, och skrattade som aldrig förr. Vi satt och skrattade en god stund, till min mobil ringde. Jag gick och tog den, det stog mamma på skärmen.
- Jao det är Lina
- Hej gumman, det är mamma. Förlåt att vi inte lämnade nån lapp, men vi har checkat in på hotell. Och säg inte att jag sa detta, men killarna och Johanna frågade om vi inte kunde göra det, för dom skulle göra nån överraskning och lite sånt. Men ha det bra, så ringer jag senare ikväll! Puss
- Puss!
Jag gick tillbaka in i rummet, och dom kollade på mig. Vi satt där iallafall i tio minnuter utan att säga nått. Sen orkade jag inte vara tyst mer.
- Kan vi inte titta på film? frågade jag
- Ja visst, men vilken? frågade dom i mun på varann?
- Sorority Row, sa jag
- Sure. Har ni godis hemma? frågade Ryan med största leéndet
- Aa, du kan gå ner och leta efter det. sa jag och skrattade
Han begav sig neråt och man hörde ibland hur han välte grejer, men han skrek bara ''Det är okaj'' eller ''Jag lever'' eller ''Ingenting hände''. Sånna dåliga ursäkter. Men till sist kom han upp med grejerna och vi satte igång filmen, och den var ganska läskig faktist. Jag hade aldrig sett den innan, och någon gång måste ju bli den första.
Vi satt och tittade tills någon knackade på dörren, jag gick ner och öppnade. Jag kände igen han som stog där. Han tog tag i min arm och satte en handduk i munnen på mig, och stack iväg med mig till en bil.
Varför just jag?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vem var det, och varför tog han Lina till en bil?
Kommentera! :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 36
Tillbaka blick från förra:
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Linas perspektiv:
Okay, nu är jag nästan lite nervös. Jag vill gå in, men ändå inte. Jag vet att dom kommer döda mig. Men, AAAH. Komigen Lina, du klarar det här! Bara gå in, bara gå raka vägen in i vardagsrummet, och sätt dig ner. Även fast jag vet att jag kommer flytta, för varje gång som säger kanske, så är det säkert att jag antingen ska få nått, eller att nått ska hända, eller nått åt det hållet.
Jag öppnade dörren, tog av mig skorna och gick in till vardagsrummet. Där satt dom, och dom kollade på mig precis som om jag kom från planeten Mars.
- Vill ni att jag ska gå igen så gör jag väl det, sa jag och vände mig om
- Nej du Lina! Du sätter dig i soffan.
Mamma lät inte glad. Så var allting mitt fel nu?
Jag satte mig i soffan, och kollade ner på min mobil. Detta var så pinsamt, för dom sitter och kollar på mig så allvarligt. Och tillslut kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag började fnissa lite smått, och sen började jag skratta, sjukt mycket.
- Och vad skrattar du åt? Detta är faktist allvarligt, sa både mamma och pappa i mun på varandra
- Okej okej, men snacka på då. Ni kan ju liksom inte sitta och titta ut mig, det hjälper inte?
- Okej, det är såhär. Pappa blev erbjuden ett jobb i New York, och han ville hemskt gärna tacka ja till det. Men eftersom du blev så upprörd, så tackade han nej. Han ville så gärna ha jobbet, men eftersom du inte ville flytta, så tackade han nej. För din skull.
- Ooookej
Är det inte helt underbart när föräldrarna vill skylla allt på en själv. Aldrig på någon annans, det är bara ens eget fel men det är aldrig deras fel om dom gör nått. GAAH
- Så ni menar alltså att allt är mitt fel? frågade jag sen efter en stunds tystnad
- Och vad menar du med det? frågade båda två häpet
- Ja, så ni tycker att det är mitt fel att jag inte vill flytta? Att jag inte vill flytta ifrån mina vänner!?
- Nej, såklart tycker vi inte att det är ditt fel, men man måste släppa taget om vissa saker ibland.
Nej nu jävlar var det krig, SLÄPPA TAGET OM VISSA GREJER IBLAND?!
- Så pappa, om du hade blivit tvingad att åka ut i armén eller nått liknande, hade du släppt taget om oss i familjen? Hade du släppt taget om mamma?
- Det är inte samma sak
- Vadå inte samma sak? Tycker du helt seriöst att jag ska släppa Johanna, och Carlos? Jag älskar Carlos, och om du inte kan släppa mamma, hur i helvete skulle jag kunna släppa Carlos då? VA? Nej precis, det kan du inte svara på
Och jag hade rätt, han kunde inte svara på det. Det var precis som om att han satt och skämdes över vad han precis hade sagt. Hoppas fan att han gör det. Rätt åt honom.
Jag blev så trött på denna konversationen så jag tog min mobil från bordet, och stack upp på mitt rum. Jag var så trött på dom just nu.
Jag tog datan och satte mig i sängen. Jag loggade in på twitter, men inget kul hade hänt. Så jag bestämde mig för att vila lite. Jag ställde datorn på bordet som var en bit från sängen, och sen kröp jag ner under täcket igen. Så himla skönt med ett kallt täcke. Jag blunade och i nästa minut så vaknade jag till med ett ryck. Jag reste mig upp och kollade på klockan. Jag hade fan sovit, i fem timmar. Jisses
Jag kollade på mobilen, jag hade fått tre missade samtal. Ett från dolt nummer, och dom två andra var från Carlos. Sen hade jag fått fyra sms, och alla var från Carlos. Det stog liknande i alla, typ.. Hur gick det att prata med dina föräldrar eller nått åt det hållet, men eftersom att han skickade det för typ fyra timmar sen, så var det inte lönt att svara. Istället gick jag ner och kollade in i köket, där satt alla och åt. Jag gick in, och antagligen så såg jag ut som, ja.. Jag vet inte vad, jag gick till toan och rättade till håret och sen gick jag in i köket igen. Tog en tallrik och tog upp mat, satte mig på en stol och tittade ner i tallriken hela tiden. När jag var klar så ställde jag tallriken och gick upp till mitt rum igen. Jag trivdes verkligen inte med det här. Jag vill ut till verkligheten, men klockan är nio och jag orkar inte gå ut nu. Så jag gick in på datan, det var min andra verklighet. Det var inget kul, så jag bestämde mig för att lägga mig och läsa en tidning. Men jag hade ingen bra. Alltså hur svårt kan det vara att hitta nått att göra på en sommarlovs kväll? Men sen att det bara är typ två veckor kvar eller nått. Jag tog upp telefonen och började smsa lite, och sen somnade jag.
Nästa morgon:
Idag vaknade jag vid elva, och ingen människa ringt än? Skumt.. Jag drog på mig mina mysiga pyjamas byxor, och sen hade jag på mig mitt snobben linne.
Jag gick ner och ut i köket, tog frukost och sen gick jag in i vardagsrummet. Jag satte mig i soffan och slog på tv:n, sappade runt på kanalerna, men hittade inget kul. Jag slog på nickelodeon och det var SpongeBob Squarepants. Wiie,
När det var slut, hade jag ätit klart, och sen gick jag upp och drog på mig nya kläder. Det blev en söt klänning. Jag tog min mobil och gick ner igen. Satte mig i soffan och tittade på tv:n, MEN VARFÖR ÄR DET INGET BRA PÅ TV? Jag stör mig så mycket på sånt.
Mamma och pappa är inte heller hemma. Var är alla egentligen?
Jag ringde Johanna, men ingen svarade. Jag ringde Carlos, men ingen svarade där heller. WTF? Jag ringde till och med Justin, men ingen svarade där heller. Och tillslut, så ringde jag Ryan med, men inte en jävel svarar. Var i helvete har allt folk tagit vägen?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Var va alla egentligen? Hmm..
Kommentera :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 35
Tillbaka blick från förra:
Jag gick upp till Lina, och där satt hon, i sängen och grät. Jag gick fram till henne och kramade om henne! '
- Vad är det som har hänt? frågade jag sen
Hon tittade upp på mig, och det rann en tår från hennes kind som jag torkade bort
- Jag kanske ska flytta...
-------------------------------------------------------------------------------------------
VA? Nej, detta kan fan inte vara sant..
- Carlos? sa hon efter ett tag
- Ja, va?
- Ja, jag sa att jag kanske skulle flytta, du svarade inte? sa hon och skrattade
- Ja, juste... Varför? frågade jag sen¨
- Jo, alltså.. Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte.. Mamma och pappa bara, ja, vi kanske ska flytta
- Men, om dom bara sa kanske, så är det ju inte säkert att ni ska ju?
Vi satt och snackade om det ett tag och sen ropade hennes föräldrar. Hon kollade på mig med blicken, ''kommer om fem minuter''. Hon gick ner och jag satt och väntade på hennes rum. Efter ett tag hör jag henne skrika
- VARFÖR MÅSTE NI VARA SÅ ELAKA? NI VET ATT JAG VILL BO KVAR HÄR? TRO FAN INTE DÅ ATT JAG KOMMER FLYTTA HÄRIFRÅN.
Sen hörde jag hur dörren smälldes igen och bilen startades. Och jag sitter på hennes rum, helt ensam nu. Förutom att hennes föräldrar är där nere, detta blir ju pinsamt..
Jag gick ner, och det rann några tårar från hennes mammas kind. Jag tittade på dom och dom tittade på mig
- Hejdå då. sa jag lite försiktigt
- Hej med dig. Kan du försöka få tag på henne? frågade dom
- Ja, jag ska försöka ringa henne och så!
- Bra, tack! Och kan du vara snäll att ringa när du hittar henne?
- Ja, det ska jag göra. Hejdå!
Jag gick ut ur huset och hoppade in i bilen. Jag körde i säkert en halvtimme igenom stan och kollade, men jag hittade inte henne någonstans, så jag ringde henne. Jag slog in hennes nummer på mobilen och ringde henne. Det tog några singnaler innan hon svarade
- Aa, det är Lina
- Hej gumman, var är du?
- Jag är på stranden..
- Jag kommer!
Såklart, varför tänkte jag inte på det innan? Hon är ju alltid på stranden när nått dåligt har hänt.
Jag körde mot stranden och gick ur bilen, hon stog ute på bryggan. Jag gick fram till henne och kramade om henne. Det var så hemskt att se henne ledsen. Jag led verkligen då. Men jag måste berätta för henne att jag måste ringa hennes föräldrar
- Jo du, Lina. Jag lovade dina föräldrar att ringa dom när jag hittat dig
- Ja det är okey, dom är ju trotts allt mina föräldrar
- Ja, sa jag sen och gick iväg och ringde, men det tutade upptaget. Jag gick tillbaka till henne och då såg jag att hon pratade i telefon, då förstog jag att hon pratade medd sina föräldrar, jag iväg en bit därifrån, och sen kom hon till mig.
- Kan du skjussa hem mig, jag startade bara bilen för att dom skulle tro att jag tog den. sa hon och fnissade
- Haha, visst
Vi gick mot bilen, och sen hoppade vi in. När vi körde, så pratade vi om allting möjligt. Vi satt och lyssnade på musik och sen var vi framme. Hon lutade sig mot mig och kysste mig, sen gick hon in till huset, och jag körde själv hem...
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Hmm... Hur kommer det bli?
Är hos kompis, så den blir inte såååååå lång x'D
kommentera? :)
-------------------------------------------------------------------------------------------
VA? Nej, detta kan fan inte vara sant..
- Carlos? sa hon efter ett tag
- Ja, va?
- Ja, jag sa att jag kanske skulle flytta, du svarade inte? sa hon och skrattade
- Ja, juste... Varför? frågade jag sen¨
- Jo, alltså.. Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte.. Mamma och pappa bara, ja, vi kanske ska flytta
- Men, om dom bara sa kanske, så är det ju inte säkert att ni ska ju?
Vi satt och snackade om det ett tag och sen ropade hennes föräldrar. Hon kollade på mig med blicken, ''kommer om fem minuter''. Hon gick ner och jag satt och väntade på hennes rum. Efter ett tag hör jag henne skrika
- VARFÖR MÅSTE NI VARA SÅ ELAKA? NI VET ATT JAG VILL BO KVAR HÄR? TRO FAN INTE DÅ ATT JAG KOMMER FLYTTA HÄRIFRÅN.
Sen hörde jag hur dörren smälldes igen och bilen startades. Och jag sitter på hennes rum, helt ensam nu. Förutom att hennes föräldrar är där nere, detta blir ju pinsamt..
Jag gick ner, och det rann några tårar från hennes mammas kind. Jag tittade på dom och dom tittade på mig
- Hejdå då. sa jag lite försiktigt
- Hej med dig. Kan du försöka få tag på henne? frågade dom
- Ja, jag ska försöka ringa henne och så!
- Bra, tack! Och kan du vara snäll att ringa när du hittar henne?
- Ja, det ska jag göra. Hejdå!
Jag gick ut ur huset och hoppade in i bilen. Jag körde i säkert en halvtimme igenom stan och kollade, men jag hittade inte henne någonstans, så jag ringde henne. Jag slog in hennes nummer på mobilen och ringde henne. Det tog några singnaler innan hon svarade
- Aa, det är Lina
- Hej gumman, var är du?
- Jag är på stranden..
- Jag kommer!
Såklart, varför tänkte jag inte på det innan? Hon är ju alltid på stranden när nått dåligt har hänt.
Jag körde mot stranden och gick ur bilen, hon stog ute på bryggan. Jag gick fram till henne och kramade om henne. Det var så hemskt att se henne ledsen. Jag led verkligen då. Men jag måste berätta för henne att jag måste ringa hennes föräldrar
- Jo du, Lina. Jag lovade dina föräldrar att ringa dom när jag hittat dig
- Ja det är okey, dom är ju trotts allt mina föräldrar
- Ja, sa jag sen och gick iväg och ringde, men det tutade upptaget. Jag gick tillbaka till henne och då såg jag att hon pratade i telefon, då förstog jag att hon pratade medd sina föräldrar, jag iväg en bit därifrån, och sen kom hon till mig.
- Kan du skjussa hem mig, jag startade bara bilen för att dom skulle tro att jag tog den. sa hon och fnissade
- Haha, visst
Vi gick mot bilen, och sen hoppade vi in. När vi körde, så pratade vi om allting möjligt. Vi satt och lyssnade på musik och sen var vi framme. Hon lutade sig mot mig och kysste mig, sen gick hon in till huset, och jag körde själv hem...
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Hmm... Hur kommer det bli?
Är hos kompis, så den blir inte såååååå lång x'D
kommentera? :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 34
Tillbaka blick från förra:
Vi pratade en stund, sen la vi på och jag gick ner och åt frukost. Jag satte mig i soffan och tittade på tv. Sen ringde min mobil, sen stog Johanna, lika bra att svara
- Aa det är Li.. mer hann jag inte säga innan Johanna började skrika
- LINA!!!!!!!!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Ja, vad är det ?
- Justin... sa hon och sen började hon gråta
- Vad är det med honom?
- Han.. snyftade hon, sen sa hon, han har fått en stöt i sig och han svarade inte mig när jag försökte prata med honom, och han reagerade inte när jag petade på honom eller nånting, så jag ringde ambulansen, så nu är vi på sjukhuset
- Vill du att jag ska komma in till sjukhuset?
- Gör du som du vill, alla är här.. Hans mamma då, ofc. Och typ Scooter och Kenny, och ja. Alla.. Men kom du, om du vill
- Jag ska bara äta upp min frukost, så kommer jag sen!
- Okey, då ses vi sen. Hejdå!
- Hejdå,
Jag la på luren, och åt upp så snabbt jag bara kunde. Jag gick ut till köket och ställde glaset, gick upp och tog på mig lite andra kläder, tog min mobil och stack ut till bilen. När jag körde in till sjukhsuet, var det massa fans utanför? Hallå, han kanske dör? Ni kanske aldrig mer får se han, och egentligen.. Varför stå och slösa tiden på någon som ligger på sjukhuset, även om det är en världskänd människa?!
Johanna var iallfall nere vid dörren och mötte upp mig. Jag gick in och sa hej till henne, och sen började vi prata om vad som faktist hände
- Vad var det som hände, alltså så att han fick en stöt i sig?
- Ingen aning, men doktorerna sa att det inte var något som var så allvarligt. Han kommer bara vara kvar till imorgon eller nått.
- Det är ju bra!
- Ja, men vi kanske ska röra oss uppåt till rummet nu?
Vi gick upp mot väntrummet eller så utanför hans rum, så var alla där. Men dom såg inte alls glada ut, dom grät. Vad har nu hänt?
Johanna gick fram, eller nästan småsprang fram till henne
- Vad har hänt? frågade hon
- Johanna, detta kommer nog ta ganska hårt, så det kanske är bäst om du sätter dig ner..
- Jaha, okeej. sa hon och satte sig ner
- Jo, det är såhär. Doktorerna trodde inte att det hade tagit så hårt på honom, och han var vaken för bara tio minuter sen, men sen domna han av igen. Och slutade andas, han har fått andnings hjälp nu, och han kommer få ha det tills han är bättre. Men han är vaken just nu, så du kan gå in till honom om du vill! sa Pattie och kramade om henne
- Ja, jag går in där.. stammade Johanna fram
Jag följde med henne in i rummet, och för att vara helt ärlig, så såg Justin helt förjävlig ut. Han var helt blek, såg fan ut som ett spöke, sen.. Ja usch, ingen vacker syn precis, men han har ju varit nära döden, så det är nog inte så konstig..
Johanna gick fram till honom, och kramade om honom och hon började gråta, hon tittade på Justin och han grät han med. Det blev så känslomässigt att jag med började gråta. Jag kunde verkligen inte hjälpa det, jag menar, han är faktist en av mina bästa vänner, så jag kan ju inte dissa honom med att bara stå och glo. Jag var tvungen att gå fram till dom och så sa jag
- Gruppkram!
- Yeah buddy!
Så skrattade jag och Johanna, men Justin bara log.
Jag skulle precis gå ut ur rummet, när Carlos och c.o kommer halvt inspringandes. Herrejävlar i Guds namn! Fy i helsike vad jag blev rädd
- Eeey, little buddy, hur är det? frågade dom Justin
Justin tog av sin andningsmask lite snabbt
- Det är helt underbart, känns som jag ligger på en solig strand, vad tror ni egentligen? sa han och skrattade och satte på min andningsmask igen
Alla bara skrattade och sen gick vi alla ut, förutom Johanna. Vi satt utanför och väntade och väntade och väntade. Sen kom Johanna ut från rummet. Jag tyckte att vi skulle åka hem, för klockan hade blivit jätte mycket. Det kändes som om vi bara vatt här i en halvtimme, men den var halv fyra. Jisses vad tiden går snabbt.
- Johanna, vi åker hem nu. klagade jag på skoj
- Haha, okej dååååå. Ska bara säga hejdå till Justin. svarade hon
Hon gick in till honom, och sen kom hon ut igen. Vi sa hejdå till alla, och sen gick vi ner till bilen. Vi körde hem till mig, och Johanna sov hos mig. Vi tittade på film och sen somnade vi.
På morgonen väckte Johanna mig och jag kollade på klockan, elva. Johanna väckte mig för att Ryan ringde, hon undrade om vi skulle svara, låta det ringa, eller klicka. Vi svarade
- Ja, hallå ja. Du har kommit till godis kontoret i L.A, vad kan jag hjälpa dig med?
- Oj, förlåt. Jag tror jag ringde fel nummer. Sorry
- Haha, Ryan, det gör inget.
- Hur i helsike vet du mitt namn?
- Haha, för det äääär... JOHANNA OCH LINA!!!! sa vi och skrattade
- Haha, busungar. Men jag skulle bara fråga hur det är, vi har ju inte hörts av så mycket
- Nej.. Det är helt okey, själv med?
- Jodå. Det är fint
- Okay, men vi måste dra nu, byee
- Byee guurls
Vi steg upp och när Johanna sträckte på sig, så gjorde hon ett sånt här random ljud. HAHA
Vi gick ner där nere, och gick ut i köket och tog frukost, när vi var klara i köket, så gick vi ut till vardagsrummet och satte oss. Mamma och pappa satt där med, och såg helt nedstämda ut. WTF?
- Hej?
- Hej gumman,
- Vad har hänt? Om det nu är nått som har hänt
- Jo, det är en sak som har hänt.. sa pappa
- Vadå?
- Jo, jag och mamma, och du och din lilla syster, vi ska kanske flytta
- Fan heller att vi ska, sa jag och kastade min skål i golvet, jag stack upp på mitt rum och Johanna följde med.
Jag la mig i sängen och tog kudden framför ansiktet och skrek. Jag var så arg, så jävla arg just nu. FYFAN
Carlos perspektiv:
Nu, nu ska jag överraska Lina lite. Jag körde hem till henne och gick upp till dörren och knackade. Johanna kom och öppnade, hmm. Skumt
- Hej Carlos. sa Johanna och log, även fast jag såg att nått var fel
- Hej Johanna! Vad är det som är fel, dölj inte nått, för jag märker att nått är fel!
- Gå upp till Lina.. sa hon och tittade ledset ner i golvet
Jag gick upp till Lina, och där satt hon, i sängen och grät. Jag gick fram till henne och kramade om henne! '
- Vad är det som har hänt? frågade jag sen
Hon tittade upp på mig, och det rann en tår från hennes kind som jag torkade bort
- Jag kanske ska flytta...
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Reaktion på Carlos? Glad, ledsen, besviken, chockad?
Kommentera! :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 33
Tillbaka blick från förra:
- Men vad är det? frågade Justin och kom och satte sig brevid mig och kramade om mig
- Dddom, kkkillarna äär dddddär ute iggen. stammade jag fram
- Men det är säkert ingen fara duu! sa han och pussade mig på pannan
- Nej, dom är väl inte så farliga? sa Lina tröstande
Efter ett tag när vi satt där på golvet och som satt ju i sina sjukhussängar, så hörde vi nått som small, det lät som en pistol avlåssades.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kröp fram till dörren och kikade ut. OMG, detta får fan inte vara sant. Det var Linas pappa. OMG OMG OMG!!!
Jag kröp tillbaka och satte mig, och kände mig helt, Chockad.
NU SNABBSPOLAR VI LITE...
Det visade sig att det inte var Linas pappa, utan det var Selena som hade hyrt in någon för att döda oss. Selena blev häktad och sitter i fängelse nu. Och hennes ''hejdukar'' var egentligen jätte snälla, så dom började jobba på dagis.
Och sedan åkte vi hem till L.A igen
SLUT PÅ SNABBSPOLNING... + Linas perspektiv:
Nu var vi på planet hem. Skönt att komma hem till mamma och pappa. Och jävlar vilken tur att det inte var pappa, för fyfan vad jag blev chockad först.
Jag tror jag somnade ganska kvickt, nog nästan precis när vi kommit på planet. Jag vaknade när planet hade landat. Men jag själv vaknade inte, Carlos och c.o väckte mig.
Vi gick av planet och gick till rullbandet och hämtade väskorna. Sen så hade mina föräldrar kommit för att hämta mig och hela Big Time Rush, sen hade Johannas mamma kommit för att hämta Justin och henne. Vi skildes och och lovade varandra att vi skulle ringa när vi kommit hem. Vi sa hejdå och sen åkte vi.
Jag satt och kollade ut genom fönstret. Det regnade, och jag tänkte på att det bara var sisådär tre veckor kvar av lovet nu. GAAAH, JAG VILL INTE BÖRJA GYMNASIET. Jag och Johanna ska ju börja på olika med, det är ju det som är det jobbiga.
Vi kom hem och jag och Carlos gick in, först sa vi hejdå till dom andra grabbarna för mamma skulle skjussa hem dom. Eller skjussa dom till studion eller vad det var.
Vi gick upp till mitt rum och jag la mig i sängen direkt och somnade. Carlos kom och la sig brevid mig. Sen vaknade jag av att min mobil ringde. Jag kollade klockan, redan tio på kvällen? Vi kom ju hem vi åtta?! Men aja
- Aaa, det är Lina
- Tjo, vi är hemma nu,
- Varför såhär sent?
- Vi vvar på donken och åt.
- Haha, okay, men jag måste fortsätta sova nu. Byee
- Byee
Jag vände mig om och la mobilen på plats, sen somnade jag igen. Carlos låg brevid mig och småsnarkade. När jag vände mig och la mig till rätta la han armen om mig. Jag är så lycklig som har honom.
Nästa morgon vaknade jag vid tio, och vände mig om för att krama om Carlos, men han var inte där. Det låg en lapp på kudden brevid mig som det ståg såhär på
Hej sötaste
Jag ville inte väcka för du sov så sött. Men iaf, jag åkte in till stan eller rättare sagt till studion. Kommer inte hem förräns ikväll!
Älskar dig! / din Carlos <3
AAAWWWWWWW. jag älskar honom! Jag måste ringa honom och berätta det!
Det tog några singnaler innan det svarades, men det var inte han som svarade. Det var Stephen Glickman HAHAH.
- Busar ni med Carlos telefon igen?
- Ja, men han kommer här om det var nått viktigt
- Aa, denna gången är det Carlos
- CARLOS!!!!!
- Vad är det, vad har hänt?
- Det kanske är bäst om du sätter dig ner..
Det blev tyst i andra ändan av luren, det funkar
- Vad var det då? frågade han ledsamt
- Jo, det är bara det att. JAG ÄLSKAR DIG MEST I HELA VÄRLDEN, OCH DU FÅR ALDRIG LÄMNA MIG!!
- Hahah naw, jag kommer aldrig lämna dig!
Vi pratade en stund, sen la vi på och jag gick ner och åt frukost. Jag satte mig i soffan och tittade på tv. Sen ringde min mobil, sen stog Johanna, lika bra att svara
- Aa det är Li.. mer hann jag inte säga innan Johanna började skrika
- LINA!!!!!!!!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
WTF? Vad hände nudå?
Kommentera! :d
if we're meant to be, we will meet again! chapter 32
Tillbaka blick från förra:
- Ni får åka härifrån idag. sa jag och log
- Ja, det är bra, men.. sa Lina
- Vadå men?
- Jag snackade med mamma igår, och hon sa att jag skulle åka hem. Så jag och Carlos åker hem, hem till L.A idag...
Det där var ju precis vad jag behövde höra.. NAAAAAAAAAT!!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Ååh, okey. sa jag lite tyst
- Du blir inte sur va? frågade Lina lite försiktigt
- Nje, jag fattar ju att ni behöver vila, men vi köpte biljetter till er för att vi skulle umgås och sånt ju. Varför kan bara inte dina föräldrar komma hit och se till att ni vilar här?
- Men, det funkar inte riktigt så. Dom vill att vi ska vara hemma och vila. Och dom har redan köpt flygbeljetter hem så det går inte
- Aaa, okay.
Sen gick jag ut ur rummet och direkt till hissen. Jag åkte ner och sprang ut till bilen. Jag var faktist förstående att dom behövde vila, men jag och Justin kunde ju se till att dom vilade?! Jag gick och satte mig i framsätet. När jag precis kom in i bilen kollade jag i backspeglen. Några meter bort stog det några killar och tittade på Justins bil, SOM JAG SITTER I!! Dom pekade på den, och så låste jag alla dörrar. Sen började dom gå mot bilen. Nej, fyfan. Nu är jag rädd. Jag ringde Justin.
- Aa det är Justin
- JUSTIN!!!!
- Va?! Vad är det?!
- Jag sitter i bilen och det är några killar som går mot bilen, JUST NU!!
Justins perspektiv:
- Jag kommer ner på en gång! sa jag
- Snabba dig!
Jag berättade för Lina och Carlos vad som hände nere på parkeringen, dom fattade och jag sprang ner. Jag sprang så fort som det bara var möjligt. När jag var nere vid parkeringen, så stog killarna vid bilen och knackade på rutan. Johanna såg livrädd ut. Jag gick fram till bilen
- Eeey, det här är min bil
- Jaha? Vi vill bara snacka med bruden, för hon är väl knappast din?
- Jo, tänkt för det är hon
- Jaha.. Grabbar, håll fast han så jag kan slå till han på käften så han fattar att bruden är min.
Jag såg att Johanna tog upp sin mobil och att hon började prata snabbt som attan, sen hördes det tutande, typ från polisbilar eller nått. Och ja, där kom det två polis bilar. Dom svängde in på parkeringen hastigt och killarna släppte mig. Dom var påväg att springa, när Kenny och c.o kom från andra hållet. Varför tror seriöst alla att Kenny är farlig?!
Poliserna började gapa i megafoner
- Händerna på huvudet!!
Killarna gjorde som polisen sa, och sen gick poliserna fram till dom.
Johanna öppnade dörren och sprang fram till mig, jisses vad hon grät. Kenny kom fram och frågade så allting var bra,
Samma minuter, Linas perspektiv:
Blev hon verkligen sur? Eller?! Hoppas fan inte det, jag menar. Vi behöver ju faktist vila, fast vi kunde ju lika gärna vila här. Fan, hon tänker säkert att vi inte vill vara hos dom. FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN
- CARLOS!! Johanna tänker säkert att vi inte vill va här mer! Vara här med dom, det är säkert därför hon blev ''sur''
- Ja, men låt henne va det då. Det är ju inte därför vi ska åka hem?
- Nej, men vi hade ju lika gärna kunnat vila här med? Vi skulle ju bara vara här i några dagar till?`
- Aa,
Jaha, nu har jag lite smått panik. Vad ska jag göra? Ska jag ringa mamma om att vi inte ska åka hem? GAAAAAH, JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA?!!! FAN
Jag ringer mamma och säger att vi inte åker hem idag. Det gick några singnaler och sen svarade hon
- Aa hallå
- Hej mamma, det är Lina.. Jo, jag och Carlos åker inte hem idag, vi är tillräckligt pigga för att vara kvar
- Nähä, tillräckligt pigga för att vara kvar?
- Ja?
- Jaha, jaja. Men ni måste LOVA att ni vilar mycket och att ni inte tar ut er för mycket.
- Ja, jag lovar mamma! Hejdå
Nu, nu skulle vi vara kvar! Men nu måste jag ringa Johanna och berätta detta med nu!!
Jag slog in henne nummer, och precis när jag skulle ringa, kom både Justin och Johanna in gående i rummet. Johannas smink hade runnit, vad hade hänt nu?
- Vad har hänt? frågade jag häpet
- Jo, alltså. När jag gick ner till bilen, för att vänta på Justin, tittade jag i backspegelen och såg några killar där bak, och jag blev lite rädd, sen började dom peka på hans bil, och sen gick dom mot bilen. Det var därför jag ringde till Justin. sa Johanna
- Shit, fan var räligt. Men inget allvarligt hände va?
- Nejdå
- Bra. Och ja, vi stannar kvar förresten. Jag ringde och snackade med mamma och hon sa att det var okey, så aa. sa jag sen
- Va bra! sa Johanna och tryckte fram ett litet leénde, sen sa hon. Ja, jag ska gå och köpa en dricka, nån annan som vill ha nått?
- Nja, jag vill med ha en dricka, kvittar vilken. sa jag
- Killar?
- Nej tack, men tack ändå, sa båda killarna
Johannas perspektiv:
Precis när jag gick utanför dörren, så står dom killarna där igen. Vafan gör dom här nudå? Jag gick in i rummet igen, och dom andra bara kollade konstig på mig. Jag tryckte mig mot väggen, och mitt hjärta dunkade i 180.
- Men vad är det? frågade Justin och kom och satte sig brevid mig och kramade om mig
- Dddom, kkkillarna äär dddddär ute iggen. stammade jag fram
- Men det är säkert ingen fara duu! sa han och pussade mig på pannan
- Nej, dom är väl inte så farliga? sa Lina tröstande
Efter ett tag när vi satt där på golvet och som satt ju i sina sjukhussängar, så hörde vi nått som small, det lät som en pistol avlåssades.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
;ooooooooooooooooooooooooooooooo
Kommentera!!!! :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 31
Tillbaka blick från förra:
Efter fem minuter såg jag Lina och Carlos komma springandes i trappan, sen såg jag en tjej stå med nått i handen som var bundet i trappan. Det var ett rep, ett snöre eller nått liknande. Lina och Carlos såg inte det. HELVETE
- AKTA, FÖRFAN, SLUTA SPRING!! skrek jag, men det var försent
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dom snubblade över snöret och jag skrek till. Jag sprang fram till dom, och dom bara låg där.
- RING EN AMBULANS FÖR HELVETE!!! skrek jag
- Det är en påväg! var det någon från lobbyn som sa
När jag tittade upp, på tjejen och hon såg att jag såg henne, sprang jag efter henne. Hon började springa som fan, men sen fick jag tag på henne. Jag drog tag i hennes kappa och slet ner henne på golvet, drog av henne luvan, och när ja såg vem det var, kokade ilskan inom mig. VAFAN?!
- OCH VAFAN GÖR DU HÄR? DITT ÄCKLIGA PATETISKA KRÄK?
Det var Selena, denna gången anmäler jag fan henne till polisen. Jag drog upp henne från golvet och slet med henne till Justin, han bara tittade på henne besviket.
- Vafan Selena?! Tänk att jag trodde annorlunda om dig. Jag trodde att du var annorlunda, men bara en annan kändis, som bara är ute efter uppmärksamhet. Du är fan som alla andra.
Jag gick iväg och ringde polisen när Justin snackade vett i Selena. GUD VAD JAG HATAR HENNE!!
Polisen sa att dom skulle komma så snabbt som möjligt. Egentligen vet jag inte vad denna anmälan går som, mordförsök kanske?
Poliserna kom in och frågade vem det var som hade ringt. Selena kollade på mig med en iskall blick, och jag såg att hon var rädd. Jag visste inte riktigt om jag tog i med att ringa polisen, vi kanske bara skulle kunna prata och reda upp det.
Ambulansen har redan varit här och hämtat upp Lina och Carlos. Jag ställde mig och kollade på Selena igen, och det såg ut som om hon skulle börja gråta, vilken sekund som helst. Jag kunde bara inte låta bli att fråga henne
- Du, kan vi inte testa att prata om detta istället? Jag menar, att blanda in polisen innan vi har försökt att prata om det, är kanske lite överdrivet, eller vad tycker du?
- Ja, det kan vi väl, sa hon med ett litet leénde på läpparna.
Även fast vi inte var såhär ''BFF'' så kändes det iallfall bra att skicka iväg poliserna igen. Naturligtvis så fick jag betala för att dom kom hit i onödan. Men annars så gick det väl ganska bra sen.
Vi gick och satte oss i fotöljerna nere i lobbyn, och började prata om detta som hade hänt dom senaste två veckorna. Det visade sig att hon var svartsjuk. Det, hmm.. Jag tyckte inte det var konstigt att hon var svartsjuk, men att försöka döda någon, eller förstöra någons förhållande är ju lite överdrivet.
Efter att vi snackat, så var vi, inte vänner men mer bekanta. Sen åkte hon, och jag och Justin åkte till sjukhuset. Vi gick direkt till receptionen
- Carlos och Lina, frågade vi
- Ja, dom ligger i rum 215 på våning 7, sa damen i receptionen
- Tack så mycket!
- Jo, du Justin, mina barn älskar dig, skulle du vilja skriva en autograf? sa hon och log snällt
- Ja visst, sa han och skrev autografen
- Tack, nu kommer b´mina barn bli lyckliga
Vi bara log och fortsatte till hissen. Vi gick in i hissen och klickade på nummer 7. När vi nästan var uppe på rätt våning, stannar hissen. Jag blev as rädd och fick nästan panik. Men den började åka igen efter typ fem minuter. Vilken lättnad.
Vi gick in i rummet där som låg, dom såg fortfarande döda ut, även fast Carlos var vaken, så såg han död ut. Men Lina, varför är hon inte vaken?!
Jag gick ut ur rummet och frågade efter en läkare, han berättade att hon hade fått hjärnskakning, att hon hade brytit ena armen, och att hon låg i koma just nu. Men att det inte var något att oroa sig för, för det var bara tillfällig koma.
Men jag vet ju inte hur länge man ligger i tillfällig koma?! Tänk så vaknar hon inte igen. Nu har jag panik igen. Jag började gråta, och sen tittade jag upp på doktorn,
- Vill du att jag ska hämta killen du kom hit med? frågade han snällt
- Ja, gärna! sa jag samtidigt som jag grät
Justin kom utgående från rummet och när han såg att jag hade händerna för ansiktet och grät, små sprang han fram till mig. Han sa ingenting, han bara kramade om mig. Precis som att han visste vad som hade hänt. Men det visste han ju inte, eller?!
- Lina ligger i koma, snyftade jag fram
- Kommer hon ligga i det länge? frågade Justin
- Jag är ingen doktor, så jag vet inte. Men han doktorn som kommer där borta, sa att hon bara hade tillfällig koma. Men varför?!
- Jag vet inte, jag vet inte. sa han och kramade om mig ännu mer
Doktorn som jag hade pratat med, kom igen och gav mig en låda med näsdukar. Han var riktigt snäll. Precis som om han hade varit i samma situation.
Jag och Justin satt där utanför rummet, ganska länge. Ibland små ropade Carlos om att han ville ha en dricka. Justin och jag gick till kiosken och köpte en dricka till honom och sen gick vi tillbaka till Carlos och lämnade den. Och sen gick vi ut och satte oss igen. Jag var tvungen att ringa Linas föräldrar
- Hallå?
- Hej, det är Johanna..
Så berättade jag hela historien, och vad som hade hänt. Jag tyckte inte om att berätta det. Och jag hade inte äns berättat slutet än. När jag berättade att Lina låg i koma, så svarade hennes mamma inte, jag hörde hur hon grät. Hon pratade inte mer utan bara sa hejdå och la på. Det var inget fint samtal enligt mig.
Jag gick in hos Carlos och Lina igen, och hörde ett ljud och kollade på Carlos
- Varför gör du ljud ifrån dig? frågade jag han sen och skrattade
- Det var inte han, *gäsp* det var jag, sa Lina
- Lina? Lina? LINA DU ÄR VAKEN!!! halvskrek jag och kramade henne
Nästan inspringandes kom Justin med leénde i hela fejan. Haha, han var med glad nu.
Vi sa till en läkare att komma in i rummet och undersöka Lina, han sa att hon mådde bra, men att hon måste stanna i någon dag till.
Jag och Justin åkte tillbaka till hotellet och gick in i vårat rum och somnade direkt. Detta hade alltså tagit hela dagen. Helt sjukt
Nästa dag:
Nästa dag vaknade jag först. Jag tittade på Justin, han var så söt när han sov. Jag steg upp och in på toan, jag såg förjävlig ut. Härligt. jag tog borsten och borstade ut håret, och sen drog jag på nya kläder. Ett par shorts och en big hoodie. Jag tror inte äns att hoddien är min. HAHA
Jag gick in till sovrummet igen, och såg nu att Justin var vaken. Eller ja, han kanske halvsov, men ändå. Jag hoppade upp i sängen ovh väckte honom helt. Han låg och glodde på mig och sen kysste jag honom. Wonderful!
Han steg upp och gick in på toan, jag gick ut i köket, sen hör jag Justin skrika på mig
- Du har inte sett min gråa hoodie?
- Näää.. sa jag även fast jag visste att det var den jag hade på mig
Han kom ut till köket i en blå istället, och stog och tittade på mig med armarna i kors, han kollade på tröjan. Haha.
- Du vet visst det var den är. Du har ju den på dig din fis! sa han och kom mot mig
Jag backade bara bakåt, för jag visste att han skulle kickla (stavning?) mig. Han gick snabbare mot mig, och tillslut kom jag inte längre bak, för det var en bänk i vägen. Nu är jag körd. Efter att han kicklade mig, så gick vi ner till bilen och körde till sjukhuset, och in till Lina och Carlos. Dom låg där och sov. Men Justin klampade bara in och väckte dom, snällt ju. Jag sa godmorgon och gick och köpte bullar och varsin dricka till dom, när jag kom tillbaka, satt båda två upp i sina sängar. Jag gav bullarna och drickorna till dom, och sen började vi snacka.
- Ni får åka härifrån idag. sa jag och log
- Ja, det är bra, men.. sa Lina
- Vadå men?
- Jag snackade med mamma igår, och hon sa att jag skulle åka hem. Så jag och Carlos åker hem, hem till L.A idag...
Det där var ju precis vad jag behövde höra.. NAAAAAAAAAT!!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dom blir väl inte ovänner nu?
Kommentera!
if we're meant to be, we will meet again! chapter 30
Tillbaka blick från förra:
- WAZZZZAAAA. skrek jag i luren
- Men aj, hej du. Vi har fått reda på vilka det var som förde bort tjejerna, eller inte vilka det var som förde bort dom, utan vem det var som planerade och bestämde det....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- VA? Vem eller vilka är det då?
- Selena...
- VAAAAA?! Varför?!
- För hon är en avundsjuk dålig människa..
- Men, varför mot oss?
- Hon älskade mig innan, sen blev hon avundsjuk när jag och Johanna blev tillsammans, sen likadant så trodde hon väl att hon kunde bli tillsammans med dig, både för att göra mig avundsjuk och för att hon älskade eller älskar dig? Vad vet jag. För hon blir jävligt arg och siggi när hon inte får som hon vill.
- Well. Okay, men vi synes väl idag?
- Jadå, konse... Juste, det blir ingen ikväll. Scooter tycker jag har jobbat för mycket, så han ville att jag skulle vila istället..
- Aja, men då hörs vi senare idag då. Chiao
- Byee
Direkt när jag la på öppnade Lina dörren från toan. Hon hoppade upp i sängen och satte sig med täcket över sig.
- Vad ska vi göra idag då? Kan vi inte umgås med Johanna och Justin? frågade hon efter en stund
- Jo visst. Det blir ingen konsert ikväll, så vi har hela dagen framför oss. sa jag sen
- Ja, jag ringer Johanna med en gång!! sa Lina och tog sin mobil och gick iväg
Johannas perspektiv:
Jag vaknade av att nån ringde.. Kära Gud, JAG BEHÖVER MIN SKÖNHETSSÖMN!!!! Men jag svarade iallafall
- Aaa vem är det och vad vill du?
- Det är Lina, och jag vill att vi ska umgås idag
- Men Lina, det är mitt i natten
- Johanna, klockan är elva
- Ja, det är mitt i natten för mig. Hejdå
* klick *
Hoppas inte hon blir sur nu bara. Haha. Nu skulle jag somna igen, men jag kunde inte, eftersom jag kände att Justin låg och kollade på mig, plus att det kändes som andra med stog och kollade på mig. Jag vände mig om så jag låg på rygg, och ja.. Mycket riktigt så stog Pattie där, Scooter, Kenny. ALLA STOG OCH KOLLADE PÅ NÄR JAG SOV.
- Men vafan?! frågade jag lite halvsovande
- Du måste stiga upp nu. sa Pattie och ryckte av mig täcket och alla bara skrattade
- Jag vill inte!! sa jag och tog fast i madrassen när Kenny började dra mig i fötterna
Tillslut så ställde jag mig upp och skulle precis gå ut till det lilla köket i hotell rummet när jag bara föll ihop, bakom det halstora bordet med lådor i. Great.. Dom gick och letade efter mig och skrek på mig, men jag orkade inte svara, så jag såg till att jag somnade om, även om golvet var kallt. Sen kom det nån och skakade i mig, jag tittade upp, och det var Justin och han hade tårar i ögonen och när jag tittade upp så kramade han om mig. WTF?!
- Och vad är det med dig om jag får fråga?
- Du bara låg här, trodde fan du var död. Det var precis som du inte andades,
- Jag trillade först ihop, och när jag ändå var nere på golvet tänkte jag att jag kunde somna om. I smyg eftersom ni inte visste var jag va. sa jag och skrattade och ställde mig upp
Sen gick jag in i sovrummet och drog på mig ett par blåa jeans shorts och ett linne med en jeans shorta över. Sen gick jag ut i köket och på golvet satt fortfarande Justin, och bara glodde. Hmm.. Den grabben har problem.
Jag tog vad jag skulle äta och gick och satte mig i soffan bland dom andra människorna. Dom sa att dom gick runt och letade efter mig i allafall i en halvtimme.. Ooops. Mah bad..
Efter att jag hade ätit klart gick jag ut till diskbänken och ställde skålen, och Justin satt fortfarande på golvet. VARFÖR SITTER HAN BARA DÄR?!
- JUSTIN?! skrek jag
- VA? JA, VAD ÄR DET? sa han och log mot mig och jag räckte min hand till honom, men istället för att jag drog upp honom, drog han ner mig
- Haha, det var meningen att jag skulle dra upp dig ju, sa jag och låtsades att bli ledsen
- Du behöver träna lite stumpan, sa han och pussade mig på pannan, men jag räckte bara ut tungan till honom
Jag reste mig upp och det gjorde Justin med nu, han gick och satte sig i soffan och jag gick in i sovrummet och tog min mobil. Det ringde, så jag småsprang till den
- Du har kommit till Johannas telefon
- Haha, hej Johanna. Vi möts nere i lobbyn om tio
- Okay, seeya
- byee guurl
Jag la på, och tog med den ut till Justin.
- Justin vi ska ner till lobbyn och träffa Lina och Carlos nu. KOOOOOOOOMMMMMMM
- Okay, kommer sweetie
Vi tog hissen ner och vi gick ut och satte oss i fotöljerna som fanns där, det kom fram fans ibland och frågade om autograf och en bild, och självklart så ställde han upp på det, så gulligt.
Efter fem minuter såg jag Lina och Carlos komma springandes i trappan, sen såg jag en tjej stå med nått i handen som var bundet i trappan. Det var ett rep, ett snöre eller nått liknande. Lina och Carlos såg inte det. HELVETE
- AKTA, FÖRFAN, SLUTA SPRING!! skrek jag, men det var försent
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad händer här nu? Vem är tjejen?!
Kommentera!! :D
if we're meant to be, we will meet again! chapter 29
Tillbaka blick från förra:
Jag gick ut och kollade, men såg ingenting. När jag gick ut lite längre så såg jag däck märke i asfalten och när jag gick längre så låg staketet ner också, varfan är dom?!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag sprang in igen, och sa att Lina och Johanna var borta. Carlos som drack vatten satte vattnet i halsen och spottade och hostade
- Va sa du?! sa han när han hade hostat klart
- ATT DOM ÄR BORTA!!! Kenny, vi kör, vi måste hitta dom
Just i den minuten ringde min telefon, jag tittade på skärmen vem det var. Det var Johanna!
- JOHANNA!! skrek jag
- Ja, Justin. Snälla skrik inte. Vi blev tagna av några random människor, dom gjorde oss inget förrutom att dom kastade av oss, för dom sa att vi var fel personer.
- Men var är ni då?
- Typ, vid början av statsvägen
- Okej, vi kommer och hämtar er direkt!
Gud vilken lättnad att dom är oskadda. Vi stack till bilen och jag berättade var dom var. När vi kom fram låg dom i gräset och pekade upp mot himlen. Haha, dom hade det säkert jätte bra.
Jag och Carlos, och dom andra med förstås, sprang ut till dom
- LINA, JOHANNA!!!! skrek allihopa
- HEEEJ!
- Är det säkert att dom inte gjorde något alls? frågade Carlos Lina
- Ja, dom var faktist jätte snälla. Dom lämnade oss $200 som förlåt för besväret. HAHA
- Va?! Seriöst? sa vi och skrattade
- Helt seriöst. sa dom
- Alltså, fattar ni hur oroliga vi har varit? Vi va fan aaaaas oroliga att nått hade hänt er!
- Men ta det lugnt, vi lever ju. Men visst, lite läskigt var det
Nu tog vi dom till bilen och så körde vi till hotellet. Mamma kom springandes för hon hade ju också varit jätte orolig om ifall om att Johanna och Lina hade skadats. Hon sprang fram till dom och gav dom varsin stor kram! Sedan berättade hon även att hon hade ringt till arenan vi var på och bett dom att byta bakdörr. Dom skulle ha gjort det snart i två månader. Sega jävlar. Jag och Johanna gick till vårat rum och gick och la oss direkt, och Carlos och Lina gick till sitt rum.
Carlos perspektiv:
Fan vad lättad jag är över att Lina och Johanna är hos oss igen!
När vi precis hade gått in i vårat rum, så vände sig Lina om, och kramade mig. Länge stog vi där och bara kramades, sen tittade hon upp på mig och våra läppar möttes. Hon avslutade kyssen och gick och bytte om. Ett vanligt och simpelt linne och ett par mjukisbyxor kom hon in med i det lilla vardagsrummet. Hon satte sig i soffan brevid mig, och tillslut la hon sig ner med huvudet i mitt knä. Jag satt och kollade på tv:n, men jag kände att Lina låg och kollade på mig och när jag tittade ner på henne vände hon snabbt huvudet till tv:n igen. Haha,
Efter ett tag, så somnade Lina. Och jag visste inte vad jag skulle göra nu. Skulle jag väcka henne eller är det elakt? Jag bestämde mig för att väcka henne iallafall
- Lina, älskling? Jag ska gå och lägga mig nu, ska du följa med?
- Mmh, bär mig. sa hon och kollade på mig lite halvt
Jag tog upp henne i min famn och gick in till sovrum och la henne på sängen. Hon drog av sina mjukisbyxor och kröp in under täcket och somnade igen. Jag gick in på toan, borstade tänderna och sen gick jag med och la mig.
Nästa morgon vaknade jag av att Lina låg och tittade på mig, när jag tittade på henne så kundej ga inte hålla mig för ett litet skratt, och hon såg direkt orolig ut
- Vad är det som är kul?
- Ditt hår står åt alla håll och kanter
- Men. sa hon och gjorde en ledsen blick
- Men jag älskar dig ändå!
- Hihi, jag älskar dig med! sa hon och pussade mig på munnen och sen gick hon in till toan
Jag tittade på henne hela tiden tills hon stängde toa dörren. Jag är så lycklig som har henne. Och den kommer vara vi föralltid! Ja, det kommer det!
Mitt i mitt tänkande ringde min mobil, det var Justin
- WAZZZZAAAA. skrek jag i luren
- Men aj, hej du. Vi har fått reda på vilka det var som förde bort tjejerna, eller inte vilka det var som förde bort dom, utan vem det var som planerade och bestämde det....
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vem var det som hade planerat det?
kommentera! :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 28
Tillbaka blick från förra:
När vi kom in på hotellet, möttes vi av fem riktigt glada människor. Det största leéndet på läpparna.
- FAN VAD JAG HAR SAKNAT ER!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Vi har saknat er med, som fan! Ja vafan, nu när ni är här ska vi ju inte stå och slöa i lobbyn. Kom Lina, vi går upp och tar på oss bikini, det är trotts allt fortfarande sol ute. sa Johanna
Vi gick upp och tog på oss bikinis och sen stack vi till stranden. Vi låg där ganska länge, sen kom killarna och gav oss en överraskning. EN SPANN MED ISKALLT VATTEN, PÅ OSS BÅDA!!!
- VAFAN GÖR NI!? ställde vi oss båda två upp och skrek
- Kastade vatten på er. sa dom och skrattade
Johanna och jag sprang mot dom och jagade dom tills vi stannade upp och det började blixtra. Fint, nu var paparazzis här med. Jag och Johanna sprang och tog våra grejor och sen tog jag Carlos hand och Johanna tog Justins och vi sprang iväg till hotellet igen. Man får helt seriöst inte vara ensam nånstans typ.
Jag och Johanna gick in till vårat rum och klädde på oss andra kläder, och sen bar det iväg till konserten. Vi snackade jätte mycket om det i limon och ja. Vi hade kul. Justin hade fixat så att Big Time Rush skulle vara förband åt honom, fett snällt tyckte jag.
När vi var framme vid arenan så hoppade vi ut ur limosinen och utanflr var miljontals av fans. Både fans till Justin och Big Time Rush. Awesome
Vi gick in i arenan och dom hade en soundcheck. Medans jag och Johanna stog där nedanför scenen och bara kollade på dom.
Klockan blev sex och dom presenterade Big Time Rush och sen steg dom upp på scen. Dom körde sina låtar, sen var det Justins tur upp på scen. När Big Time Rush gick ner från scenen, så gick Carlos sist, och snubblade antagligen på nått sät och voltade ner på trappan och satte sig på rumpan på golvet. Alla bara stog och skrattade åt honom
- HAHAHAHAHAHHAH, din klant. sa James samtidigt som han höll på att vika sig dubbel av skratt
- HA-HA. Jag är ingen klant, det var bara golvet som inte tyckte om mig. sa Carlos och reste på sig,
Man hörde Justin prata och titta ner mot oss
- Min buddy trillade nog precis ner för scen trappan, jag ska bara se hur det är med han. One minute! sen kom han lite snabbt och frågade Carlos, Hur gick det? haha
- Det gick bra, så du kan gå upp till scenen och sjunga igen! sa Carlos med ett flin
Justin gick upp på scenen igen och började sjunga. När han var klar, hade han ett sånt litet tal för sina fans! Det gjorde faktist mig lite tårögd, för det var verkligen fint!
Johannas perspektiv:
Justins tal till hans fan var fan as fint! Helt otroligt att han kunde komma på ett sånt tal.
När han var klar, kom han ner från scenen och gick in i omklädningsrummet och skulle byta om. Jag och Lina behövde lite luft, så vi gick ut och dörren stängdes. Vi gick ner och satte oss på en liten trappa, sen hörde vi typ nått som brakade eller small till lite, och sen såg vi en skåpbil komma i fullfart. Vi snabbade oss upp till dörren igen och försökte öppna den, men den hade gått i baklås. Great. Vi bankade allt som vi kunde, men ingen kom och ''räddade'' oss. FAN
Nu kom bilen ännu närmare och vi bankade, slog och sparkade på dörren. VARFÖR I HELVETE ÖPPNAR DOM INTE?! Nu var bilen bakom oss och två män hoppade ut ur den och slängde in oss i i den. Fan, shit, HELVETE. Vafan ska vi göra nu?
Justins perspektiv:
När jag kom ut ur omklädningsrummet efter att ha bytt kläder, så var varken Johanna eller Lina där. Jag gick bort till Carlos och dom andra grabbarna och började snacka med dom
- Eeey, vet ni var Johanna och Lina är? frågade jag sen
- Nej, eller jag tror dom gick ut
- Okay, då går jag och kollar där ute då
Jag gick ut och kollade, men såg ingenting. När jag gick ut lite längre så såg jag däck märke i asfalten och när jag gick längre så låg staketet ner också, varfan är dom?!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommer dom att hitta Lina och Johanna? Och vem är det egentligen som har bestämt det här med att ta dom? Hmmm..
Kommentera! :D
if we're meant to be, we will meet again! chapter 27
Tillbaka blick från förra:
Efter halva filmen, var det as läskigt, och jag hade händerna för ansiktet och jag vände mig mot Carlos ibland, sen kände jag hans arm runt min axel och jag tittade upp mot honom, och så....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
kysste han mig, och jag kysste han tillbaka. Detta, var precis vad jag hade väntat på. Men jag undrar vad han tycker om det, även fast det var han som kysste mig. Men jag älskar iallafall han!
- Carlos, jag älskar dig! Jag älskar dig verkligen mest i hela världen!
- Lina, jag älskar dig med! Och du betyder allt för mig! Och jag kommer aldrig göra om det, jag lovar på mitt liv!
Resten av filmen satt han med armen om min axel. Det var precis såhär det skulle vara. Bara det att jag saknar Johanna. Varför åkte hon, utan att säga till? Även om vi är vänner nu, så kan jag verkligen inte smälta det.
Efter att filmen var slut, så skjussade Carlos hem mig, och innan jag gick ur bilen, gav jag han en lång kyss! Jag steg ur bilen och vinkade hejdå till honom. Han körde iväg och jag gick in. Jag gick upp och la mig direkt. Tog av mig klänningen och drog på mig en stor mysig pösig tröja istället. Sen gick jag in i badrummet och tog bort sminket och sen gick jag in till rummet, tog datan och satte mig i sängen. Jag hade mobilen brevid mig hela tiden. Men det var ingen som ringde. Nu var jag så trött att jag höll på att dö så jag gick och la datan på det lilla bordet jag hade i mitt rum, sen kröp jag in under täcket, och var this close på att somna, så ringer telefonen, såklart.
- Men aa. Vem är det?
- Herrejesus, någon som är sur? Det är Johanna. Skulle bara berätta att vi har fixat flyg biljetter till Hawaii, till er!
- Seriöst? Menar du allvar? Men tänk så får jag inte åka?!
- Vi har även fixat så att Big Time Rush är förband. Resten av bandet är redan här, så det är bara ni som fattas nu.
- Men va? Helt seriöst? Har ni ringt Carlo...
Jag hann inte säga mer innan Carlos var inne på rummet och berättade att vi skulle åka till Hawaii. Haha, han är bra på att pricka tiden.
- Jag vet. HAHA, jag snackade precis med Johanna. sa jag och log
- Jaha, sa han och tittade runt lite i rummet
- Men, hur kom du in?
- Jo, dina föräldrar öppnade dörren, sa han och skrattade
- Haha, okej. Ska du sova här? Om du har packningen med dig?
- Faktist, så har jag packningen med mig, så aa. Om jag får förstås
- Klart du får, jag hade liksom inte frågat annars?!
Han kom och la sig brevid mig och sen somnade vi. Mamma och pappa visste tydligen att vi skulle till Hawaii, för dom väckte oss klockan halv åtta på morgonen för att vi skulle upp och äta och hinna göra oss iordning.
Vi gick upp och jag tog på mig mina kläder, sen gick vi ner och åt. Sen körde mamma och pappa oss till flyget. Vi hoppade på flyget och åkte iväg. Hawaii, here I come
När vi kom dit, var det redan kväll. Vi steg av planet och tog våra väskor. Hoppade in i limosinen och åkte iväg till hotellet. När vi kom in på hotellet, möttes vi av fem riktigt glada människor. Det största leéndet på läpparna.
- FAN VAD JAG HAR SAKNAT ER!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Aaaw :'). Dom blev tillsammans igen! :D.
kommentera :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 26
Tillbaka blick från förra:
Jah tog på mig det och sträckte lite extra på mig, sen ringde jag Justin. Men han stog redan där med sin bil. Och det var massor med fans där med. Härligt att komma till honom och komma ifrån allt annat..
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag gick av planet och gick och hämtade mina väskor, sen gick jag till Justin och kramade om honom hårt och sen kysste jag honom. Jag hoppade in i bilen och samma gjorde han och sen körde vi iväg. Nr vi kom fram vid hotellet var det ännu fler fans där. Men det gör mig inte så mycket, jag är glad att dom stöttar honom och hjälpt honom komma såhär långt! Jag gick in till hotellet och Justin följde med, men då stoppade jag han
- Eey, du kan ju inte lämna dina fans där ute, helt själva?! Ta med dig Kenny ut så kan jag åka upp till vårat rum. Jag behöver ändå sova
- Om det är okay för dig, så visst! sa han och pussade mig på kinden
Jag tog min väska och gick in i hissen och åkte upp till vårat rum. När jag kom in, var det helt underbart vackert. Jag gick runt i hela rummet och sen hittade jag sovrummet och gick in där, ställde väskan och sen la jag mig i sängen. Jag hade nästan precis somnat när mobilen ringer. Great.
- Aaa det är Johanna
- Det är Lina. Var är du?
Jag svarade inte utan bara lyssnade på om hon skulle säg nått mer
- Hallå? sa hon sen
- Jo, aa
- Var är du? Jag har ringt hem till dig hela dagen men din mamma har bara sagt att du inte är hemma. Så var är du?
- Okej, jag är med Justin.. sa jag lite tyst
- Har du åkt till Hawaii? Varför sa du inget?!
- Du umgicks ju ändå så mycket med Carlos, så varför inte?
- Men, du kan ju inte sticka utan att säga nått?
Jag orkade verkligen inte snacka med så jag klickade henne, även om det kändes hemskt. Att klicka sin bästa vän, men jag gjorde det. Jag gick upp från sängen och gick och duschade istället. Jag hoppade in i duschen, sen rakade jag benen, smörjde in mig, tog på min en söt klänning, lockade håret, tog på lite maskara och satte en blomma i håret med en klämma. Sen, det viktigaste, mina solbrillor. Nu var jag klar till max!
Jag gick in i hissen och precis när dörrarna öppnades kom Justin in från entrén. Jag tänkte att jag skulle skrämma honom lite, så jag gick ut ur hissen och gick bakom fotöljerna, sen gick jag bakom honom och hoppade på honom. Han själv hoppade till och vände sig sen om. Han tog av sig sina solglasögon och tittade på mig från topp till tå
- Wow.
- Vadå? Är det nått som är fel? sa jag och tittade ner på mig
- Nej nej nej nej! Absolut inte, snarare tvärtom, du är jätte vacker! sa han och kysste mig
- Haha, aaaw. Du är vacker! sa jag till honom
Vi gick upp till vårat hotell rum, och jag saknade verkligen Lina, men jag störde mig så fruktansvärt mycket på att hon spenderade så mycket tid med Carlos hela tiden. Hon var verkligen aldrig med mig, så nu ska hon fan få kännas hur det känns.
Linas perspektiv:
Men vafan, varför händer detta? Fast hon kanske har rätt ändå, jag kanske umgås med Carlos lite för mycket. Men, jag älskar ju han och än så länge, så umgås vi ju faktist bara som vänner. GAAH. Jag hann inte att tänka på mer innan min mobil ringde. Det var Carlos
- Aa det är Lina
- Hej, det är Carlos. Jag bara undrar om du vill gå på bio med mig nu ikväll?
- Visst, vilken film? Skräck eller komedi eller kanske romantik. frågade och på det sista så skrattade jag till lite
- Hmm. Välj själv, fast jag vill helst skräck. sa han och skrattade lite
- Haha, okaj då.. Det kan väl bli en skräckfilm dåååååå. skrattade jag
Vi la på och jag gick in i duschen och sen fixade jag till mig. Jag tog på mig en söt klänning och lockade håret lite, sen tog jag på mig maskara och smsade Carlos
* Haay du. Är du klar? / Lina ;) *
Det tog inte lång tid innan jag fick svar
* Hey, jodå, jag är klar, om du är klar så kan jag komma och hämta dig nu! / Carlos ;] *
* Ja, du kan hämta mig nu. kram *
Jag tog min mobil och sprang ner. Jag fick ett sms när jag var i trappan. Det var från Johanna.
* Haay Lina. Du.. Alltså jag är så ledsen att jag bara stack, att jag inte sa nått! Och jag förstår att du hatar mig just nu. Och det är okej, men du måste få veta att du är min bästa vän, och som en syster, och syskon bråkar! Och, Jag älskar dig! <3 / Johanna. *
Aaaaw.
* Hey Johanna. Du, allt är egentligen mitt fel, för jag umgås så mycket med Carlos nu, att jag inte äns har tid med någon annan. Förlåt! Och jag älskar dig med! <3 / Lina *
Precis när jag skickade iväg det smset, så tutade en bil utanför. Det var Carlos. Jag sprang ut till bilen och hoppade in.
Han bara glodde på mig
- Hej? sa jag osäkert
- Woww. Oj förlåt, Hej! sa han sen med världens största leénde
- Vad var det med dig när jag hoppade in?
- Du var bara så vacker!
Jag bara skrattade och sen åkte vi till bion. Vi bestämde film. Haha, jag visste egentligen inte vad han bestämde gör någon film, jag bara höll med, och så tog vi en till sist! Vi gick in i bio salongen och satte oss. Och vi fick en tvåmanna soffa. Efter halva filmen, var det as läskigt, och jag hade händerna för ansiktet och jag vände mig mot Carlos ibland, sen kände jag hans arm runt min axel och jag tittade upp mot honom, och så....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bled Lina och Johanna vänner igen? Och vad händer med Carlos och Lina?
Kommentera ^^
if we're meant to be, we will meet again! chapter 25
Tillbaka blick från förra:
Nu var klockan halv tre på natten och Justin sov som en stock. Men jag fick verkligen inte somna, jag skulle vänta uppe tills jag visste att Lina var säker igen! Efter en stund slumrade jag till, men vaknade med ett rysk av att någon öppnade dörren. Jag tittade försiktigt över armstödet...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Där stog hon! LINA!!!!
- LINAAAAA!!!!! skrek jag så Justin hoppade ur soffan, men det brydde mig minimalt!
Jag sprang till henne och kramade henne. Fyfan vad glad jag blev!
- FATTAR DU HUR JÄVLA OROLIG JAG HAR VARIT? VA?! skrek jag på henne sen
- Nej, det tror jag inte att jag förstår. Och jag är ledsen att jag inte svarade på telefonen, men jag behövde vara ensam ett tag. För att tänka ut lite saker. Och nu är det så att jag är super trött. Så jag ska upp och sova nu, om det är okay? Ni kanske med ska gå upp?
- Ja, JUSTIN! skrek jag
- VAD? skrek han, och jag hoppade till, för tydligen va han bakom mig
- Jaha, oj förlåt. Men vi ska upp och sova. Men du får ligga kvar i soffan om du vill. sa jag och skrattade. Dålig natt humor you know..
Jag gick in i vardagsrummet och tog datan och mobilen, sen gick vi upp. Vi la oss och somnade, eller.. Iallafall jag.
Linas perspektiv:
Så, nu var jag hemma hos Johanna igen. Dom hade tydligen varit jätte oroliga. Varför egentligen? Jag var ju inte borta så länge, eller var jag det? Aja, jag vet inte. Men en sak jag vet, är att jag aldrig vill se Carlos igen. Nej fyfan vad arg jag är på han. Han kan ju fan inte gå runt och strula med andra tjejer, NÄR VI ÄR TILLSAMMANS?! Nej fyfan.
Nästa morgon vaknade jag av att min mobil ringde. Jag tog upp den och utan att titta på vem det var svarade jag.
- Aa det är Lina
- Lina, det är Carlos
*Klick*
Jag tänker fan inte snacka med honom. Aldrig, NEVER!
- Vem var det? hörde jag en morgon trött röst säga, HAHA, det var Johanna
- Carlos. Men jag klickade honom, sa jag med ett stort leénde på läpparna
- HAHA, du är ju kul du, sa Johanna och vände sig om och somna igen
Jag gick upp och tog datan och satte mig vid den. Jag gick in på twitter och hade fått massor med meddelanden från Carlos, men det brydde mig minimalt. Jag gick in på Facebook och kollade läget. Sen fanns det inget att göra. Typiskt. Jag satte mig och spelade Sims. Men efter ett tag blev det med tråkigt. Och Justin och Johanna bara sover. VARFÖR?! Sen bestämde jag mig för att gå ner och äta. Jag tog en macka och mjölk. Efter ett tag kom Johanna med ner och var lite social med mig
- Hej, hur är det?
- Hej du, jodå.. Helt okay, du då?
- Jodå, det är bra. Du, jag ska bara ta nått och äta, ska vi åka in till stan sen? frågade hon
- Sure.
När både hon och jag hade ätit upp, tog vi på oss kläder. Jag tog ett par svarta jeans shorts och ett linne med en kofta över och Johanna tog på sig ett par ljus blå shorts och en t-shirt. Sen tog vi på oss smink och sen stack vi ner, tog våra mobiler och tog på oss skorna, sen gick vi ut till bilen och åkte iväg till stan.
Vi hittade såhär as mycket kläder vi ville ha, men vi hade inte råd till allt. Precis när vi skulle gå till Burger King greppade någon tag i min arm, jag vände mig om, och där stog han, svikaren. Jag ryckte bort min arm och fortsatte gå, men han tog bara tag i min arm igen och igen och igen
- Helt seriöst Carlos, du kommer inte få fler chanser, så bara låt mig va.
- Men, låt mig få förklara!
- Vadå, skulle det var hon som kysste dig igen? Nej för du kysste ju inte henne tillbaka. Tror du inte att jag såg dig och hon. Du är så dålig på att ljuga, så det finns fan inte.
- Men låt mig förklara! sa han och tog tag i min arm
- Men nej, låt mig va. Släpp mig
Men han släppte inte mig, och sen blev jag så arg så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag bitch slappa han, han bara tittade på mig med sorgsna ögon. Men jag ryckte bort armen från hans hand och gick iväg till Johanna som var halvvägs inne på BK nu. Hoppas bara hon inte gått och pratat med mig nu.
- Hej igen, sa jag och halvlog
- Vadå igen? Jag har gått och snackat med dig, har du inte vatt här?!
- Nej, Carlos var där nere och ville prata och höll fast mig i min arm och sen bitch slappa jag honom sen gick jag hit till dig!
- Jaha, men iallafall, jag hade besluts ångest, om jag skulle ha chickenbits eller om jag skulle ha en Whopper. Jag vet inte vad jag ska ha!
- Jag vet inte heller, jag ska ha en Whopper iallafall!
- Men, då tar jag med det
Vi beställde maten och gick och satte oss. Sen ringde Johannas telefon, det var nog Justin som undrade var vi var eftersom hon inte lämnade någon lapp. Haha, klant.
Efter ett tag blev vi trötta på stan och åkte hem, och när vi kom in var det fler skor i hallen. Vem fan har Justin nu släppt in? Vi gick in i vardagsrummet och där stog Justin.. OCH CARLOS. Vafan?!
- Lina, snälla. Låt mig förklara! sa han när han satt i soffan
- Men helt seriöst, jag vill inte höra på dina usla ursäkter, jag skiter fullständigt i dig, och ursäkterna..
- Lina, låt han förklara. Han har berättat för mig, så snälla! sa Justin och tittade på mig
Gaah, nu hade jag inget annat val.
- Jaja då. Men då får ni två gå ut! sa jag och pekade på Johanna och Justin
När dom gick ut, så började Carlos berätta. Och allt han berättade, var så trovärdigt, så nu var jag kanppt sur på han mer.. Men jag kan bara inte förlåta honom. Eller, kan jag det? Detta är så svårt.
- Du, jag har inte förlåtit dig helt än, men kan vi inte bara börja med att vara vänner sålänge? frågade jag sen
- Jo, det är helt okay! sa han
Sen ställde han sig upp och jag med, och sen kramade vi varann.
Dagarna gick och jag umgicks med Carlos nästan varje dag, mest för att bygga upp våran vänskap. Men imorgon ska jag hänga lite med Johanna, för sen på kvällen ska jag och Carlos ut och äta nått.
Johannas perspektiv:
Alltså nu börjar jag bli irriterad, Justin har åkt tillbaka till sin worldtour och nu får jag sitta här hemma och mögla eftersom Lina umgås så mycket med Carlos. Hoppas fan inte att hon har glömt att vi ska träffas imorgon bara.
Mamma kom hem igår och nu ikväll skulle vi titta på film. Det fick bli Twilight. Haha, både mamma och jag tycker om den.
Klockan blev mycket och jag blev trött så jag gick upp och la mig. Jag somnade ganska snabbt och tänkte på hur morgondagen skulle bli.
Nästa morgon vaknade jag av att jag låg nere på golvet. Great, jag hade trillat av sängen. Jag reste iallafall mig upp och gick in på toa och fixade till håret, sen gick jag in på rummet och drog på mig kläder, det fick bli ett jeans shorts, ett vitt linne och en stor hoodtröja. Jag tog min mobil och messade Lina
* Haay, äru klar? :) *
Det tog inte lång tid innan jag fick svar
* Japp, möt mig vid stranden om fem minuter :D *
Jag gick ner och tog ett äpple till frukost, sen gick jag ut till hallen och drog på mina converse. Sen gick jag till stranden och åt på äpplet. När jag kom fram stog hon där.
- Hej, sa jag och log
- Hej, sa hon med och log
- Vad ska vi göra? frågade jag sen
- Typ, vet inte. Vi sätter oss uppe på bryggan!
- Well, okay
Vi gick upp på bryggan och satte oss. Vi började prata om allt möjligt. Lite senare när det blev tyst frågade jag
- Vad ska vi göra ikväll då?
- Jo alltså, jag ska träffa Carlos ikväll. sa hon och tittade ner på bryggplankorna
- Jaha, aja.. sa jag och tog upp mobilen
Jag skickade ett sms till Justin och skrev
* Haay, du.. Jag kommer till Hawaii. Jag tar flyget imorgon. Om det är okay med dig? :) / Johanna<3 *
Det tog inte lång tid innan ett svar kom
* Hey. Det är hur okay som helst! Ring när du kommit fram bara! / Justin ;)<3 *
Efter vårat lilla sms prat, så frågade Lina
- Vem messar du med?
- Mamma, jag måste gå hem nu. Men vi hörs. Hejdå! sa jag och kramade henne
När jag kom hem bad jag mamma att boka den första bästa biljetten till Hawaii och jag berättade för henne med att jag skulle stanna med honom ett tag.
- Okej, vet du hur länge du kommer stanna?
- Ingen aning, men det blir ett ganska långt tag!
- Okej, men du måste lova att ringa, varje dag! Upp och packa med dig nu gumman!
- Okay
Jag gick upp och tog fram mina två resväskor och packade ner så mycket jag kunde i dom. Sen tog jag min vanliga väska och stoppade ner min data där, ett block och pennor, och ja, dom viktigaste grejerna.
Jag gick och la mig efter det, för klockan hade blivit nio och jag skulle upp klockan åtta imorgon bitti.
Nästa morgon vaknar jag av att min mobil ringer, det var Justin.
- Aa, hej
- Hej sötnos, sovit gott?
- Aaa, du väckte mig precis. Själv då finis?
- Jodå, men det hade vatt bättre om du var här.
- Du, jag ska strax till flygplatsen så jag ringer dig sen, Hejdå älskling!
- Hejdå gumman!
Jag gick upp, drog på mig kläderna och gick in i badrummet, fixade håret och tog på lite maskara och sen gick jag ner och åt.
- MAMMA, DU MÅSTE SKJUSSA MIG TILL FLYGET NU!
- Ja gumman, jag kommer!
Nu var vi framme vid flygplatsen och jag gick på flyget. Jag satt en stund och snackade i telefon och sen somnade jag. JAg vaknade av att högtalarna sa att man skulle ta på sig bältet för landning. Jah tog på mig det och sträckte lite extra på mig, sen ringde jag Justin. Men han stog redan där med sin bil. Och det var massor med fans där med. Härligt att komma till honom och komma ifrån allt annat..
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Blev Johanna och Lina ovänner? Och kommer Carlos och Lina bli mer än vänner igen? Hmm..
Kommentera! :)
Nu var klockan halv tre på natten och Justin sov som en stock. Men jag fick verkligen inte somna, jag skulle vänta uppe tills jag visste att Lina var säker igen! Efter en stund slumrade jag till, men vaknade med ett rysk av att någon öppnade dörren. Jag tittade försiktigt över armstödet...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Där stog hon! LINA!!!!
- LINAAAAA!!!!! skrek jag så Justin hoppade ur soffan, men det brydde mig minimalt!
Jag sprang till henne och kramade henne. Fyfan vad glad jag blev!
- FATTAR DU HUR JÄVLA OROLIG JAG HAR VARIT? VA?! skrek jag på henne sen
- Nej, det tror jag inte att jag förstår. Och jag är ledsen att jag inte svarade på telefonen, men jag behövde vara ensam ett tag. För att tänka ut lite saker. Och nu är det så att jag är super trött. Så jag ska upp och sova nu, om det är okay? Ni kanske med ska gå upp?
- Ja, JUSTIN! skrek jag
- VAD? skrek han, och jag hoppade till, för tydligen va han bakom mig
- Jaha, oj förlåt. Men vi ska upp och sova. Men du får ligga kvar i soffan om du vill. sa jag och skrattade. Dålig natt humor you know..
Jag gick in i vardagsrummet och tog datan och mobilen, sen gick vi upp. Vi la oss och somnade, eller.. Iallafall jag.
Linas perspektiv:
Så, nu var jag hemma hos Johanna igen. Dom hade tydligen varit jätte oroliga. Varför egentligen? Jag var ju inte borta så länge, eller var jag det? Aja, jag vet inte. Men en sak jag vet, är att jag aldrig vill se Carlos igen. Nej fyfan vad arg jag är på han. Han kan ju fan inte gå runt och strula med andra tjejer, NÄR VI ÄR TILLSAMMANS?! Nej fyfan.
Nästa morgon vaknade jag av att min mobil ringde. Jag tog upp den och utan att titta på vem det var svarade jag.
- Aa det är Lina
- Lina, det är Carlos
*Klick*
Jag tänker fan inte snacka med honom. Aldrig, NEVER!
- Vem var det? hörde jag en morgon trött röst säga, HAHA, det var Johanna
- Carlos. Men jag klickade honom, sa jag med ett stort leénde på läpparna
- HAHA, du är ju kul du, sa Johanna och vände sig om och somna igen
Jag gick upp och tog datan och satte mig vid den. Jag gick in på twitter och hade fått massor med meddelanden från Carlos, men det brydde mig minimalt. Jag gick in på Facebook och kollade läget. Sen fanns det inget att göra. Typiskt. Jag satte mig och spelade Sims. Men efter ett tag blev det med tråkigt. Och Justin och Johanna bara sover. VARFÖR?! Sen bestämde jag mig för att gå ner och äta. Jag tog en macka och mjölk. Efter ett tag kom Johanna med ner och var lite social med mig
- Hej, hur är det?
- Hej du, jodå.. Helt okay, du då?
- Jodå, det är bra. Du, jag ska bara ta nått och äta, ska vi åka in till stan sen? frågade hon
- Sure.
När både hon och jag hade ätit upp, tog vi på oss kläder. Jag tog ett par svarta jeans shorts och ett linne med en kofta över och Johanna tog på sig ett par ljus blå shorts och en t-shirt. Sen tog vi på oss smink och sen stack vi ner, tog våra mobiler och tog på oss skorna, sen gick vi ut till bilen och åkte iväg till stan.
Vi hittade såhär as mycket kläder vi ville ha, men vi hade inte råd till allt. Precis när vi skulle gå till Burger King greppade någon tag i min arm, jag vände mig om, och där stog han, svikaren. Jag ryckte bort min arm och fortsatte gå, men han tog bara tag i min arm igen och igen och igen
- Helt seriöst Carlos, du kommer inte få fler chanser, så bara låt mig va.
- Men, låt mig få förklara!
- Vadå, skulle det var hon som kysste dig igen? Nej för du kysste ju inte henne tillbaka. Tror du inte att jag såg dig och hon. Du är så dålig på att ljuga, så det finns fan inte.
- Men låt mig förklara! sa han och tog tag i min arm
- Men nej, låt mig va. Släpp mig
Men han släppte inte mig, och sen blev jag så arg så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag bitch slappa han, han bara tittade på mig med sorgsna ögon. Men jag ryckte bort armen från hans hand och gick iväg till Johanna som var halvvägs inne på BK nu. Hoppas bara hon inte gått och pratat med mig nu.
- Hej igen, sa jag och halvlog
- Vadå igen? Jag har gått och snackat med dig, har du inte vatt här?!
- Nej, Carlos var där nere och ville prata och höll fast mig i min arm och sen bitch slappa jag honom sen gick jag hit till dig!
- Jaha, men iallafall, jag hade besluts ångest, om jag skulle ha chickenbits eller om jag skulle ha en Whopper. Jag vet inte vad jag ska ha!
- Jag vet inte heller, jag ska ha en Whopper iallafall!
- Men, då tar jag med det
Vi beställde maten och gick och satte oss. Sen ringde Johannas telefon, det var nog Justin som undrade var vi var eftersom hon inte lämnade någon lapp. Haha, klant.
Efter ett tag blev vi trötta på stan och åkte hem, och när vi kom in var det fler skor i hallen. Vem fan har Justin nu släppt in? Vi gick in i vardagsrummet och där stog Justin.. OCH CARLOS. Vafan?!
- Lina, snälla. Låt mig förklara! sa han när han satt i soffan
- Men helt seriöst, jag vill inte höra på dina usla ursäkter, jag skiter fullständigt i dig, och ursäkterna..
- Lina, låt han förklara. Han har berättat för mig, så snälla! sa Justin och tittade på mig
Gaah, nu hade jag inget annat val.
- Jaja då. Men då får ni två gå ut! sa jag och pekade på Johanna och Justin
När dom gick ut, så började Carlos berätta. Och allt han berättade, var så trovärdigt, så nu var jag kanppt sur på han mer.. Men jag kan bara inte förlåta honom. Eller, kan jag det? Detta är så svårt.
- Du, jag har inte förlåtit dig helt än, men kan vi inte bara börja med att vara vänner sålänge? frågade jag sen
- Jo, det är helt okay! sa han
Sen ställde han sig upp och jag med, och sen kramade vi varann.
Dagarna gick och jag umgicks med Carlos nästan varje dag, mest för att bygga upp våran vänskap. Men imorgon ska jag hänga lite med Johanna, för sen på kvällen ska jag och Carlos ut och äta nått.
Johannas perspektiv:
Alltså nu börjar jag bli irriterad, Justin har åkt tillbaka till sin worldtour och nu får jag sitta här hemma och mögla eftersom Lina umgås så mycket med Carlos. Hoppas fan inte att hon har glömt att vi ska träffas imorgon bara.
Mamma kom hem igår och nu ikväll skulle vi titta på film. Det fick bli Twilight. Haha, både mamma och jag tycker om den.
Klockan blev mycket och jag blev trött så jag gick upp och la mig. Jag somnade ganska snabbt och tänkte på hur morgondagen skulle bli.
Nästa morgon vaknade jag av att jag låg nere på golvet. Great, jag hade trillat av sängen. Jag reste iallafall mig upp och gick in på toa och fixade till håret, sen gick jag in på rummet och drog på mig kläder, det fick bli ett jeans shorts, ett vitt linne och en stor hoodtröja. Jag tog min mobil och messade Lina
* Haay, äru klar? :) *
Det tog inte lång tid innan jag fick svar
* Japp, möt mig vid stranden om fem minuter :D *
Jag gick ner och tog ett äpple till frukost, sen gick jag ut till hallen och drog på mina converse. Sen gick jag till stranden och åt på äpplet. När jag kom fram stog hon där.
- Hej, sa jag och log
- Hej, sa hon med och log
- Vad ska vi göra? frågade jag sen
- Typ, vet inte. Vi sätter oss uppe på bryggan!
- Well, okay
Vi gick upp på bryggan och satte oss. Vi började prata om allt möjligt. Lite senare när det blev tyst frågade jag
- Vad ska vi göra ikväll då?
- Jo alltså, jag ska träffa Carlos ikväll. sa hon och tittade ner på bryggplankorna
- Jaha, aja.. sa jag och tog upp mobilen
Jag skickade ett sms till Justin och skrev
* Haay, du.. Jag kommer till Hawaii. Jag tar flyget imorgon. Om det är okay med dig? :) / Johanna<3 *
Det tog inte lång tid innan ett svar kom
* Hey. Det är hur okay som helst! Ring när du kommit fram bara! / Justin ;)<3 *
Efter vårat lilla sms prat, så frågade Lina
- Vem messar du med?
- Mamma, jag måste gå hem nu. Men vi hörs. Hejdå! sa jag och kramade henne
När jag kom hem bad jag mamma att boka den första bästa biljetten till Hawaii och jag berättade för henne med att jag skulle stanna med honom ett tag.
- Okej, vet du hur länge du kommer stanna?
- Ingen aning, men det blir ett ganska långt tag!
- Okej, men du måste lova att ringa, varje dag! Upp och packa med dig nu gumman!
- Okay
Jag gick upp och tog fram mina två resväskor och packade ner så mycket jag kunde i dom. Sen tog jag min vanliga väska och stoppade ner min data där, ett block och pennor, och ja, dom viktigaste grejerna.
Jag gick och la mig efter det, för klockan hade blivit nio och jag skulle upp klockan åtta imorgon bitti.
Nästa morgon vaknar jag av att min mobil ringer, det var Justin.
- Aa, hej
- Hej sötnos, sovit gott?
- Aaa, du väckte mig precis. Själv då finis?
- Jodå, men det hade vatt bättre om du var här.
- Du, jag ska strax till flygplatsen så jag ringer dig sen, Hejdå älskling!
- Hejdå gumman!
Jag gick upp, drog på mig kläderna och gick in i badrummet, fixade håret och tog på lite maskara och sen gick jag ner och åt.
- MAMMA, DU MÅSTE SKJUSSA MIG TILL FLYGET NU!
- Ja gumman, jag kommer!
Nu var vi framme vid flygplatsen och jag gick på flyget. Jag satt en stund och snackade i telefon och sen somnade jag. JAg vaknade av att högtalarna sa att man skulle ta på sig bältet för landning. Jah tog på mig det och sträckte lite extra på mig, sen ringde jag Justin. Men han stog redan där med sin bil. Och det var massor med fans där med. Härligt att komma till honom och komma ifrån allt annat..
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Blev Johanna och Lina ovänner? Och kommer Carlos och Lina bli mer än vänner igen? Hmm..
Kommentera! :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 24
Tillbaka blick från förra:
- Ditt falska äckliga svin, sa jag och smällde han på kinden
- VA? skriker han
- Ja, du kysste Selena, ditt otrogna äckel. Och vet du? Nu får jag inte tag på Lina, tack vare dig...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Oh my God, VAR FAN ÄR LINA?! Jag måste fan hitta henne, annars kommer jag typ vara död inombords föralltid! Detta är fan sjukt. Carlos är fan sjuk i huvudet. Jävla otrogna äckel.
Jag gick bort till Justin
- Justin!! sa jag
- Vad är det? sa han lite halvt oroligt
- Lina är borta, Carlos gjorde det igen. HAN FUCKING STRULADE MED FUCKING SELENA JÄVLA GOMEZ. skrek jag
- Ta det lugnt, vi kommer hitta henne! sa han och kramade mig
- Hur i helvete ska jag kunna ta det lugnt när min bästa, absolut bästa vän är borta?! Jag blir så trött och irriterad på detta. Nej, nu jävlar ska vi köra iväg och leta efter Lina.
- Du måste lugna ner dig om vi ska leta efter henne! Och ja, vi kan köra nu. sa Justin och tog min hand
Vi gick ut till bilen och hoppade in. När vi hade kört i runt i en timme, så ringde min mobil. Jag tog upp den snabbt i hopp om att det var Lina, men när jag tittade på skärmen stog det ''Christian!:]''. FAN, vad ska jag göra nu. Jag tittade på Justin och han tittade på mig, och sen ner på mobilen.
- Svara! Det kanske är nått viktigt? sa han och skrattade till lite
- Är det okay för dig då? sa jag och kollade osäkert på mobilen
- Det är klart? Du får prata hur mycket du vill med honom, sålänge du inte glömmer mig! sa han och blinkade
Jag klickade på 'Svara' och böjade prata med han
- Aa det är Johanna
- Hej, det är Christian. Vad gör du?
- Åker bil, själv? sa jag samtidigt som jag log lite smått mot Justin
- Typ inget, vem åker du med?
- Han har inget namn för tillfället. HAHA, nej jag skojade bara. Han heter Justin.
- HA-HA.. Very funny.. just kidding. Men jag måste dra nu, vi hörs! hejdå
- Hejdå.
Jag la på och tittade ut mot vägen igen. Var fan kan Lina helt seriöst vara? Jag börjar fan bli orolig som in i nu. Var kan hon vara?! GAAH. Om Carlos aldrig hade kysst Selena, hade detta aldrig hänt. Allt är fan hans fel. Och jag vet att hon inte kommer ta tillbaka honom nu. Jag, gaaaah. Jag vill bara veta var hon är just nu..
- Vad tänker du på? frågade Justin och tog min hand
- Jag.. vet inte riktigt. Jag vill bara veta var Lina är. AAAHH, jag är jätte orolig. Tänk så har nått hänt med henne?
- Tänk inte så negativt! sa Justin och log
Vi åkte hem till mig efter tre timmars letande. Och på tre timmar, borde vi ju ha hittat henne. Men det gjorde vi inte. Vi gick in i mitt hus och jag poppade popcorn och sen satte vi oss vi tv:n och kollade på nån film som gick.. Efter ungefär två timmar, så var filme slut och jag gick upp och hämtade min data sen gick jag ner igen och satte mig i soffan. Jag var inne på twitter och grejade med allt möjligt. Jag tittade upp från datan och tittade på Justin. Han låg och snarkade lite smått. HAHA, vad sött. Nu var klockan halv tre på natten och Justin sov som en stock. Men jag fick verkligen inte somna, jag skulle vänta uppe tills jag visste att Lina var säker igen! Efter en stund slumrade jag till, men vaknade med ett rysk av att någon öppnade dörren. Jag tittade försiktigt över armstödet...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vem stog där? ;o
Kommentera!
- Ditt falska äckliga svin, sa jag och smällde han på kinden
- VA? skriker han
- Ja, du kysste Selena, ditt otrogna äckel. Och vet du? Nu får jag inte tag på Lina, tack vare dig...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Oh my God, VAR FAN ÄR LINA?! Jag måste fan hitta henne, annars kommer jag typ vara död inombords föralltid! Detta är fan sjukt. Carlos är fan sjuk i huvudet. Jävla otrogna äckel.
Jag gick bort till Justin
- Justin!! sa jag
- Vad är det? sa han lite halvt oroligt
- Lina är borta, Carlos gjorde det igen. HAN FUCKING STRULADE MED FUCKING SELENA JÄVLA GOMEZ. skrek jag
- Ta det lugnt, vi kommer hitta henne! sa han och kramade mig
- Hur i helvete ska jag kunna ta det lugnt när min bästa, absolut bästa vän är borta?! Jag blir så trött och irriterad på detta. Nej, nu jävlar ska vi köra iväg och leta efter Lina.
- Du måste lugna ner dig om vi ska leta efter henne! Och ja, vi kan köra nu. sa Justin och tog min hand
Vi gick ut till bilen och hoppade in. När vi hade kört i runt i en timme, så ringde min mobil. Jag tog upp den snabbt i hopp om att det var Lina, men när jag tittade på skärmen stog det ''Christian!:]''. FAN, vad ska jag göra nu. Jag tittade på Justin och han tittade på mig, och sen ner på mobilen.
- Svara! Det kanske är nått viktigt? sa han och skrattade till lite
- Är det okay för dig då? sa jag och kollade osäkert på mobilen
- Det är klart? Du får prata hur mycket du vill med honom, sålänge du inte glömmer mig! sa han och blinkade
Jag klickade på 'Svara' och böjade prata med han
- Aa det är Johanna
- Hej, det är Christian. Vad gör du?
- Åker bil, själv? sa jag samtidigt som jag log lite smått mot Justin
- Typ inget, vem åker du med?
- Han har inget namn för tillfället. HAHA, nej jag skojade bara. Han heter Justin.
- HA-HA.. Very funny.. just kidding. Men jag måste dra nu, vi hörs! hejdå
- Hejdå.
Jag la på och tittade ut mot vägen igen. Var fan kan Lina helt seriöst vara? Jag börjar fan bli orolig som in i nu. Var kan hon vara?! GAAH. Om Carlos aldrig hade kysst Selena, hade detta aldrig hänt. Allt är fan hans fel. Och jag vet att hon inte kommer ta tillbaka honom nu. Jag, gaaaah. Jag vill bara veta var hon är just nu..
- Vad tänker du på? frågade Justin och tog min hand
- Jag.. vet inte riktigt. Jag vill bara veta var Lina är. AAAHH, jag är jätte orolig. Tänk så har nått hänt med henne?
- Tänk inte så negativt! sa Justin och log
Vi åkte hem till mig efter tre timmars letande. Och på tre timmar, borde vi ju ha hittat henne. Men det gjorde vi inte. Vi gick in i mitt hus och jag poppade popcorn och sen satte vi oss vi tv:n och kollade på nån film som gick.. Efter ungefär två timmar, så var filme slut och jag gick upp och hämtade min data sen gick jag ner igen och satte mig i soffan. Jag var inne på twitter och grejade med allt möjligt. Jag tittade upp från datan och tittade på Justin. Han låg och snarkade lite smått. HAHA, vad sött. Nu var klockan halv tre på natten och Justin sov som en stock. Men jag fick verkligen inte somna, jag skulle vänta uppe tills jag visste att Lina var säker igen! Efter en stund slumrade jag till, men vaknade med ett rysk av att någon öppnade dörren. Jag tittade försiktigt över armstödet...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vem stog där? ;o
Kommentera!
if we're meant to be, we will meet again! chapter 23
Tillbaka blick från förra:
Det kan inte va han. Sen när killen vänder sig om, så stannar mitt hjärta. Det gick i tusen små bitar. Han gjorde det, igen...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han gjorde det igen, HAN KYSSTE SELENA! Varför gör han det om han vill förklara det hela tiden. Och såklart så började jag gråta. FAN. Logan och James kom och skulle gå ner där nere, och då gick förbi mig, och dom såg att jag grät. Typiskt..
- Lina vad är det? frågade dom båda och såg förvånade ut
- Ja men gissa, sa jag och pekade ner mot honom.
Sen sprang jag ner och sprang ut därifrån, jag bara sprang. Jag vet inte vart, jag bara sprang.
Min mobil ringde tusen gånger, men jag varken svarade eller ringde tillbaka.
Johannas perspektiv:
VAFAN, varfan är Lina?! Hon kan ju inte?! Sen tittade jag bort mot Carlos och då blev jag rasande.
- Ditt falska äckliga svin, sa jag och smällde han på kinden
- VA? skriker han
- Ja, du kysste Selena, ditt otrogna äckel. Och vet du? Nu får jag inte tag på Lina, tack vare dig...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det blev ett pytte litet. Bara en liten fortsättning..
HAHA xD.
Det kan inte va han. Sen när killen vänder sig om, så stannar mitt hjärta. Det gick i tusen små bitar. Han gjorde det, igen...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Han gjorde det igen, HAN KYSSTE SELENA! Varför gör han det om han vill förklara det hela tiden. Och såklart så började jag gråta. FAN. Logan och James kom och skulle gå ner där nere, och då gick förbi mig, och dom såg att jag grät. Typiskt..
- Lina vad är det? frågade dom båda och såg förvånade ut
- Ja men gissa, sa jag och pekade ner mot honom.
Sen sprang jag ner och sprang ut därifrån, jag bara sprang. Jag vet inte vart, jag bara sprang.
Min mobil ringde tusen gånger, men jag varken svarade eller ringde tillbaka.
Johannas perspektiv:
VAFAN, varfan är Lina?! Hon kan ju inte?! Sen tittade jag bort mot Carlos och då blev jag rasande.
- Ditt falska äckliga svin, sa jag och smällde han på kinden
- VA? skriker han
- Ja, du kysste Selena, ditt otrogna äckel. Och vet du? Nu får jag inte tag på Lina, tack vare dig...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det blev ett pytte litet. Bara en liten fortsättning..
HAHA xD.
if we're meant to be, we will meet again! chapter 22
Tillbaka blick från förra:
Jag gick upp på Justins rum för att vänta på att dom skulle komma, och när jag kom upp så låg det ett kuvert på Justins kudde. Och på kuvertet stog det mitt namn...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mitt hjärta började bulta, jag är säker på att det bultade i 180 km/h. Jag var så orolig nu. Jag tog upp kuvertet och öppnade det, innan jag tittade på det och läste, så blundade jag och bad till Gud att det inte skulle vara nått dåligt! När jag tittade ner och började läsa, började tårarna rinna. Det stog såhär
Jag kan inte förstå det, jag fattar inte det. Han åkte, utan att säga hejdå. Jag är helt mållös. Jag kan inte fatta det. Jag satt och grät och sen kände jag att min mobil vibrerade. Jag tog upp den, och det stog Justin på skärmen.
- Justin? frågade jag samtidigt som jag grät
- Ja!? sa han oroligt
- Jag älskar dig, mest i hela världen. Och i ett förhållande, så kan man inte leva felfritt. Men du måste veta att jag älskar dig! sa jag och grät och snyftade
- Aaw Johanna. Förlåt, jag borde inte ha gjort såhär. Förlåt mig! Snälla!
- Jag förlåter dig, tror jag...
Det blev tyst i andra änden av luren
- Justin?
- Ja, förlåt. och nu hörde jag att han var påväg att börja gråta
- Snälla Justin gråt inte. Jag klarar inte av att såra den jag älskar. Och du måste veta att du är den jag älskar mest i hela världen! Och att du betyder världen för mig.
- Jag älskar dig med! Och du är verkligen min värld! Jag hoppas att du förlåter mig!
- Okej Justin, jag förlåter dig!
- Jag älskar dig!
- Jag älskar dig med! Men jag måste gå nu, jag låser ert hus!
- Bra! Och tack, för att du förlät mig! Hejdå!
Vi la på och jag gick ner till dörren, gick ut och låste. Sen gick jag till bilen och körde hemmåt. Jag åkte inom Lina och Carlos. Berättade att han redan hade åkt och att han hade skrivit ett brev och att han ringde sen. Men att det blev bra tillslut. Dom berättade även med konserterna. Jag tyckte det lät toppen så jag åkte hem och började packa lite smått.
Tre dagar senare:
Okay, nu skulle vi åka med på konsert med Big Time Rush, hur coolt var inte det? Jag tyckte iallafall att det var helt awesome, och det tyckte Lina med, det såg man på henne. När vi stog där bak scen när dom uppträdde, ringde min mobil, jag tog upp den snabbt, och det var Christian.
- Aa hej
- Hej det är Christian. Vad gör du?
- Är på konsert, själv?
- Typ inget, ska snart iväg lite. Hur är det mellan dig och Justin?
- Det är bra, vi är vänner igen! Men jag måste gå nu, hejdå.
- Aaa okej, hejdå
Egentligen skulle jag inte gå, jag orkade bara inte prata med honom just nu när jag lyssnade på musik. HAHA.
Timmarna gick och tillslut var konserten slut. Dom berättade att vi skulle till en fest. Och Lina och jag hände på.
När vi var framme, var det liksom gigantiskt. Vi gick in och kollade ut över allt folk, det var typ bara kändisar där. Jag skulle precis gå med Lina när nån sätter händerna framför ögonen på mig och frågar
- Gissa vem?
Jag svarade inte, utan bara vände mig om, och jo, mycket sant så stog Justin där. Allt inne i min kropp hoppade upp och ner av lycka, men utan på stog jag helt stilla. Jag gick fram till honom och kramade honom riktigt hårt. Sen kysste jag honom. Det kändes bra att inte vara ovänner längre!
Linas perspektiv:
Varfan tog Johanna vägen? Jag tittade upp mot alla trappor, och tillslut såg jag henne, men Justin. Och dom är inte ovänner. Dom är vänner, och allt är bra! Detta är super!
Men jag undrar var Carlos är. Iallafall gick jag fram till baren och frågade om ett glas vatten med is och citron. Jag fick det sen gick jag bort till Johanna och Justin
- Hej på er, sa jag och log
- HEEJ LINA, skrek dom
- Haha. Ni har inte sett Carlos? frågade jag och kollade ut över alla människor
- Nej, är du av med han?
- Ja, jag hittar inte han någonstans. sa jag och tittade ner i glaset
- Vi hjälper dig och hitta han, sa Johanna och to Justins hand och gick iväg och ut bland alla folk
Jag gick upp och satte mig vid ett bord och kollade ut över alla. Sedan kom Logan och satte sig mitt emot mig
- Hej, varför dansar du inte? frågade han
- Hej du. Nej, just nu letar jag efter Carlos
- Aha, är du av med han?
- Aaa, kind off..
- Aha, jag säger till om jag hittar honom. sen gick Logan
Jag tittade ut över människorna igen, och jag tyckte att jag såg Carlos, för det såg verkligen ut som han. Han stog med ryggen emot så det kan ju va vem som helst. Det kan inte va han. Sen när killen vänder sig om, så stannar mitt hjärta. Det gick i tusen små bitar. Han gjorde det, igen...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad var det han gjorde egentligen? ;o Nog ingenting bra.
Kommentera! :)
Jag gick upp på Justins rum för att vänta på att dom skulle komma, och när jag kom upp så låg det ett kuvert på Justins kudde. Och på kuvertet stog det mitt namn...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mitt hjärta började bulta, jag är säker på att det bultade i 180 km/h. Jag var så orolig nu. Jag tog upp kuvertet och öppnade det, innan jag tittade på det och läste, så blundade jag och bad till Gud att det inte skulle vara nått dåligt! När jag tittade ner och började läsa, började tårarna rinna. Det stog såhär
Johanna,
Jag vet inte var jag ska börja. Allt har varit underbart med dig. Och jag säger definitivt inte att vårat förhållande är över. Det är bara det att du har ringt och pratat så mycket med Christian på den senaste tiden att jag inte vet var jag skulle ta vägen. Jag har sett på dig hur mitt beteénde tar på dig. Och jag är så ledsen över det. Jag förstår om du har tappat alla känslor i världen för mig. Och jag vet att jag har betett mig riktigt dåligt. Jag är nog ingen särskilt bra pojkvän. Men du ska veta att varje minut jag har spenderat med dig, ångrar jag inte en sekund. Och nu erkänner jag en sak, som jag inte kunde erkänna när jag pratade med dig. Ja, jag var eller är svartsjuk. Jag antog hela tiden att du tyckte mer om Christian än mig, även om du berättade en miljon gången att det var mig du älskade, osv. Och jag älskar dig med Johanna, med hela mitt hjärta. Och du ska veta att allt det här kommer in ifrån mitt hjärta. Jag menar allt i detta brevet. Allting är seriöst. Jag gråter just nu. Nu när jag skriver detta brevet gråter jag. För det är så pass känslo mässigt att berätta detta. Men.. Vi har åkt på MyWorldTour nu, och jag kommer inte hem förräns om ungefär sex månader. Jag tänkte att du säkert ville vara ifrån mig. Och förlåt att jag inte sa hejdå eller nått! Jag är verkligen ledsen.
Jag säger det en gång till, så du inte missuppfattar detta brevet. Vårat förhållande är inte över, vi tar bara en liten paus. Men du får gärna ringa mig, och jag kommer ringa dig! Varje gång jag har tid över kommer jag ringa dig! Och du får gärna komma hit och vara med ett tag! Det är helt okej!
Men Johanna, glöm aldrig detta. Jag Älskar Dig!
/ Din JustinBieber.
Jag vet inte var jag ska börja. Allt har varit underbart med dig. Och jag säger definitivt inte att vårat förhållande är över. Det är bara det att du har ringt och pratat så mycket med Christian på den senaste tiden att jag inte vet var jag skulle ta vägen. Jag har sett på dig hur mitt beteénde tar på dig. Och jag är så ledsen över det. Jag förstår om du har tappat alla känslor i världen för mig. Och jag vet att jag har betett mig riktigt dåligt. Jag är nog ingen särskilt bra pojkvän. Men du ska veta att varje minut jag har spenderat med dig, ångrar jag inte en sekund. Och nu erkänner jag en sak, som jag inte kunde erkänna när jag pratade med dig. Ja, jag var eller är svartsjuk. Jag antog hela tiden att du tyckte mer om Christian än mig, även om du berättade en miljon gången att det var mig du älskade, osv. Och jag älskar dig med Johanna, med hela mitt hjärta. Och du ska veta att allt det här kommer in ifrån mitt hjärta. Jag menar allt i detta brevet. Allting är seriöst. Jag gråter just nu. Nu när jag skriver detta brevet gråter jag. För det är så pass känslo mässigt att berätta detta. Men.. Vi har åkt på MyWorldTour nu, och jag kommer inte hem förräns om ungefär sex månader. Jag tänkte att du säkert ville vara ifrån mig. Och förlåt att jag inte sa hejdå eller nått! Jag är verkligen ledsen.
Jag säger det en gång till, så du inte missuppfattar detta brevet. Vårat förhållande är inte över, vi tar bara en liten paus. Men du får gärna ringa mig, och jag kommer ringa dig! Varje gång jag har tid över kommer jag ringa dig! Och du får gärna komma hit och vara med ett tag! Det är helt okej!
Men Johanna, glöm aldrig detta. Jag Älskar Dig!
/ Din JustinBieber.
Jag kan inte förstå det, jag fattar inte det. Han åkte, utan att säga hejdå. Jag är helt mållös. Jag kan inte fatta det. Jag satt och grät och sen kände jag att min mobil vibrerade. Jag tog upp den, och det stog Justin på skärmen.
- Justin? frågade jag samtidigt som jag grät
- Ja!? sa han oroligt
- Jag älskar dig, mest i hela världen. Och i ett förhållande, så kan man inte leva felfritt. Men du måste veta att jag älskar dig! sa jag och grät och snyftade
- Aaw Johanna. Förlåt, jag borde inte ha gjort såhär. Förlåt mig! Snälla!
- Jag förlåter dig, tror jag...
Det blev tyst i andra änden av luren
- Justin?
- Ja, förlåt. och nu hörde jag att han var påväg att börja gråta
- Snälla Justin gråt inte. Jag klarar inte av att såra den jag älskar. Och du måste veta att du är den jag älskar mest i hela världen! Och att du betyder världen för mig.
- Jag älskar dig med! Och du är verkligen min värld! Jag hoppas att du förlåter mig!
- Okej Justin, jag förlåter dig!
- Jag älskar dig!
- Jag älskar dig med! Men jag måste gå nu, jag låser ert hus!
- Bra! Och tack, för att du förlät mig! Hejdå!
Vi la på och jag gick ner till dörren, gick ut och låste. Sen gick jag till bilen och körde hemmåt. Jag åkte inom Lina och Carlos. Berättade att han redan hade åkt och att han hade skrivit ett brev och att han ringde sen. Men att det blev bra tillslut. Dom berättade även med konserterna. Jag tyckte det lät toppen så jag åkte hem och började packa lite smått.
Tre dagar senare:
Okay, nu skulle vi åka med på konsert med Big Time Rush, hur coolt var inte det? Jag tyckte iallafall att det var helt awesome, och det tyckte Lina med, det såg man på henne. När vi stog där bak scen när dom uppträdde, ringde min mobil, jag tog upp den snabbt, och det var Christian.
- Aa hej
- Hej det är Christian. Vad gör du?
- Är på konsert, själv?
- Typ inget, ska snart iväg lite. Hur är det mellan dig och Justin?
- Det är bra, vi är vänner igen! Men jag måste gå nu, hejdå.
- Aaa okej, hejdå
Egentligen skulle jag inte gå, jag orkade bara inte prata med honom just nu när jag lyssnade på musik. HAHA.
Timmarna gick och tillslut var konserten slut. Dom berättade att vi skulle till en fest. Och Lina och jag hände på.
När vi var framme, var det liksom gigantiskt. Vi gick in och kollade ut över allt folk, det var typ bara kändisar där. Jag skulle precis gå med Lina när nån sätter händerna framför ögonen på mig och frågar
- Gissa vem?
Jag svarade inte, utan bara vände mig om, och jo, mycket sant så stog Justin där. Allt inne i min kropp hoppade upp och ner av lycka, men utan på stog jag helt stilla. Jag gick fram till honom och kramade honom riktigt hårt. Sen kysste jag honom. Det kändes bra att inte vara ovänner längre!
Linas perspektiv:
Varfan tog Johanna vägen? Jag tittade upp mot alla trappor, och tillslut såg jag henne, men Justin. Och dom är inte ovänner. Dom är vänner, och allt är bra! Detta är super!
Men jag undrar var Carlos är. Iallafall gick jag fram till baren och frågade om ett glas vatten med is och citron. Jag fick det sen gick jag bort till Johanna och Justin
- Hej på er, sa jag och log
- HEEJ LINA, skrek dom
- Haha. Ni har inte sett Carlos? frågade jag och kollade ut över alla människor
- Nej, är du av med han?
- Ja, jag hittar inte han någonstans. sa jag och tittade ner i glaset
- Vi hjälper dig och hitta han, sa Johanna och to Justins hand och gick iväg och ut bland alla folk
Jag gick upp och satte mig vid ett bord och kollade ut över alla. Sedan kom Logan och satte sig mitt emot mig
- Hej, varför dansar du inte? frågade han
- Hej du. Nej, just nu letar jag efter Carlos
- Aha, är du av med han?
- Aaa, kind off..
- Aha, jag säger till om jag hittar honom. sen gick Logan
Jag tittade ut över människorna igen, och jag tyckte att jag såg Carlos, för det såg verkligen ut som han. Han stog med ryggen emot så det kan ju va vem som helst. Det kan inte va han. Sen när killen vänder sig om, så stannar mitt hjärta. Det gick i tusen små bitar. Han gjorde det, igen...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad var det han gjorde egentligen? ;o Nog ingenting bra.
Kommentera! :)
if we're meant to be, we will meet again! chapter 21
Tillbaka blick från förra:
Sen efter en stund fortsatte vi med låten och spelade in den. Lina satt ute vid autotune och remix bordet och tittade på oss hela tiden och hon log och såg riktigt lycklig ut!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lina gick ut för hennes mobil ringde. Sen kom hon in igen och satte sig.
Vi fortsatte spela in och fixa med låten, och när vi var klara så åkte jag och Lina hem till mig och myste och kollade på film. Efter en stund sa Lina
- Ja, vi skulle ju följa med er på konserter nu lite framöver. Så när blir det?
- Jaa, vi ska börja med att åka ut och spela om lite mindre än tre dagar, så då blir det. svarade jag henne och log
- Okay, bra. Jag måste bara ringa och säg det till Johanna, kommer strax.
Linas perspektiv:
Jag ringde Johanna, men hon klickade bara mig hela tiden. WTF?! Nu börjar jag bli irriterad. Istället för att ringa en gång till skickade jag ett sms till henne.
* eey, varför klickar du hela tiden? ;o *
Det tog inte lång tid innan jag fick ett svar
* Förlåt! <3. Jag bråkar med Justin. Kan vi prata sen? Jag kommer spricka om jag inte får ut det här ;(. *
Åhnej, inte bråka. Typiskt.
* Ring sen när du känner att du vill prata! Lova! <3 *
* Jag lovar! Och tack för att du finns! <3*
OMG, nu vill jag veta varför dom bråkar. Vafan är det egentligen för fel på Justin?! Bråka med min bäste vän. Fyfan.
Jag givk in till Carlos igen och satte mig i soffan.
- Svarade hon? sa han medans han pillade med mitt hår
- Nej, så jag smsade med henne. Men jag sa aldrig att vi skulle åka. Hon skulle ringa sen. sa jag, för jag ville inte riktigt berätta varför hon inte svarade, men antagligen kommer han väl fråga det när som
- Varför svarade hon inte då?
- Hon och Justin bråkade, eller bråkar. sa jag ledset
Sen fortsatte vi kolla på filmen, och sen hoppade vi båda till av att min mobil ringde. Jag reste mig snabbt och gick till hallen och svarade
- Aa det är Lina
- Det är Johanna. Kan vi träffas så jag kan berätta?
- Visst, ska bara säga det till Carlos.
- Hej sålänge, sa hon sen
Vi la på och jag gick in till Carlos och sa att jag gick ut och träffade Johanna. Han sa okej och jag gav han en kyss och sen gick jag ut.
* Var ska vi träffas? * messade jag Johanna
* Typ, stranden kanske? Om det är okej :) * svarade hon snabbt
* Ja okay, jag kommer strax *
Jag gick ut till bilen och körde iväg. När jag kom fram var Johanna redan där. Jag steg ut från bilen och gick fram till henne. Hon vände sig om och jag såg att hon hade gråtit. Nu blev jag ledsen.
- Så, vad är det som har hänt? frågade jag när vi satte oss på en bänk
- Jo, alltså jag och Christian har ju haft ganska bra kontakt och så. Så har Justin blivit helt svartsjuk. Och jag orkar inte med det, jag kunde inte äns prata med mamma i telefon utan han gick förbi och suckade och sen när jag gick in till honom sa han typ '' Det var Christian, eller hur? ''
Och han har liksom blivit helt konstig. Och jag berättade för honom att jag blir ju inte svartsjuk när han flörtar med sina fans, och jag flörtar ju inte äns med Christian, jag är bara kompis med honom. Så nu är vi ovänner och han sticker till hans World Tour typ imorgon. Vad ska jag göra? sa hon och började gråta
- Jag tycker att du ska åka hem till han nu på direkten och prata med honom! Och sen få honom att se på det rätt, att du och Christian bara är vänner, och att det är Justin du älskar!
- Tack Lina! Det betyder att du verkligen finns här! Och du vet att om du behöver prata så finns jag med här för dig! sa hon
- Jadå, stick hem till han nu och prata med honom!
Johannas perspektiv:
Okay, nu ska jag åka hem till Justin igen och prata med honom. Berätta att det är han jag älskar, och att Christian och jag bara endast är vänner. Hoppas han godtar detta nu. För jag orkar verklkigen inte med det annars.
Nu stog jag utanför grinden till hans hus, och var redo att gå in. Jag gick in på tomten, och jag hann att ändra mig miljon tals gången innan jag bestämde mig riktigt för att gå in. Jag knackade på dörren och ringde på ringklockan flera gånger om. Och eftersom ingen öppnade, så tog jag extra nyckeln som var under dörrmattan och öppnade. När jag gick in, var det helt mörkt. Jag tänkte lite för mig själv
* Dom är säkert bara iväg och köper nått *
Jag gick upp på Justins rum för att vänta på att dom skulle komma, och när jag kom upp så låg det ett kuvert på Justins kudde. Och på kuvertet stog det mitt namn...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ooops, vad hände nu? Vad står det i kuvertet? Hmm..
Kommentera! :)
Sen efter en stund fortsatte vi med låten och spelade in den. Lina satt ute vid autotune och remix bordet och tittade på oss hela tiden och hon log och såg riktigt lycklig ut!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lina gick ut för hennes mobil ringde. Sen kom hon in igen och satte sig.
Vi fortsatte spela in och fixa med låten, och när vi var klara så åkte jag och Lina hem till mig och myste och kollade på film. Efter en stund sa Lina
- Ja, vi skulle ju följa med er på konserter nu lite framöver. Så när blir det?
- Jaa, vi ska börja med att åka ut och spela om lite mindre än tre dagar, så då blir det. svarade jag henne och log
- Okay, bra. Jag måste bara ringa och säg det till Johanna, kommer strax.
Linas perspektiv:
Jag ringde Johanna, men hon klickade bara mig hela tiden. WTF?! Nu börjar jag bli irriterad. Istället för att ringa en gång till skickade jag ett sms till henne.
* eey, varför klickar du hela tiden? ;o *
Det tog inte lång tid innan jag fick ett svar
* Förlåt! <3. Jag bråkar med Justin. Kan vi prata sen? Jag kommer spricka om jag inte får ut det här ;(. *
Åhnej, inte bråka. Typiskt.
* Ring sen när du känner att du vill prata! Lova! <3 *
* Jag lovar! Och tack för att du finns! <3*
OMG, nu vill jag veta varför dom bråkar. Vafan är det egentligen för fel på Justin?! Bråka med min bäste vän. Fyfan.
Jag givk in till Carlos igen och satte mig i soffan.
- Svarade hon? sa han medans han pillade med mitt hår
- Nej, så jag smsade med henne. Men jag sa aldrig att vi skulle åka. Hon skulle ringa sen. sa jag, för jag ville inte riktigt berätta varför hon inte svarade, men antagligen kommer han väl fråga det när som
- Varför svarade hon inte då?
- Hon och Justin bråkade, eller bråkar. sa jag ledset
Sen fortsatte vi kolla på filmen, och sen hoppade vi båda till av att min mobil ringde. Jag reste mig snabbt och gick till hallen och svarade
- Aa det är Lina
- Det är Johanna. Kan vi träffas så jag kan berätta?
- Visst, ska bara säga det till Carlos.
- Hej sålänge, sa hon sen
Vi la på och jag gick in till Carlos och sa att jag gick ut och träffade Johanna. Han sa okej och jag gav han en kyss och sen gick jag ut.
* Var ska vi träffas? * messade jag Johanna
* Typ, stranden kanske? Om det är okej :) * svarade hon snabbt
* Ja okay, jag kommer strax *
Jag gick ut till bilen och körde iväg. När jag kom fram var Johanna redan där. Jag steg ut från bilen och gick fram till henne. Hon vände sig om och jag såg att hon hade gråtit. Nu blev jag ledsen.
- Så, vad är det som har hänt? frågade jag när vi satte oss på en bänk
- Jo, alltså jag och Christian har ju haft ganska bra kontakt och så. Så har Justin blivit helt svartsjuk. Och jag orkar inte med det, jag kunde inte äns prata med mamma i telefon utan han gick förbi och suckade och sen när jag gick in till honom sa han typ '' Det var Christian, eller hur? ''
Och han har liksom blivit helt konstig. Och jag berättade för honom att jag blir ju inte svartsjuk när han flörtar med sina fans, och jag flörtar ju inte äns med Christian, jag är bara kompis med honom. Så nu är vi ovänner och han sticker till hans World Tour typ imorgon. Vad ska jag göra? sa hon och började gråta
- Jag tycker att du ska åka hem till han nu på direkten och prata med honom! Och sen få honom att se på det rätt, att du och Christian bara är vänner, och att det är Justin du älskar!
- Tack Lina! Det betyder att du verkligen finns här! Och du vet att om du behöver prata så finns jag med här för dig! sa hon
- Jadå, stick hem till han nu och prata med honom!
Johannas perspektiv:
Okay, nu ska jag åka hem till Justin igen och prata med honom. Berätta att det är han jag älskar, och att Christian och jag bara endast är vänner. Hoppas han godtar detta nu. För jag orkar verklkigen inte med det annars.
Nu stog jag utanför grinden till hans hus, och var redo att gå in. Jag gick in på tomten, och jag hann att ändra mig miljon tals gången innan jag bestämde mig riktigt för att gå in. Jag knackade på dörren och ringde på ringklockan flera gånger om. Och eftersom ingen öppnade, så tog jag extra nyckeln som var under dörrmattan och öppnade. När jag gick in, var det helt mörkt. Jag tänkte lite för mig själv
* Dom är säkert bara iväg och köper nått *
Jag gick upp på Justins rum för att vänta på att dom skulle komma, och när jag kom upp så låg det ett kuvert på Justins kudde. Och på kuvertet stog det mitt namn...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ooops, vad hände nu? Vad står det i kuvertet? Hmm..
Kommentera! :)
