Grown Ups - Chapter 1 ~I was a teenager, just awhile ago~
Jag vaknade upp på morgonen av att det var nått som knakade i trappan. Jag halv kisade mot dörren, men det stog ingen där.
Jag vände mig in mot väggen och snurrade in mig i det varma täcket. Mitt rum brukade alltid vara kallt på vintern. Just nu var det november och isande väder. Usch.
Jag hörde hur det knakade i trappan en gång till. Men denna gången hade jag inte ork att kolla mot dörren. Efter kanske 1 minut, öppnades min dörr in till mitt rum. Sen satte sig personen i fråga, sig på min sängkant. ''Är du vaken älskling?'' hörde jag Carlos säga. Jag vände mig om och kollade upp på honom. Världens bästa ansikte att verkligen vakna upp till. ''Jadå, jag tror jag hörde när du gick upp för trappan'' sa jag medans jag sträckte på mig. Jag satte mig upp och kramade om Carlos. efter en stund så sa han ''Lina, jag kan inte fatta att jag fortfarande har kvar dig'' jag tittade mot fönstret och sa ''Alla gör vi misstag Carlos. Det kan man inte ändra på''. Han vände sig om och kollade mig djupt in i ögonen. ''Jag älskar dig Lina'' viskade han och sen kysste han mig.
Vi gick ner hand i hand ner för trappan och sen ut i köket. Tänk att vi bor ensamma här nu.
Min lilla syster bor på universitetet, och mamma och pappa har flyttat till en lite mindre lägenhet. Det känns härligt att ha ett hus, själv med Carlos. Fast det är ju inte mer än att man saknar resten av familjen.
Jag gick bort till skafferiet och tog ner Oboy burken. Sen tog jag ner på glas och Carlos tog fram mjölken. ''Vad vill du äta?'' frågade Carlos när jag precis hade satt mig tillrätta på stolen. ''Inget, är inte så hungrig'' sa jag ursäktande, ''Är du helt säker? För det lär bli en lång dag idag med manus och grejer till filmen''. Juste, inspelningen är om en vecka, det hade jag glömt bort helt.
Jag ursäktade mig från bordet och sprang upp till rummet och tog fram min väska. Där la jag ner följande grejer: Manuset, neccesär, penna och block, vantar och plånboken. Mina nycklar låg där nere och mobilen låg på nattbordet.
Jag gick in i garderoben och tog fram min OnePiece, ett par tights och ett linne. Jag la kläderna över axelen och gick sedan vidare till byron. Där tog jag ett par trosor, en bh och ett par strumpor.
Jag gick in till badrummet och la klädera på toa locket. Jag kollade på mig själv i spegelen. Man såg att jag hade blivit äldre, och jag som tyckte att jag var tonåring igår. Aja.
Jag tog av mig kläderna och slängde dom i tvättkorgen, jag steg in i duschen och lät vattnet rinna ner för kroppen. Tänkte på massa gamla minnen. Från mina och Johannas strand rundor till våra filmkvällar med killarna. Sen började jag tänka på Ryan och Chaz, det var längesen jag pratade med dom. Eller egentligen, så var det längre sen jag pratade med Chaz, allt eftersom vi blev ovänner. Ryan hör jag av ibland, men det är ytterst några få gånger i månaden.
Efter att ha tänkt på alla minnen, så började jag tänka på Cody. Det var 6 år sen han gick bort. Den dagen på stranden. Usch och fyfan, den dagen glömme jag aldrig.
Jag rakade benen och fixade till mig. Sen gick jag ur duschen, torkade håret och smorde in mig. Drog på mig kläderna och gick in på rummet och tog väskan och telefonen och sen gick jag ner.
Väl därnere höll Carlos redan på att dra på sig sina skor men kollade sen upp på mig och log. ''Hej finis'' sa han och log, ''Hej älskling! Kör du förresten'' frågade jag sen. ''Yes, det gör jag'' sa han och tog nycklarna och kysste mig på kinden.
Jag drog på mig mina skor och tog upp väskan från golvet och gick ut till bilen som Carlos redan hade startat och kört ut från garaget.
Vi körde till studion och gick in. Vid ''manus-bordet'' som vi kallar det, satt det inte många. Ungefär 3 stycken typ. Vi satte oss på varsin stol, och medans tiden började ticka iväg, trillade det in fler och fler människor, och vi började repetera.
Johannas perspektiv:
Jag vaknade på morgonen av att någon snusade mig i örat. Jag vände mig om försiktigt och där låg Justin och sov. Jag log för mig själv när jag såg vilken fin kille jag hade.
Jag behövde verkligen gå på toa, men jag ville inte väcka Justin. Så jag försökte klättra över honom, vilket inte gick så lyckat. Han hade nog vaknat när jag satte mig upp. ''Hej sötnos, vart ska du då?'' sa han och gnuggade sina ögon med log samtidigt. ''Toa, men ville inte väcka dig. Du sov så gulligt'' sa jag och log. Justin satte sig upp i sängen och jag kröp över hans ben.
Väl inne på toan, så gjorde jag vad jag behövde och sedan kollade jag min i spegelen. Jag hade blivit äldre, det såg man. Även fast jag inte ville tro på det.
Jag har aldrig velat växa upp. Men man är väl så illa tvungen.
När jag gick tillbaka in i rummet, så hade Justin vänt på sig och lagt sig till rätta igen. Jag satte mig på sängkanten och kollade på honom. Han var så underbart vacker.
Jag smekte hans kind, och då tittade han upp på mig igen. ''Jag trodde du sov?'' sa jag förvånande. ''Det gjorde jag inte. När jag vaknade, när du försökte smyga över mig, så vaknade jag ordentligt. För det första jag mötte var dit ansikte'' sa han sen.
Jag ställde mig upp och gick in i garderoben. Drog fram ett par mjukis byxor och ett linne. Tog sedan en ny bh och ett par nya trosor.
Jag gick in till badrummet sen igen och tog en duch. När jag hade duschat klart så gick jag in i mitt rum igen för att kolla om Justin låg kvar. Men det gjorde han inte. Istället kom han bakifrån mig och skrämde mig. ''AHH'' skrek jag och vände mig om och kollade surt på Justin. ''Haha, förlåt sötnos. Men jag var tvungen'' sa han och blinkade. Sen kramade han mig.
Vi gick ner och sa godmorgon till Pattie, sen gick vi ut till köket. Vi åt en snabb frukost och sen gick vi till tv:n och sappade runt på kanalerna, men det fanns inget kul att kolla på.
Vi gick upp och gjorde oss iordning, eller rättare sagt, vi gick upp för att Justin skulle kunna göra sig iordning så vi kunde åka till studion. Och när han väl var klar, så sprang vi ner till bilen.
Påvägen till studion så kom en av Justins gamla låtar upp, det var Pray. Jag var fortfarande kär i den låten, och den rösten. Hans röst hade blivit mycket mörkade med åren. Den var förtfarande sexig och så, men den hade förändrats.
Framme vid studion gick vi försiktigt ut från bilen. Det var is på marken så man kunde halka hur lätt som helst. Kenny mötte upp oss på parkeringen och gav oss båda en bamsekram.
Vi gick in i koridåren och mötte upp Scooter, som hade världens leénde. ''Hejsan ungdomar'' sa han och kramade om oss. ''Ungdomar? Unga vuxna föredrar jag'' sa Justin och boxade honom på armen. Vi gick vidare in till själva studion och satte oss till rätta för att göra musik. Efter ett tag kom även Usher in och började gagga om en massa, fast sen stannade han kvar och kolldade på vad vi hade fått ihop än sålänge.
Detta skulle bli en bra dag.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär älskade läsare, här har ni första kapitlet av den nya novellen.
Kommentera vad ni tycker om den, ge mig lite förslag på den och ge mig kritik :). Med kritik menar inte jag, ''du suger getballe'', men ja..
Jag vände mig in mot väggen och snurrade in mig i det varma täcket. Mitt rum brukade alltid vara kallt på vintern. Just nu var det november och isande väder. Usch.
Jag hörde hur det knakade i trappan en gång till. Men denna gången hade jag inte ork att kolla mot dörren. Efter kanske 1 minut, öppnades min dörr in till mitt rum. Sen satte sig personen i fråga, sig på min sängkant. ''Är du vaken älskling?'' hörde jag Carlos säga. Jag vände mig om och kollade upp på honom. Världens bästa ansikte att verkligen vakna upp till. ''Jadå, jag tror jag hörde när du gick upp för trappan'' sa jag medans jag sträckte på mig. Jag satte mig upp och kramade om Carlos. efter en stund så sa han ''Lina, jag kan inte fatta att jag fortfarande har kvar dig'' jag tittade mot fönstret och sa ''Alla gör vi misstag Carlos. Det kan man inte ändra på''. Han vände sig om och kollade mig djupt in i ögonen. ''Jag älskar dig Lina'' viskade han och sen kysste han mig.
Vi gick ner hand i hand ner för trappan och sen ut i köket. Tänk att vi bor ensamma här nu.
Min lilla syster bor på universitetet, och mamma och pappa har flyttat till en lite mindre lägenhet. Det känns härligt att ha ett hus, själv med Carlos. Fast det är ju inte mer än att man saknar resten av familjen.
Jag gick bort till skafferiet och tog ner Oboy burken. Sen tog jag ner på glas och Carlos tog fram mjölken. ''Vad vill du äta?'' frågade Carlos när jag precis hade satt mig tillrätta på stolen. ''Inget, är inte så hungrig'' sa jag ursäktande, ''Är du helt säker? För det lär bli en lång dag idag med manus och grejer till filmen''. Juste, inspelningen är om en vecka, det hade jag glömt bort helt.
Jag ursäktade mig från bordet och sprang upp till rummet och tog fram min väska. Där la jag ner följande grejer: Manuset, neccesär, penna och block, vantar och plånboken. Mina nycklar låg där nere och mobilen låg på nattbordet.
Jag gick in i garderoben och tog fram min OnePiece, ett par tights och ett linne. Jag la kläderna över axelen och gick sedan vidare till byron. Där tog jag ett par trosor, en bh och ett par strumpor.
Jag gick in till badrummet och la klädera på toa locket. Jag kollade på mig själv i spegelen. Man såg att jag hade blivit äldre, och jag som tyckte att jag var tonåring igår. Aja.
Jag tog av mig kläderna och slängde dom i tvättkorgen, jag steg in i duschen och lät vattnet rinna ner för kroppen. Tänkte på massa gamla minnen. Från mina och Johannas strand rundor till våra filmkvällar med killarna. Sen började jag tänka på Ryan och Chaz, det var längesen jag pratade med dom. Eller egentligen, så var det längre sen jag pratade med Chaz, allt eftersom vi blev ovänner. Ryan hör jag av ibland, men det är ytterst några få gånger i månaden.
Efter att ha tänkt på alla minnen, så började jag tänka på Cody. Det var 6 år sen han gick bort. Den dagen på stranden. Usch och fyfan, den dagen glömme jag aldrig.
Jag rakade benen och fixade till mig. Sen gick jag ur duschen, torkade håret och smorde in mig. Drog på mig kläderna och gick in på rummet och tog väskan och telefonen och sen gick jag ner.
Väl därnere höll Carlos redan på att dra på sig sina skor men kollade sen upp på mig och log. ''Hej finis'' sa han och log, ''Hej älskling! Kör du förresten'' frågade jag sen. ''Yes, det gör jag'' sa han och tog nycklarna och kysste mig på kinden.
Jag drog på mig mina skor och tog upp väskan från golvet och gick ut till bilen som Carlos redan hade startat och kört ut från garaget.
Vi körde till studion och gick in. Vid ''manus-bordet'' som vi kallar det, satt det inte många. Ungefär 3 stycken typ. Vi satte oss på varsin stol, och medans tiden började ticka iväg, trillade det in fler och fler människor, och vi började repetera.
Johannas perspektiv:
Jag vaknade på morgonen av att någon snusade mig i örat. Jag vände mig om försiktigt och där låg Justin och sov. Jag log för mig själv när jag såg vilken fin kille jag hade.
Jag behövde verkligen gå på toa, men jag ville inte väcka Justin. Så jag försökte klättra över honom, vilket inte gick så lyckat. Han hade nog vaknat när jag satte mig upp. ''Hej sötnos, vart ska du då?'' sa han och gnuggade sina ögon med log samtidigt. ''Toa, men ville inte väcka dig. Du sov så gulligt'' sa jag och log. Justin satte sig upp i sängen och jag kröp över hans ben.
Väl inne på toan, så gjorde jag vad jag behövde och sedan kollade jag min i spegelen. Jag hade blivit äldre, det såg man. Även fast jag inte ville tro på det.
Jag har aldrig velat växa upp. Men man är väl så illa tvungen.
När jag gick tillbaka in i rummet, så hade Justin vänt på sig och lagt sig till rätta igen. Jag satte mig på sängkanten och kollade på honom. Han var så underbart vacker.
Jag smekte hans kind, och då tittade han upp på mig igen. ''Jag trodde du sov?'' sa jag förvånande. ''Det gjorde jag inte. När jag vaknade, när du försökte smyga över mig, så vaknade jag ordentligt. För det första jag mötte var dit ansikte'' sa han sen.
Jag ställde mig upp och gick in i garderoben. Drog fram ett par mjukis byxor och ett linne. Tog sedan en ny bh och ett par nya trosor.
Jag gick in till badrummet sen igen och tog en duch. När jag hade duschat klart så gick jag in i mitt rum igen för att kolla om Justin låg kvar. Men det gjorde han inte. Istället kom han bakifrån mig och skrämde mig. ''AHH'' skrek jag och vände mig om och kollade surt på Justin. ''Haha, förlåt sötnos. Men jag var tvungen'' sa han och blinkade. Sen kramade han mig.
Vi gick ner och sa godmorgon till Pattie, sen gick vi ut till köket. Vi åt en snabb frukost och sen gick vi till tv:n och sappade runt på kanalerna, men det fanns inget kul att kolla på.
Vi gick upp och gjorde oss iordning, eller rättare sagt, vi gick upp för att Justin skulle kunna göra sig iordning så vi kunde åka till studion. Och när han väl var klar, så sprang vi ner till bilen.
Påvägen till studion så kom en av Justins gamla låtar upp, det var Pray. Jag var fortfarande kär i den låten, och den rösten. Hans röst hade blivit mycket mörkade med åren. Den var förtfarande sexig och så, men den hade förändrats.
Framme vid studion gick vi försiktigt ut från bilen. Det var is på marken så man kunde halka hur lätt som helst. Kenny mötte upp oss på parkeringen och gav oss båda en bamsekram.
Vi gick in i koridåren och mötte upp Scooter, som hade världens leénde. ''Hejsan ungdomar'' sa han och kramade om oss. ''Ungdomar? Unga vuxna föredrar jag'' sa Justin och boxade honom på armen. Vi gick vidare in till själva studion och satte oss till rätta för att göra musik. Efter ett tag kom även Usher in och började gagga om en massa, fast sen stannade han kvar och kolldade på vad vi hade fått ihop än sålänge.
Detta skulle bli en bra dag.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär älskade läsare, här har ni första kapitlet av den nya novellen.
Kommentera vad ni tycker om den, ge mig lite förslag på den och ge mig kritik :). Med kritik menar inte jag, ''du suger getballe'', men ja..
if we're meant to be, we will meet again! chapter 80 →LAST CHAPTER←
Tillbaka blick från förra:
- Vad är det?
- Kom hit igen!
- Vadå?
- Vill du veta mer varför du fick en livvakt?
- Ja.
- Jo, dels då för att du ska gå säker på stan. Men också, för att du har blivit en stor skådespelerska nu. Jag har människor som har frågat om du skulle ha viljat vara med i större filmer, men det var då det hände så mycket med dig och Carlos och så. Men säg bara till om du vill vara med i en större film, så fixar vi det.
- Va? Seriöst?! Fan. TACK TACK TACK TACK!!
Jag gick ut ur rummet med ett leénde på läpparna.
När jag gick ner till bilen så drömde jag hur det skulle bli när jag skulle spela in stora filmer.
Jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på min iPod. Sen körde jag hem med ett leénde på läpparna.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag åkte hem i lugn och ro, och tänkte på vilken jäkla underbart liv jag har.
Jag satt och lyssnade på låtarna, som jag hade ställt in på shuffle. Men efter ett tag så la jag ifrån mig iPoden och koncentrerade mig på vägen istället.
När jag kom hem, så sprang jag upp till Carlos. När jag kom innanför dörren till mitt rum, såg jag honom ligga där i min säng. Han sov som en liten bebis. Jag gick sakta mot honom, och kramade om honom. Han hoppade till lite och vände sig om och kollade på mig med halvöppna ögon.
- Jaså, du tog dig en liten tupplur, sa jag och skrattade
- Haha, ja. svarade han samtidigt som han gäspade
Han satte sig upp och kramade om mig. Sen kollade han mig rätt in i ögonen, och kysste mig.
- Du är den finaste jag har. Du är det bästa som verkligen har hänt mig. Jag älskar dig Lina. Då, nu och föralltid!
- Aaaw, Carlos. Du är mitt allt! Jag älskar dig.
Vi gick ner i soffan, och tittade på tv. Allt var så fridfullt.
Jag var så lycklig med Carlos. Han fick mig att känna mig som hemma. Han var allting jag behövde. Och han var min, och han kommer vara min i hela livet. Även fast vi har bråkat, så blev vi alltid sams igen.
Medans vi tittade på Jersey Shore, så satt jag och funderade på det här med men att jag ska få spela in stora filmer, och att jag och Carlos har fått en livvakt. Det är helt underbart. Men Carlos vet inte än. Så nu får jag fan ta och berätta.
- Carlos.. sa jag medans jag tog fjärren och slog av tv:n
- Vad är det älskling?
- Jag har en sak att berätta. sa jag och kollade djupt in i hans ögon medans jag tog hans hand
- Prata på.
- Jo, VI HAR FÅTT EN LIVVAKT OCH VI SKA FÅ SPELA IN STÖRRE FILMER ÄN BIG TIME RUSH SERIEN !!!!! skrek jag och hoppade
Han kollade på mig med en chockad blick och sen började han le.
- Fyfan vad skönt, vi behöver inte oroa oss att gå i stan, eller nått sånt nu! sa han och kramade om mig
Vi fortsatte att titta på tv, och sen ringde det på dörren. Jag gick och öppnade och utan att kolla genom titt hålet så öppnade jag bara.
Där ute stog ett dussin tal paparazzis och började fråga en massa frågor. Jag menar, hur fan visste dom var jag bodde.
Jag smällde igen dörren snabbt igen och låste att lås som fanns att låsa. Ropade på Carlos och han kom och drog för alla gardiner i huset.
Tillslut blev det helt mörkt. Jag blev lite rädd och kollade mig runt försiktigt i mörkret. Även fast jag inte såg så mycket, så kunde jag ändå se silluetterna av Carlos. Mina ögon blev mer och mer van vid det mörka.
Jag hörde nått som knakade bakom mig och allting stannade i kroppen på mig. Sen fortsatte jag gå mot vardagsrummet tror jag det var, när någon helt plötsligt tog tag i min arm och la sin hand över Min mun.
- It's raping time....
- HAHAHA, as kul Carlos.. sa jag och slog till honom
Johannas perspektiv:
Studion gick som vanligt idag. Fast det var ändå tråkigt.
Det hade redan börjat bli smått vinter och snön hade börjat falla lite smått.
Jag hade fyllt år, fast jag ville inte fira den så mycket, men det blev ett litet kalas ändå med folk och sånt.
När jag var påväg ut från studion fick jag en lapp av Soulja
- Men yoo, du får inte öppna den förräns du kommit till bilen, sa han och blinkade.
Jag la ner den i fickan och blev nyfiken.
Precis när jag hade satt mig i bilen, så drog jag upp lappen ur fickan och läste den. Det stog såhär:
Yo Johanna.
Jag har kirrat så du kommer släppa ditt album om exakt 1 månad. Men nu till den stora saken.
Du ska vara med i Teen Choice Awards, så du är nominerad till lite smått och gott!
Hoppas att det blir bra, och hoppas du får det bra nu i en vecka.
shu.
- Vad är det?
- Kom hit igen!
- Vadå?
- Vill du veta mer varför du fick en livvakt?
- Ja.
- Jo, dels då för att du ska gå säker på stan. Men också, för att du har blivit en stor skådespelerska nu. Jag har människor som har frågat om du skulle ha viljat vara med i större filmer, men det var då det hände så mycket med dig och Carlos och så. Men säg bara till om du vill vara med i en större film, så fixar vi det.
- Va? Seriöst?! Fan. TACK TACK TACK TACK!!
Jag gick ut ur rummet med ett leénde på läpparna.
När jag gick ner till bilen så drömde jag hur det skulle bli när jag skulle spela in stora filmer.
Jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på min iPod. Sen körde jag hem med ett leénde på läpparna.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag åkte hem i lugn och ro, och tänkte på vilken jäkla underbart liv jag har.
Jag satt och lyssnade på låtarna, som jag hade ställt in på shuffle. Men efter ett tag så la jag ifrån mig iPoden och koncentrerade mig på vägen istället.
När jag kom hem, så sprang jag upp till Carlos. När jag kom innanför dörren till mitt rum, såg jag honom ligga där i min säng. Han sov som en liten bebis. Jag gick sakta mot honom, och kramade om honom. Han hoppade till lite och vände sig om och kollade på mig med halvöppna ögon.
- Jaså, du tog dig en liten tupplur, sa jag och skrattade
- Haha, ja. svarade han samtidigt som han gäspade
Han satte sig upp och kramade om mig. Sen kollade han mig rätt in i ögonen, och kysste mig.
- Du är den finaste jag har. Du är det bästa som verkligen har hänt mig. Jag älskar dig Lina. Då, nu och föralltid!
- Aaaw, Carlos. Du är mitt allt! Jag älskar dig.
Vi gick ner i soffan, och tittade på tv. Allt var så fridfullt.
Jag var så lycklig med Carlos. Han fick mig att känna mig som hemma. Han var allting jag behövde. Och han var min, och han kommer vara min i hela livet. Även fast vi har bråkat, så blev vi alltid sams igen.
Medans vi tittade på Jersey Shore, så satt jag och funderade på det här med men att jag ska få spela in stora filmer, och att jag och Carlos har fått en livvakt. Det är helt underbart. Men Carlos vet inte än. Så nu får jag fan ta och berätta.
- Carlos.. sa jag medans jag tog fjärren och slog av tv:n
- Vad är det älskling?
- Jag har en sak att berätta. sa jag och kollade djupt in i hans ögon medans jag tog hans hand
- Prata på.
- Jo, VI HAR FÅTT EN LIVVAKT OCH VI SKA FÅ SPELA IN STÖRRE FILMER ÄN BIG TIME RUSH SERIEN !!!!! skrek jag och hoppade
Han kollade på mig med en chockad blick och sen började han le.
- Fyfan vad skönt, vi behöver inte oroa oss att gå i stan, eller nått sånt nu! sa han och kramade om mig
Vi fortsatte att titta på tv, och sen ringde det på dörren. Jag gick och öppnade och utan att kolla genom titt hålet så öppnade jag bara.
Där ute stog ett dussin tal paparazzis och började fråga en massa frågor. Jag menar, hur fan visste dom var jag bodde.
Jag smällde igen dörren snabbt igen och låste att lås som fanns att låsa. Ropade på Carlos och han kom och drog för alla gardiner i huset.
Tillslut blev det helt mörkt. Jag blev lite rädd och kollade mig runt försiktigt i mörkret. Även fast jag inte såg så mycket, så kunde jag ändå se silluetterna av Carlos. Mina ögon blev mer och mer van vid det mörka.
Jag hörde nått som knakade bakom mig och allting stannade i kroppen på mig. Sen fortsatte jag gå mot vardagsrummet tror jag det var, när någon helt plötsligt tog tag i min arm och la sin hand över Min mun.
- It's raping time....
- HAHAHA, as kul Carlos.. sa jag och slog till honom
Johannas perspektiv:
Studion gick som vanligt idag. Fast det var ändå tråkigt.
Det hade redan börjat bli smått vinter och snön hade börjat falla lite smått.
Jag hade fyllt år, fast jag ville inte fira den så mycket, men det blev ett litet kalas ändå med folk och sånt.
När jag var påväg ut från studion fick jag en lapp av Soulja
- Men yoo, du får inte öppna den förräns du kommit till bilen, sa han och blinkade.
Jag la ner den i fickan och blev nyfiken.
Precis när jag hade satt mig i bilen, så drog jag upp lappen ur fickan och läste den. Det stog såhär:
Yo Johanna.
Jag har kirrat så du kommer släppa ditt album om exakt 1 månad. Men nu till den stora saken.
Du ska vara med i Teen Choice Awards, så du är nominerad till lite smått och gott!
Hoppas att det blir bra, och hoppas du får det bra nu i en vecka.
shu.
Hela jag började le. Jag kunde inte fatta det. Mitt egna album, kommer släppas om en månad. Och ännu bättre TCA?! Omg.
Jag körde hem snabbt och ryckte upp dörren hemma.
Jag skulle springa upp till mitt rum, men i trappen krockar jag med världens finaste person, Justin. Han log mot mig, och det gjorde mig helt varm i kroppen.
- Hej älskling. Haft en bra dag på jobbet? sa han och blinkade
- Sötnos, du skulle bara veta!
Vi gick ner från trappan båda två, och kramades. Efter en stund av kramandes, så kysste han mig. Kyssen var ovanligt lång, men mysig. Efter den, så kollade vi varnn rätt in i ögonen. Sen flashade han med sitt leénde, som får mig knäsvag.
Vi gick in i köket och tog ett glas chockladmjölk var. Sen satte vi oss vid köksbordet.
Jag berättade om albumet och TCA, och han verkade riktigt glad för mig. Han ställde sig upp och kramade om mig.
Efter en lång och varm kram, så ringde min mobil.
- Aaa det är Johanna?
- Det är Lina, kan vi komma över?
- Aaa visst, kom så fort ni kan.
Jag och Justin gick in till vardagsrummet och satte oss och tittade på tv. Och efter ungefär 20 minuter så knackade det på dörren.
Jag gick och öppnade dörren och där stog Lina, Carlos, och med sig hade dom en picnik korg. Vi gick in i uterummet och satte oss och började fika på vad dom hade med sig.
Vädret var väldigt annorlunda denna kvällen.
Snön föll från himmelen men samtidigt så var det milt i luften. Det var en fin solnedgång också.
Jag tänkte på hur tursam jag är som har sånna här underbara vänner.
Att jag är tursam för mitt liv överhuvudtaget. Allting var så perfekt just nu.
Men, detta är inte slutet. Mitt liv har bara börjat. Det kommer hända tusentals grejer till.
Men jag hoppas på ett sånt här underbart liv, livet ut.
Men vem vet vad som händer här näst?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett litet halv gulligt slut.
Yeps. Denna novellen är nu slut. Det kommer inte fler kapitel till denna. Just denna novellen.
Men det kommer komma en fortsättning, när Lina, Carlos, Johanna och Justin har blivit äldre.
Det kommer typ vara en kort novell. Sen där efter kommer jag börja skriva en helt ny.
kommentera :').
Jag körde hem snabbt och ryckte upp dörren hemma.
Jag skulle springa upp till mitt rum, men i trappen krockar jag med världens finaste person, Justin. Han log mot mig, och det gjorde mig helt varm i kroppen.
- Hej älskling. Haft en bra dag på jobbet? sa han och blinkade
- Sötnos, du skulle bara veta!
Vi gick ner från trappan båda två, och kramades. Efter en stund av kramandes, så kysste han mig. Kyssen var ovanligt lång, men mysig. Efter den, så kollade vi varnn rätt in i ögonen. Sen flashade han med sitt leénde, som får mig knäsvag.
Vi gick in i köket och tog ett glas chockladmjölk var. Sen satte vi oss vid köksbordet.
Jag berättade om albumet och TCA, och han verkade riktigt glad för mig. Han ställde sig upp och kramade om mig.
Efter en lång och varm kram, så ringde min mobil.
- Aaa det är Johanna?
- Det är Lina, kan vi komma över?
- Aaa visst, kom så fort ni kan.
Jag och Justin gick in till vardagsrummet och satte oss och tittade på tv. Och efter ungefär 20 minuter så knackade det på dörren.
Jag gick och öppnade dörren och där stog Lina, Carlos, och med sig hade dom en picnik korg. Vi gick in i uterummet och satte oss och började fika på vad dom hade med sig.
Vädret var väldigt annorlunda denna kvällen.
Snön föll från himmelen men samtidigt så var det milt i luften. Det var en fin solnedgång också.
Jag tänkte på hur tursam jag är som har sånna här underbara vänner.
Att jag är tursam för mitt liv överhuvudtaget. Allting var så perfekt just nu.
Men, detta är inte slutet. Mitt liv har bara börjat. Det kommer hända tusentals grejer till.
Men jag hoppas på ett sånt här underbart liv, livet ut.
Men vem vet vad som händer här näst?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ett litet halv gulligt slut.
Yeps. Denna novellen är nu slut. Det kommer inte fler kapitel till denna. Just denna novellen.
Men det kommer komma en fortsättning, när Lina, Carlos, Johanna och Justin har blivit äldre.
Det kommer typ vara en kort novell. Sen där efter kommer jag börja skriva en helt ny.
kommentera :').
if we're meant to be, we will meet again! chapter 79
Tillbaka blick från förra:
Johannas perspektiv:
Jag och Justin gick tillbaka upp till mitt rum.
Jag satte mig på sängen och kollade chockat i golvet.
- Chockad? frågade Justin när han satte sig på sängen och la armen om mig
- Vad tror du? Min bästavän ska ha barn. Hon är fan inte mer än 17 år?!
- Nej, men ta det lugnt, det verkar ju inte vara nått dåligt för dom?
- Nej. I och för sig..
- Älskling, jag älskar dig mest!
- Naw, jag älskar dig med, mer än mest!
Sen somnade vi.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade upp vid 11. Jag kollaed brevid mig, Justin låg inte där.
Jag ställde mig upp, sen kom det in springande en med en mask på sig genom dörren. Han knuffade ner mig i sängen. Jag tittade på killens ögon, det var Justin. Jag skrattade innan jag drog upp masken bara över munnen och kysste honom.
- Godmorgon sömntuta, sa han och log medans han drog av sig masken ochfixade till sin frisyr
- Haj snarktuta
- Ofta jag snarkar?!
- Japp, det gör du, sa jag och skrattade
Efter en stundn är vi hade ätit frukost, tänkte jag på det som Lina berättade igår, det var synd om henne, och jag kommer stötta henne hela tiden!
- Tänk att Lina är gravid, sa jag sen
- VA?! Vad sa du att hon var?
- Gravid?
- VA?! NÄR SA HON DET?!
- Hon var ju här igår, hon och Carlos och berättade det?
- Men naw.. Du har drömt. Dom var här igår ja, men vi tittade på en film då.
- Åååhh... Nu blev det jobbigt, sa jag och blev lite röd i ansiktet
- Det gör inget. Haha, nu går vi och gör nått, för det regnar.
- Jag ska till studion idag Justin
Efter att jag sa det så ringde Justins mobil
- Det är Scooter, så jag kommer strax
Jag gick in till min garderob och drog på mig ett linne, ett par gråa slitna jeans och en kofta.
Jag märkte inte att Justin kom in i garderoben förräns han smög armarna runt midjan på mig och kramade om mig.
- Jag är världens lyckligaste. sa Justin sen
- Jaså? Jag trodde jag var det.
- Hur kan du va det?
- För jag har dig?
- Men jag är ju liksom inte, lika bra som dig.. Du är bäst. Jag hade kunnat skrika ut till världen att jag älskar dig
- Gör det då, sa jag och skrattade lite
Sen viskade Justin i mitt öra
- Jag älskar dig, mest
- Men jag är inte hela, mer han jag inte säg innan han la fingret över mina läppar
- Du är min värld!
Jag kramade om honom och gick ut ur garderoben, och efter mig kom Justin
- HAHAHAHA, nu kan jag säg till alla att du har kommit ut ur garderoben!! HAHA, skrattade jag
Justin bara bitchblicka mig och gick ut ur rummet.
Ehehe, jag kan också skoja lite.
Linas perspektiv:
Jag gick upp vid 12. När jag ställde mig upp och sträckte mig så ringde min mobil.
- Aaa, det är Lina.
- Lina! Bra att du svarade, du ska vara här klockan 1, alltså om en timme. sa stephen i andra änden
- Okey okey.
Jag fick lite brottom så jag sprang in i min garderob och drog på mig ett par jeans shorts och ett linne. När jag sprang ut ur garderoben sprang jag in i Carlos.
- Hej snygging! sa han och blinkade
- Hej baby, sa jag och log stort
Sen sprang jag ner och gjorde en macka och chokladmjölk.
- ÄLSKLING, JAG STICKER TILL STEPHEN NU!! HAJDÅ, PUSS OCH KRAM
- VÄNTA!!!
Carlos sprang ner för trappan och kramade om mig och kysste mig, sen sprang jag ut till bilen och körde till inspelningsstudion.
Jag körde till bakdörren och parkerade bilen och sen gick jag in där.
Jag mötte Stephen på vägen.
- Hej! Bra att du kom nu. Följ med här
- Okej.
Vi gick till ett mötesrum och där satt en stor biffig man.
- Så Lina, säg hej till din alldeles egna livvakt. Nu behöver du inte gå på stan orolig eller nått sånt.
- Seriöst?!
- Japp. Ska du inte fråga vad han heter?
- Okej, vad heter du ?
- Jag heter Max.
- Keewlt, hey Max. sa jag och skrattade
- Yes.
- Men Stephen, kan jag sticka hem igen?
- Aa visst.
- Men, ska han följa med då?
- Nej, inte om du inte vill.
- Nej, för hemma är det ju ingen fara så.
Jag hade nästan kommit utanför dörren, så skrek Stephen på mig igen
- Vad är det?
- Kom hit igen!
- Vadå?
- Vill du veta mer varför du fick en livvakt?
- Ja.
- Jo, dels då för att du ska gå säker på stan. Men också, för att du har blivit en stor skådespelerska nu. Jag har människor som har frågat om du skulle ha viljat vara med i större filmer, men det var då det hände så mycket med dig och Carlos och så. Men säg bara till om du vill vara med i en större film, så fixar vi det.
- Va? Seriöst?! Fan. TACK TACK TACK TACK!!
Jag gick ut ur rummet med ett leénde på läpparna.
När jag gick ner till bilen så drömde jag hur det skulle bli när jag skulle spela in stora filmer.
Jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på min iPod. Sen körde jag hem med ett leénde på läpparna.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
:D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D.
Lite gulligt ändå ju.
Rättså kort, men so what. Det är ju inte lika kul att skriva när man inte får kommentarer x'D.
Kommentera :).
Johannas perspektiv:
Jag och Justin gick tillbaka upp till mitt rum.
Jag satte mig på sängen och kollade chockat i golvet.
- Chockad? frågade Justin när han satte sig på sängen och la armen om mig
- Vad tror du? Min bästavän ska ha barn. Hon är fan inte mer än 17 år?!
- Nej, men ta det lugnt, det verkar ju inte vara nått dåligt för dom?
- Nej. I och för sig..
- Älskling, jag älskar dig mest!
- Naw, jag älskar dig med, mer än mest!
Sen somnade vi.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade upp vid 11. Jag kollaed brevid mig, Justin låg inte där.
Jag ställde mig upp, sen kom det in springande en med en mask på sig genom dörren. Han knuffade ner mig i sängen. Jag tittade på killens ögon, det var Justin. Jag skrattade innan jag drog upp masken bara över munnen och kysste honom.
- Godmorgon sömntuta, sa han och log medans han drog av sig masken ochfixade till sin frisyr
- Haj snarktuta
- Ofta jag snarkar?!
- Japp, det gör du, sa jag och skrattade
Efter en stundn är vi hade ätit frukost, tänkte jag på det som Lina berättade igår, det var synd om henne, och jag kommer stötta henne hela tiden!
- Tänk att Lina är gravid, sa jag sen
- VA?! Vad sa du att hon var?
- Gravid?
- VA?! NÄR SA HON DET?!
- Hon var ju här igår, hon och Carlos och berättade det?
- Men naw.. Du har drömt. Dom var här igår ja, men vi tittade på en film då.
- Åååhh... Nu blev det jobbigt, sa jag och blev lite röd i ansiktet
- Det gör inget. Haha, nu går vi och gör nått, för det regnar.
- Jag ska till studion idag Justin
Efter att jag sa det så ringde Justins mobil
- Det är Scooter, så jag kommer strax
Jag gick in till min garderob och drog på mig ett linne, ett par gråa slitna jeans och en kofta.
Jag märkte inte att Justin kom in i garderoben förräns han smög armarna runt midjan på mig och kramade om mig.
- Jag är världens lyckligaste. sa Justin sen
- Jaså? Jag trodde jag var det.
- Hur kan du va det?
- För jag har dig?
- Men jag är ju liksom inte, lika bra som dig.. Du är bäst. Jag hade kunnat skrika ut till världen att jag älskar dig
- Gör det då, sa jag och skrattade lite
Sen viskade Justin i mitt öra
- Jag älskar dig, mest
- Men jag är inte hela, mer han jag inte säg innan han la fingret över mina läppar
- Du är min värld!
Jag kramade om honom och gick ut ur garderoben, och efter mig kom Justin
- HAHAHAHA, nu kan jag säg till alla att du har kommit ut ur garderoben!! HAHA, skrattade jag
Justin bara bitchblicka mig och gick ut ur rummet.
Ehehe, jag kan också skoja lite.
Linas perspektiv:
Jag gick upp vid 12. När jag ställde mig upp och sträckte mig så ringde min mobil.
- Aaa, det är Lina.
- Lina! Bra att du svarade, du ska vara här klockan 1, alltså om en timme. sa stephen i andra änden
- Okey okey.
Jag fick lite brottom så jag sprang in i min garderob och drog på mig ett par jeans shorts och ett linne. När jag sprang ut ur garderoben sprang jag in i Carlos.
- Hej snygging! sa han och blinkade
- Hej baby, sa jag och log stort
Sen sprang jag ner och gjorde en macka och chokladmjölk.
- ÄLSKLING, JAG STICKER TILL STEPHEN NU!! HAJDÅ, PUSS OCH KRAM
- VÄNTA!!!
Carlos sprang ner för trappan och kramade om mig och kysste mig, sen sprang jag ut till bilen och körde till inspelningsstudion.
Jag körde till bakdörren och parkerade bilen och sen gick jag in där.
Jag mötte Stephen på vägen.
- Hej! Bra att du kom nu. Följ med här
- Okej.
Vi gick till ett mötesrum och där satt en stor biffig man.
- Så Lina, säg hej till din alldeles egna livvakt. Nu behöver du inte gå på stan orolig eller nått sånt.
- Seriöst?!
- Japp. Ska du inte fråga vad han heter?
- Okej, vad heter du ?
- Jag heter Max.
- Keewlt, hey Max. sa jag och skrattade
- Yes.
- Men Stephen, kan jag sticka hem igen?
- Aa visst.
- Men, ska han följa med då?
- Nej, inte om du inte vill.
- Nej, för hemma är det ju ingen fara så.
Jag hade nästan kommit utanför dörren, så skrek Stephen på mig igen
- Vad är det?
- Kom hit igen!
- Vadå?
- Vill du veta mer varför du fick en livvakt?
- Ja.
- Jo, dels då för att du ska gå säker på stan. Men också, för att du har blivit en stor skådespelerska nu. Jag har människor som har frågat om du skulle ha viljat vara med i större filmer, men det var då det hände så mycket med dig och Carlos och så. Men säg bara till om du vill vara med i en större film, så fixar vi det.
- Va? Seriöst?! Fan. TACK TACK TACK TACK!!
Jag gick ut ur rummet med ett leénde på läpparna.
När jag gick ner till bilen så drömde jag hur det skulle bli när jag skulle spela in stora filmer.
Jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på min iPod. Sen körde jag hem med ett leénde på läpparna.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
:D :D :D :D :D :D :D :D :D :D :D.
Lite gulligt ändå ju.
Rättså kort, men so what. Det är ju inte lika kul att skriva när man inte får kommentarer x'D.
Kommentera :).
if we're meant to be, we will meet again! chapter 78
Tillbaka blick från förra:
- Jo, alltså vi har en sak och berätta... Jag och Carlos.
- Okej, vadå? frågade Johanna med ett leénde på läpparna
- Jo, alltså.. Det kommer vara svårt för er att ta in detta men..
- Men vadå? frågade Johanna nu, men en allvarlig blick
- Jo, alltså.. Jag och Carlos.. Vi ska.....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Ni ska vadå? frågade Johanna otåligt och log super stort
- Okej, jag klarar inte hålla inne det mer. Jag är gravid. Jag och Carlos ska ha barn.
Johanna och Justin satt och tittade på oss som om vi var dumma i huvudet.
- Vi är seriösa. sa Carlos
Johanna och Justins hakor var helt plötsligt nere i golvet.
Först blev det helt tyst i rummet, och sen började Johanna le, och sen kom hon och kramade om mig. Hon viskade till mig
- Jag kommer stötta dig! Bara säg till om det är nått, så fixar de sig!
Okej, nu hade vi fått ut det, och nu kom tårarna med. Carlos kramade om mig och Johanna gick och satte sig vid Justin igen.
Han hade nog samlat ihop sig igen nu, för nu log han.
- Vilken månad/vecka är ni i ? Eller ja, du är ju inte gravid Carlos, så vilken månad/vecka är du i, Lina? frågade Johanna och skrattade lite
- Jag är i månad 1 just nu.
- Det syns inte, haha. sa Johanna
- Det kommer synas mer snart, sa Lina och log
- Ska ni behålla barnet? frågade dom i kör nu
- Vi vet inte ännu.
Dom frågade så många frågor, och vi svarade nästan på alla.
Sen kom det en fråga, som jag blev nervös över.
- Hur, och varför bestämde ni er för detta? sa Johanna och skrattade lite
- På det vanliga sättet? sa Carlos
- Och vi bestämde inte oss för det, det var egentligen ett misstag. För det var inte tänkt att det skulle bli så. fyllde jag på med
Vi satt och snackade, sen var det dax för oss att dra oss hem.
- Men vi hörs imorron? frågade jag
- Aaadå, gå försiktigt. Hajdåååååå, sa Johanna och log
Jag och Carlos begav oss hem och gick upp till sängen och la oss och somnade rättså snabbt.
Johannas perspektiv:
Jag och Justin gick tillbaka upp till mitt rum.
Jag satte mig på sängen och kollade chockat i golvet.
- Chockad? frågade Justin när han satte sig på sängen och la armen om mig
- Vad tror du? Min bästavän ska ha barn. Hon är fan inte mer än 17 år?!
- Nej, men ta det lugnt, det verkar ju inte vara nått dåligt för dom?
- Nej. I och för sig..
- Älskling, jag älskar dig mest!
- Naw, jag älskar dig med, mer än mest!
Sen somnade vi.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nawigt kapitel.
litet med, jag vet.
kommentera :D.
- Jo, alltså vi har en sak och berätta... Jag och Carlos.
- Okej, vadå? frågade Johanna med ett leénde på läpparna
- Jo, alltså.. Det kommer vara svårt för er att ta in detta men..
- Men vadå? frågade Johanna nu, men en allvarlig blick
- Jo, alltså.. Jag och Carlos.. Vi ska.....
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Ni ska vadå? frågade Johanna otåligt och log super stort
- Okej, jag klarar inte hålla inne det mer. Jag är gravid. Jag och Carlos ska ha barn.
Johanna och Justin satt och tittade på oss som om vi var dumma i huvudet.
- Vi är seriösa. sa Carlos
Johanna och Justins hakor var helt plötsligt nere i golvet.
Först blev det helt tyst i rummet, och sen började Johanna le, och sen kom hon och kramade om mig. Hon viskade till mig
- Jag kommer stötta dig! Bara säg till om det är nått, så fixar de sig!
Okej, nu hade vi fått ut det, och nu kom tårarna med. Carlos kramade om mig och Johanna gick och satte sig vid Justin igen.
Han hade nog samlat ihop sig igen nu, för nu log han.
- Vilken månad/vecka är ni i ? Eller ja, du är ju inte gravid Carlos, så vilken månad/vecka är du i, Lina? frågade Johanna och skrattade lite
- Jag är i månad 1 just nu.
- Det syns inte, haha. sa Johanna
- Det kommer synas mer snart, sa Lina och log
- Ska ni behålla barnet? frågade dom i kör nu
- Vi vet inte ännu.
Dom frågade så många frågor, och vi svarade nästan på alla.
Sen kom det en fråga, som jag blev nervös över.
- Hur, och varför bestämde ni er för detta? sa Johanna och skrattade lite
- På det vanliga sättet? sa Carlos
- Och vi bestämde inte oss för det, det var egentligen ett misstag. För det var inte tänkt att det skulle bli så. fyllde jag på med
Vi satt och snackade, sen var det dax för oss att dra oss hem.
- Men vi hörs imorron? frågade jag
- Aaadå, gå försiktigt. Hajdåååååå, sa Johanna och log
Jag och Carlos begav oss hem och gick upp till sängen och la oss och somnade rättså snabbt.
Johannas perspektiv:
Jag och Justin gick tillbaka upp till mitt rum.
Jag satte mig på sängen och kollade chockat i golvet.
- Chockad? frågade Justin när han satte sig på sängen och la armen om mig
- Vad tror du? Min bästavän ska ha barn. Hon är fan inte mer än 17 år?!
- Nej, men ta det lugnt, det verkar ju inte vara nått dåligt för dom?
- Nej. I och för sig..
- Älskling, jag älskar dig mest!
- Naw, jag älskar dig med, mer än mest!
Sen somnade vi.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nawigt kapitel.
litet med, jag vet.
kommentera :D.
if we're meant to be, we will meet again! chapter 77
Tillbaka blick från förra:
- Du är så jävla omogen. Du är en enda stor fet lögn Ryan. Du är ingen bästavän. Du vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Fuck u och försvinn.
- Det är klart att jag vill att ni ska vara tillsammans, men jag är bara rädd om dig. Jag vill inte att du ska må dåligt.
- Nähä, MEN JUST NU SÅ MÅR JAG DÅLIGT AV DIG, AV ATT DU ÄR SÅ FKN JÄVLA OMOGEN. FÖRHELVETE. DU ÄR FAN INTE MIN BÄSTAVÄN LÄNGRE. FÖRSVINN ÅTAHELVETE! skrek jag och sen sprang jag upp på toan, och började gråta.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det hade gått några veckor nu.
Jag och Ryan var inte vänner längre, vi pratade inte äns med varann. Vi tittade inte på varann, inte nått. Men jag ville inte att han skulle åka till Canada utan att vi inte var vänner.
Justin hade åkt till Canada för att hälsa på sin mormor och morfar och sin pappa.
Jag satt här hemma, och väntade på att Lina skulle komma hit, så vi kunde kolla på film.
Jag hade väntat i en halvtimme på att Lina skulle komma nu.
Det vibrerade i min ficka och jag tog upp mobilen, smset var från Lina
* kommer snart nu, måste bara torka mig och dra på mig mjukis kläder :D. pusssssssss *
Jag knappade snabbt in ett svar
* okaj, men snabba dig :D. pusssss *
Jag passade även också på att dra på min svarta OnePiece.
10 minuter senare:
Nu knackade det på dörren. Jag antog att det var Lina.
Jag gick och öppnade, och där stog hon, i sin ljus gråa och vinröda OnePiece.
- Vilket sammanträffande att vi båda har OnePiece, haha. skrattade Lina
- Hahah, ja. Men vi är ju rättså bäst, så ja, det är ju inte så konstigt.
Vi gick in och satte oss i soffan och började titta på filmen.
Jag kunde inte sluta tänka på att jag och Ryan inte var vänner längre.
- Du, jag behöver gå på toa, jag kommer strax. sa jag till Lina
Jag sprang upp till toan. Men påvägen upp för trappan, kollade jag ut från fönstret, där stog Ryan. Han tittade ner på marken och sparkade på en sten, och sen tittade han upp och såg mig.
- LINA, JAG KOMMER STRAX!
Jag sprang ut och sprang ner till honom.
- Ryan, förlåt mig, jag klarar inte av att vara övänn med dig, du är min bästavän. Och jag älskar dig! Förlåt mig!
- Du, det är inte du som ska säg förlåt. Det var jag som betedde mig illa. Jag är glad att ni är vänner och tillsammans och allt det igen. Men jag var bara rädd om dig. Jag vill inte att han ska såra dig igen ju!
Jag kramade om Ryan, så stog vi där ett tag med sen behövde han hoppa in i bilen och åka tillbaka till sin farmor.
- Du, vi syns sen! sa jag och sen gick jag in igen
Linas perspektiv:
Medans Johanna hade sprungit ut satt jag och tänkte.
Jag behövde verkligen berätta för henne. Men hur? Hur skulle hon kunna förstå det här?
Och hur kunde det bli såhär, helt allvarligt? GAAAH.
Jag hörde hur dörren öppnades och in kom Johanna och satte sig i soffan.
- Vem sprang du ut till? frågade jag nyfiket
- Ryan, han stog där utanför, så jag behövde verkligen snacka med honom.
- Aha, så ni är vänner igen? sa jag och log
- Yes det är vi. sa Johanna och log med hela ansiktet
Vi började titta på filmen igen.
Ungefär efter en halvtimme så fick jag ett sms av Carlos
* Har du berättat än? saknar dig <3. puss *
Nu blev jag sådär stressad, för jag vågar inte berätta. Jag knappade in
* Nej, jag vågar inte :(. Saknar dig med du! <3. puss på dig *
Hjärtat dunkade så hårt i bröstet att det gjorde ont.
Jag höll för magen, för där hade jag med ont. Det kändes som en stor klump.
- Lina, hur är det? frågade Johanna efter en stund
- Det är bra, det är bra, sa jag och log lite, fast egentligen så var ju inte allt bra
Strax efter klockan 10 stack jag hem.
Jag sprang upp till min säng och la mig där.
Jag började smsa med Carlos, och sa till han att han skulle komma hit.
Efter ungefär 20 minuter hörde jag en bil som parkerade på uppfarten. Jag gick till fönstret och det var Carlos.
Jag gick ner till dörren och öppnade den. Han gick in och sa hej till mina föräldrar som satt i vardagsrummet. Sen gick vi upp till mitt rum och bara myste.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi bestämde även att vi skulle berätta för Johanna imorron.
Nästa dag så vaknade jag klockan 9. Shit vad drygt.
Jag satte mig vid datan och loggade in på twitter. Inget skoj hände, så jag gick in på mina mentions och där var det fans som ville att jag skulle följa dom. Jag klickade in på några av dom och klickade på +FOLLOW knappen.
Efter en stund när jag hade suttit vad datan, så kände jag ett par armar krama om mig.
- Godmorgon älskling, sa Carlos och kysste mig på huvudet
- Godmorgon sötnos
Jag ställde mig upp och kramade om honom och sen kysste jag honom.
Vi gick ner och åt frukost. Jag tog en macka med ost och Carlos åt nått annat.
Efter frukosten gick vi upp till mitt rum igen och jag drog på mig ett linne och min OnePiece.
Idag skulle jag berätta för Johanna.
Jag ringde till Johanna, och efter några signaler svarade hon
- Aaa, det är en trött Johanna på andra sidan luren?
- HEEEEEEJ JOHANNA!!
- Hej.
- Så, ska vi träffas idag?
- Jajajaj, okej.. När?
- Jag och Carlos är påväg till ditt hus nu.
- VA?! MEN JAG HAR JU ITNE STIGIT UPP ÄN?
- Tuff luck. Du får snabba dig, vi är inte framme än. Men snart.
- Jajajajaja, gå sakta.
Sen la hon på. Men vi gjorde som hon sa. Vi gick sakta.
Vi såg en bil lite längre fram som körde in på Johannas uppfart, han som steg ut ur bilen såg vi var Justin.
Han vinkade på oss och vi vinkade tillbaka. Nu visste jag att jag skulle behöva vara tvungen, eller vi, vara tvunga att berätta det för han med.
Vi kom precis till dörren när Johanna smällde upp den.
- HEJ!! Nu är jag vaken, sa hon och log med hela ansiktet
- Haha, ja nu är du vaken. sa jag och skrattade
Vi gick upp till Johannas rum, alla fyra.
Hon hade två fotöljer i sitt rum och dom satte sig jag och Carlos i. Justin och Johanna satte sig i hennes säng.
- Jaha, vad tyst det blev. sa Justin och skrattade lite
Jag kände hur klumpen i magen växte.
- Jo, alltså vi har en sak och berätta... Jag och Carlos.
- Okej, vadå? frågade Johanna med ett leénde på läpparna
- Jo, alltså.. Det kommer vara svårt för er att ta in detta men..
- Men vadå? frågade Johanna nu, men en allvarlig blick
- Jo, alltså.. Jag och Carlos.. Vi ska.....
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Damdamduuuuuuuuum....
Vad ska dom göra? Hmmmmmm.....
Kommentera :D.
- Du är så jävla omogen. Du är en enda stor fet lögn Ryan. Du är ingen bästavän. Du vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Fuck u och försvinn.
- Det är klart att jag vill att ni ska vara tillsammans, men jag är bara rädd om dig. Jag vill inte att du ska må dåligt.
- Nähä, MEN JUST NU SÅ MÅR JAG DÅLIGT AV DIG, AV ATT DU ÄR SÅ FKN JÄVLA OMOGEN. FÖRHELVETE. DU ÄR FAN INTE MIN BÄSTAVÄN LÄNGRE. FÖRSVINN ÅTAHELVETE! skrek jag och sen sprang jag upp på toan, och började gråta.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det hade gått några veckor nu.
Jag och Ryan var inte vänner längre, vi pratade inte äns med varann. Vi tittade inte på varann, inte nått. Men jag ville inte att han skulle åka till Canada utan att vi inte var vänner.
Justin hade åkt till Canada för att hälsa på sin mormor och morfar och sin pappa.
Jag satt här hemma, och väntade på att Lina skulle komma hit, så vi kunde kolla på film.
Jag hade väntat i en halvtimme på att Lina skulle komma nu.
Det vibrerade i min ficka och jag tog upp mobilen, smset var från Lina
* kommer snart nu, måste bara torka mig och dra på mig mjukis kläder :D. pusssssssss *
Jag knappade snabbt in ett svar
* okaj, men snabba dig :D. pusssss *
Jag passade även också på att dra på min svarta OnePiece.
10 minuter senare:
Nu knackade det på dörren. Jag antog att det var Lina.
Jag gick och öppnade, och där stog hon, i sin ljus gråa och vinröda OnePiece.
- Vilket sammanträffande att vi båda har OnePiece, haha. skrattade Lina
- Hahah, ja. Men vi är ju rättså bäst, så ja, det är ju inte så konstigt.
Vi gick in och satte oss i soffan och började titta på filmen.
Jag kunde inte sluta tänka på att jag och Ryan inte var vänner längre.
- Du, jag behöver gå på toa, jag kommer strax. sa jag till Lina
Jag sprang upp till toan. Men påvägen upp för trappan, kollade jag ut från fönstret, där stog Ryan. Han tittade ner på marken och sparkade på en sten, och sen tittade han upp och såg mig.
- LINA, JAG KOMMER STRAX!
Jag sprang ut och sprang ner till honom.
- Ryan, förlåt mig, jag klarar inte av att vara övänn med dig, du är min bästavän. Och jag älskar dig! Förlåt mig!
- Du, det är inte du som ska säg förlåt. Det var jag som betedde mig illa. Jag är glad att ni är vänner och tillsammans och allt det igen. Men jag var bara rädd om dig. Jag vill inte att han ska såra dig igen ju!
Jag kramade om Ryan, så stog vi där ett tag med sen behövde han hoppa in i bilen och åka tillbaka till sin farmor.
- Du, vi syns sen! sa jag och sen gick jag in igen
Linas perspektiv:
Medans Johanna hade sprungit ut satt jag och tänkte.
Jag behövde verkligen berätta för henne. Men hur? Hur skulle hon kunna förstå det här?
Och hur kunde det bli såhär, helt allvarligt? GAAAH.
Jag hörde hur dörren öppnades och in kom Johanna och satte sig i soffan.
- Vem sprang du ut till? frågade jag nyfiket
- Ryan, han stog där utanför, så jag behövde verkligen snacka med honom.
- Aha, så ni är vänner igen? sa jag och log
- Yes det är vi. sa Johanna och log med hela ansiktet
Vi började titta på filmen igen.
Ungefär efter en halvtimme så fick jag ett sms av Carlos
* Har du berättat än? saknar dig <3. puss *
Nu blev jag sådär stressad, för jag vågar inte berätta. Jag knappade in
* Nej, jag vågar inte :(. Saknar dig med du! <3. puss på dig *
Hjärtat dunkade så hårt i bröstet att det gjorde ont.
Jag höll för magen, för där hade jag med ont. Det kändes som en stor klump.
- Lina, hur är det? frågade Johanna efter en stund
- Det är bra, det är bra, sa jag och log lite, fast egentligen så var ju inte allt bra
Strax efter klockan 10 stack jag hem.
Jag sprang upp till min säng och la mig där.
Jag började smsa med Carlos, och sa till han att han skulle komma hit.
Efter ungefär 20 minuter hörde jag en bil som parkerade på uppfarten. Jag gick till fönstret och det var Carlos.
Jag gick ner till dörren och öppnade den. Han gick in och sa hej till mina föräldrar som satt i vardagsrummet. Sen gick vi upp till mitt rum och bara myste.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi bestämde även att vi skulle berätta för Johanna imorron.
Nästa dag så vaknade jag klockan 9. Shit vad drygt.
Jag satte mig vid datan och loggade in på twitter. Inget skoj hände, så jag gick in på mina mentions och där var det fans som ville att jag skulle följa dom. Jag klickade in på några av dom och klickade på +FOLLOW knappen.
Efter en stund när jag hade suttit vad datan, så kände jag ett par armar krama om mig.
- Godmorgon älskling, sa Carlos och kysste mig på huvudet
- Godmorgon sötnos
Jag ställde mig upp och kramade om honom och sen kysste jag honom.
Vi gick ner och åt frukost. Jag tog en macka med ost och Carlos åt nått annat.
Efter frukosten gick vi upp till mitt rum igen och jag drog på mig ett linne och min OnePiece.
Idag skulle jag berätta för Johanna.
Jag ringde till Johanna, och efter några signaler svarade hon
- Aaa, det är en trött Johanna på andra sidan luren?
- HEEEEEEJ JOHANNA!!
- Hej.
- Så, ska vi träffas idag?
- Jajajaj, okej.. När?
- Jag och Carlos är påväg till ditt hus nu.
- VA?! MEN JAG HAR JU ITNE STIGIT UPP ÄN?
- Tuff luck. Du får snabba dig, vi är inte framme än. Men snart.
- Jajajajaja, gå sakta.
Sen la hon på. Men vi gjorde som hon sa. Vi gick sakta.
Vi såg en bil lite längre fram som körde in på Johannas uppfart, han som steg ut ur bilen såg vi var Justin.
Han vinkade på oss och vi vinkade tillbaka. Nu visste jag att jag skulle behöva vara tvungen, eller vi, vara tvunga att berätta det för han med.
Vi kom precis till dörren när Johanna smällde upp den.
- HEJ!! Nu är jag vaken, sa hon och log med hela ansiktet
- Haha, ja nu är du vaken. sa jag och skrattade
Vi gick upp till Johannas rum, alla fyra.
Hon hade två fotöljer i sitt rum och dom satte sig jag och Carlos i. Justin och Johanna satte sig i hennes säng.
- Jaha, vad tyst det blev. sa Justin och skrattade lite
Jag kände hur klumpen i magen växte.
- Jo, alltså vi har en sak och berätta... Jag och Carlos.
- Okej, vadå? frågade Johanna med ett leénde på läpparna
- Jo, alltså.. Det kommer vara svårt för er att ta in detta men..
- Men vadå? frågade Johanna nu, men en allvarlig blick
- Jo, alltså.. Jag och Carlos.. Vi ska.....
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Damdamduuuuuuuuum....
Vad ska dom göra? Hmmmmmm.....
Kommentera :D.
if we're meant to be, we will meet again! chapter 76
Tillbaka blick från förra:
- Jo, allt detta som har hänt. Jag vill inte att det ska vara så.
- Det vill inte jag heller Carlos, men jag är trött på att du gjorde så, du träffade Nicole.
- Nej, jag vet, och det var dumt gjort av mig. Jag vet det. Men det gör så in i helvetes ont i mig, när jag ser dig med andra. Andra killar, och andra överhuvud taget. Och, jag har denna till dig.
Carlos tog fram en ros, och sen var det ett kort som hände på den.
Det var ett kort som han hade printat ut på mig och han.
Jag vände mig mot Carlos och kramade honom.
- Carlos, jag älskar dig. Men du ska veta, att detta är din sista chans.
- Jag lovar!
Sen kysste han mig.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------'
Dagarna gick, och det kändes fortfarande konstigt.
Jag och Carlos hade inte träffats på ungefär en vecka. Men vi hade smsat varje dag. Men det kändes ändå som det var något som inte hade blivit bra ännu..
Jag hade heller inte hört av Johanna, men dom hade säkert fixat upp det.
En dag så kom Ryan förbi, bara för att se hur det var med mig.
Han hade varit hos sin mormor eller farmor och skulle hem om en vecka eller så.
- Hej Lina! ropade han och sprang in på min trägård
- Hej du,
- Hur är det mellan dig och Carlos?
- Det.. alltså.. Vi är tillsammans igen, men jag vet inte, det känns liksom skumt.
- Ååhh, jag förstår hur du menar. Jag har också haft den känslan. Det är tyvärr något sånt som man får ha ett tag, tills man har byggt upp tilliten igen, sa Ryan och sen fortsatte han med. Men jag måste rusa nu. Jag ska hem om Johanna med, se hur hon mår. Så vi hörs, ta hand om dig! sa han och kramade om mig, sen joggade han bort till Johannas hus.
Johannas perpektiv:
Jag och Justin satt i soffan och myste och tittade på film, när det knackade på dörren. Jag reste mig upp, och kysste Justin och sen gick jag till dörren.
Där stog Ryan med ett brett smile. Jag hade fortfarande inte berättat för honom att jag och Justin hade löst allt, och att vi var tillsammans igen. Han kommer bli rasande
- Hej Johanna, sa han och log med hela ansiktet
- Hej Ryan! sa jag och log lika mycket tillbaka
Han kramade om mig, och kom in i huset. Vi skulle precis gå in i vardagsrummet, när han grabbade tag i min arm.
- Är du och Justin.. Du vet.. Vänner igen?
- Alltså... Vi är.. Tillsammans igen Ryan.
- Åååh, sa han
Jag såg riktigt hur den vanliga ansikts färgen blossade upp till lite röd. Jag antar, att antingen skämdes han, eller så blev han arg.
Vi gick in till vardagsrummet och satte oss i sofforna.
Jag satte mig med Justin, och Ryan satte sig i tre sits soffan. Han tittade surt på både mig och Justin.
- Jaha, när inträffade detta då?
- För några dagar sen. Snart en vecka sen. sa jag halv tyst
- När tänkte du berätta det för mig då? sa Ryan besviket
- När jag tyckte det var rätt tid för det. Jag har inte ''vågat'' berätta det för dig, för jag visste att du skulle bli fly förbannad.
Han tittade på mig som om jag var från mars.
- Varför skulle jag bli arg för att ni hade blivit tillsammans igen? Jag är fan glad för det. Jag blev mer arg för att du inte har berättat nått.
- Sure. Såklart att du är. sa jag ironiskt
Justin bara tittade på oss. Han hängde nog inte riktigt med. Tror jag
- Men Ryan, du tycker väl inte, illa om mig? sa Justin sen
- Alltså.. Jag tycker ju inte om att du har svikit Johanna så många gånger. Och att det antagligen kommer hända igen. Och sen så, blev vi ju ovänner, för att jag gick till Johannas sida
- Jaha, så nu är det mitt fel? Att ni blev ovänner? sa jag med gråten i halsen
- Nej, sa jag det? Men sen, om du och Lina aldrig hade gått dit och kollat på vad dom gjorde, så hade detta aldrig hänt heller. sa Ryan surt
- Så du tyckte hellre att vi skulle få leva i lögner?
- Dom kommer ju träffa dom tjejerna igen, det fattar du väl?
- Jag har sagt till Justin, att detta är hans sista chans, om han sumpar den, så är det kört för honom. Så bara lägg av Ryan. Väx upp förhelvete.
- Tycker du jag ska växa upp? Det är fan inte jag som jag runt och är tillsammans med en player.
- Du är så jävla omogen. Du är en enda stor fet lögn Ryan. Du är ingen bästavän. Du vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Fuck u och försvinn.
- Det är klart att jag vill att ni ska vara tillsammans, men jag är bara rädd om dig. Jag vill inte att du ska må dåligt.
- Nähä, MEN JUST NU SÅ MÅR JAG DÅLIGT AV DIG, AV ATT DU ÄR SÅ FKN JÄVLA OMOGEN. FÖRHELVETE. DU ÄR FAN INTE MIN BÄSTAVÄN LÄNGRE. FÖRSVINN ÅTAHELVETE! skrek jag och sen sprang jag upp på toan, och började gråta.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
;ooooooooooooooooooooooo.
inget långt idag, sorry :/.
kommentera :).
- Jo, allt detta som har hänt. Jag vill inte att det ska vara så.
- Det vill inte jag heller Carlos, men jag är trött på att du gjorde så, du träffade Nicole.
- Nej, jag vet, och det var dumt gjort av mig. Jag vet det. Men det gör så in i helvetes ont i mig, när jag ser dig med andra. Andra killar, och andra överhuvud taget. Och, jag har denna till dig.
Carlos tog fram en ros, och sen var det ett kort som hände på den.
Det var ett kort som han hade printat ut på mig och han.
Jag vände mig mot Carlos och kramade honom.
- Carlos, jag älskar dig. Men du ska veta, att detta är din sista chans.
- Jag lovar!
Sen kysste han mig.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------'
Dagarna gick, och det kändes fortfarande konstigt.
Jag och Carlos hade inte träffats på ungefär en vecka. Men vi hade smsat varje dag. Men det kändes ändå som det var något som inte hade blivit bra ännu..
Jag hade heller inte hört av Johanna, men dom hade säkert fixat upp det.
En dag så kom Ryan förbi, bara för att se hur det var med mig.
Han hade varit hos sin mormor eller farmor och skulle hem om en vecka eller så.
- Hej Lina! ropade han och sprang in på min trägård
- Hej du,
- Hur är det mellan dig och Carlos?
- Det.. alltså.. Vi är tillsammans igen, men jag vet inte, det känns liksom skumt.
- Ååhh, jag förstår hur du menar. Jag har också haft den känslan. Det är tyvärr något sånt som man får ha ett tag, tills man har byggt upp tilliten igen, sa Ryan och sen fortsatte han med. Men jag måste rusa nu. Jag ska hem om Johanna med, se hur hon mår. Så vi hörs, ta hand om dig! sa han och kramade om mig, sen joggade han bort till Johannas hus.
Johannas perpektiv:
Jag och Justin satt i soffan och myste och tittade på film, när det knackade på dörren. Jag reste mig upp, och kysste Justin och sen gick jag till dörren.
Där stog Ryan med ett brett smile. Jag hade fortfarande inte berättat för honom att jag och Justin hade löst allt, och att vi var tillsammans igen. Han kommer bli rasande
- Hej Johanna, sa han och log med hela ansiktet
- Hej Ryan! sa jag och log lika mycket tillbaka
Han kramade om mig, och kom in i huset. Vi skulle precis gå in i vardagsrummet, när han grabbade tag i min arm.
- Är du och Justin.. Du vet.. Vänner igen?
- Alltså... Vi är.. Tillsammans igen Ryan.
- Åååh, sa han
Jag såg riktigt hur den vanliga ansikts färgen blossade upp till lite röd. Jag antar, att antingen skämdes han, eller så blev han arg.
Vi gick in till vardagsrummet och satte oss i sofforna.
Jag satte mig med Justin, och Ryan satte sig i tre sits soffan. Han tittade surt på både mig och Justin.
- Jaha, när inträffade detta då?
- För några dagar sen. Snart en vecka sen. sa jag halv tyst
- När tänkte du berätta det för mig då? sa Ryan besviket
- När jag tyckte det var rätt tid för det. Jag har inte ''vågat'' berätta det för dig, för jag visste att du skulle bli fly förbannad.
Han tittade på mig som om jag var från mars.
- Varför skulle jag bli arg för att ni hade blivit tillsammans igen? Jag är fan glad för det. Jag blev mer arg för att du inte har berättat nått.
- Sure. Såklart att du är. sa jag ironiskt
Justin bara tittade på oss. Han hängde nog inte riktigt med. Tror jag
- Men Ryan, du tycker väl inte, illa om mig? sa Justin sen
- Alltså.. Jag tycker ju inte om att du har svikit Johanna så många gånger. Och att det antagligen kommer hända igen. Och sen så, blev vi ju ovänner, för att jag gick till Johannas sida
- Jaha, så nu är det mitt fel? Att ni blev ovänner? sa jag med gråten i halsen
- Nej, sa jag det? Men sen, om du och Lina aldrig hade gått dit och kollat på vad dom gjorde, så hade detta aldrig hänt heller. sa Ryan surt
- Så du tyckte hellre att vi skulle få leva i lögner?
- Dom kommer ju träffa dom tjejerna igen, det fattar du väl?
- Jag har sagt till Justin, att detta är hans sista chans, om han sumpar den, så är det kört för honom. Så bara lägg av Ryan. Väx upp förhelvete.
- Tycker du jag ska växa upp? Det är fan inte jag som jag runt och är tillsammans med en player.
- Du är så jävla omogen. Du är en enda stor fet lögn Ryan. Du är ingen bästavän. Du vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Fuck u och försvinn.
- Det är klart att jag vill att ni ska vara tillsammans, men jag är bara rädd om dig. Jag vill inte att du ska må dåligt.
- Nähä, MEN JUST NU SÅ MÅR JAG DÅLIGT AV DIG, AV ATT DU ÄR SÅ FKN JÄVLA OMOGEN. FÖRHELVETE. DU ÄR FAN INTE MIN BÄSTAVÄN LÄNGRE. FÖRSVINN ÅTAHELVETE! skrek jag och sen sprang jag upp på toan, och började gråta.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
;ooooooooooooooooooooooo.
inget långt idag, sorry :/.
kommentera :).
if we're meant to be, we will meet again! chapter 75
Tillbaka blick från förra:
- Heeeeeeeeej! sa dom i kör
- Heeeeeej ! sa jag och log
- Vad ska vi göra idag?
- Vi sticker till parken, jag ska bara ta mina nycklar och min mobil.
Jag gick in i huset och tog min mobil och nycklarna, sen stack vi till parken.
Vi åt glass, gick runt och matade ankorna som var där. Sen satte vi oss på en bänk och började prata och skratta. Jag fick syn på Carlos, och han såg mig med. Han såg sårad ut.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kände mig elak. Jag vet inte varför, för det var ju han som var elak mot mig, right? Så jag borde ju inte känna skuldkänslor? Eller borde jag det?
I vilket fall som helst, så gick dagen riktigt snabbt.
Carlos hade skickat några sms, men jag brydde mig inte om vad det stog i dom, så jag raderade dom med detsamma istället.
Min och grabbarnas dag slutade rättså roligt.
Vi var på ett nöjesfält och lekte runt. Vi åkte berg och dal banor. Det var nog det roligaste på hela dagen. Eller egentligen så var det roligaste på hela dagen, att bara träffa killarna igen.
Vi hade nu kommit hem till mig efter en hel dag på massa olika random ställen.
- Hejdå grabbar, vi får synas snart igen! sa jag och vinkade medans dom körde iväg
Jag gick in och upp till badrummet.
Jag kollade mig i spegelen. Jag såg själv att jag inte såg glad ut.
Jag drog av mig kläderna och hoppade in i duschen. När jag tvättade håret, så blundade jag. Och sen var det precis som om musik började spelas. Jag drömde mig iväg till en plats, där det inte var några bekymmer överhuvudtaget.
Efter en stund, så skakade jag på mig, och jag insåg att det var min mobil som ringde. Jag duschade klart och sen tog jag på mig handuk runt kroppen och handuk runt håret. Jag tog upp min iPhone efter att ha torkat händerna på en annan handuk så att mobilen inte skulle bli blöt.
Jag gick in till mitt rum och satte mig i sängen. Jag kollade på mobilen, 3 missade samtal. Det va 2 från Johanna, och ett från... JUSTIN?!
Jag tänkte inte mer på det utan torkade mig och drog på mig en bh ett par trosor, mjukisbyxor och ett linne.
Jag satte mig vid datan och gick in på twitter, det var inget skojigt som hade hänt.
Precis när jag skulle gå ut från mitt rum och ner i köket, så ringde telefonen igen.
- Aaa det är Lina?
- Lina! Det är Justin
- Haj, sorry att jag inte svarade innan, var i duschen. Men vad är det du vill?
- Jo, jag undrar om du vet var Johanna är?
- Är hon inte hemma?
- Hon öppnar inte, och hon svarar inte när jag ringer heller.
Det bev tyst ut luren efter ett tag, och rättsom det var, så ringde hem telefonen.
- Du Justin, vänta lite, det ringer på hemtelen. Stanna kvar i luren.
Jag sprang ner och tog det.
- Aaa det är Lina?
- Haj Lina, det är Johanna! Jag undrar bara var du är?
- Jag är hemma? sa jag och skrattade lite
- Okej. Du... Justin har typ ringt mig hela dan, och jag vill inte svara. Men det känns så hemskt.
- Men, du måste ju snacka med han?
- Ja, men.. Jag vet inte.
- Ring honom?
- Tycker du det?
- Ja, det tycker jag.
- Då gör jag det, fast ikväll.
- Ring honom om 4 timmar. Vid 8.
- Okej, då gör jag det!
- Gör det!
- Bra, kram!
- Kram.
Jag la på, och sprang upp och tog min mobil igen.
- Så, hej igen!
- Hej, vem var det?
- Johanna..
- Åååh,
- Ja, men hon kommer ringa dig ikväll nån gång. Men låtsas som om du inte vet om det!
- Okej.
- Men var det nått mer du ville ha hjälp med? Eller vad man ska säga?
- Nej, det var det nog inte. Tack!
- Det är lugnt.
Vi la på och jag tog, jag la mobilen i fickan och gick ner och tog en macka. Sen gick jag in till tv:n och satte mig där och kollade på Spongebob.
Efter ett tag så somnade jag i soffan, och vaknade när mamma och pappa kom hem.
Johannas perspektiv:
Okej, nu är jag nervös.
Jag vet inte om jag ska ringa, eller om jag inte ska? Om jag ska ringa, så ska jag ringa om 10 minuter. JAG VET INTE HUR JAG SKA GÖRA!!!
Jag satt uppe på mitt rum, och det vände och vred sig i magen.
När klockan slog 8, så tog jag upp telefonen, och slog in Justin nummer. Andades ut, 2-3 gånger, innan jag klickade på Grön Lur.
Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet på mig.
- Det är Justin.
Jag blev tyst, jag visste inte vad jag skulle säg. Att bara få höra hans underbara röst räckte att kunna säga miljontals ord om hur mycket jag älskar han och om hur mycket han betyder. Men jag kunde inte.
- Hallå? sa han en gång till
Jag tog ett antetag till, och sedan började jag prata lite.
- Det är Johanna..
- Hej.
- Ja, du ringde innan, tänkte om det var nått viktigt?
- Jo, alltså.... Jag vill inte ha det såhär. När jag ser dig på stan, och massa sånt så mår jag så jävla dåligt, så det finns fan inte. Jag vill inte ha det såhär.
- Justin, detta kommer ALDRIG gå att ändra på. Jag har gett dig dina chanser. Det kanske är dax att du ser upp och tänker lite på vad du gör. Du lovade fan mig att aldrig träffa henne igen. VARJE GÅNG HAR JAG FÖRLÅTIT DIG, OCH ALLT HAR VATT OKEJ IGEN. MEN DETTA VAR FAN SISTA GÅNGEN.
- Johanna snälla..
- Nej, jag är trött på dig, och dina ursäkter. Jag är trött på allt du gör. Jag hatar dig Justin, och jag hatar allt du har. Allt.
- Men,
- Inga men. Yeah it's over, my last move is to unfriend you.
Sen klickade jag och började stor tjuta. Jag är så jävla arg, och så jävla trött på allt han gör. GAAAH!!!
Jag kvävde mitt skrik i kudden som var helt blöt av tårar också. Mamma kom uppspringandes och frågade vad som hade hänt
- Jo, jag pratade med Justin. Och allt han ville vara och säga förlåt, och att han mår jätte dåligt utav att se mig. Att han vill ha tillbaka mig osv osv osv...
- Men lilla gumman. Du måste åka och träffa honom, och prata med honom så istället. Du vet, ansikte mot ansikte.
- Men jag vill ju inte träffa honom.
- Faktum är, att han är nere i hallen nu.
Det kändes som hjärtat stannade i bröstet på mig. Jag höll andan.
Jag nöp mig själv i armen, men det var ingen dröm. Det var på riktigt.
Jag var tvungen att gå ner, och prata med Justin. För han stog i våran hall, just nu.
Jag kollade upp på mamma när jag stog i dörr karmen ut från mitt rum. Hon satt kvar i sängen och skulle vänta. Det kändes egentligen inte alls bra att mamma ens var kvar i huset när vi skulle snacka. Så mamma gick ner först. Jag bytte även kläder från jeans och ett linne, till ett linne och min OnePiece. Innan jag gick ner, så andades jag ut och in några gånger.
Jag såg säkert ut som skit, eftersom jag inte hade smink eller nått sånt på mig.
Jag gick nerför trappan och kollade i hallen, han skor stog på golvet, men han var inte där. Så jag gick in i vardagsrummet för att vänta på honom om han kanske var på toaletten. Men istället så möter jag ett gulligt ansikte.
Justin satt i soffan. Han hade gråtit, det hade man kunnat se på långt avstånd.
Jag satte mig i 2 sits soffan och kollade ner i knäet. Det blev så pinsamt med att han tittade på mig, och att jag tittade upp på han så vi fick ögonkontakt. Även fast jag tittade ner, snabbt igen.
- Jaha.. sa Justin
Jag visste verkligen inte vad jag skulle säg, men jag kunde ju inte bara sitta där helt tyst.
- Aaa.. var det enda jag fick fram
- Jo, jag sa ju på telefon att jag inte ville ha det såhär längre,
- Aa, du sa det.. sa jag lite irriterat
- Och jo, jag tänkte om vi kanske skulle kunna börja om som.. Ja du vet.. Vänner?
Hela min värld stannade upp. Jag kände på mig att något sånt skulle komma upp. Men jag vill ju liksom inte börja om som vänner, jag vill ju ha Justin, som bara min. Men jag vill samtidigt inte förlåta honom.
- Justin.. Alltså jag är ledsen, men jag tror inte att det kommer funka.
- Vadå inte funka?
- Ja, men tänk lite på vad vi har byggt upp med varann. Tillitd du vet? Vi var fan bästavänner Justin? Man kan inte bara börja om. Det blir inte bra.
Jag kände hur en tår rann ner för min kind. Dom blev bara fler och fler. Jag tog upp benen i soffan och tryckte ansiktet mot knäna.
Jag kände sen hur Justin reste sig upp och satte sig brevid mig. Han la armen om mig. Jag tittade upp på honom, rätt in i hans djupa ögon. Dom var inte djupa med lycka, som dom alltid brukade vara annars, dom var djupa av sorg.
Jag kramade om Justin. Jag slängde mig runt halsen på honom, och kramade honom så hårt jag kunde.
Jag drog djupa andetag för att känna hans doft. Den var underbar.
Han viskade mig i örat
- Det känns bra, att få en kram, med värme, av den man älskar mest. Det känns, tja... Bäst helt enkelt.
Jag tänkte lite på det han sa, och han hade rätt.. Det kändes bäst.
Jag viskade tillbaka i till honom
- Justin, jag älskar dig. När jag sa att jag hatade dig, så menade jag inte det. Men du vet, det känns rätt att säg så när det är nån man är ovänn med. Men, jag älskar dig, sjukt jävla mycket. Och, du kanske kan få en chans till. Men sumpar du den, så är det slut, föralltid. Det är liksom inget att snacka om då. Så kommer jag aldrig förlåta dig. Eller ja, jag kommer aldrig förlåta dig nu heller. Men, du kan få en chans till.
Jag kände hur Justins grepp om min rygg blev hårdare. Sen släppte han igen, och kollade in i mina ögon.
- Jag lovar!
Jag kollade in i hans ögon, som var inte sorgsna längre, dom såg, lättade ut på nått sett.
Jag kramade om Justin en gång till, och sen kysste jag han, på kinden.
Linas perspektiv:
- Nämen gumman, hur länge har du legat här och sovit? kom mamma och frågade mig
- Jag har faktist inte en enda aning.
Jag satte mig upp och kollade på klockan, den var halv 10 på kvällen, jag undrar om Johanna ringde Justin.
Jag ställde mig upp och skulle gå upp till mitt rum, när pappa stannade mig.
- Du har en grej du MÅSTE göra först.
- Vad?
- Gå ut och ställ dig på trappen,
- Men varför det?
- För jag säger det.
Jag gick ut och ställde mig på trappan.
Jag såg att Carlos var påväg mot mig. Jag ville inte snacka med han, så jag skulle öppna dörren igen. Men den var låst. Jag såg hur pappa flinade mot mig, och sen pekade allvarligt mot Carlos. Han ville att vi skulle lösa det.
- Lina!! halvskrek Carlos
- Hej.
Han tog med mig ner från trappan och vi satte oss på en bänk som vi hade i trägården.
- Jo, allt detta som har hänt. Jag vill inte att det ska vara så.
- Det vill inte jag heller Carlos, men jag är trött på att du gjorde så, du träffade Nicole.
- Nej, jag vet, och det var dumt gjort av mig. Jag vet det. Men det gör så in i helvetes ont i mig, när jag ser dig med andra. Andra killar, och andra överhuvud taget. Och, jag har denna till dig.
Carlos tog fram en ros, och sen var det ett kort som hände på den.
Det var ett kort som han hade printat ut på mig och han.
Jag vände mig mot Carlos och kramade honom.
- Carlos, jag älskar dig. Men du ska veta, att detta är din sista chans.
- Jag lovar!
Sen kysste han mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
WIHOOOO!!
MEN!! Ni ska veta att dramat inte är slut än, vänta tills imorron, så får ni se vad som händer sen!.
kommentera! :D.
- Heeeeeeeeej! sa dom i kör
- Heeeeeej ! sa jag och log
- Vad ska vi göra idag?
- Vi sticker till parken, jag ska bara ta mina nycklar och min mobil.
Jag gick in i huset och tog min mobil och nycklarna, sen stack vi till parken.
Vi åt glass, gick runt och matade ankorna som var där. Sen satte vi oss på en bänk och började prata och skratta. Jag fick syn på Carlos, och han såg mig med. Han såg sårad ut.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag kände mig elak. Jag vet inte varför, för det var ju han som var elak mot mig, right? Så jag borde ju inte känna skuldkänslor? Eller borde jag det?
I vilket fall som helst, så gick dagen riktigt snabbt.
Carlos hade skickat några sms, men jag brydde mig inte om vad det stog i dom, så jag raderade dom med detsamma istället.
Min och grabbarnas dag slutade rättså roligt.
Vi var på ett nöjesfält och lekte runt. Vi åkte berg och dal banor. Det var nog det roligaste på hela dagen. Eller egentligen så var det roligaste på hela dagen, att bara träffa killarna igen.
Vi hade nu kommit hem till mig efter en hel dag på massa olika random ställen.
- Hejdå grabbar, vi får synas snart igen! sa jag och vinkade medans dom körde iväg
Jag gick in och upp till badrummet.
Jag kollade mig i spegelen. Jag såg själv att jag inte såg glad ut.
Jag drog av mig kläderna och hoppade in i duschen. När jag tvättade håret, så blundade jag. Och sen var det precis som om musik började spelas. Jag drömde mig iväg till en plats, där det inte var några bekymmer överhuvudtaget.
Efter en stund, så skakade jag på mig, och jag insåg att det var min mobil som ringde. Jag duschade klart och sen tog jag på mig handuk runt kroppen och handuk runt håret. Jag tog upp min iPhone efter att ha torkat händerna på en annan handuk så att mobilen inte skulle bli blöt.
Jag gick in till mitt rum och satte mig i sängen. Jag kollade på mobilen, 3 missade samtal. Det va 2 från Johanna, och ett från... JUSTIN?!
Jag tänkte inte mer på det utan torkade mig och drog på mig en bh ett par trosor, mjukisbyxor och ett linne.
Jag satte mig vid datan och gick in på twitter, det var inget skojigt som hade hänt.
Precis när jag skulle gå ut från mitt rum och ner i köket, så ringde telefonen igen.
- Aaa det är Lina?
- Lina! Det är Justin
- Haj, sorry att jag inte svarade innan, var i duschen. Men vad är det du vill?
- Jo, jag undrar om du vet var Johanna är?
- Är hon inte hemma?
- Hon öppnar inte, och hon svarar inte när jag ringer heller.
Det bev tyst ut luren efter ett tag, och rättsom det var, så ringde hem telefonen.
- Du Justin, vänta lite, det ringer på hemtelen. Stanna kvar i luren.
Jag sprang ner och tog det.
- Aaa det är Lina?
- Haj Lina, det är Johanna! Jag undrar bara var du är?
- Jag är hemma? sa jag och skrattade lite
- Okej. Du... Justin har typ ringt mig hela dan, och jag vill inte svara. Men det känns så hemskt.
- Men, du måste ju snacka med han?
- Ja, men.. Jag vet inte.
- Ring honom?
- Tycker du det?
- Ja, det tycker jag.
- Då gör jag det, fast ikväll.
- Ring honom om 4 timmar. Vid 8.
- Okej, då gör jag det!
- Gör det!
- Bra, kram!
- Kram.
Jag la på, och sprang upp och tog min mobil igen.
- Så, hej igen!
- Hej, vem var det?
- Johanna..
- Åååh,
- Ja, men hon kommer ringa dig ikväll nån gång. Men låtsas som om du inte vet om det!
- Okej.
- Men var det nått mer du ville ha hjälp med? Eller vad man ska säga?
- Nej, det var det nog inte. Tack!
- Det är lugnt.
Vi la på och jag tog, jag la mobilen i fickan och gick ner och tog en macka. Sen gick jag in till tv:n och satte mig där och kollade på Spongebob.
Efter ett tag så somnade jag i soffan, och vaknade när mamma och pappa kom hem.
Johannas perspektiv:
Okej, nu är jag nervös.
Jag vet inte om jag ska ringa, eller om jag inte ska? Om jag ska ringa, så ska jag ringa om 10 minuter. JAG VET INTE HUR JAG SKA GÖRA!!!
Jag satt uppe på mitt rum, och det vände och vred sig i magen.
När klockan slog 8, så tog jag upp telefonen, och slog in Justin nummer. Andades ut, 2-3 gånger, innan jag klickade på Grön Lur.
Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ut ur bröstet på mig.
- Det är Justin.
Jag blev tyst, jag visste inte vad jag skulle säg. Att bara få höra hans underbara röst räckte att kunna säga miljontals ord om hur mycket jag älskar han och om hur mycket han betyder. Men jag kunde inte.
- Hallå? sa han en gång till
Jag tog ett antetag till, och sedan började jag prata lite.
- Det är Johanna..
- Hej.
- Ja, du ringde innan, tänkte om det var nått viktigt?
- Jo, alltså.... Jag vill inte ha det såhär. När jag ser dig på stan, och massa sånt så mår jag så jävla dåligt, så det finns fan inte. Jag vill inte ha det såhär.
- Justin, detta kommer ALDRIG gå att ändra på. Jag har gett dig dina chanser. Det kanske är dax att du ser upp och tänker lite på vad du gör. Du lovade fan mig att aldrig träffa henne igen. VARJE GÅNG HAR JAG FÖRLÅTIT DIG, OCH ALLT HAR VATT OKEJ IGEN. MEN DETTA VAR FAN SISTA GÅNGEN.
- Johanna snälla..
- Nej, jag är trött på dig, och dina ursäkter. Jag är trött på allt du gör. Jag hatar dig Justin, och jag hatar allt du har. Allt.
- Men,
- Inga men. Yeah it's over, my last move is to unfriend you.
Sen klickade jag och började stor tjuta. Jag är så jävla arg, och så jävla trött på allt han gör. GAAAH!!!
Jag kvävde mitt skrik i kudden som var helt blöt av tårar också. Mamma kom uppspringandes och frågade vad som hade hänt
- Jo, jag pratade med Justin. Och allt han ville vara och säga förlåt, och att han mår jätte dåligt utav att se mig. Att han vill ha tillbaka mig osv osv osv...
- Men lilla gumman. Du måste åka och träffa honom, och prata med honom så istället. Du vet, ansikte mot ansikte.
- Men jag vill ju inte träffa honom.
- Faktum är, att han är nere i hallen nu.
Det kändes som hjärtat stannade i bröstet på mig. Jag höll andan.
Jag nöp mig själv i armen, men det var ingen dröm. Det var på riktigt.
Jag var tvungen att gå ner, och prata med Justin. För han stog i våran hall, just nu.
Jag kollade upp på mamma när jag stog i dörr karmen ut från mitt rum. Hon satt kvar i sängen och skulle vänta. Det kändes egentligen inte alls bra att mamma ens var kvar i huset när vi skulle snacka. Så mamma gick ner först. Jag bytte även kläder från jeans och ett linne, till ett linne och min OnePiece. Innan jag gick ner, så andades jag ut och in några gånger.
Jag såg säkert ut som skit, eftersom jag inte hade smink eller nått sånt på mig.
Jag gick nerför trappan och kollade i hallen, han skor stog på golvet, men han var inte där. Så jag gick in i vardagsrummet för att vänta på honom om han kanske var på toaletten. Men istället så möter jag ett gulligt ansikte.
Justin satt i soffan. Han hade gråtit, det hade man kunnat se på långt avstånd.
Jag satte mig i 2 sits soffan och kollade ner i knäet. Det blev så pinsamt med att han tittade på mig, och att jag tittade upp på han så vi fick ögonkontakt. Även fast jag tittade ner, snabbt igen.
- Jaha.. sa Justin
Jag visste verkligen inte vad jag skulle säg, men jag kunde ju inte bara sitta där helt tyst.
- Aaa.. var det enda jag fick fram
- Jo, jag sa ju på telefon att jag inte ville ha det såhär längre,
- Aa, du sa det.. sa jag lite irriterat
- Och jo, jag tänkte om vi kanske skulle kunna börja om som.. Ja du vet.. Vänner?
Hela min värld stannade upp. Jag kände på mig att något sånt skulle komma upp. Men jag vill ju liksom inte börja om som vänner, jag vill ju ha Justin, som bara min. Men jag vill samtidigt inte förlåta honom.
- Justin.. Alltså jag är ledsen, men jag tror inte att det kommer funka.
- Vadå inte funka?
- Ja, men tänk lite på vad vi har byggt upp med varann. Tillitd du vet? Vi var fan bästavänner Justin? Man kan inte bara börja om. Det blir inte bra.
Jag kände hur en tår rann ner för min kind. Dom blev bara fler och fler. Jag tog upp benen i soffan och tryckte ansiktet mot knäna.
Jag kände sen hur Justin reste sig upp och satte sig brevid mig. Han la armen om mig. Jag tittade upp på honom, rätt in i hans djupa ögon. Dom var inte djupa med lycka, som dom alltid brukade vara annars, dom var djupa av sorg.
Jag kramade om Justin. Jag slängde mig runt halsen på honom, och kramade honom så hårt jag kunde.
Jag drog djupa andetag för att känna hans doft. Den var underbar.
Han viskade mig i örat
- Det känns bra, att få en kram, med värme, av den man älskar mest. Det känns, tja... Bäst helt enkelt.
Jag tänkte lite på det han sa, och han hade rätt.. Det kändes bäst.
Jag viskade tillbaka i till honom
- Justin, jag älskar dig. När jag sa att jag hatade dig, så menade jag inte det. Men du vet, det känns rätt att säg så när det är nån man är ovänn med. Men, jag älskar dig, sjukt jävla mycket. Och, du kanske kan få en chans till. Men sumpar du den, så är det slut, föralltid. Det är liksom inget att snacka om då. Så kommer jag aldrig förlåta dig. Eller ja, jag kommer aldrig förlåta dig nu heller. Men, du kan få en chans till.
Jag kände hur Justins grepp om min rygg blev hårdare. Sen släppte han igen, och kollade in i mina ögon.
- Jag lovar!
Jag kollade in i hans ögon, som var inte sorgsna längre, dom såg, lättade ut på nått sett.
Jag kramade om Justin en gång till, och sen kysste jag han, på kinden.
Linas perspektiv:
- Nämen gumman, hur länge har du legat här och sovit? kom mamma och frågade mig
- Jag har faktist inte en enda aning.
Jag satte mig upp och kollade på klockan, den var halv 10 på kvällen, jag undrar om Johanna ringde Justin.
Jag ställde mig upp och skulle gå upp till mitt rum, när pappa stannade mig.
- Du har en grej du MÅSTE göra först.
- Vad?
- Gå ut och ställ dig på trappen,
- Men varför det?
- För jag säger det.
Jag gick ut och ställde mig på trappan.
Jag såg att Carlos var påväg mot mig. Jag ville inte snacka med han, så jag skulle öppna dörren igen. Men den var låst. Jag såg hur pappa flinade mot mig, och sen pekade allvarligt mot Carlos. Han ville att vi skulle lösa det.
- Lina!! halvskrek Carlos
- Hej.
Han tog med mig ner från trappan och vi satte oss på en bänk som vi hade i trägården.
- Jo, allt detta som har hänt. Jag vill inte att det ska vara så.
- Det vill inte jag heller Carlos, men jag är trött på att du gjorde så, du träffade Nicole.
- Nej, jag vet, och det var dumt gjort av mig. Jag vet det. Men det gör så in i helvetes ont i mig, när jag ser dig med andra. Andra killar, och andra överhuvud taget. Och, jag har denna till dig.
Carlos tog fram en ros, och sen var det ett kort som hände på den.
Det var ett kort som han hade printat ut på mig och han.
Jag vände mig mot Carlos och kramade honom.
- Carlos, jag älskar dig. Men du ska veta, att detta är din sista chans.
- Jag lovar!
Sen kysste han mig.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
WIHOOOO!!
MEN!! Ni ska veta att dramat inte är slut än, vänta tills imorron, så får ni se vad som händer sen!.
kommentera! :D.
