if we're meant to be, we will meet again! chapter 77
Tillbaka blick från förra:
- Du är så jävla omogen. Du är en enda stor fet lögn Ryan. Du är ingen bästavän. Du vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Fuck u och försvinn.
- Det är klart att jag vill att ni ska vara tillsammans, men jag är bara rädd om dig. Jag vill inte att du ska må dåligt.
- Nähä, MEN JUST NU SÅ MÅR JAG DÅLIGT AV DIG, AV ATT DU ÄR SÅ FKN JÄVLA OMOGEN. FÖRHELVETE. DU ÄR FAN INTE MIN BÄSTAVÄN LÄNGRE. FÖRSVINN ÅTAHELVETE! skrek jag och sen sprang jag upp på toan, och började gråta.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det hade gått några veckor nu.
Jag och Ryan var inte vänner längre, vi pratade inte äns med varann. Vi tittade inte på varann, inte nått. Men jag ville inte att han skulle åka till Canada utan att vi inte var vänner.
Justin hade åkt till Canada för att hälsa på sin mormor och morfar och sin pappa.
Jag satt här hemma, och väntade på att Lina skulle komma hit, så vi kunde kolla på film.
Jag hade väntat i en halvtimme på att Lina skulle komma nu.
Det vibrerade i min ficka och jag tog upp mobilen, smset var från Lina
* kommer snart nu, måste bara torka mig och dra på mig mjukis kläder :D. pusssssssss *
Jag knappade snabbt in ett svar
* okaj, men snabba dig :D. pusssss *
Jag passade även också på att dra på min svarta OnePiece.
10 minuter senare:
Nu knackade det på dörren. Jag antog att det var Lina.
Jag gick och öppnade, och där stog hon, i sin ljus gråa och vinröda OnePiece.
- Vilket sammanträffande att vi båda har OnePiece, haha. skrattade Lina
- Hahah, ja. Men vi är ju rättså bäst, så ja, det är ju inte så konstigt.
Vi gick in och satte oss i soffan och började titta på filmen.
Jag kunde inte sluta tänka på att jag och Ryan inte var vänner längre.
- Du, jag behöver gå på toa, jag kommer strax. sa jag till Lina
Jag sprang upp till toan. Men påvägen upp för trappan, kollade jag ut från fönstret, där stog Ryan. Han tittade ner på marken och sparkade på en sten, och sen tittade han upp och såg mig.
- LINA, JAG KOMMER STRAX!
Jag sprang ut och sprang ner till honom.
- Ryan, förlåt mig, jag klarar inte av att vara övänn med dig, du är min bästavän. Och jag älskar dig! Förlåt mig!
- Du, det är inte du som ska säg förlåt. Det var jag som betedde mig illa. Jag är glad att ni är vänner och tillsammans och allt det igen. Men jag var bara rädd om dig. Jag vill inte att han ska såra dig igen ju!
Jag kramade om Ryan, så stog vi där ett tag med sen behövde han hoppa in i bilen och åka tillbaka till sin farmor.
- Du, vi syns sen! sa jag och sen gick jag in igen
Linas perspektiv:
Medans Johanna hade sprungit ut satt jag och tänkte.
Jag behövde verkligen berätta för henne. Men hur? Hur skulle hon kunna förstå det här?
Och hur kunde det bli såhär, helt allvarligt? GAAAH.
Jag hörde hur dörren öppnades och in kom Johanna och satte sig i soffan.
- Vem sprang du ut till? frågade jag nyfiket
- Ryan, han stog där utanför, så jag behövde verkligen snacka med honom.
- Aha, så ni är vänner igen? sa jag och log
- Yes det är vi. sa Johanna och log med hela ansiktet
Vi började titta på filmen igen.
Ungefär efter en halvtimme så fick jag ett sms av Carlos
* Har du berättat än? saknar dig <3. puss *
Nu blev jag sådär stressad, för jag vågar inte berätta. Jag knappade in
* Nej, jag vågar inte :(. Saknar dig med du! <3. puss på dig *
Hjärtat dunkade så hårt i bröstet att det gjorde ont.
Jag höll för magen, för där hade jag med ont. Det kändes som en stor klump.
- Lina, hur är det? frågade Johanna efter en stund
- Det är bra, det är bra, sa jag och log lite, fast egentligen så var ju inte allt bra
Strax efter klockan 10 stack jag hem.
Jag sprang upp till min säng och la mig där.
Jag började smsa med Carlos, och sa till han att han skulle komma hit.
Efter ungefär 20 minuter hörde jag en bil som parkerade på uppfarten. Jag gick till fönstret och det var Carlos.
Jag gick ner till dörren och öppnade den. Han gick in och sa hej till mina föräldrar som satt i vardagsrummet. Sen gick vi upp till mitt rum och bara myste.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi bestämde även att vi skulle berätta för Johanna imorron.
Nästa dag så vaknade jag klockan 9. Shit vad drygt.
Jag satte mig vid datan och loggade in på twitter. Inget skoj hände, så jag gick in på mina mentions och där var det fans som ville att jag skulle följa dom. Jag klickade in på några av dom och klickade på +FOLLOW knappen.
Efter en stund när jag hade suttit vad datan, så kände jag ett par armar krama om mig.
- Godmorgon älskling, sa Carlos och kysste mig på huvudet
- Godmorgon sötnos
Jag ställde mig upp och kramade om honom och sen kysste jag honom.
Vi gick ner och åt frukost. Jag tog en macka med ost och Carlos åt nått annat.
Efter frukosten gick vi upp till mitt rum igen och jag drog på mig ett linne och min OnePiece.
Idag skulle jag berätta för Johanna.
Jag ringde till Johanna, och efter några signaler svarade hon
- Aaa, det är en trött Johanna på andra sidan luren?
- HEEEEEEJ JOHANNA!!
- Hej.
- Så, ska vi träffas idag?
- Jajajaj, okej.. När?
- Jag och Carlos är påväg till ditt hus nu.
- VA?! MEN JAG HAR JU ITNE STIGIT UPP ÄN?
- Tuff luck. Du får snabba dig, vi är inte framme än. Men snart.
- Jajajajaja, gå sakta.
Sen la hon på. Men vi gjorde som hon sa. Vi gick sakta.
Vi såg en bil lite längre fram som körde in på Johannas uppfart, han som steg ut ur bilen såg vi var Justin.
Han vinkade på oss och vi vinkade tillbaka. Nu visste jag att jag skulle behöva vara tvungen, eller vi, vara tvunga att berätta det för han med.
Vi kom precis till dörren när Johanna smällde upp den.
- HEJ!! Nu är jag vaken, sa hon och log med hela ansiktet
- Haha, ja nu är du vaken. sa jag och skrattade
Vi gick upp till Johannas rum, alla fyra.
Hon hade två fotöljer i sitt rum och dom satte sig jag och Carlos i. Justin och Johanna satte sig i hennes säng.
- Jaha, vad tyst det blev. sa Justin och skrattade lite
Jag kände hur klumpen i magen växte.
- Jo, alltså vi har en sak och berätta... Jag och Carlos.
- Okej, vadå? frågade Johanna med ett leénde på läpparna
- Jo, alltså.. Det kommer vara svårt för er att ta in detta men..
- Men vadå? frågade Johanna nu, men en allvarlig blick
- Jo, alltså.. Jag och Carlos.. Vi ska.....
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Damdamduuuuuuuuum....
Vad ska dom göra? Hmmmmmm.....
Kommentera :D.
- Du är så jävla omogen. Du är en enda stor fet lögn Ryan. Du är ingen bästavän. Du vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Fuck u och försvinn.
- Det är klart att jag vill att ni ska vara tillsammans, men jag är bara rädd om dig. Jag vill inte att du ska må dåligt.
- Nähä, MEN JUST NU SÅ MÅR JAG DÅLIGT AV DIG, AV ATT DU ÄR SÅ FKN JÄVLA OMOGEN. FÖRHELVETE. DU ÄR FAN INTE MIN BÄSTAVÄN LÄNGRE. FÖRSVINN ÅTAHELVETE! skrek jag och sen sprang jag upp på toan, och började gråta.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det hade gått några veckor nu.
Jag och Ryan var inte vänner längre, vi pratade inte äns med varann. Vi tittade inte på varann, inte nått. Men jag ville inte att han skulle åka till Canada utan att vi inte var vänner.
Justin hade åkt till Canada för att hälsa på sin mormor och morfar och sin pappa.
Jag satt här hemma, och väntade på att Lina skulle komma hit, så vi kunde kolla på film.
Jag hade väntat i en halvtimme på att Lina skulle komma nu.
Det vibrerade i min ficka och jag tog upp mobilen, smset var från Lina
* kommer snart nu, måste bara torka mig och dra på mig mjukis kläder :D. pusssssssss *
Jag knappade snabbt in ett svar
* okaj, men snabba dig :D. pusssss *
Jag passade även också på att dra på min svarta OnePiece.
10 minuter senare:
Nu knackade det på dörren. Jag antog att det var Lina.
Jag gick och öppnade, och där stog hon, i sin ljus gråa och vinröda OnePiece.
- Vilket sammanträffande att vi båda har OnePiece, haha. skrattade Lina
- Hahah, ja. Men vi är ju rättså bäst, så ja, det är ju inte så konstigt.
Vi gick in och satte oss i soffan och började titta på filmen.
Jag kunde inte sluta tänka på att jag och Ryan inte var vänner längre.
- Du, jag behöver gå på toa, jag kommer strax. sa jag till Lina
Jag sprang upp till toan. Men påvägen upp för trappan, kollade jag ut från fönstret, där stog Ryan. Han tittade ner på marken och sparkade på en sten, och sen tittade han upp och såg mig.
- LINA, JAG KOMMER STRAX!
Jag sprang ut och sprang ner till honom.
- Ryan, förlåt mig, jag klarar inte av att vara övänn med dig, du är min bästavän. Och jag älskar dig! Förlåt mig!
- Du, det är inte du som ska säg förlåt. Det var jag som betedde mig illa. Jag är glad att ni är vänner och tillsammans och allt det igen. Men jag var bara rädd om dig. Jag vill inte att han ska såra dig igen ju!
Jag kramade om Ryan, så stog vi där ett tag med sen behövde han hoppa in i bilen och åka tillbaka till sin farmor.
- Du, vi syns sen! sa jag och sen gick jag in igen
Linas perspektiv:
Medans Johanna hade sprungit ut satt jag och tänkte.
Jag behövde verkligen berätta för henne. Men hur? Hur skulle hon kunna förstå det här?
Och hur kunde det bli såhär, helt allvarligt? GAAAH.
Jag hörde hur dörren öppnades och in kom Johanna och satte sig i soffan.
- Vem sprang du ut till? frågade jag nyfiket
- Ryan, han stog där utanför, så jag behövde verkligen snacka med honom.
- Aha, så ni är vänner igen? sa jag och log
- Yes det är vi. sa Johanna och log med hela ansiktet
Vi började titta på filmen igen.
Ungefär efter en halvtimme så fick jag ett sms av Carlos
* Har du berättat än? saknar dig <3. puss *
Nu blev jag sådär stressad, för jag vågar inte berätta. Jag knappade in
* Nej, jag vågar inte :(. Saknar dig med du! <3. puss på dig *
Hjärtat dunkade så hårt i bröstet att det gjorde ont.
Jag höll för magen, för där hade jag med ont. Det kändes som en stor klump.
- Lina, hur är det? frågade Johanna efter en stund
- Det är bra, det är bra, sa jag och log lite, fast egentligen så var ju inte allt bra
Strax efter klockan 10 stack jag hem.
Jag sprang upp till min säng och la mig där.
Jag började smsa med Carlos, och sa till han att han skulle komma hit.
Efter ungefär 20 minuter hörde jag en bil som parkerade på uppfarten. Jag gick till fönstret och det var Carlos.
Jag gick ner till dörren och öppnade den. Han gick in och sa hej till mina föräldrar som satt i vardagsrummet. Sen gick vi upp till mitt rum och bara myste.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi bestämde även att vi skulle berätta för Johanna imorron.
Nästa dag så vaknade jag klockan 9. Shit vad drygt.
Jag satte mig vid datan och loggade in på twitter. Inget skoj hände, så jag gick in på mina mentions och där var det fans som ville att jag skulle följa dom. Jag klickade in på några av dom och klickade på +FOLLOW knappen.
Efter en stund när jag hade suttit vad datan, så kände jag ett par armar krama om mig.
- Godmorgon älskling, sa Carlos och kysste mig på huvudet
- Godmorgon sötnos
Jag ställde mig upp och kramade om honom och sen kysste jag honom.
Vi gick ner och åt frukost. Jag tog en macka med ost och Carlos åt nått annat.
Efter frukosten gick vi upp till mitt rum igen och jag drog på mig ett linne och min OnePiece.
Idag skulle jag berätta för Johanna.
Jag ringde till Johanna, och efter några signaler svarade hon
- Aaa, det är en trött Johanna på andra sidan luren?
- HEEEEEEJ JOHANNA!!
- Hej.
- Så, ska vi träffas idag?
- Jajajaj, okej.. När?
- Jag och Carlos är påväg till ditt hus nu.
- VA?! MEN JAG HAR JU ITNE STIGIT UPP ÄN?
- Tuff luck. Du får snabba dig, vi är inte framme än. Men snart.
- Jajajajaja, gå sakta.
Sen la hon på. Men vi gjorde som hon sa. Vi gick sakta.
Vi såg en bil lite längre fram som körde in på Johannas uppfart, han som steg ut ur bilen såg vi var Justin.
Han vinkade på oss och vi vinkade tillbaka. Nu visste jag att jag skulle behöva vara tvungen, eller vi, vara tvunga att berätta det för han med.
Vi kom precis till dörren när Johanna smällde upp den.
- HEJ!! Nu är jag vaken, sa hon och log med hela ansiktet
- Haha, ja nu är du vaken. sa jag och skrattade
Vi gick upp till Johannas rum, alla fyra.
Hon hade två fotöljer i sitt rum och dom satte sig jag och Carlos i. Justin och Johanna satte sig i hennes säng.
- Jaha, vad tyst det blev. sa Justin och skrattade lite
Jag kände hur klumpen i magen växte.
- Jo, alltså vi har en sak och berätta... Jag och Carlos.
- Okej, vadå? frågade Johanna med ett leénde på läpparna
- Jo, alltså.. Det kommer vara svårt för er att ta in detta men..
- Men vadå? frågade Johanna nu, men en allvarlig blick
- Jo, alltså.. Jag och Carlos.. Vi ska.....
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Damdamduuuuuuuuum....
Vad ska dom göra? Hmmmmmm.....
Kommentera :D.
Kommentarer
Trackback
