if we're meant to be, we will meet again! chapter 78

Tillbaka blick från förra:



- Jo, alltså vi har en sak och berätta... Jag och Carlos.
- Okej, vadå? frågade Johanna med ett leénde på läpparna
- Jo, alltså.. Det kommer vara svårt för er att ta in detta men..
- Men vadå? frågade Johanna nu, men en allvarlig blick
- Jo, alltså.. Jag och Carlos.. Vi ska.....




-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



- Ni ska vadå? frågade Johanna otåligt och log super stort
- Okej, jag klarar inte hålla inne det mer. Jag är gravid. Jag och Carlos ska ha barn.

Johanna och Justin satt och tittade på oss som om vi var dumma i huvudet.

- Vi är seriösa. sa Carlos

Johanna och Justins hakor var helt plötsligt nere i golvet.
Först blev det helt tyst i rummet, och sen började Johanna le, och sen kom hon och kramade om mig. Hon viskade till mig

- Jag kommer stötta dig! Bara säg till om det är nått, så fixar de sig!

Okej, nu hade vi fått ut det, och nu kom tårarna med. Carlos kramade om mig och Johanna gick och satte sig vid Justin igen.
Han hade nog samlat ihop sig igen nu, för nu log han.

- Vilken månad/vecka är ni i ? Eller ja, du är ju inte gravid Carlos, så vilken månad/vecka är du i, Lina? frågade Johanna och skrattade lite
- Jag är i månad 1 just nu.
- Det syns inte, haha. sa Johanna
- Det kommer synas mer snart, sa Lina och log
- Ska ni behålla barnet? frågade dom i kör nu
- Vi vet inte ännu.

Dom frågade så många frågor, och vi svarade nästan på alla.
Sen kom det en fråga, som jag blev nervös över.

- Hur, och varför bestämde ni er för detta? sa Johanna och skrattade lite
- På det vanliga sättet? sa Carlos
- Och vi bestämde inte oss för det, det var egentligen ett misstag. För det var inte tänkt att det skulle bli så. fyllde jag på med

Vi satt och snackade, sen var det dax för oss att dra oss hem.

- Men vi hörs imorron? frågade jag
- Aaadå, gå försiktigt. Hajdåååååå, sa Johanna och log

Jag och Carlos begav oss hem och gick upp till sängen och la oss och somnade rättså snabbt.


Johannas perspektiv:


Jag och Justin gick tillbaka upp till mitt rum.

Jag satte mig på sängen och kollade chockat i golvet.

- Chockad? frågade Justin när han satte sig på sängen och la armen om mig
- Vad tror du? Min bästavän ska ha barn. Hon är fan inte mer än 17 år?!
- Nej, men ta det lugnt, det verkar ju inte vara nått dåligt för dom?
- Nej. I och för sig..
- Älskling, jag älskar dig mest!
- Naw, jag älskar dig med, mer än mest!


Sen somnade vi.


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Nawigt kapitel.




litet med, jag vet.

kommentera :D.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0