justiinbiieberstorys

Tillbaka blick från förra:




- Vem var det? frågade Lina och log
- Nån försäljare, sa jag och skratta

Sen låg vi där och pratade igen, det var riktigt mysigt.
När det hade börjat bli mörkt, så gick dom andra in, men jag och Justin gick en runda på stranden

- Ja du, vad var det du skulle säg? sa han och log med sitt varma leénde även fast jag såg oron i hans ögon
- Jo, alltså..
- Men bara säg det! sa han och skrattade lite
- Jo, alltså, det är såhär, jag.....


--------------------------------------------------------------------------------------------------





Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt längre

- Vad är det? frågade han och såg ännu oroligare ut
- HHHAAHAHAHHAHA, asså du. Jag skojar bara med dig!
- Men, vad var det du skulle säg då?
- HAHA, att jag älskar dig! sa jag och kramade om honom
- Aww, jag älskar dig med!





Carlos perspektiv:






Hur ska jag få tillbaka Lina? Jag var ju aldrig tillsammans med Nicole? Det var ju hon som ville ha tillbaka mig? Men jag ville ju inte ha henne? Och nu är min liv FÖRSTÖRT.

När jag vaknade upp ur mina så såg jag att jag hade slagit sönder vaser och annat. Perfekt, mammas gamla vaser, som jag LOVADE att vara rädd om. Great....
Jag ringde till resten av grabbarna och bad dom komma hit. Det tog inte lång tid innan alla tre stog vid dörren.

- Tjena Carlos!!! sa alla tre i kör och skulle göra high-five
- Tjena

Okej, jag hade gjort mitt beslut nu, andas...

- Jo, alltså... Detta är lite svårt för mig att säga
- Bara spotta ut det! sa Logan och log med hela ansiktet
- Okej, alltså, ändan sen jag och Lina, ni vet, gjorde slut.. Och jag fick reda på att hon dejtar eller är typ tillsammans med den där Cody igen, så tänkte jag att det inte finns så mycket kvar här för mig, förrutom själva Big Time Rush då... Så jag tänkte
- DU TÄNKER VADÅ?! skrek Kendall
- Jag tänker sticka från L.A, tillbaka hem till Florida
- VA?! SÅ DÅ TÄNKER DU BARA LÄMNA OSS HÄR? VAD SKA VI TA OSS ÅT NUDÅ? VI ÄR SOM BRÖDER CARLOS, BRÖDER! skrek dom tre, i kör... Igen
- Jag vet, jag vet.. Men jag måste nog komma ifrån allting ett tag
- Jaha....
- Så, ni blir inte arga?
- Vad tror du? Ser vi glada ut? Gör vi massa glädje skutt?
- Nej, och förlåt grabbar, men detta är för mitt eget bästa.. Ni såg väl själva vad jag hade gjort med mammas gamla vasar som jag lovade att vara försiktig med?
- Ja, men vi kan fixa detta! sa James och log lite bedjande
- Nej, det kan vi inte. Men vi kommer såklart fortfarande ha kontakten och så!
- Hoppas vi allt...

Vi bestämde oss för att spela lite tv spel, och sen stack dom hem igen.
Jag gick runt i huset och tänkte. Jag visste inte riktigt om jag skulle. Fast jo, det ska jag.
Nästa morgon började jag packa ihop lite av grejerna, och tog det bara lugnt, ville helst inte träffa på verkligheten.
Nicole ringde hela tiden, men jag orkade inte med den bitchen, hon förstörde mitt liv en gång, och hon ska inte få göra det igen.



Linas perspektiv:



Det känns lite som om att jag och Cody är på g igen, även fast jag inte riktigt vill det. Gaawd, detta är hur jobbigt som helst. Jag vill inte ha det såhär längre. Mitt liv är inte till för att vara såhär.

Mitt i mitt tänkande så knackade det på dörren. Jag var fullt säker på att det var Cody, men det var det inte. Det var James, Logan och Kendall.

- DU FÅR INTE LÅTA HONOM GÅ!! skrek dom samtidigt som dom flåsade
- Va?
- Ja, han ska...... sticka....... tillbaka....... till........ Florida........ flåsade dom
- Han ska vadå?!
- Tillbaka..... till...... Florida
- VARFÖR?!

Dom kom in och berättade och jag blev helt ifrån mig, ÅHNEJ, VAD SKULLE JAG GÖRA NU!?
Okej, nu har jag panik.
Jag gick ut i hallen och då kanckade det på dörren igen.
Det var Cody.. Jag orkade verkligen inte med det nu. Nej, jag vill inte.
Jag öppnade och Cody stog där och såg jätte glad ut

- Hej sötnos! sa han och kramade om mig
- Jo du Cody, jag måste sticka nu. Vi kan prata sen. Du kan gå ut i tv rummet till James och company..
- Va? Jaha, okej då.

Jag sprang ut till bilen och körde till Carlos hus, jag sprang till dörren, den var låst, men jag öppnade med nyckeln jag hade fått.
Jag rusade in och letade överallt och skrek på honom. Jag gjorde allt, men han svarade inte.
Sen sprang jag till köket, där låg en lapp, det stog såhär:




Lina, om du nu kommer läsa detta, vet jag inte..
Men det är iallafall så att jag har bestämt mig för att åka hem till Florida och bara ta det lugnt.
Förlåt att jag inte ringde och sa nått, men jag kunde bara inte. Jag ville inte såra dig mer än vad jag redan har gjort. Men det där med Nicole, vi var aldrig tillsammans. Och när jag fick reda på att du var på g med Cody igen, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag blev så arg. För det är ju dig jag älskar !
Ja, iallafall så vet du vart du når mig! På mobilen.
Och för en gång till. Jag älskar dig!<3.

- Din Carlos!




OMG NEEEEEEEJ!!
Jag brast ut i gråt, och körde mot flygplatsen. Jag skulle hitta honom!
Jag sprang in där man väntade, men jag såg inte honom någonstans. Jag såg gaten till Florida, som precis stängdes. Nu var allt förlorat, jag har förlorat den jag älskar mest. Nu är jag ingen.
Jag stog och tittade på när gaten stängdes. Precis när jag skulle vända mig om, så kände jag ett par kalla händer för ögonen. Jag tog bort dom och vände mig om, och där stog han!




------------------------------------------------------------------------------------------------------





Hm......






Ja, detta går ju ganska bra ändå.. Hoppas det gå på rätt håll med nu bara x'D.



Kommentera! :D.

Tillbaka blick från förra:


- Vad har hänt?
- Carlos har varit ''otrogen'', typ... sa hon och tårarna bara forsade ner
- Men va? Hur? Med vem?!
- Nån jävla äcklig bitch som heter Nicole.
- Han kommer komma tillbaka Lina! Det vet jag!


Vi satt i soffan en lång stund, och bara snackade och tittade på tv.
Det var fortfarande stelt mellan mig och Johanna, men det brukar det ju vara. Men sen knackade det på dörren. Johanna gick och öppnade. Hon kom tillbaka med en kille, det var Cody...




-------------------------------------------------------------------------------------------------------------




Whata heck gör han här? Gaah, jag sa ju till honom att han inte skulle komma hit.

- Lina, jag hörde vad som hade hänt, och jag finns här för dig! sa han
- Tack Cody, det betyder verkligen! sa Lina och kramade om honom

Johanna kom och satte sig brevid mig igen, och lutade sig mot mig, även om hon inte hade förlåtit mig helt, så förstår jag att detta är den sista chansen jag får av henne. Alltså vafan, jag suger fan på att vara en pojkvän.


Några dagar efter:



Nu hade Chaz, Ryan, Christian och Caitlin kommit. Christina hade åkt hem, och allt var nästan som vanligt. Förrutom det faktum att Carlos faktist inte var här.
Jag såg att Lina saknade honom, även fast hon hade börjat umgås med Cody. Det verkade lite som om det låg något bakom det Cody gjorde.. Och hur fick han reda på det? Hmm... Jag behöver luska lite i detta..

- Johanna, kom lite! sa jag
- Vadå? kom hon och frågade och kramade om mig
- Alltså, tycker du inte att känns lite konstigt att.. Du vet..
- Att Carlos inte är här och att Lina umgås med Cody? fortsatte Johanna min mening. Och att det käns lite som om Lina och Cody kommer bli tillsammans? Jo, det känns konstigt
- Du läser mina tankar! sa jag och skratta lite och sen kysste jag henne
- Hahaha, duuuu... Jag måste berätta en sak för dig, det kanske är bäst om du sätter dig ner, sa hon sen

Mitt hjärta började dunka riktigt mycket, och jag blev jätte nervös.

- Jo, det är såhär... mer hann hon inte säg innan Christian flög in i rummet
- HALLÅ, NICOLE OCH SELENA ÄR VÄNNER
- VAAAAAAAAAAAAAA?! skrek Johanna så Christian backade. Oj, förlåt att jag skrek, kom, sa hon och skrattade
- Haha, det är lugnt.

Inte långt efter kom Ryan inspringandes

- HALLÅ!!!! SELENA OCH NICOLE ÄR VÄNNER!!
- Vi vet!

Och sen kom Chaz med

- HALLÅ!!! SELENA OCH NICOLE ÄR VÄNNER!
- VI VET!!!!!! skrek vi i kör
- Jaha, men hur skulle jag kunna veta det?

Och alla bara började skratta. Sen kom Caitlin in också, men hon sa inte nått, som tur va så sa hon ingenting.




Johannas perspektiv:



Haha, jag skrämde Justin nu. Han såg lite nervös ut. Men jag måste verkligen berätta det.


Jag, Justin, Lina, Cody, Caitlin, Christian, Ryan och Chaz satt inne i soffan och tittade på tv, och sen knackade det på dörren. Jag gick och öppnade och där stog Jasmine.


- HAAAAAAAAAAAJ! skrek hon och kramade om mig
- HAAAAAAAAAAAJ på dig du! sa jag och kramade henne tillbaka 

Vi gick in och satte oss i soffan, och Jasmine sa hej till alla och så. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, och sen berättade vi det med Selena och det där

- Gaaah, jag har alltid vetat att Selena var en bitch.. Gaah, jag skulle fan kunna spy över henne, sa hon
- Ja, eller hur.

Efter en stund så blev det jätte varmt i vardagsrummet, så vi bestämde oss för att gå ner till stranden, om det inte var så myckt människor där. Och det var det inte som tur va.
Vi satte oss på filten som jag hade med mig. Vi satt och pratade om allting igen och hade det riktigt mysigt och chill.
Rätt som det var så ringde min telefon, och jag var inte beredd på det, så jag hoppade till lite. 
Jag tog upp telefonen och det stog ''Carlos'' på skärmen. Jag gick iväg till bryggan och svarade


 
- Jaa?
- Det är Carlos, alltså jag måste verkligen få träffa Lina, eller iallafall få prata med henne.
- Carlos, ta detta inte såhär nu, men Lina och Cody är påväg att bli tillsammans igen.

Det blev helt tyst i andra änden

- Carlos?
- Mm?
- Vart tog du vägen?
- Hur hade du känt när den du hatar blir tillsammans med den du älskar, va? Nej nu jävlar.. sa han och la på

Herrejesus..
Jag gick tillbaka till dom andra, och satte mig eller rättare sagt la mig i Justins knä igen.

- Vem var det? frågade Lina och log
- Nån försäljare, sa jag och skratta

Sen låg vi där och pratade igen, det var riktigt mysigt.
När det hade börjat bli mörkt, så gick dom andra in, men jag och Justin gick en runda på stranden

- Ja du, vad var det du skulle säg? sa han och log med sitt varma leénde även fast jag såg oron i hans ögon
- Jo, alltså..
- Men bara säg det! sa han och skrattade lite
- Jo, alltså, det är såhär, jag.....











--------------------------------------------------------------------------------------------------



:)









Litet och ganska kort, I knoww....









Kommentera :D.

Tillbaka blick från förra:




- Justin, du lovade att detta aldrig skulle hända igen. Du bröt löftet.  Jag gav dig en chans, inte fler. Det är över nu.

Hon gick tillbaka till rullstolen och satte sig och sa till hennes mamma att köra henne.
Jag tittade på Justin, han hade tårar i ögonen. Jag gick förbi honom och klappade han på axeln och sen tog jag Carlos i handen och gick till Johannas mammas bil. Christina följde med med.



------------------------------------------------------------------------------------------------------





När vi hade satt oss i bilen så blev allting tyst. Precis alla var tysta, och det var så sjukt pinsamt.
Jag och Carlos satt med ihop flätade händer, och jag hade huvudet lutat mot hans axel.
När vi kom fram, så öppnade Johanna bildörren och gick ut ur bilen men kryckorna som hon fick från sjukhuset, även om det var bättre om hon hade tatt rullstolen, men nu gjorde hon inte det.
Vi gick in i Johannas hus, och upp till Johannas rum, Johanna fick gå först, så det gick lite långsamt. Men vi kom upp där. Sakta men säkert!
När vi kom upp, satte vi oss i sängen, eller jag och Carlos satte oss i sängen, Johanna satte sig i sin fotölj och Christina satte sig på golvet.
Vi satt och snackade om allt möjligt, sen bestämde vi oss för att titta på film.


Carlos perspektiv:



Mitt under filmen så ringde det, men jag brydde mig inte om vem det var, så jag klickade bara. Sen en kort stund efter, så fick jag ett sms. Jag var tvungen att ta upp mobilen, bara för att jag blev nyfiken. Men jag la ner den lika fort som jag tog upp den. Det var Nicole. FAN.


- Jag behöver bara gå på toa, sa jag och pussade Lina på pannan
- Okej, snabba dig! sa hon och fortsatte titta på filmen


Jag gick in på toan och ringde upp Nicole.


- Hej det är Nicole?
- Det är Carlos.. Du kan inte ringa nu. Jag är hemma hos min kompis med min flickvän, du kan inte ringa nu
- Lugna dig, jag ville bara höra hur det var med dig!
- Jodå, det är bra! Men jag måste verkligen gå nu, hej
- Hejdå. Puss!


Jag öppnade dörren, och där stog Johanna.


- Det är inte som du tror!
- Nej nej, det är aldrig som jag tror va?
- Nej, alltså snälla säg inget
- Alltså jag orkar inte med det här, snälla Carlos. Jag och Justin har precis gjort slut, gör inte såhär mot henne!
- Jo, men alltså.. mer hann jag inte säg innan Lina kom ut u hallen
- Vad står ni och babblar om egentligen? frågade hon med ett litet leénde
- Ja, berätta nu Carlos. sa Johanna och Lina vände blicken mot henne
- Berätta vadå? frågade hon och vände tillbaka den till mig
- Jo, asså..
- Ge henne mobilen Carlos.. sa Johanna igen

Jag gjorde som hon sa, och gav den till Lina


- Gå in på sms, och sen in på.. Vad heter hon?


Lina tittade upp frågande när jag sa hon

- Nicole... sa jag tyst


Lina gick in på sms konversationen som hette Nicole, det såg ut som om hennes ögon skulle hoppa ut. Dom blev stora som meloner, och hon bara stog och gapade


- Du har alltså.. Hur länge?.. Varför Carlos? Tycker du inte vi har haft det såhär tillräckligt?
- Jo, men asså du förstår inte!
- Förstår inte vadå? Det är alltid din ursäkt? Men kag vill veta vad det är jag inte förstår!
- Jag och Nicole är gamla barndoms kompisar!
- Är det därför ni smsar sånna här sms till varann?
- Nej men..
- Inga men.. I'm done with you boy. FÖRSVINN!!!! skrek hon och började gråta


Då kom Christina, oc frågade vad som hade hänt, och jag försökte förklara vad, men hon hade fullt upp med att trösta Lina, och sen kom Lina fram till mig, och knuffade ut mig genom dörren.


Justins perspektiv:


Varför var det tvunget att bli såhär? Vafan.. Jag älskar ju Johanna? Det är ju henne jag vill ha, inte Selena?!


- Justin, vill du veta en sak?
- VAD?! skrek jag till henne
- Jo, att när Johanna trillade av scenen, snubblade hon inte av en sladd, hon snubblade på ett snöre
- Hur vet du det?
- Jo det var ju så att.. och så slog det mig
- Det var du hela tiden? Det är du som har förstört mitt förhållande, med tjejen jag älskar
- Ja?
- Förhelvete, ditt lilla.. GAAAH, JAG HATAR DIG SELENA! KENNY!! skrek jag


Jag såg hur Selena började gråta, men jag brydde mig verklige inte just nu. Nu skulle jag åka hem till Johanna, och berätta hur det verkligen låg till!


Påvägen till Johanna, så var det ganska stelt mellan mig och Kenny. Vi brukade alltid skoja med varann och sånt, men inte idag. Jag antar att han var besviken på mig, men nu skulle jag bevisa att jag var mogen!
När vi var framme, så blev jag lite nervös. Men jag gick upp till dörren och knackade på.
Johanna kom och öppnade och tittade bara på mig.


- Johanna, jag måste få berätta en sak!
- Okay, keep on going..
- Jo, alltså den här olyckan, det var inte att du snubblade på en sladd, du snubblade på ett rep, som Selena hade bundit upp. Och det var endast bara för att hon sen skulle kunna förstöra för oss. Hon sa det! Och sen.. Så är denna rosen till dig! Som ett förlåt, även om du inte vill acceptera det, så vill jag bara att du ska vet att du är den jag älskar sjukt mycket, och att du är den enda som får mig att må riktigt bra.


Tårarna började komma upp från Johannas ögon, och ner på kinderna. Jag torkade bort dom och hon kramade om mig.
Jag fick komma in i huset, och sen gick vi in i vardagsrummet, och där satt Lina och grät.


- Vad har hänt?
- Carlos har varit ''otrogen'', typ... sa hon och tårarna bara forsade ner
- Men va? Hur? Med vem?!
- Nån jävla äcklig bitch som heter Nicole.
- Han kommer komma tillbaka Lina! Det vet jag!


Vi satt i soffan en lång stund, och bara snackade och tittade på tv.
Det var fortfarande stelt mellan mig och Johanna, men det brukar det ju vara. Men sen knackade det på dörren. Johanna gick och öppnade. Hon kom tillbaka med en kille, det var Cody...




-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------




Hmmm.. detta var ju både bra och dåligt, men kommer det fortsätta såhär? vara bra och dåligt, eller vad kommer hända? Och vad kommer hända med Cody och Lina?!





Kommentera! :).

Jag gick ut till vardagsrummet, och tydligen så visste dom andra redan att det började tpy om 3 timmar, för dom hade redan tatt saker som dom behövde med sig.

- Ska vi sticka då? frågade Justin och log
- Ja! sa vi andra i kör

Vi hade en limo vi åkte dit i, och där vi kom dit, jag svär, det var helt underbart. En underbar känsla.
När vi hade kommit in på området, backstage så såg jag henne, Christina Grimmie.



-----------------------------------------------------------------------------------------------



Jag fick världens panik, eller inte panik, men jag blev helt hispig och riktigt glad. Jag hade verkligen sett fram emot att träffa henne.
Jag gick fram till henne och var lite smått nervös.

- Hej! sa jag med världens största leénde
- Hej du! Johanna va?
- Ja, hur visste du mitt namn? sa jag och hade nog hakan nere i marken
- Jo alltså, jag har hört om dig, sa hon och små skrattade lite
- Haha okej. Men du, följ med och säg hej till mina vänner
- Sure, varför inte?

Vi gick bort till dom andra

- Hej! sa Christina och log
- Hej! Johanna har snackat sjukt mycket om dig!
- Haha, aa, det har jag.. Bara för att jag älskar din röst osv. sa jag
- Haha det är lugnt.

Vi gick till scenen och gjorde oss klara. Christina skulle uppträda före mig. Hon gick upp och började sjunga, jag var helt stum. Hon var riktigt duktig.
Hon gick ner från scenen med världens största leénde.

- Nu är det din tur, sa hon och log
- Japps, here we go. sa jag och gick upp på scenen


Linas perspektiv:


Johanna gick upp på scenen nu, och allt gick jätte bra.
Jag vände mig bort från scenen och skulle gå bort till Carlos, när alla började skrika, jag vände mig om och alla stog och kollade nedanför scenen. Jag var tvungen att gå dit och kolla, när jag var påväg dit, så såg jag att Carlos ståg där och Justin var halvt förtvivlad. Vad har hänt här egentligen?
Carlos fick syn på mig

- Kom inte hit nu
- Jo, det tänker jag göra ändå
- NEEEJ!!

Det sista skrek han, och då var jag redan framme. Jag såg, någon ligga på marken, och Justin satt brevid och höll... Johanna i handen? Vad i?!

- Johanna trilla ner från scenen, klumpigt, svar ja. Men det värsta är att hon slog i huvudet och bröt ett ben
- OOOOOOOOOMMMMMMMMMGGGGGGGGGGG. Är hon vaken? snyftade jag
- Nej, honm ska åka till sjukhuset

Precis när han had esagt sjukhuset, så kom Soulja

- Yoo, var är min lilla stjärna?
- Påväg till sjukhuset, sa jag och skakade lite
- WHATA HECK?! skrek han till
- Ja, sa jag till honom igen och sen tog Carlos mig i handen och gich bort till bilen

Vi mötte Christina påvägen till bilen

- Var är Johanna? sa hon och log nästan lika mycket som innan
- Hon är påväg till sjukhuset, sa jag och började gråta igen, och sen sa jag, Eller hon är nog redan där
- Vad?! Varför det?!
- Hon snubblade på en sladd på scenen och trillade ner
- OMG, ska ni till sjukhuset nu? Isåfall, är det lugnt om jag hänger med?
- Sure, kom

Vi satte oss i bilen och körde till sjukhuset. När vi kom in i entrén såg vi Justin och Kenny. Jag sprang bort till Justin och kramade om honom

- Var är hon?
- I ett röntgenrum, vi skulle gå upp i vänterummet när ni hade kommit. Vi kommer få svaret sen om en stund.
- Okey, kom så åker vi upp till vänterummet då

Vi gick in i hissen och ställde oss. Ingen hiss-musik, så Kenny började vissla. Alla började små skratta lite, men tog sig samman när vi kom upp till vänterummet.
Vi gick och satte oss, och jag var tvungen att ringa Johannas mamma. Det tog inte lång tid efter att jag hade lagt på som hon kom.
Vi satt och väntade i säkert 1-2 timmar innan någon doktor kom

- Hej, så alla ni är här för Johanna?
- Ja, sa vi alla i kör
- Okej, det ligger till såhär att Johanna har fått hjärnskakning, inte så stor, men det är ju en hjärnskakning iallafall, och så har hon brutit sitt ben och fått en spucken arm. Hon ska inte göra någonting när det handlar om att stå på scenen, på iallafall, 2-3 månader, beroende på hur hon har läkt också vidare. Hon måste vila mycket.
Hon kan inte stå på scen förräns hennes hjärnskakning är borta iallafall.

Vi andra satt bara och lyssnade på doktorn, som säkert snackade i 10 minuter, eller ja, det kändes som det iallafall.
Precis när doktorn hade snackat klart, klämde Justin ur sig

- Får vi gå in till henne?
- Ja visst, men ni får inte vara så stojiga

Vi gick in i rummet där hon låg, och jag kunde inte hålla mig för gråt. Justin gick fram till henne och tog hennes hand, och jag tog hennes andra hand på andra sidan. Jag kunde knappt se något för tårarna i ögonen. Men när jag såg att Johanna tittade upp, och små log lite, kramade jag om henne så hårt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Efter där kom Justin och kramade om henne och sen kom hennes mamma. Kenny, Carlos & Christina var inte långt efter sen.
Vi satt och snackade med henne, till doktorn kom in i rummet och bad oss lämna.
Vi gick ut och satte oss. Det tog ungefär en kvart innan doktorn kom ut från rummet och vi fick gå in igen.
När jag tittade på Johanna såg jag att hon hade gråtit.

- Varför gråter du? frågade jag när jag satte mig på stolen brevid sjuksängen
- Dels för att jag har ont i hela kroppen, och dels för att jag inte får stå på scen på jätte länge..
- Men du dör ju inte, eller hur?
- Nej, men ändå.

Jag och Carlos gick ut från sjukrummet och sen såg jag han, osm jag inte ville se.... CODY.
Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej, detta fick fan inte vara sant, vafan gör han här?

- Carlos, kan vi gå någon annan stand?
- Men han är säkert inte här för att stalka dig!

Men jo, det var han

- Lina! Jag har försökt ringa dig jätte länge, varför svarar du inte mig? sa han och ryckte tag i min arm och försökte krama mig, men jag knuffade undan honom
- För att jag inte vill ha dig, jag har sakt att jag försöker undvika dig, right?
- Ja, men ändå. Lina du måste förstå att jag fortfarande älskar dig!
- Eeey, Lina är min tjej, min älskling, låt henne va! sa Carlos argsint

Precis då kom Justin och Christina ut från Johannas sjukrum. Justin tittade på Cody, jag visste att Justin inte tyckte om Cody, så detta skulle nog inte sluta så bra.

- Jaha, och vad gör du här? frågade Justin surt
- Jag skulle hämta Lina, men det går inte så bra.. Lina, följ bara med här nu, sa Cody och tog min hand
- NEJ JAG VILL INTE!!! skrek jag, och då kom Kenny
- Eeey, du där. Cody, right? Stick här ifrån, detta är ett sjukhus, ingen samlingsplats. Och om du försöker ta kontakt med Lina, en ända gång till, så blir det inte kul för dig pysen. Stick nu

Cody tittade på Kenny med rädsla i ögonen och sen gick han.
Jag vände mig mot Carlos och kramade om honom, och  sen skulle jag vända mig till Justin, men jag såg inte honom någonstans. Jag gick mot fönstret och tittade ner, bara för skoj skull. När jag tittade ut, så stog Justin där, och kramade om någon. Jag försökte tittade nogare, sen såg jag vem det var. Det var Selena.
Jag kände riktigt hur ilskan poppade upp och jag gick raka vägen till hissen, och Christina följde med.

- Så, vart ska vi?
- Vi ska ner till entrén och snacka vett i Justin, sa jag och log lite grann

Christina bara tittade på mig och ryckte på axlarna.
När hissen kom ner och vi gick ut från den, så såg Christina att Justin och Selena kramades och förstog då, varför vi skulle snacka vett i honom.
Vi gick bort till dörren och satte oss vid fotöljerna och jag ringde Justin.

- Justin?
- Hej Justin, det är jag, jag undrar bara om du kan komma in, till entrén
- Ja visst, jag kommer med direkten.

Och visst kom han in. Han tittade mot fotöljerna och jag antog att han såg missnöjet i våra ögon.

- Vad gjorde du där ute? frågade Christina
- Tog lite luft
- Med? la jag till
- Mig själv?
- Justin, du suger på att ljuga, sa jag
- Ehm, what?
- Ja, du hörde precis vad jag sa

Jag ställde mig upp, och ställde mig framför dörren, och lät Justin gå ut först. Fram hoppande från sidan kom Selena, men sen tittade hon in på mig och Christina. Hon såg jätte orolig ut.

- Christina, detta är inte som du tror!
- Som om.. What the fuck håller du på med? VAAAAFAAAAAAN. skrek Christina
- Jag vet, alltså förlåt, men jag och Justin älskar fortfarande varann

Jag tittade på Justin, och han tittade frågande på Selena, och sen tittade han på mig och skakade på huvudet. 

- Nej, Selena, jag älskar inte dig, inte mer än kompis.

Hon tittade på Justin

- Jajajaja, vi säger då med.

Kenny kom nergående till oss och tittade på Justin med sorgsna ögon

- Justin, nej, detta är inte rätt. Du får inte göra såhär mot Johanna, när hon ligger inne på sjukhuset?
- Nej, men...

Justin hann inte säga mer innan Johanna kom, i en rullstol visserligen, men ändå.
Hon satt först och log, sen när hon tittade upp på Justin, förändrades hennes blick. Hon blev först helt svart i ögonen och sen började hon gråta.
Hon ställde sig upp, och ställde sig närmare Justin och viskade till honom, jag hörde det såhär:

- Justin, du lovade att detta aldrig skulle hända igen. Du bröt löftet.  Jag gav dig en chans, inte fler. Det är över nu.

Hon gick tillbaka till rullstolen och satte sig och sa till hennes mamma att köra henne.
Jag tittade på Justin, han hade tårar i ögonen. Jag gick förbi honom och klappade han på axeln och sen tog jag Carlos i handen och gick till Johannas mammas bil. Christina följde med med.


---------------------------------------------------------------------------------------------------


Jahapp.. detta var ju inte så bra..



Jadåååååååå. här kom ett nytt kapitell :) Kanske lite ledsamt, men aja..


Kommentera! :D <3.

Tillbaka blick från förra:

- Vi kanske borde gå hem nu? sa jag
- Men ni kan sova här om ni vill! sa Johanna och log
- Okaj, sure. Ska bara ringa mamma

Jag gick iväg och ringde till mamma, och sen kom jag tillbaka och berättade att vi kunde sova här, så vi gick upp och la oss.
Vi låg och snackade en stund, men sen somnade vi.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Nästa morgon vaknade jag av en spann vatten. Ja, Johanna och Justin hällde en spann med vatten över mig och Carlos.

- VAAAAAFAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN HÅLLER NI PÅ MED!? skrek jag
- Kastar vatten på er? Vad tyckte du det verkade som? sa Johanna samtidigt som hon skrattade
- GAAAAAAAAAAAAAAH

Jag gick in på toan, och jag var blöt från topp till tå. Var dom verkligen tvungna?
Jag klädde av mig, och tog en handuk och torkade mig, sen drog jag på mig min OnePiece. Jag tog på mig lite smink och sprajade lite hårspray.
JAg gick ut från badrummet och gick in i sovrummet igen, och då hade Johanna och Justin hämtat svabben och hade börjat att svabba. HAHA

- HAHAHA, ni som gör det dåligt för oss, gör det dåligt för er själva med! sa jag flinande
- Jajajajaja, mamma hade dödat mig annars, sa Johanna och kollade ledset ner i golvet
- Hahahahahahahahahahahaha, skrattade både jag och Carlos, och jag såg att Justin med små fnissade

När dom hade svabbat upp allt vatten, så hörde vi Johannas mamma ropa.

- Johanna, kom ner lite!
- Kommer?! sa Johanna

Hon gick ner, men vi stannade kvar uppe på hennes rum.
Min mobil ringde, och jag kollade på nummret, det var Cody, så jag bestämde mig för att inte svara.
Johanna kom upp igen, eller, hon stannade i halva trappan och ropade på oss.

- Vad vill ni ha för pizza ikväll?
- Jag vill ha en Bologneze ( det stavas så va? x'D), sa Justin
- Jag tar en Hawaii, sa Lina
- Okej, hmmmm. Jag vet inte, sa Carlos
- Du måste bestämma nu!
- Hmm.. Okej då, jag tar en... Hawaii jag med!
- Haha okej,

Johanna gick ner för trappan igen, och sen kom hon upp igen.
Vi satte oss och snackade och sen bestämde vi oss för att gå ut till stranden, för att det var riktigt fint väder. Solen sken, men det var lite smått vind i luften, fast det var skönt. Vi gick ut och satte och i sanden och solade. Sen kom Johannas mamma och ropade lite smått

- Vill ni ha godis?
- HAHAHA, ja tack mamma! sa Johanna
- Ja, men ni får ni hämta det själva
- Men... sa Johanna och gick in till huset med sin mamma

Hon kom sen tillbaka med en fet godisskål och 2 läsk flaskor och muggar. När hon hade satt sig ner så tog hon en godis bit och sen började alla käka av det.
Carlos gjorde någon konstig min så alla började skratta, även han själv, men han skrattade inte sålänge för han satte godisbiten i halsen. Jag fick världens panik och visste verkligen inte vad jag skulle göra. Han ställde sig upp och försökte få ut den, sen ställde sig Justin upp och gjorde Heimlichmanöver på honom. Han spydde ut godis biten, plus lite till.
Vi gick in med grejerna och satte oss därinne och tittade på film istället.

Johannas perspektiv:

Medans vi tittade på tv, så sprang jag upp lite snabbt och hämtade min data och gick ner och satte mig i soffan igen.
Jag gick in på twitter och allt vad det hette och sen var jag tvungen att gå in på Seventeen Magazine för skoj skull och titta lite på vad som händer i kändis världen.
Jag scrollade ner lite och stannade på en överskrift som hette '' Selena Gör Det Igen '', i skopet stog det lite om hennes korta relationer och liknande. Det stog om Nick Jonas, Taylor Lautner och Justin, men efter det, stog det att hon hade gått tillbaka till Nick igen, och att dom hade varit tillsammans i ungefär 2-3 månader, och att hon nu erkänt att hon inte var kär i honom.

- Hallå, läs detta!!! sa jag högt och gav datorn till Justin, Lina och Carlos
- Whata?!?! sa Justin och Lina, Carlos instämde

När vi satt och hade argumenterat detta, så ringde Justins telefon, han tog upp den och gick iväg in på toan. Vi smög efter och ställde oss mot toadörren för att lyssna.

- Asså Selena, jag har läst vad du har gjort, försök inte få mig att ändra mig.
Nej jag vill inte bli tillsammans med dig igen.
 Jag är tillsammans med Johanna, och jag är lycklig med henne, och om du ger dig på någon av mina vänner, jag svär, du kommer inte få det lätt
 Träffas, du&jag? Ge mig en andledning?!
 Gå på bio? Är du dum eller?
 Att prata med dig? Nej du, jag vill inte ha med dig att göra Selena, hejdå, ta hand om dig, och skaffa ett bättre liv. byee.

Vi smög tillbaka till soffan, ganska snabbt så att han inte skulle fatta att vi hade stått utanför och tjuvlyssnat. vi hann precis sätta oss i soffan igen när han kom.

- Vem var det? sa jag och kramade om honom när han satte sig brevid mig
- Selena...

Jag tittade upp på honom,

- Vad sa hon då? frågade jag, även fast jag redan visste

Så berättade han hela historien, och den passade till vad vi hade hört när vi tjuvlyssnade på han.
Vi tänkte iallafall inte mer på det och fortsatte att titta på tv tills det nu knackade på dörren, men mamma gick och öppnade.
Hon kom in till vardagsrummet, och bakom sig hade hon Christian&Caitlin, Jasmine och Jaden&Willow. Jag ställde mig upp och kramade dom alla, och kanske lite extra länge på Christian, vad vet jag? Jag menar, han är ju trotts allt en av mina bästavänner.
Vi satte oss i soffan och började prata om vad dom gjorde här.

- Jo, alltså... började Jasmine
- Vi hade tänkt göra en show inne i L.A, och undrade om ni kanske kunde tänka er att vara med, fortsatte Jaden

Jag vände mig och tittade på Justin och sen tittade jag på Lina och Carlos,

- Det är klart vi vill vara med! sa jag sen
- Great! sa dom andra

Jag och Jaden började snacka lite om var det skulle vara, och vilka som fler skulle vara där.

- Ja, det kommer typ bli lite som The Digitour, bara det att det kan vara andra än bara YouTubers där.
- Vet du några andra än vi som ska vara där?
- Ja, typ.. Christina Grimmie kommer vara där, typ Ricki Ficarelli ja också vidare

Jag kunde knappt tro mina öron när han sa Christina Grimmie, hon var fan min förebild.
Rättsom det var i konversationen, så ringde min telefon, det stog 'Soulja' på skärmen

- Yes?
- Yo, det är Soulja. Du har hört den här showen som ska hållas inne i L.A va?
- Yess, vi sitter just och snackar om den
- Bra, och du ska vara med?
- Yess, dom andra med
- Okej, bra. Inte för att jag vet vilka som är hos er, men visst.
- Haha, yeye
- Men vi hörs snart, jag ringer dig sen när du ska komma till studion och då börjar vi kirra musik
- Ja, shue

Jag la på och tittade upp på Jaden igen. Hans ögon var verkligen fina.

- Såå, när börjar showen?
- Åååh, juste, klockan 7, nu ikväll, sa Jaden
- VA?!
- Ja, vi tänkte komma tidigare, men vi hade inte tid då. Men du har låtar du kan sjunga och sånt, annars, bara gör en cover!
- Bra idé. Tack!
- Lugnt.

Jag gick ut till vardagsrummet, och tydligen så visste dom andra redan att det började tpy om 3 timmar, för dom hade redan tatt saker som dom behövde med sig.

- Ska vi sticka då? frågade Justin och log
- Ja! sa vi andra i kör

Vi hade en limo vi åkte dit i, och där vi kom dit, jag svär, det var helt underbart. En underbar känsla.
När vi hade kommit in på området, backstage så såg jag henne, Christina Grimmie.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

IHHHHHHHHHHHH :D.

Nu är jag back on track again :D.

Kommentera! :D.