if we're meant to be, we will meet again! chapter 67

Tillbaka blick från förra:




- Vem var det? frågade Lina och log
- Nån försäljare, sa jag och skratta

Sen låg vi där och pratade igen, det var riktigt mysigt.
När det hade börjat bli mörkt, så gick dom andra in, men jag och Justin gick en runda på stranden

- Ja du, vad var det du skulle säg? sa han och log med sitt varma leénde även fast jag såg oron i hans ögon
- Jo, alltså..
- Men bara säg det! sa han och skrattade lite
- Jo, alltså, det är såhär, jag.....


--------------------------------------------------------------------------------------------------





Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt längre

- Vad är det? frågade han och såg ännu oroligare ut
- HHHAAHAHAHHAHA, asså du. Jag skojar bara med dig!
- Men, vad var det du skulle säg då?
- HAHA, att jag älskar dig! sa jag och kramade om honom
- Aww, jag älskar dig med!





Carlos perspektiv:






Hur ska jag få tillbaka Lina? Jag var ju aldrig tillsammans med Nicole? Det var ju hon som ville ha tillbaka mig? Men jag ville ju inte ha henne? Och nu är min liv FÖRSTÖRT.

När jag vaknade upp ur mina så såg jag att jag hade slagit sönder vaser och annat. Perfekt, mammas gamla vaser, som jag LOVADE att vara rädd om. Great....
Jag ringde till resten av grabbarna och bad dom komma hit. Det tog inte lång tid innan alla tre stog vid dörren.

- Tjena Carlos!!! sa alla tre i kör och skulle göra high-five
- Tjena

Okej, jag hade gjort mitt beslut nu, andas...

- Jo, alltså... Detta är lite svårt för mig att säga
- Bara spotta ut det! sa Logan och log med hela ansiktet
- Okej, alltså, ändan sen jag och Lina, ni vet, gjorde slut.. Och jag fick reda på att hon dejtar eller är typ tillsammans med den där Cody igen, så tänkte jag att det inte finns så mycket kvar här för mig, förrutom själva Big Time Rush då... Så jag tänkte
- DU TÄNKER VADÅ?! skrek Kendall
- Jag tänker sticka från L.A, tillbaka hem till Florida
- VA?! SÅ DÅ TÄNKER DU BARA LÄMNA OSS HÄR? VAD SKA VI TA OSS ÅT NUDÅ? VI ÄR SOM BRÖDER CARLOS, BRÖDER! skrek dom tre, i kör... Igen
- Jag vet, jag vet.. Men jag måste nog komma ifrån allting ett tag
- Jaha....
- Så, ni blir inte arga?
- Vad tror du? Ser vi glada ut? Gör vi massa glädje skutt?
- Nej, och förlåt grabbar, men detta är för mitt eget bästa.. Ni såg väl själva vad jag hade gjort med mammas gamla vasar som jag lovade att vara försiktig med?
- Ja, men vi kan fixa detta! sa James och log lite bedjande
- Nej, det kan vi inte. Men vi kommer såklart fortfarande ha kontakten och så!
- Hoppas vi allt...

Vi bestämde oss för att spela lite tv spel, och sen stack dom hem igen.
Jag gick runt i huset och tänkte. Jag visste inte riktigt om jag skulle. Fast jo, det ska jag.
Nästa morgon började jag packa ihop lite av grejerna, och tog det bara lugnt, ville helst inte träffa på verkligheten.
Nicole ringde hela tiden, men jag orkade inte med den bitchen, hon förstörde mitt liv en gång, och hon ska inte få göra det igen.



Linas perspektiv:



Det känns lite som om att jag och Cody är på g igen, även fast jag inte riktigt vill det. Gaawd, detta är hur jobbigt som helst. Jag vill inte ha det såhär längre. Mitt liv är inte till för att vara såhär.

Mitt i mitt tänkande så knackade det på dörren. Jag var fullt säker på att det var Cody, men det var det inte. Det var James, Logan och Kendall.

- DU FÅR INTE LÅTA HONOM GÅ!! skrek dom samtidigt som dom flåsade
- Va?
- Ja, han ska...... sticka....... tillbaka....... till........ Florida........ flåsade dom
- Han ska vadå?!
- Tillbaka..... till...... Florida
- VARFÖR?!

Dom kom in och berättade och jag blev helt ifrån mig, ÅHNEJ, VAD SKULLE JAG GÖRA NU!?
Okej, nu har jag panik.
Jag gick ut i hallen och då kanckade det på dörren igen.
Det var Cody.. Jag orkade verkligen inte med det nu. Nej, jag vill inte.
Jag öppnade och Cody stog där och såg jätte glad ut

- Hej sötnos! sa han och kramade om mig
- Jo du Cody, jag måste sticka nu. Vi kan prata sen. Du kan gå ut i tv rummet till James och company..
- Va? Jaha, okej då.

Jag sprang ut till bilen och körde till Carlos hus, jag sprang till dörren, den var låst, men jag öppnade med nyckeln jag hade fått.
Jag rusade in och letade överallt och skrek på honom. Jag gjorde allt, men han svarade inte.
Sen sprang jag till köket, där låg en lapp, det stog såhär:




Lina, om du nu kommer läsa detta, vet jag inte..
Men det är iallafall så att jag har bestämt mig för att åka hem till Florida och bara ta det lugnt.
Förlåt att jag inte ringde och sa nått, men jag kunde bara inte. Jag ville inte såra dig mer än vad jag redan har gjort. Men det där med Nicole, vi var aldrig tillsammans. Och när jag fick reda på att du var på g med Cody igen, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag blev så arg. För det är ju dig jag älskar !
Ja, iallafall så vet du vart du når mig! På mobilen.
Och för en gång till. Jag älskar dig!<3.

- Din Carlos!




OMG NEEEEEEEJ!!
Jag brast ut i gråt, och körde mot flygplatsen. Jag skulle hitta honom!
Jag sprang in där man väntade, men jag såg inte honom någonstans. Jag såg gaten till Florida, som precis stängdes. Nu var allt förlorat, jag har förlorat den jag älskar mest. Nu är jag ingen.
Jag stog och tittade på när gaten stängdes. Precis när jag skulle vända mig om, så kände jag ett par kalla händer för ögonen. Jag tog bort dom och vände mig om, och där stog han!




------------------------------------------------------------------------------------------------------





Hm......






Ja, detta går ju ganska bra ändå.. Hoppas det gå på rätt håll med nu bara x'D.



Kommentera! :D.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0