justiinbiieberstorys

Tillbaka blick från förra:




- Justin, du lovade att detta aldrig skulle hända igen. Du bröt löftet.  Jag gav dig en chans, inte fler. Det är över nu.

Hon gick tillbaka till rullstolen och satte sig och sa till hennes mamma att köra henne.
Jag tittade på Justin, han hade tårar i ögonen. Jag gick förbi honom och klappade han på axeln och sen tog jag Carlos i handen och gick till Johannas mammas bil. Christina följde med med.



------------------------------------------------------------------------------------------------------





När vi hade satt oss i bilen så blev allting tyst. Precis alla var tysta, och det var så sjukt pinsamt.
Jag och Carlos satt med ihop flätade händer, och jag hade huvudet lutat mot hans axel.
När vi kom fram, så öppnade Johanna bildörren och gick ut ur bilen men kryckorna som hon fick från sjukhuset, även om det var bättre om hon hade tatt rullstolen, men nu gjorde hon inte det.
Vi gick in i Johannas hus, och upp till Johannas rum, Johanna fick gå först, så det gick lite långsamt. Men vi kom upp där. Sakta men säkert!
När vi kom upp, satte vi oss i sängen, eller jag och Carlos satte oss i sängen, Johanna satte sig i sin fotölj och Christina satte sig på golvet.
Vi satt och snackade om allt möjligt, sen bestämde vi oss för att titta på film.


Carlos perspektiv:



Mitt under filmen så ringde det, men jag brydde mig inte om vem det var, så jag klickade bara. Sen en kort stund efter, så fick jag ett sms. Jag var tvungen att ta upp mobilen, bara för att jag blev nyfiken. Men jag la ner den lika fort som jag tog upp den. Det var Nicole. FAN.


- Jag behöver bara gå på toa, sa jag och pussade Lina på pannan
- Okej, snabba dig! sa hon och fortsatte titta på filmen


Jag gick in på toan och ringde upp Nicole.


- Hej det är Nicole?
- Det är Carlos.. Du kan inte ringa nu. Jag är hemma hos min kompis med min flickvän, du kan inte ringa nu
- Lugna dig, jag ville bara höra hur det var med dig!
- Jodå, det är bra! Men jag måste verkligen gå nu, hej
- Hejdå. Puss!


Jag öppnade dörren, och där stog Johanna.


- Det är inte som du tror!
- Nej nej, det är aldrig som jag tror va?
- Nej, alltså snälla säg inget
- Alltså jag orkar inte med det här, snälla Carlos. Jag och Justin har precis gjort slut, gör inte såhär mot henne!
- Jo, men alltså.. mer hann jag inte säg innan Lina kom ut u hallen
- Vad står ni och babblar om egentligen? frågade hon med ett litet leénde
- Ja, berätta nu Carlos. sa Johanna och Lina vände blicken mot henne
- Berätta vadå? frågade hon och vände tillbaka den till mig
- Jo, asså..
- Ge henne mobilen Carlos.. sa Johanna igen

Jag gjorde som hon sa, och gav den till Lina


- Gå in på sms, och sen in på.. Vad heter hon?


Lina tittade upp frågande när jag sa hon

- Nicole... sa jag tyst


Lina gick in på sms konversationen som hette Nicole, det såg ut som om hennes ögon skulle hoppa ut. Dom blev stora som meloner, och hon bara stog och gapade


- Du har alltså.. Hur länge?.. Varför Carlos? Tycker du inte vi har haft det såhär tillräckligt?
- Jo, men asså du förstår inte!
- Förstår inte vadå? Det är alltid din ursäkt? Men kag vill veta vad det är jag inte förstår!
- Jag och Nicole är gamla barndoms kompisar!
- Är det därför ni smsar sånna här sms till varann?
- Nej men..
- Inga men.. I'm done with you boy. FÖRSVINN!!!! skrek hon och började gråta


Då kom Christina, oc frågade vad som hade hänt, och jag försökte förklara vad, men hon hade fullt upp med att trösta Lina, och sen kom Lina fram till mig, och knuffade ut mig genom dörren.


Justins perspektiv:


Varför var det tvunget att bli såhär? Vafan.. Jag älskar ju Johanna? Det är ju henne jag vill ha, inte Selena?!


- Justin, vill du veta en sak?
- VAD?! skrek jag till henne
- Jo, att när Johanna trillade av scenen, snubblade hon inte av en sladd, hon snubblade på ett snöre
- Hur vet du det?
- Jo det var ju så att.. och så slog det mig
- Det var du hela tiden? Det är du som har förstört mitt förhållande, med tjejen jag älskar
- Ja?
- Förhelvete, ditt lilla.. GAAAH, JAG HATAR DIG SELENA! KENNY!! skrek jag


Jag såg hur Selena började gråta, men jag brydde mig verklige inte just nu. Nu skulle jag åka hem till Johanna, och berätta hur det verkligen låg till!


Påvägen till Johanna, så var det ganska stelt mellan mig och Kenny. Vi brukade alltid skoja med varann och sånt, men inte idag. Jag antar att han var besviken på mig, men nu skulle jag bevisa att jag var mogen!
När vi var framme, så blev jag lite nervös. Men jag gick upp till dörren och knackade på.
Johanna kom och öppnade och tittade bara på mig.


- Johanna, jag måste få berätta en sak!
- Okay, keep on going..
- Jo, alltså den här olyckan, det var inte att du snubblade på en sladd, du snubblade på ett rep, som Selena hade bundit upp. Och det var endast bara för att hon sen skulle kunna förstöra för oss. Hon sa det! Och sen.. Så är denna rosen till dig! Som ett förlåt, även om du inte vill acceptera det, så vill jag bara att du ska vet att du är den jag älskar sjukt mycket, och att du är den enda som får mig att må riktigt bra.


Tårarna började komma upp från Johannas ögon, och ner på kinderna. Jag torkade bort dom och hon kramade om mig.
Jag fick komma in i huset, och sen gick vi in i vardagsrummet, och där satt Lina och grät.


- Vad har hänt?
- Carlos har varit ''otrogen'', typ... sa hon och tårarna bara forsade ner
- Men va? Hur? Med vem?!
- Nån jävla äcklig bitch som heter Nicole.
- Han kommer komma tillbaka Lina! Det vet jag!


Vi satt i soffan en lång stund, och bara snackade och tittade på tv.
Det var fortfarande stelt mellan mig och Johanna, men det brukar det ju vara. Men sen knackade det på dörren. Johanna gick och öppnade. Hon kom tillbaka med en kille, det var Cody...




-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------




Hmmm.. detta var ju både bra och dåligt, men kommer det fortsätta såhär? vara bra och dåligt, eller vad kommer hända? Och vad kommer hända med Cody och Lina?!





Kommentera! :).