Love Me Or Let Me Go - Chapter 1, Nervous?
Alarmet ringde. Jag vände mig sakta för att kolla på klockan, 06.00. Varför ska man behöva stiga upp så tidigt? ''Kylie, är du vaken?'' ropade mamma från nedanvåningen. Jag gäspade och sträckte på mig, ''Ja, jag är vaken. Nästan iallafall.'' Jag reste mig från sängen och ställde mig vid spegelen. Jag såg verkligen förskräcklig ut. Jag bestämde mig för att sätta upp håret i en tofs och drog på mig ett grått linne tillsammans med ett par blåa jeans.
Mitt rum såg lite ut som en målar ateljé, det var saker överallt. Tavlor och andra saker, skönt var det att jag snart skulle byta rum. Jag sträckte på mig en gång till och tog sedan på mig en kofta och gick ner till mamma. ''Godmorgon'' sa hon vänligt, ''Godmorgon.'' sa jag surt och trött. ''Sovit gott?'', jag nickade till svars.
Jag tog en macka och ett glas apelsin juice. ''Kan du ställa in glaset i diskmaskinen? Jag måste upp och packa ihop sakerna i väskan och borsta tänderna'' sa jag halvvägs uppe i trappan. Jag hörde hur mamma suckade och sprang sedan upp för hela trappan.
Jag plockade ihop alla böcker, la ner plånbok och nycklar i väskan och la mobilen i jeans fickan. Jag ställde väskan vid trappan och gick in i badrummet och borstade tänderna.
Precis när jag skulle spotta, ringde mobilen. Jag drog upp den snabbt, ''JOSELYN CONNOR'' stog det på skärmen. ''Hallå?'' sa jag med munnen full med tandkräm, ''Kommer du till bussen snart eller? Den kommer om ungefär 10 minuter.'' sa hon och lät irriterad. ''10 minuter är ju lång tid. Men ja, jag kommer alldeles strax.'' svarade jag och himlade med ögonen, ''Snabba dig'' sa hon innan hon la på.
Jag spottade ut tandkrämen och sköljde munnen lite snabbt innan jag sprang ut i hallen igen och tog väskan, sprang ner för trappan och ut i hallen. ''Ska du ha någon frukt med dig?'' fråga mamma från köket, ''Hinner inte, måste rusa. Hejdå'' sa jag och smällde igen dörren och sprang till bussen.
''Det tog ju lång tid.'' klaga Joselyn. ''Det fick ta den tiden det fick ta, jag är här nu iallafall'' sa jag och log och knuffade till henne. Hon skrattade till och knuffade mig med en gång.
Bussen kom och vi hoppade på. Vi gick längst bak och satte oss med Austin och Alex. Joselyn satte sig brevid Alex direkt och jag fick sätta mig brevid Austin, som vanligt. ''Hur är det med dig idag då?'' frågade Austin och små log. ''Jodå, lite stressad och så. Har inte hunnit plugga till provet. Men annars är det väl het okej. Hur är det själv?'' sa jag och log tillbaka. ''Det funkar. Har inte heller pluggat på provet så mycket, men det kommer säkert gå bra.'' svarade han och skakade på huvudet så håret la sig rätt vid ögonen igen.
Bussresan till skolan tog ungefär 20 minuter, vilket var ganska drygt. Man hade kunnat sova på den stunden. ''Vi är framme nu Kylie'' sa Austin och skakade till mig, ''Somnade jag?'' frågade jag förvånat, ''Ja, du gjorde det'' sa han och skrattade.
Vi hoppade av bussen och klev in på skolgården. Alex och Joselyn gick framför oss, och Alex hade tagit Joselyns hand. ''Söta dom är'' sa jag och log, och tittade sen försiktigt på Austin, som redan kollade på mig. ''Du vet, jag tycker verkligen om dig. Mer än vän'' sa Austin och andades ut. Jag kollade på honom och log, och tog hans hand. Vi gick in i skolan och såg då att Joselyn och Alex stog vid hennes skåp och myste vid varann. Austin busvisslade och skrattade till, sen gick vi vidare. Detta var en bra början på denna dagen.
Jag vaknade av ett gump, typ som när man kör i ett hål i vägen. Jag tittade yrvaket upp och kollade på klockan, den var 09.00. ''Jasså är du vaken nu?'' frågade mamma och jag gäspade till svars, ''Knappt,'' sa jag sen. ''Dax att stiga upp nu iallafall. Vi är hemma i L.A nu.'' sa hon och ställde sig upp och gick bort till köket som fanns i bussen. Jag ställde mig upp, och just då svängde bussen så jag slog huvudet i sängen över mig och trillade sen in min säng igen. Jag tog mig för bakhuvudet och ställde mig upp igen. ''Hur gick det?'' frågade Ryan, som sov ovanför mig. ''Det kändes'' sa jag och skrattade.
Bussen var parkerad och vi steg ut ur bussen. Det var fint väder, så jag och Ryan laddade några vattenballonger och kikade ut från bussdörren.
Jag kastade en som landade på Scooter och han vände sig surt om och tittade strängt på mig. ''Förlåt'' skrattade jag och sen gick jag och Ryan ut från bussen och följde med dom andra in i huset.
''Skönt att vara hemma'' sa jag och kastade mig i soffan. ''Det är det va? Du har semester i ungefär 1 månad nu Justin. Gör något vettigt och inte bara hänga med flickvännen nu va?'' skrattade Scooter, ''Hon har ett namn. Hon heter Selena, och det vet du. Och jag lär hänga med henne ganska mycket'' suckade jag och log lite halvt.
Klockan hade redan hunnit slå halv 11 på kvällen. Jag som tyckte vi precis kommit hit. Men det var flera timmar sen Scooter, Carin, Alfredo och Kenny stack. Jag måste ha somnat här på soffan. Jag log för mig själv.
''Justin, jag går och lägger mig nu. Stanna inte uppe förlänge och glöm inte att släcka tv:n'' ropade mamma, ''Nejdå! Godnatt, jag älskar dig'' svarade jag och vände huvudet sedan mot tv:n igen.
Jag reste mig från soffan och slog av det. Gick sedan till ändan av den och tog mina 2 resväskor som stog kvar och tog med dom upp. Jag satte mig i sängen med en duns, och tog upp min dator som låg i den ena resväskan. Gick snabbt in på twitter och knappade in ett tweet, ''feels good to b home in L.A again'' och fick genast många replys, retweets och allt det dära. Jag log för mig sjäv, för jag visste att jag var den lyckligaste i hela världen. Jag gick in på mina mentions och kikade, funderade även om jag skulle följa några. Tittade på några och följde några. Sedan la jag ner datorn på golvet och drog av mig tröjan och byxorna och tog på ett par baseball-shorts och la mig sedan i sängen. Jag kunde inte somna, så jag tog upp min mobil och gick in på twitter och twittrade lite. ''I can't sleep.'', ''i'm bored'', ''chuck norris is a beast, ''gnite twitter, and gnite to all the beautiful ladies out there ;)'' sedan somnade jag.
Love Me Or Let Me Go - Prolog.
Alla dessa åren som gått har Kylie Jones försökt klättra upp på toppen till kändisskap. Hennes största dröm var att bli känd, kunna gå på röda mattan, vinna Grammys, awards, ja precis allt. Till skillnaden från hennes bästavän, Joselyn Connor, som var Youtube känd än sålänge. Hon har nått upp till Kylies drömmar. Joselyn var ganska självisk, för hon visste att hon sjöng bra. Men Kylie var minst lika bra, bara inte lika modig som Joselyn.
Att åka på en kryssning med Joselyn gjorde mig lite rädd och osäker. Jag var osäker på det mesta, men just att åka på en kryssning själv med henne gjorde mig rädd. För jag vet ju hur hon är när hon träffar nytt folk. Och alla känner ju igen henne. Bara tanken gav mig rysningar.
~
kommentera
Jag börjar igen!
Hej alla!
Nu har jag bestämt mig för att börja skriva igen. har tusen inspirationer, och är beredd att lägga ner mycket tid på det igen. Jag slutade skriva, dels för att jag knappt fick några kommentarer, och då är det inte så roligt att skriva längre, och dels för att jag hade 0 inspiration. Jag kunde inte få fram nått. Men just nu, så har jag suttit och kollat på videor på youtube, typ små noveller. Och då har jag fått upp lite vad jag vill skriva om igen.
Jag ska fixa design och sånt, det fixar jag ikväll.
Jag hoppas ni följer med mig nu! puss
hej alla.
Ja, hej igen.
Jag har inte skrivit på jätte länge, haha. jag vet inte ens om ni är kvar och läser.
Iallafall, så vill jag fråga om ni vill att jag ska börja skriva på en novell igen? en ny då såklart.
jag har lite idéer om vad den nya 'storyn' skulle handla om. Men det är ifall ni vill läsa!
Kram!
Jag har inte skrivit på jätte länge, haha. jag vet inte ens om ni är kvar och läser.
Iallafall, så vill jag fråga om ni vill att jag ska börja skriva på en novell igen? en ny då såklart.
jag har lite idéer om vad den nya 'storyn' skulle handla om. Men det är ifall ni vill läsa!
Kram!