if we're meant to be, we will meet again! chapter 74
Tillbaka blick från förra:
Jag tittade upp på Justin igen. Det rann tårar från hans ögon, ner på kinderna på honom.
Jag mådde så dåligt av att se honom sådär. Jag ville bara krama om honom, men jag kunde inte.
Justin la armen om mig, och viskade mig i örat
- Jag har berättat allt för dina föräldrar, jag har berättat vilken dålig pojkvän jag är. Dom vet allt nu. Jag berättade inte allt för dig på den där bänken. Det var en grej, som jag inte berättade. Du kan fråga dom. Dom vet vad det var jag inte berättade! Johanna, jag är så sjukt ledsen att jag har gjort såhär mot dig. Du hade mått bättre utan mig, redan från början! Men du ska veta, att jag älskar dig, så jävla mycket! Du är verkligen min ängel!
Jag började gråta ännu mer efter det. Jag kramade om Justin, men sen tryckte jag honom ifrån mig igen, och sprang upp på mitt rum.
Justin visste inte att jag visste det han inte hade berättat.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag slängde mig i sängen och började störtgråta. Jag ville inte ha det såhär.
Jag hörde att dörren stängdes där nere, så jag gick till mitt fönster och tittade ner på biluppfarten. Justin gick mot sin bil. Han vände sig om och kollade upp på mig och då började jag gråta ännu mer, jag trillade ihop, och började gråta stora floder. Jag ställde mig upp, och Justin stog och tittade på mig, han grät han med.
Jag la händerna på glaset.
Glaset hade blivit immigt, så jag skrev ''I <3 U''. Justin gjorde ett hjärta tillbaka sen hoppade han in i bilen. Men han började inte köra. Han slog huvudet i ratten och slog näven i fönstret.
Varför var livet så komplicerat just nu? Det är ju fan inte såhär jag vill ha det.
Nästa morgon, så ringde min mobil, det stog SouljaMan på skärmen. HAHA, SouljaMan, SouljaBoy, fattar ni? Inte?! Never mind.
- Aa det är Johanna?
- Yoo, Det är Soulja.. Jo, kom till studion, vi måste skriva lite musik.
- Sure, kommer på direkten.
Jag gick in i min garderob och drog på mig ett linne och ett par mjukisbyxor.
Jag tog min väska som stog på golvet och packade ner ett block, en bläckpenna och lite tuggummi också vidare. Sen tog jag bilnycklarna och mobilen och stack ner till hallen.
- MAMMA!! JAG STICKER TILL STUDION NU!!
- OKEJ! KOM HEM VID 5!
- OKEJ, PUSS!
Jag sprang ut till min Range Rover och startade den, backade ut den och körde till studion. Jag var tvungen att köra in till Wal-Mart och köpa mer tuggummi för jag det var inte fler i det jag packade ner i väskan.
Jag sprang in lite snabbt. Det var några fans som ville ta bilder och ha en autograf, så jag gav dom det och sen sprang jag och tog tuggummina och betala och stack ut till bilen och körde till studion.
Jag sprang in till studio rummet där Soulja satt. Där satt även Jasmine V.
- HEEEEJ!!! skrek jag och dom tittade förvånat på mig
- HEEEEJ!!! skrek Jasmine tillbaka och gav mig en kram
- Yooo. sa Soulja coolt, eller ja, han försökte vara cool
Vi satt och skrev lite på några låtar, och sen började jag och Jasmine prata om vad vi skulle göra för låt. Vi hade ingen riktig aning, så vi frågade om råd till Soulja. Han gav oss några bra råd, och vi började skriva lite på en låt.
Efter ett tag så ringde Souljas mobil så han stack ut från rummet. Vi var rättså nyfikna på vem det var, så vi gick till dörren och öppnade den lite grann och hörde lite vad han sa.
Det var något i stil med
- Nej men du kan inte komma nu. Johanna är här. Det går inte nu. Nej! Jag vet att ni har gjort slut och allt det där tramset......
Jag ville inte höra mer efter det, för jag visste det var Justin han pratade. Jag tog tag i mig själv, och skulle inte börja gråta. Jag svalde gråten, och fick kväljningar.
När Soulja kom in igen, så såg han att jag inte mådde så värst bra.
- Eeey, hur är det med dig?
- Nja, sådär. sa jag och kollade sedan på klockan den var kvart i 5, se sa jag. Jag måste dra hem nu. Sorry, men vi hörs imorron va?
- Jadå, kör försiktigt.
Jag gick ut från studio rummet och satte i mitt headset och sen gick jag till ytterdörren av lokalen, utanför så satt det en kille, men jag bara sjöng ''Yeah it's over, my last move is to unfriend you.''
Jag kollade bak på killen, det var inte en vanlig kille, det var Justin. Skit.
- Johanna! ropade han efter mig
Jag vände mig om och väntade på honom, för han gick närmare mig.
- Det känns som om vi behöver prata.
- Då vill jag veta om vad ?
- Om det som händer just nu. Det är väl inte såhär vi ska ha det?
- Justin, ta inte detta personligt, men det är ditt fel. Alltihop.
- Ja, och jag är jävligt ledsen. Men gjort är gjort. Jag kan inte ändra på det.
- Nej, men du kunde struntat i att göra det överhuvudtaget. jag kände hur tårarna började komma
- Ja, men nu gjorde jag det. Kan vi inte bara lägga det bakom oss? sa Justin och torkade bort en av tårarna som rann ner på min kind
Jag började gråta jätte mycket, och Justin drog mig intill honom. Det kändes bra att känna hans värme. Men han kunde bara glömma att jag hade förlåtit honom.
Jag ställde mig på tå, som om jag skulle kyssa honom. Men istället viskade jag han i örat
- Jag kommer aldrig kunna glömma detta Justin. Det är en grej som jag inte kommer kunna förlåta dig för. Jag är ledsen.
Jag ställde mig vanligt igen och tittade han i ögonen och tårarna började rinna ner för hans kinder. Han skulle precis säg nått när jag satte mitt finger på hans läpp.
- Ssshhh, säg inget. Jag vet hur du tycker, hur du tänker och hur du mår. Jag mår precis lika dant. Men du ska veta, att jag älskar dig, men jag kommer aldrig att förlåta dig.
Jag ställde mig på tå igen och kysste han på kinden, sen hoppade jag in i bilen och körde iväg.
Linas perspektiv:
Jag vaknade runt 2. Det kändes skönt att bara slappa idag.
Jag gick in i min garderob och drog på min OnePiece. Inne i garderoben hade jag bilder på img och Carlos. Jag tänkte riva ner dom, men jag gjorde aldrig det.
Jag gick ner till köket och rostade mackor. Och åt upp dom lite snabbt.
Jag hade jätte tråkigt så jag gick och satte mig vid tv:n och slog på nickelodeon. Det var gamla avsnitt av Big Time Rush. Jag slog genast av den.
Jag tog fram mobilen. Jag hade fått 4 sms. 2 av Johanna, ett från Jedward, och ett från Carlos.
Jag öppnade dom från Johanna först. Det stog samma saker i båda.
* Film ikväll, vid 8? :)<3. xx*
Jag svarade lite snabbt
* Ja förfan :D<3. xx*
Jag klickade in på nästa som var från grabbarna.
* Heeeeeeeeeey tjejen. Hur är det? Lust att hitta på något imorron? :). xx John&Edward *
* Heeeeeey grabbar :D. Jodå, det kunde väl varit bättre. Sure. Men vi hörs av imorron på morgonen :D. xx *
Det sista smset som var från Carlos, ville jag egentligen inte öppna. Men jag gjorde det iallafall.
* Titta ut genom fönstret *
Nu blev jag lite rädd. Vad hade han nu gjort?
Jag tittade ut genom fönsret, där hade han lagt ut en banderoll som det stog ''I love you Lina <3'' på.
Sen såg jag att han stog bakom häcken längst borta vid postlådan. Han fick syn på mig, och tog upp mobilen.
Det surrade till i min mobil
* Öppna dörren *
Jag gick till dörren och öppnade den. Det stog en vas med röda rosor där. Jag tog upp kortet, det stog såhär på det
Jag kollade upp mot honom, och han gick mot mig. Han kom upp på trappan.
- Lina, min kärlek till dig, är oförstör bar. Jag kommer aldrig sluta älska dig!
En tår rann ner för min kind. Carlos torkade bort den och kramade om mig.
Det kändes inte bra, jag kunde inte förlåta han.
- Carlos, jag kan inte förlåta dig, vi kan inte lägga detta bakom oss. Det går inte! Jag älskar dig med, det gör jag. Men jag kan inte förlåta dig! Jag är ledsen.
Han fick en besviken blick i ögonen, och fällde en tår sen gick han ner för trappan och bort till sin bil, och körde.
Det kändes rättså skönt att få allt det där sagt.
Klockan hade nu blivit 8 och Johanna kom hem till mig. Vi satte oss och tittade på film.
Sen gick vi och la oss.
Vid klockan 10 nästa morgon, så behövde Johanna sticka hem. Och jag låg kvar i sängen med datan i knäet. Sen fick jag ett sms av killarna.
* Vi ör utanför ditt hus nu, kom ner och öppna :D. *
Jag fick lite smått panik, så jag drog på mig min andra OnePiece. Gick ner till dörren och öppnade dörren.
- Heeeeeeeeej! sa dom i kör
- Heeeeeej ! sa jag och log
- Vad ska vi göra idag?
- Vi sticker till parken, jag ska bara ta mina nycklar och min mobil.
Jag gick in i huset och tog min mobil och nycklarna, sen stack vi till parken.
Vi åt glass, gick runt och matade ankorna som var där. Sen satte vi oss på en bänk och började prata och skratta. Jag fick syn på Carlos, och han såg mig med. Han såg sårad ut.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
detta.. det går... både bra och dåligt, eller?!
långt kapitel idag :D.
kommentera! :D.
Jag tittade upp på Justin igen. Det rann tårar från hans ögon, ner på kinderna på honom.
Jag mådde så dåligt av att se honom sådär. Jag ville bara krama om honom, men jag kunde inte.
Justin la armen om mig, och viskade mig i örat
- Jag har berättat allt för dina föräldrar, jag har berättat vilken dålig pojkvän jag är. Dom vet allt nu. Jag berättade inte allt för dig på den där bänken. Det var en grej, som jag inte berättade. Du kan fråga dom. Dom vet vad det var jag inte berättade! Johanna, jag är så sjukt ledsen att jag har gjort såhär mot dig. Du hade mått bättre utan mig, redan från början! Men du ska veta, att jag älskar dig, så jävla mycket! Du är verkligen min ängel!
Jag började gråta ännu mer efter det. Jag kramade om Justin, men sen tryckte jag honom ifrån mig igen, och sprang upp på mitt rum.
Justin visste inte att jag visste det han inte hade berättat.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag slängde mig i sängen och började störtgråta. Jag ville inte ha det såhär.
Jag hörde att dörren stängdes där nere, så jag gick till mitt fönster och tittade ner på biluppfarten. Justin gick mot sin bil. Han vände sig om och kollade upp på mig och då började jag gråta ännu mer, jag trillade ihop, och började gråta stora floder. Jag ställde mig upp, och Justin stog och tittade på mig, han grät han med.
Jag la händerna på glaset.
Glaset hade blivit immigt, så jag skrev ''I <3 U''. Justin gjorde ett hjärta tillbaka sen hoppade han in i bilen. Men han började inte köra. Han slog huvudet i ratten och slog näven i fönstret.
Varför var livet så komplicerat just nu? Det är ju fan inte såhär jag vill ha det.
Nästa morgon, så ringde min mobil, det stog SouljaMan på skärmen. HAHA, SouljaMan, SouljaBoy, fattar ni? Inte?! Never mind.
- Aa det är Johanna?
- Yoo, Det är Soulja.. Jo, kom till studion, vi måste skriva lite musik.
- Sure, kommer på direkten.
Jag gick in i min garderob och drog på mig ett linne och ett par mjukisbyxor.
Jag tog min väska som stog på golvet och packade ner ett block, en bläckpenna och lite tuggummi också vidare. Sen tog jag bilnycklarna och mobilen och stack ner till hallen.
- MAMMA!! JAG STICKER TILL STUDION NU!!
- OKEJ! KOM HEM VID 5!
- OKEJ, PUSS!
Jag sprang ut till min Range Rover och startade den, backade ut den och körde till studion. Jag var tvungen att köra in till Wal-Mart och köpa mer tuggummi för jag det var inte fler i det jag packade ner i väskan.
Jag sprang in lite snabbt. Det var några fans som ville ta bilder och ha en autograf, så jag gav dom det och sen sprang jag och tog tuggummina och betala och stack ut till bilen och körde till studion.
Jag sprang in till studio rummet där Soulja satt. Där satt även Jasmine V.
- HEEEEJ!!! skrek jag och dom tittade förvånat på mig
- HEEEEJ!!! skrek Jasmine tillbaka och gav mig en kram
- Yooo. sa Soulja coolt, eller ja, han försökte vara cool
Vi satt och skrev lite på några låtar, och sen började jag och Jasmine prata om vad vi skulle göra för låt. Vi hade ingen riktig aning, så vi frågade om råd till Soulja. Han gav oss några bra råd, och vi började skriva lite på en låt.
Efter ett tag så ringde Souljas mobil så han stack ut från rummet. Vi var rättså nyfikna på vem det var, så vi gick till dörren och öppnade den lite grann och hörde lite vad han sa.
Det var något i stil med
- Nej men du kan inte komma nu. Johanna är här. Det går inte nu. Nej! Jag vet att ni har gjort slut och allt det där tramset......
Jag ville inte höra mer efter det, för jag visste det var Justin han pratade. Jag tog tag i mig själv, och skulle inte börja gråta. Jag svalde gråten, och fick kväljningar.
När Soulja kom in igen, så såg han att jag inte mådde så värst bra.
- Eeey, hur är det med dig?
- Nja, sådär. sa jag och kollade sedan på klockan den var kvart i 5, se sa jag. Jag måste dra hem nu. Sorry, men vi hörs imorron va?
- Jadå, kör försiktigt.
Jag gick ut från studio rummet och satte i mitt headset och sen gick jag till ytterdörren av lokalen, utanför så satt det en kille, men jag bara sjöng ''Yeah it's over, my last move is to unfriend you.''
Jag kollade bak på killen, det var inte en vanlig kille, det var Justin. Skit.
- Johanna! ropade han efter mig
Jag vände mig om och väntade på honom, för han gick närmare mig.
- Det känns som om vi behöver prata.
- Då vill jag veta om vad ?
- Om det som händer just nu. Det är väl inte såhär vi ska ha det?
- Justin, ta inte detta personligt, men det är ditt fel. Alltihop.
- Ja, och jag är jävligt ledsen. Men gjort är gjort. Jag kan inte ändra på det.
- Nej, men du kunde struntat i att göra det överhuvudtaget. jag kände hur tårarna började komma
- Ja, men nu gjorde jag det. Kan vi inte bara lägga det bakom oss? sa Justin och torkade bort en av tårarna som rann ner på min kind
Jag började gråta jätte mycket, och Justin drog mig intill honom. Det kändes bra att känna hans värme. Men han kunde bara glömma att jag hade förlåtit honom.
Jag ställde mig på tå, som om jag skulle kyssa honom. Men istället viskade jag han i örat
- Jag kommer aldrig kunna glömma detta Justin. Det är en grej som jag inte kommer kunna förlåta dig för. Jag är ledsen.
Jag ställde mig vanligt igen och tittade han i ögonen och tårarna började rinna ner för hans kinder. Han skulle precis säg nått när jag satte mitt finger på hans läpp.
- Ssshhh, säg inget. Jag vet hur du tycker, hur du tänker och hur du mår. Jag mår precis lika dant. Men du ska veta, att jag älskar dig, men jag kommer aldrig att förlåta dig.
Jag ställde mig på tå igen och kysste han på kinden, sen hoppade jag in i bilen och körde iväg.
Linas perspektiv:
Jag vaknade runt 2. Det kändes skönt att bara slappa idag.
Jag gick in i min garderob och drog på min OnePiece. Inne i garderoben hade jag bilder på img och Carlos. Jag tänkte riva ner dom, men jag gjorde aldrig det.
Jag gick ner till köket och rostade mackor. Och åt upp dom lite snabbt.
Jag hade jätte tråkigt så jag gick och satte mig vid tv:n och slog på nickelodeon. Det var gamla avsnitt av Big Time Rush. Jag slog genast av den.
Jag tog fram mobilen. Jag hade fått 4 sms. 2 av Johanna, ett från Jedward, och ett från Carlos.
Jag öppnade dom från Johanna först. Det stog samma saker i båda.
* Film ikväll, vid 8? :)<3. xx*
Jag svarade lite snabbt
* Ja förfan :D<3. xx*
Jag klickade in på nästa som var från grabbarna.
* Heeeeeeeeeey tjejen. Hur är det? Lust att hitta på något imorron? :). xx John&Edward *
* Heeeeeey grabbar :D. Jodå, det kunde väl varit bättre. Sure. Men vi hörs av imorron på morgonen :D. xx *
Det sista smset som var från Carlos, ville jag egentligen inte öppna. Men jag gjorde det iallafall.
* Titta ut genom fönstret *
Nu blev jag lite rädd. Vad hade han nu gjort?
Jag tittade ut genom fönsret, där hade han lagt ut en banderoll som det stog ''I love you Lina <3'' på.
Sen såg jag att han stog bakom häcken längst borta vid postlådan. Han fick syn på mig, och tog upp mobilen.
Det surrade till i min mobil
* Öppna dörren *
Jag gick till dörren och öppnade den. Det stog en vas med röda rosor där. Jag tog upp kortet, det stog såhär på det
Lina!
Min kärlek till dig dör när dessa 10 blommorna vissnar. Men var inte orolig, den 10de rosen, är av plast!
Snälla du, jag vet att du inte vill förlåta mig, och jag har varit en riktigt dålig pojkvän. Men kan vi inte lägga det bakom oss? Börja om som vänner?
Jag älskar dig! <3.
Min kärlek till dig dör när dessa 10 blommorna vissnar. Men var inte orolig, den 10de rosen, är av plast!
Snälla du, jag vet att du inte vill förlåta mig, och jag har varit en riktigt dålig pojkvän. Men kan vi inte lägga det bakom oss? Börja om som vänner?
Jag älskar dig! <3.
Jag kollade upp mot honom, och han gick mot mig. Han kom upp på trappan.
- Lina, min kärlek till dig, är oförstör bar. Jag kommer aldrig sluta älska dig!
En tår rann ner för min kind. Carlos torkade bort den och kramade om mig.
Det kändes inte bra, jag kunde inte förlåta han.
- Carlos, jag kan inte förlåta dig, vi kan inte lägga detta bakom oss. Det går inte! Jag älskar dig med, det gör jag. Men jag kan inte förlåta dig! Jag är ledsen.
Han fick en besviken blick i ögonen, och fällde en tår sen gick han ner för trappan och bort till sin bil, och körde.
Det kändes rättså skönt att få allt det där sagt.
Klockan hade nu blivit 8 och Johanna kom hem till mig. Vi satte oss och tittade på film.
Sen gick vi och la oss.
Vid klockan 10 nästa morgon, så behövde Johanna sticka hem. Och jag låg kvar i sängen med datan i knäet. Sen fick jag ett sms av killarna.
* Vi ör utanför ditt hus nu, kom ner och öppna :D. *
Jag fick lite smått panik, så jag drog på mig min andra OnePiece. Gick ner till dörren och öppnade dörren.
- Heeeeeeeeej! sa dom i kör
- Heeeeeej ! sa jag och log
- Vad ska vi göra idag?
- Vi sticker till parken, jag ska bara ta mina nycklar och min mobil.
Jag gick in i huset och tog min mobil och nycklarna, sen stack vi till parken.
Vi åt glass, gick runt och matade ankorna som var där. Sen satte vi oss på en bänk och började prata och skratta. Jag fick syn på Carlos, och han såg mig med. Han såg sårad ut.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
detta.. det går... både bra och dåligt, eller?!
långt kapitel idag :D.
kommentera! :D.
Kommentarer
Trackback
