if we're meant to be, we will meet again! chapter 71
Tillbaka blick från förra:
Mer ville jag inte höra. Jag gick fram till Ryan, som blev helt chockad av att jag kom. Justin, tittade på mig, och skulle precis börja prata med mig.
- Ssscchhhh. sa jag till honom
Sen vände jag mig mot Ryan och han visste vad jag skulle göra. Vi hade snackat om det innan. Jag skulle antagligen ångra mig, men jag gjorde det. Jag kysste Ryan, mitt framför ögonen på Justin.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag slet mig ifrån Ryans ansikte. Jag tittade på Justin, och jag skämdes faktist. Jag ångrade mig så inerligt. Jag tittade på han, och det rann en tår från hans ena öga. Jag torkade bort den och viskade honom i örat
- Justin, nu vet du hur det känns, när din älskade kysser någon annan. Mitt framför ögonen på en. Justin, jag kommer aldrig förlåta dig. Hejdå.
Jag gick förbi honom, och klappade han på axeln.
Jag gick vid strandkanten, vattnet snuddade vid mina fötter. Tårarna började rinna. Jag tänkte på alla minnena jag och Justin hade tillsammans. Det var oslagbart. Det fanns inget så underbart. Han var verkligen mitt allt.
Jag började sjunga lite smått på Next 2 you.
- One day, when the sky is fallin'. I'll be standin' right next 2 you, right next 2 you. Nothing will ever, come between us, 'cause i'll be standin' right next 2 you, right next 2 you.
Men den sista snutten av texten stämde inte. Inte nu.
Varför blev det såhär? Jag vill inte, det var inte såhär jag hade tänkt att mitt liv skulle vara.
Linas perspektiv:
Omg, vad är det som händer här egentligen.
Jag, Carlos, Jaden, Willow, Christian, Caitlin, Chaz, Jasmine och Christina satt på stranden och hade fortfarande brasan igång. Vi grillade lite marshmellows.
Jag ställde mig upp för att sträcka på mig. Då såg jag en tjej gå långt borta i vattnet. Jag vinkade, och hon vinkade tillbaka. Det var Johanna.
Hon gick och torkade sig runt ögonen. Christian ställde sig också upp, för att kolla vad jag höll på med. Han vände sig mot Johannas håll och sen tillbaka till mitt håll.
- Ska jag springa och hämta henne? frågade han
- Gör du så!
Han sprang bort till henne, och kramade om henne. Sen gick dom hand i hand tillbaka till oss.
Jag såg att Johannahad egråtit, och hon gjorde det fortfarande. Eller ja, det rann fortfarande tårar ner för kinderna på henne. Hon tittade på oss och log. Precis när hon hade suttit sig ner för att få det lugnt, susade hon upp och ställde sig och tittade mot grind-dörren in till hennes tomt. Jag tittade bort dit, och där stog Selena.
Johanna gick med raska steg dit. Hon tittade på strand kanten. Där sprang Justin.
Men Johanna var snabbare. Hon sprang fram till Selena, och slog till henne med knytnäven.
- DU KAN DRA ÅT HELVETE DIT ÄCKLIGA KRÄK. DIN JÄLVA HORA. GÅR RUNT OCH KNULLAR MED MIN KILLE. DU HAR FAN FÖRSTÖRT MITT LIV. JAG HATAR DIG!
Selena reste sig upp försiktigt och såg, faktist medlidande ut.
- Du, jag är ledsen. Finns det nått jag kan göra?
- JA, DU KAN FÖRSVINNA HÄRIFRÅN.
Selena gick sakta därifrån, och Johanna trillae ihop, och började gråta ännu mer.
Jag sprang fram till henne och kramade om henne. Och sen kom Justin, han hade med gråtit.
- Johanna, snälla. Jag älskar dig! Jag vet att du inte kommer förlåta mig. Men jag vill att du ska veta att jag älskar dig!
Johanna reste sig upp, sprang till bryggan, och satte sig längst ut.
Allihopa satt kvar vid brasan. Justin, han var ganska hatad av alla där just nu.
Efter ett tag kom Ryan joggandes vid strand kanten. När han kom till oss, och såg Justin, så tvär stannade han.
- Vad gör han här?
- Han är här för att han vill prata med Johanna.
- Det var väl själve fan. Jag sa att du inte skulle komma hit, du skulle inte prata med henne, och inte röra henne! röt Ryan
- Jag vill prata med Johanna ändå.
Justin gick mot bryggan, och Ryan tittade upp dit och såg att Johanna satt där.
- Nähä du! skrek Ryan och drog tag i Justin så att han föll till marken.
Dom började slåss. Knytnävar hit och dit.
Jag såg att Johanna reste sig upp och torkade tårarna ännu en gång, och gick mot oss igen. Tills hon såg killarna. Hon sprang fram till dom och skrek på dom.
- VAFAN HÅLLER NI PÅ MED?!
- Slåss!!! skrek dom båda två
- Men sluta med det!
- Nej, han ska inte få röra dig, det sa jag till han! röt Ryan
- Men ni ska fan inte börja slåss för det? Hallå, ni är bästavänner?
- Ja, men ändå.
- Lägg av nu.
Johanna gick bort mot vägen, Justin gick efter.
Det verkade som om hon inte visste riktigt vart hon gick.
Efter ett tag, så ringde min mobil, jag svarade.
- Det är Lina?
- Hallå Lina, det här är Codys föräldrar!
- Hej.
- Vi måste bara berätta, att. När Cody åkte in till sjukthuset med ambulans, så klarade han sig inte. Han dog inne i ambulansen. Dom försökte få liv i han igen. Men det gick inte. det var hans mamma som pratade, och hon bröt ihop
Jag ville itne tro att det var sant.
Jag tittade upp på Justin, eftersom jag hörde att han hade skrikit på Johanna med en panikslagen röst.
Jag fattade varför nu. Johanna såg inte bilen som kom, ganska snabbt.
Justin sprang och sprang och sprang mot henne. Men bilen var snabbare.....
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
w00t? öjdå.. detta var ju inte bra ;o.
3 kapitel idag. jag kommer nog börja skriva varannan dag tror jag. Inget som är säkert, men jag tror det! :).
kommentera :).
och kram på er :).
Förresten, någon design kunnig, som skulle vilja göra en design åt mig? Var snäll och skriv en kommentar då :).
Mer ville jag inte höra. Jag gick fram till Ryan, som blev helt chockad av att jag kom. Justin, tittade på mig, och skulle precis börja prata med mig.
- Ssscchhhh. sa jag till honom
Sen vände jag mig mot Ryan och han visste vad jag skulle göra. Vi hade snackat om det innan. Jag skulle antagligen ångra mig, men jag gjorde det. Jag kysste Ryan, mitt framför ögonen på Justin.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag slet mig ifrån Ryans ansikte. Jag tittade på Justin, och jag skämdes faktist. Jag ångrade mig så inerligt. Jag tittade på han, och det rann en tår från hans ena öga. Jag torkade bort den och viskade honom i örat
- Justin, nu vet du hur det känns, när din älskade kysser någon annan. Mitt framför ögonen på en. Justin, jag kommer aldrig förlåta dig. Hejdå.
Jag gick förbi honom, och klappade han på axeln.
Jag gick vid strandkanten, vattnet snuddade vid mina fötter. Tårarna började rinna. Jag tänkte på alla minnena jag och Justin hade tillsammans. Det var oslagbart. Det fanns inget så underbart. Han var verkligen mitt allt.
Jag började sjunga lite smått på Next 2 you.
- One day, when the sky is fallin'. I'll be standin' right next 2 you, right next 2 you. Nothing will ever, come between us, 'cause i'll be standin' right next 2 you, right next 2 you.
Men den sista snutten av texten stämde inte. Inte nu.
Varför blev det såhär? Jag vill inte, det var inte såhär jag hade tänkt att mitt liv skulle vara.
Linas perspektiv:
Omg, vad är det som händer här egentligen.
Jag, Carlos, Jaden, Willow, Christian, Caitlin, Chaz, Jasmine och Christina satt på stranden och hade fortfarande brasan igång. Vi grillade lite marshmellows.
Jag ställde mig upp för att sträcka på mig. Då såg jag en tjej gå långt borta i vattnet. Jag vinkade, och hon vinkade tillbaka. Det var Johanna.
Hon gick och torkade sig runt ögonen. Christian ställde sig också upp, för att kolla vad jag höll på med. Han vände sig mot Johannas håll och sen tillbaka till mitt håll.
- Ska jag springa och hämta henne? frågade han
- Gör du så!
Han sprang bort till henne, och kramade om henne. Sen gick dom hand i hand tillbaka till oss.
Jag såg att Johannahad egråtit, och hon gjorde det fortfarande. Eller ja, det rann fortfarande tårar ner för kinderna på henne. Hon tittade på oss och log. Precis när hon hade suttit sig ner för att få det lugnt, susade hon upp och ställde sig och tittade mot grind-dörren in till hennes tomt. Jag tittade bort dit, och där stog Selena.
Johanna gick med raska steg dit. Hon tittade på strand kanten. Där sprang Justin.
Men Johanna var snabbare. Hon sprang fram till Selena, och slog till henne med knytnäven.
- DU KAN DRA ÅT HELVETE DIT ÄCKLIGA KRÄK. DIN JÄLVA HORA. GÅR RUNT OCH KNULLAR MED MIN KILLE. DU HAR FAN FÖRSTÖRT MITT LIV. JAG HATAR DIG!
Selena reste sig upp försiktigt och såg, faktist medlidande ut.
- Du, jag är ledsen. Finns det nått jag kan göra?
- JA, DU KAN FÖRSVINNA HÄRIFRÅN.
Selena gick sakta därifrån, och Johanna trillae ihop, och började gråta ännu mer.
Jag sprang fram till henne och kramade om henne. Och sen kom Justin, han hade med gråtit.
- Johanna, snälla. Jag älskar dig! Jag vet att du inte kommer förlåta mig. Men jag vill att du ska veta att jag älskar dig!
Johanna reste sig upp, sprang till bryggan, och satte sig längst ut.
Allihopa satt kvar vid brasan. Justin, han var ganska hatad av alla där just nu.
Efter ett tag kom Ryan joggandes vid strand kanten. När han kom till oss, och såg Justin, så tvär stannade han.
- Vad gör han här?
- Han är här för att han vill prata med Johanna.
- Det var väl själve fan. Jag sa att du inte skulle komma hit, du skulle inte prata med henne, och inte röra henne! röt Ryan
- Jag vill prata med Johanna ändå.
Justin gick mot bryggan, och Ryan tittade upp dit och såg att Johanna satt där.
- Nähä du! skrek Ryan och drog tag i Justin så att han föll till marken.
Dom började slåss. Knytnävar hit och dit.
Jag såg att Johanna reste sig upp och torkade tårarna ännu en gång, och gick mot oss igen. Tills hon såg killarna. Hon sprang fram till dom och skrek på dom.
- VAFAN HÅLLER NI PÅ MED?!
- Slåss!!! skrek dom båda två
- Men sluta med det!
- Nej, han ska inte få röra dig, det sa jag till han! röt Ryan
- Men ni ska fan inte börja slåss för det? Hallå, ni är bästavänner?
- Ja, men ändå.
- Lägg av nu.
Johanna gick bort mot vägen, Justin gick efter.
Det verkade som om hon inte visste riktigt vart hon gick.
Efter ett tag, så ringde min mobil, jag svarade.
- Det är Lina?
- Hallå Lina, det här är Codys föräldrar!
- Hej.
- Vi måste bara berätta, att. När Cody åkte in till sjukthuset med ambulans, så klarade han sig inte. Han dog inne i ambulansen. Dom försökte få liv i han igen. Men det gick inte. det var hans mamma som pratade, och hon bröt ihop
Jag ville itne tro att det var sant.
Jag tittade upp på Justin, eftersom jag hörde att han hade skrikit på Johanna med en panikslagen röst.
Jag fattade varför nu. Johanna såg inte bilen som kom, ganska snabbt.
Justin sprang och sprang och sprang mot henne. Men bilen var snabbare.....
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
w00t? öjdå.. detta var ju inte bra ;o.
3 kapitel idag. jag kommer nog börja skriva varannan dag tror jag. Inget som är säkert, men jag tror det! :).
kommentera :).
och kram på er :).
Förresten, någon design kunnig, som skulle vilja göra en design åt mig? Var snäll och skriv en kommentar då :).
Kommentarer
Trackback
