if we're meant to be, we will meet again! chapter 70
Tillbaka blick från förra :
Efter ett tag när vi hade suttit runt en liten brasa vi gjorde på kvällen, så behövde Justin gå iväg. Vi andra stannade kvar vi brasan och pratade.
Efter ett tag gick Carlos med. Och jag och Lina tittade undrande på varann. Jag, Lina, Ryan, Christian och Jaden gick efter och ställde oss vid staketet och kollade in försiktigt.
Inne på min tomt, så stog Carlos och Justin. Men det såg ut som dom väntade på några.
Efter en stund, när vi skulle gå tillbaka, så hörde vi röster. Vi vände oss om, och där stog......
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alltså nej, vafan.
Jag stog nog med hakan nere i marken, och Lina lika dant, när vi såg att det var Selena och Nicole.
Vi vände oss till Ryan, och han började, bokstavligen talat, bli röd av ilska i ansiktet.
Längre borta på stranden där Chaz och dom andra satt, så tittade Chaz upp undrande. Och sen sprang han till oss.
- Vad är det?
- Om du tittar in i min trägård, så ser du. sa jag och började få tårar i ögonen
Jag tittade upp på Chaz, som tittade ner på mig igen.
- Johanna, vänd dig om...
Jag vände mig om, och möttes av det jag hade blivit lovad, 3 gånger att aldrig få se igen.
Dom kysste varann.
Jag kände hur ilskan vällde upp, och tårarna började smått rinna. Sen kändes det som vattenfall från ögonen.
Selena fick syn på mig, och började le lite. Och då fick Ryan nog. Han sprang in dit, tog tag henne i axeln och smällde ner henne till marken. Hon drog sedan upp henne och sa nått i stil med
- Jag vet att man inte ska slå tjejer, men det räcker nu. och sen smällde han henne på kinden.
Han sprang tillbaka till mig och Lina och dom andra.
Justin tittade på mig, och sprang efter. Strax efter kom Carlos med.
Lina verkade intee sur på Carlos, kanske lite besviken. Men dom gjorde ju inget.
Men Justin, han sprang efter mig, och jag sprang. Jag sprang så fort jag bara kunde. Jag tror aldrig jag har sprungit så snabbt tidigare. För jag är inte den snabba typen.
Han ropade efter mig, han skrek verkligen efter mig. Men jag ville inte. Det hade gått för långt nu.
Jag hade kommit från stranden nu, så det var lite enklare att springa. Jag hörde fortfarande han ropa efter mig, och jag hörde att han kom närmare och närmare. Jag fortsatte springa. Men tillslut orkade jag inte mer. Jag föll ihop mitt på trottoaren. Jag kände en varm kropp krama om mig. Jag knuffade bort honom och tittade på honom undrande, precis som om jag inte kände honom.
- Johanna, det är inte som du tror!
- Nej, det är aldrig som jag tror. För du gör aldrig något fel. röt jag
- Johanna sluta. Det är bara ett missförstånd.
- Jasså? Är detta ett missförsånd? röt jag och visade upp mobilen
Han stog helt tyst och tittade på bilden.
- Tycker du, helt seriöst Justin, att detta ser ut som ett missförstånd? Tycker du det? sa jag och grät
Han stog bara tyst. Jag tog bort mobilen, la ner den i fickan. Och gick iväg. Men än en gång hörde jag steg bakom mig. Jag vände mig om och Justin följde fortfarande efter mig.
- Johanna, okej. Det kanske inte var nått missförstånd. Och jag vill berätta sanningen för dig nu.
- Sanningen?
- Ja, sanningen. Kom, vi går och sätter oss.
Jag följde med, och vi satte oss på en bänk.
- Jaha, börja berätta då. sa jag och torkade bort tårarna
- Jo, alltså, du kommer aldrig förlåta mig efter detta. Det är knappt så att jag kommer förlåta mig själv.
Hjärtat började dunka i bröstet på mig.
- Jo. Varje gång, jag har sagt att jag ska ut med Sean eller Jaden eller nått sånt. Eller när jag har sagt att jag ska på möte med Usher och Scooter. Så har jag träffat Selena i smyg. Jag och Selena har varit tillsammans i några dryga veckor. Men du ska veta, att jag älskar dig precis lika mycket ändå! Jag ville bara att sanningen skulle fram. Och jag har skullat berätta det för dig, plus, att jag har skullat göra slut med Selena.
Jag satt där, helt mållös och bara lyssnade på vad han sa. Jag kunde inte fatta det. Tårarna började rinna, det kändes som floder ner för kinderna på mig.
- Vadå, du har varit och träffat henne. Men vadå, har inte jag varit tillräckligt bra då? Och nej, du kan inte älska mig lika mycket ändå. Det går inte. Du kan inte älska mig lika mycket, om du delar på en kärlek, mellan två personer. Justin, vårat kapitel, är slut, finito, gone, BORTA! JAG VILL ALDRIG MED SE DIG, JAG HATAR DIG! skrek jag år honom. Dom sista orden jag sa, att jag aldrig mer ville se honom, och att jag hatade honom, det var inte ens sant. Men jag var så otroligt arg på honom nu. Jag, jag.. Jag tror verkligen att jag hatade honom justnu.
Jag såg hur hans tårar kom fram, och när jag sprang iväg, så såg jag hur han ställde sig upp, och sprang efter. Jag sprang till en sten vid havet, som jag brukade vara vid innan, när jag behövde tänka. Det var bara två stycken som visste om det stället. Det var Ryan och Lina.
Jag sprang dit, och såg att det stog någon där. Och sen började jag tänka på om jag skulle gå därifrån, för jag ville ju inte gråta framför en främling. Killen vände sig om, och då såg jag att det var Ryan.
Han tittade med sorgsna ögon på mig, och jag sprang fram till honom och han kramade om mig.
Jag grät, och jag grät och jag grät.
- Sötnos, hur är det? frågade Ryan efter en stund
- Vad tror du? Den jag älskar har berättat allt om hans ''hemliga'' liv.
- Vadå för nått?
Jag berättade det Justin hade berättat för mig, och han tappade verkligen hakan. Han blev riktigt arg, såg det ut som.
Nu satt jag och Ryan på stenen som jag alltid brukade sitta på själv, och bara tittade ut över havet. Allting var helt lugnt tills jag hörde mitt nanm. Jag tittade åt sidan, och där kom Justin springande mot oss.
Jag fick panik och sprang ifrån stenen, medans Ryan satt kvar.
Jag sprang iväg, långt långt iväg, till en brygga. På den gick jag ut och satte mig.
Efter ett tag, när jag trodde att Justin hade gått iväg, så gick jag tillbaka till stenen. När jag kom dit, såg jag att Justin inte alls hade gått därifrån. Så jag gömde mig bakom stenen. Sen hörde jag dom prata
- Justin ,jag svär. Om du så mycket som rör Johanna, jag kommer slå ner dig.
- Eyy, vad är ditt problem? Jag vill ju lösa det?
- Hur tror du, att ni kommer kunna lösa det? Du och Selena knullar så fort ni kommer i kontakt med varann. Du berättade inte det för Johanna va? Det kunde du inte göra va? Selena är inget mer än en hora! Hon är tillsammans med den killen som är mest känd för tillfället. Så, du kan behålla Selena. Ni passar bra ihop. Alltså, jag fattar inte vadfan som har hänt med dig. röt Ryan
Mer ville jag inte höra. Jag gick fram till Ryan, som blev helt chockad av att jag kom. Justin, tittade på mig, och skulle precis börja prata med mig.
- Ssscchhhh. sa jag till honom
Sen vände jag mig mot Ryan och han visste vad jag skulle göra. Vi hade snackat om det innan. Jag skulle antagligen ångra mig, men jag gjorde det. Jag kysste Ryan, mitt framför ögonen på Justin.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Yooooo.. detta var ju inte bra ;o.
Det kommer ett till kapitel snart. Vänta en stund bara! :D.
Kommentera! :D.
Efter ett tag när vi hade suttit runt en liten brasa vi gjorde på kvällen, så behövde Justin gå iväg. Vi andra stannade kvar vi brasan och pratade.
Efter ett tag gick Carlos med. Och jag och Lina tittade undrande på varann. Jag, Lina, Ryan, Christian och Jaden gick efter och ställde oss vid staketet och kollade in försiktigt.
Inne på min tomt, så stog Carlos och Justin. Men det såg ut som dom väntade på några.
Efter en stund, när vi skulle gå tillbaka, så hörde vi röster. Vi vände oss om, och där stog......
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alltså nej, vafan.
Jag stog nog med hakan nere i marken, och Lina lika dant, när vi såg att det var Selena och Nicole.
Vi vände oss till Ryan, och han började, bokstavligen talat, bli röd av ilska i ansiktet.
Längre borta på stranden där Chaz och dom andra satt, så tittade Chaz upp undrande. Och sen sprang han till oss.
- Vad är det?
- Om du tittar in i min trägård, så ser du. sa jag och började få tårar i ögonen
Jag tittade upp på Chaz, som tittade ner på mig igen.
- Johanna, vänd dig om...
Jag vände mig om, och möttes av det jag hade blivit lovad, 3 gånger att aldrig få se igen.
Dom kysste varann.
Jag kände hur ilskan vällde upp, och tårarna började smått rinna. Sen kändes det som vattenfall från ögonen.
Selena fick syn på mig, och började le lite. Och då fick Ryan nog. Han sprang in dit, tog tag henne i axeln och smällde ner henne till marken. Hon drog sedan upp henne och sa nått i stil med
- Jag vet att man inte ska slå tjejer, men det räcker nu. och sen smällde han henne på kinden.
Han sprang tillbaka till mig och Lina och dom andra.
Justin tittade på mig, och sprang efter. Strax efter kom Carlos med.
Lina verkade intee sur på Carlos, kanske lite besviken. Men dom gjorde ju inget.
Men Justin, han sprang efter mig, och jag sprang. Jag sprang så fort jag bara kunde. Jag tror aldrig jag har sprungit så snabbt tidigare. För jag är inte den snabba typen.
Han ropade efter mig, han skrek verkligen efter mig. Men jag ville inte. Det hade gått för långt nu.
Jag hade kommit från stranden nu, så det var lite enklare att springa. Jag hörde fortfarande han ropa efter mig, och jag hörde att han kom närmare och närmare. Jag fortsatte springa. Men tillslut orkade jag inte mer. Jag föll ihop mitt på trottoaren. Jag kände en varm kropp krama om mig. Jag knuffade bort honom och tittade på honom undrande, precis som om jag inte kände honom.
- Johanna, det är inte som du tror!
- Nej, det är aldrig som jag tror. För du gör aldrig något fel. röt jag
- Johanna sluta. Det är bara ett missförstånd.
- Jasså? Är detta ett missförsånd? röt jag och visade upp mobilen
Han stog helt tyst och tittade på bilden.
- Tycker du, helt seriöst Justin, att detta ser ut som ett missförstånd? Tycker du det? sa jag och grät
Han stog bara tyst. Jag tog bort mobilen, la ner den i fickan. Och gick iväg. Men än en gång hörde jag steg bakom mig. Jag vände mig om och Justin följde fortfarande efter mig.
- Johanna, okej. Det kanske inte var nått missförstånd. Och jag vill berätta sanningen för dig nu.
- Sanningen?
- Ja, sanningen. Kom, vi går och sätter oss.
Jag följde med, och vi satte oss på en bänk.
- Jaha, börja berätta då. sa jag och torkade bort tårarna
- Jo, alltså, du kommer aldrig förlåta mig efter detta. Det är knappt så att jag kommer förlåta mig själv.
Hjärtat började dunka i bröstet på mig.
- Jo. Varje gång, jag har sagt att jag ska ut med Sean eller Jaden eller nått sånt. Eller när jag har sagt att jag ska på möte med Usher och Scooter. Så har jag träffat Selena i smyg. Jag och Selena har varit tillsammans i några dryga veckor. Men du ska veta, att jag älskar dig precis lika mycket ändå! Jag ville bara att sanningen skulle fram. Och jag har skullat berätta det för dig, plus, att jag har skullat göra slut med Selena.
Jag satt där, helt mållös och bara lyssnade på vad han sa. Jag kunde inte fatta det. Tårarna började rinna, det kändes som floder ner för kinderna på mig.
- Vadå, du har varit och träffat henne. Men vadå, har inte jag varit tillräckligt bra då? Och nej, du kan inte älska mig lika mycket ändå. Det går inte. Du kan inte älska mig lika mycket, om du delar på en kärlek, mellan två personer. Justin, vårat kapitel, är slut, finito, gone, BORTA! JAG VILL ALDRIG MED SE DIG, JAG HATAR DIG! skrek jag år honom. Dom sista orden jag sa, att jag aldrig mer ville se honom, och att jag hatade honom, det var inte ens sant. Men jag var så otroligt arg på honom nu. Jag, jag.. Jag tror verkligen att jag hatade honom justnu.
Jag såg hur hans tårar kom fram, och när jag sprang iväg, så såg jag hur han ställde sig upp, och sprang efter. Jag sprang till en sten vid havet, som jag brukade vara vid innan, när jag behövde tänka. Det var bara två stycken som visste om det stället. Det var Ryan och Lina.
Jag sprang dit, och såg att det stog någon där. Och sen började jag tänka på om jag skulle gå därifrån, för jag ville ju inte gråta framför en främling. Killen vände sig om, och då såg jag att det var Ryan.
Han tittade med sorgsna ögon på mig, och jag sprang fram till honom och han kramade om mig.
Jag grät, och jag grät och jag grät.
- Sötnos, hur är det? frågade Ryan efter en stund
- Vad tror du? Den jag älskar har berättat allt om hans ''hemliga'' liv.
- Vadå för nått?
Jag berättade det Justin hade berättat för mig, och han tappade verkligen hakan. Han blev riktigt arg, såg det ut som.
Nu satt jag och Ryan på stenen som jag alltid brukade sitta på själv, och bara tittade ut över havet. Allting var helt lugnt tills jag hörde mitt nanm. Jag tittade åt sidan, och där kom Justin springande mot oss.
Jag fick panik och sprang ifrån stenen, medans Ryan satt kvar.
Jag sprang iväg, långt långt iväg, till en brygga. På den gick jag ut och satte mig.
Efter ett tag, när jag trodde att Justin hade gått iväg, så gick jag tillbaka till stenen. När jag kom dit, såg jag att Justin inte alls hade gått därifrån. Så jag gömde mig bakom stenen. Sen hörde jag dom prata
- Justin ,jag svär. Om du så mycket som rör Johanna, jag kommer slå ner dig.
- Eyy, vad är ditt problem? Jag vill ju lösa det?
- Hur tror du, att ni kommer kunna lösa det? Du och Selena knullar så fort ni kommer i kontakt med varann. Du berättade inte det för Johanna va? Det kunde du inte göra va? Selena är inget mer än en hora! Hon är tillsammans med den killen som är mest känd för tillfället. Så, du kan behålla Selena. Ni passar bra ihop. Alltså, jag fattar inte vadfan som har hänt med dig. röt Ryan
Mer ville jag inte höra. Jag gick fram till Ryan, som blev helt chockad av att jag kom. Justin, tittade på mig, och skulle precis börja prata med mig.
- Ssscchhhh. sa jag till honom
Sen vände jag mig mot Ryan och han visste vad jag skulle göra. Vi hade snackat om det innan. Jag skulle antagligen ångra mig, men jag gjorde det. Jag kysste Ryan, mitt framför ögonen på Justin.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Yooooo.. detta var ju inte bra ;o.
Det kommer ett till kapitel snart. Vänta en stund bara! :D.
Kommentera! :D.
Kommentarer
Trackback
