if we're meant to be, we will meet again! chapter 57
Tillbaka blick från förra:
- Kommer detta hålla på föralltid? För det verkar ju nästan så.
- Ja du. Detta kommer nog hålla på föralltid. Eller iallfall tills du lärt dig riktigt att inte dra förhastade slutsatser. Kunde ni inte bara fråga vilka det var vi var ute med? Istället för detta? Om ni hade frågat vilka det var, så hade detta aldrig hänt. Right? Så tekniskt sätt så är det erat fel.
- Ni kunde sagt att ni var ute med några killar?
- Ni hade aldrig accepterat det isåfall. Det kanske är som Johanna säger, detta kapitlet är från och med nu, avslutat.
-------------------------------------------------------------------------------------
Jag gick därifrån och ut i bilen. Jag förstog nog inte riktigt vad som hade hänt.
Jag körde iväg till stranden. Jag kände hela tiden hur mobilen ringde i min ficka men jag struntade i att svara. Vi var fortfarande i Sverige, och jag visste ju ingenting om detta, så jag bestämde mig för att ringa Sebastian.
- Sebbe?
- Hey, Sebbe. It's Lina. Can I come over?
- Oh, hey Lina, yeah sure. Why not? You can come now
- I'm on my way
Jag körde till Sebastians hus och och parkerade bilen utanför. Jag gick mot dörren och knackade och det tog inte lång tid innan han öppnade dörren.
- Hey!
- Hey! Why are your eyes teary?
- 'cause I've cried
- Why?
- It happend a thing before. I don't really want to talk about it
- Okey, I'm always here for you! I promise!
Det sista han sa, det var så gulligt och så snällt. Sebastian är verkligen jätte snäll.
Vi gick in och satte oss i soffan och började titta på tv. Vi tittade på According to Jim. Jag fattade inte vad det stog i texten under, så jag lyssnade bara och tittade.
Efter det så hade vi inget att göra så vi började prata. Vi pratade om allt möjligt.
Efter ett tag igen så fick jag ett sms av Johanna
* Var är du? Kom hem nu, jag är helt ensam, killarna är i ''deras'' hotellrum nu. Kom hem ;( <3. xoxo *
Jag svarade lite snabbt
* Sure jag kommer nu, / Lina <3*
Jag tittade upp mot Sebastian igen, han var faktist söt. Men nej, jag kan inte börja gilla en ny kille, när min älskade precis svek mig. Skärp dig nu Lina.
Jag gick mot dörren och Sebastian följde med mig till dörren, jag satte mig i hans trappa och drog på mig mina skor, och när jag ställde mig upp så var han ungefär två centimeter ifrån mitt ansikte. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag ta ett steg framåt eller bakåt? Jag fick panik
- Eh, I gotta go now. Follow me to the door? sa jag och log lite snett
- Ohh yeah, sure.
Han såg ledsen ut men jag ville verkligen inte.
Vi gick till dörren och jag sa hejdå. Sen stack jag ut till bilen och körde till hotellet igen. Idag var sista dagen i Sverige, men jag sa aldrig något till Sebastian, det hade känts så bad. Även fast det kanske inte kändes så bra nu heller eftersom jag inte sa något till honom alls.
När jag kom till hotellet var det full smockat med folk och jag fick lite smått panik. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till så jag ringde Kenny
- KENNY, HJÄLP MIG HÄRIFRÅN, JAG KOMMER INTE IN I BYGGNADEN FÖR DET ÄR MASSOR MED MÄNNISKOR UTANFÖR. VAD SKA JAG GÖRA?!!?! halvskrek jag till honom
- Lugna dig. Jag kommer ut och hämtar dig!
Jag satt och väntade i tio minuter och sen såg jag honom komma ut från folkmassan. Han kom fram till bilen och jag gick ur bilen. Vi gick in i folkmassan igen och trängde oss emellan alla. Det var allt från fans till paps och sådant.
Vi gick in och åkte upp med hissen, men idag hade dom iallfall hissmusik, så det behövdes inget visslande.
Jag hissen hade kommit upp till rätt våning, jag jag ut, och jag mötte Carlos direkt. Underbart ju.. Han tittade på mig och log, men jag tittade bara bort och kände hur tårarna höll på att komma tillbaka, men jag tryckte tillbaka dom.
Jag gick in till hotellrummet och där satt Johanna i soffan. Jag gick fram till henne
- Johanna, jag vill inte vara ovänn med dom längre..
- Nej, jag vet. Jag och Justin har pratat lite, och ska försöka igen. Så det blir nog bra. Men du, du kan ju ringa hit Carlos så kan ni prata, så går jag till Justins?
- Okej, men vänta här tills jag kommer tillbaka!
- Jadå!
Jag gick iväg och ringde, och jag var faktist nervös
- Carlos?
- Det är Lina, du... mer hann jag inte säg
- Lina, jag älskar dig så sjukt mycket, snälla du måste förlåta mig!!
- Jag ringde för att fråga om du ville komma över så kan vi snacka lite
- Ja, jag kommer direkt!
- Då ses vi strax, puss!
- Puss!
Jag gick tillbaka in till Johanna och berättade att Carlos skulle komma hit nu, så hon gick över till Justins.
Efter tjugo minuter knackade det på dörren och jag gick och öppnade, där stog Carlos
- Hej, sa han lite blygt
- Hej, asså, förlåt mig, och jag förlåter dig. Sålänge du inte gör om det!
- Jag lovar! sa han och kysste mig
Det kändes precis som våran första kyss måste jag erkänna. Jag hade lika många fjärilar i magen och sånt. Det var faktist helt underbart. Jag hade saknat hans mjuka läppar. Nu var det som det skulle
Johannas perspektiv:
Jag gick bort till Justin och knackade på och öppnade sen. Inne på hans hotellrum så satt Kenny, Ryan (Good), Scooter, Pattie, Alfredo, ja typ nästan hela hans team. Jag gick fram och satte mig brevid Justin och han tittade på dom andra med blicken * Gå nu snälla, vi behöver prata *. Dom lämnade hotellrummet och jag satte mig på snedden i soffan för att jag skulle kunna titta på honom.
- Jo, alltså, jag förlåter ju dig, sålänge du inte gör om det. Jag tog det jätte hårt
- Ja, jag förstår det, och det var inte meningen! Snälla, jag älskar dig!
- Jag älskar dig med! sa jag och gav honom en bamsekram.
Jag andades in hans doft, och sedan kysste jag honom. Jag hade saknat det, så mycket.
Vi började prata lite om allt möjligt, sen kom det och knackade på dörren igen. Lina och Carlos kom.
Jag förstog att allt var bra mellan dom nu, för dom kom hand i hand in hit.
Dom satte sig med i soffan, och eftersom det var sista dagen i Sverige, så hade vi ledigt. Efter ett tag när vi tittat på tv så ringde min telefon.
- Johanna?
- Hey, det är Soulja, när kommer ni hem från Sverige?
- Imorgon
- Bra, då kommer du till studion, så ska vi fixa lite musik och annat
- Det låter bra!
- Bra, seeya!
- Bye
Jag gick tillbaka till soffan till dom andra igen och satte mig och tittade på tv igen.
Nu var allt som det skulle vara!
----------------------------------------------------------------------------------------------
Wiie, nu är allt som det ska vara!! :).
Kommentera! :D.
- Kommer detta hålla på föralltid? För det verkar ju nästan så.
- Ja du. Detta kommer nog hålla på föralltid. Eller iallfall tills du lärt dig riktigt att inte dra förhastade slutsatser. Kunde ni inte bara fråga vilka det var vi var ute med? Istället för detta? Om ni hade frågat vilka det var, så hade detta aldrig hänt. Right? Så tekniskt sätt så är det erat fel.
- Ni kunde sagt att ni var ute med några killar?
- Ni hade aldrig accepterat det isåfall. Det kanske är som Johanna säger, detta kapitlet är från och med nu, avslutat.
-------------------------------------------------------------------------------------
Jag gick därifrån och ut i bilen. Jag förstog nog inte riktigt vad som hade hänt.
Jag körde iväg till stranden. Jag kände hela tiden hur mobilen ringde i min ficka men jag struntade i att svara. Vi var fortfarande i Sverige, och jag visste ju ingenting om detta, så jag bestämde mig för att ringa Sebastian.
- Sebbe?
- Hey, Sebbe. It's Lina. Can I come over?
- Oh, hey Lina, yeah sure. Why not? You can come now
- I'm on my way
Jag körde till Sebastians hus och och parkerade bilen utanför. Jag gick mot dörren och knackade och det tog inte lång tid innan han öppnade dörren.
- Hey!
- Hey! Why are your eyes teary?
- 'cause I've cried
- Why?
- It happend a thing before. I don't really want to talk about it
- Okey, I'm always here for you! I promise!
Det sista han sa, det var så gulligt och så snällt. Sebastian är verkligen jätte snäll.
Vi gick in och satte oss i soffan och började titta på tv. Vi tittade på According to Jim. Jag fattade inte vad det stog i texten under, så jag lyssnade bara och tittade.
Efter det så hade vi inget att göra så vi började prata. Vi pratade om allt möjligt.
Efter ett tag igen så fick jag ett sms av Johanna
* Var är du? Kom hem nu, jag är helt ensam, killarna är i ''deras'' hotellrum nu. Kom hem ;( <3. xoxo *
Jag svarade lite snabbt
* Sure jag kommer nu, / Lina <3*
Jag tittade upp mot Sebastian igen, han var faktist söt. Men nej, jag kan inte börja gilla en ny kille, när min älskade precis svek mig. Skärp dig nu Lina.
Jag gick mot dörren och Sebastian följde med mig till dörren, jag satte mig i hans trappa och drog på mig mina skor, och när jag ställde mig upp så var han ungefär två centimeter ifrån mitt ansikte. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag ta ett steg framåt eller bakåt? Jag fick panik
- Eh, I gotta go now. Follow me to the door? sa jag och log lite snett
- Ohh yeah, sure.
Han såg ledsen ut men jag ville verkligen inte.
Vi gick till dörren och jag sa hejdå. Sen stack jag ut till bilen och körde till hotellet igen. Idag var sista dagen i Sverige, men jag sa aldrig något till Sebastian, det hade känts så bad. Även fast det kanske inte kändes så bra nu heller eftersom jag inte sa något till honom alls.
När jag kom till hotellet var det full smockat med folk och jag fick lite smått panik. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till så jag ringde Kenny
- KENNY, HJÄLP MIG HÄRIFRÅN, JAG KOMMER INTE IN I BYGGNADEN FÖR DET ÄR MASSOR MED MÄNNISKOR UTANFÖR. VAD SKA JAG GÖRA?!!?! halvskrek jag till honom
- Lugna dig. Jag kommer ut och hämtar dig!
Jag satt och väntade i tio minuter och sen såg jag honom komma ut från folkmassan. Han kom fram till bilen och jag gick ur bilen. Vi gick in i folkmassan igen och trängde oss emellan alla. Det var allt från fans till paps och sådant.
Vi gick in och åkte upp med hissen, men idag hade dom iallfall hissmusik, så det behövdes inget visslande.
Jag hissen hade kommit upp till rätt våning, jag jag ut, och jag mötte Carlos direkt. Underbart ju.. Han tittade på mig och log, men jag tittade bara bort och kände hur tårarna höll på att komma tillbaka, men jag tryckte tillbaka dom.
Jag gick in till hotellrummet och där satt Johanna i soffan. Jag gick fram till henne
- Johanna, jag vill inte vara ovänn med dom längre..
- Nej, jag vet. Jag och Justin har pratat lite, och ska försöka igen. Så det blir nog bra. Men du, du kan ju ringa hit Carlos så kan ni prata, så går jag till Justins?
- Okej, men vänta här tills jag kommer tillbaka!
- Jadå!
Jag gick iväg och ringde, och jag var faktist nervös
- Carlos?
- Det är Lina, du... mer hann jag inte säg
- Lina, jag älskar dig så sjukt mycket, snälla du måste förlåta mig!!
- Jag ringde för att fråga om du ville komma över så kan vi snacka lite
- Ja, jag kommer direkt!
- Då ses vi strax, puss!
- Puss!
Jag gick tillbaka in till Johanna och berättade att Carlos skulle komma hit nu, så hon gick över till Justins.
Efter tjugo minuter knackade det på dörren och jag gick och öppnade, där stog Carlos
- Hej, sa han lite blygt
- Hej, asså, förlåt mig, och jag förlåter dig. Sålänge du inte gör om det!
- Jag lovar! sa han och kysste mig
Det kändes precis som våran första kyss måste jag erkänna. Jag hade lika många fjärilar i magen och sånt. Det var faktist helt underbart. Jag hade saknat hans mjuka läppar. Nu var det som det skulle
Johannas perspektiv:
Jag gick bort till Justin och knackade på och öppnade sen. Inne på hans hotellrum så satt Kenny, Ryan (Good), Scooter, Pattie, Alfredo, ja typ nästan hela hans team. Jag gick fram och satte mig brevid Justin och han tittade på dom andra med blicken * Gå nu snälla, vi behöver prata *. Dom lämnade hotellrummet och jag satte mig på snedden i soffan för att jag skulle kunna titta på honom.
- Jo, alltså, jag förlåter ju dig, sålänge du inte gör om det. Jag tog det jätte hårt
- Ja, jag förstår det, och det var inte meningen! Snälla, jag älskar dig!
- Jag älskar dig med! sa jag och gav honom en bamsekram.
Jag andades in hans doft, och sedan kysste jag honom. Jag hade saknat det, så mycket.
Vi började prata lite om allt möjligt, sen kom det och knackade på dörren igen. Lina och Carlos kom.
Jag förstog att allt var bra mellan dom nu, för dom kom hand i hand in hit.
Dom satte sig med i soffan, och eftersom det var sista dagen i Sverige, så hade vi ledigt. Efter ett tag när vi tittat på tv så ringde min telefon.
- Johanna?
- Hey, det är Soulja, när kommer ni hem från Sverige?
- Imorgon
- Bra, då kommer du till studion, så ska vi fixa lite musik och annat
- Det låter bra!
- Bra, seeya!
- Bye
Jag gick tillbaka till soffan till dom andra igen och satte mig och tittade på tv igen.
Nu var allt som det skulle vara!
----------------------------------------------------------------------------------------------
Wiie, nu är allt som det ska vara!! :).
Kommentera! :D.
Kommentarer
Trackback
