if we're meant to be, we will meet again! chapter 27

Tillbaka blick från förra:

Efter halva filmen, var det as läskigt, och jag hade händerna för ansiktet och jag vände mig mot Carlos ibland, sen kände jag hans arm runt min axel och jag tittade upp mot honom, och så....


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


kysste han mig, och jag kysste han tillbaka. Detta, var precis vad jag hade väntat på. Men jag undrar vad han tycker om det, även fast det var han som kysste mig. Men jag älskar iallafall han!
- Carlos, jag älskar dig! Jag älskar dig verkligen mest i hela världen!
- Lina, jag älskar dig med! Och du betyder allt för mig! Och jag kommer aldrig göra om det, jag lovar på mitt liv!
Resten av filmen satt han med armen om min axel. Det var precis såhär det skulle vara. Bara det att jag saknar Johanna. Varför åkte hon, utan att säga till? Även om vi är vänner nu, så kan jag verkligen inte smälta det.
Efter att filmen var slut, så skjussade Carlos hem mig, och innan jag gick ur bilen, gav jag han en lång kyss! Jag steg ur bilen och vinkade hejdå till honom. Han körde iväg och jag gick in. Jag gick upp och la mig direkt. Tog av mig klänningen och drog på mig en stor mysig pösig tröja istället. Sen gick jag in i badrummet och tog bort sminket och sen gick jag in till rummet, tog datan och satte mig i sängen. Jag hade mobilen brevid mig hela tiden. Men det var ingen som ringde. Nu var jag så trött att jag höll på att dö så jag gick och la datan på det lilla bordet jag hade i mitt rum, sen kröp jag in under täcket, och var this close på att somna, så ringer telefonen, såklart.
- Men aa. Vem är det?
- Herrejesus, någon som är sur? Det är Johanna. Skulle bara berätta att vi har fixat flyg biljetter till Hawaii, till er!
- Seriöst? Menar du allvar? Men tänk så får jag inte åka?!
- Vi har även fixat så att Big Time Rush är förband. Resten av bandet är redan här, så det är bara ni som fattas nu.
- Men va? Helt seriöst? Har ni ringt Carlo...


Jag hann inte säga mer innan Carlos var inne på rummet och berättade att vi skulle åka till Hawaii. Haha, han är bra på att pricka tiden.
- Jag vet. HAHA, jag snackade precis med Johanna. sa jag och log
- Jaha, sa han och tittade runt lite i rummet
- Men, hur kom du in?
- Jo, dina föräldrar öppnade dörren, sa han och skrattade
- Haha, okej. Ska du sova här? Om du har packningen med dig?
- Faktist, så har jag packningen med mig, så aa. Om jag får förstås
- Klart du får, jag hade liksom inte frågat annars?!
Han kom och la sig brevid mig och sen somnade vi. Mamma och pappa visste tydligen att vi skulle till Hawaii, för dom väckte oss klockan halv åtta på morgonen för att vi skulle upp och äta och hinna göra oss iordning.
Vi gick upp och jag tog på mig mina kläder, sen gick vi ner och åt. Sen körde mamma och pappa oss till flyget. Vi hoppade på flyget och åkte iväg. Hawaii, here I come









När vi kom dit, var det redan kväll. Vi steg av planet och tog våra väskor. Hoppade in i limosinen och åkte iväg till hotellet. När vi kom in på hotellet, möttes vi av fem riktigt glada människor. Det största leéndet på läpparna.
- FAN VAD JAG HAR SAKNAT ER!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Aaaw :'). Dom blev tillsammans igen! :D.


kommentera :)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0