justiinbiieberstorys

Tillbaka blick från förra:


- Jo, allt detta som har hänt. Jag vill inte att det ska vara så.
- Det vill inte jag heller Carlos, men jag är trött på att du gjorde så, du träffade Nicole.
- Nej, jag vet, och det var dumt gjort av mig. Jag vet det. Men det gör så in i helvetes ont i mig, när jag ser dig med andra. Andra killar, och andra överhuvud taget. Och, jag har denna till dig.

Carlos tog fram en ros, och sen var det ett kort som hände på den.
Det var ett kort som han hade printat ut på mig och han.

Jag vände mig mot Carlos och kramade honom.

- Carlos, jag älskar dig. Men du ska veta, att detta är din sista chans.
- Jag lovar!

Sen kysste han mig.




----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------'




Dagarna gick, och det kändes fortfarande konstigt.
Jag och Carlos hade inte träffats på ungefär en vecka. Men vi hade smsat varje dag. Men det kändes ändå som det var något som inte hade blivit bra ännu..
Jag hade heller inte hört av Johanna, men dom hade säkert fixat upp det.

En dag så kom Ryan förbi, bara för att se hur det var med mig.
Han hade varit hos sin mormor eller farmor och skulle hem om en vecka eller så.

- Hej Lina! ropade han och sprang in på min trägård
- Hej du,
- Hur är det mellan dig och Carlos?
- Det.. alltså.. Vi är tillsammans igen, men jag vet inte, det känns liksom skumt.
- Ååhh, jag förstår hur du menar. Jag har också haft den känslan. Det är tyvärr något sånt som man får ha ett tag, tills man har byggt upp tilliten igen, sa Ryan och sen fortsatte han med. Men jag måste rusa nu. Jag ska hem om Johanna med, se hur hon mår. Så vi hörs, ta hand om dig! sa han och kramade om mig, sen joggade han bort till Johannas hus.


Johannas perpektiv:


Jag och Justin satt i soffan och myste och tittade på film, när det knackade på dörren. Jag reste mig upp, och kysste Justin och sen gick jag till dörren.
Där stog Ryan med ett brett smile. Jag hade fortfarande inte berättat för honom att jag och Justin hade löst allt, och att vi var tillsammans igen. Han kommer bli rasande

- Hej Johanna, sa han och log med hela ansiktet
- Hej Ryan! sa jag och log lika mycket tillbaka

Han kramade om mig, och kom in i huset. Vi skulle precis gå in i vardagsrummet, när han grabbade tag i min arm.

- Är du och Justin.. Du vet.. Vänner igen?
- Alltså... Vi är.. Tillsammans igen Ryan.
- Åååh, sa han

Jag såg riktigt hur den vanliga ansikts färgen blossade upp till lite röd. Jag antar, att antingen skämdes han, eller så blev han arg.

Vi gick in till vardagsrummet och satte oss i sofforna.
Jag satte mig med Justin, och Ryan satte sig i tre sits soffan. Han tittade surt på både mig och Justin.

- Jaha, när inträffade detta då?
- För några dagar sen. Snart en vecka sen. sa jag halv tyst
- När tänkte du berätta det för mig då? sa Ryan besviket
- När jag tyckte det var rätt tid för det. Jag har inte ''vågat'' berätta det för dig, för jag visste att du skulle bli fly förbannad.

Han tittade på mig som om jag var från mars.

- Varför skulle jag bli arg för att ni hade blivit tillsammans igen? Jag är fan glad för det. Jag blev mer arg för att du inte har berättat nått.
- Sure. Såklart att du är. sa jag ironiskt

Justin bara tittade på oss. Han hängde nog inte riktigt med. Tror jag

- Men Ryan, du tycker väl inte, illa om mig? sa Justin sen
- Alltså.. Jag tycker ju inte om att du har svikit Johanna så många gånger. Och att det antagligen kommer hända igen. Och sen så, blev vi ju ovänner, för att jag gick till Johannas sida
- Jaha, så nu är det mitt fel? Att ni blev ovänner? sa jag med gråten i halsen
- Nej, sa jag det? Men sen, om du och Lina aldrig hade gått dit och kollat på vad dom gjorde, så hade detta aldrig hänt heller. sa Ryan surt
- Så du tyckte hellre att vi skulle få leva i lögner?
- Dom kommer ju träffa dom tjejerna igen, det fattar du väl?
- Jag har sagt till Justin, att detta är hans sista chans, om han sumpar den, så är det kört för honom. Så bara lägg av Ryan. Väx upp förhelvete.
- Tycker du jag ska växa upp? Det är fan inte jag som jag runt och är tillsammans med en player.
- Du är så jävla omogen. Du är en enda stor fet lögn Ryan. Du är ingen bästavän. Du vill inte att jag och Justin ska vara tillsammans. Fuck u och försvinn.
- Det är klart att jag vill att ni ska vara tillsammans, men jag är bara rädd om dig. Jag vill inte att du ska må dåligt.
- Nähä, MEN JUST NU SÅ MÅR JAG DÅLIGT AV DIG, AV ATT DU ÄR SÅ FKN JÄVLA OMOGEN. FÖRHELVETE. DU ÄR FAN INTE MIN BÄSTAVÄN LÄNGRE. FÖRSVINN ÅTAHELVETE! skrek jag och sen sprang jag upp på toan, och började gråta.







----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------




;ooooooooooooooooooooooo.




inget långt idag, sorry :/.


kommentera :).