Is this real love? - Chapter 2-

Jag tog Selenas hand och vi började gå tillbaka till hotellet. ''Rättså fantastiskt att inga paparazzis har stört oss idag iallafall'' sa Selena och log, ''Aaa, det var rättså, chockartat. Om det är så man säger'' sa jag och skrattade till.

Väl borta vid lobbyn, så sa Selena hejdå, och hoppade in i sin bil och åkte mot flygplatsen eftersom hon skulle börja sin tour. Jag själv gick upp och la mig i sängen och började läsa. ''Gubben, vad gör du?'' kom mamma in och frågade sen, ''Läser, en urusel bok. Men jag ska sova nu, godnatt!'' sa jag och kramade om henne och släckte lampan.

Nästa morgon så vaknade jag av att det var någon som satt och skrattade brevid mig, när jag öppnade ögonen såg jag att Jazzy satt där, ''JAZZY!'' formligen vrålade jag och kramade henne så hon for omkull. Hon började skratta ännu mer då. Jag ställde mig upp ifrån sängen och Jazzy hoppade upp i min famn. Vi gick in i vardagsrummet och såg då att både Jaxon och pappa då satt i soffan. ''Pappa! Jaaaaaxon!'' sa jag och log med hela ansiktet. ''Hej min son!'' sa pappa och kramade om mig. ''Hittat nån tjej till videon än?'' frågade han samtidigt som han smuttade lite på sin kaffekopp. ''Nej, inte precis'' sa jag och suckade.

Jag kollade ut genom fönstret och såg snön falla. Ett förjävligt vinter väder för att vara i Californien.






När jag vaknade upp på morgonen så kände jag hur förkylningen hade försvunnit. Jag kände mig helt plötsligt mycket bättre. ''MAMMA! JAG ÄR FRISK!'' skrek jag och sprang ner för trappan! Mamma shhh:ade mig eftersom hon satt i telefon. Jag gick in till tv:n och satte mig, och insåg att jag faktist hade vinterlov nu.

''Gumman, är du tillräckligt frisk för att åka till den där Elle photoshooten nudå?'' frågade mamma och log, ''Är den idag?!'' frågade jag och hoppade i soffan. ''Ja, det är den. Dom hade flyttat fram den, så ringde jag och frågade lite om den, så sa dom det'' sa mamma och pekade upp mot trappan, ''Spring upp och klä dig nu, nu ska vi åka iväg till en photoshoot'' sa mamma och log med hela huvudet.
Jag sprang upp för trappan och in på rummet. Plattade igenom håret lite snabbt, och drog på mig ett par jeans, ett linne och en stor hoodie som det stog Canada på.

''NU ÅKER VI MILEY!'' skrek mamma och jag sprang ner för trappan med mobilen i handen. Jag sprang ut i det kalla vintervädret och bort till bilen. Mamma kom snabbt efter och hoppade in i bilen. Vi körde till redaktörs huset och gick in.
''Ursäkta, men var ska dom ha photoshooten?'' frågade mamma en stor, svart man, ''Du går dit bort och svänger till vänster sen'' sa han vänligt. ''Okej, tack för hjälpen'' sa mamma och knuffade mig i ryggen lite. Jag kollade bak på mannen och han kollade konstigt på mig samtidigt som han ringde ett samtal. Precis innan vi skulle svänga vänster, så skrek mannen, ''Ursäkta, tjejen! Vad är ditt namn?'' frågade han, ''Miley'' sa jag osäkert, ''Miley... Miller?'' sa han sen, ''Ja?'' sa jag helt förskräckt eftersom en främling visste mitt namn. ''Okej, då är det coolt'' sa han och gick tillbaka samtidigt som han log och tog upp mobilen igen. ''Okej.. Det DÄR var läskigt'' sa jag och kollade på mamma.

Väl när vi kom dit, till där photoshooten skulle vara, så såg vi att det inte var någon annan person, än vi där. ''Ursäkta, är det här photoshooten?'' frågade mamma, ''Ja, välkomna'' sa kvinnan med kameran och log. Hon ställde kameran på stativet och gick bort mot oss. ''Karen Andersen'' sa hon och skakade våra händer, ''Och ni måste förstås vara familjen Miller? Och det är du va som ska vara modell idag?'' frågade hon och vände sig mot mig. ''Aa'' sa jag och log. ''Kom med här, så ska Emily sminka dig, och visa några kläder som du kan ha på dig. Hon ska även fixa till ditt hår''.

Jag gick med den unga tjejen in i en louge och hon började fixa alla möjliga, omöjliga saker. Tillslut var jag klar, och det blev riktigt bra.
Jag blev fotograferad vid ett piano, och bara vid en vit vägg. Sen gjordes intervjun, och sen var allt klart.
''Tack för att ni kom hit! Du var väldigt duktig Miley! Har du varit modell innan?'' frågade Karen, ''Nej, aldrig tidigare. Men det är en stor dröm'' sa jag och log.

Vi lämnade lokalen och gick ut till bilen och körde hem. Det här var bästa dagen i mitt liv.

Kommentarer
Postat av: Amanda

Klart att jag fortfarande läser din novell!<3

Jättebra kapitel!:)

2011-09-28 @ 07:19:30
URL: http://amandaskillad.blogg.se/
Postat av: elena

super bra

2011-09-28 @ 15:04:46
URL: http://fjortizella.blogg.se/
Postat av: Jenna

Jättebra, älskar den här novellen :D

2011-09-28 @ 17:06:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0