if we're meant to be, we will meet again! chapter 37

Tillbaka blick från förra:

Jag tog min mobil och gick ner igen. Satte mig i soffan och tittade på tv:n, MEN VARFÖR ÄR DET INGET BRA PÅ TV? Jag stör mig så mycket på sånt.
Mamma och pappa är inte heller hemma. Var är alla egentligen?
Jag ringde Johanna, men ingen svarade. Jag ringde Carlos, men ingen svarade där heller. WTF? Jag ringde till och med Justin, men ingen svarade där heller. Och tillslut, så ringde jag Ryan med, men inte en jävel svarar. Var i helvete har allt folk tagit vägen?


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Äsch, dom är väl någonstans, och har bara bestämt sig för att ignorera mig totallt. Jag har verkligen jätte tråkigt.
När jag satt och funderade på vad jag kunde göra, eller var dom andra kunde vara, så plingade det på dörren. Jag hoppade till för jag var inte beredd på att det skulle plinga, men jag gick upp till dörren och öppnade, det stog ingen där.
Jag gick in till vardadags rummet igen, och tittade på tv. Sen plingade det igen. Jag reste mig upp och gick och öppnade, där stog det ett paket, wtf? Jag öppnade försiktigt, men det låg bara ett papper där i. Jag tog upp det och läste.
Hej!
Tycker du detta är kul?
/  no one


Whata fuck? Haha, detta är faktist inte kul.
Jag gick in, och nu var jag fakstist rädd. Jag gick in och satte mig i soffan igen, och det knackade på dörren igen. Jag gick och kollade genom kikhålet och där stog det en människa, som såg ut som liemannen.
Jag öppnade försiktigt och såg att människan i fråga hade en kniv i handen. MAMMA!!! Jag smällde igen dörren igen, och gick och gömde mig. Sen hörde jag att dörren öppnades, jag kollade ut från garderoben som jag satt i, och människan kom mot garderoben. Okej, nu var jag duktigt rädd. Jag stängde garderobs dörren och kröp längst in i den. Jag tryckte mig så mycket mog väggen som jag bara kunde. Garderobs dörren öppnades och den liemans liknande mannnen stog där, jag såg bara fötterna på honom. Han böjde sig fram mot mig och tog tag i min arm och ryckte upp mig. Jag kunde inte se vem det var, för han hade en luva på sig. Men han granskade mig väldigt. Han drog ut mig från garderoben och satte mig på sängen. Han vände sig om, och drog av sig luvan, och sen vände han sig om igen. Det var... det var.. förhelvete, det var CARLOS.
- VAFAN HAR NI FÖR PROBLEM EGENTLIGEN? NI SKRÄMDE FAN IHJÄL MIG?! FÖRHELVETE. skrek jag
- Men ta det lugnt, vi ville bara skoja lite med dig! sa han och kramade om mig
- Vilka var med på detta då? frågade jag efter några minuter
- Det var ju då jag, sen var det Johanna, Justin och Ryan. sa han
- Okay, så Ryan är här då?
- Aaa, men han skulle bo typ hos hans moster eller nått grejs..
- Men, mamma och pappa då? Var inte dom med på det? frågade jag sen
- Nej?
- Men var är dom då? Jag har ringt till dom, men dom svarar inte, sa jag halvt panikslaget
- Det är ingen fara, dom har säkert bara hyrt ett hotell rum och ska sova där eller nått.
- Okej, då har dom nog lämpat av lillasyster hos mormor och morfar eller nått.
Efter ett tag, så kom Johanna, Justin och Ryan in. När dom såg mig, så såg jag riktigt hur det började dra i deras mungipor, och sen kunde dom inte hålla sig och började skratta som in i. Dom la sig raklånga på golvet, och skrattade som aldrig förr. Vi satt och skrattade en god stund, till min mobil ringde. Jag gick och tog den, det stog mamma på skärmen.
- Jao det är Lina
- Hej gumman, det är mamma. Förlåt att vi inte lämnade nån lapp, men vi har checkat in på hotell. Och säg inte att jag sa detta, men killarna och Johanna frågade om vi inte kunde göra det, för dom skulle göra nån överraskning och lite sånt. Men ha det bra, så ringer jag senare ikväll! Puss
- Puss!

Jag gick tillbaka in i rummet, och dom kollade på mig. Vi satt där iallafall i tio minnuter utan att säga nått. Sen orkade jag inte vara tyst mer.
- Kan vi inte titta på film? frågade jag
- Ja visst, men vilken? frågade dom i mun på varann?
- Sorority Row, sa jag
- Sure. Har ni godis hemma? frågade Ryan med största leéndet
- Aa, du kan gå ner och leta efter det. sa jag och skrattade
Han begav sig neråt och man hörde ibland hur han välte grejer, men han skrek bara ''Det är okaj'' eller ''Jag lever'' eller ''Ingenting hände''. Sånna dåliga ursäkter.  Men till sist kom han upp med grejerna och vi satte igång filmen, och den var ganska läskig faktist. Jag hade aldrig  sett den innan, och någon gång måste ju bli den första.
Vi satt och tittade  tills någon knackade på dörren, jag gick ner och öppnade. Jag kände igen han som stog där. Han tog tag i min arm och satte en handduk i munnen på mig, och stack iväg med mig till en bil.
Varför just jag?


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Vem var det, och varför tog han Lina till en bil?


Kommentera! :)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0