if we're meant to be, we will meet again! chapter 68

Tillbaka blick från förra:


OMG NEEEEEEEJ!!
Jag brast ut i gråt, och körde mot flygplatsen. Jag skulle hitta honom!
Jag sprang in där man väntade, men jag såg inte honom någonstans. Jag såg gaten till Florida, som precis stängdes. Nu var allt förlorat, jag har förlorat den jag älskar mest. Nu är jag ingen.
Jag stog och tittade på när gaten stängdes. Precis när jag skulle vända mig om, så kände jag ett par kalla händer för ögonen. Jag tog bort dom och vände mig om, och där stog han!




------------------------------------------------------------------------------------------------------



Ja, där stog han. Han jag älskar. Där stog Carlos.
Jag kramade honom hårt, och började gråta ännu mer

- Varför åkte du inte? frågade jag och snyftade
- För att, jag kunde inte lämna dig. Jag såg när din bil kom, då var jag fortfarande här uppe och väntade. Sen tänkte jag gå på, men istället, så lät jag dig komma upp här, så jag kunde överraska dig! sa han och log
- Carlos, snälla förlåt mig! Förlåt mig snälla! Jag älskar verkligen dig!
- Jag vet Lina, och det är okej! Jag älskar dig också!

Vi stog och kramades och kysste varann och brydde oss inte om paparazzisarna. Vi visade bara att vi älskade varann!
Vi gick bort till bilen, och Carlos körde. Vi körde hem till Johanna .

- Visste Johanna något om detta? frågade Carlos när vi var påväg till Johannas hus
- Alltså, egentligen inte.. Eller nej, inte alls. Hon vet inte ens att vi är tillsammans, sa jag och log lite smått
- Haha, då blir det en liten överraskning. Men, om Cody är där då?
- Då får jag säg så till honom, Tack Cody för ditt stöd och allt sånt. Det betyder verkligen mycket att ha en vän som dig!
- Haha, you go girl! sa Carlos och flinade

Vi gick upp till dörren, och jag knackade på. Jag tog Carlos i handen och efter ungefär 3 minuter kom Johanna och öppnade dörren. När hon såg att jag och Carlos höll varandra i handen så började hon lysa . Hon kramade om oss båda och log som, ja jag vet inte vad.
Sen kom Justin ner för trappan och kolalde på oss, och han började le han med. Vi gick in till vardagsrummet och satte oss i soffan. Sen kom Johannas mamma och sa hej, men sen gick hon igen.
Efter ett tag när vi hade suttit och pratat, så knackade det på dörren. Johanna gick och öppnade, sen hörde vi en dunk i hallen. Vi tittade panikslaget på varann och sprang ut i hallen.
På golvet låg Johanna, med Ryan, Chaz, Christian, Caitlin, Jaden, Willow, Jasmine och Christina över sig. Vi stog och skrattade åt henne, för det såg ut som om hon skulle dö. Helt seriöst.
Dom flyttade sig, och hon ställde sig upp och tog lite luft. Sen kramade hon om Chaz och Ryan, och vidare till Christian, ja osv. Sen kramade vi med dom. Johanna och Justin gick ut i köket och tog fram skålar och annat och jag och Carlos gick ut till uterummet och ställde iordning borden och allt. Vi visste ju inte att dom skulle komma, så vi fixa det lite snabbt. Sen gick vi ut i köket igen och då stog Johannas mamma där ute och hjälpte till med. Vilket efter en stund fick mig att tänka på mina föräldrar. Jag måste sticka hem till dom lite snabbt.

- JOHANNA!!! JAG STICKER BARA HEM TILL MINA PÄRON LITE SNABBT!! skrek jag
- OKEJ! MEN SNABBA DIG!

Jag stack ut till bilen, och i dörren så mötte jag Cody. Jag fick verkligen panik.

- Ehh uhm.. Ööhh.. Hej. det var allt jag fick fram
- Hej Lina! sa han och log och var påväg att krama mig
- Cody, detta funkar inte. Alltså, tack för att du har varit ett sånt stöd till mig och sånt! Det känns verkligen bra att ha en vän som dig! sa jag och försökte undgå ögonkontakt
- Va? sa han kort
- Ja, alltså.. Jag och Carlos är tillsammans igen. Och jag ville tacka för ditt stöd! Du är verkligen en bra vän!
- En bra vän. Är det allt? En bra vän. Med allt jag har hjälpt dig med nu? En bra vän.
- Okej Cody, du är faktist en av mina bästavänner. Så bara lägg av. Jag vill fan inte krydda hur mycket som helst.
- Okej, okej..
- Cody, jag älskar dig. Men bara som vän! sa jag och kramade om honom och gick sen till bilen.

Jag kollade bakom mig, och där stog han på trappan och skulle precis gå in, när han vände sig och och vinkade till mig. Jag vinkade tillbaka.
Jag backade ut från infarten och och körde hem till mamma och pappa. Egentligen var det onödigt att köra, eftersom vi inte alls bodde långt ifrån varandra. Men bara för att det inte skulle ta så långt tid, så fick jag göra det ändå.
När jag kom hem till mamma och pappa sprang jag snabbt till dörren och öppnade den och sprang in i vardagsrummet och där satt dom. Dom lös upp som solar när dom fick syn på mig, och kramade om mig, flera gånger om. Sen kom mina hundar, och min lillasyster. Jag har seriöst den bästa familjen i hela världen.

- Hur är det gumman? frågade mamma
- Det är jätte bra! Jag och Carlos är tillsammans igen! sa jag och log
- Aww, vad bra! Jag visste att det skulle bli bra igen
- Hur är det själva då? frågade jag medans jag gick ut till köket och tog ett glas juice
- Det är jätte bra. Men vi har en liten sak att berätta, sa mamma igen
- Okej, babbla på! halv skrek jag
- Det är nog bättre om du kommer hit.

Jag tog glaset och tog upp min mobil från fickan eftersom det kändes som jag fick ett sms. Och det hade jag fått. Från Carlos

* Hey baby! Kommer du snart igen eller? Saknar dig! puss xxx *

Jag svarade lite snabbt påbägen tillbaka till vardagsrummet

* Hey älskling! Kommer alldeles snart! saknar dig med! xx *

Jag gick in i vardagrummet och satte mig lite halv slött i fotöljen.

- Så, vad var det ni hade och berätta? sa jag och drack ur glaset
- Jo, det är såhär. Att... sa mamma och tog ett andetag
- Att? fortsatte jag
- Att ni ska få ett till syskon, sa pappa sen
- VA?! SKÄMTAR NI MED MIG ELLER?! skrek jag
- Nej, det gör vi inte.
- Men varför, hur, när?!
- Barnet kommer att komma någon gång till vintern tror vi. Hur vet du säkert, sa mamma och blinkade men fortsatte med, För att vi tycker att det kommer bli lite tomt utan några barn sen.
- Okej.. Jag tror jag kör härifrån nu.. Hejdå, sa jag och ställde glaset på bordet och gick ut och satte mig i bilen.

Jag backade ut och körde tillbaka till Johannas hus.
När jag hoppade ut ur bilen, så snurrade verkligen allting, och då menar jag verkligen allting. Jag snabbade mig in, och gick till uterummet och satte mig på en stol.
Sa hej till alla igen och dom började prata som vanligt. Men sen kunde jag inte hålla det inne längre. Jag behövde berätta det för Johanna.

- Johanna, kom.. Följ med ut, sa jag
- Okej, sa hon och kysste Justin och sen följde hon med ut

När vi kom ut, satte jag mig i gräset med en cider som jag tog inneifrån. Johanna kom och satte sig brevid mig, med en cider i handen hon med.

- Så, vad är det som har hänt? frågade hon samtidigt som hon drack lite från cidern
- Jo, mamma och pappa berättade världens hemskaste sak. sa jag halvt förtvivlat
- Vadå?! frågade Johanna och såg häpen ut
- Jag ska få ett syskon till!!!! sa jag och la mig baklänges ner i gräset
- VA?! Seriöst? Fan vad skoj, sa Johanna och log lite retsamt
- Men du vet ju inte hur det är att vara storasyskon
- Nej, det vet jag inte, det var därför jag sa ''fan vad skoj''. HAHA
- Men, men, men.. Inser du inte vad det betyder? Jag måste vara barnvakt?!
- Det är väl inte så farligt. Och dessutom, din lillasyster kan väl ta det? Hon är väl gammal nog?
- Ja, i och för sig.

Det var riktigt skönt ute, så kom andra kom ut med grejerna och satte i gräset istället och kom och satte sig med oss.
Christian satte sig brevid Johanna och Jasmine satte sig på andra sidan. Justin satte sig bakom henne. Sen kom Carlos och la armen om mig, men sen la jag mig ner i hans knä. Och alla snackade i stort sätt.
Sen kom Johannas mamma ut, och sa att hon skulle åka iväg. Vi sa bara okej, och sen fortsatte vi snacka.
Alla hade badkläder och sånt trams med sig, så vi stack till stranden och badade. Johanna och jag gick jätte långt ut, så vi nästan inte bottnade. Men sen fick hon panik

- Lina, varför rör du mitt ben hela tiden?
- Jag har inte rört dig? Det är ju du som rör mig?

Sen hörde vi ett skrik. Det var Jasmine som skrek till

- HAAAAAAAAAJ!!!

Vi tittade ner i vattnet. Och mycket riktigt. Det var hajar runt mig och Johanna.



------------------------------------------------------------------------------------------------------


Hjääääälp ;o.


Haha, själv är jag jätte rädd för hajar (a)
Och förlåt för dålig uppdatering ;p.


Kommentera! :D.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0