if we're meant to be, we will meet again! chapter 69

Tillbaka blick från förra:

- Lina, varför rör du mitt ben hela tiden?
- Jag har inte rört dig? Det är ju du som rör mig?

Sen hörde vi ett skrik. Det var Jasmine som skrek till

- HAAAAAAAAAJ!!!

Vi tittade ner i vattnet. Och mycket riktigt. Det var hajar runt mig och Johanna.



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Johannas perspektiv:




Okej, nu hade jag verkligen panik. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var både rädd för vatten, och hajar. Vad ska jag göra?
Jag tittade upp mot Justin, och alla dom andra och dom var beredda att hoppa i.

- NEJ!!! HOPPA INTE I!

Men dom lyssnade inte.
Justin och Carlos hoppade i och började simma mot oss. Sen stannade dom upp.
Jag och Lina vred försiktigt på oss, och tittade bakåt. Där var någon. Han tog tag i våra armar och började simma inått. Sen försvann han ner i vattnet, när vi var ungefär halvägs. När han kom upp till ytan igen, så skrek han till oss

- Simma in till kanten förfan!

Vi simmade in, och han försvann ner i vattnet igen. Men denna gången kom han inte upp igen.
När vi kom in och la oss i sanden, så började jag skaka, men Justin kom och höll om mig, hårt. Och när jag tittade på Lina, så stog hon och tittade ut i vattnet.

- Vad är det? gick Carlos fram och frågade och la armarna om henne
- Jag kände igen den rösten. sa hon med darrig röst

Carlos vände henne om, och tittade in i hennes ögon

- Från vemdå? frågade han
- Jag vet inte. Jag kan inte placera den, men jag vet att jag har hört den innan, sa hon och satte sig ner

Jasmine satt uppe på bryggan med Christina och Caitlin. Medans dom andra killarna var inne i huset och hämtade mer handukar.
Efter en stund hörde vi ett till, litet skrik. Från alla 3 tjejerna.

- Där är han som räddade er!!!
- Var? reste sig Lina kvickt och kollade ut mot havet
- DÄR!!

Lina såg honom, och rusade ut i vattnet, och Carlos kom springande efter henne och skrek

- NEJ LINA, SPRING INTE UT I VATTNET IGEN!!!

Men hon sprang inte så långt ut. Hon tog tag i armarna på killen, och drog in honom. Han var alldeles blodig hela han. Hon drog upp honom på sanden. Sen drog hon av masken på honom. Hon brast ut i gråt. Och jag kunde verkligen inte tro mina ögon. Jag började också gråta. Det var... Cody

- Nej, nej nej nej. Han kan inte vara död. Det är han inte! NÅGON RING TILL AMBULANSEN. NUU!!!!! skrek Lina, med tårarna sprutande från ögonen
- Älskling, det kommer ordna sig, han kommer bli bra igen! sa Carlos och kramade om henne

Lina vände sig in mot Carlos, med händerna liggande i sanden. Hon ryckte till. Och Cody började göra ljud

- Cody, är du vaken? Lever du!?
- Ja, ja.. ja.. jag lever. Men jag vet inte om jag kommer klara detta!
- Vi har ringt en ambulans! Cody, du kommer klara det! du klarar ju allt! sa Lina och kramade om honom
- Jag klarar mig, tror jag. han och skrattade lågt och tyst

När ambulansen hade kommit, så gick Lina med tills dom hade lagt in honom inne i ambulansen, sen stannade hon kvar hos oss när den hade kört.
Jag satt ihopkrupen i Justins famn, och skakade.

- Jag svär, jag ska aldrig bada igen! sa jag och började gråta
- Men naw. Det kommer bli bättre. Och du kan ju bada i eran pool, eller är det hajar där med? sa Justin och skrattade mjukt
- Men sluta. sa jag och slog honom i magen
- Ouuuuch

Jag ställde mig upp och gick upp till bryggan och satte mig med dom andra tjejerna. Dom hade helt uppspärrade ögon. Dom satt och tittade ner i vattnet, där hajarna fortfarande cirkulerade.

- Hur är det? frågade jag dom
- Alltså.. typ.. det... stammade dom fram
- Vill ni typ ha, handukar eller nått?
- För vadå?
- Ja, ni skakar. Antagligen för att ni är chockade, och då känns det bättre om man har en handuk om sig!
- Ja, okej då. Kan du hämta det? frågade Caitlin
- Ja, det kan jag. sa jag och log mot henne
- Vänta, jag följer med! ropade Christina
- Okay, kom då. sa jag och små skrattade

Hon sprang till mig, sen sprang vi ner i sanden och in i min trägård.
Vi gick upp på ovanvåningen och in på toan där, eftersom det var där dom stora handukarna var. Vi tog 9 stycken. Och den blev rättså många att bära. Men vi gjorde det.
På vägen ner från ovanvåningen hörde jag något. Det lät skumt. Men jag brydde mig inte. Så vi fortsatte ner för trappan.
När vi kom ut till stranden igen, så la vi handukarna, och Chaz och Ryan sprang och tog varsin och lekte superman.

Efter ett tag när vi hade suttit runt en liten brasa vi gjorde på kvällen, så behövde Justin gå iväg. Vi andra stannade kvar vi brasan och pratade.
Efter ett tag gick Carlos med. Och jag och Lina tittade undrande på varann. Jag, Lina, Ryan, Christian och Jaden gick efter och ställde oss vid staketet och kollade in försiktigt.
Inne på min tomt, så stog Carlos och Justin. Men det såg ut som dom väntade på några.
Efter en stund, när vi skulle gå tillbaka, så hörde vi röster. Vi vände oss om, och där stog......


---------------------------------------------------------------------------------------------------------



Vilka var det? ;o.


Nytt inlägg. glada människor? :D.
Förlåt för dålig uppdatering (a).

Kommentera :D.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0