Is this real love? - Chapter 15 -

''How could I be, so silly, so silly, so silly, so silly'' sjöng jag medans jag höll på att packa ihop mina saker. Vi hade spelat in videon helt klart nu, och det var dax för mig att åka hem. ''Vill du ha hjälp?'' frågade Justin och ställde sig i dörr hålet. ''Nja, jag är snart klar'' sa jag och log snabbt mot honom men kollade sen ner på väskan igen. Jag kände hur det brände bakom ögonlocken och att tårarna var påväg ut. Men nej, jag skulle inte gråta. Jag skulle inte visa honom hur sårbar jag var. ''Hur är det?'' frågade han, ''Det är bra'' svarade jag kort, rösten höll på att svika mig.
Jag gick in på toan och plockade ihop mina grejer i en necessär, och då kände jag att tårarna började rinna. Jag torkade bort en efter en, men dom bara fortsatte komma. Jag satte mig ner på golvet och tog händerna framför ansiktet. ''Är du säker på att allt är bra?'' sa Justin och satte sig brevid mig. Han la armen om mig och kramade mig hårt och länge. ''Justin, jag vill inte åka'' snyftade jag, ''Du behöver inte, inte om du inte vill'' sa han. ''Men mamma och pappa kommer aldrig gå med på det'' sa jag och kollade ner i golvet. ''Ska vi inte bara försöka hålla kontakten?'' frågade han sen. ''Jo, det är väl en bra idé.

-

Vi var på flyplatsen nu, och jag var påväg att lämna den jag älskar. ''Justin, jag klarar inte detta. Ohio är alldeles för långt bort. Jag vill inte. Jag vet att mamma och pappa har sålt huset här i L.A, men jag tänker inte flytta till Ohio. Jag vill bo kvar med dig'' sa jag och stannade. Jag tänkte inte gå ett enda steg närmre den där gaten.



''Du måste'' sa Justin och såg ledsen ut. Han försökte dra mig i handen för att jag skulle följa med, men jag gick inte med på det. ''Jag ringer mamma och säger att jag stannar'' sa jag och tog upp telefonen, men rätt som det var, så lyfte någon upp mig. ''KENNY, SLÄPP NER MIG'' skrek jag hysteriskt. ''Du måste åka'' sa Justin och bad Kenny ställa ner mig igen. ''Du vill inte ha mig här, eller hur? Du vill aldrig se mig igen. Fint. Ha ett bra liv då, Bieber.'' sa jag och tog min väska och sprang fram till damen så hon fick klicka av biljetten. Jag vände mig om och kollade på Justins håll, han stog där, med sorgsna ögon och kollade på mig. Han mimade på läpparna, 'I love you'. Jag kollade bort från honom och tårkade bort en tår. Sen steg jag på planet.





Jag följde henne med blicken till jag inte kunde se henne mer. Jag kände hur det brände bakom ögonlocken, och hur det rann en tår ner för kinden. Tjejen jag älskar åkte iväg. Och vi är mer eller mindre ovänner. Hon tror inte att jag vill se henne igen. Fuck this.
Jag kollade ut genom fönstret och såg hur planet lyfte. Jag tog upp mig mobil, och då fick jag ett sms av henne. ''När du kommer hem, kollade under din kudde. Det ligger en grej till dig där. Justin, jag älskar dig. xx Miley''. Jag stoppade undan mobilen, ''Vi sticker hem nu.'' sa jag kort och började gå ut från flygplatsen.
Nere vid bilen, så stog redan security, och mamma satt i bilen så jag kunde bara hoppade in. Jag satte mig bak hos henne. ''Hur gick det?'' frågade hon, ''Dåligt, hon tror att jag aldrig vill se henne igen. Men mamma, jag älskar henne'' sa jag och tårarna började rinna.
Bilresan hem kändes som den tog en timme. Men när vi väl var framme, rusade jag upp till mitt rum och fram till kudden. Där låg ett paket och ett brev, det stog såhär i brevet:


Käraste och finaste Justin.
Du ska veta att du betyder allt för mig, och jag hade aldrig klarat mig utan dig. Du är verkligen världens bästavän, och jag älskar dig, till döden skiljer oss åt.
Jag vet att jag har gjort många dumma saker medans jag har varit hos dig, och jag är ledsen för det. Men ändå, så har du alltid varit där för mig, och inte blivit arg på mig. Inte så länge iallafall.. Max en timme ;).
Men det är inte det som räknas, det som räknas är att du alltid finns där för mig. Och även fast allt det där hände i högstadiet, så älskar jag dig ändå. Jag älskade dig sen dagen vi träffades.
Jag är så glad att jag fick träffa dig igen. Och att vi kunde bygga upp våray förhållande på nytt.
Även fast vi bråkade osv, så vill jag att du ska veta att du betyder allt för mig, och du är en ängel.
Jag älskar dig Justin.
Du är mitt allt. Det som får mig att leva dagen, du är luften jag andas, du är mitt liv.
Jag är kär i dig Justin Drew Bieber.

xoxo Miley.

P.s, det ligger även en påse under din säng ;).



Jag började gråta när jag läste brevet. Det var så fint, och det kändes som hon menade det. Jag tog fram paketet och kände att det var något hårt däri. Jag öppnade det, och såg att det var ett in ramat foto på mig och henne.




Jag log när jag såg fotot.
Jag böjde mig ner och kollade under sängen, och där låg en påse, precis som det stog i brevet. Jag tog upp den och öppnade den. Där i låg det en nalle som det stog 'I love you' på magen, sen låg där ett foto till, ett pack med 50 plektrum, ett presentkort från Urban outfitters, ett presentkort på SUPRA, och ett paket med 7 kepsar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Hade hon köpt såhär mycket grejer till mig, för att visa att hon älskade mig? Jag skickade snabbt iväg ett sms, ''Varför gav du mig så mycket? Det var jätte fint, men var det inte lite väl för mycket? xoxo Justin''. ''Därför du förkänar det, du jobbar alltid så hårt. Du jag tyckte du skulle ha det! iloveu. xoxo Miley''


2 månader senare.


Jag och Miley hade inte setts på två månader. Jag tog upp mobilen för att ringa henne och såg att hon ringde mig istället. ''Hej det är Juuuuuuuuuuuuustin'' sa jag glatt, ''Oj, då måste jag ringt fel.'' sa Miley med en tillgjord röst. ''Vem söker du frun?'' spelade jag med, ''Justin Drew Bieber. Mitt namn är Miley'' sa hon och skrattade. ''Gud vad jag har saknat ditt skratt'' sa jag ocg log för mig själv, ''Har du inte saknat mig?'' frågade hon och lät häpen, ''KLART JAG HAR'' nästan skrek jag, ''Vänd dig om då'' sa hon och klickade mig. Jag vände mig om, och där stog hon, vacker som hon var. Jag rusade mot henne och kramade om henne. Lyfte upp henne i famnen och snurrade runt. ''Fan vad jag har saknat dina kramar Justin!'' sa hon och snyftade, ''Och jag har saknat dina!'' sa jag och skrattade och kysste henne. Hon slet sig loss och kollade häpet på mig, ''Gjorde jag fel?'' frågade jag försiktigt, ''Nej, men Selena?'' frågade hon, ''Jag och hon har ingenting tillsammans längre'' sa jag och log. Jag tog hennes hand och kramade om henne igen.

Det kändes rättså konstigt att träffa henne igen, även fast jag är lättad. ''Vad ska vi göra tycker du?'' frågade jag och log mot henne, ''Jag har åkt flygplan i 7 timmar, så jag vill gärna sova eller titta på tv eller något'' sa hon och fnissade. Vi gick upp på mitt rum, efter att Miley hade kramat mamma och alla andra. Hon slängde sig i sängen men satte sig snabbt upp igen. ''Du.. Jag kommer strax'' sa hon och snabbade sig ut från rummet.

Hon kom upp efter en halvtimme igen, med 5 feta väskor. ''Ska du bo här?'' frågade jag och skrattade, ''Alltså.. aa'' sa hon och släppte väskorna på golvet. ''Jag pratade med din mamma innan jag kom hit, och hon sa att det var okej.'' sa hon, ''Vad sa dina föräldrar?'' frågade jag häpet, ''Dom vet.. typ ingenting'' sa hon tyst och skrattade. Jag gav henne en blick, som om hon var galen.

Hon la sig under täcket och jag la mig brevid och kollade på tv. Efter en stund hörde jag djupa och tunga andningar. Jag slog en liten blick på henne, och såg att hon sov. Så söt.

Kommentarer
Postat av: Emma Bieber

meer jättebra

2011-12-20 @ 16:27:41
Postat av: Cherry

Jättebra skrivet :)) <3

2011-12-20 @ 16:32:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0