if we're meant to be, we will meet again! chapter 52

Tillbaka blick från förra:

Precis efter att han hade gått ut i hallen så reste jag mig upp och lutade mig över bordet och sen vände jag mig om, och där stog Carlos och bara tittade på mig. Han kom närmare med huvudet, och *BÄAOUHM* fan, jag kysste honom. Jag vände mig bort och tittade ut mot hallen.
Lina och Justin hade sett det, fan..
Lina stog där och tittade, och sen brast hon ut i gråt. NEJ!

- Det är inte som du tror, snälla. Det var fan han som kysste mig, snälla Lina, du måste fan tro mig! Du med Justin, snälla!
- Visst är det great att ha en flickvän som går runt och kysser en av sina bästavänner. Det är väl jävla fint det.


--------------------------------------------------------------------------------------------------


-
Men lyssna på mig nån gång! små skrek jag efter dom eftersom dom hade stuckit ut ur lägenheten. VAFAN.
- Du har rätt. Det var mitt fel
- Ja, det var det. Och se, nu står båda utan sin bästavän + sin flick/pojkvän. GAAH LIVET SUGER RIGHT NOW.

Jag gick också ut från lägenheten och försökte gå efter Lina för jag såg henne gå på trotoaren. Jag sprang ikapp henne och började prata med henne

- Lina, du måste tro på mig. Det var han som kysste mig, inte tvärtom. Varför skulle jag göra det mot min bästavän?
- Varför skulle min kille kyssa min bästavän då?
- Lina, du har fan känt mig längst, du borde lita på mig!
- Jag litade på dig, innan. Men vet fan inte om jag kan göra det längre.

Sen gick hon iväg, och jag stog där och kände mig helt värdelös. Varför blev det såhär? Jag vände mig om där hoppade Justin in i sin bil, han hade gråtit. Fuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck. Jag måste prata med honom

- Justin?
- Men vad?
- Du måste tro mig, snälla! Det var han som kysste mig, snälla du måste tro mig! Ring honom och fråga eller nått, han kommer erkänna det! Snälla Justin, du måste tro mig
- Hur, hur tycker du att jag ska kunna lita på min flickvän, som har kysst en av mina bästa vänner. Eller rättare sagt, lita på min före detta flickvän, sa han och sen hoppade han in i sin bil

Dom sista orden, ''Eller rättare sagt, lita på min före detta flickvän'', dom sved, så långt in i själen så det inte var sant. Nu är mitt liv över.
Jag gick upp till lägenheten igen med tårarna forsande ner för mina kinder. Jag kunde inte se Carlos uppe i lägenheten så jag gick in i köket och tog en kniv och sen gick jag in på toan.
Jag tänkte göra det, jag skulle göra det! Jag är riktigt rädd, men jag tänker göra det.
Jag gjorde det, det gjorde ont, men det var värt det. Nu satt jag där men blodet rinnande på armen men jag bryr mig inte, för det finns ändå inget värt att leva för längre.

Linas perspektiv:

Gud, jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte fatta att dom gjorde såhär. Hur, varför?
Jag vet inte vad jag ska göra, fast jag kanske ska ringa Justin, och höra hur det är med han.
Det tog några singnaler och sen svarade han

- Det är Justin..
- Hej Justin, det är Lina. Skulle bara höra hur det var?
- Det har varit mycket bättre. Själv?
- Samma. Ska vi träffas så vi kan snacka lite?
- Sure, kom hem till mig, på hotellet jag bor på, för jag vill inte gå ut.
- Okay, kommer på direkten

Jag torkade mig under ögonen men tröjarmen och sen gick jag vidare till Justin. Jag kom till hotellet men jag fick aldrig veta vilket nummer han bodde på så jag fick ringa honom. Men precis när jag slog på grön lur så kom Kenny.

- Lina, kom här!
- Kommer!

Kenny var verkligen jätte snäll. En riktig räddare i nöden.
Vi gick bort till hissen, och när vi kom in i den så fanns det ingen hiss musik, så Kenny började vissla. HAHA.
När vi kom upp på rätt våning så gick vi ur hissen och Kenny visade mig till vilket rum vi skulle till. Jag sa tack till Kenny, som begav sig till ett annat rum, och sen gick jag in till Justin. Han satt och spelade tv spel och när jag kom in genom dörren så vände han sig om och tittade på mig

- Hej! sa han
- Hej du, vad spelar du?
- Call of Duty, men nu när du är här, så skulle vi ju prata.
- Aaa.

Vi pratade om vad som hade hänt, och vad vi skulle göra åt saken, men kom inte på ett dugg. Vi satt och funderade och sen kom jag på världens bästa grej

- Du, vi kan ju bli såhär ''vänner'' med dom igen, sen gör vi två dom avundsjuka
- Och hur menar du då?
- Jo, dom kommer typ hit och vi låtsas att vi är vänner, och sen när dom kommer innanför dörren, sitter du typ med armen om mig, och sen, ja du vet.. Så kysser vi varann..
- Jo, det blir säkert bra. Men jag vill ju liksom inte fortsätta vara ovänn med någon av dom?
- Nej, inte jag heller. Men dom ska få smaka på sin egna medicin.
- Jaja.. Men hur ska vi berätta för dom att vi ska vara vänner igen då?
- Det fixar vi.

Jag gick ut till min jacka och tog min mobil och sedan skickade jag ett sms till Carlos som det stog i

* Hej Carlos, alltså förlåt för innan. Jag bara kunde inte fatta att detta hände, men vi kan väl försöka bygga upp våran relation igen genom att börja med vänner? Kram Lina *

Och ett liknande till Johanna

* Hej Johanna, jo alltså. Du är min bästavän och jag behöver dig vid min sida, så kan vi inte försöka att bygga upp vår relation igen? Big Hug/ Lina *

Nu är det bara till att vänta.
Efter ett tag fick jag svar från Johanna

* Hej Lina. Alltså förlåt, jag fattar verkligen inte vad det var som hände. Och om du har Justin där, snälla säg förlåt. För han svarar inte på mina sms. Och Lina, jag behöver dig, i alla lägen! Kram Johanna. *

Aaaw,

- Justin, Johanna säger förlåt igen, och hon säger att du inte svarar henne på sms. Is that true? frågade jag och skrattade
- Ja, det är sant.. Och jag vet fakist inte om jag kan förlåta henne riktigt ännu. sa han och gjorde ett snett och ledset ansiktsuttryck.

Efter ett tag skrev jag att vi skulle träffas och att dom skulle komma till Justins hotell.
Det kom någon och knackade på dörren, vi ropade att det var öppet. Det var Carlos och Johanna.
När dom kom in i vardagsrummet, så gjorde jag och Justin som vi hade bestämt. Vi kysste varann....


---------------------------------------------------------------------------------------------

;oooo
Hur kommer detta att gå?


Kommentera! :).




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0